ARBETSTAGARES RÄTT TILL INFORMATION, SAMRÅD OCH DELTAGANDE
ARBETSTAGARES RÄTT TILL INFORMATION, SAMRÅD OCH DELTAGANDE
Europeiska unionen kompletterar medlemsstaternas insatser för arbetstagares rätt till information och samråd genom åtgärder avsedda att uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna eller genom att införa minimikrav med hjälp av direktiv.
RÄTTSLIG GRUND
Artiklarna 5, 114, 115, 151 och 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget).
MÅL
EU stöder och kompletterar medlemsstaternas insatser för arbetstagarinflytande i syfte att bidra till att de grundläggande europeiska socialpolitiska mål som anges i artikel 151 i EUF-fördraget uppnås. Hit hör bl. a. att förbättra levnads- och arbetsvillkor, åstadkomma ett fullgott socialt skydd, möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt bekämpa social utslagning.
RESULTAT
A. Bakgrund
Arbetstagares rätt till information, samråd och deltagande har varit centrala frågor i den europeiska debatten sedan det första sociala handlingsprogrammet antogs av rådet 1974. I gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989 (den sociala stadgan) understryks önskan om att främja anställdas deltagande. Kommissionens förslag inom detta område har emellertid ofta stött på motstånd. En ordentlig rättslig grund för gemenskapslagstiftning om arbetstagares rätt till information och samråd infördes först då avtalet om socialpolitik införlivades i EG-fördraget genom Amsterdamfördraget. Tidigare lagstiftning baserades huvudsakligen på fördragsartiklar, som handlade om gemenskapsåtgärder för att uppnå etableringsfrihet eller tillnärma lagstiftningen på den gemensamma eller inre marknaden. Det första relevanta direktivet på detta område, om inrättande av ett europeiskt företagsråd (rådets direktiv 94/45/EG), antogs i enlighet med avtalet om socialpolitik. År 1997 utvidgades det till att även omfatta Storbritannien. I fråga om arbetstagarinflytande ger artikel 153 i EUF-fördraget Europaparlamentet och rådet behörighet att anta:
— Åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna.
— Direktiv som fastställer minimikrav som ska genomföras gradvis.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas på detta område, men Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén måste höras först.
B. Gällande lagstiftning
Även om vissa nationella offentliga förvaltningar har informations- och samrådssystem är det hittills inget av direktiven om arbetstagares rätt till information och samråd som är tillämpligt på offentliga förvaltningar (se domstolens domar i mål C-583/10, Xxxxx och mål C-108/10, Scattolon), annat än att offentliga företag omfattas då de bedriver ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte. Vid förhandlingarna om direktivet om en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare inom Europeiska gemenskapen 2001 försökte parlamentet att få direktivets tillämpningsområde utökat till att även omfatta den offentliga sektorn, men detta avvisades av rådet. I december 2015 undertecknade emellertid den branschvisa dialogkommittén för statsförvaltningarna ett avtal om gemensamma minimistandarder för statsförvaltningarnas arbetstagares rättigheter till information och samråd i frågor angående omstrukturering, balans mellan arbetsliv och privatliv, arbetstid och arbetsmiljö. För att bli bindande för alla medlemsstater måste avtalet genomföras med stöd av ett rådsbeslut, utgående från ett förslag från kommissionen. Såsom praxis är hos kommissionen (se faktablad 5.10.7) torde en konsekvensbedömning snart komma att inledas, för bedömning av vilka konsekvenser införlivandet kan föra med sig. Kommissionen kommer att ytterligare undersöka framför allt hur representativa de är som undertecknat avtalet, samt om avtalet är lagenligt, utgående från EU:s rättsliga ram och om avtalet respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
En första grupp direktiv handlar om arbetstagares rätt till information och samråd på nationell nivå gällande ett antal viktiga frågor angående ett företags ekonomiska resultat, finansiella sundhet och framtida utvecklingsplaner som kan påverka sysselsättningen:
— Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om kollektiva uppsägningar, ändrat genom rådets direktiv 92/56/EEG och 98/59/EG, där det anges att om det blir aktuellt med massuppsägningar måste arbetsgivaren inleda förhandlingar med arbetstagarna för att försöka hitta sätt att undvika kollektiva uppsägningar eller minska antalet berörda arbetstagare och lindra konsekvenserna. Direktivet omfattar även ett förfarande för anmälan till myndigheterna.
— Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (konsolidering av rådets direktiv 77/187/EG och 98/50/EG), enligt vilket arbetstagarna måste informeras om skälen till överlåtelsen och dess följder. Det innehåller även väsentliga bestämmelser om skydd för arbetstagares arbeten och rättigheter vid överlåtelse.
— Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, vilket innehåller minimiföreskrifter om skydd av arbetstagarnas rätt till information och samråd om den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen på arbetsplatsen.
Dessa tre direktiv har genomgått kommissionens kontroll av ändamålsenligheten, och kommissionen kom i juli 2013 fram till att de i stort sett var ändamålsenliga och att fördelarna med dem översteg kostnaderna för dem, men att vissa luckor återstår, såsom direktivens tillämpning på arbetstagare inom den offentliga sektorn, sjöfolk och små och medelstora företag, samt att vissa definitioner behöver granskas och diskuteras ytterligare (SWD(2013)0293). En omarbetning av direktiven om information och samråd (C(2015) 2303) övervägdes, men förefaller inte längre aktuell, i och med att den inte längre finns omnämnd i kommissionens arbetsprogram för vare sig 2016 eller 2017.
För sjöfolk antog parlamentet under sitt plenarsammanträde i juli 2015 betänkandet om direktivet om sjöfolk, om vilket arbetsmarknadens parter förhandlade inom den branschvisa dialogkommittén för sjöfarten. Det direktivet kommer att sätta stopp för att sjöfolk utesluts från de befintliga direktiven om information till och samråd med arbetstagare i Europeiska unionen.
En andra grupp direktiv handlar om arbetstagares rätt till information och samråd i situationer med gränsöverskridande karaktär:
— Rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, om inrättande av ett europeiskt företagsråd. Det direktivet innehåller allmänna regler som ska säkerställa information till och samråd med arbetstagare i stora multinationella företag och företag som fusioneras. De europeiska företagsråden för samman den centrala ledningen och arbetstagarrepresentanterna i hela Europa för att diskutera frågor som rör till exempel företagets resultat, framtidsutsikter, sysselsättning, omstrukturering och personalpolitik. Arbetstagarna har även fått viss rätt till information och samråd på arbetsmiljöområdet. I april 2011 satt 18 000 arbetstagarrepresentanter i europeiska företagsråd som företrädare för 18 miljoner arbetstagares intressen.
— Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, enligt vilket de anställda i de berörda bolagen, eller deras företrädare, bör beredas tillfälle att ge sina synpunkter på vilka effekter erbjudandet kan förväntas ha på sysselsättningen. De normala bestämmelserna om att informera och samråda med arbetstagarna gäller också.
— Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (kodifiering och upphävande av direktiv 78/855/EEG), enligt vilket arbetstagare i aktiebolag som fusioneras ska omfattas av samma skydd som i direktivet om överlåtelse av företag.
Under 2017 kommer kommissionen att offentliggöra en Refit-utvärdering av direktivet om ett europeiskt företagsråd och en vägledning om det direktivet, för att genomförandet av det ska bli bättre och den rättsliga säkerheten öka.
En tredje grupp direktiv syftar till att fastställa regler som gäller vid situationer med gränsöverskridande karaktär, som delvis ger en möjlighet att delta i beslutsfattande:
— Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande. Stadgan för europabolag (SE-bolag), som antogs genom rådets förordning (EG) nr 2157/2001, kompletteras av ett direktiv som fastställer regler om arbetstagarinflytande i beslut som rör företagets strategiska utveckling. Det handlar inte bara om att det ges information till arbetstagarna och samråds med dem genom ett organ som påminner om det europeiska företagsrådet, utan dessutom fastställs bestämmelser för arbetstagarmedverkan i styrelser där denna form av deltagande tillämpas i nationella grundarbolag, något som ofta är fallet i de nationella systemen i många medlemsstater (den så kallade före och efter-principen).
— Rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar (rådets förordning (EG) nr 1435/2003), med avseende på arbetstagarinflytande fastställer regler för mekanismerna i europeiska kooperativa föreningar för att arbetstagarrepresentanterna ska kunna utöva inflytande över företagets drift. Kooperativ har en särskild ledningsmodell som bygger på samägande, demokratiskt deltagande och medlemmarnas kontroll.
— Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar innehåller även regler för arbetstagarmedverkan som ska tillämpas på det fusionerande bolaget.
Efter att ha dragit tillbaka sina förslag 2006 lade kommissionen 2012 fram ett förslag till stadga för europeiska stiftelser. I mars 2015 drog kommissionen sedan tillbaka sitt förslag. Den 14 mars 2013 uppmanade ledamöterna av Europaparlamentet kommissionen att genast lägga fram ”ett eller flera förslag som gör det möjligt för ömsesidiga bolag att verka i en europeisk och gränsöverskridande skala”. Detta möter motstånd från vissa medlemsstater, och vilken medlemsstat som helst kan blockera ett förslag som utarbetats enligt den rättsliga grund som helst används i dagens läge, det vill säga artikel 352 i EUF-fördraget (subsidiär behörighet), som kräver enhällighet och parlamentets godkännande. Kommissionen beslutade därför nyligen att inte genomföra det offentliga samråd och den konsekvensbedömning som brukar höra ihop med lagstiftningsförslag. I stället har kommissionen, såsom den tillkännagett i initiativet för socialt företagande (COM(2011)0682), inrättat en flerpartsgrupp (expertgruppen för socialt företagande) med olika medlemsstater och utomstående experter, för att inom nuvarande rättsliga ram åtgärda de utmaningar som ömsesidiga bolag verkar ställas inför när de försöker bedriva gränsöverskridande verksamhet. I oktober 2016 blev denna expertgrupp färdig med en rapport där det ingår forskningsbaserade rekommendationer till konkreta åtgärder som ska stimulera den sociala ekonomins och de sociala företagens utveckling, och innefattar sådant som att de ska framträda mera tydligt, bistås med att komma åt finansiering, få en gynnsam rättslig ram och ökat ekonomiskt stöd från EU.
Den fjärde gruppen består av två sektorsövergripande avtal mellan arbetsmarknadens parter, som genomfördes av rådet (rådets direktiv 97/81/EG om deltidsarbete och 99/70/EC om visstidsarbete), direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, och flera direktiv om hälsa och säkerhet, som alla innehåller implicita bestämmelser om information och samråd. Exempelvis måste visstidsanställda informeras av sin arbetsgivare om lediga fasta tjänster.
C. Andra initiativ:
Företag och arbetstagarrepresentanter har börjat ingå transnationella företagsavtal, mot bakgrund av företagsorganisationens allt starkare internationella dimension och den ökande betoningen av företagens sociala ansvar, inklusive nya former av dialog mellan ledning och arbetstagare. Texten i transnationella företagsavtal tar sig olika uttryck och utarbetas gemensamt för tillämpning i mer än en medlemsstat, dels av representanter för ett företag eller en koncern, dels av en eller flera arbetstagarorganisationer. Vid utgången av 2016 fanns det 265 sådana avtal i 178 företag i hela världen, som totalt hade mer än 10 miljoner anställda. Denna praxis kan dock ge upphov till rättsliga och politiska frågor om förhållandet mellan olika vertikala nivåer av dialogen mellan arbetsmarknadens parter (internationell, europeisk och nationell) och dess horisontella tillämpningsområden (sektorsövergripande, sektorsspecifik och på företagsnivå). Dessutom kan det uppstå meningsskiljaktigheter om det gränsöverskridande behörighetsområdet för ingångna transnationella företagsavtal och nationella normer och referenser, och det finns inte särskilt många tvistlösningsmekanismer.
EU avser att följa och övervaka utvecklingen av transnationella företagsavtal genom stöd till utbyte av erfarenheter och forskning.
I sin resolution av den 12 september 2013 om gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingar och gränsöverskridande social dialog föreslår Europaparlamentet att kommissionen ska överväga huruvida en frivillig rättslig ram på EU-nivå behövs för europeiska transnationella företagsavtal för att skapa större rättslig säkerhet och ökad insyn. I ramen skulle ingå klausuler
för att utesluta risken att man genom ett europeiskt transnationellt företagsavtal undergräver nationella kollektivavtal.
Efter ett offentligt samråd offentliggjorde kommissionen den europeiska pelaren för sociala rättigheter i april 2017. Enligt den har alla arbetstagare inom alla sektorer rätt till information och samråd, antingen direkt eller genom förmedling av sina företrädare, om alla frågor som är av relevans för dem, såsom överföringar, omstruktureringar och fusioner av företag, samt om kollektiva uppsägningar. Den sociala pelaren går längre än unionens nuvarande regelverk, i och med att den gäller oavsett hur många anställda i ett företag som berörs, samt genom att den i sak omfattar både omstruktureringar och fusioner av företag. Genom att den innefattar en rätt, inte bara till information utan också till samråd om alla sådana åtgärder i företagsvärlden innebär den ett meningsutbyte och inrättande av en fortlöpande dialog med arbetsgivaren.
EUROPAPARLAMENTETS ROLL
Europaparlamentet har antagit flera resolutioner med krav på att arbetstagarna ska ha rätt att delta i företagens beslutsfattande. Rätten till information, samråd och deltagande i beslutsfattande bör gälla såväl i nationella som i transnationella företag, oavsett deras juridiska form. Europaparlamentet krävde i sin resolution av den 19 februari 2009 om genomförandet av direktivet om inrättande av en allmän ram återigen att arbetstagare i den offentliga sektorn skulle omfattas av direktiven om information och samråd, som en fråga om likabehandling av alla arbetstagare.
Förutom rätten till information och samråd anser Europaparlamentet att arbetstagare även bör ha rätt att delta i beslutsfattandet i frågor såsom införande av ny teknik, ändringar av arbetets uppläggning, samt produktion och ekonomisk planering. För närvarande är ett initiativbetänkande om deltagande i beslutsfattandet på styrelsenivå i Europa uppe till behandling i Europaparlamentet. I sitt förslag till betänkande (2015/2222(INI)) förespråkar parlamentet att det införs minimiregler på EU-nivå i de befintliga direktiven, bl.a. krav på att bolagets säte och huvudkontor ska vara i samma land, för att därmed förhindra att rätten till arbetstagarrepresentation i styrelser kringgås. I förslaget till betänkande efterlyses standarder för bestämmelserna om arbetstagarrepresentation på styrelsenivå som kan fungera som en allmängiltig modell som kan tillämpas på alla direktiv i europeisk bolagsrätt. Dessutom rekommenderas där miniminormer, exempelvis om samma rättigheter för representanter för arbetstagarna i styrelsen som för företrädarna för ledningen, samt om en jämnare könsfördelning på styrelsenivå.
I sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar uppmanade parlamentet kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till en rättsakt om att arbetstagarrepresentanterna bör få full information om varje föreslagen omstrukturering i god tid, inbegripet skälet till val av planerade åtgärder, samt en lämplig tidsplan för samråd. Samråd i rätt tid skulle göra det möjligt för de berörda företagen och deras arbetstagarrepresentanter att förhandla fram kollektivavtal som täcker de frågor som uppstår vid en omstrukturering. Den 13 december 2013 antog kommissionen sedan ett meddelande om EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar (COM(2013)0882), med krav på att vissa principer och god praxis för planering av förändringar och hantering av omstruktureringar inom företagen, och även av offentliga myndigheter, fastställs tydligare och övervakas bättre. I sin resolution av den 22 oktober 2014 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: genomförande av prioriteringarna för 2014, upprepade dock Europaparlamentet sitt krav på en rättsakt för att säkerställa en ekonomisk och socialt ansvarsfull anpassning till förändringar från EU:s industri
på ett sådant sätt att arbetstagarnas rättigheter upprätthålls utan att lagstiftningsbördan blir för stor för företagen, särskilt de små och medelstora företagen.
Kommissionen kommer under 2017 att lägga fram en rapport om genomförandet av kvalitetskriterierna, där man kommer att beakta vad som framkommit vid en oberoende studie, tillsammans med erfarenheterna av sådana omstruktureringar på senaste tiden som fallet Caterpillar och resultaten av det offentliga samrådet kring den europeiska pelaren för sociala rättigheter, vilket tog slut den 31 december 2016, för att bedöma om det behövs mera kraftfulla åtgärder.
Ännu mer nyligen, i sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter påminde Europaparlamentet om det viktiga i att arbetstagarna får delta i beslutsfattande och bolagsförvaltning, i syfte att förnuftigt utnyttja nya sätt för att organisera arbetet och föregripa ekonomiska förändringar, och framhöll att företagen i den sociala ekonomin, såsom kooperativ, utgör goda exempel när det gäller att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, stödja social integration och främja en aktiv ekonomi.
I sin resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom uppmanade Europaparlamentet alla relevanta myndigheter att säkerställa att alla berörda parter fullt ut följer nationella och europeiska regelverk om information till och samråd med arbetstagare, särskilt under perioder med omstrukturering.
Xxxxxx Xxxxxx-Xxxxxx 06/2017