SJÖ- OCH VATTENDRAGSPLAN FÖR ESLÖVS KOMMUN
SJÖ- OCH VATTENDRAGSPLAN FÖR ESLÖVS KOMMUN
Del av paraplyprojektet Eslövs vatten
Remissversion
2021-01-27
– ett samarbete mellan Eslövs kommun och VA Syd
ESLÖVS VATTEN
VA SYD och Eslövs kommun tar ett gemensamt helhetsgrepp kring Eslövs vatten. I totalt fem planer samarbetar vi för att ta hand om vattnet i kommunen. Det handlar om att sjöar och vattendrag ska må bra, att kommunens invånare ska ha tillgång till dricksvatten och att kunna ta hand om regnvatten på ett sätt som minskar risken för skador vid stora regn/skyfall.
De fem planerna är:
• Vattenförsörjningsplan
• Dagvatten- och översvämningsplan
• Sjö- och vattendragsplan
• VA-utbyggnadsplan
• Nödvattenplan
Eslövs kommun och VA SYD
Sedan 1 januari 2012 har VA SYD ansvar för VA-verksamheten i Es- lövs kommun.
Eslövs kommun är ansvarig för planeringen av mark- och vattenan- vändning och som en del av det översvämningshanteringen.
INNEHÅLL
Ingående planer i Eslövs vatten 10
Koppling till kommunens vision och handlingsprogram, Agenda 2030 samt
Förslag på indikatorer för övergödning: 12
Förslag på övriga indikatorer: 13
Avrinningsområden i Eslövs kommun 14
Allmän beskrivning av Rönne å avrinningsområde 16
Sänkningen av Ringsjön 1880–1883 23
Riksintressen för vattenförsörjning
Stehagsbäcken/Blegelsbäcken 32
Allmän beskrivning av Kävlingeåns avrinningsområde 34
Bäckar på sluttningen ner mot Kävlingeån49 Rödabäck 49
Allmän beskrivning av Saxån–Braåns avrinningsområde 57
Allmänt om förorenade områden 60
Ekologisk- och kemisk status 60
Farstorpsbäcken och Vallabäcken 64
Skånska rekognosceringskartan 1812–1820 66
Svenska Lax- och Laxöringsföreningen 68
Kävlingeåns vattenvårdsförbund 70
Vattenvårdande åtgärder för delar av Kävlingeåns avrinningsområde 71
Kävlingeån – Landskaps- och vattenvårdsplan för nedre delen av avrinningsområdet 72
Bräddning av orenat avloppsvatten 76
Särskilt värdefulla sjöar och vattendrag 84
Naturvärden i Rönne å avrinningsområde 85
Dikningsföretag i Eslövs kommun 91
Eslövs kommuns och VA SYD:s roll
Dikningsföretag och dagvatten från exploateringsområden 92
Dikningsföretag i Kävlingeåns avrinningsområde 93
Kävlingeåns vattenavledningsföretag 94
Dikningsföretag i Saxån–Braåns avrinningsområde 95
Allmänt om vattenvårdsorganisationer 97
Vattenorganisationer i Rönne å avrinningsområde 98
Vattenorganisationer i Kävlingeåns avrinningsområde 100
Kävlingeåns vattenvårdsförbund, Kävlingeå- projektet och Kävlingeåns vattenråd 100
Vattenorganisationer i Saxån–Braåns avrinningsområde 101
Saxån–Braåns vattenvårdskommitté och Saxån – Braåns vattenråd 101
Pågående vattenvårdsarbete 102
Lokala åtgärdssamordnare 102
11. Klimatförändringar, vattenföring och vattenuttag 103
Klimatförändringar 103
Vattenföring 104
Generellt om vattenföring 104
Rönne å 105
Kävlingeån 106
Saxån–Braån 107
Vattenbalans och vattenuttag 108
12. Miljöövervakning 110
Samordnad recipientkontroll i Rönne å 111
Samordnad recipientkontroll i Kävlingeån 112
Samordnad recipientkontroll
i Saxån–Braån 113
Analys av miljöövervakningen 113
13. Miljömål 115
Aktuella miljömål 115
Möjligheterna att nå uppsatta miljömål 117
Sänkt nivå för uppsatta mål 119
14. Vattenförvaltning 120
Vattendirektivet 120
Den svenska vattenförvaltningen 120
Förvaltningsplan 121
Miljökvalitetsnormer 122
Åtgärdsprogram 122
Kommunens användning av miljökvalitetsnormer 123
15. Åtgärder 125
Kommunernas åtgärder enligt Vattenmyndighetens åtgärdsprogram 125
Kommunerna åtgärd 1:
Tillsyn enligt miljöbalken 125
Kommunerna åtgärd 2:
Tillsyn på jordbruk och hästhållning 126
Kommunerna åtgärd 3:
Tillsyn på avloppsreningsverk
och avloppsledningar 127
Kommunerna åtgärd 4: Tillsyn enskilda av- lopp 129
Kommunerna åtgärd 5:
Xxxxx för dricksvattenförsörjning 130
Kommunerna åtgärd 6:
Översikts- och detaljplanering 130
Kommunerna åtgärd 7:
Vatten- och avloppsplaner 131
Kommunerna åtgärd 8:
Dagvattenplan 132
Förslag på åtgärder 133
Förslag på generella åtgärder 133
Förslag på specifika åtgärder
för respektive avrinningsområde 134
Kävlingeåns avrinningsområde 134
Saxån–Braåns avrinningsområde 136
Rönne å avrinningsområde 137
16. Referenser 143
6 Sjö- och vattenDragspLan för EsLövs kommun
SJÖ OCH
VATTENDRAGSPLAN
Sjö- och vattenDragspLan för EsLövs kommun 7
1. SAMMANFATTNING
Eslövs kommun har del i tre avrinningsområden, Kävlingeån i söder, Saxån–Braån i väster och Rönne å i norr. Kävlingeåns avrinnings- område utgör cirka 54 % (cirka 229 km²) av kommunens totala yta på 425 km², Saxån–Braån cirka 28 % (cirka 118 km²) och Rönne å cirka 18% (78 km²).
Vattenlandskapet i Eslövs kommun har förändrats kraftigt under de senaste 200 åren. För 200 år sedan bestod cirka 25 % av ytan i jord- bruksområdena i kommunen av våtmarker, sjöar och mindre vatten- drag, idag återstår endast en liten del av de öppna vattnen till följd av utdikning och uträtning av vattendrag för att vinna odlingsbar mark. Vattnet i jordbrukslandskapet rinner idag ofta i raka diken el- ler i kulvertar under marken och ligger mycket djupare ner i marken jämfört med vad det gjorde innan utdikningen påbörjades. Kommu- nen är fattig på framför allt sjöar, det finns bara två större sjöar som kommunen har del i, Vombsjön och Västra Ringsjön.
Både Saxån–Braåns – och Kävlingeåns avrinningsområden präglas av att de ligger i det sydvästskånska jordbrukslandskapet. De största miljöproblemen i dessa områden är fysisk påverkan (sänkning, dik- ning, kulvertering och uträtning) av sjöar, våtmarker och vattendrag samt övergödning från jordbruk, reningsverk och enskilda avlopp. Till följd av problemen med framför allt övergödning och fysisk på- verkan bedöms ingen av vattenförekomsterna i Saxån–Braån eller Kävlingeån inom kommunen uppnå ”God ekologisk status” enligt Vattendirektivet. I Rönne å avrinningsområde präglas de södra och västra delarna av området som berör Eslövs kommun av jordbruk- smark medan de norra och östra delarna till större del präglas av skogsmark.
Trots miljöproblemen finns det fortfarande höga naturvärden i sjöar och vattendrag. Både Rönne å och Kävlingeån har ett artrikt fisk- samhälle och ovanliga arter av små bottenlevande djur påträffas då och då både i Saxån–Braån, Kävlingeån och i Rönne å. Bland fiskar- na kopplas de högsta naturvärdena till förekomsten av de två små bottenlevande arterna sandkrypare och grönling, samt lax i både Kävlingeån/Bråån och Rönne å.
Framför allt Kävlingeån har en lång historia av vattenvårdsarbete. Kävlingeåns vattenvårdsförbund var en av de första vattenorgani- sationerna i landet och den moderna fiskevården i Sverige hade sin vagga i Håstad mölla vid Kävlingeån, på gränsen mellan Eslövs och Lunds kommuner. I alla tre avrinningsområdena finns även en
lång tradition av mellankommunala samarbeten kring olika typer av vattenvårdande åtgärder. I Saxån/Braån och i Kävlingeån har man jobbat mycket med anläggning av våtmarker och i Ringsjön (Rönne å avrinningsområde) har man länge arbetat med reduktionsfiske för
att förbättra vattenkvaliteten. Kävlingeåns vattenråd, som påbörjade sin verksamhet 2010 ses som föregångare i landet med en för vatten- råd komplett verksamhet.
De miljömål som gäller för sjöar och vattendrag i Eslövs kommun är vattendirektivets miljökvalitetsnormer, de nationella miljömålen och lokala miljömål i kommunens miljömålsprogram. Alla målen kan dock koncentreras till att uppnå miljökvalitetsnormerna, uppnås nor- merna är även de andra miljömålen uppnådda. Ambitionsnivån för målen är dock högt satt i förhållande till miljöproblemens storlek och i förhållande till de praktiska, administrativa och ekonomiska möj- ligheterna att idag genomföra de fysiska åtgärder i landskapet som behövs för att nå målen. Därför bedöms det i dagsläget inte vara möj- ligt att uppnå miljömålen om inte de praktiska, administrativa och ekonomiska förutsättningarna för att genomföra åtgärder förbättras.
Figur 1.1: Bråån, här mellan Hurva och Östra Strö, en kall januaridag är bitvis kanske ett av Eslövs kommuns vackraste vattendrag.
I både Saxån/Braån, i Kävlingeåprojektet och i Ringsjön har man dock visat att det går att genomföra åtgärder i stor skala och att det går att åstadkomma förbättringar, men projekten visar också att mil- jöproblemen är så stora att det krävs ännu större insatser om målen ska nås. För att kunna uppnå målen är det viktigt med en grundsyn om att varje verksamhet ska hantera sin egen belastning på miljön och att varje åtgärd ses som ett litet men nödvändigt steg i rätt rikt- ning. De åtgärder som kommunen kan genomföra är att använda sig av miljökvalitetsnormerna som verktyg i arbetet med prövning, tillsyn och planläggning, vilket går hand i hand med genomförandet av kommunernas åtgärder i Vattenmyndighetens åtgärdsprogram.
Vidare kan kommunen även agera aktivt genom att fortsätta arbetet inom ramen för vattenråden samt verka för att genomföra fysiska åtgärder där kommunen är fastighetsägare.
Miljöproblemen i sjöar- och vattendrag i Eslövs kommun kan inte lösas enbart inom kommunen utan förutsätter ett brett samarbete mellan många olika aktörer inom de avrinningsområden som berör kommunen. Sannolikt kommer betydelsen av samarbete över kom- mungränserna öka i ett klimat som blir mer extremt med längre torrperioder och mer intensiva regn när det väl regnar.
2. INLEDNING
ESLÖVS VATTEN
Ingående planer i Eslövs vatten
Eslövs kommun och VA SYD har beslutat att utarbeta gemensamma planer. Syftet är att säkra en hållbar VA-planering, arbeta med dag- vatten och översvämningar samt arbeta för god vattenstatus i sjöar och vattendrag i kommunen. Fem planer som kompletterar befintlig planering ingår i arbetet som har samlingsnamnet ”Eslövs Vatten” (Figur 2.1). De ingående planerna i ”Eslövs vatten” är:
• Vattenförsörjningsplan – Plan för att skydda vattenresurser för framtiden och säkerställa vattenförsörjningen på lång sikt för Eslövsborna.
• VA-utbyggnadsplan – Plan för kommunens skyldighet att en- ligt Vattentjänstlagen 6 § bygga ut vatten och avlopp.
• Sjö- och vattendragsplan – Plan för att uppnå god ekologisk status i kommunens sjöar och vattendrag.
• Dagvattenplan och översvämningsplan – Plan för att han- tera dagvatten vid förtätning och exploatering i befintlig bebyggel- se samt för att hantera översvämningsrisker vid höga vattenflöden och extremregn.
• Nödvattenplan – Plan för att säkerställa rutiner för vattenför- sörjning i olika typer av nödlägen när ordinarie vattenförsörjning är utslagen.
Planernas status och syfte
De ingående planerna i Eslövs vatten ska fungera som stöd till kom- munens nämnder och förvaltningar. Planerna ska även fungera som underlag för kommunens översiktsplan och utgöra stöd för att nå intenationella, nationella och lokala miljömål. Alla planer innehåller en nulägesstatus för respektive delområde samt förslag på åtgärder och/eller förslag på rutiner för hantering av olika situationer .
Sjö- och vattendragsplan
Sjö- och vattendragsplanen är en nulägesanalys av ytvattensitua- tionen i Eslövs kommun beträffande bland annat miljöpåverkan, naturvärden, miljömål, möjliga åtgärder, miljöövervakning och dikningsföretag. Det har tidigare gjorts olika inventeringar och sam- manställningar på området och i denna plan sammanställs, analyse- ras och aktualiseras situationen med den information som finns till- gänglig idag. Ingen ny information tas fram inom ramen för arbetet med Sjö- och vattendragsplanen.
Dagvatten- & VA- Nödvatten Sjö- och Vatten- översvämningar utbyggnad vattendrag försörjning
Figur 2.1: De fem planer som ryms under paraplyet ”Eslövs vatten”
Koppling till kommunens vision och handlingsprogram, Agenda 2030 samt FN:s barnkonvention
Sjö- och vattendragsplanen är helt i linje med Eslövs kommuns vi- sion som bland annat slår fast att:
”Eslövs kommun är en hållbar kommun som ska vara Skånes bästa kommun att bo och verka i 2025”
Planen kommer även bidra till att uppnå målen i kommunens po- litiskt antagna handlingsprogram 2019–2022 där det bland annat fastställs att långsiktig miljömässig hållbarhet ska prioriteras och ett aktivt miljömålsarbete ska fortsätta. När det gäller arbetet med de globala hållbarhetsmålen Agenda 2030 bidrar planens genomför- ande till att uppnå vissa av målen. Vidare när det gäller FN:s barn- konvention, som ger alla barn rätt till ett bra liv och som införlivas
i svensk lagstiftning under 2020, blir planens genomförande en del i kommunens arbete för att garantera kommande generationer av kommunmedborgare ett gott liv. God vattenkvalitet och levande sjö- ar och vattendrag är en grundläggande förutsättning för att uppnå både kommunens vision och målen i handlingsprogrammet samt kommunens skyldigheter enligt Barnkonventionen och ambitioner beträffande Agenda 2030.
Kommunala bolag och kommunalförbund
En kommun kan överlämna en kommunal angelägenhet till ett kom- munalt bolag eller kommunalförbund. Den direkta styrningen av genomförandet av åtgärden är dock begränsad. Ett utpekande av ett kommunalt bolag som ansvarig för åtgärder i denna plan innebär inte en skyldighet för bolaget att genomföra åtgärden. Det förutsätter att nödvändiga beslut fattas av respektive bolagsstyrelse eller bolags- stämma.
Nämnder och vattenråd
Kommunens nämnder och styrelser har ansvar för att genomföra nödvändiga åtgärder för att uppnå beslutade kommunala mål. Vat- tenråden är självständiga organisationer vars respektive styrelse fattar beslut om vilka åtgärder som är lämpliga inom sitt ansvarsom- råde. Eslövs kommun kan som en medlem i vattenråden verka för att vattenråden genomför de åtgärder som anges i denna plan som vattenråden har rådighet över och som ligger i linje med vattenrå- dens egna målsättningar.
Uppföljning
Planerna inom Eslövs vatten ska följas upp och aktualiseras varje mandatperiod.
Indikatorer
Utöver uppföljning och aktualisering av själva planen förslås arbetet med vattenvårdande åtgärder följas upp årligen genom ett antal indi- katorer som visar på utvecklingen för sjöar och vattendrag i kommu- nen. Indikatorerna ska dels visa på utveckling för problemen med övergödning men även på den allmänna utvecklingen i sjöar och vattendrag.
Förslag på indikatorer för övergödning:
Siktdjup i Ringsjön i augusti månad.
Bakgrund: Siktdjup i en sjö är ett enkelt men bra mått på hur vatten- kvaliteten i en sjö utvecklar sig. För Ringsjöns del ger det en indika- tion på hur reduktionsfisket i sjön påverkar vattenkvaliteten.
Källa till uppgifter: Recipientkontrollen i Rönne å/Ringsjön
Siktdjup i Vombsjön i augusti månad.
Bakgrund: Siktdjup i en sjö är ett enkelt men bra mått på hur vatten- kvaliteten i en sjö utvecklar sig. För Vombsjöns del ger det en indika- tion på hur arbetet med att minska transporterna av näringsämnen till sjön påverkar vattenkvaliteten.
Källa till uppgifter: Sydvatten/Fokus Vombsjön
Flödesviktade årsmedelhalter av totalfosfor i Saxån/Braån, Kävlingeån och Bråån samt i Rönne å
Bakgrund: Halten av totalfosfor i vattnet är kopplat till flödet och en parameter som visar på grad av övergödning. Därför brukar flödes- viktade årsmedelhalter av fosfor användas för att visa på utveckling- en av arbetet med att försöka övergödning genom att minska läckage och transporter av fosfor.¨
Källa till uppgifter: Recipientkontrollen inom respektive avrin- ningsområden.
Förslag på övriga indikatorer:
Antal öring- och laxyngel, sandkrypare och grönlingar i Bråån
Bakgrund: Antalet individer av öring och laxyngel ger en indikation om hur lekvandringen från havet och själva leken fungerat hösten innan samt hur uppväxtförhållanden för yngel varit under vår, som- mar och höst. Antalet sandkrypare och grönlingar ger en indikation på de allmänna förhållandena i vattendraget.
Källa till uppgifter: Elfiskeundersökningar som genomförs av Kävlingeåns fiskevårdsområde
Biodiversitet hos bottendjur i Bråån
På bottnarna av våra vattendrag lever en mängd olika typer av djur- grupper och arter. Med hjälp av artsammansättningen kan man bedöma vilken näringsstatus som vattendraget har samt om vatten- draget är utsatt för någon annan miljöpåverkan.
Källa till uppgifter: Recipientkontrollen inom Kävlingeån
Antal dagar med minimitappning från Ringsjön
I enlighet med en vattendom reglerar Sydvatten utflödet från Ring- sjön vid sjöns utlopp i Sjöholmen. Antalet dagar per år då minimi- tappning sker ger ett mått på torka som en möjlig effekt av klimatför- ändringarna.
Källa till uppgifter: Sydvattens reglering av Ringsjön
Vattenföring i Bråån uppströms Eslövsbäcken i mitten av augusti
Vattenföring i vattendragen är ett mått på hur sommartorka påver- kar vattendragen i kommunen. Vattenföringen mäts vid Eslövs golf- bana.
Källa till uppgifter: Egen observation vid dämmet i ån vid Es- lövs golfbana.
AVRINNINGSOMRÅDEN I ESLÖVS KOMMUN
Eslövs kommun har del i tre avrinningsområden, Kävlingeån i söder, Saxån–Braån i väster och Rönne å i norr (Figur 2.2; Tabell 2.1). Käv- lingeåns avrinningsområde utgör cirka 54 % av kommunens totala yta på 425 km², Saxån–Braån cirka 28 % och Rönne å cirka 18% (78 km²). Eslövs del i Kävlingeåns avrinningsområde utgör cirka 19 %
av avrinningsområdets totala yta på 1 200 km², cirka 33% för Sax- ån–Braån och endast 4 % av Rönne å avrinningsområde. Den del av Rönne å avrinningsområde som berör Eslövs kommun (Ringsjöar- nas tillrinnings-område och övre delen av Rönne å) är cirka 540 km² stort varav Eslövs del i det fallet utgör cirka 14 % av området.
Tabell 2.1: Eslövs kommuns delar av och ytor i de tre avrinningsområden som berör kommunen.
Andel av kommunens yta (% – km2) | Kommunens andel av hela avrinningsområdet (% – km2) | |
Kävlingeåns avrinningsområde (1 200 km2) | 54 – 229 | 19 – 229 |
Rönne å avrinningsområde (1 900 km2) | 18 – 78 | 4 – 78 |
Saxån – Braåns avrinningsområde (360 km2) | 18 – 118 | 33 – 118 |
Trots att både Kävlingeån och Rönne å är två av Skånes största vatten- drag är de relativt små vattendrag i ett nationellt perspektiv. I Kävling- eån vid Högs Mölla i Furulund rinner i genomsnitt cirka 11 m³ vatten per sekund, i Rönne å (vid en punkt strax nedströms det att ån lämnat Eslövs kommun) rinner cirka 8 m³ vatten per sekund (cirka 24 m³/sek vid mynningen i Skälderviken) och i Saxån/Braån cirka 1,5 m³ vatten per sekund (SMHI 2019). Variationen mellan högsta och lägsta vat- tenföring är dock stor och ökade dessutom ytterligare efter den torra sommaren 2018 (se vidare i avsnitt om vattenföring i kapitel 11).
Vattenlandskapet och markanvändningen i framför allt kommunens jordbruksdominerade områden har förändrats kraftigt under de senaste 200 åren och markanvändningen idag speglas i tillståndet för sjöar och vattendrag. Torrläggningen av landskapet som skett för att vinna od- lingsbar mark har lett till att klassiska miljöproblem som övergödning och fysisk påverkan av sjöar och vattendrag är omfattande i kommunen.
Hantering av vattenfrågor på kommunnivå är av naturliga orsaker, det vill säga att vattnets avrinningsområden korsar kommun- och eller andra administrativa gränser, inte alltid är ett optimalt sätt att hantera vattenfrågor på. De samarbeten kring vattenfrågorna i vat- tenråd, som idag finns i de tre avrinningsområden som berör Eslövs kommun, är utmärkta exempel på nödvändigt och bitvis effektivt samarbete kring vattenfrågor inom avrinningsområden, över kom- mungränser. Att vatten korsar kommungränser gör att viss informa- tion i denna plan berör sjöar och vattendrag som inte helt är belägna
inom Eslövs kommun (Figur 2.3). Miljöproblemen i sjöar- och vatten- drag i Eslövs kommun kan dock inte lösas enbart inom kommunen utan förutsätter ett brett samarbete mellan många olika aktörer inom avrinningsområdena. Fokus i sjö- och vattendragsplanen lig- ger dock på att beskriva sjöar och vattendrag i Eslövs kommun, hur dessa är påverkade av sin omgivning och vilka åtgärder som behöver genomföras för att förbättra situationen och nå uppsatta mål.
Figur 2.2: Eslövs kommun och avgränsningen av de tre olika avrinningsområde- na inom kommunens gränser. Rönne å i norr, Saxån–Braån i väster och Kävling- eån i söder och öster.
Figur 2.3: Den gamla stenvalvsbron över Bråån vid Högseröds kyrka en tidig sommarmorgon. Bråån är ett exempel på ett vattendrag som korsar kommun- gränserna.
3. RÖNNE Å AVRINNINGSOMRÅDE
ALLMÄN BESKRIVNING AV RÖNNE Å AVRINNINGSOMRÅDE
Rönne å avrinningsområde är ett av de största i Skåne. Området är cirka 1 900 km² stort. Eslövs del av hela avrinningsområdet är
relativt liten, endast cirka 4% (cirka 76 km²). Eslövs del i avrinnings- området är beläget i den övre sydöstra delen av avrinningsområdet. En stor del av tillrinningen till Rönne å sker från skogsområden på Hallandsåsens sydsida och från områden som domineras av skog mellan Perstorp och Örkelljunga. Medan de delar som berör hu- vudfåran från Ljungbyhed och ner till mynningen vid Ängelholm i betydligt större utsträckning utgörs av jordbruksmark. Det är stor skillnad på markanvändningen i den del av avrinningsområdet som berör Eslövs kommun jämfört med avrinningsområdet i sin helhet (Tabell 3.1).
Figur 3.1: Eslövs kommuns del av Rönne å avrinningsområde med läget för bety- dande sjöar och vattendrag markerade.
Själva Rönne å huvudfåra är cirka 83 km lång och har sin början vid utloppet från Västra Ringsjön vid Sjöholmen på gränsen mel- lan Eslövs och Höörs kommuner. Sedan rinner ån i huvudsak mot nordväst och mynnar i Skälderviken vid Ängelholm (Figur 3.1). På sin väg till havet rinner ån genom ett varierat landskap med både jordbruksmark, betesmark (Figur 3.2) och skog ner till Klippan där omgivningarna mer övergår till att domineras av jordbruksmark. Västra och Östra Ringsjön är de två största sjöarna inom området. De största biflödena till huvudfåran nedströms Ringsjöarna är Bäl- jane å, Pinnån och Rössjöholmsån som samtliga har skogsmarker i sina källområden och jordbruksmarksområden i sina nedre delar. Uppströms Ringsjöarna är de största tillflödena Kvesarumsbäcken, Hörbyån och Höörsån.
Figur 3.2: Rönne å med omgivande betesmarker cirka 1,5 kilometer nedströms Stockamöllan en sensommardag med låg vattenföring i ån. Denna sträcka av Rön- ne å är inte del i något dikningsföretag utan får utvecklas fritt.
Tabell 3.1: Markanvändningen i Rönne å avrinningsområde. Jordbruksmark utgör en stor del av markanvändningen men även andelen skog är betydande, framför allt i de norra delarna av avrinningsområdet. ”Ovan Munkabron” är det område som bäst motsvarar den del av Rönne å avrinningsområde som berör Eslövs kommun. ”Rönne å – Mynningen vid Ängelholm” representerar hela avrin- ningsområdet.
Rönne å – Mynningen vid Ängelholm | Rönne å – Ovan Munkabron | |
Jordbruksmark | 30 % | 58 % |
Myrar och våtmarker | 2 % | 1 % |
Sjö och vattendrag | 3 % | 1 % |
Skogsmark | 53 % | 24 % |
Urbant | 4 % | 16 % |
Övrigt | 8 % | 0% |
100 % | 100 % | |
Källa: SMHI vattenwebb |
PÅVERKAN OCH MILJÖPROBLEM
Belastning av näringsämnen från jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp och dagvatten är betydande föroreningskällor i de delar av avrinningsområdet som berör Eslövs kommun. Den enskilt största källan för näringsämnena kväve och fosfor i avrinningsområdet är jordbruket (Ekologigruppen 2019b). Kväveförlusterna från jordbruk- smarken är höga i stort sett i hela området (Ekologigruppen 2019b). Förlusterna av fosfor är måttligt höga till låga förutom från Snoge- rödsbäcken (ett tillflöde till Östra Ringsjön i Höörs kommun) där de är mycket höga (Ekologigruppen 2019b).
Vid mynningen i Skälderviken beräknas cirka 13% av fosforn i vatt- net och cirka 16% av kvävet ha sitt ursprung från reningsverken i avrinningsområdet (Ekologigruppen 2019b). För Eslövs del av avrin- ningsområdet är det de egna reningsverken i Stehag, Stockamöllan och Billinge som påverkar Xxxxx x. Xxxxxxxxxxx påverkas av renings- verken i Höör och Hörby.
Dagvattenpåverkan sker från tätorter och vägnät påverkar vattendra- gen i området men i begränsad omfattning eftersom de hårdgjorda ytorna inte utgör någon större andel av avrinningsområdets totala yta.
Knappt 60 % av den del av avrinningsområdet som berör Eslövs kommun utgörs av intensivt brukad jordbruksmark (SMHI 2019). Till följd av detta utgör övergödning och fysisk påverkan (påverkan på vattendragens naturliga flöde och form) de största vattenrelatera- de miljöproblemen inom området. Dessutom påverkar flera partiella och definitiva vandringshinder i åns biflöden och flera definitiva vandringshinder i huvudfåran möjligheterna för fisk och andra vat- tenlevande djur att röra sig helt fritt i vattensystemet (Eklöv 2010).
Under 2019 påbörjades ett projekt med att riva ut de tre nedersta de- finitiva vandringshindren i Rönne å huvudfåra (Klippans kommun 2020) vilket kommer att göra att t ex lax och havsöring kan ta sig från havet och ända upp till de delar av Rönne å som ligger i Eslövs kommun.
ÖVERSVÄMNINGSKARTERING
På uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) gjorde SWECO 2014 en översvämningskartering för Rönne å från utloppet från Västra Ringsjön till mynningen i Kattegatt vid Ängelholm (SWECO 2014). Karteringens kartor, som visar vilka områden som översvämmas vid olika flöden, kan användas som underlag för insatsplanering för räddningstjänst samt som underlag för kommunernas riskhantering och samhällsplanering. De olika översvämningsscenarier som redovisas i rapporten är 100-årsflöde, 200-årsflöde med anpassning till förväntade flöden 2098 samt det som benämns beräknat högsta flöde (BHF). Beräknat högsta flöde är ett begrepp som används i MSB:s nationella översvämningskarte-
ringar av sjöar och vattendrag. Det motsvarar en situation där alla naturliga faktorer som bidrar till ett högt flöde samverkar, till exem- pel snösmältning, nederbörd, vattenmättad mark med mera. Detta motsvarar ett teoretiskt värsta scenario som grovt bedöms motsvara ett flöde med minst 10 000 års återkomsttid (Boverket 2020).
Vid ett så kallat 200-årsflöde beräknas cirka 36 kubikmeter vatten strömma ut från Västra Ringsjön varje sekund och cirka 51 kubikme- ter vatten passera Billinge mölla varje sekund. För Eslövs del påver- kar översvämningar framförallt området nedströms Västra Ringsjöns utlopp i Rönne å där det enligt karteringen blir omfattande över- svämningar (Figur 3.3). Längre nedströms i Rönne å blir det också översvämningar men eftersom ådalen på många sträckor är tydligt nedskuren och markerad begränsas översvämningarna till ådalen och påverkan på infrastruktur och hus blir begränsad (Figur 3.3).
Figur 3.3: Översvämmade områden runt Västra Ringsjön, Rönne å och Rönne- holms mosse vid olika modellerade flöden. Källa: Lantmäteriet samt Myndigheten för Samhällsskydd och Xxxxxxxxx och SWECO (2014).
NATURVÄRDEN
I Rönne å med tillflöden förekommer mer än 30 olika fiskarter (Eklöv 2010), till exempel öring (Salmo trutta), elritsa (Phoxinus phoxi- nus), ål (Anguilla anguilla) och lax (Salmo salar). Rödlistade arter som har påträffats i avrinningsområdets vattendrag är lake (Lota lota), havsnejonöga, (Petromyzon marinus) flodkräfta (Astacus astacus) och ål. Tidigare förekom flodkräfta mer allmänt men under 1990-talet bör- jade signalkräfta påträffas i vattendragen. (Eklöv 2010). Stammen av Atlantlax i Rönne å är genetiskt unik och skiljer sig därmed från stammarna i andra västkustmynnande vattendrag (Helsingsborgs dagblad 2013). I och med att stammen är unik har den ett särskilt bevarandevärde. Små populationer av den hotade flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) och tjockskaliga målarmusslan (Unio crass-
us) finns i biflöden till Rönne men arterna antas tidigare även ha fun- nits i Rönne å huvudfåra (Life Connects 2020). Vidare förekommer både utter (Lutra lutra) och kungsfiskare (Alcedo atthis) längs med ån (Artdatabanken 2020).
Förorenade områden
Inom Rönne å avrinningsområde i Eslövs kommun finns mellan 15– 20 potentiellt förorenade områden (Figur 3.4). Av de områden som är riskklassade är det inget område som klassats med stor eller myck- et stor risk. Ungefär hälften av områdena är dock inte riskklassade
Figur 3.4: Potentiellt förorenade områden i Rönne å avrinningsområde i Eslövs kommun. Källa: xxx.XxxxxxXxxxx.xx, Lantmäteriet och Länsstyrelsen.
RINGSJÖN
Allmän beskrivning
Ringsjön, bestående av västra Ringsjön, Östra Ringsjön och Sätoftas- jön är Skånes näst största sjö. Den sydvästra delen av västra Ringsjön ligger i Eslövs kommun (Figur 3.5). Resterande delar ligger i Höörs och Hörby kommuner. Totalt sett upptar de tre Ringsjöarna en yta på cirka 40 km². Östra Ringsjön och Sätoftasjön är sjöar med ett relativt stort maximalt djup (cirka 16–17 m) medan västra Ringsjön är betyd- ligt grundare med ett maximalt djup på drygt fem meter. Vattnet i sjön omsätts på lite drygt ett år (Ringsjöns vattenråd 2020).
1883 sänktes Ringsjöns vattennivå med ungefär 1,5 meter. Redan några år efter sänkningen observerades de första tecknen på över- gödning i sjön. Vid en sänkning av en sjö minskar vattenvolymen medan tillrinningsområdets yta och vattenflödena till sjön är desam- ma. Det medför att till exempel övergödningseffekter förstärks på grund av den minskade vattenvolymen. I samband med att jordbru- ket började använda konstgödsel ökade belastningen av framför allt fosfor på sjön. I och med införandet av vattenklosetter förvärrades sedan situationen ytterligare eftersom reningsverk inte byggdes ut i samma takt och att avloppsvattnet därför rann orenat ut i recipien- terna, däribland Ringsjön. I Höör och Hörby kommuner hade man inte en tillfredsställande rening på avloppsvattnet förrän i slutet av 1970-talet (Ringsjöns vattenråd 2020). Ringsjöns status försämrades kontinuerligt under hela 1900-talet och i mitten på 1900-talet blev läget akut. Från att ha haft ett siktdjup på över två meter sjönk sikt- djupet till under en meter (Ringsjöns vattenråd 2020). Under 1980-ta- let var det regelbundet algblomningar i Ringsjön och fisksamhället i sjön bestod till stor del av småväxta mörtar och braxen.
Figur 3.5: Stilla sensommarmorgon vid Sjöholmen vid Västra Ringsjöns strand.
Ringsjösjöarna användes fram till 1987 som ordinarie råvattentäkt för produktionen av dricksvatten vid Ringsjöverket. Idag är sjön re- servvattentäkt för Sydvattens produktion av dricksvatten till delar av västra och sydvästra Skåne (Sydvatten 2020). De ordinarie ytvatten- täkterna utgörs av Vombsjön i Kävlingeåns avrinningsområde och av sjön Bolmen i Lagans avrinningsområde i Småland (Sydvatten 2019a). Sydvatten har en vattendom för sitt uttag av för vatten från Ringsjön (Mark- och miljödomstolen 2013). Domen reglerar hur mycket vatten Sydvatten vid behov får ta ut och hur mycket vatten
som måste släppas till Rönne å. Om något händer som gör att Sydvat- ten inte kan ta vatten från någon av de ordinarie vattentäkterna tar Sydvatten råvatten från Ringsjön. Vid tre tillfällen har det inträffat ras i Bolmentunneln, som leder vatten från Bolmen till Äktaboden och sedan i rörledningar vidare till Ringsjöverket, vilket gjort att Ringsjön behövt användas som råvattentäkt (Wikipedia 2020). Det första raset inträffade redan innan tunneln invigdes vilket fördröjde starten med ett år. Nästa ras inträffade 1994 vilket tog cirka ett år att åtgärda. Hösten 2008 upptäcktes ett ytterligare ras och tunneln töm- des på vatten under våren 2009. Därefter gjordes ett omfattande reno- verings- och förstärkningsarbete. I mars 2011 kunde Bolmentunneln åter tas i bruk. Under tiden som reparationerna pågick tryggades vat- tenförsörjningen genom uttag från reservvattentäkten Ringsjön.
Ringsjöverket, som ligger strax utanför Stehag i Eslövs kommun cir- ka 2,5 km från Ringsjön, byggdes i ett samarbetsprojekt mellan Es- löv, Landskrona och Helsingborgs kommuner. Invigningen av verket skedde 1963 efter en 16 år lång planerings- och beslutsprocess (Pers- son 2016). Syftet med Ringsjöverket vara att trygga vattenförsörjning- en för de berörda kommunernas stora tätorter.
Regleringen av Ringsjön
Ringsjöarna har varit reglerade i någon form ända sedan sjösänk- ningen på 1880-talet. Det är dock oklart exakt hur regleringen såg ut innan den nuvarande regleringen vid Sjöholmen byggdes 1963 i samband med att Ringsjöverket byggdes (Höörs kommun 2018).
Regleringsdammen vid Sjöholmen (Figur 3.6) byggdes för att säker- ställa både bortledning av vatten för produktion av dricksvatten samt tillräckligt flöde i Rönne å nere vid Forsmöllan där Klippans pappers- bruk använde vattnet för kraftproduktion (Persson 2016). Idag sköts regleringen av sjön av Sydvatten och styrs av en tappningsplan med tappningsbestämmelser som avgör hur mycket vatten som ska tappas. Tappningen regleras varje dag och är beroende på årstid, vattenstånd i sjön och vattenföringen vid utloppet till Rönne å. Regleringen av sjön får endast bedrivas så att vattenståndet helst inte underskrider
+52,98 meter över havet vid utloppet i Rönneå och inte heller över- skrida +54,20 meter över havet. Enligt tillståndet i vattendomen ska Sydvatten dessutom rensa Rönne å på sträckan från reglerdammen till ungefär 700 m uppströms vägbron vid Rönneholms slott
Figur 3.6: Början på Rönne å och utloppet från Västra Ringsjön på gränsen mel- lan Höörs och Eslövs kommuner vid Sjöholmen. Sydvatten reglerar här vattenflö- det ut från Ringsjön enligt en vattendom från 2013.
Sänkningen av Ringsjön 1880–1883
Mellan åren 1880 och 1883 sänktes Ringsjöns vattenyta i ett för sin tid gigantiskt projekt som bestod av rivning av en kvarndamm vid ”Bromölla” (Första möllan efter Hasslebro) samt kanalisering, upp- rensning och sänkning av Rönne å från Bålamöllan upp till Ringsjön. Ån rätades på flera ställen, framförallt på första delen från Ringsjön och breddades till en bottenbredd på hela 24 m. Arbetet utfördes för handkraft och cirka 300 personer var sysselsatta med projektet. Re- sultatet blev att Ringsjöns medelvattenyta sänktes med 1,6 meter,
från 55,6 meter över havet till 54,0 meter över havet och att ytan minskade med cirka 310 hektar (7,5 %) till cirka 3 900 hektar. Dessut- om sänktes vattennivån i omgivande marker och cirka 2 000 ha av de omgivande markerna torrlades och kunde brukas som åker eller äng. Behovet av mer odlingsbar mark samt möjligheten att effektivisera torvbrytningen på Rönneholms mosse var det övervägande skälet till att sjösänkningen gjordes. För naturmiljön var rätningen av Rönne
å i samband med sänkningen av Ringsjön negativ på olika sätt. Från att ha varit en slingrande å med vattenytan i nivå med omgivande marker, blev ån en uträtad nergrävd bred kanal med rensmassor som vallar längs med åkanterna. Spår av den gamla fåran finns fortfaran- de kvar och uppströms Rönneholms slott finns en torrlagd slinga som troligen är den gamla åfåran men slingan framför slottet går inte att se spår av (Figur 3.7).
Figur 3.7: Två bilder av Rönne å vid Rönneholms slott. Den moderna flygbilden visar åns sträckning förbi slottet idag medan kartbilden, som kommer från den Skånska rekognosceringskartan från 1812–1820, visar åns sträckning innan uträt- ningen och sänkningen av Ringsjön.
Nedströms ser man en djup kanal med höga vallar, men inte den gamla åfåran. Enligt förrättningsprotokollet från sjösänkningen upp- gick de totala kostnaderna för sänkningen till 225 449 kr. Den totala ökningen i markvärde beräknades till 624 797 kr.
Källa till detta stycke: Ekomuseum Rönneå dalgång.
Riksintressen för vattenförsörjning och fiske
Ringsjön är klassad som riksintresse för yrkesfisket i inlandsvatten i egenskap av fångst-område enligt Miljöbalken 3 kap 5§. År 2020 finns det två yrkesverksamma fiskare i Ringsjön. Som jämförelse kan nämnas att Bolmentunneln, som är en betydande del i dricks- vattenförsörjningen för västra Skåne och som leder vatten från sjön Bolmen i Småland till Äktaboden och vidare i rör till Ringsjöverket utanför Stehag, inte blev klassat som riksintresse förrän 2011 (Syd- vatten 2020a). Vidare beslutade Havs- och vattenmyndigheten 2016 att Ringsjöverket utgör ett mark- och vattenområde av riksintresse
för anläggningar för vattenförsörjning enligt Miljöbalken (3 kap 8 §). Riksintresset består av intagsledning för ytvatten, pumpstation för råvatten, vattenverk, pumpstationer och ledningar mellan pumpsta- tioner, vattenverk och Västra Ringsjön (Sydvatten 2020a; Havs och vattenmyndigheten 2016).
Det dominerande miljöproblemet i Ringsjön är fortfarande övergöd- ning till följd av utsläpp från jordbruk, enskilda avlopp och renings- verk. Ringsjön påverkas av markanvändningen i tillrinningsområdet på cirka 395 km². Den dominerande markanvändningen utgörs av jord- och skogsbruk med 37–38 % av markanvändningen vardera.
Eftersom en betydande del av markanvändningen utgörs av jord- bruksmark tillförs sjön en näring som läcker från jordbruket. Stora mängder fosfor finns också lagrade i sjöns bottensediment. Denna fosfor kan frigöras vid syrefattiga förhållanden och bidra till intern gödning av sjön.
Yrkesfiske efter framför allt ål, gädda, gös och abborre bedrivs i Ringsjön. Detta kan anses bidra till negativ påverkan på sjön efter- som de rovfiskar som fångas hade gjort nytta i att begränsa mängden vitfisk i sjön och därmed även bidragit till att förbättra vattenkvalite- ten (se mer under rubriken ”Reduktionsfiske” nedan).
Ekologisk status
Den ekologiska statusen i Västra Ringsjön, som berör Eslövs kom- mun, bedöms som otillfredsställande medan den kemiska statu- sen inte uppnår god status. Vattenväxter, fisk och näringsämnen bedöms ha måttlig ekologisk status medan växtplankton bedöms ha otillfredsställande status. Enligt beslutade miljökvalitetsnormer ska Ringsjön uppnå både god ekologisk och kemisk status till 2027 (VISS 2020a).
Kunskapsläge
Till följd av alla de underökningar som har gjorts i Ringsjön med anledning av sjöns dåliga status och det omfattande reduktionsfis- ke som bedrivits måste man bedöma kunskapsläget som bra. Det saknas dock rapporter, sammanställningar och utvärderingar av de
provfisken som gjorts inom ramen för reduktionsfisket (se mer under rubriken ”Reduktionsfiske” nedan).
Restaurering av Ringsjön
Fosforhalterna ökade kraftigt i sjön i slutet av 1960- och början av 1970-talet och sjön blev hypertrop, det vill säga mycket kraftigt över- gödd (Länsstyrelsen 2012). Arbetet med att förbättra vattenkvaliteten i Ringsjöns har pågått sedan 1970-talet då reningsverken i Höör
och Hörby byggdes ut med ett steg för kemisk fällning av fosfor. Dessutom fångades mycket foderfisk i sjön på 1970-talet (Länssty- relsen 2012). 1980 bildades Ringsjökommittén för att undersöka möjligheterna att förbättra vattenkvaliteten i Ringsjön. Kommittén bestod av representanter för Länsstyrelsen, Höör, Hörby och Eslövs kommuner, LRF, fiskenämnden och vattentäktsintressena. Kommit- tén genomförde ett flertal undersökningar samt olika projekt, både i sjöarna och inom avrinningsområdet. Bland annat tittade man på hanteringen av handels- och stallgödsel, val av grödor och tidpunkt för sådd i jordbruket. Kommunernas rening av avloppsvattnet samt
enskilda avlopp granskades också. Undersökningar av djur- och växt- liv gjordes och ett kontrollprogram togs fram. 1982 lades en motion fram i Riksdagen som syftade till att sätta till statliga resurser för att försöka förbättra situationen i Ringsjön (Silfverstrand och Xxxxxxxxx 1982).
Ringsjökommitténs arbete blev grunden för ”Lex Ringsjön”, en paragraf i dåvarande miljöskyddslagen, som gjorde att Ringsjön klassades som ”särskilt föroreningskänsligt område”. Detta skedde i november 1985 och Länsstyrelsen i dåvarande Malmöhus län före- skrev om åtgärder för att skydda Ringsjöns avrinningsområde och minska belastningen å sjön. Föreskrifterna innehöll regler och råd för gödselanvändning och lagring samt restriktioner för enskilda avlopp. Åtgärderna som utfördes enligt Lex Ringsjön minskade till- förseln av fosfor till Ringsjön, från över 30 ton/år till cirka 10 ton/år, men ledde inte till några synbara effekter på vattenkvaliteten i sjön. Mellan åren 1984–1992 genomförde Ringsjökommittén olika projekt för att försöka minska näringstillförseln till sjön. Det gjordes försök med odling av vattenväxter i dammar, fältförsök med fånggrödor samt reduktionsfiske.
Reduktionsfiske
Alltför näringsrika sjöar har ofta en obalans i fisksamhället med en hög andel av den totala biomassan som i vitfisk (framför allt braxen (Abramis brama)och mört (Rutilus rutilus)) jämfört med andelen i rov- fisk, framförallt abborre (Perca fluviatilis), gädda (Esox lucius) och gös (Sander lucioperca). Denna obalans påverkar olika processer i sjön och leder till att sjön karaktäriseras av oönskade faktorer såsom återkom- mande algblomningar, lite rovfisk, dominans av vitfisk, liten mängd djurplankton, dåligt utbredd undervattensvegetation och framför allt dålig vattenkvalitet. Dessa oönskade faktorer har en självförstärkan- de funktion vilket gör att när processerna väl kommit igång så för- stärker de varandra negativt och gör det svårt att vända utvecklingen i positiv riktning.
Reduktionsfiske av vitfisk, framför allt mört och braxen, är en metod som används för att förbättra vattenkvalitet i näringsrika sjöar såsom Ringsjöarna (Xxxxxxx 2008; Xxxxxxxxxxx m fl 2008, AGB 2014, Hedrén 2018). Vid reduktionsfiske försöker man fånga så mycket vit- fisk man kan på så kort tid som möjligt samtidigt som man släpper tillbaka all rovfisk som fångas (Figur 3.8). Reduktionsfiske bedöms idag vara den enda metod som inom överskådlig tid och på ett rim- ligt kostnadseffektivt sätt kan vända utvecklingen i en övergödd sjö som befinner sig i ett stadium där den domineras av vitfisk. Genom att minska mängden vitfisk blir vattnet i sjön klarare och riktningen på de självförstärkande mekanismerna vänds i positiv riktning. När vattnet blir klarare så gynnas framför allt abborre och gädda, un- dervattensvegetation kan breda ut sig, zooplankton ökar i antal och algblomningar minskar.
Reduktionsfisket i Ringsjön inleddes 1987 med provtrålningar med mindre båtar. Många av braxnarna och mörtarna som fångades hade infektioner, i form av stora fjällösa sår (Ringsjöns vattenråd 2020). Våren 1988 drabbades Östra Ringsjön av en omfattande fisk- död där uppskattningsvis 500 ton mört och braxen dog. Anledning- en till fiskdöden tros vara en kombination av födobrist, infektioner och höga vattentemperaturer. 1989 donerade dåvarande Fiskeriver- ket trålaren R/V Rödingen till projektet. Totalt lyckades man tråla upp cirka 100 ton mört och braxen i Sätoftasjön vilket enligt beräk- ningarna motsvarade cirka 60 procent av fiskbeståndet i sjön. Under 1991 genomfördes enbart provtrålningar och under 1992 trålades cirka 100 ton fisk upp ur Västra Ringsjön. På grund av fiskdöden i Östra Ringsjön genomfördes inget reduktionsfiske i den delen av sjön (Ringsjöns vattenråd 2020).
Figur 3.8: Fångsten från ett tråldrag sorteras ombord på en av trålbåtarna i Ring- sjön i juni 2019. Rovfiskar som abborre, gädda och gös släpps tillbaka medan till exempel mört och braxen tas upp.
Reduktionsfisket ledde till en viss förbättring av vattenkvaliteten som höll i sig fram till mitten av 1990-talet då siktdjupet åter började mins- ka. Situationen i sjön blev successivt sämre och under åren 2001 och 2002 genomfördes ett provfiske som visade att fisksammansättningen i sjön åter hade hamnat i obalans. Under 2003 togs ett åtgärdsprogram fram med förslaget att genomföra ett nytt reduktionsfiske (Xxxxxxxx och Xxxxxxx 2003). År 2004 sökte kommunerna Höör, Hörby och Eslöv tillsammans med Sydvatten AB om statliga bidrag till lokal och kommunal naturvård för att genomföra ett nytt reduktionsfiske i Ring- sjön. Projektet, som fick namnet ”Projekt Ringsjön”, drevs som ett så kallat NIP-projekt från 2004 till 2008. Målen hade då inte nåtts 2008 och reduktionsfisket fortsatte då i regi av Ringsjöns vattenråd, helt finansierat av Höör, Hörby och Eslövs kommuner samt av Sydvatten AB. Mellan 2012 och 2013 ingick Projekt Ringsjön i ett EU Interreg IVA projekt, ”Algae Be Gone!”. Sedan 2014 ligger reduktionsfisket i Ringsjön inom ramen för verksamheten i Ringsjöns vattenråd. Reduk- tionsfisket sker i samarbete med fiskerättsägarna i sjön genom att man medger att reduktionsfisket får bedrivas med vissa begränsningar.
Länsstyrelsen i Skåne samt Limnologiska avdelningen, Lunds univer- sitet ingår i en rådgivande referensgrupp för reduktionsfisket.
RÖNNE Å HUVUDFÅRA
Allmän beskrivning
Rönne å huvudfåra är cirka 83 km lång och har sin början vid Västra Ringsjöns utlopp till Rönne å vid Sjöholmen på gränsen mellan Es- lövs och Höörs kommuner. Knappt 15 km av åns lopp berör Eslövs kommun. Ån har bitvis ett slingrande lopp men rinner hela tiden
i nordvästlig riktning. Nedströms Ringsjön fram till Stockamöllan är ån lugnflytande (Figur 3.9). Dalgången delar landskapet mellan Söderåsen och jordbrukslandskapet på ena sidan och mer skogsmar- ker på den norra sidan. I Eslövs kommun är dalgången till exempel nordväst om Billinge ganska dramatisk med branta sluttningar och skog som ger en känsla av vildmark. Längre nedströms omges ån av ett utpräglat jordbrukslandskap. Vid Billinge mölla finns ett naturre- servat som även är ett Natura 2000 område. Utter är en av de utpe- kade Natura 2000-arterna (Länsstyrelsen Skåne 2018). Ån har repro- duktions- och uppväxtområden för havsvandrande öring och lax.
Vidare är huvudfåran från havet och upp till Forsmöllan vid Klip- pan, inklusive biflödena Rössjöholmsån och Bäljane å samt Ringsjö- arna, skyddade av EU:s fisk- och mussel-vattendirektiv. Omfattande fritidsfiske bedrivs i ån som också är ett uppskattat rekreationsområ- de för paddling.
Figur 3.9: Vid Hasslebro är Rönne å bred och lugnflytande och döda träd ligger i vattnet.
Mölleriket
Rönne å rinner mestadels lugnt och stilla mellan Västra Ringsjön och havet. Undantag är framför allt sträckan förbi Klippan och sträckan mellan Hasslebro och Stockamöllan där ån faller ett antal meter på kortare sträckor. Fallhöjden har medfört att åns vatten ut- nyttjats för vattenkraft i flera hundra år. På sträckan mellan Hassle- bro och Stockamöllan har det funnits fem olika möllor och sträckan har av den anledningen kommit att kallas ”Mölleriket” (Welin; Es- lövs kommun 2020; Länsstyrelsen i Skåne 2020; Figur 3.10).
Figur 3.10: Stendämmet över Rönne å vid Stockamöllan. På sträckan förbi Stockamöllan är mer fall på Rönne å vilket gör att sträckan varit lämplig för kvarn- verksamhet. Sträckan har kallats ”Mölleriket” eftersom det här funnits flera olika kvarnar på en kort sträcka av ån.
Friluftsliv
Rönne å är viktig för friluftslivet i området. De aktiviteter som är populära är fiske och kanotpaddling. Paddlingen utgår ofta från ka- notcentralen i Stockamöllan och uppemot 15 000 kanotister paddlar varje år på ån (Helsingborgs Dagblad 2004; Figur 3.11). Att paddla på ån en stilla sommardag är en fridfull och rogivande naturupple- velse. Längs ån finns iordningställda rast- och övernattningsplatser (Kanotcentralen 2020)
Figur 3.11: Kanotpaddling är en populär friluftsaktivitet i Rönne å. Startpunkten för paddlingen utgörs ofta av kanotcentralen i Stockamöllan.
Intresset för fisketurismen bedöms kunna öka när de tre nedersta kraftverken i ån rivits och livsmiljöerna har återställts så att förut- sättningarna för framför allt lax och havsöring förbättrats (Klippans kommun 2020).
Påverkan och miljöproblem
Övergödning är ett av miljöproblemen i Rönne å och ån påverkas av att vattnet från Ringsjön innehåller periodvis innehåller höga halter näringsämnen. Ån tillförs även näringsrikt vatten från vattendragen i jordbrukslandskapet nedströms Ringsjön.
kontinuitet och utseende (Vatteninformationssystem Sverige 2020d; Vatteninformationssystem Sverige 2020c). Vattenflödet i ån regleras av Sydvatten vid Västra Ringsjöns utlopp enligt en vattendom (se mer i eget stycke ovan). De vanligaste typerna av fysisk påverkan är bristande kontinuitet (vanligen vandringshinder) och morfologi (att vattendragets form är ändrad). Delar av Rönne å har byggts ut för vattenkraftsändamål både vid Klippan och vid Stockamöllan. Detta har skapar vandringshinder och förändrat hur vattnet rör sig samt morfologin längs ån. Idag utgör dämmena vid Klippan definitiva vandringshinder. Inom Rönneåprojektet (Klippans kommun 2020) kommer dessa vandringshinder att rivas ut och passerbarhet för fisk och andra vattenlevande organismer och livsmiljöer återställas.
Ekologisk status
Den del av Rönne å som berör Eslövs kommun är uppdelad i två vattenförekomster. Den ena utgörs av den drygt två kilometer långa sträckan från Ringsjön ner till Hålsaxbäcken och den andra vatten- förekomsten utgörs av sträckan från Hålsaxbäcken ner till den punkt där Snällerödsån ansluter till huvudfåran, strax nedströms kommun- gränsen. Den första vattenförekomsten, sett från Ringsjön har bedömts ha otillfredsställande status medan den andra vattenförekomsten har måttlig ekologisk status. Båda vattenförekomsterna uppnår inte god kemisk status. Miljökvalitetsnormerna för båda vattenförekomsterna är god ekologisk status 2027 och god kemisk status 2027 (Vatteninforma- tionssystem Sverige 2020d; Vatteninformationssystem Sverige 2020c).
Kunskapsläge
Kunskapsnivån beträffande Rönne å huvudfåra bedöms vara god när det gäller de parametrar, främst näringsämnen, metaller, påväx- talger och bottenfauna som provtas inom ramen för den samordnade recipientkontrollen. Det skulle dock behöva göras fler regelbundna undersökningar av framför allt fisk och musslor. Vidare finns det be- hov av att undersöka graden av eventuella föroreningar i sediment i kvarndammar i samband med åtgärder för att förbättra passerbarhe- ten för fisk och andra vattenlevande organismer.
Behov av åtgärder
De åtgärder som föreslås för Rönne å huvudfåra av Länsstyrelsen och Vattenmyndigheten handlar om olika typer av generella åtgär- der, såsom förbättrad dagvattenhantering, skyddszoner och åtgär- dande av enskilda avlopp och reningsverk i avrinningsområdet för att minska framför allt näringsbelastningen (Vatteninformationssys- tem Sverige 2020d). På den sträcka av huvudfåran som berör Eslövs kommun finns idag två vandringshinder för fisk och andra vattenle- vande organismer vid Stockamöllan. Länsstyrelsen arbetar med att lösa passerbarheten vid Rönne mölla. De definitiva vandringshin- dren vid Klippan kommer att åtgärdas inom ramen för Rönneåpro- jektet (Klippans kommun 2020). Länsstyrelsen arbetar under 2020
ÖVRIGA VATTEN
Billabäcken
Billabäcken är ett mindre vattendrag som rinner ut i Rönne å cirka en kilometer nedströms Billinge mölla. Bäcken passerar förbi Bil- linge strax norr om samhället. Någon kilometer uppströms Billinge har bäcken skurit ner sig genom lager av skiffer vilket kan ses i bäckens kanter och i bäckfåran (Figur 3.12). Långa partier av bäcken är fallhöjden stor och vattenhastigheten hög. När bäcken nått ner till Xxxxx å dalgång slingrar den sig fram över åns svämplan inn-
an den når Xxxxx å huvudfåra (Figur 3.13). Två elfisken (provfiske med elektrisk ström i rinnande vatten) har gjorts i bäcken, 1995 och 2019. Endast öring har fångats vid dessa elfisken (Elfiskeregistret).
Bäckens huvudfåra berörs av ett dikningsföretag och tar emot en del dagvatten från Billinge tätort. I övrigt är bäcken relativt naturlig i sin sträckning och har ett bra fall. Normalt strandskydd om 100 m gäller längs stora delar av bäckens sträckning.
Figur 3:12: Några hundra meter uppström Billinge har under årens lopp Bil- labäcken skurit sig ner genom lagren av lerskiffer.
Figur 3.13: När Billabäcken nått Rönne å dalgång slingrar den sig fram genom sumpskogen på vägen mot Rönne å huvudfåra.
Kolebäcken är ett litet vattendrag på östra sidan av Rönne å som an- sluter tillhuvudfåran cirka 1,5 km nedströms Stockamöllan. Bäckens omgivningar utgörs av ett småskaligt kuperat jordbrukslandskap som innehåller höga naturvärden och har en intressant landskaps- bild (Eslövs kommun 2020a). Det finns inga elfisken eller andra un- dersökningar registrerade i Kolebäcken. Men öring finns i kringlig- gande små vattendrag så det finns ingen uppenbar anledning till att öring inte skulle finnas även i Kolebäcken. Utvidgat strandskydd på 300 m gäller längs stora delar av bäckens sträckning. Bäckens nedre och övre delar ingår i två dikningsföretag medan den mellersta de- len inte gör det. Nedre delen av bäcken rinner genom en ravin med mycket varierande livsmiljöer och bitvis hög vattenhastighet (Figur 3.14). Vattenkvaliteten bedöms som relativt bra vilket tillsammans med de varierande livsmiljöerna ger upphov till ett rikt bottenlevan- de djurliv (Xxxxxxxxx 2020d).
Figur 3.14: Nedre delen av Kolebäcken närmast Rönne å rinner bitvis genom en ravin med höga naturvärden. Det bottenlevande djurlivet i bäcken är rikt med till exempel bäcksländor, märlkräftor och hattsnäckor, arter vars förekomst tyder på relativt god vattenkvalitet.
Stehagsbäcken/Blegelsbäcken
Stehags/Blegelsbäcken ansluter till Rönne å cirka 700 m nedströms västra Ringsjöns utlopp i Rönne å. Bäcken rinner upp i områdena väster och söder om Stehag, bland annat i Gyaskogen. Sedan pas- serar bäcken genom Stehags samhälle i nordostlig riktning. Bitvis är det fina livsmiljöer i bäcken med relativt hög vattenhastighet. En
sträcka mitt inne i Stehag är bäcken rörlagd. I övrigt går bäcken nära flera villatomter inne i samhället. Skyfallskarteringen
för Stehag visar på en risk för översvämningar vid skyfall i anslut- ning till bäcken inne i samhället (Figur 3.15). Några hundra meter nedströms, öster, om Stehag passerar bäcken Stehags reningsverk.
Periodvis tar bäcken emot det renade avloppsvattnet medan det under andra perioder infiltreras eller används för att bevattna en salixplantering. Nedströms reningsverket har bäcken karaktären av uträtat jordbruksdike där den passerar Rönneholms mosse på vägen ner mot Rönne å. Nedre delen av bäcken, från reningsverket och ner- åt, ingår i två dikningsföretag, Ringsjöns sänkning och utdikningen av Rönneholms mosse. Inga elfisken finns inrapporterade från bäck- en men elritsa observerades vid ett besök sommaren 2019. Troligen finns även öring i bäcken. Bäcken är till stora delar undantagen från strandskydd som inte berör bäcken förrän de sista 100 m innan bäck- en ansluter till Rönne å.
Figur 3.15: Skyfallskartering för Stehags samhälle. Röd färg representerar det största vattendjupet medan ljusblå färg visar lägsta vattendjup. Det långsträckta röda fältet norr om järnvägen utgör bäckens dragning genom samhället.
4. KÄVLINGEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
ALLMÄN BESKRIVNING AV KÄVLINGEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Kävlingeåns avrinningsområde är cirka 1 200 km2 stort. Nio olika kommuner har en lite större del i avrinningsområdet, från Ystad och Tomelilla kommuner i öster och sydöst till Lomma och Kävlinge kommuner vid mynningen i väster. I avrinningsområdet finns flera större sjöar: Vombsjön, Krankesjön, Ellestadssjön, Snogeholmssjön och Sövdesjön. Utöver huvudfåran finns även tre andra lite större vattendrag, det handlar om biflödena; Bråån i norr, Klingavälsån i söder och Björkaån i öster (Figur 4.1).
Figur 4.1: Kävlingeåns avrinningsområde med merparten av de sjöar, vattendrag och övriga vatten i Eslövs kommun inom Kävlingeåns avrinningsområde som tas upp i rapporten utsatta med namn.
Huvudfåran är cirka 50 km lång från åns början vid Vombsjöns utlopp till mynningen i Öresund strax norr om Bjärred, där ån för övrigt benämns Lödde å.
Markanvändningen i området präglas till stor del av jordbruksmark och intensivt odlad jordbruksmark finns längs huvudfåran mellan Vombsjön och havet, utmed Bråån samt runt delar av Björkaån. I områdets södra del, vid Romeleåsens nordsluttning samt i sjöland- skapet mellan Ellestadssjön och Krankesjön är marken mer extensivt brukad och i dessa delar finns även en del skog. I avrinningsområ- dets nordöstra delar, som ansluter till Linderödsåsen, präglas land- skapet av skog och betesmark. Tätorter utgör totalt sett en liten del av avrinnings-områdets hela yta (Tabell 4.1).
Tabell 4.1: Markanvändning i Kävlingeåns avrinningsområde. Jordbruksmark utgör den största delen av avrinningsområdet med drygt 70 %.
Högs mölla (Furulund) | Vombsjöns utlopp | |
Jordbruksmark | 70,2 % | 71,9 % |
Kärr | 0,1 % | 0,0 % |
Sjö | 2,0 % | 2,7 % |
Skogsmark | 21,2 % | 22,7 % |
Urbant | 6,1 % | 2,7 % |
Övrig mark | 0,4 % | 0,0 % |
100 % | 100 % | |
Källa: SMHI vattenwebb |
NATURVÄRDEN
Det finns flera platser med höga naturvärden i området, exempelvis 19 riksintressen för naturvården, inom Kävlingeåns avrinningsom- råde, särskilt värdefulla områden finns i Klingavälsåns dalgång.
Vombsjön och Bortsbäckens nedre del, på gränsen mellan Eslövs och Sjöbo kommuner, har höga naturvärden vilket även kan hittas uppströms Sjöbo där längre sträckor av biflödet Björkaån fortfaran- de meandrar, slingrar sig fram, i landskapet. Den rödlistade (hotade) tjockskaliga målarmusslan (Unio crassus) har hittats i avrinningsom- rådet, bland annat i Bråån i Eslövs kommun. Vid undersökningen av bottenlevande smådjur, till exempel insekter och kräftdjur, i Kävlingeån 2018 bedömdes resultaten generellt sett som mycket bra och ingen påverkan kunde till exempel noteras efter de extremt låga vattenflödena sommaren 2018 (Ekologigruppen 2019). På provtag- ningslokalen i Eslövs kommun i Bråån vid Örtofta bedömdes den ekologiska statusen som hög och föroreningspåverkan vara svag och flera ovanliga arter av snäckor påträffades vid provtagningen. Bland de många fiskarter som finns i vattensystemet kan nämnas bland annat öring, sandkrypare (Gobio gobio; Figur 4.2) och bäcknejonöga (Lampetra planeri).
Figur 4.2: Sandkrypare (Gobio gobio) är en liten oansenlig bottenlevande fisk som är relativt vanlig på vissa sträckor i Bråån men som är relativt ovanlig i ett natio- nellt perspektiv.
I Vombsjön upptäcktes dvärgag (Cyperus fuscus) hösten 2013 när vat- tennivån var låg (Eslövsbygdens Naturskyddsförening 2016). Senast arten sågs i Sverige innan dess var 1950, och därför hade Artdata- banken länge klassat dvärgag som utdöd i landet. Växten sågs i låga antal i den sydvästra delen av sjön även under 2014 och 2015. Hjul- möja (Ranunculus circinatus) uppträder vissa år i stor mängd i Kran- kesjön och i vissa delar av Kävlingeån. I Kävlingeån kan även de sällsynta vattenväxtarterna trådnate (Potamogeton filiformis), uddnate (Potamogeton friesii), grovnate (Potamogeton lucens) och långnate (Pota- mogeton praelongus) hittas. Vidare finns det viktiga rast- och häcknings- platser för hotade fåglar i området, framför allt kring Vombs ängar.
PÅVERKAN OCH MILJÖPROBLEM
Det finns sex olika miljöproblem som är listade för Kävlingeån i VISS (Vatteninformations-system Sverige). Det handlar om övergöd- ning, miljögifter, vattenuttag samt hydromorfologiska förändringar med avseende på kontinuitet (grad av ”naturlighet” exempelvis vandringshinder för vattenlevande organismer i åfåran), flöde (grad av ”naturlighet” exempelvis vattenuttag och utsläpp till vatten) och morfologi (grad av ”naturlighet” som påverkan på livsmiljöer som bottnar och stränder), (Vatteninformationssystem Sverige 2019q).
Näringsämnen från jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp och dag- vatten är källor till föroreningar i Kävlingeån. Den enskilt största källan för näringsämnena kväve och fosfor i avrinningsområdet är jordbruket (Ekologigruppen 2019). Kväveförlusterna från jordbruk- smarken är höga i hela området medan förlusterna av fosfor är mått- ligt höga till höga (Ekologigruppen 2019). Sedan början av 1800-talet har arealen våtmark i avrinningsområdet minskat från cirka 25 %
av ytan till endast cirka 1,5 % av ytan och sträckan öppet vattendrag minskat med cirka 50 % (Wolf 1956). Drygt 70 % av ytan i avrinnings- området utgörs av jordbruksmark (SMHI 2019). Till följd av detta utgör övergödning, fysisk påverkan, det vill säga påverkan på vatten- dragens naturliga flöde och form de största vattenrelaterade miljöp- roblemen inom Kävlingeåns avrinningsområde. Dessutom påverkar flera vandringshinder i åns huvudfåra och i biflöden möjligheterna för fisk och andra vattenlevande organismer att röra sig fritt i vatten- dragen.
VOMBSJÖN
Allmän beskrivning
Vombsjön är en mycket näringsrik slättsjö som ligger längst ner i kommunens sydöstra hörn cirka 22 kilometer från Eslövs tätort (Fi- gur 4.3). Sjön delas mellan Eslövs, Lunds och Sjöbo kommuner va- rav cirka 133 ha (drygt 10 % av ytan) ligger i Eslövs kommun. Utlop- pet till Kävlingeån, som består av en damm med justerbara luckor där Sydvatten reglerar utloppet från sjön enligt gällande vattendom,
Sjön är knappt 16 meter djup, har en yta på 12 km2 och ligger cirka 19 meter över havet (Ekologgruppen 2012a). Vombsjöns huvudsakli- ga tillflöden är Björkaån och Torpsbäcken från öster och Borstbäck- en från norr. Sjön avvattnas via Kävlingeåns huvudfåra till Öresund. Tillrinningen till Vombsjön från områden i Eslövs kommun är begränsad och utgörs framför allt av de delar av Borstbäckens av- rinningsområde som ligger i Eslövs kommun. Vombsjön är reglerad sedan 1936 och 1937 sänktes vattenytan i sjön med cirka en meter med avsikt att sjön skulle fungera som ett magasin för vårfloden som sedan skulle tappas ut succesivt under sommaren (Weijman-Hane 1969). Sydvatten reglerar idag sjön med syftet att kunna försörja sto- ra delar av sydvästra Skåne, bland annat delar av Eslöv, med dricks- vatten från sjön (Sydvatten 2019; Figur 4.5). Regleringen gör att vat- tenståndet i sjön kan variera kraftigt, under vissa år upp till cirka 2,5 meter (Ekologgruppen 2012a). Variationerna i vattennivå leder till att vattenvegetationen i sjön är begränsad (Ekologgruppen 2012a).
Sjön har ett stort rekreativt värde och används både som bad- och fiskesjö. Det bedrivs även yrkesmässigt fiske i sjön och vid provfiske har ett antal fiskarter fångats, bland annat abborre, björkna, braxen och gers (Ekologgruppen 2017). Vidare är sjön en viktig rastlokal för fåglar (Lunds kommun 2012).
Figur 4.3: Vombsjöns utlopp ligger i Eslövs kommun och utgörs av den kanal som syns till vänster i bilden. Stränderna är kala och ofta exponerade till följd av regleringen av sjön.
Dricksvattentäkt
Sedan 1948, då Vombverket färdigställdes, har sjön varit dricksvat- tentäkt för Malmö stad (Sydvatten 2019). Cirka 400 000 invånare i Burlöv, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Vellinge och delar av Lund och Eslövs kommuner får idag sitt dricksvatten från Vombsjön via Vombverket som tar in cirka 900 liter råvatten per sekund från sjön (Sydvatten 2019).
Figur 4.4: Regleringsdammen vid Vombsjöns utlopp i Kävlingeån från ned- strömssidan. Dammen utgör ett definitivt hinder både för kajakpaddlare och fisk.
Påverkan och miljöproblem
Sjön påverkas av en hög näringsbelastning från omkringliggande jordbruksmark och enskilda avlopp. Den hydrologiska regimen i sjön bedöms ha måttlig status eftersom flöde och morfologi påverkas av att sjöns utlopp är reglerat (Vatteninformationssystem Sverige 2019f). Upptaget av rovfisk som sker genom det yrkesfiske som be- drivs i sjön behöver också betraktas som en påverkan. De rovfiskar, främst abborre, gädda och gös som plockas upp hade gjort nytta i sjön genom att bidra till att hålla nere populationen av vitfisk, mört och braxen.
Ekologisk status
Sjön bedöms ha otillfredsställande ekologisk status dels på grund av betydande problem med övergödning men även på grund av att sjön är påverkad av regleringseffekter kopplade till vattendomen för sjön (Vatteninformationssystem Sverige 2019f). Vattenkemiska analyser visar att totalkväve och totalfosfor uppvisar höga halter (Ekologigruppen 2019). Även växtplanktonsamhället i sjön tyder på ett högt näringsinnehåll då växtplankton främst domineras av cy-
anobakterier och kiselalger (Vatteninformationsystem Sverige 2019f). Vidare bedöms statusen på fisksamhället som måttligt, nätprovfiske för att bedöma statusen genomfördes i juli 2011 och resulterade i ett EQR8-värde (så kallad ”ekologisk kvot”) på 0,35 vilket motsvarar måttlig ekologisk status (Vatteninformationsystem Sverige 2019f). Ett ytterligare provfiske, som genomfördes i augusti 2020, visade på ett EQR8-värde på x,xx (Ej framtaget ännu). Miljökvalitetsnormerna för sjön säger att god ekologisk och kemisk status ska uppnås till 2027.
Figur 4.5: Regleringsdammen vid Vombsjöns utlopp i Kävlingeån från upp- strömssidan i Vombsjön.
Kunskapsläge
Kunskapsnivån beträffande Vombsjön får betraktas som relativt god tack vare kontinuerlig provtagning inom både regional och na- tionell miljöövervakning samt genom att ett antal separata studier har gjorts. Det finns dock luckor i kunskapen om sjön framför allt beträffande interngödning, sammansättningen på fisksamhället, hur
förekomst och omfattning av algblomningar kommer påverkas av kli- matförändringar. Inom ramen för arbetet med Fokus Vombsjön, ett specialprojekt som drivs av Kävlingeåns vattenråd och Sydvatten, tas det fram mer kunskap om Vombsjön på de områden där det finns kunskapsluckor (Kävlingeåns vattenråd 2020).
Behov av åtgärder
För att Vombsjön ska kunna uppnå god ekologisk status behöver till- förseln av näringsämnen från närliggande mark minska men även de negativa effekter som uppstår på grund av regleringen skulle behöva åtgärdas (Vatteninformationsystem Sverige 2019f). För att minska problemen med övergödning behöver åtgärder genomföras både uppströms i tillrinnings-området och i själva sjön då det är troligt att stora mängder näringsämnen, som under vissa omständigheter kan göda sjön internt, finns lagrade i sjöns bottensediment (Ekologgrup- pen 2017). De åtgärder som kan vara aktuella i tillrinningsområdet handlar t ex om anpassade skyddszoner, åtgärdande av enskilda avlopp, våtmarker och tvåstegsdiken. Hittills genomförda och före- slagna åtgärder anses dock inte vara tillräckliga för att uppnå god ekologisk status till 2027 utan möjligheterna till att genomföra fler åtgärder behöver utredas tillsammans med ytterligare utredningar kring påverkanskällor i tillrinningsområdet. Åtgärder i Vombsjöns tillrinningsområde står inte i konflikt med användningen av sjön
för dricksvattenförsörjning utan det är positivt för produktionen av dricksvatten om vattenkvaliteten i sjön blir bättre. När det gäller de miljöproblem som uppkommer till följd av regleringen av sjön, som är nödvändig för dricksvattenproduktionen, kan dock åtgärder som syftar till att lösa dessa problem stå i konflikt med dricksvattenför- sörjningen. Så länge Vombsjön används som dricksvattentäkt är det därför inte rimligt att tänka sig att sjön ska kunna återgå till ett mer
KÄVLINGEÅNS HUVUDFÅRA
Allmän beskrivning
Kävlingeån, som är sydvästra Skånes största vattendrag, är cirka 50 km lång från utloppet från Vombsjön till mynningen i Öresund. Dal- gången kring ån kantas bitvis av betesmarker, hagmarker och min- dre skogspartier. Fågellivet är rikt, särskilt vid mynningens öppna strandområden samt på strandängar och i våtmarker. Även fiskfau- nan är artrik och i åns nedre delar förekommer storvuxna bestånd av abborre och gädda. Ån har rätats ut på många ställen, men rester av den gamla meandrande (slingrande) åfåran och så kallade korv- sjöar (bågformade små sjöar som bildas då ett meandrande vatten- drag bryter igenom och tar en ny väg) finns kvar och syns tydligt på flygbilder (Figur 4.6). Några gamla meanderbågar har gjorts om till våtmarker inom ramen för Kävlingeåprojektet. I Eslöv rinner Käv- lingeån genom ett flackt, öppet, storskaligt jordbrukslandskap som bryts av med de värdefulla torr- och fuktängarna vid Flyinge.
Figur 4.6: Flygbild över ett utsnitt av en uträtad del av Kävlingeåns huvudfåra. Gamla meanderbågar syns fortfarande tydligt vid sidan av det uträtade vattendraget
Friluftsliv
Kävlingeån passerar flera tätorter vilket gör den viktig för rekreation och friluftsliv. Detta bekräftas av att Naturvårdsverket bedömer att huvudfåran i sin helhet fån Vombsjön till mynningen i Öresund är av riksintresse för friluftslivet (Naturvårdsverket 2017). De kriterier som lyfts fram av Naturvårdsverket är att området med särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur och kulturmiljöer samt områden med goda förutsättningar för vattenknutna friluftsak-
Figur 4.7: En paddlingstur på Kävlingeån en stilla sommarmorgon är en fin naturupplevelse med goda möjligheter att få se den ovanliga och vackra blå och orangefärgade kungsfiskaren.
Påverkan och miljöproblem
I samtliga vattenförekomster i Kävlingeåns huvudfåra har ekologiska statusen bedöms som sämre än god status. Anledningen till att sta- tusen är sämre än god är problem med framför allt hög näringsbe- lastning, övergödning, fysisk påverkan av åfåran, miljögifter och kon- nektivitet, det vill säga att det finns hinder i vattendraget som gör att fisk och andra organismer inte kan röra sig fritt mellan vattendragets olika delar (Vatteninformationssystem Sverige 2019k; Vatteninforma- tionssystem Sverige 2019a).
Förorenade områden
Kävlingeån och dess stränder har en lång industriell historia (se mer i kapitel 5 om historik) som har lett till att det finns flera platser längs ån som idag är förorenade (Figur 4.8). De flesta av dessa föro- renade platser ligger i Kävlinge och Eslövs kommuner. Till exempel låg ett av de mest förorenade områdena vid Kävlingeån i Getinge
i Eslövs kommun vid den enda sträckan längs ån där kommun- gränsen inte följer åns sträckning utan där Eslövs kommuns sträcker sig en bit in på åns södra sida (Figur 4.8).
Figur 4.8: Karta över del av Kävlingeåns huvudfåra där förorenade områden i Eslövs, Lunds och Kävlinge kommuner är utmärkta med gula orange och röda ringar, där röd motsvarar högsta riskklass. Den gamla bekämpningsmedelsfabri- ken i Getinge (röd prick längst till höger i kartan) som bedöms ha högsta riskklass ligger i Eslövs kommun. Sanering av den förorenade fastigheten i Getinge genom- fördes under 2019.
På en fastighet vid Kävlingeån i Getinge fanns tidigare en fabrik som tillverkade bekämpningsmedel. I tillverkningen användes bland annat kvicksilver och DDT som är hälso- och miljöfarliga ämnen. Till följd av verksamheten förorenades marken på fastigheten och eftersom de förorenande ämnena betraktas vara så farliga behövde marken sane- ras. Eslövs kommun ansökte om och beviljades medel till en sanering från Naturvårdsverket (Eslövs kommun 2019). Efter flera år av förbe- redelser och ansökan om tillstånd till de sanerande åtgärderna från Mark- och miljödomstolen påbörjades saneringen av marken tidig sommar 2019. Saneringen gick under namnet Getingeprojektet. Syftet med projektet är att området saneras från markföroreningarna och att marken ska kunna användas som grönområde utan risk och att risken för spridning av föroreningar ska minimeras. Saneringen avslutades under sen höst 2019. Sanering har skett genom att de förorenade jord- massorna, cirka 8 000 kubikmeter, schaktas bort efter en fastställd plan. Sanering har även skett innanför en avskärmning ute i själva åfå- ran (Figur 4.9). Eslövs kommun anger i sin översiktsplan att marken efter sanering ska planläggas som grönområde (Eslövs kommun 2019).
Figur 4.9: Pågående sanering, tidig höst 2019, av den kraftigt förorenade fastighe- ten vid Kävlingeån i Getinge, Eslövs kommun
Kävlingeåns huvudfåra består av fyra olika vattenförekomster (se tabell 6.1). Den översta vattenförekomsten (Kävlingeån: Klingaväl- sån–Vombsjön) en så kallad kraftigt modifierad vattenförekomst (Vatteninformationssystem Sverige 2019a). Vattenmyndigheten kan förklara en ytvattenförekomst som kraftigt modifierad om den per- manent och väsentligt ändrat fysisk karaktär till följd av mänsklig verksamhet av stor samhällsnytta. Förändringarna ska också ha med- fört att den ekologiska statusen är sämre än god (Vattenmyndighe- terna 2019a). För kraftigt modifierade vattenförekomster klassas inte ”ekologisk status” utan istället klassas ”ekologisk potential”. I den innevarande förvaltningscykeln inom Vattendirektivet har vatten- förekomsten klassas till måttlig ekologisk potential. Den ekologiska statusen har ändå bedömts och då bedömts som måttlig baserat på vattenkemiska resultat som visar på hög näringspåverkan. Den kraf- tigt påverkade hydromorfologin och att det naturliga flödesmönstret är kraftigt påverkat genom regleringen av Vombsjön gör att dessa pa- rametrar klassats som dåliga. De fysiska åtgärder som skulle krävas för att nå god ekologisk status är att regleringen av Vombsjön mer skulle följa vattnets naturliga flöde vilket dock skulle kunna försvåra användningen av Vombsjön som råvattentäkt (Vatteninformations- system Sverige 2019a). Övriga tre vattenförekomster i Kävlingeåns huvudfåra är ”normala” vattenförekomster där den ekologiska sta- tusen bedöms som otillfredsställande. Anledningen till att statusen är sämre än god är problem med framför allt hög näringsbelastning, fysisk påverkan av åfåran, miljögifter och konnektivitet, det vill säga att det finns hinder i vattendraget som gör att fisk och andra organis- mer inte kan röra sig fritt mellan vattendragets olika delar (Vattenin- formationssystem Sverige 2019k; Vatteninformationssystem Sverige 2019q).
Kunskapsläge
Kunskapsnivån beträffande Kävlingeåns huvudfåra (Figur 4.10) be- döms vara god när det gäller de parametrar, främst näringsämnen och syretärande ämnen, som provtas inom ramen för den samord- nade recipientkontrollen. Däremot råder det brist på kunskap om biologin i vattendraget. Det skulle behöva göras fler regelbundna un- dersökningar av framför allt fisk, förutom de nätprovfisken som görs av Kävlingeåns–Löddeåns fiskevårdsområdesförening (Eklöv 2015, Eklöv 2018) i åns nedre delar, och av bottendjur som endast provtas vart tredje år på en lokal (Högs mölla) i Kävlingeåns huvudfåra. Re- cipientkontrollen skulle även behöva utökas med provtagningar av till exempel mikroplaster, läkemedelsrester och bekämpningsmedel. Vidare finns det behov av att undersöka graden av eventuella förore- ningar i sediment i kvarndammar samt i sediment vid utsläppspunk- ter för förre detta industrier.
Figur 4.10: Kunskapsnivån om Kävlingeåns huvudfåra, här vid Örtofta, är bra när det gäller näringsämnen men behöver förbättras för till exempel biologiska parametrar, mikroplaster, läkemedelsrester och bekämpningsmedel.
Åtgärder
De åtgärder som föreslås av Länsstyrelsen och Vattenmyndigheten för Kävlingeåns huvudfåra handlar om olika typer av generella åt- gärder, såsom skyddszoner och åtgärdande av enskilda avlopp i av- rinningsområdet för att minska näringsbelastningen (Vatteninforma- tionssystem Sverige 2019k; Vatteninformationssystem Sverige 2019q). Att restaurera Kävlingeåns huvudfåra (det vill säga att återställa delar av den ursprungliga sträckningen) på sträckan som berörs av Kävlingeåns vattenavledningsföretag (Vombsjön till Örtofta) måste i dagsläget betraktas som orealistiskt på grund av kostnader med pro- jektering, framtagande av handlingar för ansökan om tillstånd hos Mark- och miljödomstolen samt väldigt omfattande entreprenadinsat- ser. Även komplicerade markavvattnings- och markägarförhållanden bidrar till att göra ett sådant projekt orealistiskt i dagsläget.
På sträckan nedströms dikningsföretaget finns samtliga dämmen i Kävlingeån samlade på en relativt kort sträcka. De tre elprodu- cerande kraftverken i ån fick hösten 2019 tillstånd från Mark- och
miljööverdomstolen att bedriva sin verksamhet (Mark- och miljööver- domstolen 2019a, b och c). Enligt villkoren i domen behöver fastig- hetsägarna bygga nya faunapassager förbi kraftverken inom fem år. Domarna från Mark- och miljööverdomstolen gör att det inte längre kan anses realistiskt att återställa Kävlingeån på samma sätt som man gör i Rönne å utan de aktuella strömsträckorna i Kävlingeån kommer att vara överdämda under överskådlig tid. En rivning av kraftverksdammarna skulle ha kunnat återskapa en längre sträcka med strömmande vatten i ett stort vattendrag vilket är en livsmiljö som är ovanlig i sydvästra Skåne.
I övrigt föreslås inga åtgärder för huvudfåran i dagsläget förutom att vattenrådet fortsätter att arbeta med åtgärder för att minska övergöd- ningen i avrinningsområdet samt för att öka möjligheterna till rekrea- tion och friluftsliv i och längs ån på lämpliga platser och sträckor.
BRÅÅN
Bråån är ett biflöde till Kävlingeån som har sin början i Hörby kom- mun på Linderödsåsens västra sluttning. Därifrån rinner ån in i Es- lövs kommun vid Sebbarp, i östra delen av Eslövs kommun. Ån rin- ner sedan vidare förbi Högseröd och strax norr om Löberöd lämnar ån Eslövs kommun för att rinna in i Höörs kommun och passera det välbesökta naturreservatet Rövarkulan. Mellan Hurva och Rolsber- ga rinner ån åter in i Eslövs kommun och ån passerar sedan på sitt lopp mot Kävlingeån i tur och ordning Skarhult, Borlunda , Eslövs golfbana, Ellinge och Slättäng för att nå Kävlingeån nere vid Örtofta och Väggarp. Totalt sett är ån cirka 50 km lång och avrinningsom- rådet är cirka 150 km2 stort varav cirka 111 km2 ligger inom Eslöv kommun. Bitvis har ån kvar delar av sitt naturliga slingande lopp medan det på andra sträckor är ett uträtat och fördjupat jordbruks- vattendrag (Figur 4.11). En vandring längs ån i Eslövs kommun är en krävande, bitvis vild och naturskön vandring som på vissa sträckor skapar en känsla av att vara någon helt annan stans än mitt i det skånska jordbrukslandskapet.
Figur 4.11: Trots att Bråån på vissa sträckor är ett uträtat vattendrag i jordbruks- landskapet har ån bitvis höga naturvärden.
Det finns inga sjöar i Brååns avrinningsområde och inte heller några större biflöden. Markanvändningen utgörs till största delen av jord- bruksmark (cirka 75%) men även en del skog, cirka 10% av ytan, finns i området (SMHI 2019). Fallet på Bråån är bitvis relativt stort vilket gör att det finns många sträckor med strömmande vatten och fina livsmil- jöer för fisk och musslor. På de strömmande sträckorna av ån lever till exempel tjockskalig målarmussla, grönling, sandkrypare och elritsa. Arterna observerades vid elfiske på lokalen vid Slättäng hösten 2017 (Eklöv 2017). Hösten 2015 fångades laxungar vid Slättäng i Bråån i Eslövs kommun (Eklöv 2015a). Fångsten visade att laxar lekte i Bråån under hösten 2014. Detta kan vara den sydligaste föryngringen av lax i Sverige på många år. För att lax och havsöring ska kunna simma upp i Bråån behöver vattenflödet under hösten vara så högt att fiskarna kan simma över dämmena i Kävlingeåns huvudfåra. Hösten 2018 var
vattenflödet aldrig så högt och troligen inte heller under hösten 2019. När fiskvägar har byggts vid dämmena i Kävlingeån (vilket ägarna be- höver göra i enlighet med de tillstånd de fått för kraftverken) kommer lax och havsöring kunna simma upp och leka i Bråån varje höst.
Bråån bedöms ha måttlig ekologisk status och uppnår inte heller god kemisk status. Den beslutade miljökvalitetsnormen anger att god ekologisk och kemisk status ska uppnås till 2027. Det är framför allt för höga halter av näringsämnen och fysisk påverkan på vattendraget som gör att god ekologisk status inte uppnås.
Trots att Brååns status inte är god finns det höga naturvärden på långa sträckor av ån och ådalen utgör en långsträckt oas för djur och växtlivet mitt i det intensiva jordbrukslandskapet (Figur 4.12). Efter- som det finns så höga värden associerade till ån och ådalen skulle man kunna överväga att bilda naturreservat på någon eller några sträckor längs ån för att stärka skyddet av naturvärdena.
Figur 4.12: Bråån och dess dalgång utgör en oas, med på vissa ställen frodiga djungelliknande miljöer med strömmande vatten, för växt och djurlivet i jord- brukslandskapet.
Vid Örtofta och Skarhults slott finns passager för fisk och andra vat- tenlevande organisemer förbi de dämmen som finns där. Passagen vid Örtofta (Figur 4.13) gör att lax och havsöring kan simma upp och leka på lokalen vid Slättäng. I slutet av 2019 observerades en utter i Bråån vid Örtofta. Observationen bekräftades med fynd av spår och spillning både vid Örtofta och på andra platser längs ån (Artporta- len). Strandskydd gäller längs i stort sett hela Bråån.
Figur 4.13: Passagen förbi dämmet i Bråån vid Örtofta slott gör att till exempel lax och öring kan simma upp i Bråån och leka om de tagit sig förbi hindren i Käv- lingeåns huvudfåra.
ÖVRIGA VATTEN
Harlösabäcken
Harlösabäcken är ett av de större vattendragen som rinner ner längs Kävlingeåns norra sluttning i Eslövs kommun. Från Harlösa samhälle och upp till Hjularöds gods är det rejält fall på bäcken med ström- mande och forsande sträckor längs sluttningen ner mot Kävlingeåns dalgång. Mitt inne i Harlösa ligger Skönadals kvarn (Figur 4.14).
Kvarndämmet, som i många år hindrat fisk och andra vattenlevande organismer att röra sig upp i Harlösabäcken, togs bort under 2019 tillsammans med ytterligare ett hinder uppe vid Holstermöllan strax sydväst om Hjularöds slott. Utrivningarna gjordes av Kävlingeåns vattenråd i samarbete med berörda markägare. Rätt så många elfis- ken har gjorts i Harlösabäcken. Vid dessa fisken har abborre, mört, öring, grönling, ål och spigg fångats (Elfiskeregistret). Noterbart är att det inte fångats öring ovanför vandringshindret vid Skönadals kvarn.
Skåneleden går längs bäcken uppströms Harlösa upp mot Hjularöds slott. Sträcken går bitvis i en djup ravin och är en naturskön vand- ring. Strandskydd råder längs stora delar av bäcken upp till Hju- laröds slott.
Figur 4.14: Vid Skönadals kvarn i Harlösa har ett vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer rivits ut inom ramen för arbetet med Kävlingeåns vattenvårdsprogram.
Bortsbäcken
Borstbäcken, på gränsen mellan Sjöbo och Eslövs kommuner, är tillsammans med Torpsbäcken och Björkaån de stora tillflödena till Vombsjön. Den nedre delen av bäcken strömmar fram genom en djup, lövskogsklädd ravin. Den relativt branta sluttningen ner mot Vombsjön gör denna del av Borstbäckens vatten ofta starkt ström- mande. Öring spigg och elritsa har hittats i bäcken vid elfiskeunder- sökningar (Elfiskeregistret). Bland övrigt djurliv hittar man snäckor och många olika av bäck- och dagsländelarver på den steniga bott- nen. Den omgivande skogen i ravinen är en artrik miljö med inslag av ek, ask och alm, ramslök breder ut sig om våren. I ravinen växer också den sällsynta lundvivan, troligtvis införd i landet av Övedsklos- ters munkar (Länsstyrelsen 2020a).
Den nedre delen av Borstbäcken utgör ett naturreservat. Reservatet är ett av få i Skåne som är bildade med anledning av naturvärden som är kopplade till vatten. Naturreservatet sträcker sig knappt fyra kilometer längs bäcken och den omgivande ravinen uppför sluttning- en norr om Vombsjön. Ovanför ravinen och sluttningen ner mot Vombsjön ändrar bäckens omgivningar karaktär och övergår till ett plattare landskap som åter domineras av jordbruksmark. Utökat strandskydd (300 m) gäller för den del av Borstbäcken som ingår i naturreservatet.
Slogstorpsbäcken
Slogstorsbäcken är ytterligare ett av de vattendrag som rinner ner för Kävlingeåns norra sluttning. Bäcken börjar vid Arups mosse strax väster om Löberöds samhälle. På mossen finns en gammal deponi för hushållsavfall. Påverkan från deponin på bäcken är oklar men Eslövs kommun kommer under 2020 att fortsätta arbete med inven- teringar och provtagningar i anslutning till gamla deponier för att försöka bedöma deras påverkan på omgivningen. Vid Slogstorp finns en gammal mölle/kvarndamm. Öring och spigg är de fiskar som har hittats i bäcken vid elfiskeundersökningar (Elfiskeregistret).
Bäckar på sluttningen ner mot Kävlingeån
Utöver Harlösabäcken och Slogstorpsbäcken finns det flera mindre vattendrag som rinner ner för Kävlingeåns norra sluttning. Flera av dessa är så små att de torkar ut sommartid. Det har anlagts ett antal dammar på sluttningen ner mot Kävlingeån (Figur 4.15). Dammarna skulle eventuellt kunna användas för att jämna ut flödet i vattendra- gen under året. Eftersom bäckarna ofta torkar ut sommartid är före- komsten av fisk sparsam.
Figur 4.15: De lila prickarna visar platserna för de dammar som anlagts av Käv- lingeåns vattenråd och av Kävlingeåprojektet på Kävlingeåns norra sluttning i Eslövs kommun.
Rödabäck
Rödabäck är ett mindre vattendrag som har sin upprinning i om- rådet mellan Skarhult och Roslöv längs med E22:ans norra sida på sträckan mellan Gårdstånga och Hurva. Tillrinningsområdet utgörs till väldigt stor andel av jordbruksmark (sannolikt mer än 95%).
Sträckan mellan väg 104 och väg 113 går i en bitvis djup ravin och ger intryck av att vara ett relativt opåverkat område med höga na- turvärden (Figur 4.16). Längre uppströms är bäcken ett uträtat och fördjupat jordbruksdike. Abborr, grönling, spigg och öring finns i nedre delarna, i de övre delarna har bara spigg fångats (Elfiskeregist- ret). Bottenfaunan i bäcken är förvånansvärt sparsam. Vid ett besök våren 2020 (Xxxxxxxxx 2020e) hittades i princip bara hattsnäckor (Ancylus fluviatilis) och tusensnäckor (Potamopyrgus sp.).
Figur 4.16: Rödabäcks klara vatten rinner fram i en ravin mellan väg 104 och väg 113. I bildens överkant skymtas bron som väg 113 går på.
Figur 4.17: Rödabäcks nedre lopp. Den övre bilden är från 1960-talet innan E22:an byggdes medan den nedre delen är en nutida flygbild. Man kan se att både Kävlingeåns och Rödabäcks lopp ändrades i samband med byggandet av motorvä- gen. Bäckens sträckning markerad med blå färg.
Eslövsbäcken
Eslövsbäcken rinner från Långakärr i Abullahagens Natura
2000-område ner till Bråån vid Eslövs golfbana. Bäcken är delvis rör- lagd men framträder till att börja med i dagen i cirka 150 meter ned- ströms Långa kärr innan bäcken försvinner ner i rör under marken. Bäcken framträder i dagen igen cirka 500 meter öster om Ellinge reningsverk. Vid reningsverket rinner bäcken in i reningsverkets poleringsdammar. Efter dammarna rinner bäcken cirka 450 meter söderut till sammanflödet med Bråån.
Eslövsbäcken är intressant ur flera perspektiv. Till att börja med ut- görs stora delar av bäckens tillrinningsområde av södra Eslövs tätort bland annat av Gryby industriområde i östra Eslöv. Det innebär att bäcken får ta emot dagvatten från tätorten. Vidare är delar av bäck- en rörlagd under mark, delvis som en följd av utbyggnaden av Eslövs tätort men också på grund av klassisk rörläggning i samband med dränering av åkermark. Detta medför att endast en knapp kilometer återstår av bäcken idag. Avslutningsvis har det relativt stora Ellinge reningsverk den relativt lilla Eslövsbäcken som recipient för sitt re- nade avloppsvatten. De uppräknade faktorerna gör att Eslövsbäcken är utsatt för en stor påverkan från tätorten och reningsverket. På- verkan på bäcken märks tydligast på sträckorna uppströms Ellinge reningsverk bland annat genom i att det hittas få renvattenkrävan- de arter av bottenlevande djur som till exempel olika sländlarver och märlkräftor på och under stenar i bäcken. Den fysiska miljön
i bäcken är bra med strömmande vatten, grus och sten vilket är i normala fall är en bra miljö för sländor och märlkräftor (Figur 4.18). Det bottenlevande djurlivet domineras av föroreningståliga iglar och vattengråsuggor (Johansson 2020b) under stenarna vilket indikerar att vattendraget är påverkat av föroreningar. Påväxten på stenarna
i bäcken uppströms reningsverket består till stor del av ”smutsvat- tenludd” (tofsar av gråaktigt ludd bestående av bakterier, svampar och encelliga djur (Xxxxx och Xxxxxxxx 1999) vilket tyder på förore- ningspåverkan (Johansson 2020b). I ett mindre påverkat vattendrag som till exempel Brååns huvudfåra hade vegetationen till stor del bestått av näckmossa. Nedströms reningsverkets utsläpp till bäcken sker en förbättring av den synbara vattenkvaliteten vilket även märks på vegetationen i bäcken. De fysiska livsmiljöerna i de kvarvarande sträckorna av bäcken utgörs av fina strömvattenmiljöer med hög vattenhastighet och varierad miljö. Eventuellt går havsöring upp och leker i bäcken under hösten. Vid ett besök våren 2020 noterades nå- got som skulle kunna vara en lekplats för öring på sträckan mellan Ellingevägen och reningsverkets dammar (Johansson 2020b).
Figur 4.18: Eslövsbäcken nedströms Långakärr har fina och varierande livsmiljöer men vattenkvaliteten är bristfällig vilket speglar av sig på djur- och växtlivet i bäcken.
I sydöstra utkanten av Eslövs tätort ligger det cirka 40 ha stora kom- munala naturreservatet och Natura 2000-området Abullahagen. Om- rådet är en liten rest av de gemensamma betesmarker som förr fanns utanför byarna och där byarnas boskap betade tillsammans. Dessa marker kallades för utmarker eller allmänningar. Under flera hundra år har marken i Abullahagen betats och cirka 250 olika växtarter kan hittas på de omväxlande magra, steniga markerna eller kalkri- kare och fuktigare markerna (Eslövs kommun 2020b). Centralt i om- rådet ligger en cirka 2,3 hektar stor damm som kallas Långakärr (Fi- gur 4.19). Dammen har skapats genom dämning där den södra delen övergår i sankmark med starr och kaveldun. I dammen häckar bland annat gråhakedopping, som bygger sitt bo på en liten ö av växtdelar inne i vegetationen (Länsstyrelsen Skåne 2020b).
Figur 4.19: Långakärr i Abullahagens naturreservat i sydöstra utkanten av Es- lövs tätort är recipient för dagvatten från Gryby industriområde men har trots det ett rikt fågelliv.
Långakärr är recipient för dagvatten från Gryby industriområde (Figur 4.20). Det märks tydligt på vegetation och djurliv i dammen att belastningen av föroreningar från dagvattnet är hög (Xxxxxxxxx 2020).
Figur 4.20: Utloppet i Långa kärr för dagvatten från Gryby industriområde.
Trollsjöområdet är ett av Eslövs mest uppskattade parkområden. Trollsjön var inte ursprungligen en sjö, utan en mosse som fungera- de som torvtäkt fram till 1915 för de omkringboendet. Eslövs brygge- ri rensade upp och förstorade vattensamlingen i slutet av 1800-talet och lade grunden till dagens sjö. Parkerna anlades till sitt nuvarande utseende under 1930-talet (Eslövs kommun 2020c). Trollsjön är en oas i staden för djur och växtliv även om vattenkvaliteten i sjön måste betraktas som relativt låg (Figur 4.21). Sommartid kan vatten- kvaliteten vara dålig med omfattande algblomning (Figur 4.22). Det är oklart exakt vilka fiskarter som finns i sjön men troligen finns det åtminstone karp. Ett reduktionsfiske skulle sannolikt förbättra vat- tenkvaliteten i sjön och öka den biologiska mångfalden.
Figur 4.21: Trollsjön och de lummiga omgivningarna är en oas för djur och växt- liv inne i västra Eslöv.
Figur 4.22: Sommartid kan vattenkvaliteten i Trollsjön vara riktigt dålig med massiv algblomning som gör att vattnet blir en grön sörja.
Grybybäcken, eller Kristinebergsbäcken som den också kallas. rin- ner upp öster om Eslöv i området mellan Kungshult och Östra Strö. En ovanligt stor del av tillrinningsområdet utgörs av skogsområden i Snärjet och Skarhults kronopark (Figur 4.23). Vid elfisken i bäcken har elritsa, spigg och öring fångats (Elfiskeregistret). I nedre delen av
bäcken vid Kristinebergs gård finns ett vandringshinder i form av ett gammalt betongdämme (Figur 4.24). Bäcken mynnar i Bråån strax sydväst om Kristinebergs gård.
Figur 4.23: Grybybäckens avrinningsområde öster om Eslöv utgörs till relativt stor del av skogsområden (grönmarkerat på kartan).
Figur 4.24: Dämmet i nedre delen av Grybybäcken som hindrar fisk och andra vattenlevande organismer att simma upp i Grybybäcken från Bråån under stora delar av året.
Figur 4.25: Genom den kommunalägda betesmarken öster om Eslöv har Gryby- bäcken återfått delar av sitt slingrande lopp inom arbetet med Kävlingeåprojektet.
Östra Ströbäcken
Östra Ströbäcken rinner upp i ett cirka 17 – 18 km² stort område mellan Östra Strö och Kungshult där markanvändningen till stor del utgörs av jordbruksmark. Det är bitvis relativt stort fall på bäcken vilket gör att det finns fina livsmiljöer för strömvattenlevande fiskar och andra djur. Vid ett elfiske i bäcken 1998 hittades öringyngel i sto- ra mängder samt elritsa och signalkräfta (Elfiskeregistret). Sommaren 2006 dog mycket fisk i bäcken till följd av ett utsläpp av gödsel vid Pu- gerup (ATL 2006). Den torra sommaren 2018 utsattes fisken i bäcken för en ny prövning när det i slutet av sommaren endast fanns vatten kvar i några vägtrummor där fisk och kräftor trängdes (Xxxxxxxxx 2018; Figur 4.26 och 4.27). Bäcken är extra känslig för denna typ av händelser eftersom det är problematiskt för fisken att återkolonisera bäcken då det finns ett partiellt vandringshinder nere vid bäckens sammanflöde med Bråån och ett mindre dämme strax söder om vä- gen genom Östra Strö by. Strandskydd gäller inte längs bäcken.
Figur 4.26: Den torra sommaren 2018 var Östra Ströbäcken i stort sett helt uttorkad.
Figur 4.27: I slutet av sommaren 2018 fanns det endast vatten kvar i bäcken i anslutning till vägtrummor där fisk, kräftor och andra djur samlades.
5. SAXÅN–BRAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
ALLMÄN BESKRIVNING AV SAXÅN–BRAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Saxån–Braåns avrinningsområde berör västra och centrala delen av Eslövs kommun och är cirka 362 km² stort. I söder gränsar avrin- ningsområdet till Kävlingeåns avrinningsområde, i öster och nordost till Rönne å avrinningsområde och i norr till Rååns och Vegeåns avrinningsområde. Vattendragens längd i området är cirka 20 mil och området kan delas upp i 54 mindre avrinningsområden (Willi- ams 2004). Saxån–Braåns avrinningsområde berör fyra kommuner; Svalöv, Eslöv, Kävlinge och Landskrona varav Svalövs kommun och Eslövs kommun omfattar hela 75% av avrinningsområdets totala yta (Ekologgruppen 1986). Större orter i avrinningsområdet är till exem- pel Asmundtorp, Häljarp, Billeberga, Svalöv och Teckomatorp samt Marieholm och norra delen av Eslövs tätort i Eslövs kommun.
Som hörs på namnet år ån uppdelad i två, till storleken ganska lik- värdiga, vattendrag. I norr finns Braån som är cirka 30 km lång och vars förgreningar sträcker sig åt nordost i avrinningsområdet fram till Söderåsens sydsluttning (Figur 5.1).
Figur 5.1: Saxån–Braåns avrinningsområde med de större vattendragen i områ- det utsatta med namn.
Endast en mindre del av detta område berör Eslövs kommun. Saxån i söder är cirka 43 km lång och dess källområden finns i området norr om Trolleholm i Svalövs kommun. Från Trolleholm rinner ån söde- rut förbi Västra Strö och Trollenäs i Eslövs kommun. Vid Trollenäs ansluter från öster vattendraget Långgropen som avvattnar områden
i och norr om Eslövs tätort. Därefter rinner ån vidare västerut förbi bland annat Marieholm och Teckomatorp för att slutligen förena sig med Braån cirka tre kilometer innan utloppet i Öresund vid Häljarp strax söder om Landskrona. Både Saxån och Braån rinner genom ett huvudsakligen intensivt brukat jordbrukslandskap (Ekologgrup- pen, 1986; Länsstyrelsen i Skåne län 2007). Det är bara de norra och östligaste delarna av avrinningsområdet som har lite inslag av skog. Avrinningsområdet saknar helt sjöar av betydande storlek. Större biflöden i avrinningsområdet är, som nämnts ovan, Långgropen som
avvattnar området norr om Eslöv och Välabäcken som ansluter till ån vid Dösjebro i Kävlinge kommun (Vattenatlas 2020; Ekologgruppen 1986; Figur 5.1).
Tabell 5.1: Markanvändning i Saxån–Braåns avrinningsområde. ”Saxån upp- ströms Långgropen” och ”Långgropen” representerar delar av avrinningsområdet som i första hand berör Eslöv kommun. ”Saxån–Braån mynningen” representerar hela avrinningsområdet.
Saxån uppströms Långgropen | Långgropen | Saxån–Braån mynningen | |
Jordbruksmark | 54,1 % | 73,9 % | 77,8% |
Myrar och våtmarker | 0,8 % | 0,5 % | 0,5% |
Sjö och vattendrag | 0,04 % | 0,03 % | 0,1% |
Skogsmark | 33,9 % | 8,2 % | 7,8% |
Urbant | 0,9 % | 5,7 % | 3,5% |
Övrigt – bland annat ängs- och betesmarker | 10,3 % | 11,7% | 10,3% |
100 % | 100 % | 100% |
Källa: SMHI vattenwebb
Markanvändningen i Saxån–Braåns avrinningsområde präglas till största delen av jordbruksmark och nästan 80 % av markanvändning- en i hela avrinningsområdet är jordbruk (Tabell 5.1). Avrinnings- området uppskattas vara ett av de jordbruksintensivaste avrinnings- områdena i Sverige (Ekologgruppen 2001). Ettåriga grödor så som sockerärtor, oljeväxter, spannmål dominerar i jordbrukslandskapet (Gullberg 2007). I de delar som berör Eslövs kommun är dock domi- nansen av jordbruk något lägre. Användningen av bekämpningsme- del är omfattande och 2001 besprutades drygt 90 % av jordbruksare- alen med bekämpningsmedel (Ekologgruppen 2001). Detta avspeglar sig i förekomsten av olika bekämpningsmedel och den höga halten av näringsämnen i vattendragen (Ekologigruppen 2020). Runt 10% av marken utgörs av ängs- och betesmarker. Endast kring Farstorp och vid Trollenäs omges ån av trädbevuxen mark (Eslövs kommun 2020g). Cirka 3,5 % av markanvändningen totalt sett i avrinningsom- rådet utgörs av urban mark. Här utmärker sig dock Långgropens del-
avrinningsområde med nästan 6% urban mark. Det beror på att norra delen av Eslövs tätort ligger i detta område och utgör en relativt stor del av ytan.
PÅVERKAN OCH MILJÖPROBLEM
I VISS (Vatteninformationssystem i Sverige) listas sex olika miljöp- roblem i Saxån–Braån. Det bedöms vara problem med övergödning, höga halter av är näringsämnen, fiskbeståndets status bedöms som otillfredsställande och det finns hinder i vattendragen som förhin- drar vattenlevande organismer att röra sig fritt (Länsstyrelsen Skåne 2007). Vidare finns problem med olika kemiska ämnen så som bro- merade difenyletrar, kvicksilver och kvicksilverföreningar. Vattenflö- de, vattenståndsförändringar och vattendragens morfologi bedöms också vara miljöproblem (VISS 2020a; VISS 2020b)
Saxån–Braåns avrinningsområde har precis som till exempel Kävling- eån genomgått stora förändringar de senaste 200 åren. Den totala våt- marksarean minskade till följd av utdikning och dränering med cirka 90 % mellan 1812 och 1950 (Ekologgruppen 1986; Williams 2004; Gullberg 2007). Avrinningsområdet är starkt påverkat av dikningsfö- retag och ungefär hälften av de mindre bäckarna har lagts i kulvertar och de öppna vattendragens längd har därmed halverats från cirka 40 mil till cirka 20 mil (Williams 2004; Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2014). På grund av utdikningen och den stora andelen jord- bruksmark i området finns problem med fysisk påverkan såsom för- djupning, kulvertering och uträtning av vattendragen. Ett ytterligare problem har varit att naturliga strukturer i vattnet försvunnit vilket har lett till ett sämre habitat för fiskars uppväxt- och lekmiljöer (Eklöv 2012).
Minskningen av våtmarksarean har lett till att vattnets uppehållstid i och landskapets vattenhållande förmåga minskat vilket medfört att vattnets naturliga reningsprocess försämrats (Gullberg 2007) vilket
i sin tur gett en förstärkt effekt av övergödning. Vattendragen har höga halter av fosfor och kväve och den största källan utsläpp av nä- ringsämnen är jordbruket. Jordbruket står för cirka 90 % av kvävet i Saxån–Braån och för cirka 60 % av fosforn (Ekologgruppen 1994; Wil- liams 2004). Andra källor till kväve och fosfor i vattendragen är re- ningsverket i Svalöv, dagvatten och enskilda avlopp. Det saknas idag stora industrier i området men Saxån–Braån har tidigare varit starkt påverkat av industrier som t ex BT-Kemi i Teckomatorp (se nedan) och reningsverk. Tidigare fanns flera reningsverk med utsläpp till vat- tendragen i området däribland några i Eslövs kommun. Idag är det endast reningsverket i Svalöv som har utsläpp till ån. År 2005 stod reningsverken för en tredjedel av kvävetransporten och en fjärdedel av fosfortransporten (Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2014).
FÖRORENADE OMRÅDEN
Allmänt om förorenade områden
I avrinningsområdet finns ett antal områden utpekade som poten- tiellt förorenade områden (Figur 5.2). Det mest förorenade området ligger på det gamla BT-Kemi området i Teckomatorp strax utanför Eslövs kommun (se nedan). I den del av avrinningsområdet som lig- ger i Eslövs kommun finns det flera områden i riskklass 2 eller hö- gre. Mer än hälften av områdena är dock inte riskklassade. De flesta potentiellt förorenade områden ligger i Eslövs tätort och i Marie- holm där Yllefabrikens gamla industriområde precis bredvid Saxån ligger i riskklass 2 (Vattenatlas 2020).
BT-kemi
BT-kemi var ett företag som 1965 började tillverkade växtgift i sock- ersaftstationens gamla lokaler precis intill Braån i Teckomatorp, ett par kilometer från kommungränsen till Eslöv. 1971 grävdes flera hundra tunnor med restprodukter från framställningen av växtgifter- na ner i marken på företagets område. Förorenat vatten släpptes tid- vis ut i Braån och skadade odlingar nedströms som använde åvatten för bevattning av odlingarna. Både nedgrävning av tunnor med gift och utsläpp i ån skedde nattetid. 1975 avslöjades skandalen med de nedgrävda tunnorna med gift och utsläppen till ån. Sedan slutet på 1970-talet har det pågått sanering av området i olika omgångar. Som- maren 2020 påbörjades den sista etappen av saneringen (Svalövs kommun 2020).
EKOLOGISK- OCH KEMISK STATUS
När det gäller vattenförekomsterna i Saxån–Braåns avrinningsområ- de är det framför allt vattenförekomsten ”Saxån: Välabäcken–källa” som berör Eslövs kommun. Den ekologiska statusen i vattenföre- komsten bedöms som måttlig (Vatteninformationssystem Sverige 2020b). Att vattenförekomsten inte uppnår god status beror på undersökningar av fisk och kiselalger visar på måttlig status, halter av näringsämnen visar på otillfredsställande status. De så kallade hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna bedöms alla vara dåliga eller otillfredsställande på grund av att vattendragets fysiska form är så kraftigt påverkat. Den kemiska statusen uppnår inte god på grund av problem med bromerade difenyleter samt kvicksilver och kvicksilver- föreningar.
Figur 5.2: Förorenade och potentiellt förorenade områden i Saxån–Braåns av- rinningsområde i Eslövs kommun. Källa: Länsstyrelserna, Lantmäteriet och www. XxxxxxXxxxx.xx .
SAXÅNS HUVUDFÅRA
Saxån är en typisk slättå med låg fallhöjd som bitvis sakta ringlar sig fram i landskapet (Ekologgruppen 1986). Närmiljön utgör en stor del av de kvarvarande naturområdena i det annars starkt jordbrukspräg- lade landskapet som ån rinner fram igenom. Saxåns huvudfåra har sin upprinning i områdena norr om Trolleholm i Svalövs kommun. Strax väster om Trolleholm utgör själva vattendraget gränsen mellan Eslövs och Svalövs kommuner. Första delen av ån i Eslövs kommun präglas av att vattendraget är uträtat och djupt nedskuret som ett klassiskt påverkat vattendrag i jordbrukslandskapet. Strax innan byn Västra Strö börjar dock vattendraget slingra sig fram genom betes- markerna (Figur 5.3). Sträckan från Västra Strö och ner till ett par kilometer nedströms Trollenäs slott är kanske den finaste sträckan av hela Saxån. Ån fortsätter att slingra sig fram genom landskapet fram till Marieholm där ån rinner vidare in i Svalövs kommun.
Figur 5.3: Saxån strax uppströms landsvägsbron i Västra Strö där ån rinner ge- nom betesmarken och utgör ett trivsamt inslag i bymiljön och inte är del i något dikningsföretag.
Större delen av huvudfåran är del i något dikningsföretag och i Es- lövs kommun är det endast en sträcka mellan Reslöv och Trollenäs samt sträckan upp- och nedströms Västra Strö som inte är del i något dikningsföretag (Figur 5.4). I de delar av vattendraget som inte är så påverkade av rätningar och rensningar är naturvärdena höga bl.a. finns här den hotade tjockskaliga målarmusslan (Unio crassus), kungs- fiskare (Alcedo atthis) och utter (Lutra lutra).
Reslövs by vid Saxån strax öster om Marieholm har haft problem med översvämningar. På sträckan av Saxån förbi Marieholm gjordes därför en omförrättning av dikningsföretaget år 2003 (Omprövning av Saxåns vattenavledningsföretag 2004). Anledningen till detta var att Eslövs kommun ansökte om omförrättning för att minska risker- na att villabebyggelsen skulle drabbas av översvämningar. För att minska risken ansökte man om att få rensa Saxån från Ottabäckens sammanflöde med Saxån nedströms Marieholm upp till väg 108.
En sträcka som inte ingår i dikningsföretagets förrättning. I den nya förrättningen tillmättes påverkan på dagvatten större betydelse jäm- fört med i den ursprungliga förrättningen från 1890 (Omprövning av Saxåns vattenavledningsföretag 2004).
Figur 5.4: Saxån slingrar sig fram genom betesmarkerna strax uppströms Trolle- näs slott.
ÖVRIGA VATTEN
Långgropen
Långgropen är ett biflöde till Saxån som rinner från områdena norr om Bosarp och väster om Stehag ner mot sammanflödet med Saxån vid Trollenäs norr om Eslöv. Markanvändningen runt vattendraget består till största del av jordbruksmark men fragment av blandskog och betesmark förekommer (SMHI 2020). Ett exempel på ett områ- de som har betydelse för biologisk mångfald är ett område cirka två km nordost om Eslöv där dalgången utgörs av betesmarker (Figur 5.5). Här meandrar, slingrar sig, vattendraget fram och topografin är varierande. Området har potential för rekreation och friluftsliv, delvis på grund av närheten till Eslöv. Ytterligare ett område med höga naturvärden är åsryggen tre kilometer norr om Eslöv där det tidigare har legat en mosse och där området idag domineras av björksumpskog. Detta område går åt öster ihop med naturreservatet Bosarps jär (Ekologgruppen 1997).
Strax öster om Östra Asmundtorp någon kilometer norr om Eslövs tätort når dagvatten från norra delarna av Eslöv recipienten Lång- gropen (Figur 5.6 och 5.7).
Figur 5.5: Norr om Eslövs tätort slingrar sig Långgropen fram genom betes- markerna.
Figur 5.6: Några meter uppströms dagvattenutsläppet från Eslövs tätort syns en så kallad lekbotten för öring på botten av Långgropen. Lekbottnen framträder som en hög med grus där de översta stenarna är ljusare då de vid fototillfället lig- ger ovanför vattennivån.
Figur 5.7: Strax öster om Östra Asmundtorp mynnar en kulvert i Långgropen. Kulverten leder dagvatten från stora delar av norra Eslövs tätort till Långgropen.
Blekebäcken
Blekebäcken rinner igenom Kastberga ängar några kilometer nordost om Eslöv innan den rinner samman med Långgropen. På Kastberga ängar är naturvärdena höga med en rik flora (Ekolog- gruppen 1997).
Farstorpsbäcken och Vallabäcken
Farstad skogar är ett område i nordvästra delen av Eslövs kommun, på gränsen till Svalövs kommun. Genom området rinner två bäck- ar, väster om Farstorps gård rinner Farstorpsbäcken och öster om Farstorps gård rinner Vallabäcken. Marken runt Farstorpsbäcken kantas av gamla igenvuxna betesmarker och Vallabäcken rinner i en ravin kantad av branta sluttningar med ädellövträd (Eslövs kommun 2020)
Dammar och våtmarker
Inom Saxån–Braåns avrinningsområde har ett drygt 60-tal dammar och våtmarker anlagts sedan början av 1990-talet varav knappt 20 är anlagda i Eslövs kommun. Totalt sett omfattar dammarna och våt- markerna en area på cirka 40–50 hektar. De flesta dammar är dock små (mindre än 0,5 hektar). Dammarna har i första hand anlagts för att minska halterna av näringsämnen i vattendragen och är inte na- turmiljöer i det avseendet att de helt kan ha en fri utveckling. För att en anlagd damm eller våtmark ska kunna fungera för näringsrening behöver den underhållas. Det vanligaste åtgärdsbehovet är att rensa dammarna från sediment som gör att de riskerar att växa igen och minska den vattenhållande förmågan. Andra åtgärdsbehov är att röja småbuskar för att släppa in ljus, förhindra igenväxning och öka rekreationsvärdet. (Xxxxxxxxx 2008)
KUNSKAPSLÄGE
Kunskapsläget beträffande Saxån–Braåns avrinningsområde be- döms vara bra när det gäller de parametrar som provtas inom ramen för den samordnade recipientkontrollen. Det finns långa tidsserier då recipientkontrollen pågått sedan början av 1970-talet. Reci- pientkontrollen i området måste betraktas som relativt omfattande
i förhållande till områdets storlek. Det som kanske är allra mest utmärkande för recipientkontrollen är att det görs provtagning av bekämpningsmedel. Det är sannolikt i relativt få kontrollprogram som det ingår provtagning och analys av bekämpningsmedel i det ordinarie programmet.
Det bedöms inte vara högt prioriterat men recipientkontrollen skulle kunna utökas med provtagningar av till exempel mikroplaster och läkemedelsrester. Anledningen till att det inte har högsta prioritet är att det endast finns ett reningsverk i avrinningsområdet.
BEHOV AV ÅTGÄRDER
Den största anledningen till att Saxån inte uppnår god status är övergödning och problem med påverkan på vattendragens naturliga flöden och morfologi. Åtgärder som har utförts för att förbättra situ- ationen är anläggning av dammar och våtmarker samt anläggning av skyddszoner. Dessutom har en sträcka av Saxåns huvudfåra ned- ströms Trollenäs återmenadrats, det vill säga den har tidigare varit uträtat men återfått sitt ursprungliga slingrande lopp.
I Saxån–Braåns avrinningsområde har många vattenvårdsåtgärder redan gjorts för att minska näringsämnesbelastningen på vatten- dragen och öka den biologiska mångfalden.. Under 1990-talet bör- jade skyddszoner, dammar och våtmarker anläggas med syftet att skapa nya naturmiljöer i det annars så på naturmiljöer utarmade jordbrukslandskapet. Dammarna och våtmarkerna har minska be- lastningen på haven gällande kväve och fosfor ökat den biologiska mångfalden (Williams, 2004) förbättrat vattenkvaliteten och förlängt vattnets uppehållstid i landskapet. De genomförda åtgärderna har dock inte räckt för att uppnå god ekologisk status utan fler åtgärder behövs för att fördröja rena från näringsämnen, lerpartiklar och bekämpningsmedel. För att uppnå en god status med avseende på näringsämnen behöver fosforläckaget minskas. (Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2014).
Vidare, vid fortsatt arbete med vattenvårdsåtgärder finns rester av meanderslingor och naturliga sänkor som skulle kunna vara lämp- liga att göra om till våtmarker (Eklöv 2001). Andra åtgärder för att uppnå god ekologisk status för fisk är bygga bort vandringshinder samt att förbättra de fysiska miljöerna i vattendragen (Ekologgrup- pen 2012).
6. HISTORIK
För att förstå de utmaningar man står inför om aktuella miljömål på vattenområdet ska uppnås behöver man känna till den historiska bakgrunden till varför vattenlandskapet i stora delar av Eslövs kom- mun och sydvästra och mellersta Skåne ser ut som det gör idag. Det skånska vattenlandskapet har förändrats kraftigt under de senaste 200 åren. Utdikning, uträtning och kulvertering av vattendrag samt sänkningar av sjöar och mossar för att vinna odlingsbar mark har minskat andelen våtmark i Skåne med cirka 90 % (Wolf 1956, Figur 6.1). Detta har medfört att landskapets vattenhållande förmåga i hög grad minskat, att vattenavrinningen sker mycket snabbare, att
den biologiska mångfalden minskat och att grundvattnet har sänkts. Nedan redogörs för några viktiga historiska händelser och företeel- ser med koppling till vattensituationen i Rönne å, Saxån/Braån och Kävlingeåns avrinningsområden inom Eslövs kommun med fokus på Kävlingeån.
Figur 6.1: Illustration över hur vattenlandskapet förändrats i Kävlingeåns avrin- ningsområde mellan 1812 och 1950. Det svarta på bilden representerar ytvatten i olika former, sjöar, vattendrag och våtmarker. 1812 bestod hela 29 % av avrinnings- området av våtmarker, 1950 återstod bara drygt 3 %. Illustrationen är hämtad från ”Utdikad civilisation” av Xxxxxx Xxxx (1956).
SKÅNSKA REKOGNOSCERINGSKARTAN 1812–1820
Den Skånska rekognosceringskartan, som togs fram mellan åren 1812–1820 är idag, genom sin detaljrikedom, en värdefull källa till
Det är på Skånska rekognosceringskartans uppgifter som beräkning- ar om hur stor del av det skånska landskapet som bestod av våtmar- ker baseras. Under 1830- och 40-talen kritiserades rekognoscerings- kartan på grund av brister i det geodetiska (handlar bland annat om att bestämma punkters läge på jordytan och deras höjd över havet) underlaget och i den metodiska enhetligheten och man såg inte rik- tigt kartans fördelar. I dag ses dock kartan som en del i början av den topografiska kartläggningen av Sverige (Länsstyrelsen i Skåne 2020c).
UTDIKAD CIVILISATION
Xxxxxx Xxxx beskriver i sin bok ”Utdikad civilisation” (1956) den om- vandling, på gott och ont, som det skånska landskapet genomgick mellan början av 1800-talet och mitten av 1900-talet. Utdikad civili- sation var en, för sin tid, framsynt analys av utdikningens och mar- kavvattningens påverkan på vattenlandskapet. I början av 1800-talet bestod till exempel hela 29 % av Kävlingeåns avrinningsområde av ytvatten och landskapet var praktiskt taget opåverkat av människan i vattenhänseende (Wolf 1956). På 1950-talet hade området genom- gått en så genomgripande förändring att endast drygt 3 % av ytan utgjordes av ytvatten. Effekterna av detta är att vattnets väg genom
SVENSKA LAX- OCH LAXÖRINGSFÖRENINGEN
På 1940-talet påbörjade Svenska Lax- och Laxöringsföreningen sin verksamhet i Kävlingeån. Syftet med verksamheten var att förbättra förhållandena för laxartad fisk i Kävlingeån och i biflödena. Troligen hade den dåliga vattenkvaliteten i kombination med vandringshin- der för fisken i ån tidigare slagit ut Kävlingeåns bestånd av lax och öring. Föreningen, som var aktiv ända fram på 1980-talet, var en pi- onjär inom den svenska fiskevården genom ett arbete som präglades av en helhetssyn på vattenfrågorna. En helhetssyn som blev norm för vattenvårdsarbetet först under 1990-talet genom till exempel Kävling- eåprojektet. Föreningen, under ledning av Xxxxxx Xxxx, gjorde stora ansträngningar för att försöka förbättra förhållandena för och för att återskapa vandrande bestånd av lax (Salmo salar) och havsöring (Sal- mo trutta). Till följd av dålig vattenkvalitet i Kävlingeåns nedre delar uteblev dock framgången och fiskdöd inträffade årligen på långa sträckor av ån under denna tid (Eklöv 2000a). Föreningen hade sitt säte i Håstad mölla (Figur 6.3) vid Kävlingeån strax väster om Xxxxx- ta i norra delen av Lunds kommun, några meter från gränsen till Eslövs kommun. I Håstad mölla finns idag ett museum över fören- ingens verksamhet.
Figur 6.3: Håstad mölla vid Kävlingeån där Svenska Lax- och Laxöringsfören- ingen hade sitt säte. Idag finns ett museum över föreningens verksamhet i möllan samt en fiskfälla som används för att följa upp förändringar i Kävlingeåns fisksam- hälle mellan åren samt för att fånga ål som sedan transporteras med bil förbi de nedströms liggande kraftverkens turbiner.
VATTENKRAFT I KÄVLINGEÅN
Kävlingeåns huvudfåra utgör i stort sett hela Eslövs kommuns södra gräns mot Lunds kommun från Vombsjöns utlopp och ända ner till Lilla Harrie. På sträckan från Vombsjön ner till Örtofta är ån lugn- flytande medan det mellan Örtofta och Kävlinge är ett visst fall på vattnet i ån. Denna fallhöjd har under flera århundranden utnyttjats för utvinning av vattenkraft i vattenmöllor. Som mest har åtta möllor varit aktiva på denna sträcka av Kävlingeån; Håstad mölla, Kvarn- vik, Vadmöllan, Bösmöllan, Xxxxx Xxxxxx xxxxx, Krutmöllan samt Rinnebäcks mölla och Rinnebäcks stamp.
Länsstyrelsen utövade 2015 tillsyn på de tre kvarvarande verksam- ma vattenkraftverken i Kävlingeån; Kvarnvik, Bösmöllan och Xxxxx Xxxxxx xxxxxxxxx varav Bösmöllan (Figur 6.4) och Kvarnvik berör i Eslövs kommun då delar av dämmena ligger i Eslövs kommun. Själ- va kraftverken ligger dock i Lunds kommun. Länsstyrelsen förelade verksamhetsutövarna att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för sina verksamheter. Mark- och Miljödomstolen beviljade inte tillstånd för verksamheterna (Mark- och miljödomstolen 2015a, b, c). medan Mark- och miljööverdomstolen ändrade domen och beviljade till- stånd med krav på att väl fungerande fiskvägar ska byggas vid kraft- verken (Mark- och miljööverdomstolen 2019a, b, c). De nya fiskvägar- na kommer att säkerställa att lax och havsöring kommer att kunna simma förbi dämmena och upp i Kävlingeåns biflöden, till exempel Bråån för att leka även om vattenflödet i Kävlingeåns huvudfåra
är lågt. Idag måste vattenflödet vara relativt högt för att fisken ska kunna simma förbi framför allt dämmet i Kvarnvik där det inte finns någon fiskväg.
Figur 6.4: Bösmöllan, ett av de tre aktiva vattenkraftverken i Kävlingeån. Kraft- verket genererar cirka 200–300 MWh per år (Xxxxxxxxxxx.xxxx - Information om Svensk vattenkraft 2014). Själva möllan ligger i Lunds kommun medan delar av själva dämmet i ån, som leder vatten in till kvarnen, ligger i Eslövs kommun.
KÄVLINGEÅNS VATTENVÅRDSFÖRBUND
Det finns en lång historia av industrier som haft sin verksamhet och som genom åren släppt ut stora mängder förorenat avloppsvatten di- rekt till Kävlingeån. Sommaren 1947 inträffade en omfattande fiskdöd i nedre delen av Kävlingeån (Weijman-Hane 1969). Utsläpp från en av industrierna längs ån, Malmö Yllefabrik i Furulund, ansågs vara orsa- ken till fiskdöden. Yllefabriken menade dock att det var år av ackumu- lerade utsläpp av förorenande ämnen från både industrier och sam- hällen som var orsaken till fiskdöden. En syneförrättningsman utsågs och medverkade till att en samarbetskommitté för ån bildades med representanter för berörda industrier och tätorter. Undersökningar av utsläpp och vattenkvalitet i ån påbörjades 1948 och 1951 lade förrätt- ningsmannen fram ett förslag på åtgärder till samarbetskommittén. I förslaget angavs bland annat att alla förorenare skulle vara skyldiga att rena sina utsläpp och att en gemensam förvaltning skulle bildas.
Förvaltningen skulle ha till uppgift att kontrollera att nödvändiga reningsanläggningar installerades, kontrollera driften av anläggning- arna och göra undersökningar av vattenkvaliteten i Kävlingeån. Efter fortsatta diskussioner beslutade samarbetskommittén att förvaltning- en enbart skulle omfatta kontroll och undersökningar av vattenkvali- teten i ån. Vid ett möte med Länsstyrelsen 1955 beslutade man att ett vattenvårds- förbund skulle bildas och 1958 bildades Kävlingeåns vat- tenvårdsförbund (Weijman-Hane 1969). Sedan dess och fram till 2014 har vattenvårdsförbundet administrerat undersökningar och provtag- ningar i Kävlingeån. Från och med 2014 är det Kävlingeåns vattenråd som driver recipientkontrollen i Kävlingeån vidare.
KÄVLINGEÅNS GENERALPLAN
I juli 1966 ansökte Kävlingeåns vattenvårdsförbund om medel till vattenvårdsplanering för Kävlingeåns avrinningsområde. Natur- vårdsverket beviljade 75 000 kr till utredningen och professor Xxx- xxx Xxxxxxx-Xxxx utsågs till utredningsman biträdd av Xxxx Xx- xx-Xxxxxxx. Ett antal experter på olika områden medverkade också. Generalplanen beskrev förhållandena i avrinningsområdet beträf- fande jordarter, befolknings- och näringslivsutveckling, markanvänd- ning samt användning av konstgödsel. Även djurhållning, växtodling och vattenuttag redovisas noggrant tillsammans med prognoser för framtida vattenförbrukning, föroreningspåverkan och hur vattenre- surserna utnyttjades för olika ändamål som dricksvatten och indu- striella behov samt hur dessa kunde tänkas förändras över tid. Det konstateras i utredningen att ån användes både som recipient för avloppsvatten och som råvattentäkt för dricksvattenförsörjning, två tämligen motstående intressen. Generalplanen resonerar vidare om och beskriver vattenföringen i området på många olika sätt, bland annat beskrivs tappningen av vatten från Vombsjön ingående. Noter- bart är att det fortfarande 1969 fanns mindre orter på landsbygden som inte hade någon rening av avloppsvatten över huvud taget. Un- dersökningar som gjordes tidigare, sommaren 1947 hade visat på att
I generalplanen föreslogs därför några olika åtgärder för att sanera Kävlingeån och uppnå tillfredställande vattenkvalitet. Förslagen på åtgärder var bland annat:
• Stångby mosse, Kungsmarken och Hobybäcken avsätts som naturreservat
• En fast mätstation för vattenföring i ån vid Högs mölla inrättas
• Utsläpp från industrier och reningsverk renas för att framför allt komma till rätta med utsläppen av syretärande organiska ämnen
• Bygga en överföringsledning för avloppsvatten från Eslöv till Öresund via Kävlinge och Löddeköpinge för att avlasta Kävlingeån från utsläppen.
Av förslagen på åtgärder har naturreservaten (i Lunds kommun) och stationen för vattenföring (i Kävlinge kommun) inrättats och re- ningen vid reningsverk och industrier har blivit mycket bättre sedan 1960-talet. Många av de förorenande industrierna har även lagts ner
och idag är det endast Örtofta sockerbruk kvar av industrier med ut- släpp till Kävlingeån som inte renats i kommunalt reningsverk utan i egen reningsanläggning. Överföringsledningen för renat avlopps- vatten direkt till Öresund blev dock aldrig verklighet. Diskussionen om överföringsledningar känns igen då man även idag diskuterar att överföra avloppsvatten mellan olika orter. Syftet idag är dock
att koncentrera reningen av avloppsvatten till större och effektiva- re reningsverk. Problematiken med utsläpp av näringsämnen från jordbruket, det som idag betraktas som det kanske största miljöpro-
blemet i området, nämns knappt i generalplanen för Kävlingeån och några åtgärder för problemet föreslås inte heller.
VATTENVÅRDANDE ÅTGÄRDER FÖR DELAR AV KÄVLINGEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
På uppdrag av Kävlingeåns vattenvårdsförbund tog Ekologgruppen (1991) fram förslag på vattenvårdande åtgärder i delar av Kävling- eåns avrinningsområde. De delar av avrinningsområdet som omfat- tades av förslagen var:
• Brååns avrinningsområde,
• Vombsjöns tillflöden, och
• Sjölandskapet runt sjöarna Ellestadssjön, Snogeholmssjön och Sövdesjön
I rapporten gör Ekologgruppen en omfattande genomgång av mil- jöproblem, påverkan och beskriver de aktuella områden. De förslag till åtgärder som presenteras är:
• Skyddszoner (det vill säga odlingsfria zoner mellan åkermark och vattendrag)
• Dammar
• Våtmarker
KÄVLINGEÅN – LANDSKAPS- OCH VATTENVÅRDS- PLAN FÖR NEDRE DELEN AV AVRINNINGSOMRÅDET
1992 gjorde K-Konsult (1992) en komplettering av Ekologgruppens (1991) rapport för de delar av avrinningsområdet som inte behand- lades 1991. Utredningen gjordes den här gången inte på uppdrag av vattenvårdsförbundet utan på uppdrag av berörda kommuner. K-Konsult tar inte enbart upp vattenvårdande åtgärder utan disku-
terar även landskapsvårdande åtgärder för att stärka landskapet eko- logiskt, vilket är något som idag är högt upp på agendan i form av ekosystemtjänster. Man tar även upp behovet av att göra landskapet mer tillgängligt för rekreation och friluftsliv. De vattenvårdande åt- gärder som föreslås är åter dammar, våtmarker och skyddszoner till en kostnad av cirka 60–70 miljoner kr.
7. PÅVERKAN, MILJÖPROBLEM OCH EKOLOGISK STATUS
PÅVERKAN OCH MILJÖPROBLEM
Inom de delar av Kävlingeåns, Saxån–Braåns och Xxxxx x xxxxx- ningsområden som ligger inom Eslövs kommun påverkas sjöar och vattendrag främst av utsläpp av avloppsvatten från reningsverk, enskilda avlopp, dagvatten från tätorterna samt dränerings- och ytav- rinnande vatten från åkermarken. Påverkan på sjöar och vattendrag återspeglas väl av markanvändningen i området (Figur 7.1).
Figur 7.1: Markanvändning i Eslövs kommun. Stor del av markanvändningen utgörs av åkermark vilket återspeglas i sjöar och vattendrag. Källa: Lantmäteriet
Alla tre vattendragen och vissa av deras tillflöden har under de se- naste 100 åren påverkats av utsläpp av kväve och fosfor från såväl samhällen som från jordbruket. Samtidigt har den radikala föränd- ringen av odlingslandskapet genom kulvertering, uträtning och ut- dikning gjort att vattendragen och våtmarkerna förlorat mycket av de naturliga förutsättningarna för att reducera näringsämnen. Sedan
Under 1940, 50- och 60-talen var vattenkvaliteten mycket dålig till ex- empel i Kävlingeån. Reningsverkens reningsgrad var bristfällig och många industrier som exempelvis brännerier, mejerier, potatislager och sockerbruk släppte sitt avloppsvatten direkt ut i vattendragen.
Även stora gödselstackar läckte ut näringsämnen och pressaft släpp- tes ut orenat (Xxxxxxxxx och Xxxxxxx 1967;Weijman-Hane 1969).
Referensen berör inte Eslövs kommun direkt men Xxxxxxxxx och Rendahl (1967) konstaterar krasst att även relativt stora vattendrag som Höje å (som passerar Lunds stad) ”i praktiken är odugliga som recipienter för pressaft”. Detta visar på den tidens syn på vatten- dragen som något som i första hand skulle utnyttjas. Utsläppen av organiskt material från verksamheterna längs vattendragen gjorde att syrebrist kunde uppstå under sommaren vid höga temperaturer och låg vattenföring. I Kävlingeån blev ibland omfattande fiskdöd följden av detta (Weijman-Hane 1969).
AVLOPPSRENINGSVERK
Idag finns det åtta aktiva kommunala avloppsreningsverk i Eslövs kommun (Tabell 7.1) som mer eller mindre påverkar vattendragen i kommunen. Alla utom Ellinge avloppsreningsverk är relativt små reningsverk, ofta utan avancerad reningsteknik. En process pågår med modernisering av Billinge reningsverk i norra delen av kom- munen. Även reningen vid övriga mindre reningsverken kommer att ses över under kommande år. Till Ellinge reningsverk pumpas
avloppsvatten från bland annat Marieholm, Kungshult och Väggarp/ Örtofta. Till Hurva leds även avloppsvatten från delar av Östra Strö och till Flyinge reningsverk leds avloppsvatten från Gårdstånga och Hammarlunda.
Kävlingeån och Rönne å i Eslövs kommun påverkas även av utsläpp av renat avloppsvatten från reningsverk i andra kommuner. I Lunds kommun finns Södra Sandby och Revingeheds reningsverk med utsläpp till Sularpsbäcken/Kävlingeån respektive Kävlingeån. For- tifikationsverkets reningsverk på Revingehed renar för övrigt även avloppsvattnet från Harlösa i Eslövs kommun. Diskussion pågår mel- lan VA SYD och Fortifikationsverket om hur reningen av Harlösas avloppsvatten ska hanteras på sikt. Uppströms Vombsjön i Kävling- eåns avrinningsområde finns några mindre reningsverk med utsläpp till Kävlingeåns avrinningsområde. Sjöbo reningsverk infiltrerar
sitt renade avloppsvatten (Svärd 2015). Rönne å avrinningsområde påverkas bland annat av utsläppen från reningsverken i Höör och Hörby även om det vattnet passerar Ringsjön innan det når Rönne å. Beträffande de små reningsverken i kommunen är det inget verk som har utsläpp direkt ut i en liten känslig recipient.
Ellinge avloppsreningsverk som ligger i södra utkanten av Eslöv (Figur 7.2) tar emot cirka 140 liter avloppsvatten per sekund. Verket byggdes på 1930-talet och har idag kapacitet för att rena avloppsvat- ten från cirka 33 000 personer. Idag är 20 100 personer anslutna till reningsverket tillsammans med ett antal mindre industrier samt Ork- la Foods. Kapaciteten på Ellinge är således väl tilltagen och det finns utrymme för att leda avloppsvatten till Ellinge reningsverk från fler orter. Det är Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för Ellinge.
Ellinge reningsverk tar emot avloppsvatten från Eslöv och Marie- holm samt Västra Strö, Gullarp, Östra Asmundtorp, Stabbarp och Kungshult. På grund av höjdskillnader i landskapet måste avlopps- vatten från vissa områden pumpas till Ellinge. Totalt finns det 19 av- loppspumpstationer inom Ellinge reningsverks upptagningsområde.
Figur 7.2: Ellinge reningsverk ligger inbäddat i grönskan i utkanten av södra Eslöv.
Strategin för de mindre avloppsreningsverken i Eslövs kommun har förändrats de senaste åren. VA SYD bedömer att det inte är
fördelaktigt ur resurssynpunkt att driva små reningsverk och att vat- tenreningen är bättre i ett större reningsverk. Därför planeras det för att överföra avloppsvattnet från de mindre orterna till Ellinge. Detta leder till en ökad belastning på Ellinge reningsverk med högre krav på reningsprocessen som följd. VA SYDs ambition är att användning av bästa möjliga teknik och tillgång till specialkompetens ska se
till att reningsprocessen är hållbar och kretsloppsanpassad och har minsta möjliga påverkan på miljön (VA SYD 2019b).
Tabell 7.1: Aktiva avloppsreningsverk i Eslövs kommun. PE står för personekvi- valenter, vilket ungefär motsvarar hur mån personer som är anslutna till renings- verket samt hur många personer som verket är dimensionerat för.
Reningsverk | PE anslutna | PE dimensionering | Recipient | Kommentar |
Ellinge | 22 000 | 33 000 | Eslövsbäcken och Bråån | Viss ombyggnad pågår |
Flyinge | 1 490 | Kävlingeån | Planer på moder- nisering | |
Löberöd | 1 130 | Dikningsföretag och senare Bråån | Planer på moder- nisering | |
Hurva | 400 | Bråån | Relativt väl funge- rande | |
Öslöv | 32 | Infiltratio. Ligger i Saxåns avrinnings- område | Planer på moder- nisering | |
Stehag | 1 223 | Blegelsbäcken alternativt infil- tration | ||
Stockamöllan | 292 | Xxxxx x | ||
Xxxxxxxx | 410 | Liten bäck och senare Rönne å | Pågående process med ombyggnad och modernisering |
Källa: VA SYDs årsrapporter för anmälningspliktiga reningsverk i Eslövs kommun 2018 samt mil- jörapport för Ellinge reningsverk 2019.
Ett problem med Ellinge reningsverk är att den primära recipienten för det renade avloppsvattnet, Eslövsbäcken, är ett litet vattendrag
i förhållande till reningsverkets storlek. Under delar av året sker i princip ingen utspädning av vattnet i bäcken alls eftersom större de- len av vattnet utgörs av det renade avloppsvattnet. Efter cirka 500 m mynnar Eslövsbäcken ut i den betydligt större Bråån där utspädning sker. Under torrperioder på sommaren utgör dock det renade vatt- net från Ellinge en betydande del av vattenflödet även i Bråån. I en rapport om behov av avancerad rening vid avloppsreningsverk (Wall- berg med flera 2016) bedöms Ellinge ha stort behov av avancerad rening. Bedömningen görs eftersom reningsverket är stort och reci- pienten liten och känslig samt för att halterna av olika förorenande ämnen därför ofta riskerar att ligga över nivåer som kan ge effekter
i recipienten (Xxxxxxxx m fl 2016). Dessa förutsättningar behöver be- aktas om belastningen på Ellinge ska öka i framtiden.
Bräddning av orenat avloppsvatten
Bräddning är tillfälliga utsläpp av orenat avloppsvatten direkt till recipienterna när reningsverk eller ledningar är överbelastade och vattenmängden är större än vad ledningssystemet klarar av. Normalt sett sker bräddning i samband med kraftigt regn (VA SYD 2020).
När avloppsledningarna riskera att blir överfulla vid kraftiga regn används bräddning som en säkerhetsfunktion i ledningsnätet för att inte vattnet ska gå baklänges i ledningarna. Om man inte bräddar finns risken att källare och gator översvämmas och reningsverken och pumpstationerna kan bli överbelastade. Vid bräddning är det inte koncentrerat avloppsvatten som släpps ut i recipienten utan av- loppsvattnet är uppblandat med regnvatten.
Tabell 7.2: Total volym pumpat avloppsvatten samt volym bräddat avloppsvatten per år från pumpstationen vid Harlösa.
År | Pumpat avloppsvatten | (m3 / år) | Bräddat avloppsvatten (m3 / år) | |
2015 | 104 629 | 55 691 | ||
2016 | 106 729 | 33 589 | ||
2017 | 114 190 | 31 745 | ||
2018 | 95 416 | 47 601 | ||
2019 | 106 720 | 16 153 |
Källa: Miljörapporter från VA SYD
I Eslövs kommun sker bräddning framför allt vid pumpstationen i Harlösa (se tabell 7.2) där avloppsvatten från Harlösa samhälle pum- pas vidare till försvarets reningsverk vid P7 på södra sidan av Käv- lingeån. Bräddningen är tidvis tämligen omfattande i förhållande till den totala mängden pumpat avloppsvatten. Anledningen till att detta är att det förekommer stora mängder tillskottsvatten eftersom led- ningar är otäta och grundvatten läcker in i dem. Detta orsakar över- belastning av pumpstationen vilket i sin tur medför att bräddning måste ske. VA SYD arbetar med att utreda och åtgärda problemati- ken vid Harlösa, bland annat finns det planer på att ett nytt renings- verk ska byggas vid Harlösa pumpstation för att inte längre belasta Fortifikationsverkets reningsverk.
Även vid reningsverket i Löberöd (Tabell 7.3) sker bräddning relativt ofta dock inte i samma volymer som vid Harlösa. Anledningen att det sker bräddningar i Löberöd beror delvis på att belastningen är högre än vad reningsverket är dimensionerat för. Ytterligare en faktor som bidrar är att det vid verket inte finns möjlighet till flödesutjämning.
Därför måste bräddning ske vid varje tillfälle som det sker en drift- störning som innebär att delar av verket måste stängas. Vid övriga reningsverk sker endast begränsad eller i stort sett ingen bräddning (Tabell 7.3).
Tabell 7.3: Antal kubikmeter bräddat avloppsvatten per år, åren 2015-2019, från de mindre avloppsreningsverken i kommunen samt från Ellinge reningsverk inklu- sive pumpstationer kopplade till Ellinge.
År | |||||
Reningsverk | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 |
Ellinge | 0 | 0 | 257 | 111 | 1 620 |
Billinge | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Stockamöllan | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Stehag | 0 | 0 | 3 000 | 0 | 2 000 |
Flyinge | 0 | 0 | 0 | 0 | 134 |
Löberöd | 1 410 | 451 | 766 | 413 | 424 |
Hurva | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Öslöv | - | - | 0 | 0 | 0 |
Källa: Miljörapporter från VA SYD för de aktuella reningsverken.
”NYA” PÅVERKANSKÄLLOR
Vid sidan av de mer traditionella påverkanskällorna som fysisk påverkan och näringsämnen har under senare år även bekämp- ningsmedel, läkemedelsrester och mikroplaster lyfts fram som påver- kanskällor på våra sjöar och vattendrag. Kunskapen om dessa på- verkanskällor i sjöar och vattendrag i kommunen är fortfarande låg och behöver höjas. Provtagning av bekämpningsmedel görs årligen i Saxån–Braån (men utanför Eslövs kommun) samt i specialinsatser i Rönne å. I övrigt provtas vare sig läkemedelsrester eller mikroplaster i sjöar och vattendrag i kommunen.
Bekämpningsmedel
Den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel starta- de år 2002 i syfte att följa den långsiktiga förändringen över tiden när det gäller jordbrukets påverkan från bekämpningsmedel på yt- och grundvattenkvalitet (Sveriges Lantbruksuniversitet 2020). Vid provtagning och analys av bekämpningsmedel i vattendrag i jordbrukslandskapet hittar man numera ofta olika bekämpnings- medel i vattnet (Ekologgruppen 2001; Länsstyrelsen i Skåne 2017; Ekologigruppen 2019c). Det är i svårt att bedöma påverkan på or- ganismer i sjöar och vattendrag från bekämpningsmedel. Toxicon AB (2008) gjorde ett test på om tillväxten hos alger hämmades av bekämpningsmedel men fann ingen effekt av i vattendraget för-
kommande halter. En annan metod som har börjat användas för att dokumentera påverkan är att analysera andelen missbildade skal av fastsittande kiselalger (Havs- och Vattenmyndigheten 2016). Ju högre andel missbildade skal som hittas vid analys ju större antas påverkan från miljögifter, till exempel bekämpningsmedel, vara. Eftersom en så hög andel av markanvändningen i Eslövs kommun utgörs av jord- bruksmark kan man anta att bekämpningsmedel hittas i de flesta vattendrag. Hur detta påverkar vattenmiljöerna är dock oklart. Efter- som man inte vet hur bekämpningsmedel påverkar vattendragen kan man ur det perspektivet betrakta användningen av bekämpningsme- del som ett storskaligt experiment utan kontrollbehandling.
Efter användning utsöndras rester av många läkemedel ur kroppen via urin och avföring. Avloppssystemen är därför den största sprid- ningsvägen för läkemedelsrester till miljön.
Läkemedlen är konstruerade för att vara kemiskt stabila. Dagens reningsverk har i de flesta fall inte teknik för att rena avloppsvatten från läkemedelsrester som därför passerar
reningsverken och följer med det utgående vattnet, utan att halterna minskar eller att deras kemiska egenskaper förändras (Naturvårds- verket 2020). Det finns inte heller någon lagstiftning på området som tvingar reningsverken att installera den utrustning som behövs för att kunna rena bort läkemedelsrester. Naturvårdsverket (2020) bedö- mer dock att de halter som finns i sjöar och vattendrag i Sverige inte är akut giftiga för vattenlevande organismer, men att risk för lång- tidseffekter inte kan uteslutas. Läkemedlens förmåga att stå emot nedbrytning ökar risken för att de ska ansamlas i så höga halter att miljön påverkas. Hur mycket miljön påverkas varierar mellan olika läkemedel. Antibiotika i miljön kan till exempel leda till att resisten- ta bakteriestammar utvecklas. Dessutom kan den naturliga samman- sättningen av bakterier ute i miljön att förändras vilket kan ha effek- ter ekosystemen (Naturvårdsverket 2020). Hormoner kan hämma fortplantning hos vattenlevande organismer som fisk och musslor och det har även observerats att hanfiskar feminiserats redan vid låga halter av hormoner i vatten (Naturvårdsverket 2020).
Beträffande Eslövs kommun skulle man kunna tänka sig jämförelse- vis höga halter av läkemedelsrester i Eslövsbäcken som är recipient för Ellinge reningsverk eftersom verket är stort i förhållande till recipienten (Figur 7.3). Övriga mindre reningsverk i kommunen har betydligt större recipienter i förhållande till reningsverkens storlek.
Figur 7.3: Där Eslövsbäcken (till höger i bild) och Ellinge reningsverks utlopp (till vänster i bild) rinner samman utgör det renade avloppsvattnet en stor andel av det totala vattenflödet delar av året.
Mikroplast är ett samlingsnamn för plastfragment upp till fem milli- meter i storlek som kan vara tillverkade som små partiklar eller vara partiklar som bildas vid slitage eller nedbrytning av större plastföre- mål. Mikroplaster finns numera i stort sett överallt men det är fort- farande osäkert hur de påverkar miljön (Naturvårdsverket 2020b).
Mikroplaster kan dock skada vattenlevande organismer både fysiskt och toxikologiskt. Genom att miljögifter binder hårdare till plast
än till naturliga partiklar kan till exempel organismer som filtrerar vatten få i sig mikroplaster i stället för naturliga födopartiklar vilket kan påverka halterna av miljögifter i organismerna. Naturvårdsver- ket (2017b) redovisade de källor som står för de största utsläppen av mikroplast i Sverige. De största källorna utgörs av slitage av bildäck, industriell produktion och hantering av primärplast, tvätt av syntet- fibermaterial, båtbottenfärger, läckage av granulat från konstgräspla- ner (Figur 7.4) samt nedskräpning.
Under 2019 redovisade Naturvårdsverket sitt andra regeringsupp- drag om mikroplast. I denna redovisning redovisas ett antal nya käl- lor, däribland nedskräpning kring byggarbetsplatser, ridanläggning- ar och andra utomhusanläggningar för idrott och lek med underlag som innehåller plast eller gummi, samt användning av konstgräs i trafikmiljöer och parker. I redovisningen anges även att mikroplaster troligtvis inte utgör någon stor risk för miljö och hälsa i nuvarande koncentrationer även om det kan finnas platser där det skulle kunna finnas risk för effekter (Naturvårdsverket 2020c).
Dagvatten är en spridningsväg för mikroplaster och andra föro- reningar. I dagvattnet finns till exempel mikroplastpartiklar från bildäck, metallföroreningar från bilar, plastskräp av olika härkomst, till exempel från konstgräsplaner (Figur 7.4 och 7.5) och andra föro- reningar som vid regn sköljs av från hårdgjorda ytor.
Figur 7.4: Ett exempel på mikroplaster är de små plast eller gummibitar som i tidiga generationer av konstgräsplaner för framförallt fotboll lades ut på planerna för att hålla upp grässtråna.
Nuvarande kunskapsläge tyder på att den vattenreningsteknik som redan idag finns installerad på kommunala avloppsreningsverk ger en mycket hög avskiljning av mikroplaster från det renade vattnet
Figur 7.5: Granulater från konstgräsplaner kan sköljas bort från planerna och ner i dagvattenbrunnar. Problemet kan delvis avhjälpas med uppsamlare i brunnarna.
Beträffande Eslövs kommun bedöms inte mikroplaster utgöra ett stort problem i dagsläget. Bedömningen baseras på Naturvårds- verkets bedömning att mikroplaster troligtvis inte utgör en risk för miljön i dagsläget. Det finns ännu ingen standardiserad metod för provtagning och analys av mikroplaster i vatten. När det tagits fram en standardiserad metod behöver provtagning och analys ingå i re- cipientkontrollen för att man ska kunna skapa sig en bild av proble- mets omfattning.
EKOLOGISK STATUS
I Rönne å avrinningsområde finns det tre ytvattenförekomster som berör Eslövs kommun. Det är dels västra Ringsjön samt två vattenfö- rekomster i Rönne å. Västra Ringsjön samt första delen av Rönne å har bedömts ha otillfredsställande ekologisk status medan den andra vattenförekomsten i Rönne å har måttlig status. Orsakerna till att god ekologisk status inte nås beror till största delen på övergödning från jordbruk, reningsverk och enskilda avlopp samt fysisk påverkan (Vatteninformationssystem Sverige 2020c, d e). Fosforhalterna behö- ver ungefär halveras för att god status ska kunna uppnås. De flödes- viktade fosforhalterna i Rönne å ligger på mellan 50–60 mikrogram/ liter. Medeltransporten (2008–2017) av kväve och fosfor i Rönne å är cirka 1 500 respektive 35 ton per år (Ekologigruppen 2019b).
Den ekologiska statusen i Saxån–Braån klassas idag som måttlig och i Braån som otillfredsställande (Tabell 7.4). Orsakerna till att god ekologisk status inte nås beror till största delen på samma orsaker som i Rönne å, övergödning från jordbruk, reningsverk och enskilda avlopp samt fysisk påverkan. Förlusten av kväve och fosfor per yten- het är generellt sett höga och halterna av fosfor behöver minska med cirka 70 % för att god status ska kunna uppnås i Saxån–Braån. De flödesviktade fosforhalterna ligger runt cirka 100 mikrogram/liter
i årsmedelvärde, vilket är nästan dubbelt så högt som för Rönne å. Medeltransporten (1991–2017) av kväve och fosfor i Saxån–Braån å är cirka 870 respektive 15 ton per år. Långtidstrenden för transporter av både kväve och fosfor är dock tydligt nedåtgående (Ekologigrup- pen 2019c). Beträffande främmande arter som bedöms utgöra ett problem finns signalkräfta (Pacifastacus leniusculus; Figur 7.6) i områ- det (Elfiskeregistret). Signalkräftan, som ursprungligen är en nord- amerikansk art, kan som bärare av kräftpest slå ut eventuellt kvarva- rande flodkräftor samt utgöra ett hot mot tjockskaliga målarmusslor (Unio crassus) i unga utvecklingsstadier (Vatteninformationssystem Sverige 2020b).
Figur 7.6: Signalkräftan finns i de flesta vattendrag men utgör en så kallad inva- siv art som inte hör hemma i sjöar och vattendrag i Sverige då den ursprungligen kommer från Nordamerika.
I Kävlingeån är statusen i huvudfårans vattenförekomster som sträcker sig från havet och upp till Klingavälsåns utlopp i Kävling- eån klassade som otillfredsställande (se tabell 6.1). I Bråån är den ekologiska statusen i vattenförekomsterna klassad som måttlig. Att statusen inte är god beror bland annat på att vattenförekomsternas svämplan och närområde är påverkade av jordbruk (Vatteninfor- mationssystem Sverige 2019k). Vattenförekomsterna är även i stora delar påverkade av diknings- och rensningsverksamhet och vissa sträckor saknar funktionella skyddszoner. De flödesviktade årsmed- elhalterna fosfor ligger på mellan cirka 60–70 mikrogram/liter och behöver drygt halveras för att god status ska kunna uppnås. Med- eltransporten (1988–2017) av kväve och fosfor i Kävlingeån per år är cirka 1800 respektive cirka 27 ton. År 2018 var fördelningen av utsläpp av kväve och fosfor 1 470 respektive 21 ton (Ekologigrup- pen 2019). Förlusterna av kväve och fosfor från marken är generellt sett höga. Reningsverken stod 2018 för knappt 20 % av den totala
transporten av fosfor och cirka 5 % av transporten kvävet i ån 2014 (Ekologigruppen 2019). Flera partiella vandringshinder är också en bidragande orsak till att Kävlingeåns huvudfåra inte uppnår god status. Kävlingeån har även vissa problem med främmande arter, exempelvis växten vattenpest (Elodea cirkanadensis) som förekommer på olika platser i vattendragen och signalkräftan som är vanligt fö- rekommande. Kävlingeåns huvudfåra påverkas av ett par betydande punktkällor med utsläpp till ån. Det handlar framför allt om Örtofta sockerbruk och Södra Sandby avloppsreningsverk samt, via Bråån, Ellinge reningsverk söder om Eslöv (Vatteninformationssystem Sve- rige 2019k).
Tabell 7.4: Sammanställning av ytvattenförekomster i Eslövs kommun och deras ekologiska status. Ekologisk status bedöms i en femgradig skala från ”Dålig” via ”Otillfredsställande”, ”Måttlig” och ”God” till ”Hög ekologisk status” i ett i det närmaste opåverkat vatten. Målet är i de flesta fall att nå ”God ekologisk status”.
Namn | ID | Vatten- kategori | Huvudavrinnings- område | Ekologisk status |
SE617666-135851 | Xxx | Xxxxxxxxxx | Otillfredsställande | |
SE618108-135936 | Vattendrag | Kävlingeån | Måttlig | |
SE618490-416649 | Vattendrag | Kävlingeån | Måttlig | |
SE618470-396729 | Vattendrag | Kävlingeån | Måttlig | |
SE618289-134590 | Vattendrag | Kävlingeån | Otillfredsställande | |
SE618685-133000 | Vattendrag | Kävlingeån | Otillfredsställande | |
SE617685-135768 | Vattendrag | Kävlingeån | Måttlig* | |
SE617883-135553 | Vattendrag | Kävlingeån | Otillfredsställande | |
SE620062-135224 | Xxx | Xxxxx å | Otillfredsställande | |
SE620163-135221 | Vattendrag | Rönne å | Otillfredsställande | |
SE620706-134689 | Vattendrag | Rönne å | Måttlig | |
SE619696-132890 | Vattendrag | Saxån | Otillfredsställande | |
SE619484-133609 | Vattendrag | Saxån | Måttlig |
Källa: Vatteninformationssystem Sverige (2020-03-30)
*Vattenförekomsten KÄVLINGEÅN: -Klingavälsån-Vombsjön är en så kallat kraftigt modifierad vat- tenförekomst där inte ekologisk status, utan istället ekologisk potential bedöms, se mer i kapitel 4 om Kävlingeåns huvudfåra.
Vombsjöns status klassas som otillfredsställande på grund av på- verkan från jordbruk, enskilda avlopp och följande problem med övergödning, konstgjord reglering av vattenstånd och fysiska föränd- ringar såsom sänkt vattenstånd (Vatteninformationssystem Sverige 2019f).
8. NATURVÄRDEN
SÄRSKILT VÄRDEFULLA SJÖAR OCH VATTENDRAG
I Skåne finns omkring 100 vattenmiljöer som av Länsstyrelsen be- dömts vara nationellt värdefulla eller nationellt särskilt värdefulla (Länsstyrelsen Skåne län 2021). De utpekade sjöarna och vattendra- gen har höga naturvärden och/eller höga värden för fisk och fiske och kulturmiljöer i anslutning till vattenmiljöerna. Sju av dessa vattenmiljöer finns i Eslövs kommun (Tabell 8.1). Ambitionen är att dessa värdefulla vattenmiljöer på sikt ska få ett långsiktigt skydd
och restaureras där behov för det finns. De sjöar och vattendrag som valts ut präglas oftast av en låg grad av påverkan, någorlunda natur- liga flödesförhållanden samt generellt sett omväxlande och naturliga livsmiljöer. Sådana vattendrag och sjöar har stor betydelse som livs- miljöer för rödlistade arter. Det är nödvändigt att hänsyn tas till de utvalda sjöarna och vattendragen till exempel i samband med tillsyn, prövning och planering så att värdena inte går förlorade i väntan på ett långsiktigt skydd.
Tabell 8.1: Nationellt värdefulla och nationellt särskilt värdefulla sjöar och vat- tendrag i Eslövs kommun.
Sjö/vattendrag | Avrinnings- område | Naturvärde* | Fisk/fiskevärde* | Intressanta arter | |
Bråån | Kävlingeån | NSF | NSF | Lax, utter, kungsfiska- | |
re, grönling, sandkry- | |||||
pare, ål, tjockskalig | |||||
målarmussla och | |||||
toppig hattsnäcka | |||||
Kävlingeån | Kävlingeån | - | NSF | Storvuxen gädda, | |
abborre, havsöring, | |||||
sandkrypare, lax, ål, | |||||
utter och kungsfis- | |||||
kare | |||||
Borstbäcken | Kävlingeån | NV | 0 | Öring | |
Vombsjön | Kävlingeån | NV | NSV | Gädda, abborre, gös | |
och ål | |||||
Xxxxx x | Xxxxx å | NSV | NSV | Lax, havsöring, ål, | |
sandkrypare, kungs- | |||||
fiskare och utter | |||||
Ringsjöarna | Xxxxx å | NSV | NSV | 0 | Planktonsik, |
ål, gös, gädda, | |||||
abborre och | |||||
storvuxen | |||||
braxen | |||||
Saxån | Saxån-Braån | NSV | 766 | 413 | Grönling, |
sandkrypare, | |||||
havsöring, ål, | |||||
tjockskalig | |||||
målarmussla, | |||||
kungsfiskare | |||||
och utter | |||||
*NSF – Nationellt särskilt värdefull; NV – Nationellt värdefull
Källor: Länsstyrelsen i Skåne län – Värdefulla vatten i Skåne, SLU - Artportalen
NATURVÄRDEN I RÖNNE Å AVRINNINGSOMRÅDE
Rönne å avrinningsområde hyser, trots bitvis kraftig påverkan, fortfa- rande höga naturvärden på vissa håll i avrinningsområdet, men som helhet är mångfalden av arter måttlig (Life Connects 2020). I avrin- ningsområdet finns cirka 22 olika fiskarter till exempel lax, öring och ål samt flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), sandkrypare (Gobio gobio) och elritsa (Phoxinus phoxinus). Små populationer av den hotade flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) och tjockskaliga målar- musslan (Unio crassus) finns i biflöden idag men antas ha funnits även i Rönne å huvudfåra tidigare. Vid Länsstyrelsens inventering av musslor i skånska vattendrag 2006 hittades inga tjockskaliga målar- musslor på lokalen i Rönne å (Xxxxxxxxx och Xxxxxxxx 2010). Om- rådena runt Rönne å har höga värden för terrestra växter och djur, särskilt för fåglar som strömstare (Cinclus cinclus), kungsfiskare (Alcedo atthis) och forsärla (Motacilla cinerea). En art som enligt Art- och ha- bitatdirektivet listas som prioriterad och som numera återfinns i Rönne ås avrinningsområde efter att nästan helt försvunnit är uttern (Lutra lutra) (Artportalen). Letar man på stenar intill och under bro- ar hittar man relativt ofta spillning från utter. Några av de mindre tillrinnande vattendragen till exempel Kolebäcken och Billabäck har bitvis varierande och värdefulla livsmiljöer med ett rikt bottenlevan- de djurliv (Figur 8.1).
Figur 8.1: Nedre delen av Kolebäcken, ett biflöde till Rönne å, har bitvis fina och varierande livsmiljöer med ett rikt bottenlevande djurliv.
NATURVÄRDEN I KÄVLINGEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Kävlingeåns naturvärden i Eslövs kommun är starkt kopplade till att ån har en mycket artrik fiskfauna, hela 28 olika arter har observe- rats i ån (Kävlingeåns–Löddeåns Fiskevårdsområde 2020). Vanliga fiskarter i åns lugnflytande delar är abborre (Perca fluviatilis), löja (Alburnus alburnus), björkna (Abramis bjoerkna), braxen (Abramis brama), id (Leuciscus idus), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scirkardinius erythrophthal- mus), ruda (Cirkarassius cirkarassius), gers (Gymnocephalus cernuus) och
gädda (Esox lucius). Inom vattendragens strömmande delar finns arter som är mer anpassade till rinnande vatten, såsom bäcknejonö- ga (Lampetra planeri; Figur 8.2), elritsa (Phoxinus phoxinus), grönling, sandkrypare, stensimpa (Cottus gobio), och öring. Bland dessa arter är det framför allt grönling och sandkrypare som får betraktas ha det högsta naturvärdet eftersom arterna inte förekommer allmänt och har en mycket begränsad utbredning i landet i stort. Det finns fyra laxartade fiskar i avrinningsområdet. Öring förekommer allmänt och leker på strömmande sträckor i vattendragen. Lax (Salmo salar) och regnbåge (Oncorhynchus mykiss) förekommer sporadiskt och enstaka exemplar av lax har registrerats och även lekt i Bråån under senare år (Kävlingeåns–Löddeåns Fiskevårdsområde 2020a).
Figur 8.2: Ett bäcknejonöga på botten av Bråån i Kävlingeåns avrinningsområde.
I övrigt är naturvärden i Kävlingeån och Klingavälsån till stor del kopplade till det fågelliv som framför allt våtmarksområdena i Vom- bsänkan, exempelvis vid Krankesjön och Vombs ängar har och till den landskapsbild som vattendragen bidrar till att skapa. Utter och spår av utter har flera gånger observerats under vintern 2019–2020 framförallt längs Bråån (Artportalen).
NATURVÄRDEN I SAXÅN–BRAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Saxån och dess närmiljö utgör en stor del av de sista kvarvarande na- turområdena i ett landskap i övrigt starkt präglat av jordbruk. Efter- som det finns så få naturmiljöer i området är vattendragen och dess närmiljöer extra betydelsefulla som livsmiljö för växt och djurlivet i området. Saxån har låg fallhöjd och är ett typiskt vattendrag för slätt- landskapet som sakta ringlar sig fram. I de delar av vattendraget som inte är så kraftigt påverkade av rätningar och rensningar kan dock naturvärdena vara höga till exempel finns hotade tjockskaliga målar- musslan (Unio crassus) i ån och kungsfiskaren (Alcedo atthis) påträffas också i området (Saxån–Braåns vattenråd 2020, Artportalen, Figur 8.3). Vid en inventering av bottenlevande djur (Ekologgruppen 2006) påträffades den tjockskaliga målarmusslan vid Nygård i Braån.
Figur 8.3: Den tjockskaliga målarmusslan är en av de hotade arter som finns i Saxån–Braåns avrinningsområde.
Det hittades yngre individer av musslan vilket är positivt då tjockska- liga målarmussla kan ha problem att föryngra sig i skånska vatten- drag. En annan ovanlig art som noterades var den flata kamgäls- näckan (Valvata cristata). Upp- och nedströms Trollenäs där Saxån ringlar sig fram i betesmarkerna finns höga naturvärden både i ån och på land i form av värdefull flora (Figur 8.4; Eslövs kommun 2020g). På sträckor med strömmande vatten kan den lilla bottenle- vande fisken grönling (Barbatula barbatula) påträffas i höga tätheter (Elfiskeregistret). De vanligaste fiskarterna på strömmande sträckor
i Saxån–Braån förutom grönling är elritsa (Phoxinus phoxinus) och öring (Salmo trutta) (Eklöv 2012).
Sträckan mellan väg 17 och Marieholm är bitvis väldigt fin där ån slingrar sig fram genom betesmarker (Figur 8.4). På dessa sträckor finns lek- och uppväxtområden för öring och strandbrinkar där till exempel kungsfiskare kan gräva ut sina bohålor och häcka.
Figur 8.4: Strax nedströms väg 17 slingrar sig Xxxxx vackert fram genom betes- marken.
Förekomst av utter, spår i form av spillning, har observerats i avrin- ningsområdet (Artportalen 2020). Vidare finns några områden som är utpekade som riksintressen för naturvård. Dessa ligger till största del i den västra delen av avrinningsområdet och utgörs av Västra Karaby, Dagstorps backar och Dagstorps mosse i Kävlinge kommun. I östra delen av avrinningsområdet, i Eslövs kommun, ligger Hem- mingsberga som är riksintresse för naturvård och som inkluderar naturreservatet Bosarps jär (Länsstyrelsen Skåne 2020g). Ett område mellan Saxåns mynning och Gissleberga kvarn är också utpekat som riksintresse för naturvård (Länsstyrelsen Skåne 2007). Motiveringen till att Saxån–Braåns avrinningsområde räknas som intressant för naturvården är att ån är ett meandrande vattendrag med erosionsdal samt är en viktig vandringsled för havsöring (Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2014).
Många fladdermöss söker sig till vattendrag där insektstillgången är stor men kräver ihåliga träd eller andra håligheter i byggnader till exempel för att tillbringa dagen och använda som yngelplatser. De bästa områdena för att hitta fladdermöss finns därför kring bland annat Trolleholm och Trollenäs slott (Strandberg 1999b).
9. MARKAVVATTNING OCH DIKNINGSFÖRETAG
ALLMÄNT OM MARKAVVATTNING OCH DIKNINGSFÖRETAG
Markavvattningsåtgärder var tidigare vanliga framför allt för att öka avkastningen på jordbruksmarken. En typ av markavvattning är dikningsföretag vilket är en samfällighet där fastighetsägare har gått samman för att avvattna mark. Dikningsföretag har bildats sedan
1800-talets slut för att dränera landskapet och göra det mera använd- bart för framför allt odling. Anledningen till att man började dika ut markerna var att jordbrukets produktion övergick från en inriktning med betesmark och köttproduktion till behov av mer åkermark för odling av spannmål (Burhagen 1977). Det område som ökat i värde genom markavvattning kallas för båtnadsområde. Vattendrag som utgör dikningsföretag karakteriseras ofta av att de är djupt nedskur- na, har branta kanter och är raka (Figur 9.1) eller att de är lagda i rör.
Figur 9.1: Vattendrag som utgör dikningsföretag karakteriseras ofta av att de är djupt nedskurna, har branta kanter och är raka. Bilden visar en nyligen rensad sträcka av Bråån.
Idag nybildas i princip inga dikningsföretag, men bestämmelser i äldre dikningsföretag gäller för alltid eller tills de formellt har upp- hävts eller ändrats. Ett dike eller en kulvert i ett dikningsföretag
är en vattenanläggning enligt 11 kapitlet 3 § Miljöbalken. Regler för dikningsföretagen finns i Restvattenlagen (Lag 1998:812) som
innehåller de delar av den gamla vattenlagen som inte infördes i Mil- jöbalken. Dikningsföretag som har tillstånd, oftast enligt äldre lag- stiftning för avvattning av mark, ansvarar för sin vattenanläggning.
I tillstånden anges det vilka fastigheter som är berörda, kostnadsför- delning och ofta är även dikets sektion, profil, läge och djup angivet i
förrättningen. Dikningsföretagets tillstånd ger både rätt och skyldig- het att underhålla företaget enligt tillståndet, så att skador inte upp- står genom ändring i vattenförhållandena. Det är styrelsen eller en syssloman som ska se till att underhållet sköts och därefter fördela kostnaderna enligt kostnadsfördelningslängden. Underhåll och rens- ning, som ska utgå från dikningsföretagets fixpunkter, ska syfta till att upprätthålla dikets djup och läge. Detta innebär att man inte får rensa till en djupare och/eller bredare sektion än vad som fastställts i tillståndet (Länsstyrelsen Skåne 2020d). Allt underhåll och rensning ska ske med försiktighet och hänsynsreglerna i 2 kapitlet Miljöbal- ken ska följas. En rensning som kan skada fisket, musslor eller kräf- tor i diket eller nedströms ska, enligt 11 kapitlet 15 § Miljöbalken, anmälas till Länsstyrelsen innan arbetena påbörjas (Figur 9.2).
Figur 9.2: Vid rensning av dikningsföretag riskerar man att t ex gräva upp muss- lor som sitter i bottensedimentet och filtrerar föda ur vattnet. Vid sval och fuktig väderlek kan musslorna klara sig flera dagar uppe på land. Bilden visar individer av den rödlistade tjockskaliga målarmusslan (Unio crassus) som hittats i rensmassor på land vid en rensning av Bråån sensommaren 2018.
Dikningsföretag väcks ofta till liv inför rensningar eller andra åtgär- der då delägarna kallas samman för att diskutera behov, åtgärder, kostnader med mera. Mellan åtgärderna kan det sedan gå många år där inget görs och företaget ”vilar”. Själva dikningsföretaget är dock fortfarande lika ansvarigt för att hålla vattenanläggningen i det skick som en gång beslutats.
Förändringar i dikningsföretagens sammansättning hanteras och beslutas av Mark- och miljödomstolen som efter ansökan av någon sakägare tar upp ärenden till prövning. Det kan gälla förändringar i sträckning och/eller utformning men också om delägarkrets och
kostnadsfördelning. En situation som ofta kräver omprövning är vid förändringar i fastighetsindelningen eftersom delägandet i diknings- företaget inte automatiskt ändras av att mark förs från en fastighet till en annan. Det kan därför uppkomma situationer där delägarsitu- ationen i dikningsföretaget inte stämmer överens med markägandet inom båtnadsområdet.
DIKNINGSFÖRETAG I ESLÖVS KOMMUN
Det uppskattas finnas knappt 200 dikningsföretag inom Rönne å-, Kävlingeåns och Saxån–Braåns avrinningsområden i Eslövs kom- mun (Tabell 9.1). Det är svårt att ge en exakt siffra vilket beror på att en del dikningsföretag har omprövats och det därför kan finnas fler akter för samma dikningsföretag i arkiven på Länsstyrelsen och Lantmäteriet. Den största koncentrationen av dikningsföretag ligger i ett band genom mellersta delen av kommunen i framför allt Saxån–Braåns avrinningsområde (Figur 9.3). I den norra mer skogbevuxna delarna av kommunen i Rönne å avrinningsområde är dikningsföretagen färre. Det finns inte heller särskilt många dik- ningsföretag på sluttningen ner mot Kävlingeån i sydöstra delen av
kommunen, sannolikt på grund av att behovet av markavvattning är litet i sluttningen ner mot ån till följd av bra naturlig avvattning.
Tabell 9.1: Dikningsföretag som berör Eslövs kommun uppdelat per avrinnings- området samt på förrättningar gjorde före och efter 1920. Förrättningar gjorda före 1920 finns arkiverade hos Lantmäteriet och de efter 1920 finns hos Länsstyrelsen.
Avrinningsområde | Före 1920 | Efter 1920 | Totalt |
Kävlingeån | 43 | 42 | 85 |
Rönne å | 21 | 19 | 40 |
Saxån | 30 | 43 | 73 |
Totalt | 94 | 104 | 198 |
Figur 9.3: Karta som visar dikningsföretag och båtnadsområden i Eslövs kommun.
ESLÖVS KOMMUNS OCH VA SYD:s ROLL I DIKNINGSFÖRETAGEN
Eslövs kommun påverkas av dikningsföretag dels som medlem i ett antal dikningsföretag i rollen som fastighetsägare och dels i frågor som rör utsläpp av tätorternas dagvatten till dikningsföretag. För åtaganden som hör till VA-verksamheten (dag- och renat avlopps- vatten) är det VA SYD, såsom huvudman för VA, som representerar de kommunala intressena och deltar som egen organisation. De dikningsföretag som är eller varit mest intressanta ur ett kommunalt perspektiv (för kommunen och VA SYD) och som har störst påver- kan på tätorterna i kommunen är:
• Saxån genom Marieholm (Saxåns vattenavledningsföretag av år 1890 och dikningsföretaget Saxåns nygrävning av år 1922)
• Flyingebäcken (Flyinge DVAF 1986)
• Blegelsbäcken genom Stehag (Stehags DVAF 1980)
• Krondiket, som är Eslövs tätorts avvattning mot Saxån, var tidigare ett dik- ningsföretag men ingår numera helt i den allmänna VA-anläggningen.
• Torrläggning av mark till Asmundstorp m fl hemman uti Trollenäs socken och Eslövs stad av år 1919 samt Eslövs dagvattenavledningsföretag år 1970
Som medlem i ett dikningsföretag intar kommunen samma roll som vilken annan delägare/medlem som helst. Det innebär att kommu- nen deltar efter den andel som kommunen fått vid bildandet av dikningsföretaget där kostnader och engagemang följer uppdelning- en i förrättningsakten. Som VA-huvudman finns VA SYD:s intresse främst i att dagvatten- och avloppshantering fungerar på ett tillfred- ställande sätt. Många gånger finns speciella andelstal som redovisar avloppsintressets deltagande skilt från jordbruks och allmänt fastig- hetsägarintresse. Så är fallet till exempel för dikningsföretaget i Sax- ån vid Marieholm.
DIKNINGSFÖRETAG OCH DAGVATTEN FRÅN EXPLOATERINGSOMRÅDEN
I och med den ökande exploateringen av jordbruksmark, som kan vara del av ett dikningsföretag, kan ny bebyggelse hamna i områden där avvattningen är reglerad i dikningsföretag. I dessa fall behöver dikningsföretagen omprövas och dagvatten från exploateringsom- rådena fördröjas så att flödet inte överskrider dikningsföretagets ka- pacitet. Förfarandet vid exploatering beskrivs närmare i ”Dagvatten och översvämningsplan för Eslövs kommun”. Även när genomför- ande av vattenvårdsåtgärder, till exempel anläggning av dammar och våtmarker och vattendragsrestaurering, berör dikningsföretag behöver dikningsföretagen omprövas. Med anledning av det växande medvetandet om dikningsföretag i Skåne de senaste cirka 10 åren har man vid exploatering blivit mycket mer noggrann med hante- ringen av dikningsföretag som berör exploateringsområden. Vid
DIKNINGSFÖRETAG I RÖNNE Å AVRINNINGSOMRÅDE
Det finns ett 40-tal dikningsföretag i Eslövs kommun inom Rönne å avrinningsområde. Det mest betydande diknings- eller avvattningsfö- retaget i Rönne å är sänkningen av Ringsjön från slutet av 1800-talet. Sänkningen av Ringsjön och utloppet från sjön till Rönne å beskrivs mer i detalj i kapitel 3 om Rönne å. Sänkningen av Ringsjön berör inte bara sjön utan även avvattningen av Rönneholms mosse (Figur 9.4) och Rönne å huvudfåra nästan hela vägen ner till Stockamöllan Även de sista cirka fyra kilometrarna av Rönne å huvudfåra i Eslövs kommun är ett dikningsföretag.
Figur 9.4: Rönneholms mosse och torvtäkten på mossen är en del av markavvatt- ningsföretaget ”Sänkningen av Ringsjön”.
Eslövs kommun äger mark inom båtnadsområdena till flera dik- ningsföretag, bland annat sänkningen av Ringsjön, avvattningen av Stehags samhälle samt i ett par dikningsföretag i anslutning till Bil- linge.
DIKNINGSFÖRETAG I KÄVLINGEÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Det finns cirka 85 dikningsföretag i Eslövs kommun inom Kävling- eåns avrinningsområde. Av dessa dikningsföretag är nog Kävling- eåns vattenavledningsföretag det mest betydande och det beskrivs mer i detalj nedan under egen rubrik. Kommunen äger mark inom vattenavledningsföretagets båtnadsområde. Det som är markant när det gäller dikningsföretagen i Kävlingeåns avrinningsområde är att det finns få dikningsföretag på sluttningen ner mot Kävlingeån, san- nolikt beroende just på att markens lutning gör det överflödigt med dikningsföretag eftersom marken avvattnas tillräckligt bra ändå.
När det gäller dikningsföretagen och kopplingen till tätorternas dag-
I tätorterna längs med Kävlingeån ligger de sydvästligaste delarna av Gårdstånga inom båtnadsområdet för Kävlingeåns vattenavlednings- företag. Flyinge avvattnas till stor del genom ett dikningsföretag som går rakt genom byn i öst-västlig riktning. Harlösas dagvatten leds till betydande del via ett dikningsföretag ner mot Kävlingeån sydväst om tätorten. Kommunen äger mark inom samtliga berörda båtnads- områden i tätorterna längs Kävlingeån.
Kävlingeåns vattenavledningsföretag
I början av 1900-talet bildades Kävlingeåns vattenavledningsföre- tag (Figur 9.5). Ambitionen med bildandet var att öka åkerarealen längs ån mellan Viderup och Vombsjön så mycket som möjligt genom att skapa effektivare vattenvägar. Fram till 1940-talet hade vattenavledningsföretaget grävt upp cirka 800 000 m³ bottenmas- sor ur ån, gjort den ett par meter djupare och grävt förbi ett antal meanderslingor (Kävlingeåns vattenvårdsförbund 2012). Syftet med vattenavledningen var, förutom den ökade arealen jordbruksmark, att man ville befria ådalen från de återkommande översvämning- arna (Kävlingeåns vattenvårdsförbund 2012). En del av orsaken till översvämningarna var tidigare utförda utdikningar, dräneringar och
uppodling av mossar och våtmarker längre upp i avrinningsområdet. Resultatet av dessa åtgärder blev snabbare avrinning från bäckar och biflöden samt fler och större översvämningar nere vid Kävling- eåns huvudfåra. Utdikningarna ledde också till snabbare uttorkning som sommartid var allvarlig och medförde svåra förhållanden för allt levande i vattendragen (Wolf 1956). Även Vombs ängar och fuk- tängarna runt Kävlingeån torrlades i och med vattenavledningen.
Kävlingeåns rensningsprojekt var ett av de stora debattämnena vid denna tid. I en enkät som Xxxx skickade ut till markägare längs ån med frågor om torrläggningsföretaget svarade 99 av 112 personer att avkastningen minskat efter torrläggningen och att situationen var sämre än tidigare (Wolf 1956). Bottenmassorna från ån lade man i stora vallar längs med åkanten, varav vissa finns kvar än idag. En del högar rasade tillbaka och några planades ut på åkrarna. Resul- tatet av uppgrävningen av Kävlingeåns huvudfåra blev bland annat att grundvattennivån sänktes, fåglar försvann, bland annat storken
(Ciconia ciconia), landskapsbilden förändrades och den vunna åkerare- alen var inte heller särskilt bördig. Dessutom blev vårfloden ett stort bekymmer nedströms, bland annat 1970 då dammen vid Högsmölla fördärvades av vattenmassorna.
Figur 9.5: Karta över Kävlingeåns huvudfåra där båtnadsområdet för dikningsfö- retaget ”Kävlingeåns vattenavledningsföretag” är markerat med blålila färg.
DIKNINGSFÖRETAG I SAXÅN–BRAÅNS AVRINNINGSOMRÅDE
Det finns ett drygt 70-tal dikningsföretag i Eslövs kommun inom Saxån–Braåns avrinningsområde. Området är det avrinningsområde i kommunen med högst andel jordbruksmark vilket återspeglar sig i den höga tätheten av dikningsföretag. De mest betydande diknings- företagen i Saxån–Braån sett ur Eslövs kommuns perspektiv är de som berör huvudfåran vid Marieholm samt det som avvattnar Eslövs tätort till den del av Saxån norr om Eslöv som kallas Långgropen. I båda fallen äger kommunen mark inom båtnadsområdena och dik- ningsföretagen tar emot och avleder dagvatten från tätorterna. Även övre delen av Saxåns huvudfåra mellan Västra Strö och Farstorp ut- gör ett dikningsföretag där vattendraget präglas av att det är uträtat och fördjupat (Figur 9.6).
Större delen av huvudfåran är del i något dikningsföretag. Reslövs by vid Saxån strax öster om Marieholm har haft problem med över- svämningar. På sträckan av Saxån förbi Marieholm gjordes därför en omförrättning av dikningsföretaget år 2003 (Omprövning av Saxåns vattenavledningsföretag 2004). Anledningen till detta var att Eslövs kommun ansökte om omförrättning för att minska riskerna att villa- bebyggelsen skulle drabbas av översvämningar. För att minska risken ansökt man om att få rensa Saxån från Ottabäckens sammanflöde med Saxån nedströms Marieholm upp till väg 108. En sträcka som inte ingår i dikningsföretagets förrättning. I den nya förrättningen tillmättes påverkan på dagvatten större betydelse jämfört med i den ursprungliga förrättningen från 1890.
Figur 9.6: Saxån strax söder om Farstorp är ett typiskt dikningsföretag som ka- raktäriseras av att vattendraget är uträtat och fördjupat.
10. VATTENVÅRD OCH VATTENVÅRDS- ORGANISATIONER
ALLMÄNT OM VATTENVÅRDSORGANISATIONER
Eslövs kommun är engagerad i fyra olika vattenråd; Kävlingeåns vat- tenråd; Ringsjöns vattenråd; Rönne å vattenråd och Saxån–Braåns vattenråd. När det gäller vattenråden kan man idag se både Saxån– Braåns, Ringsjöns och Kävlingeåns som bra modellvattenråd med en för ett vattenråd i princip komplett verksamhet, det vill säga kontroll av vattenkvaliteten, genomförande av vattenvårdsåtgärder och vat- tenförvaltning (spridande av information i vattenfrågor, svarande på remisser och drivande av externfinansierade projekt vid sidan av or- dinarie verksamhet). Att vattenråden lever upp till det som man kan förvänta sig av vattenråd beror till största delen på kommunernas långsiktiga engagemang i organisationerna. I ett Sverigeperspektiv är det dock fortfarande relativt få vattenråd som lever upp till detta idag. Kävlingeåprojektet och Kävlingeåns vattenråd betraktas till- sammans med bland annat reduktionsfisket i Ringsjön som två av de mest långsiktiga och kontinuerliga våtmarks- och vattenvårdsprojek- ten i landet. Båda projekteten ses ofta som föredömen när det gäller kommungränsöverskridande samarbeten inom avrinningsområden. Ett bevis på detta är att Kävlingeåns vattenråd och Kävlingeåprojek- tet 2015 tilldelades Havs- och Vattenmyndighetens, Lantbrukarnas Riksförbunds och Sveriges kommuner och Landstings då nyinstifta- de nationella vattenvårdspris ”Sjöstjärnan” för att, som motiveringen löd:
”Långsiktigt och i bred samverkan med lantbrukare och kommuner och utifrån en helhetssyn framgångsrikt genomfört åtgärder för en bättre vattenkvalitet i Kävlingeåns avrinningsområde”
Eslövs kommun är en av de största finansiärerna och en av de mest drivande medlemmarna i Kävlingeåns vattenråd men samtliga be- rörda kommuner i avrinningsområdet (Lomma, Kävlinge, Eslöv, Eslöv, Höör, Hörby, Sjöbo, Tomelilla och Ystad) har spelat och spe- lar centrala roller i arbetet med att till exempel anlägga våtmarker i jordbrukslandskapet. I och med arbetet i vattenråden har Eslövs kommun bidragit till att förstärka vattenvårdsarbetet och kommu-
nen har tydligt visat att man vill ligga i framkant när det gäller fort- satt vattenvårdsarbete.
VATTENORGANISATIONER I RÖNNE Å AVRINNINGSOMRÅDE
Rönneåkommittén
Rönneåkommittén bildades 1977 som en följd av rapporter om föroreningar, inte minst höga halter av fosfor och kväve, i sjöar och vattendrag i området. Kommittén bestod till en början av åtta kom- muner, fyra företag, och de vid den tiden två Länsstyrelserna i Skå- ne. Uppgiften bestod i att föreslå och driva åtgärder för att förbättra, samt för att kontrollera, vattenkvaliteten. Innan kommittén bildades skedde kontrollen av utsläpp till Rönne å enskilt av varje verksam- hetsutövare. Detta gjorde det svårt att få en överblick av miljöför- hållandena i vattensystemet i sin helhet. I mitten av 1990-talet tog Ekologgruppen (1995), på uppdrag av Rönneåkommittén, fram en kunskapssammanställning och åtgärdsplan för Rönneå. Planen blev dock inte genomförd.
Idag är Rönneåkommitténs huvudsakliga arbetsuppgift är att admi- nistrera det samordnade kontrollprogrammet för området nedströms Ringsjöarna. Kommittén är numera en del av Rönne å vattenråd men har egna stadgar samt en fristående ekonomi. Enligt kommit- téns stadgar är målsättningen för verksamheten att:
• Åskådliggöra större ämnestransporter jämföra tillstånd och utvecklingstenden- ser med förväntade bakgrundsvärden och uppsatta gränser för miljökvalitet
• Belysa effekter i vattenmiljön av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen.
• Ge underlag för planering och utförande av miljöförbättrande åtgärder.
Rönneåns vattenråd
Rönneåns vattenråd, som bildades vid Rönneåkommitténs årsmöte våren 2008, är en sammanslutning av kommuner, företag och organi- sationer som har intresse i de vattendrag, sjöar och grundvattenföre- komster som ligger inom verksamhetsområdet som utgörs av Rönne å avrinningsområde nedströms Ringsjöarna. Syftet med vattenrådet är att utifrån ett helikopterperspektiv verka för ändamålsenligt nyttjande av yt-, grund- och kustvatten, så att hållbar ekologisk och social utveckling och tillväxt uppnås. Vattenrådet ska även fungera som remissorgan inom arbetet med vattenförvaltningen och andra vattenfrågor som berör området. Styrelse består av representanter från kommuner, företag och organisationer och fungerar som en paraplyorganisation med underliggande verksamheter som Rönne- åkommittén och en våtmarksgrupp. Visst arbete med framtagande av planeringsunderlag för anläggning av våtmarker genomfördes när vattenrådet var nybildat runt 2008–2010 (Ekologgruppen 2008; Eko- loggruppen 2010). Det framtagna underlaget har dock inte lett fram till någon omfattande anläggning av våtmarker i området. Verksam- heten i Rönne å vattenråd är idag mycket sparsam i jämförelse med de andra vattenråd kommunen är engagerad i.
vattenvårD och vattenvårDsorganisationer
Ringsjökommittén
Det sägs att startskottet för Ringsjökommittén utgjordes av att en yrkesfiskare tog med en representant från Länsstyrelsen i Malmöhus län ut på en roddtur på Ringsjön. Roddturen varade inte så länge eftersom det knappt gick att ro i den tjocka algblomningen (Figur 10.1). Därefter tog Länsstyrelsen initiativ till att starta Ringsjökom- mittén. Kommittén bildades formellt i september 1980 och kom att bestå av representanter från Länsstyrelsen, Höör, Hörby och Eslövs kommuner, Mellanskånes planeringskommitté, Lantbrukarnas Riksförbund, fiskeorganisationerna, naturvårdsorganisationer, villa- ägarföreningar, fiskenämnden och dricksvattenintresset (Ringsjöns vattenråd 2020).
Figur 10.1: Algblomning uppstår när det är goda förutsättningar algtillväxt det vill säga god tillgång på näring, värme och solljus vilket kan förekomma i närings- rika sjöar under framför allt sommaren.
Under 1980-talet och början av 1990-talet utfördes undersökningar och åtgärder i kommitténs regi, bland annat gjordes utfiskning av vitfisk. Därefter övergick verksamheten till att ha en mer övervakan- de funktion i form av genomförande av ett årligt recipientkontroll- program.
Under början av 2000-talet de positiva effekterna av de tidigare ge- nomförda åtgärderna borta och kommittén började titta på möjlig- heterna att göra nya åtgärder och ett förslag till åtgärdsprogram för bland annat reduktionsfiske togs fram (Xxxxxxxx och Xxxxxxx 2003). Åtgärdsprogrammet realiserades och en utfiskning som fick namnet ”Projekt Ringsjön” påbörjades.
Ringsjöns vattenråd
Sommaren 2007 ombildades Ringsjökommittén till Ringsjöns vatten- råd. Anledningen till detta var implementeringen av vattendirektivet på den lokala nivån i vattenförvaltningsarbetet. I och med bildande av Ringsjöns vattenråd blev det ett uttalat mål att arbeta för att upp- nå god ekologisk status i sjön men även att försöka nå ut till allmän- heten på ett tydligare sätt. All verksamhet som tidigare legat under Ringsjökommittén följde med in i vattenrådet vid ombildningen.
Idag är vattenrådets primära verksamhet reduktionsfisket i Ringsjön