SARAH LEX SARAH LEX S
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX SARAHLELXEXSSAARRAAHHLEX S X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX– tilläLmEpXningSaAv 1R4 kAapH. 2 §LSEoLX S
X SARAoHch 2L4Ea §XLSSSARAH LEX
SARAHHandLbEokXför SsoAciaRltAjänHstenLEX S
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
X XXXXX XXX XXXXX XXX
XXXXX XXX XXXXX XXX X
Xxx Xxxxx
tillämpning av 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS Handbok för socialtjänsten
Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.
ISBN 978-91-86585-02-0
Artikelnr 2010-3-18
Omslag Socialstyrelsen/Xxx Xxxxxxx
Sättning Edita Västra Aros AB
Tryck Edita Västra Aros AB, Västerås, mars 2010
I socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktions hindrade (LSS) anges att insatserna enligt respektive lag ska vara av god kvalitet. Vidare ska kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Bestämmelserna i 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS, ofta benämnda lex Xxxxx, kompletterar de s.k. kvalitetsparagraferna.
Xxx Xxxxx x XxX trädde i kraft den 1 januari 1999 och motsvarande bestämmelse i LSS den 1 juli 2005. Socialstyrelsens föreskrifter och all- männa råd (SOSFS 2008:10) om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:11) om till- lämpningen av 24 a § LSS trädde i kraft i juli 2008. Sedan den 1 januari 2010 är Socialstyrelsen tillsynsmyndighet för socialtjänsten inklusive verksamhet enligt LSS. Socialstyrelsen är därmed ansvarig för tillsynen av såväl hälso och sjukvård som socialtjänst. Förändringen av ansvaret för tillsynen har föranlett ändring av föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2009:24) och om tillämpning av 24 a § LSS (SOSFS 2009:25).
Denna handbok är ett komplement till ovan nämnda föreskrifter och allmänna råd. Syftet med handboken är att ge nämnder och enskilda verk- samheter stöd i tillämpning av bestämmelserna om lex Xxxxx. Handboken bygger på lagstiftning, förarbeten, rättsfall, JOuttalanden och Socialstyr elsens föreskrifter och allmänna råd.
Handboken skulle ha publicerats tidigare, men fördröjningen har dock inneburit att Socialstyrelsen har kunnat beakta och ta med svar på de många frågor som myndigheten har fått dels i samband med de 18 kon- ferenser som arrangerades 2008–2009, dels via telefon, epost och brev. Förhoppningen är att handboken därmed ger bättre vägledning när be- stämmelserna om lex Xxxxx ska tillämpas än om den publicerats tidigare. Handboken avser självfallet nu gällande lagar och föreskrifter och all- männa råd. Därmed berörs inte de förslag till förändringar av lex Xxxxxx bestämmelserna som Socialdepartementet publicerade i juni 2009 i de- partementspromemorian Förändringar i Xxx Xxxxx-bestämmelsen m.m. (Ds 2009:33). Efter remissbehandling har regeringen i början av febru- ari 2010 överlämnat en lagrådsremiss till Lagrådet. Av lagrådsremissen framgår att regeringen under mars 2010 avser att överlämna en proposi- tion om förändringar av xxx Xxxxx till riksdagen. Efter riksdagens beslut om förändringar i lex Xxxxx kommer Socialstyrelsen att omarbeta såväl
föreskrifter och allmänna råd som handbok.
I arbetet med handboken har Socialstyrelsen fått synpunkter från del tagarna i en extern referensgrupp med representanter från några läns styrelser, organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, Försäk- ringskassan och berörda fackliga organisationer. Följande personer har ingått i den externa referensgruppen: Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxxxx Xxxxxxxxxx, Xxxxxxx Xxxxxxxxxx, Xxxxx Xxxx, Xxxxxxxxx Kol- lander Xxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxxxx, Xxx Xxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxxx Xxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxx och Xxxxxx Xxxxxxxx.
Det interna arbetet har bedrivits i projektform med Xxxxxx Xxxxxxx som projektledare. I projektgruppen har följande personer ingått: Xxxx Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxxxxx, Xxxxx Xxxx och Xxxxxxx Xxxxxxxxx.
Stockholm i februari 2010
Xxxxx Xxxxx
Ställföreträdande generaldirektör
Innehåll
Aktuella lagar och förordningar 14
Systematiskt kvalitetsarbete 17
Vad innebär att ”vaka över”? 18
Vad är en lex Sarah-anmälan? 19
Xxx Xxxxx inom hälso- och sjukvården 19
Jämförelse mellan lex Xxxxx och lex Maria 20
Systematiskt kvalitetsarbete 21
Kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete 21
Kvalitetssäkring av sociala tjänster 23
Fel och brister i verksamheten 24
Synpunkter och klagomål på verksamheten 24
Personal- och kompetensförsörjning 26
Uppföljning och utvärdering av verksamheten 26
Individuellt behovsprövade insatser 29
Yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet 33
Socialtjänst eller ideella insatser? 34
Xxx Xxxxx gäller inte tjänster enligt andra lagar 35
Vilka omfattas av skyldigheterna i lex Xxxxx? 36
Xxxxxxxxxxxxxxxxx omfattas inte 40
Personlig assistans enligt LASS omfattas inte 40
Försäkringskassans handläggare av LASS 41
Särskilt inrättade befattningar och funktioner 41
Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) 41
Äldreombudsmän, kvalitetsutvecklare m.fl. 41
Kopplingen till det systematiska kvalitetsarbetet 44
Information om skyldigheten att vaka över 45
Vem ska informera om skyldigheten? 45
Hur och när ska informationen ges? 46
Skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden 48
Varför ska anmälan göras genast? 48
Varifrån kan uppgifterna komma? 49
Kan den enskilde hindra en lex Sarah-anmälan? 50
Allvarliga missförhållanden 51
Allvarligt hot mot personlig säkerhet 52
Allvarligt hot mot fysisk eller psykisk hälsa 52
Enstaka händelse eller upprepade händelser 54
Frihetsinskränkningar, tvång och nödrätt 54
Grundläggande författningsbestämmelser 55
Nödrätt endast i undantagsfall 56
Xxx Xxxxx-anmälan i kommunal verksamhet 58
Vad bör framgå av rutinerna? 58
Information om skyldigheten att anmäla 67
Vem ska informera om skyldigheten? 67
Hur och när ska informationen ges? 68
Utredning och dokumentation 70
Genomförande av en utredning 70
Beslut i ett lex Sarah-ärende 71
Dokumentation av en utredning 72
Bevarande och gallring av handlingarna 76
Anmälan till Socialstyrelsen 77
Vad avses med att ett allvarligt missförhållande är avhjälpt? 77
Vad avses med att ett missförhållande är avhjälpt
När ska anmälan göras till Socialstyrelsen? 78
Xxx Xxxxx-anmälan i enskild verksamhet 79
Vad bör framgå av rutinerna? 79
Information om skyldigheten att anmäla 87
Vem ska informera om skyldigheten? 88
Hur och när ska informationen ges? 88
Utredning och dokumentation 90
Genomförande av en utredning 90
Ställningstagande efter utredningen av en lex Sarah-anmälan 92
Dokumentation av en utredning 92
Bevarande och gallring av handlingar 96
Information till berörd nämnd 96
Anmälan till Socialstyrelsen 98
Vad avses med att ett allvarligt missförhållande är avhjälpt? 98
Vad avses med att ett missförhållande är avhjälpt
utan dröjsmål? 98
När ska anmälan göras till Socialstyrelsen? 99
Vem ska anmäla till Socialstyrelsen? 99
Kommunens ansvar för tillämpning av lex Sarah
i enskild verksamhet 100
Information från en enskild verksamhet 100
Att ta tillvara erfarenheter av xxx Xxxxx i det systematiska kvalitetsarbetet 102
Kommunal verksamhet 102
Enskild verksamhet 102
Rättsliga åtgärder vid sidan av lex Xxxxx 104
Arbetsrättsliga åtgärder 104
Polisanmälan 105
Skadestånd 106
Övriga skyldigheter att anmäla 107
Rapportering av avvikelser inom hälso- och sjukvården 107
Anmälan enligt lex Maria 108
Anmälan vid olyckor och tillbud med medicintekniska produkter 110
Anmälan enligt 14 kap. 1 § SoL 110
Möjligheter att anmäla 112
Anmälan till Socialstyrelsen 112
Anmälan till patientnämnd 113
Att göra en polisanmälan 115
Kommunal verksamhet 115
Sekretess 115
Enskild verksamhet 117
Tystnadsplikt 117
Sekretess/tystnadsplikt och lex Xxxxx 118
Xxx Xxxxx och sekretess i kommunal verksamhet 119
Xxx Xxxxx och tystnadsplikt i enskild verksamhet 120
Uppslagsdel 123
Offentlighet och sekretess 124
Allmän handling 124
Registrering (diarieföring) 125
Sekretessregler 125
Brott mot tystnadsplikt 126
Sekretess kan ha olika styrka 126
Sekretess i förhållande till den enskilde 128
Den enskildes rätt att bestämma över sekretessen 128
Att lämna ut handlingar eller uppgifter ur handlingar 130
Att lämna ut en allmän handling 131
Att lämna ut en uppgift ur en allmän handling 132
Meddelarfrihet och meddelarskydd 132
Yttrandefrihet, meddelarfrihet och meddelarskydd 132
Anställda inom kommunal och enskild verksamhet 133
Ställföreträdare, vårdnadshavare, förvaltare
och god man 135
Barn 135
Vårdnadshavare 135
God man för ensamkommande barn 136
Särskild ställföreträdare för barn 136
Vuxna 136
God man eller förvaltare 136
Anhöriga och närstående 139
Stödpersoner enligt viss lagstiftning 139
Referenser 141
Bilagor 145
Lagtexten i 14 kap. 2 § SoL samt 24 a § LSS 145
Bilaga 2. SOSFS 2008:10 Föreskrifter och allmänna råd
om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL 146
Bilaga 3. SOSFS 2008:11 Föreskrifter och allmänna råd
om tillämpningen av 24 a § LSS 152
Sökordsregister 158
Denna handbok utgår från Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 24 a § LSS. Därutöver tas be- stämmelserna om god kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete upp samt några andra områden som är av betydelse vid utredning av en lex Sarah anmälan. Handboken innehåller två delar.
Del 1 inleds med en introduktion till lex Xxxxx och kopplingen till syste matiskt kvalitetsarbete. Vidare beskrivs, med utgångspunkt i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av xxx Xxxxx, hur regel- verket ska tillämpas. Denna del innehåller även en redogörelse för såväl övriga skyldigheter att anmäla som möjligheter att anmäla. Avslutningsvis behandlas frågor om rättsliga åtgärder vid sidan av lex Xxxxx, polisanmälan samt sekretess respektive tystnadsplikt i samband med lex Xxxxx.
Del 2 är en uppslagsdel som syftar till att ge en mer fördjupad infor- mation inom två områden som är av central betydelse för tillämpningen av lex Xxxxx: offentlighet och sekretess samt ställföreträdare, vårdnads havare, förvaltare och god man.
Kopplingen mellan uppslagsdelen och den första delen av handboken innebär att svar på frågor kan behöva sökas på flera ställen i handboken. Tanken är att hela handboken ska kunna användas som en uppslagsbok, vilket förklarar vissa upprepningar i texten. För att underlätta sökandet av information finns i slutet av handboken ett sökordsregister.
En kort information om bakgrunden till xxx Xxxxx, syftet med bestäm- melsen och en jämförelse med lex Maria finns i handbokens första kapitel Introduktion.
Det finns skillnader i bestämmelserna i 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS (lex Sarah) när det gäller innehållet i bestämmelser och formuleringar, dels mellan SoL och LSS, dels mellan kommunal och yrkesmässigt be driven enskild verksamhet. Socialstyrelsen har därför utfärdat föreskrif- ter och allmänna råd dels för tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2008:10), dels för tillämpningen av 24 a § LSS (SOSFS 2008:11). I res- pektive föreskrifter och allmänna råd behandlas kommunal verksamhet och yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet i olika kapitel. Målet är att texterna ska vara så lika som möjligt och endast skilja sig åt där det är nödvändigt. För att kunna tillämpa rätt bestämmelser måste en verksam- het veta enligt vilken lag, SoL eller LSS, verksamheten bedrivs och om det är i kommunal eller enskild regi.
I Socialstyrelsens termbank definieras termerna funktionsnedsättning och funktionshinder som följer:
Funktionsnedsättning – nedsättning av fysisk, psykisk eller intellek- tuella funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående el- ler av övergående natur.
Funktionshinder – begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids och kulturaktiviteter, i utbild- ning och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om bristande tillgänglighet i omgivningen.
I handboken används såväl termen funktionsnedsättning som termen funktionshinder. Där en annan term än den Socialstyrelsen rekommen- derar används beror det på att termen är en del av ett begrepp som finns sedan tidigare och som ingår i lagtext. Detta gäller termen funktionshin- der som t.ex. finns i formuleringarna omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder samt stöd och service till vissa funktions- hindrade.
Som bilagor bifogas dels lagtexten till 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS, dels Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:10 och SOSFS 2008:11) i den lydelse de har den 15 januari 2010. Aktuella versioner av lagar och förordningar finns på regeringens hemsida (www. xxxxxxxxxx.xx) och aktuella versioner av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd finns på Socialstyrelsens hemsida (xxx.xxxxxxxxxxxxxxx.xx).
Förkortningar
AR Allmänna råd
Bet. Betänkande från utskott i riksdagen
BrB Brottsbalken
FB Föräldrabalken
FL Förvaltningslagen
HSL Hälso och sjukvårdslagen
JO Justitieombudsmannen/Riksdagens ombudsmän KL Kommunallagen
LAS Lagen om anställningsskydd LASS Lagen om assistansersättning LPT Lagen om psykiatrisk tvångsvård LRV Lagen om rättspsykiatrisk vård
LSS Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LVU Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga LVM Lagen om vård av missbrukare i vissa fall
LYHS Lagen om yrkesverksamhet på hälso och sjukvårdens område MBL Lagen om medbestämmande i arbetslivet
OSL Offentlighets och sekretesslagen
OSF Offentlighets och sekretessförordningen
Prop. Proposition
PuL Personuppgiftslagen
RF Regeringsformen
SekrL Sekretesslagen
SFS Svensk författningssamling
SmL Smittskyddslagen
SoF Socialtjänstförordningen
SoL Socialtjänstlagen
SoLPuL Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
SoLPuLF Förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
SOSFS Socialstyrelsens författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar TF Tryckfrihetsförordningen YGL Yttrandefrihetsgrundlagen
Aktuella lagar och förordningar
Arkivlagen (1990:782)
Brottsbalken (1962:700)
Diskrimineringslagen (2008:567)
Förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade Förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso och sjukvårdens område
Förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten
Förvaltningslagen (1986:223)
Föräldrabalken (1949:381)
Hälso och sjukvårdslagen (1982:763) Kommunallagen (1991:900)
Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Lagen (1982:80) om anställningsskydd
Lagen (1986:765) om instruktion för Riksdagens ombudsmän Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Lagen (1993:389) om assistansersättning
Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter
Lagen (1997:736) om färdtjänst Lagen (1997:735) om riksfärdtjänst
Lagen (1998:204) om behandling av personuppgifter
Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso och sjukvårdens område Lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
Lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten Lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård och omsorgsområdet Lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
Lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter Offentlighets och sekretesslagen (2009:400) Offentlighets och sekretessförordning (2009:641) Patientdatalagen (2008:355)
Personuppgiftsförordningen (1998:1191)
Regeringsformen (1974:152)
Sekretessförordningen (1980:657) Upphävd 20090630
Sekretesslagen (1980:100) Upphävd 20090630
Skadeståndslagen (1972:207)
Smittskyddslagen (2004:168)
Socialtjänstförordningen (2001:937)
Socialtjänstlagen (2001:453)
Tryckfrihetsförordningen (1949:105)
Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
Socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppföljningar av lex Xxxxx visar att det finns behov av ytterligare vägledning när det gäller tillämpning av lex Sarahbestämmelserna i både socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Xxxxx av ytterligare kun- skaper finns hos såväl politiker och ansvariga för enskilda verksamheter, som hos chefer och övriga personal. Vad som är ett allvarligt missförhål- lande, vilka som är anmälningsskyldiga och hur lex Sarahbestämmelser- na förhåller sig till andra anmälningsskyldigheter som t.ex. lex Maria är några områden där vägledning efterfrågas.
Under de första tio åren sedan lex Xxxxx x XxX trädde i kraft 1999 rik- tades nästan all uppmärksamhet mot skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden som redan hade inträffat. En viktig utgångspunkt för Socialstyrelsens föreskrifter om lex Xxxxx som trädde i kraft 2008 är därför att flytta fokus till arbetet med att utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten och förhindra att allvarliga missförhållanden inträffar. I de nya föreskrifterna lyfter Socialstyrelsen därför fram skyldigheten att vaka över att enskilda får god omvårdnad, gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden, vilket inte gjordes i de tidigare föreskrifterna.
Bakgrund
Den 1 januari 1999 trädde bestämmelsen i 71 a § SoL1 i kraft. Xxxxxx- xxxxxx anger att var och en som är verksam inom omsorger om äldre per- soner eller personer med funktionshinder ska vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Vidare ska den som upp- täcker eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör någon enskild genast anmäla detta till nämnden eller till den som är ansvarig för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Dessa bestämmelser har benämnts lex Xxxxx, efter undersköterskan Xxxxx Xxxxxxx. Hösten 1997 uttalade hon sig i massmedierna om de missförhållanden som boende på Polhemsgården i Solna utsattes för. Personalen hade tidigare påtalat pro- blemen för chefer och politiker, utan att få någon förbättring till stånd.
Den 1 juli 2000 trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd2 om anmälan av allvarliga missförhållanden i omsorger om äldre och funktionshindrade enligt 71 a § socialtjänstlagen i kraft. När den nya so-
1 SFS 1980:620
2 SOSFS 2000:5
cialtjänstlagen (SoL) trädde i kraft den 1 januari 2002 fördes bestäm- melsen över oförändrad till 14 kap. 2 § SoL. Våren 2005 reviderades Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd3. De anpassades då till den nya kapitel och paragrafindelningen i SoL.
Den 1 juli 2005 infördes motsvarande bestämmelse i 24 a § LSS. Sam- tidigt gjordes ett förtydligande i 14 kap. 2 § SoL, där det anges att anmäl- ningsskyldigheten även omfattar handläggare.
Länsstyrelsernas uppföljningar av hur bestämmelsen om anmälan av allvarliga missförhållanden i främst SoL tillämpas visar på mycket stora skillnader. Tillämpningen skiljer sig mellan länen och även mellan kommuner i ett och samma län. De flesta anmälningarna gäller allvar- liga missförhållanden i särskilt boende, medan anmälningar som gäller insatser som ges i ordinärt boende förekommer mer sällan. Vidare har de flesta anmälningarna gjorts i kommunal verksamhet, medan betydligt färre anmälningar har gjorts i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Den 10 juli 2008 trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd4 om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL i kraft. Då upphörde Socialstyrel- sens föreskrifter och allmänna råd5 om anmälan av missförhållanden i omsorger om äldre och funktionshindrade enligt 14 kap. 2 § socialtjänst- lagen att gälla. Vid samma tidpunkt trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd6 om tillämpningen av 24 a § LSS i kraft. Samtidigt upphävdes Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd7 om anmälan av personskada i verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade.
Systematiskt kvalitetsarbete
Insatser inom socialtjänsten och verksamhet enligt LSS ska vara av god kvalitet. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.8 Av förarbeten9 följer att kommunala och enskilda verksamheter ska bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete.
Detta arbete syftar bl.a. till att förebygga fel och brister i verksamheten och ta hand om fel och brister som har inträffat, så att de aldrig blir allvar- liga missförhållanden. I det systematiska kvalitetsarbetet ingår även att ta hand om synpunkter och klagomål från bl.a. enskilda och närstående.
3 SOSFS 2000:5 ändrad genom SOSFS 2005:8
4 SOSFS 2008:10
5 SOSFS 2000:5 med ändring SOSFS 2005:8
6 SOSFS 2008:11
7 SOSFS 1996:17
8 3 kap. 3 § SoL och 6 § LSS
9 Prop. 1996/97:124 s. 51 och prop. 2004/05:39 s. 25–26
Grunden för att utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten är ett väl fungerande systematiskt kvalitetsarbete. Ett sådant arbete minskar också risken för att det inträffar allvarliga missförhållanden som ska anmälas enligt xxx Xxxxx.
Xxx Xxxxx
I denna handbok används lex Xxxxx som benämning på bestämmelserna i både 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS.
Med lex Xxxxx avses, förutom skyldigheten att anmäla allvarliga miss- förhållanden, även skyldigheten att vaka över. (Se vidare avsnittet Vad innebär att ”vaka över”?)
Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om lex Xxxxx omfat- tar både skyldigheten att vaka över och skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden. Det är en förändring jämfört med tidigare, då de upp- hävda föreskrifterna och allmänna råden enbart omfattade anmälnings- skyldigheten.
Syfte
Avsikten med lex Sarahbestämmelserna är att bidra till att den enskilde får insatser av god kvalitet och till att skydda den enskilde från missför- hållanden.
I förarbeten till lex Xxxxx anför regeringen att syftet med bestämmel- serna i första hand är att komma till rätta med missförhållanden och att en anmälningsskyldighet ska vara till stöd för personal och andra verk- samma att göra anmälan utan rädsla för repressalier.10
Xxx Xxxxx är däremot inte till för att lösa problem i relationen mel- lan arbetsgivare och arbetstagare, samarbetsproblem i en arbetsgrupp el- ler arbetsmiljöproblem. Naturligtvis är det angeläget att sådana problem åtgärdas. För detta ska dock inte lex Xxxxx användas. Som jämförelse kan nämnas att man inte använder lex Xxxxx för att lösa personalproblem inom hälso och sjukvården.
Vad innebär att ”vaka över”?
Att vaka över innebär en skyldighet för var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX att medverka till att enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. För var och en som fullgör uppgifter enligt LSS innebär skyldigheten att medverka till att enskilda får gott stöd, god ser-
10 Prop. 1997/98:113 s. 89 och prop. 2004/05:39 s. 48
vice och lever under trygga förhållanden. Skyldigheten avser den verk- samhet där man är verksam eller där man fullgör uppgifter. Syftet är att förebygga och förhindra försummelser och övergrepp. (Se vidare kapitlet Skyldigheten att vaka över.)
Vad är en lex Sarah-anmälan?
En lex Sarahanmälan är en anmälan som någon av de anmälningsskyldiga gör enligt 14 kap. 2 § SoL eller 24 a § LSS. Det är anmälaren som vid anmälningstillfället gör bedömningen att en enskild utsätts för eller har utsatts för ett allvarligt missförhållande i verksamheten. Utredningen får sedan visa om missförhållandet var allvarligt eller inte.
Den som gör en lex Sarahanmälan fullgör en skyldighet som är regle- rad i lag. Av detta följer att nämnden eller den som ansvarar för en enskild verksamhet inte kan vägra ta emot anmälan eller avstå från att utreda den. Den enskilde och närstående är inte anmälningsskyldiga och kan där- med inte anmäla missförhållanden enligt xxx Xxxxx. Detsamma gäller för anställda inom t.ex. landstingets hälso och sjukvård och tandvård. Det är inte heller möjligt för vem som helst, som fått kännedom om ett missför- hållande via t.ex. massmedier, att göra en lex Sarahanmälan.(Se vidare
kapitlet Möjligheter att anmäla.)
Xxx Xxxxx och lex Maria
Xxx Xxxxx gäller inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL samt i verksamheter enligt LSS. Xxx Xxxxx xxx- ler inom hälso och sjukvården. Det förekommer att lex Xxxxx samman blandas med lex Maria. Bestämmelserna om lex Xxxxx och xxx Xxxxx är dock utformade på olika sätt, trots att de har likartade syften: att skydda den enskilde eller patienten. Nedan följer en kort redogörelse för lex Maria inom hälso och sjukvården och därefter en jämförelse mellan lex Xxxxx och xxx Xxxxx.
Xxx Xxxxx inom hälso- och sjukvården
Inom hälso och sjukvården finns bestämmelser om rapportering av av vikelser samt anmälningsskyldighet enligt xxx Xxxxx i lagen om yrkes- verksamhet på hälso och sjukvårdens område (LYHS).
Den som tillhör hälso och sjukvårdspersonalen ska rapportera till vårdgivaren om en patient har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom i samband med hälso och sjukvård.11
11 2 kap. 7 § LYHS
Detta benämns ofta rapportering om avvikelser. Ytterligare bestämmelser om avvikelsehantering finns i Socialstyrelsens föreskrifter12 om lednings- system för kvalitet och patientsäkerhet i hälso och sjukvården.
Vårdgivaren ska utreda en rapport om avvikelse. Om utredningen visar att en patient har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvar- lig skada eller sjukdom, ska vårdgivaren anmäla detta till Socialstyrelsen (tillsynsmyndigheten).13 Det som benämns anmälan enligt xxx Xxxxx är vårdgivarens skyldighet att anmäla till Socialstyrelsen. Ytterligare be- stämmelser finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd14 om anmälningsskyldighet enligt Xxx Xxxxx.
Jämförelse mellan lex Xxxxx och xxx Xxxxx
Bestämmelserna om lex Xxxxx och xxx Xxxxx är utformade på olika sätt. En lex Sarahanmälan ska därmed hanteras på ett annat sätt än en rappor- terad avvikelse inom hälso och sjukvården.
När det gäller lex Xxxxx är det anmälaren som avgör om det är en lex Sarahanmälan eller inte. Det innebär att det inte finns någon annan som kan bestämma att det inte är en lex Sarahanmälan. Om utredningen visar att det anmälda missförhållandet inte var allvarligt kan det ändå vara ett fel eller en brist som ska tas om hand inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet.
Inom hälso och sjukvården är det däremot resultatet av vårdgivarens utredning av en rapporterad avvikelse som avgör om en lex Maria-anmä- lan ska göras eller inte.
12 SOSFS 2005:12 4 kap. 6 §
13 6 kap. 4 § LYHS
14 SOSFS 2005:28
Systematiskt kvalitetsarbete
Ett systematiskt kvalitetsarbete är av stor betydelse för att lagstiftning- ens krav på god kvalitet ska kunna uppnås. Det är också en viktig för- utsättning för att förhindra allvarliga missförhållanden i verksamheten. I detta kapitel görs därför en kort genomgång av lagar och föreskrifter som rör kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete. Texten i detta kapitel kommer huvudsakligen från Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:11) om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS samt Socialstyrelsens handbok God kvalitet i socialtjänsten.
Kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete
I 3 kap. 3 § SoL och 6 § LSS finns bestämmelser om kvalitet. Där anges att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet respektive att verksamheten enligt LSS ska vara av god kvalitet. Enligt båda lagarna ska kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Kvalitetsbestämmelsen i SoL omfattar socialtjänstens verksamhet på alla nivåer: strukturinriktade insatser, allmänt inriktade insatser och individinriktade insatser. Kravet på god kvalitet gäller i både kommunal och enskild verksamhet. Det gäller för såväl handläggning av ärenden som genomförande av insatser.15 Oavsett om verksamheten drivs i kom- munal eller enskild regi följer det av såväl 3 kap. 3 § SoL och 6 § LSS som förarbeten till dessa bestämmelser att nämnden har ansvar för att kraven på god kvalitet uppfylls.16
Bestämmelsen i 6 § LSS gäller direkt för enskild verksamhet. Att 3 kap. 3 § SoL gäller direkt för den som bedriver en verksamhet i enskild regi förtydligades genom en ändring i bestämmelsen som trädde i kraft den 1 juli 2009. Därmed gäller 3 kap. 3 § SoL oavsett om avtalet mellan kommunen och huvudmannen för en enskild verksamhet skulle sakna ut- tryckliga bestämmelser om t.ex. systematiskt kvalitetsarbete och person alens kompetens.17
15 Prop.1996/97:124 s. 51 och prop. 2007/08:43 s. 13
16 Prop. 1996/97:124 s. 51 ff. prop. 2004/05:39 s. 52 och prop. 2007/08:43 s. 13
17 Prop. 2008/09:160 s. 104–106
I september 2006 trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd18 om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS i kraft. En nämnd som ansvarar för verksamhet enligt dessa la- gar ska inrätta ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet.19
I mars 2008 publicerades en kompletterande handbok, God kvalitet i socialtjänsten – om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS.20 Syftet med handboken är att ge vägledning i till- lämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd samt un- derlätta och stimulera till ett systematiskt kvalitetsarbete på olika nivåer inom socialtjänsten.
Kommunal verksamhet
Den eller de nämnder som ansvarar för verksamhet enligt SoL och LSS ska inrätta ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet för att kontinuerligt och långsiktigt utveckla och säkra verksamhetens kvalitet.21 Syftet med ledningssystemet är att få systematik i arbetet med att säkra och utveckla kvaliteten i verksamheten. Kvalitetsarbetet behöver foku- sera på alla delar av verksamheten. Det gäller t.ex. organisationen, utfö- randet av olika arbetsuppgifter och det resultat man vill uppnå. Följande områden lyfts fram som viktiga i det systematiska kvalitetsarbetet:
– Kvalitetssäkring av sociala tjänster
– Tillgänglighet
– Samverkan och samarbete
– Handläggning och dokumentation m.m. av ärenden som rör enskilda
– Fel och brister i verksamheten
– Synpunkter och klagomål på verksamheten
– Personal och kompetensförsörjning
– Försörjning av varor och tjänster
– Uppföljning och utvärdering av verksamheten
I det följande beskrivs några av dessa områden som bedöms vara av direkt betydelse för tillämpningen av lex Sarahbestämmelserna. I övrigt hän visas till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:11) samt till den nämnda handboken.
18 SOSFS 2006:11
19 SOSFS 2006:11 3 kap. 3 §
20 Socialstyrelsen (2008b)
21 SOSFS 2006:11 3 kap. 3 §
Kvalitetssäkring av sociala tjänster
Ledningssystemet bör säkerställa att de viktigaste sociala tjänsterna och tillhörande arbetsprocesser beskrivs och analyseras.22 Vad som avses med en social tjänst är inte definierat i lag.23 I förarbeten till socialtjänstlagen24 anges dock att med social tjänst avses varje social insats som socialnämn- den ansvarar för och som direkt eller förmedlat tjänar den enskilde och utgör ett medel för verksamhetens måluppfyllelse.
Socialtjänstlagen inrymmer inte bara individuellt behovsprövade in- satser utan även allmänt inriktade insatser och strukturinriktade insat- ser.25 Med allmänt inriktade insatser avses generellt utformade tjänster som riktar sig till grupper och tillhandahålls utan behovsprövning. Öppna verksamheter för barn och unga eller äldre, information om socialtjänsten samt socialjour är några exempel på sådana insatser. Med strukturinrik- tade insatser avses insatser som syftar till en god samhällsmiljö. Upp sökande verksamhet och medverkan i samhällsplaneringen är exempel på sådana insatser.
Ur den enskildes perspektiv omfattar en social tjänst inte bara genom- förandet av en beviljad insats utan hela processen från ansökan om en insats, utredning och beslut till genomförande och uppföljning.
Några exempel på viktiga eller vanligt förekommande sociala tjänster är hemtjänst, särskilda boendeformer för äldre, särskilt boende för perso- ner med funktionsnedsättning, dagverksamhet, daglig verksamhet, kon- taktperson och jourverksamheter. Ett syfte med att beskriva och analysera tjänsterna är att förbättra dem genom att identifiera och undanröja fel och grundläggande kvalitetsbrister.
Genom att beskriva de viktigaste tjänsterna är det möjligt att identifiera och säkra de delar av tjänsteprocessen där risken för fel är särskilt stor. Ett exempel på en sådan del av processen är övergången från en tjänsteman till en annan. Ett annat är när två eller flera aktörer (kommunala eller en- skilda) gemensamt ska ansvara för att genomföra en beviljad insats.
Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt tjänster som är av direkt betydelse för enskildas liv och hälsa. Som exempel på sådana tjänster kan nämnas hemtjänstinsatser hos personer som inte själva kan tillkalla hjälp eller insatsen trygghetslarm som är avsedd att användas i nödsituationer.
22 SOSFS 2006:11 4 kap. AR
23 Ds 2009:18 s. 23
24 Prop. 1979/80:1 s. 153
25 Prop. 1979/80:1 s. 152
Fel och brister i verksamheten
Ledningssystemet ska säkerställa att det finns rutiner för hur fel och bris- ter i verksamheten ska identifieras, dokumenteras, analyseras och åtgär- das samt hur vidtagna åtgärder ska följas upp.26 Av detta följer att det i kommunal verksamhet ska finnas rutiner för hantering av fel och brister. Det ska också tydligt framgå vem som har ansvar för att detta görs och att rutinerna följs.27 De erfarenheter som görs i samband med uppkomna fel och brister ska utgöra ett underlag i det systematiska kvalitetsarbetet.28 Vidare ska kvalitetsarbetet omfatta en bedömning av vilka fel och bris- ter som kan komma att uppstå vid planerade förändringar i verksamheten.
Den bedömning som görs ska användas som ett underlag för att minimera risken för att fel och brister uppkommer.29
En grundläggande förutsättning för att rapporteringen av fel och brister ska fungera är att ledningen verkar för ett klimat som uppmuntrar och stödjer denna del av kvalitetsarbetet.
Förutom att så snart som möjligt åtgärda de fel och brister som upp- kommit är det också angeläget att göra en händelseanalys30 av det inträf- fade. Analysen kan ge en förklaring till hur och varför det blev fel samt ge information om vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra att felet upprepas.
Synpunkter och klagomål på verksamheten
Ledningssystemet ska säkerställa att det finns rutiner för att samla in och använda synpunkter och klagomål för att förebygga fel och brister, ut- veckla verksamheten och för att identifiera nya eller ej tillgodosedda be- hov.31 Synpunkter och klagomål kan t.ex. komma från den enskilde själv, närstående till honom eller henne, grannar, myndigheter (Försäkrings- kassan, hälso och sjukvård) och intresseorganisationer (pensionärs och handikapporganisationer). Även människor i allmänhet kan vilja lämna synpunkter och klagomål.
Synpunkterna och klagomålen kan vara av olika art och grad. Det kan t.ex. vara synpunkter på hur en blankett kan utformas på ett sätt som underlättar för den enskilde. Ett annat exempel är ett klagomål på att en enskild person inte har fått en beviljad hemtjänstinsats som är nödvändig för honom eller henne.
26 SOSFS 2006:11 4 kap. 3 §
27 Socialstyrelsen (2008b), s. 32
28 SOSFS 2006:11 4 kap. 3 § första stycket
29 SOSFS 2006:11 4 kap. 3 § andra stycket
30 Socialstyrelsen m.fl. (2009)
31 SOSFS 2006:11 4 kap. 4 §
En väl fungerande hantering av synpunkter och klagomål känneteck- nas bl.a. av att de fångas upp så nära den enskilde som möjligt. Andra kännetecken är att det är enkelt att lämna synpunkter och klagomål och att det finns flera olika sätt att göra det på – t.ex. genom samtal med personal, telefonsamtal, svarskort eller via kommunens hemsida. Vid uppföljning av beviljade insatser kan handläggaren ge enskilda eller närstående möj- lighet att lämna synpunkter och klagomål. Det behöver också finnas mer allmänt riktad information om vart och till vem man kan vända sig för att lämna synpunkter och klagomål, hur hanteringen av klagomål går till och hur återrapporteringen till uppgiftslämnaren görs.
Enskilda och närstående är i en beroendeställning som gör att de ibland inte vågar eller vill ta upp synpunkter med den eller dem som utför in- satser enligt SoL eller LSS. Det är därför viktigt att överväga om det kan finnas alternativa mottagare utanför den berörda verksamheten samt att informera om att även Socialstyrelsen, i egenskap av tillsynsmyndighet, kan ta emot klagomål.32
Ibland behöver verksamheten åtgärda ett klagomål omgående, utan att invänta dokumentation, registrering och analys. Personalen behöver där- för ha möjlighet att åtgärda enklare klagomål direkt och i samarbete med den enskilde. Det är därför viktigt att rutinerna även omfattar hanteringen av sådana situationer.33
För att upptäcka systemfel behöver synpunkter och klagomål inte bara hanteras inom den egna enheten. De behöver även sammanställas på en högre nivå, och återföras till verksamhetens personal och andra berörda. Det är därför viktigt att rutinerna även omfattar hantering av synpunkter och klagomål som behöver föras vidare i organisationen, t.ex. när pro- blem omfattar flera enheter eller nivåer.34
För att det ska vara möjligt att sammanställa och analysera alla in- komna synpunkter och klagomål behöver de dokumenteras och regist- reras, oavsett svårighetsgrad och hur de kommit in. Det är också viktigt att sammanställningen görs regelbundet och systematiskt. Sammanställ- ningen ska minst omfatta klagomålet eller synpunkten, vidtagna åtgärder och uppföljning av åtgärderna. I en sådan sammanställning ska uppgifter om enskilda vara avidentifierade, vilket innebär att det inte ska gå att identifiera den enskilde genom de uppgifter som tagits med i samman- ställningen.35
32 Socialstyrelsen (2008b) s. 36
33 Socialstyrelsen (2008b) s. 37
34 Socialstyrelsen (2008b) s. 37
35 Socialstyrelsen (2008b) s. 38. Jfr 26 kap. 1 § OSL
Personal- och kompetensförsörjning
Ledningssystemet ska säkerställa att det finns rutiner för att fortlöpande
kontrollera att
1. det finns den bemanning som behövs för att utföra socialtjänstens upp- drag,
2. personalen har den kompetens som krävs för att utföra uppgifterna, och
3. personalen ges förutsättningar för fortlöpande kompetensutveckling som svarar mot verksamhetens behov och kunskapsutvecklingen inom verksamhetsområdet.36
För att försäkra sig om att verksamheten har den bemanning som krävs för att genomföra nämndens uppdrag behöver det finnas rutiner för att regelbundet gå igenom förändringar i personalens arbetsbelastning och enskildas behov av stöd, service och omvårdnad. En viktig del i arbetet med att bedöma och säkra behovet av personal är att ha kunskap om och kunna värdera personalens behov av och tillgång till stöd av olika slag, personalens kompetens och erfarenhet, personalomsättningen, arbetsupp- gifternas variation och komplexitet samt behovet av tid för reflektion. I detta arbete är det viktigt att uppmärksamma både den enskilde arbetsta- garen och arbetslaget. Det är också viktigt att det finns rutiner för rekry- tering och introduktion av personal. Det behöver finnas tydliga krav på vilken kompetens i form av utbildning och erfarenhet som en sökande ska ha utifrån de arbetsuppgifter som han eller hon ska utföra.
Nämnden har också ett ansvar för att ge personalen förutsättningar för kompetensutveckling som svarar mot verksamhetens behov.
Uppföljning och utvärdering av verksamheten Ledningssystemet ska säkerställa att det systematiska kvalitetsarbetet omfattar metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens pla-
nering, genomförande, resultat och utveckling.37 Det är nämndens ansvar att säkerställa att verksamheten följs upp och utvärderas. För att konti- nuerligt utveckla kvaliteten i verksamheten måste såväl organisation och arbetsprocesser, som mål och resultat följas upp och utvärderas. Det är angeläget att undersöka om de fastställda rutinerna följs och är ändamåls- enliga.
36 SOSFS 2006:11 4 kap. 5 §
37 SOSFS 2006:11 4 kap. 6 §
För att kunna följa verksamheter över tid är det viktigt att regelbundet samla in data. Denna egenkontroll avser en regelbunden uppföljning av verksamhetens planering, resultat och utveckling. Information om verk- samhetens kvalitet kan hämtas in med både kvantitativa och kvalitativa metoder. Om verksamheten identifierar eventuella fel och brister kan den också vidta åtgärder för att analysera orsaker och vidta åtgärder för att genomföra förändringar och därmed kvalitetsförbättringar.
Enskild verksamhet
Bestämmelsen om att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kva- litet i 3 kap. 3 § SoL respektive att verksamheten enligt LSS ska vara av god kvalitet enligt 6 § LSS gäller även i enskild verksamhet.38 Både nämnden och den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheten har ett ansvar för att verksamhetens kvalitet systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.
Kommunens ansvar
Om nämnden lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till en enskild verksamhet ska nämnden se till att verksamheten bedrivs i enlig- het med de mål och riktlinjer som kommunfullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.39 Nämnden ska försäkra sig om att det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete i den enskilda verksam- heten som för nämndens räkning fullgör skyldigheter enligt SoL respek- tive tillhandahåller insatser enligt LSS.40 Denna skyldighet gäller oavsett om nämnden tecknar ett entreprenadavtal eller om nämnden köper t.ex. en enstaka plats i en bostad med särskild service.
Oavsett vilken modell som den enskilda verksamheten valt för det sys- tematiska kvalitetsarbetet ska den kunna visa att god kvalitet uppnås. Det är dock alltid den nämnd som har beviljat en insats enligt SoL eller LSS som i förhållande till den enskilde ansvarar för att insatsen uppfyller kra- ven på god kvalitet.41
Av dessa bestämmelser följer att det i alla enskilda verksamheter som på uppdrag av en nämnd fullgör uppgifter enligt SoL eller tillhandahåller insatser enligt LSS ska bedrivas ett systematiskt kvalitetsarbete.
38 Prop. 1996/97:124 s. 51 ff. och prop. 2004/05:39 s. 26
39 3 kap. 16 § och 6 kap. 7 § KL
40 SOSFS 2006:11 3 kap. 4 §
41 Prop. 2005/06:115 s. 118 och prop. 2007/08:43 s. 13
En yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet har ansvar för att se till att verksamheten bedrivs enligt gällande lagstiftning och i enlighet med av- tal med den nämnd som den enskilda verksamheten fullgör uppgifter för. I detta ingår att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete. De områden som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lednings- system för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS42 utgör en utgångspunkt för detta arbete.
Den enskilda verksamhetens systematiska kvalitetsarbete omfattar där- med rutiner för att förebygga fel och brister, för att hantera fel och brister i verksamheten samt ta om hand synpunkter och klagomål från enskilda, närstående, myndigheter och organisationer.
42 SOSFS 2006:11
Bestämmelserna om lex Xxxxx finns i 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS. Tillämpningsområdet för Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2008:10) och tillämpning- en av 24 a § LSS (SOSFS 2008:11) framgår av första kapitlet i respektive föreskrifter och allmänna råd.
Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd framgår vilka be- stämmelser som ska tillämpas i verksamhet som bedrivs enligt
• SoL av kommunen
• SoL av en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
• LSS av kommunen
• LSS av en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
För att veta vilka bestämmelser som ska tillämpas måste det vara klarlagt om en verksamhet bedrivs enligt SoL eller LSS och om det är en kommu- nal verksamhet eller en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet.
Xxx Xxxxx enligt SoL
Bestämmelsen om lex Xxxxx gäller inom sådan verksamhet som avser omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL. Med omsorger avses främst individuellt behovsprövade insatser.43 Det kan även avse allmänt inriktade insatser som riktar sig till nämnda målgrupper.
Individuellt behovsprövade insatser
Med individuellt behovsprövade insatser avses bistånd i form av hem- tjänst i ordinärt och särskilt boende, boende i en särskild boendeform, dagverksamhet eller annan liknande social tjänst.
Hemtjänst
Hemtjänst innefattar dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter som är mer inriktade mot personlig omvårdnad.44 I hemtjänst kan även viss ledsagning och avlösning i hemmet ingå.
43 Prop. 1997/98:113 s. 94
44 Prop. 2005/06: 115 s. 142, prop. 2000/01:149 s. 23, prop. 1997/98:113 s. 121, prop. 1996/97:124
s. 84 ff, bet. 1996/97:SoU18 s. 35 och 46 och prop. 1992/93:129 s. 17 f.
Med serviceuppgifter avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel, t.ex. städning och tvätt, hjälp med inköp, hjälp med ärenden på post och bank och tillredning av måltider eller distribution av färdiglagad mat.
Med personlig omvårdnad avses de insatser som behövs för att till godose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan t.ex. vara hjälp med att äta och dricka, sköta personlig hygien och klä sig, förflytta sig och insatser för att bryta isolering eller insatser för att den enskilde ska känna sig trygg och säker i det egna hemmet. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas trygghetslarm.
Som hemtjänst benämns de insatser den enskilde får oavsett boende- form, dvs. i både ordinärt och särskilt boende.45 Hemtjänst benämns de insatser den enskilde får i särskilt boende oavsett om det finns ett särskilt beslut om insatserna eller inte.
Särskilt boende
Med särskilt boende avses både särskild boendeform för service och om- vårdnad för äldre enligt 5 kap. 5 § SoL och bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § SoL. Särskilt boende omfattar både permanent boende och korttidsboende.46
Dagverksamhet
Med dagverksamhet avses en individuellt behovsprövad insats som ges som bistånd till vuxna personer med psykiska eller fysiska funktionsned- sättningar oavsett ålder. Innehållet i dagverksamheten kan vara sysselsätt- ning, gemenskap, behandling eller rehabilitering. Insatsen ges huvudsak- ligen dagtid och oberoende av om den enskilde bor i ordinärt eller särskilt boende.47
Annan liknande social tjänst
Det finns ingen definition i lag av vad som avses med annan liknande so- cial tjänst.48 I vissa kommuner beviljas insatserna boendestöd, avlösning, ledsagning och trygghetslarm som annan liknande social tjänst. I andra kommuner beviljas de, som nämnts, som hemtjänst.
45 Prop. 2000/01:149 s. 55
46 Prop. 1990/91:14 s. 54 och prop. 2005/06:115 s. 79
47 Socialstyrelsens termbank
48 Ds 2009:18 s. 23
Med allmänt inriktade insatser avses sådana insatser enligt XxX som riktar sig till äldre personer eller personer med funktionshinder och där det inte görs någon behovsprövning eller fattas något beslut. Öppna dag centraler och träffpunkter för social samvaro och gemenskap är exempel på sådana verksamheter.49 Samtalsgrupper för anhöriga till äldre personer eller personer med funktionsnedsättning är ett annat exempel.50
Xxx Xxxxx enligt LSS
Bestämmelsen om lex Xxxxx gäller för samtliga insatser enligt 9 § LSS.
Insatserna är
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kun- skap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kost- nader för sådan assistans, till den del behovet inte täcks av bevil- jade assistanstimmar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS),
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdomar över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna, och
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar för- värvsarbete och inte utbildar sig.
Bestämmelsen om lex Xxxxx i LSS omfattar tjänstemän som handlägger ärenden enligt såväl LSS som LASS. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd omfattar dock enbart handläggare av ärenden enligt LSS, dvs. inte den personal på Försäkringskassan som handlägger ärenden en- ligt LASS.
49 Prop. 1996/97:124 s. 55
50 Prop. 2008/09:82 s. 13
Vidare omfattar bestämmelsen om lex Xxxxx i LSS inte genomförandet av personlig assistans med ersättning enligt LASS. Socialstyrelsens före- skrifter och allmänna råd omfattar därmed inte heller genomförandet av personlig assistans enligt LASS.51
Kommunal verksamhet
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd52 om tillämpningen av lex Xxxxx x XxX ska tillämpas av den eller de nämnder som enligt 2 kap. 4 § SoL fullgör kommunens uppgifter inom socialtjänsten när det gäller om- sorger om äldre personer eller personer med funktionshinder.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd53 om tillämpningen av lex Xxxxx i LSS ska tillämpas av den eller de nämnder som enligt 22 § LSS utövar ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt LSS.
Vilken eller vilka nämnder som avses framgår av kommunfullmäktiges beslut om arbetsfördelning mellan kommunens nämnder. När det gäller rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § 1 LSS, som vanligtvis är landstingens ansvar, framgår arbetsfördelningen mellan landstingets nämnder av landstingsfullmäktiges beslut.
Det är viktigt att uppmärksamma om ansvaret för någon insats ligger på en nämnd som huvudsakligen ansvarar för andra insatser. En nämnd som huvudsakligen ansvarar för individ och familjeomsorg enligt SoL kan t.ex. också ansvara för insatser enligt SoL till personer med psykisk funktionsnedsättning. Nämnden ska då tillämpa Socialstyrelsens före- skrifter om lex Xxxxx x XxX i den del av verksamheten som avser insatser till dessa personer. Ett annat exempel är insatsen korttidstillsyn för skol- ungdomar över 12 år enligt 9 § 7 LSS. Ansvaret för denna insats kan ligga på en skol eller utbildningsnämnd, som då ska tillämpa Socialstyrelsens föreskrifter om lex Xxxxx i LSS i den del av verksamheten som ansvarar för den insatsen.
Socialstyrelsens föreskrifter om lex Xxxxx gäller både nämnder som ansvarar för att handlägga ärenden och nämnder som ansvarar för att ge- nomföra beslutade insatser. Även nämnder som ansvarar för allmänt in- riktade insatser enligt XxX omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter om tillämpningen av lex Xxxxx x XxX.
51 LSSkomittén har i sitt slutbetänkande Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning (SOU 2008:77) lämnat förslag till förändring avse- ende detta. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet.
52 SOSFS 2008:10
53 SOSFS 2008:11
Om någon av uppgifterna enligt kommunfullmäktiges eller landstings- fullmäktiges beslut fullgörs av en gemensam nämnd som avses i 3 kap. 3 a § kommunallagen eller i lagen om gemensam nämnd inom vård och omsorgsområdet ska den eller de nämnderna tillämpa Socialstyrelsens föreskrifter.54
Yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
Av 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS framgår att bestämmelserna om lex Xxxxx gäller direkt i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Social- styrelsens föreskrifter och allmänna råd55 ska alltså tillämpas i yrkesmäs- sigt bedriven enskild verksamhet och är inte beroende av att kommunen avtalat om att lex Xxxxx ska tillämpas. Då det finns vissa skillnader i de föreskrifter som ska tillämpas i kommunal respektive i yrkesmässigt be- driven enskild verksamhet behöver det vara klarlagt om en verksamhet bedrivs i kommunal eller enskild regi.
Vad är då en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet? Det finns inga särskilda bestämmelser om detta som gäller lex Xxxxx, utan vägledning får hämtas i generella bestämmelser om enskild verksamhet, dels i kom- munallagen, dels i SoL och LSS.
Enligt kommunallagen får en kommun, efter beslut i kommunfullmäk- tige, lämna över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en en- skild individ.56
Enligt SoL får kommunen sluta avtal med någon annan om att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Vidare får en kommun genom ett sådant avtal tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.57 Enligt LSS får en kommun eller ett landsting träffa avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser en- ligt denna lag.58
54 SOSFS 2008:10 1 kap. 2 § 2 och 3 och SOSFS 2008:11 1 kap. 2 § 2 och 3
55 SOSFS 2008:10 och SOSFS 2008:11
56 3 kap. 16 § KL
57 2 kap. 5 § SoL
58 17 § och 17 a § LSS
Tillämpningen av lex Xxxxx är den samma oavsett om ett bolag bedrivs i kommunal eller privat regi. Bolaget kan bedrivas som aktiebolag, han- delsbolag eller enskild firma. I begreppet förening ingår kooperativ, som är en ekonomisk förening. För tillämpningen av lex Xxxxx har det inte heller någon betydelse om en enskild verksamhet bedrivs i vinstsyfte eller är ickevinstdrivande.
I SoL skiljer man på enskilda verksamheter som enligt 7 kap. 1 § SoL kräver tillstånd från tillsynsmyndigheten (Socialstyrelsen), verksamheter som en kommun genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till en- skild att utföra (entreprenader) och annan enskild verksamhet som kom- munen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt SoL.59 I LSS görs ingen skillnad på enskilda verksamheter som bedrivs som entreprenader och verksamheter där en kommun köper enstaka platser.
Entreprenader för sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10 LSS kräver tillstånd från Socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet.60
Begreppet yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet är inte definie- rat i lag, men behandlas i förarbeten till SoL och LSS. I förarbeten till bestämmelsen i SoL anges att med yrkesmässigt avses att verksamheten bedrivs kontinuerligt och i förvärvssyfte.61
Socialtjänst eller ideella insatser?
Ska lex Xxxxx tillämpas eller inte när det gäller insatser som utförs av fri- villigorganisationer? Det beror på om organisationen utför insatser enligt SoL eller LSS på uppdrag av en nämnd mot ersättning eller om organisa- tionen bedriver en verksamhet på eget initiativ. I det förstnämnda fallet är frivilligorganisationen, t.ex. Röda Korset eller en pensionärsorganisation, en uppdragstagare som är jämförbar med bolag och stiftelser som bedri- ver verksamhet på uppdrag av nämnden. I det andra fallet är insatserna ideella.
Det innebär att en frivilligorganisation som genomför beslutade insat- ser enligt SoL eller LSS på uppdrag av kommunen omfattas av bestäm- melserna om lex Xxxxx x XxX och LSS. Om verksamheten bedrivs på eget initiativ av organisationen utan avtal med kommunen är det däremot en ideell verksamhet som inte omfattas av bestämmelserna om lex Xxxxx. Det är därför viktigt att skilja på frivilligorganisationernas olika roller.62
59 13 kap. 1 § SoL
60 23 § LSS
61 Prop. 1996/97:124 s. 146
62 Prop. 1996/97:124 s. 60
Xxx Xxxxx gäller inte tjänster enligt andra lagar Bestämmelserna om lex Xxxxx omfattar inte tjänster som tillhandahålls enligt andra lagar än SoL och LSS. Nedan följer några exempel.
• Färdtjänst och riksfärdtjänst är insatser som tillhandahålls enligt lagen om färdtjänst (1997:736) och lagen om riksfärdtjänst (1997:735). Där- med gäller lex Xxxxx inte inom dessa verksamheter.
• Enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter får en kom- mun tillhandahålla vissa tjänster åt äldre utan behovsprövning. Städ- ning för alla äldre över en viss ålder och insatser för att förebygga olycksfall är exempel på sådana tjänster. (Detta stöd benämns ibland FixarMalte). Xxx Xxxxx gäller inte vid utförande av tjänster enligt denna lag.
• Bestämmelsen om lex Xxxxx i LSS gäller inte genomförandet av per- sonlig assistans med ersättning enligt lagen (1993:389) om assistans- ersättning (LASS).
• Xxx Xxxxx gäller inte heller när Försäkringskassan handlägger ärenden om t.ex. bostadstillägg för pensionärer, vårdbidrag eller handikapp ersättning.
• Bestämmelserna omfattar inte heller kommunernas handläggning av ärenden om bostadsanpassningsbidrag.
• Vidare gäller inte lex Xxxxx när man köper hushållstjänster enligt lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete.
• Xxx Xxxxx gäller inte heller om en enskild person köper äldreomsorg eller stöd och service för personer med funktionsnedsättning på den öppna marknaden och själv finansierar detta. Som exempel kan näm- nas de mycket få boenden för äldre som drivs helt i privat regi och där det inte finns någon offentlig finansiering eller insyn. Ett annat exempel är när den enskilde själv anställer någon för att utföra service och omvårdnad utan att kommunen är involverad och utan att det finns något beslut enligt SoL eller LSS.
Vilka omfattas av skyldigheterna i lex Xxxxx?
Skyldigheterna i lex Xxxxx enligt XxX omfattar var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder. I verksamheter enligt LSS omfattar skyldigheterna de som fullgör uppgif- ter enligt LSS.
Av detta följer att det inte är möjligt för andra än de som omfattas av skyldigheterna att göra en lex Sarahanmälan. Om den enskilde själv vill påtala ett missförhållande är det alltid möjligt att göra det till den som an- svarar för verksamheten där missförhållandet antas ha inträffat (nämnden eller huvudmannen för en enskild verksamhet). Det gäller även för när- stående eller en anställd inom hälso och sjukvården. Det är också möjligt att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten (Socialstyrelsen). En sådan anmälan är då inte en lex Sarahanmälan. (Se vidare kapitlet Möjligheter att anmäla.)
Enligt SoL
Av 14 kap. 2 § SoL framgår att var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder ska vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Av samma bestämmelse följer att den som är verksam och uppmärksammar eller på annat sätt får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör någon enskild genast ska anmäla detta till socialnämnden respektive till den som är ansvarig för den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheten.
Med verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder avses såväl yrkesmässigt verksamma som frivilligarbe- tande.63
63 Prop. 1997/98:113 s. 122
Av Socialstyrelsens föreskrifter64 framgår att med verksamma avses
den som är
1. anställd,
2. uppdragstagare,
3. praktikant, eller motsvarande, under utbildning,
4. deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eller
5. frivilligarbetare, dvs. deltar i frivilligarbete inom ramen för ett organi- serat samarbete med en kommun eller en enskild verksamhet.
Anställd
Med anställd avses en person som har en anställning i en kommun eller i en enskild verksamhet inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder.
I kommunen kan det t.ex. vara förvaltningschefer, avdelningschefer, enhetschefer, biståndshandläggare, undersköterskor, vårdbiträden, om- sorgsassistenter eller andra anställda som har insyn i den enskildes situa- tion inom verksamheten.
I en enskild verksamhet kan det t.ex. vara chefen eller föreståndaren, den biträdande chefen eller föreståndaren, undersköterskor, vårdbiträden eller andra anställda som har insyn i den enskildes situation inom verk- samheten.
Bestämmelserna om lex Xxxxx gäller även för legitimerad hälso och sjukvårdspersonal som är anställda av kommunen eller av en enskild verksamhet, om de är verksamma inom omsorger om äldre personer och personer med funktionshinder enligt SoL.65 Det kan t.ex. vara sjukskö- terskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. (Se vidare kapitlet Övriga skyldigheter att anmäla)
Uppdragstagare
Med uppdragstagare avses en person som en kommun eller en enskild verksamhet har träffat avtal med för att utföra uppgifter inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder. Det kan t.ex. vara en ledsagare, en kontaktperson eller en läkare.
Praktikant, eller motsvarande, under utbildning
Med praktikant, eller motsvarande, under utbildning avses en studerande som under en utbildning gör praktik inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder. Utbildningen kan vara allmän eller yrkesinriktad och praktikperioden kan vara kort eller lång.
64 SOSFS 2008:10
65 Prop. 1997/98:113 s. 122
Praoelever från grundskolan eller personer som gör studiebesök kan inte anses vara verksamma, och omfattas därmed inte av skyldigheterna i lex Xxxxx enligt SoL.
Deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Med deltagare i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd avses en person som, inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, praktiserar i en verksam- het inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder.
Frivilligarbetare
Med frivilligarbetare avses en person som, inom ramen för ett organiserat samarbete med en kommun eller en enskild verksamhet, utför frivilligt arbete inom omsorger om äldre personer eller personer med funktions- hinder enligt SoL. Med organiserat samarbete avses att en kommun eller en enskild verksamhet har kommit överens med t.ex. Röda Korset eller en pensionärsorganisation om medverkan av deras medlemmar i någon aktivitet i verksamheten.
För att en kommun eller den som bedriver en enskild verksamhet ska veta vilka som ska informeras om lex Xxxxx behöver den ansvariga ha namn på de frivilligarbetare som medverkar i t.ex. en besöks eller pro- menadgrupp.
Skyldigheterna i lex Xxxxx gäller inte frivilligarbetare som deltar i ak- tiviteter för äldre personer eller personer med funktionsnedsättning på initiativ av någon annan än kommunen eller den enskilda verksamheten. Xxx Xxxxx gäller inte frivilligarbetare generellt, utan avser enbart fri- villigarbete som utförs inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL. Därmed omfattas inte frivilligarbetare vid t.ex. frivilligcentraler eller volontärbyråer. (Se vidare avsnittet Yrkes
mässigt bedriven enskild verksamhet i kapitlet Tillämpningsområde.)
Vidare gäller lex Xxxxx inte för en person som vid ett enstaka tillfälle hjälper någon i en särskild boendeform för äldre enligt XxX, t.ex. en son som besöker sin pappa och då hjälper en granne till pappan. I ett sådant fall anses inte sonen som verksam.
Enligt LSS
Av 24 a § LSS framgår att var och en som fullgör uppgifter enligt LSS ska vaka över att enskilda som får insatser enligt LSS får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Av samma bestämmelse föl- jer att den som fullgör uppgifter enligt LSS och uppmärksammar eller på något annat sätt får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som får insatser enligt lagen genast ska anmäla detta. I en kommunal verksamhet ska anmälan göras till den eller de nämnder som enligt 22 § LSS ansvarar för verksamheten. I en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska missförhållandet anmälas till den som är ansvarig för verksamheten.
Av Socialstyrelsens föreskrifter66 framgår att i den krets som kan anses fullgöra uppgifter enligt LSS ingår den som är
1. anställd,
2. uppdragstagare,
3. praktikant, eller motsvarande, under utbildning, eller
4. deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anställd
Med anställd avses en person som har en anställning i kommunen, i landstinget eller regionen eller i en enskild verksamhet och som fullgör uppgifter enligt LSS.
I kommunen och landstinget eller regionen kan det t.ex. vara för valtningschefer, avdelningschefer, enhetschefer, handläggare, vårdare, omsorgsassistenter samt anställda som har insyn i den enskildes situation inom verksamheten.
I en enskild verksamhet kan det t.ex. vara chefen eller föreståndaren, den biträdande chefen eller föreståndaren, vårdare eller annan personal med insyn i situationen för en enskild inom verksamheten.
Bestämmelsen om lex Xxxxx gäller även dem som utför personlig as- sistans enligt LSS. Däremot omfattas inte personliga assistenter som utför assistans efter beslut om assistansersättning enligt LASS av bestämmel- sen om lex Xxxxx i LSS.
Bestämmelsen om lex Xxxxx gäller vidare legitimerad hälso och sjuk- vårdspersonal som är anställda av kommunen eller av en enskild verk- samhet om de fullgör uppgifter enligt LSS. Det kan t.ex. vara sjukskö- terskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. (Se vidare kapitlet Övriga skyldigheter att anmäla.)
Uppdragstagare
Med uppdragstagare avses en person som en kommun eller en enskild verksamhet har träffat avtal med för att fullgöra uppgifter enligt LSS. Det kan t.ex. vara en ledsagare eller en kontaktperson.
Praktikant, eller motsvarande, under utbildning
Med praktikant, eller motsvarande, under utbildning avses en studerande som under en utbildning gör praktik i en verksamhet där uppgifter enligt LSS fullgörs. Utbildningen kan vara allmän eller yrkesinriktad och prak- tikperioden kan vara kort eller lång.
Praoelever från grundskolan eller personer som gör studiebesök full- gör inte uppgifter enligt LSS och omfattas därmed inte av skyldigheterna i lex Xxxxx enligt LSS.
Deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Med deltagare i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd avses en person, som inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, praktiserar i en verk- samhet där uppgifter enligt LSS fullgörs.
Xxxxxxxxxxxxxxxxx omfattas inte
Xxxxxxxxxxxxxxxxx omfattas inte av bestämmelsen om lex Xxxxx i LSS, då de inte fullgör uppgifter enligt LSS. Till skillnad mot förarbeten till lex Sarahbestämmelsen i SoL67 nämns inte heller frivilligarbetare i förarbe- ten68 till bestämmelsen i LSS.
Personlig assistans enligt LASS omfattas inte
Bestämmelsen om lex Xxxxx i LSS gäller inte personlig assistans som utförs med ersättning enligt LASS. Socialstyrelsens föreskrifter och all- männa råd om tillämpning av 24 a § LSS69 omfattar därmed inte heller personlig assistans enligt LASS. LSS och LASS är två olika lagar, och bestämmelsen i 24 a § LSS gäller endast insatser enligt denna lag, dvs. insatser enligt LSS.
67 Prop. 1997/98:113 s. 122
68 Prop. 2004/05:39 s. 47
69 SOSFS 2008:11
Försäkringskassans handläggare av LASS
Bestämmelsen i 24 a § LSS gäller för den personal på Försäkringskas- san som handlägger ärenden om assistansersättning enligt LASS, vilket framgår av lagtexten. Däremot gäller inte Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd70 om tillämpningen av 24 a § LSS för dessa handläg- gare, då Socialstyrelsen inte beslutar om föreskrifter för anställda hos en annan central myndighet. Försäkringskassan kan utfärda interna riktlinjer för hur deras anställda ska tillämpa lex Sarahbestämmelsen.
Särskilt inrättade befattningar och funktioner
Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS)
Enligt 24 § HSL ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) i varje kommun. Arbetsuppgifterna för en MAS är reglerade i 24 § HSL och i 2 kap. 5 § förordningen om yrkesverksamhet på hälso och sjukvårdens område.
En MAS kan i vissa fall anses verksam inom omsorger om äldre per- soner eller personer med funktionshinder enligt SoL. Om sjuksköterskan anses vara verksam eller inte beror på om han eller hon har insyn i si- tuationen för enskilda när det gäller insatser enligt SoL. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan kan t.ex. utreda en rapporterad avvikelse inom hälso och sjukvården och då få kännedom om ett allvarligt missförhål- lande som gäller insatser enligt SoL. Då omfattas han eller hon av be- stämmelserna om lex Xxxxx.
En MAS omfattas däremot enbart av lex Xxxxx enligt LSS om han el- ler hon fullgör uppgifter enligt LSS. Om den medicinskt ansvariga sjuk- sköterskan utreder en avvikelse inom hälso och sjukvården och då får kännedom om ett allvarligt missförhållande som gäller insatser enligt LSS kan han eller hon dock påtala missförhållandet för någon som om- fattas av anmälningsskyldigheten.
Äldreombudsmän, kvalitetsutvecklare m.fl.
Det förekommer att både kommuner och yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter inrättar särskilda befattningar och funktioner, utöver de som nämnts ovan, som ska fullgöra olika arbetsuppgifter inom verksamhets- områden som omfattas av bestämmelserna om lex Sarah. Det kan vara äldreombudsmän, funktionshindersombudsmän, äldreomsorgsinspektör er, funktionshindersinspektörer eller kvalitetsutvecklare.
Ibland ingår dessa befattningar och funktioner organisatoriskt i andra nämnder eller andra delar av en enskild verksamhet än de som direkt ansvarar för omsorger om äldre personer eller personer med funktions- hinder enligt SoL eller för verksamhet enligt LSS. En äldreombudsman kan t.ex. arbeta på kommunstyrelsens uppdrag och en kvalitetsutvecklare kan arbeta hos koncernledningen i en enskild verksamhet.
Om kommunen eller den enskilda verksamheten inrättar en sådan be- fattning eller funktion och den kan få insyn i situationen för enskilda är det lämpligt att kommunen eller huvudmannen för den enskilda verk- samheten tar ställning till om befattningen eller funktionen omfattas av bestämmelserna om lex Xxxxx eller inte. Det är lämpligt att befattningen eller funktionen omfattas av skyldigheterna om den som innehar befatt- ningen kan få kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild inom omsorger om äldre personer eller personer med funktions- hinder eller verksamhet enligt LSS.
Alla nämnder och enskilda verksamheter som har befattningar eller funktioner som omfattas av skyldigheterna ska fastställa rutiner för hur man handlägger eller hanterar anmälningar av allvarliga missförhållan- den.71
Det innebär t.ex. att om en äldreombudsman som omfattas av skyldig- heten att anmäla allvarliga missförhållanden organisatoriskt hör till kom- munstyrelsen så ska kommunstyrelsen fastställa sådana rutiner.72 Mot svarande gäller för koncernledningen i ett företag som bedriver en enskild verksamhet om en kvalitetsutvecklare, som omfattas av skyldigheterna i lex Xxxxx, organisatoriskt är knuten till koncernledningen.73 Vid faststäl- lande av sådana rutiner behöver ställning tas till hur uppgifterna ska nå den nämnd eller enskilda verksamhet där missförhållandet har inträffat, med hänsyn till gällande regler om sekretess och tystnadsplikt. För kom- munal verksamhet finns det inte någon generell regel i offentlighets och sekretesslagen som bryter sekretessen mellan olika nämnder. I enskild verksamhet är utgångspunkten för ställningstagandet vem som kan anses vara behörig då uppgifter som omfattas av tystnadsplikt inte får röjas för den som är obehörig. (Se vidare kapitlen Sekretess/tystnadsplikt och lex Xxxxx samt Offentlighet och sekretess.)
Kommunstyrelsen respektive ledningen för en enskild verksamhet an- svarar i dessa fall för att informera medarbetaren om lex Xxxxx.74
71 SOSFS 2008:10 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 §
72 SOSFS 2008:10 5 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 1 §
73 SOSFS 2008:10 6 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 1 §
74 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 § och 5 kap. 2 § respektive 6 kap. 2 § och SOSFS 2008:11 3 kap. 1 § och 5 kap. 2 § respektive 6 kap. 2 §
Enligt 14 kap. 2 § SoL ska var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX vaka över att dessa personer får god omvårdnad och lever under trygga för- hållanden. Enligt 24 a § LSS ska var och en som fullgör uppgifter enligt LSS vaka över att enskilda som får insatser enligt lagen får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Vad som menas med skyldigheten att vaka över framgår varken av lagtexten eller av förarbe- ten. Vägledning får i stället hämtas i förarbeten till bestämmelserna om god kvalitet i 3 kap. 3 § SoL och 6 § LSS.75
Socialtjänstens verksamhet för äldre ska präglas av respekt för den enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Det för- utsätter att omsorgs och vårdinsatser utformas utifrån den enskildes in- dividuella behov, förutsättningar och önskemål. God kvalitet i omsorg och vård om äldre förutsätter vidare att den enskilde eller dennes före- trädare ges ett verkligt inflytande över insatsernas utformning. Ett reellt inflytande handlar också om bemötande och om respekt för vars och ens särart, vilja och önskemål. Ett gott bemötande kräver kunnighet, lyhörd- het, inlevelseförmåga och empati – ett medvetet förhållningssätt. En av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå god kvalitet i omsorgen om äldre är att det finns tillgång till personal med lämplig kompetens samt ett tydligt och engagerat ledarskap.76
Målet för verksamheten enligt LSS är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra männi skors som möjligt och i gemenskap med andra människor. Insatserna ska vara så utformade att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett själv- ständigt och oberoende liv och att delta aktivt i samhällslivet.77 Vidare anges att insatserna ska vara varaktiga och samordnade samt anpassas till den enskildes individuella behov. De ska också utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem.78
75 Prop. 1996/97:124 s. 51 f. och prop. 2004/05:39 s. 24 f.
76 Prop. 1996/97:124 s. 53 f.
77 Prop. 1992/93:159 s. 49 f.
78 Prop. 2004/05:39 s. 17 f.
Med god kvalitet avses även att insatserna ska vara säkra och att en- skilda inte ska löpa någon risk att skadas. Verksamhet behöver därmed utforma och genomföra insatser så att risken för att enskilda kommer till skada minimeras. Det är av stor vikt att både den enskilde och närstående känner att insatserna genomförs på ett tryggt och säkert sätt.
Vad innebär att vaka över?
Att vaka över innebär en skyldighet att medverka till att enskilda får god omvårdnad, gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Skyldigheten avser förhållanden i den verksamhet där man är verksam eller fullgör uppgifter.
Att vaka över innebär att vara uppmärksam på och påtala sådant som kan medföra risk för att enskilda inte får god omvårdnad, gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden. Några exempel på hur man kan fullgöra skyldigheten att vaka över är att påtala och rätta till upp- komna fel och brister samt att vara lyhörd för synpunkter och klagomål. Genom att fullgöra denna skyldighet kan försummelser och övergrepp förebyggas och förhindras.
Uppgifterna kan avse sådant som den anställde m.fl. själv har sett eller hört. De kan också komma från t.ex. den enskilde, en närstående, en god man eller ett personligt ombud. Uppgifterna kan även komma från per- sonal inom landstingets hälso och sjukvård eller tandvård. Den anställde m.fl. kan få ta del av uppgifterna vid t.ex. ett hembesök eller per telefon, brev, smsmeddelande eller epost.
En förutsättning för att man ska kunna fullgöra skyldigheten att vaka över är att det finns rutiner för att hantera iakttagelser som görs, fel och brister som upptäcks samt synpunkter och klagomål som tas emot.
Kopplingen till det systematiska kvalitetsarbetet
Kommunal verksamhet
Av 4 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lednings- system för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS79 följer att det i en kommunal verksamhet ska finnas rutiner för att identifiera, dokumentera, analysera och åtgärda fel och brister i verksamheten samt för att följa upp vidtagna åtgärder. Dessa rutiner kan användas för att han- tera iakttagelser av sådant som innebär att den enskilde inte får god om- vårdnad, god service, gott stöd och inte lever under trygga förhållanden.
79 SOSFS 2006:11
Av 3 kap. 4 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lednings- system för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS80 följer att en enskild verksamhet, som för en nämnds räkning fullgör skyldig heter enligt SoL, ska bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete enligt till- lämpliga delar av dessa föreskrifter och allmänna råd. Av samma bestäm- melse följer att en enskild verksamhet, som på uppdrag av en nämnd tillhandahåller insatser enligt LSS, ska bedriva ett systematiskt kvalitets- arbete enligt tillämpliga delar av dessa föreskrifter och allmänna råd. För att leva upp till dessa krav behöver den enskilda verksamheten bl.a. ha rutiner för att hantera fel och brister i verksamheten.
Dessa rutiner kan användas för att hantera iakttagelser av sådant som innebär att den enskilde inte får god omvårdnad, gott stöd, god service och inte lever under trygga förhållanden. Om en enskild verksamhet av något skäl inte skulle ha rutiner för att hantera fel och brister får verksam- heten ta fram särskilda rutiner för att hantera de iakttagelser som görs av dem som omfattas av skyldigheten att vaka över.
Information om skyldigheten att vaka över
Det är viktigt att de som är skyldiga att vaka över får information om
denna skyldighet och om hur de ska fullgöra den.
Vem ska informera om skyldigheten?
Kommunal verksamhet
Nämnden ska informera dem som är verksamma inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX om skyldigheten att vaka över att dessa personer får god omvårdnad och lever under tryg- ga förhållanden.81 På motsvarande sätt ska nämnden informera dem som fullgör uppgifter enligt LSS om skyldigheten att vaka över att enskilda får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden.82 Ansvaret ligger på nämnden, men i praktiken är det oftast tjänstemän som får i upp- drag att informera anställda m.fl. om skyldigheten att vaka över.
Enskild verksamhet
Den som ansvarar för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska informera dem som är verksamma inom omsorger om äldre personer el- ler personer med funktionshinder enligt XxX om skyldigheten att vaka
80 SOSFS 2006:11
81 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 §
82 SOSFS 2008:11 3 kap. 1 §
över att dessa personer får god omvårdnad och lever under trygga förhål- landen.83 På motsvarande sätt ska den som ansvarar för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet informera dem som fullgör uppgifter enligt LSS om skyldigheten att vaka över att enskilda får gott stöd, god service och lever under trygga förhållanden.84
Hur och när ska informationen ges?
Informationen bör ges både muntligt och skriftligt.85 För att alla berörda ska veta vad de ska göra om de upptäcker fel och brister är det av stor vikt att informationen finns tillgänglig i skrift. Det är också viktigt att den som är ansvarig för att informera lämnar informationen muntligt så att de anställda m.fl. får möjlighet att ställa frågor.
Informationen bör ges i samband med att en person påbörjar en an- ställning, ett uppdrag eller en praktikperiod. Xxxxxxxxxxxxxxxxx i verksam- het inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL bör informeras när de introduceras i verksamheten.86 För att en nyanställd eller en praktikant ska kunna fullgöra sina skyldigheter är det viktigt att informationen lämnas så snart som möjligt efter anställningen eller praktikperioden har påbörjats. Ett sätt kan vara att informera om skyldigheten samtidigt som man informerar om sekretess i kommunal verksamhet och tystnadsplikt i enskild verksamhet under någon av de första dagarna.
Till personer som kontinuerligt är knutna till verksamheten bör infor- mationen ges minst en gång per år.87
Det finns fördelar med att praktikanter och deltagare i arbetsmarknads- politiska åtgärder får information före praktikperioden om att de kommer att omfattas av lex Xxxxx och skyldigheten att vaka över och vad den innebär. Det kan därför finnas anledning för nämnden eller den enskilda verksamheten att ta upp lex Xxxxx med de ansvariga för de gymnasie och högskoleutbildningar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som verk- samheten tar emot praktikanter från.
På samma sätt kan det vara bra att informera en frivilligorganisation i samband med att en nämnd respektive en enskild verksamhet kommer överens med denna om ett organiserat samarbete inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL.
83 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 §
84 SOSFS 2008:11 3 kap. 1 §
85 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 3 kap. 1 § AR
86 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 3 kap. 1 § AR
87 SOSFS 2008:10 3 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 3 kap. 1 § AR
Att information har getts till ansvariga för en utbildning eller en arbets- marknadspolitisk åtgärd eller till en frivilligorganisation inskränker inte nämndens eller den enskilda verksamhetens ansvar för att informera en praktikant eller en frivilligarbetare som omfattas av skyldigheten.
Skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden
Den som omfattas av bestämmelserna om lex Xxxxx i 14 kap. 2 § SoL eller 24 a § LSS och uppmärksammar eller på något annat sätt får kän- nedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild ska genast anmäla det till nämnden respektive till den som är ansvarig för en enskild verksamhet. I de flesta fall har nämnden utsett en eller flera tjänstemän som ska ta emot anmälan. Att anmälan ska göras genast innebär att den ska göras så snart som möjligt efter att det allvarliga miss- förhållandet har uppmärksammats eller någon har fått kännedom om det. Anmälningsskyldigheten gäller allvarliga missförhållanden i verk- samheten. Med allvarliga missförhållanden som ska anmälas avses så- väl aktiva handlingar som försummelser som innebär eller har inneburit ett allvarligt hot mot enskildas liv, personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Med allvarliga missförhållanden som ska anmälas avses också aktiva handlingar eller försummelser som redan har medfört allvar- liga konsekvenser för enskildas liv, personliga säkerhet eller fysiska eller
psykiska hälsa.88
Varför ska anmälan göras genast?
För att den som är ansvarig för verksamheten ska kunna agera och avhjäl- pa det allvarliga missförhållandet snarast möjligt är det viktigt att det all- varliga missförhållandet anmäls genast. Primärt gäller det att undanröja hotet mot den enskilde som har drabbats eller att förhindra att konsekven- serna för den enskilde förvärras. Ett annat skäl för att agera skyndsamt är att förhindra att fler personer drabbas.
Om det tar lång tid innan en händelse anmäls är det ofta svårare att reda ut vad som faktiskt har hänt. Det finns också en risk för att en eller flera personer utsätts för det allvarliga missförhållandet under en längre tid och att fler personer drabbas.
Det finns inga bestämmelser som anger hur länge den som har upptäckt eller fått kännedom om ett allvarligt missförhållande kan vänta med att göra en anmälan. Som information kan nämnas att Justitieombudsman- nen (JO), enligt den lag som reglerar JO:s verksamhet, inte bör utreda anmälningar som avser förhållanden som ligger mer än två år tillbaka,
88 SOSFS 2008:10 4 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 4 kap. 1 §
om det inte föreligger särskilda skäl.89 I regel har länsstyrelsernas sociala tillsyn inte heller tagit upp ärenden till behandling som avser händelser som inträffat för mer än två år sedan.
Om det allvarliga missförhållandet har inträffat i en enskild verksam- het och anmälan görs långt efteråt kan det bli svårt att utreda händelsen, då det inte är säkert att dokumentationen som rör enskilda har bevarats. Sedan den 1 april 2008 ska enskilda verksamheter, enligt 7 kap. 3 § SoL och 23 a § LSS, bevara anteckningar och andra uppgifter i en personakt i två år efter att den sista anteckningen gjordes i akten. Därefter ska hand- lingarna gallras om verksamheten inte har träffat avtal med den nämnd som beslutat om insatsen om att handlingarna ska lämnas över till nämn- den.
En anmälan som en person gör efter att anställningen eller praktik- perioden har upphört är inte en lex Sarahanmälan. Tas en sådan anmälan emot av en person som är skyldig att anmäla enligt xxx Xxxxx måste han eller hon göra en bedömning av om anmälan innehåller uppgifter som tyder på ett allvarligt missförhållande i verksamheten. Om mottagaren bedömer att det rör sig om ett allvarligt missförhållande är han eller hon skyldig att göra en anmälan enligt lex Xxxxx. Detta eftersom skyldigheten att anmäla även gäller då den anmälningsskyldige har fått kännedom om det allvarliga missförhållandet på annat sätt. (Se vidare kapitlet Möjlig- heter att anmäla.)
Varifrån kan uppgifterna komma?
Uppgifterna kan avse sådant som den anmälningsskyldige själv har sett eller hört. De kan också komma från t.ex. den enskilde, en närstående, en god man eller ett personligt ombud. Uppgifterna kan även komma från personal inom landstingets hälso och sjukvård eller tandvård. Den anställde m.fl. kan få ta del av uppgifterna vid t.ex. ett hembesök eller per telefon, brev, smsmeddelande eller epost.
Anonyma anmälningar
Av förarbeten till lex Xxxxx i LSS framgår att det inte finns någon skyl- dighet för den som anmäler ett allvarligt missförhållande att uppge sitt namn.90 En anmälan om ett allvarligt missförhållande enligt LSS är där- med en lex Sarahanmälan oavsett om anmälaren är känd eller inte.
89 20 § lag med instruktion för Riksdagens ombudsmän
90 Prop. 2004/05:39 s. 49 och bet. 2006/07:SoU13 s. 21
I förarbeten till lex Xxxxx x XxX finns inga motsvarande uttalanden om att man inte behöver uppge sitt namn. Det innebär att en lex Sarahanmä- lan enligt XxX inte kan göras anonymt.
Om en anonym anmälan om ett allvarligt missförhållande tas emot i en kommunal eller enskild verksamhet av någon som är skyldig att anmäla enligt lex Xxxxx måste han eller hon göra en bedömning av om anmälan innehåller uppgifter som tyder på ett allvarligt missförhållande i verksam- heten. Om mottagaren bedömer att det rör sig om ett allvarligt missförhål- lande är han eller hon skyldig att göra en anmälan enligt xxx Xxxxx. Detta eftersom skyldigheten att anmäla även gäller då den anmälningsskyldige har fått kännedom om det allvarliga missförhållandet på annat sätt.
Kan den enskilde hindra en lex Sarah-anmälan?
Frågan om den enskilde kan hindra att det görs en lex Sarahanmälan som avser att han eller hon har utsatts för ett allvarligt missförhållande behandlas i förarbeten till lex Xxxxx i både SoL och LSS.91 I förarbeten till bestämmelsen i LSS92 konstaterar regeringen att skyldigheten att anmäla ett allvarligt missförhållande inte är beroende av den enskildes uppfatt- ning.
Som motiv till sitt ställningstagande anför regeringen att anmälnings- skyldigheten kan betraktas som ett redskap i såväl huvudmannens kva- litetssäkring av den egna verksamheten som tillsynsmyndigheternas ar- bete. Arbetet med kvalitetssäkring omfattar verksamheten som sådan och berör därmed även andra personer som tillhandahålls insatser i verksam- heten. Om skyldigheten att anmäla var avhängig den enskildes uppfatt- ning skulle dessutom svårigheter uppkomma för den som är skyldig att anmäla att ta reda på den enskildes uppfattning.93
Fullgörandet av anmälningsskyldigheten måste dock, i likhet med an- dra åtgärder enligt LSS, ske på ett sådant sätt att respekten för den enskil- des integritet i största möjliga omfattning upprätthålls.94 I förarbeten till lex Xxxxx i SoL95 anförs att det är viktigt att anmälan görs med respekt för den enskildes självbestämmande.
91 Prop. 1997/98:113 s. 88 och prop. 2004/05:39 s. 48
92 Prop. 2004/05:39 s. 48
93 Prop. 2004/05:39 s. 48
94 Prop. 2004/05:39 s. 48
95 Prop. 1997/98:113 s. 88
Allvarliga missförhållanden
Anmälningsskyldigheten enligt xxx Xxxxx gäller allvarliga missförhållan- den.96 Med allvarliga missförhållanden avses såväl aktiva handlingar som försummelser, som innebär eller har inneburit ett allvarligt hot mot en- skildas liv, personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Skyldig- heten att anmäla avser också aktiva handlingar eller försummelser som redan har medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv, personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.97
Med aktiva handlingar avses övergrepp som kan vara såväl avsiktliga som oavsiktliga. Även försummelser kan vara avsiktliga eller oavsiktliga. I detta avsnitt ges några exempel på vad som kan vara allvarliga miss- förhållanden. En sådan redogörelse kan av naturliga skäl inte vara hel- täckande. Det viktigaste är inte heller att kunna kategorisera ett allvarligt missförhållande. Många missförhållanden kan inrymmas inom flera kate- gorier. Fokus måste i stället ligga på att åtgärda det allvarliga missförhål-
landet så snart som möjligt.
Oberoende av om något är att anse som ett allvarligt missförhållan- de enligt xxx Xxxxx eller inte kan en handling eller försummelse vara en brottslig handling som ska hanteras enligt de regler som gäller för sådana. (Se vidare kapitlet Att göra en polisanmälan.)
Allvarligt hot mot liv
Olika former av fysiskt våld är exempel på aktiva handlingar som kan utgöra allvarliga hot mot eller medföra allvarliga konsekvenser för en- skildas liv. Ett sexuellt övergrepp kan innebära ett allvarligt hot mot liv i fysisk mening. Även de psykiska påfrestningar som ett sådant övergrepp medför kan innebära ett allvarligt hot mot en enskilds liv.
Att beviljade insatser som har avgörande betydelse för den enskildes liv inte utförs, eller utförs på ett felaktigt sätt, kan innebära en försummel- se som utgör ett allvarligt hot mot eller medför allvarliga konsekvenser för den enskildes liv. Ett exempel på detta är om en person med insulin behandlad diabetes blir utan hemtjänst på morgonen, trots att han eller hon är helt beroende av hjälp för att komma ur sängen och få mat och dessutom inte själv kan tillkalla hjälp. Ett annat exempel är om en person som inte själv kan tillkalla hjälp ”glöms” på toaletten en längre tid. För vissa personer som får insatser inom hemtjänsten i ordinärt eller särskilt boende kan sådana situationer bli allvarliga hot mot hans eller hennes liv.
96 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS
97 SOSFS 2008:10 4 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 4 kap. 1 §
Ytterligare ett exempel på en försummelse som kan utgöra ett allvar- ligt hot mot eller medföra allvarliga konsekvenser för enskildas liv är om en verksamhet inte har säkerställt att trygghetslarmen fungerar vid t.ex. strömavbrott. Detsamma gäller om en verksamhet inte tar emot larm eller inte åtgärdar dem så snart som möjligt.
Även brister i den fysiska miljön i förhållande till den verksamhet som bedrivs i lokalerna kan vara ett allvarligt hot mot den enskildes liv. Branta trappor och trasiga handtag på grindar eller fönster är exempel på brister som kan leda till allvarliga olyckor eller dödsfall.
Allvarligt hot mot personlig säkerhet
Uttrycket personlig säkerhet kan härledas till regeringsformen, en av Sve- riges grundlagar. Med allvarliga missförhållanden som innebär ett allvar- ligt hot mot eller medför allvarliga konsekvenser för den enskildes per- sonliga säkerhet avses i detta sammanhang dels aktiva handlingar som be- gränsar den enskildes fri och rättigheter som han eller hon är tillförsäkrad enligt lag, dels försummelser att bevaka den enskildes fri och rättigheter. Inlåsning, s.k. nedläggning av den enskilde eller att insatser utförs mot den enskildes vilja är exempel på aktiva handlingar. När det gäller in- låsning omfattas både situationer där den enskilde blir inlåst i sitt rum och när ytterdörren i ett särskilt boende hålls låst på ett sådant sätt att de boende i praktiken är frihetsberövade. Att passivt se på när en enskild persons fri och rättigheter kränks utan att ta initiativ till att förhindra detta är exempel på en försummelse som innebär ett allvarligt hot mot en
enskilds personliga säkerhet.
Allvarligt hot mot fysisk eller psykisk hälsa
Fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp är exempel på aktiva hand- lingar som utgör eller har utgjort allvarliga hot mot den enskildes fysiska eller psykiska hälsa. Detsamma gäller fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp som redan har medfört allvarliga konsekvenser för den enskil- des fysiska eller psykiska hälsa. Med fysiska övergrepp avses t.ex. slag, nypningar eller ett hårdhänt handlag. Med psykiska övergrepp avses hot, bestraffningar, trakasserier eller kränkande bemötande m.m. Brister i be- mötande som innebär ett allvarligt missförhållande är sådana som klart avviker från grundläggande krav på respekt för självbestämmande, inte- gritet, trygghet eller värdighet.
Att underlåta att utföra beviljade insatser som har avgörande betydelse för den enskildes fysiska eller psykiska hälsa kan utgöra ett allvarligt hot mot eller medföra allvarliga konsekvenser för den enskildes hälsa. Om
sådana insatser utförs på ett felaktigt sätt kan det också utgöra ett allvar- ligt hot mot eller medföra allvarliga konsekvenser för den enskildes hälsa. Som exempel på insatser som är viktiga för den enskildes hälsa kan nämnas hjälp med personlig hygien, tand och munhygien, kost och mål-
tider, toalettbesök eller tillsynsbesök.
Att sväva i ovisshet om och när man kommer att få beviljad hjälp kan för den enskilde vara en situation som innebär ett allvarligt hot mot hans eller hennes psykiska hälsa.
Ekonomiska övergrepp
En fråga som ofta uppkommer är om ekonomiska övergrepp (t.ex. stöld av pengar eller ägodelar, utpressning och förskingring) som begås i verk- samheten och riktas mot en enskild är ett allvarligt missförhållande som ska anmälas enligt lex Xxxxx eller inte.
Om en enskild har blivit bestulen och det finns skäl att misstänka att stölden har begåtts av någon i verksamheten behöver det finnas rutiner för hur situationen ska hanteras. Det viktiga är, förutom att uppmana den en- skilde att göra en polisanmälan, att ansvariga för verksamheten tar hand om uppgifterna om händelsen och utreder händelsen internt. Syftet med en sådan utredning är att klarlägga vad som har hänt och vad man kan göra för att förhindra att något liknande inträffar igen.
Stölder och andra ekonomiska övergrepp som begås av anställda är brottsliga handlingar där arbetsgivaren ska vidta nödvändiga åtgärder. Nämndens eller den enskilda verksamhetens ansvar för att agera är inte beroende av om händelsen har anmälts enligt xxx Xxxxx eller inte. Om det inträffat t.ex. en stöld i verksamheten behöver detta hanteras i särskild ordning. Det är t.ex. viktigt att händelsen utreds, rutiner ses över, erfa- renheter tas tillvara och att information om hur man kan arbeta för att förhindra ekonomiska övergrepp sprids i hela organisationen.
Förutom att det är en brottslig handling, kan en stöld även vara ett allvarligt missförhållande i verksamheten som utgör ett allvarligt hot mot eller medför allvarliga konsekvenser för den enskildes fysiska eller psy- kiska hälsa. Att bli bestulen av någon som man är beroende av är för den enskilde en mycket påfrestande situation som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan.
Om utredningen av en stöld eller ett annat ekonomiskt övergrepp visar att det inträffade utgör eller har utgjort ett allvarligt hot mot den enskildes fysiska eller psykiska hälsa är det inträffade att anse som ett allvarligt missförhållande som ska anmälas enligt xxx Xxxxx. Det gäller även när det inträffade har medfört allvarliga konsekvenser för den enskildes fysiska eller psykiska hälsa.
Enstaka händelse eller upprepade händelser
Ett allvarligt missförhållande kan avse såväl en enstaka händelse som upprepade händelser. Som exempel på en enstaka händelse kan nämnas fysiskt våld eller att den enskilde inte får en nödvändig insats utförd. All- varliga och återkommande brister i bemötande eller att nödvändiga insat- ser fördröjs vid flera tillfällen är exempel på upprepade händelser.
En handling eller en försummelse som i sig inte skulle bedömas som allvarlig kan genom att den upprepas bli ett allvarligt hot mot den enskil- des liv, personliga säkerhet och fysiska eller psykiska hälsa. Det är därför viktigt att den som tar emot rapporter om iakttagelser från dem som är skyldiga att vaka över är uppmärksam och agerar när han eller hon ser tecken på fel och brister som skulle kunna bli allvarliga missförhållanden.
Skyddslös ställning m.m.
Det är särskilt allvarligt när ett brott begås mot en person som befinner sig i en skyddslös ställning eller en beroendeställning. När en domstol tar ställning till rättslig påföljd är det en försvårande omständighet om ett brott har begåtts mot en person som befinner sig i en skyddslös ställning. Det samma gäller om den som är åtalad grovt har utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende.98 Exempelvis kan en dom- stol se särskilt allvarligt på att en enskild har blivit bestulen av ett vårdbi- träde eller en personlig assistent som den enskilde är i en sådan beroende- ställning till. Domstolen kan alltså döma till ett strängare straff om brottet har begåtts mot en person under sådana försvårande omständigheter.
Frihetsinskränkningar, tvång och nödrätt
Insatser enligt SoL, LSS och HSL bygger på frivillighet, vilket innebär att de inte kan ges mot den enskildes vilja. Dessa lagar innehåller inga bestämmelser som tillåter användning av tvång eller inskränkningar av den enskildes rörelsefrihet. Inlåsning och tvångsåtgärder får följaktligen inte användas i verksamheter enligt SoL och LSS. Om en sådan åtgärd har vidtagits i en verksamhet kan åtgärden därmed vara ett allvarligt missför- hållande som ska anmälas enligt xxx Xxxxx.
Det finns inga bestämmelser i SoL och LSS som reglerar detta utan vägledning får hämtas i annan lagstiftning. Nedan följer en översiktlig beskrivning av dessa regler.
98 29 kap. 2 § BrB
Grundläggande författningsbestämmelser
Enligt regeringsformen (RF) är varje medborgare skyddad gentemot det allmänna mot frihetsberövande99 och påtvingat kroppsligt ingrepp100. Med ”det allmänna” avses offentlig verksamhet och verksamhet som drivs av enskilda verksamheter på uppdrag av t.ex. kommuner eller landsting samt vissa andra verksamheter som regleras i lag. De nämnda fri och rättig- heterna kan enbart inskränkas med stöd av lag. Inskränkningarna får bara göras under vissa förutsättningar.
Det finns endast ett fåtal lagar som ger stöd för att ge vård och omsorg mot den enskildes vilja och som i dessa fall tillåter användning av visst tvång. Exempel på sådana lagar är lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) och smittskyddslagen (SmL). Dessa lagar innehåller både mate- riella och processuella regler som tillgodoser grundläggande rättssäker- hetskrav. I de materiella reglerna regleras vilka omständigheter som ska föreligga för att samhället ska få vidta en viss tvångsåtgärd. De processu- ella reglerna innehåller bestämmelser om vem som fattar beslut, ompröv- ning och upphävande av beslut m.m.
Nödrätten
I Brottsbalken101 (BrB) finns bestämmelser om ansvarsfrihet för hand- lingar som företagits i nödvärn eller nöd. Dessa bestämmelser innebär att gärningar som normalt är straffbara under vissa förhållanden kan medföra att en person går fri från ansvar. I detta sammanhang behandlas enbart den s.k. nödrätten.
Bestämmelserna om nödrätten gäller generellt och därmed inte bara för anställda inom hälso och sjukvården och socialtjänsten.
Bestämmelsen om nödrätt102 innebär att den är fri från ansvar som handlar i nöd för att avvärja fara för liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Det som är aktuellt i detta sam- manhang är främst fara som hotar liv och hälsa. Handlingen måste dock vara försvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsam- kas annan och omständigheterna i övrigt, vilket innebär att handlingen måste stå i proportion till den fara som föreligger. För att en nödhandling ska vara försvarlig krävs i princip att den gärning som företas i nöd ska
99 2 kap. 8 § RF
100 2 kap. 6 § RF
101 24 kap. BrB
102 24 kap. 4 § BrB
vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras.103 Normalt krävs också att gärningen har varit behövlig. I vart fall ska ett upphävande av situationen inte skäligen kunna vinnas på annat sätt.104
I vård och omsorg kan det uppstå en ”akut” situation där en anställd vidtar åtgärder som inrymmer någon form av våld eller tvång för att av- värja fara för liv eller hälsa. Frågan om den anställde då har använt sig av nödrätten eller inte uppkommer om han eller hon blir anmäld för att ha använt sig av våld eller tvång i den aktuella situationen. Det är då dom stolen eller JO som kan pröva om det varit fråga om en sådan situation som motiverade de vidtagna åtgärderna. En anställd eller en verksamhets ansvarig kan därmed inte själv avgöra om någon har använt sig av nödrät- ten i en viss situation.
Att med våld eller tvång förhindra att någon kastar sig ut från ett föns- ter eller en balkong eller att den enskilde allvarligt skadar någon annan är exempel på situationer där nödrätten kan åberopas.
Nödrätt endast i undantagsfall
Nödbestämmelsen ska endast tillämpas i undantagsfall.105 Nödrätten får inte ligga till grund för rutinmässiga ingripanden, utan är avsedd att an- vändas vid en enstaka händelse. Det är därmed inte möjligt att vidta åt- gärder inom vård och omsorg under en längre tid med motiveringen att det är fråga om en pågående nödsituation. Denna begränsning är särskilt betydelsefull när det gäller vård och omsorg om vuxna personer med var- aktigt nedsatt beslutsförmåga, såsom vissa personer med demenssjukdom eller utvecklingsstörning.106 Det innebär vidare att nödrätten inte kan åbe- ropas för handlingar som vidtas i behandlingssyfte eller för att få någon att ”uppföra” sig på ett visst sätt.
Om t.ex. en anställd har använt våld eller tvång i en ”akut” situation är det viktigt att den anställde vet till vem han eller hon ska vända sig för att informera om det inträffade. Verksamheten behöver följa upp det som har hänt för att kunna besvara bl.a. följande frågor:
• Vad har inträffat?
• Varför inträffade det?
• Vad kan göras för att förhindra att det inträffar igen?
103 Prop. 1993/94:130 s. 35 f. och s. 70
104 Jareborg (2001) s. 266 f. och Kommentar till Brottsbalken, avsnitt 24 (Refereras i SOU 2006:110
s. 173)
105 Se prop. 1993/94:130 s. 35 och där angivna anvisning
106 Rynning (1994) s. 379
Målet måste vara att försöka undvika situationer där det kan blir aktuellt att avvärja fara för liv och hälsa med våld eller tvång. Det är därför viktigt att ansvariga för verksamheten följer upp varje tillfälle när en sådan situa- tion har inträffat. Detta för att kunna se om det finns något gemensamt för de situationer när det uppstår fara för liv och hälsa.
Av bestämmelserna i SoL och LSS framgår att dokumentationen ska utvisa bl.a. åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.107 Att våld eller tvång använts i en situation är att betrakta både som en faktisk omständighet och en händelse av be- tydelse och omfattas därmed av dessa bestämmelser. Om en anställd har använt våld eller tvång i en ”akut” situation ska det inträffade därmed dokumenteras enligt SoL och LSS. I de flesta fall görs dokumentationen i handlingar som hör till den enskildes personakt.108
Av 4 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd109 om led- ningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS följer att det ska finnas rutiner för hur fel och brister i verksamheten ska identifieras, dokumenteras, analyseras och åtgärdas samt hur vidtagna åt- gärder ska följas upp. Vidare ska de erfarenheter som har gjorts i samband med uppkomna fel och brister utgöra ett underlag för det systematiska kvalitetsarbetet.
Även om användning av våld eller tvång inte alltid kan anses vara ett fel eller en brist i verksamheten kan det vara lämpligt att inom ramen för dessa rutiner dokumentera situationer som innehållit våld eller tvång. Detta för att få kunskap om det finns risker för sådana situationer, hur situationen hanteras om den uppkommer och för att få underlag för att förebygga liknande situationer.
107 11 kap. 5 § SoL och 21 a § LSS
108 SOSFS 2006:5 4 kap. 6 § AR och 6 kap. 2 § AR
109 SOSFS 2006:11
Xxx Xxxxx-anmälan i kommunal verksamhet
Anmälan av allvarliga missförhållanden i kommunal verksamhet behand- las i 5 kap. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2008:10) och om tillämpning av 24 a § LSS (SOSFS 2008:11). I detta kapitel görs en genomgång av dessa föreskrifter och allmänna råd, där bakgrund och motiv redovisas. Genomgången föl- jer dispositionen i kapitel 5 i SOSFS 2008:10 och SOSFS 2008:11.
Rutiner
Varje nämnd med ansvar för omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX ska fastställa rutiner för handläggning av anmälningar av allvarliga missförhållanden. Samma sak gäller varje nämnd med ansvar för verksamheten med de särskilda insatserna enligt 9 § LSS. Rutinerna ska dokumenteras.110
Personer som omfattas av anmälningsskyldigheten kan utföra uppgif- ter för mer än en nämnd i en kommun. Då anmälningsskyldigheten avser allvarliga missförhållanden är det viktigt att det inte råder någon tvekan om hur de som omfattas av anmälningsskyldigheten ska gå till väga för att göra en anmälan om det inträffar ett allvarligt missförhållande. Det är därför viktigt att olika nämnder i en kommun samarbetar när rutinerna tas fram för att de ska bli så lika som möjligt. Rutinerna i en och samma kommun bör ha en likartad utformning.111
Vad bör framgå av rutinerna?
Av de rutiner för handläggning av anmälningar av allvarliga missförhål- landen som fastställs bör det framgå:112
– vem anmälan ska göras till,
– hur en anmälan ska göras,
– vem som ska ansvara för att omedelbara åtgärder vidtas när en anmä- lan har tagits emot,
– hur en anmälan ska registreras i enlighet med 5 kap. 1–4 §§ offentlig- hets och sekretesslagen (2009:400),
110 SOSFS 2008:10 5 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 1 §
111 SOSFS 2008:10 5 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 1 § AR
112 SOSFS 2008:10 5 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 1 § AR
– vem som ska ansvara för att en anmälan utreds,
– hur en utredning ska genomföras och dokumenteras,
– vem som ska avsluta utredningen med ett beslut,
– vem som ska ansvara för att ta emot en anmälan, vidta omedelbara åtgärder, göra en utredning och fatta beslut efter utredningen, om den som i vanliga fall ansvarar för dessa uppgifter själv berörs av innehål- let i en anmälan, och
– hur nämnden vid ett sammanträde får information om anmälan, utred- ningen, beslutet samt vidtagna eller planerade åtgärder.
Av rutinerna bör det även framgå vem som ska ansvara för att ta ställ- ning till i vilken omfattning och hur den enskilde som har utsatts för ett allvarligt missförhållande ska ges stöd och informeras om anmälan, ut- redningen och beslutet samt vidtagna och planerade åtgärder.
Vidare bör det av rutinerna framgå vem som ska ansvara för att ta ställ- ning till i vilken omfattning och hur de verksamma inom SoL respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS och som berörs av en anmälan, ska ges stöd och informeras om anmälan, utredningen och beslutet samt vid- tagna och planerade åtgärder.
Vem ska en anmälan göras till?
Av rutinerna bör det framgå till vem en anmälan av ett allvarligt missförhål- lande ska göras. Då anmälningsskyldigheten avser ett allvarligt missförhål- lande som drabbar en enskild och anmälan ska göras genast behöver det finnas någon som kan ta emot anmälan vid de tidpunkter verksamheten pågår. Om verksamheten bedrivs dygnet runt behöver nämnden ta ställning till vem som ska ta emot anmälan under t.ex. kvällar, nätter och helger. Nämnden behöver även ta ställning till vem som ska ta emot anmälan om den som i vanliga fall gör det är frånvarande vid t.ex. semester, sjukdom eller tjänsteresa.
Hur ska en anmälan göras?
Av rutinerna bör det framgå hur anmälan av ett allvarligt missförhållande ska göras. I rutinerna kan nämnden beskriva hur en muntlig respektive en skriftlig lex Sarahanmälan ska göras.
En skriftlig anmälan kan t.ex. göras på en särskild blankett. Det är nämnden eller kommunen som avgör om den vill ha en särskild blankett och hur en sådan i så fall ska se ut. Vidare bör det av rutinerna framgå att en muntlig anmälan ska dokumenteras.113
113 Jfr 15 § FL, JO 2003/04 s. 405 och JO 1979/80 s. 334 samt Bohlin (2007) s. 32
Nämnden är skyldig att ta emot en lex Xxxxxxxxxxxxx även om den inte är gjord enligt rutinerna. Det är t.ex. inte möjligt att avvisa en muntlig anmälan eller en anmälan där en viss blankett inte har använts.
Vem ska ansvara för att omedelbara åtgärder vidtas?
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att omedelbara åt- gärder vidtas när en anmälan om ett allvarligt missförhållande har tagits emot. Det kan vara samma person som har tagit emot anmälan eller nå- gon annan, som omgående gör en bedömning av om omedelbara åtgärder behöver vidtas och i så fall vilka. Det är viktigt att den som får denna uppgift har både kunskap och befogenheter för att kunna göra bedöm- ningen och vidta de åtgärder som krävs. Av föreskriften114 om att det ska vidtas omedelbara åtgärder när en anmälan har tagits emot följer att det vid alla tidpunkter som verksamheten bedrivs behöver finnas en person tillgänglig som har detta ansvar och dessa befogenheter. Det är också vik- tigt att uppmärksamma behovet av ersättare vid t.ex. sjukdom, semester, fortbildning eller tjänsteresa.
Hur ska en anmälan registreras (diarieföras)?
En anmälan om ett allvarligt missförhållande som inkommer till nämn- den är en allmän handling. En allmän handling ska enligt offentlighets och sekretesslagen registreras (diarieföras) utan dröjsmål.115 Av rutinerna bör det därför framgå hur en anmälan enligt xxx Xxxxx ska registreras.
JO har prövat huruvida en lex Sarahanmälan ska diarieföras eller om anmälan omfattas av undantagsbestämmelserna116 som avser handlingar som hör till enskildas personakter inom socialtjänsten. I sitt beslut kon- staterar JO117 att en anmälan enligt xxx Xxxxx primärt tar sikte på miss- förhållanden inom verksamheten. En anmälan kan gälla verksamheten i stort eller någon eller några enskilda befattningshavare. Anmälningar är därmed i allmänhet inte handlingar som hör till enskildas personakter. Av JO:s beslut följer att en anmälan om ett allvarligt missförhållande inte ska förvaras i en personakt inom socialtjänsten. Det ärende som lex Sarahanmälan leder till handläggs också självständigt från det ursprung-
liga ärendet om t.ex. bistånd enligt SoL eller insats enligt LSS.
Ytterligare ett skäl till att en anmälan inte ska förvaras i en personakt är att den i princip alltid berör fler personer än den som personakten rör. Anmälan rör dels den eller de som har utsatts för det allvarliga missför-
114 SOSFS 2008:10 5 kap. 3 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 3 §
115 5 kap. 1 § första stycket OSL
116 5 kap. 3 § OSL och 2 § OSF
117 JO 2000/01 s. 522, beslut 19991020, dnr 39671999
hållandet, dels den eller de som uppges ha utsatt någon för ett allvarligt missförhållande.
Dokumentation ska enligt XxX och LSS utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydel- se.118 Att det finns en lex Xxxxxxxxxxxxx som rör den enskilde är både en faktisk omständighet och en händelse av betydelse. Av detta följer att det bör göras en anteckning i journalen i personakten som tillhör den enskilde som enligt anmälan har utsatts för ett allvarligt missförhållande.119 Av an- teckningen är det lämpligt att det framgår vad ärendet gäller (anmälan enligt xxx Xxxxx) och diarienummer.
Vem ska ansvara för att en anmälan utreds?
Det är nämnden som ansvarar för att en lex Sarahanmälan utreds. Av rutinerna bör det framgå vem som i praktiken ska ansvara för att en an- mälan utreds. Anmälan kan utredas av någon som är anställd av nämnden, av en annan nämnd eller av en utomstående person (t.ex. en konsult) som nämnden har träffat avtal med. Nämnden kan dock inte överlåta själva ansvaret för att en anmälan utreds till en annan nämnd eller till en utom- stående utredare.
Det finns inga nationellt fastställda kompetenskrav för den som ska genomföra utredningen. Nämnden förutsätts dock, som i alla andra sam- manhang när nämnden fördelar arbetsuppgifter, utse personer med till- räcklig kompetens (kunskap och erfarenhet) samt personlig lämplighet för uppgiften. En förutsättning är att utredaren har kunskap om den lag- stiftning som gäller för socialtjänsten.
När nämnden tar ställning till vem som ska utreda en anmälan måste den tillämpa bestämmelserna om jäv i kommunallagen.120 I de flesta fall är det olämpligt att arbetsledaren för den eller de arbetstagare som berörs av en anmälan gör utredningen, även om det inte föreligger ett formellt jävsförhållande. Det finns flera skäl till detta. Utredningen kan t.ex. visa att arbetsledaren också berörs av anmälan – om orsaker till det som har hänt kan relateras till brister i ledningen och styrningen av verksamheten. Arbetsledaren kan även behöva prioritera andra arbetsuppgifter som t.ex. att ge stöd och information till enskilda och till arbetsgruppen.
När nämnden fastställer vem som ska utreda anmälan behöver det upp- märksammas att det inte är lämpligt att samma person som har anmält ett allvarligt missförhållande även gör utredningen. Vidare måste den som ska inleda utredningen vara i tjänst, så att utredningen kan påbörjas senast
118 11 kap. 5 § SoL och 21 a § LSS
119 SOSFS 2006:5 5 kap. 1 § AR och 6 kap. 2 § AR
120 6 kap. 24–27 §§ KL
dagen efter att anmälan har tagits emot. Verksamheter som bedrivs dygnet runt alla dagar på året behöver därför ha tillgång till en person som kan inleda en utredning på t.ex. en lördag eller på julafton om en anmälan har tagits emot föregående dag. Detta innebär att det kan bli olika personer som inleder respektive fullföljer en utredning.
Hur ska en utredning genomföras och dokumenteras?
Det bör också framgå av rutinerna hur en utredning ska genomföras och dokumenteras. Dessa rutiner ska vara till stöd för den som ska utreda och dokumentera en lex Sarahanmälan. Av nämndens rutiner kan det framgå vilka moment som ska ingå i en utredning och vad som ska dokumente- ras.
Vem ska avsluta utredningen med ett beslut?
Av rutinerna bör det framgå vem som ska avsluta utredningen med ett beslut. När en anmälan om ett allvarligt missförhållande har utretts ska ärendet avslutas med ett beslut av den berörda nämnden. Det är nämnden som bestämmer om beslutet fattas av nämnden vid ett sammanträde eller av politiker alternativt en tjänsteman med stöd av delegation från nämn- den. Bestämmelser om delegation finns i kommunallagen121 och de beslut som har fattats med stöd av delegation ska anmälas till nämnden.122
Objektiv och opartisk handläggning
Om den som i vanliga fall ansvarar för att ta emot en anmälan, vidta omedelbara åtgärder, göra en utredning och fatta beslut efter utredningen själv berörs av innehållet i en anmälan är det olämpligt att han eller hon ansvarar för dessa arbetsuppgifter. Av rutinerna bör det därför framgå vem som ska ansvara för uppgifterna i sådana situationer.
För att garantera att myndigheter handlägger ärenden objektivt och opartiskt finns bestämmelser om jäv i kommunallagen.123 Om en åtgärd måste vidtas omedelbart kan en jävig person ändå vidta åtgärden, om inte någon annan än den jävige kan göra det inom samma tid. Samma sak gäl- ler om åtgärden inte kan skjutas upp utan avsevärd olägenhet.124 Den som är jävig kan alltså få ta emot en anmälan om ett allvarligt missförhållande och vidta omedelbara åtgärder, om det inte finns någon annan som kan göra det och om det inte kan skjutas upp utan att enskilda far illa.
121 6 kap. 33–38 §§ KL
122 6 kap. 35 § KL
123 6 kap. 24–27 §§ KL
124 6 kap. 24 § KL och prop. 1993/94:188 s. 101
Information till nämnden
Nämnden är ytterst ansvarig för verksamheten enligt SoL respektive LSS, även om den har delegerat en uppgift till tjänstemän. Detta gäller även när någon handlägger en anmälan om ett allvarligt missförhållande. Av ruti- nerna bör det därför framgå hur ledamöterna i nämnden får information om olika moment som rör en anmälan om ett allvarligt missförhållande.
För att nämnden ska ha kännedom om den aktuella situationen kan informationen behöva ges vid minst två tillfällen. Informationen kan dels ges när en anmälan har tagits emot, dels när utredningen är avslutad och ett beslut har fattats i ärendet. Vid det senare tillfället kan nämnden även informeras om de åtgärder som har vidtagits samt om de åtgärder som planeras för att förhindra att missförhållandet eller liknande missförhål- landen inträffar igen. Informationen kan ges vid ett ordinarie samman- träde eller vid ett extra sammanträde.
Nämnden kan delegera mottagandet av informationen vid det ena eller båda tillfällena till t.ex. ett utskott eller till nämndens ordförande.125 Om det förflyter lång tid mellan nämndens sammanträden kan detta vara ett sätt att snabbare nå de förtroendevalda med information.
Stöd och information till den enskilde som berörs av en lex Xxxxx- xxxxxxx
I samband med en anmälan om att en eller flera enskilda har utsatts för ett allvarligt missförhållande kan de enskilda behöva stöd och information. I detta avsnitt behandlas stöd och information var för sig, men stöd och information kan även ges vid samma tillfälle.
Stöd till den enskilde
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur den som har utsatts för ett allvarligt miss- förhållande ska få stöd. Det innebär det behöver finnas någon som kan bedöma detta. Den enskilde kan behöva stöd både i samband med att det allvarliga missförhållandet upptäcks och senare i processen.
Information om handläggningen av en xxx Xxxxx-xxxxxxx
Det bör framgå av rutinerna vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur den som har utsatts för ett allvarligt missförhål- lande ska informeras. För att den enskilde ska ha kännedom om vad som händer och vad som rör honom eller henne behöver information ges vid minst två tillfällen. Vid det första tillfället informeras han eller hon om
125 6 kap. 33 och 34 §§ KL
anmälan. Vid ett senare tillfälle informeras den enskilde om utredningen
och beslutet samt om vilka åtgärder som har vidtagits eller planeras.
Ansvaret för att göra en anmälan enligt xxx Xxxxx ligger på de personer som omfattas av anmälningsskyldigheten. Därmed är det inte självklart att den enskilde som enligt anmälan har utsatts för ett allvarligt missför- hållande känner till att det har gjorts en anmälan enligt xxx Xxxxx. Detta kan inte anses överensstämma med utformningen av SoL och LSS. Enligt dessa lagar får man inte vidta åtgärder utan den enskildes samtycke. Vi- dare bör nämnden hålla den enskilde underrättad om journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne.126 Den enskilde kan vidare ha rätt att ta del av handlingar som rör honom eller henne. I kommunal verksamhet regleras detta av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen.127
När en anmälan har tagits emot behöver därför den som enligt ruti- nerna är ansvarig ta ställning till i vilken omfattning och hur den enskilde ska informeras om anmälan. För att undvika att den enskilde får den för- sta informationen via massmedier eller ryktesspridning är det viktigt att informationen ges så snart möjligt.
Det normala är att den enskilde får information om en lex Xxxxxxxxxx- lan som berör honom eller henne. Informationens omfattning och utform- ning kan däremot variera. I de flesta fall är muntlig information lämplig, eftersom den enskilde då får möjlighet att ställa frågor. Den enskilde be- höver även få information om vad en lex Sarahanmälan är och hur kom- munen kommer att handlägga anmälan.
Om den enskilde av något skäl inte informeras om lex Xxxxxxxxxxxxx behöver detta motiveras. Dokumentationen ska enligt XxX och LSS utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.128 Att det finns en lex Sarahanmälan som rör den enskilde är både en faktisk omständighet och en händelse av betydelse. Av detta följer att beslutet och motiveringen till att inte informera den en- skilde ska dokumenteras. Dokumentationen kan göras i handlingar som hör till den enskildes personakt.129
När den enskilde informeras måste gällande regler om sekretess tilläm- pas. Om det av anmälan framgår att det är flera personer som har utsatts för ett allvarligt missförhållande måste man vara noga med att inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter om andra enskilda.
126 11 kap. 6 § SoL och 21 b § LSS
127 2 kap. TF
128 11 kap. 5 § SoL och 21 a § LSS
129 SOSFS 2006:5 5 kap. 1 § AR och 6 kap. 2 § AR
Information till barn och deras vårdnadshavare
Om den som enligt anmälan har utsatts för ett allvarligt missförhållande är under 18 år ska, i de allra flesta fall, både barnet och vårdnadshavarna informeras. Oftast är det båda eller en av föräldrarna som är vårdnads havare.
När anmälan avser ett litet barn är det troligen enbart vårdnadshavarna som informeras. Om anmälan gäller ett äldre barn kan det vara lämpligt att informera barnet i samråd med vårdnadshavarna. När det gäller barn i tonåren informeras i de flesta fall både barnet och vårdnadshavarna, med beaktande av gällande regler om sekretess. Det kan också finnas situationer när vårdnadshavarna inte ska få någon information. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, förvaltare och god man samt Offentlighet och sekretess.)
Information till vuxna personer
Ibland kan en vuxen person, som enligt anmälan har utsatts för ett allvar- ligt missförhållande, av något skäl inte själv ta emot informationen. Då behöver ställning tas till vem som ska informeras i stället. I de flesta fall är det redan dokumenterat i personakten vem som ska kontaktas i frågor som rör den enskilde. Det kan vara en god man, en förvaltare eller en när- stående. Frågan om vem som ska kontaktas i samband med en lex Xxxxxx anmälan som rör en enskild bör endast i undantagsfall uppkomma först när en anmälan har gjorts. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, förvaltare och god man samt Offentlighet och sekretess.)
Stöd och information till anställda m.fl. som berörs av en anmälan
En anmälan om ett allvarligt missförhållande berör även dem som är verksamma inom omsorger om äldre personer eller personer med funk- tionshinder enligt XxX respektive dem som fullgör uppgifter enligt LSS. Det kan vara de som arbetar t.ex. på den arbetsplats, i den verksamhet eller i den kommun som berörs av anmälan. Främst berörs
• den som har gjort anmälan
• den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt miss- förhållande
• arbetsgruppen
• arbetsledaren
En anmälan om ett allvarligt missförhållande blir allmän handling när den diarieförs. Efter prövning av vilka uppgifter som omfattas av sekre- tess kan därmed massmedier ta del av handlingen. En kommun kan ha nytta av att ha rutiner för hur man ska agera i förhållande till massmedier
i samband med en lex Sarahanmälan. När kommunen har kontakt med massmedier är det viktigt att uppmärksamma gällande bestämmelser om offentlighet och sekretess.
Stöd till anställda m.fl.
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur de som är verksamma enligt XxX respektive fullgör uppgifter enligt LSS och som berörs av en anmälan om ett allvarligt missförhållande ska få stöd. Bestämmelser om arbetsgivarens skyldighe- ter att tillhandahålla stöd till anställda finns bl.a. i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd samt i samma myndighets all- männa råd om tillämpningen av föreskrifterna.130 Det finns även bestäm- melser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbe- te.131 Enligt dessa föreskrifter har arbetsgivaren ansvar för anställda, inhyrd arbetskraft och praktikanter. Däremot omfattas inte uppdragstagare och frivilligarbetare. Om en anmälan av ett allvarligt missförhållande berör uppdragstagare eller frivilligarbetare är det lämpligt att den ansvarige över- väger i vilken omfattning och hur stöd kan ges till den eller de personerna. Vilken form av stöd som behövs beror på vad lex Sarahanmälan gäller och hur situationen i arbetsgruppen ser ut. Anmälaren och den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt missförhållande kan t.ex. erbjudas stödsamtal via företagshälsovården. Även arbetsgruppen och arbetsledaren kan behöva stöd för att kunna fortsätta att sköta sina
arbetsuppgifter under utredningstiden.
Information om en lex Sarah-anmälan
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur de verksamma enligt XxX respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS ska informeras. För att de anställda m.fl. ska ha kännedom om vad som händer och som berör dem eller deras arbets- plats behöver information ges vid minst två tillfällen. Vid det första till- fället informeras om anmälan och vid det senare tillfället om utredningen och beslutet samt vidtagna och planerade åtgärder.
Ansvaret för att göra en anmälan enligt xxx Xxxxx ligger på enskilda personer som omfattas av anmälningsskyldigheten. Därmed är det inte givet att den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt missförhållande känner till att det har gjorts en anmälan enligt xxx Xxxxx som omfattar honom eller henne. Om det framgår av anmälan vem eller vilka som uppges ha utsatt någon för ett allvarligt missförhållande är det
130 AFS 1999:7
131 AFS 2001:1
lämpligt att de får information om anmälan. För att undvika att personen eller personerna får kännedom om anmälan via massmedier eller ryktes- spridning behöver informationen om anmälan ges så snart möjligt. Den eller de behöver också fortlöpande få information om vad som händer under utredningen och om nämndens beslut i ärendet.
Det är också viktigt att den som har anmält missförhållandet får in- formation om vad som händer med anmälan och om utredningen samt nämndens beslut i ärendet.
Information behöver också ges till arbetsgruppen, som kanske inte hel- ler känner till att det har gjorts en lex Sarahanmälan som avser den egna arbetsplatsen.
När en anmälan har tagits emot i en verksamhet enligt SoL är det där- för lämpligt att den som enligt rutinerna har ansvar för att informera tar ställning till i vilken omfattning och i så fall hur de verksamma inom om- sorger om äldre personer och personer med funktionshinder enligt XxX ska informeras om anmälan. Detsamma gäller i vilken omfattning och hur de som fullgör uppgifter enligt LSS ska informeras när anmälan avser verksamhet enligt LSS.
Det normala är att information ges i någon form. Informationens om- fattning och utformning kan däremot variera. En muntlig information kan ge möjligheter att ställa frågor. I ett senare skede behöver de verksamma enligt XxX respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS ges informa- tion om vad som har framkommit i utredningen, om beslutet samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Vid samtliga tillfällen är det viktigt att informationen ges med beak- tande av gällande regler om sekretess. (Se vidare kapitlet Offentlighet och sekretess.)
Information om skyldigheten att anmäla
Det är viktigt att de som omfattas av skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden i SoL och LSS får information om denna skyldighet och om hur de ska fullgöra den.
Vem ska informera om skyldigheten?
Nämnden ska informera de verksamma inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX om innebörden av anmäl- ningsskyldigheten och om rutinerna för handläggning av anmälningar av allvarliga missförhållanden.132 På motsvarande sätt ska nämnden infor-
132 SOSFS 2008:10 5 kap. 2 §
mera dem som fullgör uppgifter enligt LSS om innebörden av anmäl- ningsskyldigheten och om rutinerna för handläggning av anmälningar av allvarliga missförhållanden.133
Det är därmed nämnden som har ansvar för att de som omfattas av skyldigheten att anmäla ett allvarligt missförhållande får information om vad denna skyldighet innebär, hur en anmälan ska göras och hur den handläggs. Nämnden kan lägga ut ansvaret för denna arbetsuppgift på en eller flera anställda.
Hur och när ska informationen ges?
Informationen bör ges både muntligt och skriftligt.134 För att alla berörda ska veta vad de ska göra om det inträffar en situation när en lex Xxxxxx anmälan ska göras behöver informationen finnas tillgänglig i skrift och att det är känt var informationen finns. Det är också viktigt att den som är ansvarig för att informera lämnar informationen muntligt, så att de anställda m.fl. får möjlighet att ställa frågor.
Informationen bör ges i samband med att en person påbörjar en anställ- ning, ett uppdrag eller en praktikperiod.135 Frivilligarbetare i verksamhet inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder en- ligt SoL bör informeras när de introduceras i verksamheten.136 För att en nyanställd eller en praktikant ska kunna fullgöra sin skyldighet behöver in- formation lämnas så snart som möjligt efter att anställningen eller praktik- perioden har påbörjats. Ett sätt kan vara att informera om skyldigheten sam- tidigt som man under någon av de första dagarna informerar om sekretess. Till personer som kontinuerligt är knutna till verksamheten bör infor-
xxxxxx ges minst en gång per år.137
Det finns fördelar med att praktikanter och deltagare i arbetsmarknads- politiska åtgärder får information före praktikperioden om anmälnings- skyldigheten och vad den innebär. Det kan därför finnas anledning för nämnden att ta upp lex Xxxxx med de ansvariga för de gymnasie och högskoleutbildningar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som verk- samheten tar emot praktikanter från.
På samma sätt kan det vara bra att informera en frivilligorganisation i samband med att en nämnd kommer överens om ett organiserat sam arbete inom omsorger om äldre personer eller personer med funktions- hinder enligt SoL.
133 SOSFS 2008:11 5 kap. 2 §
134 SOSFS 2008:10 5 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 2 § AR
135 SOSFS 2008:10 5 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 2 § AR
136 SOSFS 2008:10 5 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 2 § AR
137 SOSFS 2008:10 5 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 5 kap. 2 § AR
Att information har getts till ansvariga för utbildningar eller frivillig organisationer inskränker inte nämndens ansvar för att informera en prak- tikant eller frivilligarbetare som omfattas av anmälningsskyldigheten.
Av förarbeten framgår att de anmälningsskyldiga också har möjlighet att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall nämnden inte full- följer sina åligganden enligt bestämmelsen eller om det finns skäl att tro att så skulle vara fallet.138 Det är lämpligt att de som omfattas av skyldig- heten att anmäla enligt lex Xxxxx får information även om detta. En an- mälan till Socialstyrelsen (tillsynsmyndigheten) är dock inte en anmälan enligt xxx Xxxxx. (Se vidare kapitlet Möjligheter att anmäla.)
Omedelbara åtgärder
När nämnden har tagit emot en anmälan om ett allvarligt missförhållande ska den befattningshavare som nämnden har utsett, göra en bedömning av om anmälan kräver att omedelbara åtgärder vidtas. Med omedelbart avses i direkt anslutning till att anmälan tas emot, samma arbetspass, nästföljande arbetspass eller nästföljande dag. Om det behövs ska befatt- ningshavaren vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att
– undanröja direkta hot mot enskildas liv, personliga säkerhet eller fy siska eller psykiska hälsa, eller
– förhindra att konsekvenserna för enskildas liv, personliga säkerhet el- ler fysiska eller psykiska hälsa förvärras.
Vilka omedelbara åtgärder som krävs beror på vad anmälan avser. Om det anmälda allvarliga missförhållandet är ett hot mot en eller flera enskilda i något avseende är det viktigt att omedelbart undanröja det direkta hotet. Om det anmälda allvarliga missförhållandet har medfört konsekvenser för en eller flera enskilda ska omedelbara åtgärder vidtas som förhindrar att konsekvenserna förvärras. Det kan handla om att se till att en person får nödvändig vård och omsorg inom verksamheten eller hälso och sjuk- vård inom landstingets ansvarsområde.
Om någon har utsatts för ett övergrepp eller ett bristfälligt bemötande kan det vara av stor vikt för den enskilde att han eller hon inte behöver ha kontakt med den som har utsatt honom eller henne för detta. Arbetsgi varen kan därför behöva stänga av eller omplacera en medarbetare medan en anmälan utreds. Detta är då en arbetsrättslig åtgärd som vidtas enligt de lagar och kollektivavtal som gäller för sådana åtgärder.
Utredning och dokumentation
En utredning ska inledas senast dagen efter att nämnden har tagit emot en anmälan om ett allvarligt missförhållande.139 Det är därför nödvändigt att varje verksamhet har tillgång till en person, i de flesta fall en anställd, som har i uppgift att inleda utredningen av en lex Sarahanmälan och som har tillräcklig kompetens för att göra detta. Utredningen ska genomföras skyndsamt.140 Det finns inte några bestämmelser som reglerar vad skynd- samt är, men det är fråga om förhållandevis kort tid eftersom anmälan avser ett allvarligt missförhållande. Med skyndsamt avses inte flera må- nader eller ännu längre tid.
Genomförande av en utredning
Utredningen syftar främst till att klarlägga
• Vad har hänt?
• Varför har det hänt?
• Vad kan göras för att förhindra att något liknande inträffar igen?
Hur en utredning ska genomföras beror på situationen i det enskilda ären- det. Samtal med den enskilde, den som har gjort anmälan, den eller dem som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt missförhållande och den närmaste arbetsledaren ingår i princip i samtliga utredningar. Samtal med arbetskamrater i arbetsgruppen och med tidigare chefer kan ibland bidra med underlag till utredningen.
För att kunna klarlägga vad som har hänt den enskilde kan det även behövas kontakter med andra myndigheter eller med personer utanför den egna verksamheten. Det kan t.ex. gälla samtal med personal inom hälso och sjukvården. Vissa utredningar kan behöva kompletteras med ett läkarintyg. För att få ta kontakt med andra myndigheter, i syfte att inhämta uppgifter som rör en enskilds personliga förhållanden, krävs i princip alltid den enskildes samtycke.
Om anmälan gäller ett barn är det i de flesta fall lämpligt att utreda- ren talar med vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, förvaltare och god man samt Offentlighet och sekretess.) Om anmälan gäller en vuxen person som har svårt att eller inte kan företräda sig själv kan det vara lämpligt att utredaren talar med god man, förvaltare eller någon närstående. Detta måste då ske med beaktande av gällande regler om sekretess och till lämnade samtycken från den en- skilde. Om den enskilde inte kan företräda sig själv bör det redan tidigare
139 SOSFS 2008:10 5 kap. 4 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 4 §
140 SOSFS 2008:10 5 kap. 4 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 4 §
vara klarlagt vem som ska kontaktas. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, förvaltare och god man samt Offentlighet och sekretess.)
Vidare är det viktigt att fundera över orsakerna till det som har hänt. I många fall finns det mer än en förklaring. Ett allvarligt missförhållande kan t.ex. orsakas av att det saknas rutiner, att rutinerna är felaktiga, att rutinerna inte följs, att bemanningen är otillräcklig, att personalen inte har tillräcklig kompetens för de uppgifter som ska utföras eller att det finns brister i ledarskap och organisation.
Även om den direkta orsaken till ett allvarligt missförhållande är att en eller flera anställda har gjort fel så finns det oftast ytterligare förklaringar till det inträffade. Vilka rutiner verksamheten har för att rekrytera och in- troducera personal samt vilka möjligheter personalen har att få handled- ning och stöd i det dagliga arbetet är några av de frågor som kan behöva besvaras under utredningen.
Syndabock eller systemfel?
För att förhindra att ett liknande allvarligt missförhållande inträffar igen är det viktigt att identifiera systemfel. Avsikten med lex Xxxxx är inte att peka ut en enskild anställd som ”syndabock”.
Xxx Xxxxx är inte heller till för att lösa problem i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare, samarbetsproblem i en arbetsgrupp eller arbetsmiljöproblem. Sådana problem ska åtgärdas, men inte med hjälp av lex Xxxxx. Som jämförelse kan nämnas att man inte använder lex Xxxxx för att lösa personalproblem inom hälso och sjukvården.
Beslut i ett lex Sarah-ärende
Då anmälan om ett allvarligt missförhållande har gjorts till nämnden är det nämnden som ansvarar för att lex Sarahärendet avslutas med ett beslut. Enligt kommunallagen kan nämnden delegera uppgiften att fatta beslut till ett utskott eller till en tjänsteman.141 Nämndens ansvar för att avsluta ärendet med ett beslut gäller oavsett om den har kunnat klarlägga exakt vad som har hänt eller inte har hänt.
I sitt beslut har nämnden att ta ställning till om det anmälda var ett allvarligt missförhållande eller inte. Om det anmälda missförhållandet inte bedöms vara ett allvarligt missförhållande avslutas lex Sarahärendet med detta beslut. Även om det anmälda inte bedöms vara ett allvarligt missförhållande kan det anmälda missförhållandet vara ett fel eller en brist som ska hanteras inom nämndens systematiska kvalitetsarbete.
141 6 kap. 33 § KL
Dokumentation av en utredning
Handläggningen av ärenden som rör allvarliga missförhållanden ska dokumenteras. Dokumentationen ska göras fortlöpande.142
Det innebär att nämnden utan oskäligt dröjsmål ska dokumentera alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen av en lex Xxxxxx anmälan i handlingar som hör till ärendet. Dokumentationen ska göras löpande för att det ska vara möjligt att följa ärendet. Vid varje tidpunkt ska man kunna se vad som har kommit fram under handläggningen av ärendet, vilka åtgärder som har vidtagits och vad som planeras. Det är inte tillräckligt att dokumentera allt när ärendet är avslutat och klart.143
Dokumentationen ska utvisa144
1. vad det anmälda missförhållandet bestod i,
2. när den muntliga eller skriftliga anmälan togs emot,
3. vem som gjorde anmälan,
4. när och hur det allvarliga missförhållandet upptäcktes,
5. vad som framkom när anmälan utreddes,
6. vilket beslut som utredningen avslutades med,
7. vilka åtgärder som vidtogs med anledning av anmälan, och
8. när (år, månad, dag och, om nödvändigt, klockslag) olika händelser inträffade och åtgärder vidtogs.
Nämnden ska också dokumentera vilka åtgärder som har vidtagits eller planeras i verksamheten för att förhindra att liknande allvarliga missför- hållanden uppkommer igen.145
Vad bestod det anmälda missförhållandet i?
Dokumentationen ska innehålla en beskrivning av det anmälda missför- hållandet. Det är av stor vikt att beskrivningen är så konkret som möjligt. Vilka personer har utsatts? Vad hände? När hände det? Har det hänt vid flera tillfällen? Vad har det anmälda missförhållandet medfört?
142 SOSFS 2008:10 5 kap. 5 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 5 §
143 JO beslut den 5 februari 2008, dnr 45922006 och JObeslut 20091016, dnr 44902008
144 SOSFS 2008:10 5 kap. 5 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 5 §
145 SOSFS 2008:10 5 kap. 7 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 7 §
När gjordes den muntliga eller skriftliga anmälan?
Det ska framgå av dokumentationen när en anmälan togs emot. Med när avses år, månad, dag och klockslag. Detta gäller oavsett om nämnden har fått in en skriftlig anmälan eller om anmälan är muntlig och dokumente- ras av den som tar emot den. Om anmälan är skriftlig anses den ha kom- mit in till nämnden när handlingen anländer via post eller epost, eller när den kommer en behörig tjänsteman tillhanda.146
Vem gjorde anmälan?
Av dokumentationen ska det framgå vem som gjorde en lex Sarahanmä- lan enligt SoL. En lex Sarahanmälan enligt SoL kan inte göras anonymt. (Se vidare avsnittet Anonyma anmälningar i kapitlet Skyldigheten att an- mäla allvarliga missförhållanden.)
Om det är en lex Sarahanmälan enligt LSS ska det av dokumentatio- nen framgå vem som gjorde anmälan, om den inte har gjorts anonymt. Av förarbeten147 till lex Sarahbestämmelsen i LSS framgår att man inte behöver uppge sitt namn vid anmälan av ett allvarligt missförhållande. Det finns inte någon motsvarande formulering i förarbeten när det gäller lex Sarahanmälan enligt SoL.
Det är en viktig uppgift för nämnden att uppmuntra och stödja att an- mälningar görs med angivande av namn. Anställda m.fl. fullgör en i lag reglerad anmälningsskyldighet. En anonym anmälan medför att det inte blir möjligt att gå tillbaka till anmälaren under utredningen för att kon- trollera eller komplettera uppgifter.
När och hur upptäcktes det allvarliga missförhållandet? Dokumentationen ska visa när (år, månad och dag samt ev. klockslag) och hur det allvarliga missförhållandet upptäcktes. Det kan ha betydelse för att kunna klarlägga vem eller vilka som har drabbats och vem eller vilka som har utsatt någon för det anmälda missförhållandet. Uppgifterna kan även ge information om det finns någon eller några personer som kan till- föra mer information om vad som har hänt. Detta gäller särskilt personer som inte längre finns kvar på enheten, t.ex. korttidsanställda vikarier eller praktikanter.
Vad framkom när anmälan utreddes?
Av dokumentationen ska det gå att utläsa vad som framkommit när an- mälan utreddes. Xxxxx har utredaren haft kontakt med? Vad kom fram vid dessa samtal? Finns det något skriftligt material, t.ex. ett läkarintyg? Hur
146 10 § FL
147 Prop. 2004/05:39 s. 49 och bet. 2006/07:SoU13 s. 21
ser den enskilde och i förekommande fall vårdnadshavare, närstående, god man eller förvaltare på det som anmälts? Hur ser andra berörda på det som har anmälts och det som har kommit fram under utredningen – t.ex. anmälaren, den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för missför- hållandet och arbetsledaren?
Dokumentationen ska göras löpande under utredningen.148 Det ska gå att följa hur utredningen har genomförts. Det ställs samma krav på doku- mentationen av utredningen av en lex Sarahanmälan som på utredningen av en ansökan om bistånd enligt XxX eller begäran om insatser enligt LSS. Dokumentationen kan göras i en journal eller en annan handling som hör till akten för lex Sarahärendet. Akten kan vara fysisk eller digi- tal eller både och. Ytterligare information om hur man dokumenterar en utredning finns i Socialstyrelsens handbok Handläggning och dokumen- tation inom socialtjänsten.149
Vilket beslut avslutades utredningen med?
Det ska vidare framgå av dokumentationen vilket beslut som utredningen av en lex Sarahanmälan avslutades med. Beslutet kan fattas av nämnden eller av politiker eller av en tjänsteman med stöd av delegation. Av be- slutet ska det framgå om det anmälda missförhållandet var ett allvarligt missförhållande eller inte.
Av dokumentationen kan det vidare framgå om delar av ärendet har lämnats eller kommer att lämnas till en personalenhet eller motsvarande för arbetsrättsliga åtgärder. Det kan också framgå av dokumentationen om det har gjorts eller kommer att göras en polisanmälan. Om det finns en begäran om skadestånd kan det även framgå att denna begäran har överlämnats till den enhet i kommunen som handlägger sådana frågor.
Beslutet i ett lex Sarahärende kan dock inte vara ett beslut om en arbetsrättslig åtgärd eller att en händelse ska polisanmälas. Däremot kan det som framkommer när en lex Sarahanmälan utreds leda till att man vidtar arbetsrättsliga åtgärder eller gör en polisanmälan.
Vilka åtgärder vidtogs med anledning av anmälan?
Av dokumentationen ska det framgå vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av anmälan. Det gäller både åtgärder som vidtogs omedelbart och åtgärder som vidtas på kort sikt. Vad som avses med omedelbara åtgärder redovisas i avsnittet Omedelbara åtgärder. Med åtgärder på kort sikt avses åtgärder som i många fall kan vidtas omgående av arbetsleda- ren eller en annan chef inom ramen för hans eller hennes uppdrag och be-
148 JO beslut 20080205, dnr 45922006 och JO beslut 20091016, dnr 44902008
149 Socialstyrelsen (2008a)
fogenheter. Som exempel kan nämnas information till samtliga anställda om vad som gäller i en speciell situation, en tillfällig utökning av beman- ningen i verksamheten för att klara av att ge de insatser som en enskild är beviljad, handledning för personalen, översyn av gällande rutiner eller genomgång av hur rutiner ska tillämpas.
Vilka åtgärder har vidtagits eller planeras?
Nämnden ska dokumentera vilka åtgärder som har vidtagits eller planeras i verksamheten för att förhindra att allvarliga missförhållanden uppkom- mer igen.150 I detta kan ingå både åtgärder som genomförs på kort sikt och åtgärder som vidtas eller kommer att vidtas på längre sikt. Om någon eller några av de planerade åtgärderna inte har vidtagits är det ändå lämpligt att redovisa dem i dokumentationen.
Med åtgärder på längre sikt avses t.ex. åtgärder som inte ryms inom arbetsledarens eller chefens uppdrag och befogenheter, utan som kräver beslut av någon annan. Det kan också handla om åtgärder som tar längre tid att genomföra. Permanent utökning av bemanningen i en verksamhet som leder till förändring av budgeten kan vara sådant som fordrar beslut av nämnden eller i vissa fall av kommunfullmäktige. Åtgärder som tar längre tid att genomföra är t.ex. att utbilda samtliga anställda i en verk- samhet eller att rekrytera ny personal med specialkompetens.
Av dokumentationen kan det också framgå om arbetsrättsliga åtgärder har vidtagits eller om en polisanmälan har gjorts.
När inträffade olika händelser och vidtogs åtgärder?
Av dokumentationen av handläggningen av en lex Sarahanmälan ska det framgå när (år, månad, dag och, om nödvändigt klockslag) olika händel- ser inträffade och åtgärder vidtogs. Det ska t.ex. framgå när (inklusive klockslag) en anmälan togs emot, vilken dag utredaren har haft kontakt med olika personer och vilken dag den enskilde som utsatts för det allvar- liga missförhållandet fick information om anmälan.
Vad ska framgå av handlingarna?
Av varje handling som upprättas under utredningen av en lex Xxxxxx
anmälan ska det framgå151
– när (år, månad och dag) handlingen upprättades,
– varifrån uppgifterna i handlingen kommer,
– vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar, och
– vem (namn och befattning eller titel) som har upprättat handlingen.
150 SOSFS 2008:10 5 kap. 7 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 7 §
151 SOSFS 2008:10 5 kap. 6 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 6 §
Eftersom en journalanteckning är att anse som en allmän handling, gäller
punkterna ovan även journalanteckningar.152
Med befattning avses den anställdes funktion, t.ex. enhetschef, under- sköterska eller uppdragstagare. Med titel avses en förtroendevalds funk- tion inom politiken, t.ex. ordförande i nämnden eller ledamot av ett ut- skott.
Bevarande och gallring av handlingarna
Bestämmelser om bevarande och gallring av handlingar i kommuner och landsting finns i tryckfrihetsförordningen och arkivlagen. I tryckfrihets- förordningen finns bestämmelser om allmänna handlingar. (Se vidare ka- pitlet Offentlighet och sekretess). Enligt 3 § tredje stycket arkivlagen ska myndigheternas arkiv bevaras och hållas ordnade så att de tillgodoser
1. rätten att ta del av allmänna handlingar,
2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
3. forskningens behov.
Gallring innebär att förstöra allmänna handlingar eller uppgifter i allmän- na handlingar. Allmänna handlingar får enligt 10 § första stycket arkiv lagen gallras. I andra stycket anges att vid gallring ska man beakta att det arkivmaterial som återstår efter gallring ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket.
Kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige får besluta om detaljerade föreskrifter för den egna kommunens eller landstingets arkiv vård.153 Sådana föreskrifter, arkivreglementen, reglerar bl.a. vilka hand- lingar som ska bevaras, vilka som ska gallras, efter hur lång tid gallring ska ske och vem som beslutar om gallring.
Av kommunens respektive landstingets arkivreglemente behöver det framgå hur lång tid handlingar i lex Sarahärenden ska bevaras, om de ska gallras och i så fall när. Om kommunen beslutar att handlingarna ska gall- ras är det viktigt att de bevaras tillräckligt länge, så att de finns tillgäng- liga för t.ex. tillsynsmyndigheter. Det kan vara lämpligt att åtminstone bevara handlingarna under lika lång tid som handlingar om den enskilde bevaras i personakten, dvs. fem år.154
152 2 kap. 7 § TF, JO beslut 20081010, dnr 46322007, dom från Kammarrätten i Sundsvall 2009 0224 mål nr 270208
153 16 § arkivlagen
154 12 kap. 1 § SoL och 21 c § LSS. Jfr även SOSFS 2008:10 6 kap. 8 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 8 §
Anmälan till Socialstyrelsen
Av 14 kap. 2 § första stycket och 13 kap. 1 § första stycket SoL framgår att nämnden ska anmäla ett allvarligt missförhållande till Socialstyrelsen, om det allvarliga missförhållandet inte har avhjälpts utan dröjsmål. Av 24 a § första stycket och 25 § LSS framgår det att nämnden ska anmäla ett allvarligt missförhållande till Socialstyrelsen, om det allvarliga miss- förhållandet inte har avhjälpts utan dröjsmål. Om missförhållandet har avhjälpts utan dröjsmål finns finns det ingen skyldighet för nämnden att underrätta Socialstyrelsen.
Vad avses med att ett allvarligt missförhållande är avhjälpt? Varken i lagstiftning eller i förarbeten anges uttryckligen vad som avses med att ett missförhållande är avhjälpt. Socialstyrelsen har i föreskrif-
xxxxx försökt ge uttrycket en konkret innebörd. För att ett allvarligt miss- förhållande ska anses vara avhjälpt ska155
– omedelbara åtgärder ha vidtagits,
– utredningen ha inletts, genomförts och avslutats, samt
– ytterligare åtgärder ha vidtagits för att förhindra att missförhållandet
uppkommer igen.
För att nämnden ska anses ha avhjälpt ett allvarligt missförhållande be- höver den inte ha vidtagit samtliga åtgärder som den avser att vidta. Det behöver dock finnas en planering för vilka åtgärder nämnden avser att vidta även på längre sikt för att förhindra att liknande missförhållanden inträffar.
Vad avses med att ett missförhållande är avhjälpt utan dröjsmål?
Varken i lagstiftning eller i förarbeten finns heller uttryckligen angivet vad som i detta sammanhang avses med utan dröjsmål.
Mot bakgrund av att den som har gjort en lex Sarahanmälan bedömer att det är ett allvarligt missförhållande och eftersom utredningen ska ge- nomföras skyndsamt är det rimligt att tänka sig att utredningen i de flesta fall är avslutad inom fyra veckor.
155 SOSFS 2008:10 5 kap. 9 § och SOSFS 2008:11 5 kap. 9 §
När ska anmälan göras till Socialstyrelsen?
Nämnden ska anmäla till Socialstyrelsen om den inte utan dröjsmål både har avslutat utredningen och vidtagit åtgärder för att förhindra att samma eller ett liknande allvarligt missförhållande inträffar igen.156 Anmälan till Socialstyrelsen ska alltså göras så snart nämnden har konstaterat att den inte kommer att avsluta utredningen och vidta åtgärder utan dröjsmål.
Syftet med anmälan till Socialstyrelsen är främst att nämnden ska kun- na få vägledning för att kunna gå vidare med utredningen och åtgärderna. Socialstyrelsen kan däremot inte ta över nämndens ansvar för att slutföra utredningen av lex Xxxxxxxxxxxxx eller för att vidta åtgärder för att för- hindra att missförhållandet uppkommer igen. Detta ansvar ligger alltid kvar hos nämnden. En anmälan till Socialstyrelsen kan innebära att ett tillsynsärende öppnas.
156 SOSFS 2008:10 5 kap. 8 och 9 §§ och SOSFS 2008:11 5 kap. 8 och 9 §§
Xxx Xxxxx-anmälan i enskild verksamhet
Anmälan av allvarliga missförhållanden i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet behandlas i 6 kap. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2008:10) och om tillämp- ning av 24 a § LSS (SOSFS 2008:11). I detta kapitel görs en genomgång av dessa föreskrifter och allmänna råd, där bakgrund och motiv redovi- sas. Genomgången följer dispositionen i kapitel 6 i SOSFS 2008:10 och SOSFS 2008:11.
Rutiner
En yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet med ansvar för omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL eller med ansvar för verksamhet med de särskilda insatserna i 9 § LSS ska fastställa rutiner för hantering av anmälningar av allvarliga missförhål- landen.157 Rutinerna ska dokumenteras.158
Vad bör framgå av rutinerna?
Av de rutiner för hantering av anmälningar av allvarliga missförhållanden som fastställs bör det framgå:159
– vem som är ansvarig för verksamheten,
– hur en anmälan ska göras,
– vem som ska ta emot anmälan när den som är ansvarig för verksamhe- ten inte är i tjänst,
– vem som ska ansvara för att omedelbara åtgärder vidtas när en an mälan har tagits emot,
– vem som ska ansvara för att en anmälan utreds,
– hur en utredning ska genomföras och dokumenteras,
– vem som ska avsluta utredningen med ett ställningstagande, samt
– hur huvudmannen för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, t.ex. styrelsen för ett bolag eller en stiftelse, får information om an mälan, ställningstagandet samt vidtagna eller planerade åtgärder.
Av rutinerna bör det även framgå vem som ska ansvara för att ta ställ- ning till i vilken omfattning och hur den enskilde som har utsatts för ett
157 SOSFS 2008:10 6 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 1 §
158 SOSFS 2008:10 6 kap. 1 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 1 §
159 SOSFS 2008:10 6 kap. 1 § AR och SOSFS 2008:11 6 kap. 1 § AR
allvarligt missförhållande ska ges stöd och informeras om anmälan, ut- redningen och det avslutande ställningstagandet samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Vidare bör det av rutinerna framgå vem som ska ansvara för att ta ställ- ning till i vilken omfattning och hur de verksamma inom SoL respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS och som berörs av en anmälan ska ges stöd och informeras om anmälan, utredningen och det avslutande ställningstagandet samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Vem är ansvarig för en verksamhet?
Enligt 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS har den som är ansvarig för en en- skild verksamhet två uppgifter som är reglerade i lag. Uppgifterna inne- bär dels att ta emot en anmälan, dels att anmäla till tillsynsmyndigheten (Socialstyrelsen) om ett allvarligt missförhållande inte har avhjälpts utan dröjsmål.
Av rutinerna bör det därför framgå vem som är ansvarig för verksam- heten, så att det inte råder någon oklarhet om vem som har ansvar för de uppgifter som regleras i lag. Om det är en tillståndspliktig verksamhet är det troligen den person som förestår verksamheten som avses med den som är ansvarig enligt xxx Xxxxx. I verksamheter som inte är tillstånds- pliktiga kan den ansvarige vara en person som motsvarar den som före- står verksamheten i en tillståndspliktig verksamhet.
Vem ska en anmälan göras till?
Anmälan av ett allvarligt missförhållande ska göras till den som enligt rutinerna är ansvarig för verksamheten.
Hur ska en anmälan göras?
Av rutinerna bör det framgå hur anmälan av ett allvarligt missförhållan- de ska göras. I rutinerna kan det beskrivas hur en muntlig respektive en skriftlig lex Sarahanmälan ska göras.
En skriftlig anmälan kan t.ex. göras på en särskild blankett. Det är den enskilda verksamheten som avgör om den vill ha en särskild blankett och hur en sådan i så fall ska se ut. Görs en anmälan av ett allvarligt miss- förhållande muntligt innebär det givetvis att den som tar emot anmälan också dokumenterar den.
Den ansvarige för verksamheten är skyldig att ta emot en lex Xxxxxx anmälan även om den inte är gjord enligt rutinerna. Det är t.ex. inte möj- ligt att vägra ta emot en muntlig anmälan eller en anmälan där en viss blankett inte har använts.
Vem ska ta emot anmälan när den som är ansvarig för verksamheten inte är i tjänst?
Enligt 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS ska anmälan av ett allvarligt missförhållande göras till den som är ansvarig för verksamheten. Då an- mälningsskyldigheten avser ett allvarligt missförhållande som drabbar en enskild behöver det finnas någon som kan ta emot anmälan vid de tidpunkter verksamheten pågår. Om verksamheten bedrivs dygnet runt behöver ställning tas till vem som ska ta emot anmälan under t.ex. kväl- lar, nätter och helger. Det är också viktigt att uppmärksamma behovet av ersättare när den som är ansvarig för verksamheten är frånvarande vid t.ex. sjukdom, semester, fortbildning eller tjänsteresa. Av rutinerna bör det därför framgå vem som tar emot anmälan när den som är ansvarig för verksamheten inte är i tjänst.
Vem ska ansvara för att omedelbara åtgärder vidtas?
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att omedelbara åt- gärder vidtas när en anmälan om ett allvarligt missförhållande har tagits emot. Det kan vara samma person som har tagit emot anmälan eller nå- gon annan, som omgående gör en bedömning av om omedelbara åtgärder behöver vidtas och i så fall vilka. Det är viktigt att den som får denna uppgift har både kunskap och befogenheter för att kunna göra bedöm- ningen och vidta de åtgärder som krävs. Av föreskriften160 om att det ska vidtas omedelbara åtgärder när en anmälan har tagits emot följer att det vid de tidpunkter som verksamheten bedrivs behöver finnas en person tillgänglig som har detta ansvar och dessa befogenheter. Det är också vik- tigt att uppmärksamma behovet av ersättare vid t.ex. sjukdom, semester, fortbildning eller tjänsteresa.
Vem ska ansvara för att en anmälan utreds?
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att en anmälan ut- reds. Det är huvudmannen för den enskilda verksamheten som har att ta ställning till vem som ska ha detta ansvar. Anmälan kan utredas av någon som är anställd av den enskilda verksamheten. Verksamheten kan också träffa avtal med en kommun eller en utomstående person (t.ex. konsult) om att utreda lex Sarahanmälningar. Huvudmannen för verksamheten kan dock inte överlåta ansvaret för att en lex Sarahanmälan utreds till kommunen eller till en utomstående utredare.
Det finns inga nationellt fastställda kompetenskrav för den som ska genomföra utredningen. Huvudmannen för den enskilda verksamheten
160 SOSFS 2008:10 6 kap. 3 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 3 §
förutsätts dock, som i alla andra sammanhang när huvudmannen fördelar arbetsuppgifter, utse personer med tillräcklig kompetens (kunskap och er- farenhet) samt personlig lämplighet för uppgiften. En förutsättning är att utredaren har kunskap om den lagstiftning som gäller för socialtjänsten.
För enskilda verksamheter finns inga bestämmelser om jäv i lag. Det är dock angeläget att den som utreder en anmälan om ett allvarligt missför- hållande uppfattas som neutral och opartisk. I de flesta fall är det olämp- ligt att arbetsledaren för den eller de arbetstagare som berörs av en anmä- lan gör utredningen.161 Det finns flera skäl till detta. Utredningen kan t.ex. visa att arbetsledaren också berörs av anmälan – om orsaker till det som har hänt kan relateras till brister i ledningen och styrningen av verksam- heten. Arbetsledaren kan även behöva prioritera andra arbetsuppgifter som t.ex. att ge stöd och information till enskilda och till arbetsgruppen. När huvudmannen för den enskilda verksamheten fastställer vem som ska utreda anmälan behöver det uppmärksammas att det inte är lämpligt att det är samma person som gjort lex Sarahanmälan som gör utredningen. Vidare måste den som ska inleda utredningen vara i tjänst så att utred- ningen kan påbörjas senast dagen efter att anmälan har tagits emot. Verk- samheter som bedrivs dygnet runt alla dagar på året behöver därför ha till- gång till en person som kan inleda en utredning på t.ex. en lördag eller på julafton om en anmälan har tagits emot föregående dag. Detta innebär att
det kan bli olika personer som inleder respektive fullföljer en utredning.
Objektiv och opartisk hantering
Om någon av dem som i vanliga fall har ansvar för att ta emot en anmä- lan, vidta omedelbara åtgärder, göra en utredning eller avsluta utredning- en med ett ställningstagande själv berörs av innehållet är det olämpligt att han eller hon har ansvar för dessa uppgifter. Det finns inga bestämmelser i lag om jäv för enskilda verksamheter. Det är dock önskvärt att även en enskild verksamhet försöker hitta en lösning i en sådan situation som möjliggör att dessa uppgifter fullgörs av någon som uppfattas som neutral och opartisk.
Hur ska en utredning genomföras och dokumenteras?
Det bör också framgå av rutinerna hur en utredning ska genomföras och dokumenteras. Dessa rutiner ska vara till stöd för den som ska utreda och dokumentera en lex Sarahanmälan. Av den enskilda verksamhetens rutiner kan det framgå vilka moment som ska ingå i en utredning och vad som ska dokumenteras.
161 Jfr SOSFS 2005:28 5 kap. 1 § AR
Vem ska avsluta utredningen med ett ställningstagande?
Av rutinerna bör det framgå vem som ska avsluta utredningen med ett ställningstagande. När en anmälan om ett allvarligt missförhållande har utretts ska utredningen avslutas med ett ställningstagande. Det är huvud- mannen för den enskilda verksamheten som har att ta ställning till vem som ska ha ansvaret för detta. Det kan vara huvudmannen själv (t.ex. äga- ren eller styrelsen), den som är ansvarig för verksamheten eller en chef.
Information till huvudmannen för den enskilda verksamheten
Det är huvudmannen för den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksam heten som har det yttersta ansvaret för verksamheten i förhållande till den nämnd som har tecknat avtal om en insats enligt SoL respektive LSS. Om den enskilda verksamheten har tillstånd från Socialstyrelsen (länsstyrel- sen t.o.m. 31 december 2009) är det huvudmannen som har beviljats till- ståndet. Den som ansvarar för verksamheten kan fördela ansvaret för de arbetsuppgifter som inte är reglerade i lag på en eller flera medarbetare.
Av rutinerna bör det därför framgå hur huvudmannen för den enskilda verksamheten får information om olika moment som rör en anmälan om ett allvarligt missförhållande. För att huvudmannen ska ha kännedom om den aktuella situationen kan informationen behöva ges vid minst två till- fällen. Informationen kan dels ges när en anmälan har tagits emot, dels när utredningen är avslutad och ett avslutande ställningstagande är gjort. Vid det senare tillfället kan huvudmannen även informeras om de åtgär- der som vidtagits samt om de åtgärder som planeras för att förhindra att missförhållandet eller liknande missförhållanden inträffar igen.
Stöd och information till den enskilde som berörs av en lex Xxxxx- xxxxxxx
I samband med en anmälan om att en eller flera enskilda har utsatts för ett allvarligt missförhållande kan de enskilda behöva stöd och information. I detta avsnitt behandlas stöd och information var för sig, men stöd och information kan även ges vid samma tillfälle.
Stöd till den enskilde
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur den som har utsatts för det allvarliga missför- hållandet ska få stöd. Det innebär att det behöver finnas någon som kan bedöma detta. Den enskilde kan behöva stöd både i samband med att det allvarliga missförhållandet upptäcks och senare i processen.
Information om hanteringen av en lex Sarah-anmälan
Det bör framgå av rutinerna vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur den som har utsatts för ett allvarligt missförhål- lande ska informeras. För att den enskilde ska ha kännedom om vad som händer och vad som rör honom eller henne behöver informationen ges vid minst två tillfällen. Vid det första tillfället informeras han eller hon om an- mälan. Vid ett senare tillfälle informeras den enskilde om utredningen och ställningstagandet samt om vilka åtgärder som har vidtagits och planeras. Ansvaret för att göra en anmälan enligt xxx Xxxxx ligger på de personer som omfattas av anmälningsskyldigheten. Därmed är det inte självklart att den enskilde som enligt anmälan har utsatts för ett allvarligt missför- hållande känner till att det har gjorts en anmälan enligt xxx Xxxxx. Detta kan inte anses överensstämma med utformningen av SoL och LSS. Enligt dessa lagar får man inte vidta åtgärder utan den enskildes samtycke. Vi- dare bör den enskilda verksamheten hålla den enskilde underrättad om journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller hen- ne.162 Den enskilde kan vidare ha rätt att ta del av handlingar som rör ho-
nom eller henne. För enskild verksamhet regleras detta i SoL och LSS.163 När en anmälan tagits emot behöver därför den som enligt rutinerna
har detta ansvar ta ställning till i vilken omfattning och hur den enskilde ska informeras om anmälan. För att undvika att den enskilde får den för- sta informationen via massmedier eller ryktesspridning är det viktigt att informationen ges så snart möjligt.
Det normala är att den enskilde får information om en lex Xxxxxxxxxx- lan som berör honom eller henne. Informationens omfattning och utform- ning kan däremot variera. I de flesta fall är muntlig information lämplig, eftersom den enskilde då får möjlighet att ställa frågor. Den enskilde be- höver även få information om vad en lex Sarahanmälan är och hur den enskilda verksamheten kommer att hantera anmälan.
Om den enskilde av något skäl inte informeras om lex Xxxxxxxxxxxxx behöver detta motiveras. Dokumentationen ska enligt XxX och LSS utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.164 Att det finns en lex Sarahanmälan som avser den enskilde är både en faktisk omständighet och en händelse av bety- delse. Av detta följer att beslutet och motiveringen till att inte informera den enskilde ska dokumenteras. Dokumentationen kan göras i handlingar som hör till den enskildes personakt.165
162 7 kap. 3 § SoL och 11 kap. 6 § SoL och 21 b § LSS
163 7 kap. 4 § SoL och 23 c § LSS
164 11 kap. 5 § SoL och 21 a § LSS
165 SOSFS 2006:5 6 kap. 2 § AR
När den enskilde informeras måste gällande regler om tystnadsplikt i 15 kap. 1 § SoL respektive 29 § LSS tillämpas. Om det av anmälan framgår att det är flera personer som har utsatts för ett allvarligt missför- hållande måste man vara noga med att inte lämna ut uppgifter om andra enskilda som omfattas av tystnadsplikt.
Information till barn och deras vårdnadshavare
Om den som enligt anmälan har utsatts för ett allvarligt missförhållande är under 18 år ska, i de allra flesta fall, både barnet och vårdnadshavarna informeras. Oftast är det båda eller den ena av föräldrarna som är vård- nadshavare.
När anmälan avser ett litet barn är det troligen enbart vårdnadshavarna som informeras. Om anmälan avser ett äldre barn kan det vara lämpligt att informera barnet i samråd med vårdnadshavarna. När det gäller barn i tonåren informeras i de flesta fall både barnet och vårdnadshavarna, med beaktande av gällande regler om tystnadsplikt. Det kan finnas situationer när vårdnadshavarna inte ska få någon information. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, god man och förvaltare samt Offentlighet och sekretess.)
Information till vuxna personer
Ibland kan en vuxen person, som enligt anmälan har utsatts för ett all- varligt missförhållande, av något skäl inte själv ta emot informationen. Då behöver ställning tas till vem som ska informeras i stället. I de flesta fall är det redan dokumenterat i personakten vem som ska kontaktas i frågor som rör den enskilde. Det kan vara en god man, en förvaltare eller en närstående. Frågan om vem som ska kontaktas i samband med en lex Sarahanmälan som rör en enskild bör endast i undantagsfall uppkomma först när en anmälan har gjorts. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, god man och förvaltare samt Offentlighet och sekretess.)
Stöd och information till anställda m.fl. som berörs av en anmälan
En anmälan om ett allvarligt missförhållande berör även dem som är verksamma inom omsorger om äldre personer eller personer med funk- tionshinder enligt XxX respektive dem som fullgör uppgifter enligt LSS. Det kan vara de som t.ex. arbetar på den arbetsplats, i den verksamhet eller hos den huvudman för en enskild verksamhet som berörs av en an- mälan. Främst berörs
• den som har gjort anmälan
• den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt miss- förhållande
• arbetsgruppen
• arbetsledaren.
En anmälan om ett allvarligt missförhållande som tas emot i en enskild verksamhet är inte en allmän handling såsom i kommunal verksamhet. (Se vidare kapitlet Offentlighet och sekretess.) Ändå är det inte ovanligt att massmedier får kännedom om en anmälan. Den enskilda verksam- heten kan ha nytta av att ha rutiner för hur man ska agera i förhållande till massmedier i samband med en lex Sarahanmälan. När verksamheten har kontakt med massmedier är det viktigt att uppmärksamma gällande bestämmelser om tystnadsplikt.
Stöd till anställda m.fl.
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur de som är verksamma enligt XxX respek- tive fullgör uppgifter enligt LSS och som berörs av en anmälan om ett allvarligt missförhållande ska få stöd. Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter att tillhandahålla stöd till anställda finns bl.a. i Arbetar- skyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd samt i sam- ma myndighets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.166 Det finns även bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systema- tiskt arbetsmiljöarbete.167 Enligt dessa föreskrifter har arbetsgivaren an- svar för anställda, inhyrd arbetskraft och praktikanter. Däremot omfattas inte uppdragstagare och frivilligarbetare. Om en anmälan av ett allvarligt missförhållande berör uppdragstagare eller frivilligarbetare är det lämp- ligt att den ansvarige överväger i vilken omfattning och hur stöd kan ges till den eller de personerna.
Vilken form av stöd som behövs beror på vad lex Sarahanmälan gäller och hur situationen i arbetsgruppen ser ut. Anmälaren och den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt missförhållande kan t.ex. erbjudas stödsamtal via företagshälsovården. Även arbetsgruppen och arbetsledaren kan behöva stöd för att kunna fortsätta att sköta sina arbetsuppgifter under utredningstiden.
Information om en lex Sarah-anmälan
Av rutinerna bör det framgå vem som ska ansvara för att ta ställning till i vilken omfattning och hur de verksamma enligt XxX respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS ska informeras. För att de anställda m.fl. ska ha kännedom om vad som händer och som berör dem eller deras arbets- plats behöver information ges vid minst två tillfällen. Vid det första till- fället informeras om anmälan och vid det senare tillfället om utredningen och ställningstagandet samt vidtagna och planerade åtgärder.
166 AFS 1999:7
167 AFS 2001:1
Ansvaret för att göra en anmälan enligt xxx Xxxxx ligger på enskilda personer som omfattas av anmälningsskyldigheten. Därmed är det inte givet att den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvar- ligt missförhållande känner till att det har gjorts en lex Sarahanmälan som omfattar honom eller henne. Om det framgår av anmälan vem eller vilka som uppges ha utsatt någon för ett allvarligt missförhållande är det lämpligt att de får information om anmälan. För att undvika att de får kännedom om anmälan via massmedier eller ryktesspridning behöver in- formationen om anmälan ges så snart som möjligt. Den eller de behöver också fortlöpande få information om vad som händer under utredningen och om det avslutande ställningstagandet.
Det är också viktigt att den som har anmält missförhållandet får infor- mation om vad som händer med anmälan, om utredningen samt om det avslutande ställningstagandet.
Information behöver också ges till arbetsgruppen, som kanske inte hel- ler känner till att det har gjorts en lex Sarahanmälan som avser den egna arbetsplatsen.
När en anmälan har tagits emot i verksamhet enligt XxX är det därför lämpligt att den som enligt rutinerna har ansvar för att informera tar ställ- ning till i vilken omfattning och i så fall hur de verksamma inom omsor- ger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt XxX ska informeras om anmälan. Detsamma gäller i vilken omfattning och hur de som fullgör uppgifter enligt LSS ska informeras när anmälan avser verksamhet enligt LSS.
Det normala är att information ges i någon form. Informationens om- fattning och utformning kan däremot variera. En muntlig information kan ge möjlighet att ställa frågor. I ett senare skede behöver de verksamma enligt XxX respektive de som fullgör uppgifter enligt LSS ges information om vad som har framkommit i utredningen, om det avslutande ställnings- tagandet samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Vid samtliga tillfällen är det viktigt att informationen ges med beak- tande av gällande regler om tystnadsplikt.
Information om skyldigheten att anmäla
Det är viktigt att de som omfattas av skyldigheten att anmäla allvarliga missförhållanden får information om denna skyldighet och om hur de ska fullgöra den.
Vem ska informera om skyldigheten?
Information om innebörden av anmälningsskyldigheten och om rutinerna för hantering av anmälningar ska ges till dem som är verksamma inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL.168 På motsvarande sätt ska information om innebörden av anmäl- ningsskyldigheten och om rutinerna för hantering av anmälningar ges till dem som fullgör uppgifter enligt LSS.169
Det är huvudmannen för den enskilda verksamheten som har ansvar för att de som omfattas av skyldigheten att anmäla ett allvarligt miss- förhållande får information om vad denna skyldighet innebär och hur en anmälan ska göras och hanteras. Huvudmannen kan lägga ut ansvaret för denna arbetsuppgift på en eller flera anställda.
Hur och när ska informationen ges?
Informationen bör ges både muntligt och skriftligt.170 För att alla berörda ska veta vad de ska göra om det inträffar en situation när den lex Xxxxxx anmälan ska göras behöver informationen finnas tillgänglig i skrift och att det är känt var informationen finns. Det är också viktigt att den som är an- svarig för att informera lämnar informationen muntligt så att de anställda m.fl. får möjlighet att ställa frågor.
Informationen bör ges i samband med att en person påbörjar en anställ- ning, ett uppdrag eller en praktikperiod.171 Frivilligarbetare i verksamhet inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder en- ligt SoL bör informeras när de introduceras i verksamheten.172 För att en nyanställd eller en praktikant ska kunna fullgöra sin skyldighet behöver information lämnas så snart möjligt efter att anställningen eller praktik- perioden har påbörjats. Ett sätt kan vara att informera om skyldigheten samtidigt som man under någon av de första dagarna informerar om tyst- nadsplikten.
Till personer som kontinuerligt är knutna till verksamheten bör infor- mation ges minst en gång per år.173
168 SOSFS 2008:10 6 kap. 2 §
169 SOSFS 2008:11 6 kap. 2 §
170 SOSFS 2008:10 6 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 6 kap. 2 § AR
171 SOSFS 2008:10 6 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 6 kap. 2 § AR
172 SOSFS 2008:10 6 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 6 kap. 2 § AR
173 SOSFS 2008:10 6 kap. 2 § AR och SOSFS 2008:11 6 kap. 2 § AR
Det finns fördelar med att praktikanter och deltagare i arbetsmarknads- politiska åtgärder får information före praktikperioden om anmälnings- skyldigheten och vad den innebär. Det kan därför finnas anledning för den enskilda verksamheten att ta upp lex Xxxxx med de ansvariga för de gymnasie och högskoleutbildningar och de arbetsmarknadspolitiska åt- gärder som verksamheten tar emot praktikanter från.
På samma sätt kan det vara bra att informera en frivilligorganisation i samband med att en enskild verksamhet kommer överens om ett orga- niserat samarbete inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder enligt SoL.
Att information har getts till ansvariga för utbildningar eller frivillig- organisationer inskränker inte den enskilda verksamhetens ansvar för att informera en praktikant eller en frivilligarbetare som omfattas av anmäl- ningsskyldigheten.
Av förarbeten framgår att de anmälningsskyldiga också har möjlighet att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall den verksamhets- ansvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen eller om det finns skäl att tro att så skulle vara fallet.174 Det är lämpligt att de som om- fattas av skyldigheten att anmäla enligt xxx Xxxxx får information även om detta. En anmälan till Socialstyrelsen (tillsynsmyndigheten) är dock inte en anmälan enligt xxx Xxxxx. (Se vidare kapitlet Möjligheter att anmäla.)
Omedelbara åtgärder
När den som är ansvarig för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet har tagit emot en anmälan om ett allvarligt missförhållande ska den som huvudmannen för den enskilda verksamheten har utsett, göra en bedöm- ning av om anmälan kräver att omedelbara åtgärder vidtas. Med omedel- bart avses i direkt anslutning till att anmälan tas emot, samma arbetspass, nästföljande arbetspass eller nästföljande dag. Om det behövs ska den utsedda personen vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att
– undanröja direkta hot mot enskildas liv, personliga säkerhet eller fy siska eller psykiska hälsa, eller
– förhindra att konsekvenserna för enskildas liv, personliga säkerhet el- ler fysiska eller psykiska hälsa förvärras.175
Vilka omedelbara åtgärder som krävs beror på vad anmälan avser. Om det anmälda allvarliga missförhållandet är ett hot mot en eller flera enskilda i något avseende är det viktigt att omedelbart undanröja det direkta hotet.
174 Prop. 1997/98:113 s. 88
175 SOSFS 2008:10 6 kap. 3 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 3 §
Om det anmälda allvarliga missförhållandet har medfört konsekvenser för en eller flera enskilda ska omedelbara åtgärder vidtas som förhindrar att konsekvenserna förvärras. Det kan handla om att se till att en person får nödvändig vård och omsorg inom verksamheten eller hälso och sjuk- vård inom landstingets ansvarsområde.
Om någon har utsatts för ett övergrepp eller ett bristfälligt bemötande kan det vara av stor vikt för den enskilde att han eller hon inte behöver ha kontakt med den som har utsatt honom eller henne för detta. Arbetsgiva- ren kan därför behöva stänga av eller omplacera en medarbetare medan en anmälan utreds. Detta är då en arbetsrättslig åtgärd som vidtas enligt de lagar och kollektivavtal som gäller för sådana åtgärder.
Utredning och dokumentation
En utredning ska inledas senast dagen efter att den som är ansvarig för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet har tagit emot en anmälan om ett allvarligt missförhållande.176 Det är därför nödvändigt att varje verksamhet har tillgång till en person, i de flesta fall en anställd, som har i uppgift att inleda utredningen av en lex Sarahanmälan och som har till- räcklig kompetens för att göra detta. Utredningen ska genomföras skynd- samt.177 Det finns inte några bestämmelser som reglerar vad skyndsamt är, men det är fråga om förhållandevis kort tid eftersom anmälan avser ett allvarligt missförhållande. Med skyndsamt avses inte flera månader eller ännu längre tid.
Genomförande av en utredning
Utredningen syftar främst till att klarlägga
• Vad har hänt?
• Varför har det hänt?
• Vad kan göras för att förhindra att något liknande inträffar igen?
Hur en utredning ska genomföras beror på situationen i det enskilda fal- let. Samtal med den enskilde, den som har gjort anmälan, den eller dem som enligt anmälan har utsatt någon för ett allvarligt missförhållande och den närmaste arbetsledaren ingår i princip i samtliga utredningar. Ibland kan samtal med arbetskamrater i arbetsgruppen och med tidigare chefer bidra med underlag till utredningen.
176 SOSFS 2008:10 6 kap. 4 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 4 §
177 SOSFS 2008:10 6 kap. 4 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 4 §
För att kunna klarlägga vad som har hänt den enskilde kan det även behövas kontakter med andra myndigheter eller med personer utanför den egna verksamheten. Det kan t.ex. gälla samtal med personal inom hälso och sjukvården. Vissa utredningar kan behöva kompletteras med ett läkarintyg. För att få ta kontakt med andra myndigheter, i syfte att inhämta uppgifter som rör en enskilds personliga förhållanden, krävs i princip alltid den enskildes samtycke.
Om anmälan gäller ett barn är det i de flesta fall lämpligt att utreda- ren talar med vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, god man och förvaltare samt Offentlighet och sekretess.) Om anmälan gäller en vuxen person som har svårt att eller inte kan företräda sig själv kan det vara lämpligt att utredaren talar med god man, förvaltare eller någon närstående. Detta måste då ske med beaktande av regler om tystnadsplikt och till samtycken som den enskilde har lämnat. Om den enskilde inte kan företräda sig själv bör det sedan tidigare vara klarlagt vem som ska kontaktas. (Se vidare kapitlen Ställföreträdare, god
man och förvaltare samt Offentlighet och sekretess.)
Vidare är det viktigt att fundera över orsakerna till det som har hänt. I många fall finns det mer än en förklaring. Ett allvarligt missförhållande kan t.ex. orsakas av att det saknas rutiner, att rutinerna är felaktiga, att rutinerna inte följs, att bemanningen är otillräcklig, att personalen inte har tillräcklig kompetens för de uppgifter som ska utföras eller att det finns brister i ledarskap och organisation.
Även om den direkta orsaken till ett allvarligt missförhållande är att en eller flera anställda har gjort fel så finns det ofta ytterligare förklaringar till det inträffade. Vilka rutiner verksamheten har för att rekrytera och in- troducera personal samt vilka möjligheter personalen har att få handled- ning och stöd i det dagliga arbetet är några av de frågor som kan behöva besvaras under utredningen.
Syndabock eller systemfel?
För att förhindra att ett liknande allvarligt missförhållande inträffar igen är det viktigt att identifiera systemfel. Avsikten med lex Xxxxx är inte att peka ut en enskild anställd som ”syndabock”.
Xxx Xxxxx är inte heller till för att lösa problem i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare, samarbetsproblem i en arbetsgrupp eller arbetsmiljöproblem. Sådana problem ska åtgärdas, men inte med hjälp av lex Xxxxx. Som jämförelse kan nämnas att man inte använder lex Xxxxx för att lösa personalproblem inom hälso och sjukvården.
Ställningstagande efter utredningen av en lex Sarah-anmälan Utredningen av en lex Sarahanmälan ska avslutas med ett ställnings tagande.178 Det är huvudmannen för den enskilda verksamheten som an-
svarar för att detta görs. Verksamhetens ansvar för att avsluta utredningen med ett ställningstagande gäller oavsett om den har kunnat klarlägga ex- akt vad som har hänt eller inte har hänt.
I sitt ställningstagande har den enskilda verksamheten att ta ställning till om det anmälda var ett allvarligt missförhållande eller inte. Om det anmälda missförhållandet inte bedöms vara ett allvarligt missförhållande avslutas utredningen av lex Sarahanmälan med detta ställningstagande. Det anmälda kan dock vara ett fel eller en brist som ska hanteras inom den enskilda verksamhetens systematiska kvalitetsarbete.
Dokumentation av en utredning
Det som framkommer när en anmälan om ett allvarligt missförhållande utreds ska dokumenteras. Uppgifterna ska fortlöpande föras in i doku- mentationen.179
Det innebär att alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning- en av en lex Sarahanmälan ska dokumenteras utan oskäligt dröjsmål. Dokumentationen görs löpande för att det ska vara möjligt att följa utred- ningen. Vid varje tidpunkt ska man kunna se vad som har kommit fram vid utredningen av anmälan, vilka åtgärder som har vidtagits och vad som planeras. Det är inte tillräckligt att dokumentera allt när utredningen är avslutad och klar.180
Dokumentationen ska utvisa181
1. vad det anmälda missförhållandet bestod i,
2. när den muntliga eller skriftliga anmälan togs emot,
3. vem som gjorde anmälan,
4. när och hur det allvarliga missförhållandet upptäcktes,
5. vad som framkom när anmälan utreddes,
6. vilket ställningstagande som utredningen avslutades med,
7. vilka åtgärder som vidtogs med anledning av anmälan, och
8. när (år, månad, dag och, om nödvändigt, klockslag) olika händelser inträffade och åtgärder vidtogs.
178 SOSFS 2008:10 6 kap. 4 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 4 §
179 SOSFS 2008:10 6 kap. 5 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 5 §
180 Jfr JO beslut 20080205, dnr 45922006 och JO beslut 20091016, dnr 44902008
181 SOSFS 2008:10 6 kap. 5 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 5 §
De åtgärder som har vidtagits eller planeras i verksamheten för att förhin- dra att liknande allvarliga missförhållanden uppkommer igen ska doku- menteras.182
Vad bestod det anmälda missförhållandet i?
Dokumentationen ska omfatta en beskrivning av det anmälda missförhål- landet. Det är av stor vikt att beskrivningen är så konkret som möjligt. Vilka personer har utsatts? Vad hände? När hände det? Har det hänt vid flera tillfällen? Vad har det anmälda missförhållandet medfört?
När gjordes den muntliga eller skriftliga anmälan?
Det ska framgå av dokumentationen när anmälan togs emot. Med när avses år, månad, dag och klockslag. Detta gäller oavsett om den som är ansvarig för verksamheten har fått en skriftlig anmälan eller om det är en muntlig anmälan som dokumenteras av mottagaren.
Vem gjorde anmälan?
Av dokumentationen ska det framgå vem som gjorde en lex Sarahanmä- lan enligt SoL. En lex Sarahanmälan enligt SoL kan inte göras anonymt. (Se vidare avsnittet Anonyma anmälningar i kapitlet Skyldigheten att an- mäla allvarliga missförhållanden.)
Om det är en lex Sarahanmälan enligt LSS ska det av dokumentatio- nen framgå vem som gjorde anmälan, om den inte har gjorts anonymt. Av förarbeten183 till lex Sarahbestämmelsen i LSS framgår att man inte behöver uppge namnet vid anmälan av ett allvarligt missförhållande. Det finns inte någon motsvarande formulering i förarbeten när det gäller lex Xxxxx enligt SoL.
Det är en viktig uppgift för huvudmannen för den enskilda verksamheten att uppmuntra och stödja att anmälningar görs med angivande av namn. Anställda m.fl. fullgör en anmälningsskyldighet som är reglerad i lag. En anonym anmälan medför att det inte blir möjligt att gå tillbaka till anmäla- ren under utredningen för att kontrollera eller komplettera uppgifter.
När och hur upptäcktes det allvarliga missförhållandet? Dokumentationen ska visa när (år, månad, dag samt ev. klockslag) och hur det allvarliga missförhållandet upptäcktes. Detta är viktigt för att kunna klarlägga vem eller vilka som har drabbats och vem eller vilka som har ut- satt någon för det anmälda missförhållandet. Uppgifterna kan även ge infor- mation om det finns någon eller några personer som kan tillföra mer infor-
182 SOSFS 2008:10 6 kap. 7 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 7 §
183 Prop. 2004/05:39 s. 49 och bet. 2006/07:SoU13 s. 21
xxxxxx om vad som har hänt. Detta gäller särskilt personer som inte längre finns kvar på enheten, t.ex. korttidsanställda vikarier eller praktikanter.
Vad framkom när anmälan utreddes?
Av dokumentationen ska det gå att utläsa vad som framkom när anmälan utreddes. Xxxxx har utredaren haft kontakt med? Vad kom fram vid dessa samtal? Finns det något skriftligt material, t.ex. ett läkarintyg? Hur ser den enskilde, och i förekommande fall vårdnadshavare, närstående, god man eller förvaltare, på det som anmälts? Hur ser andra berörda på det som har anmälts och det som har kommit fram under utredningen – t.ex. anmälare, den eller de som enligt anmälan har utsatt någon för missför- hållandet och arbetsledaren?
Dokumentationen ska göras löpande under utredningen.184 Det ska gå att följa hur utredningen har genomförts. Det är lämpligt att dokumenta- tionen hålls samman med den mottagna lex Sarahanmälan. (Se vidare avsnittet Bevarande och gallring av handlingar.) Dokumentationen kan göras manuellt på papper eller digitalt.
Ytterligare information om hur man dokumenterar en utredning finns i Socialstyrelsens handbok Handläggning och dokumentation inom social- tjänsten.185
Vilket ställningstagande avslutades utredningen med?
Det ska vidare framgå av dokumentationen vilket ställningstagande som utredningen av en lex Sarahanmälan avslutades med. Ställningstagan- det görs av huvudmannen för den enskilda verksamheten eller av den som har utsetts att göra ställningstagandet. Av ställningstagandet ska det framgå om det anmälda missförhållandet var ett allvarligt missförhål- lande eller inte.
Av dokumentationen kan det vidare framgå om delar av utredningen har lämnats eller kommer att lämnas till en personalenhet eller motsva- rande för arbetsrättsliga åtgärder. Det kan också framgå av dokumenta- tionen om det har gjorts eller kommer att göras en polisanmälan. Om det finns en begäran om skadestånd kan det också framgå att denna begäran utreds i särskild ordning.
Ställningstagandet som avslutar utredningen av en lex Sarahanmälan kan dock inte vara ett ställningstagande om en arbetsrättslig åtgärd eller om att en händelse ska polisanmälas. Däremot kan det som framkommer när en lex Sarahanmälan utreds leda till att man vidtar arbetsrättsliga åtgärder eller gör en polisanmälan.
184 Jfr JO beslut 20080205, dnr 45922006 och JO beslut 20091016, dnr 44902008
185 Socialstyrelsen (2008a)
Vilka åtgärder vidtogs med anledning av anmälan?
Av dokumentationen ska det framgå vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av anmälan. Det gäller både åtgärder som vidtogs omedelbart och åtgärder som vidtas på kort sikt. Vad som avses med omedelbara åtgärder redovisas i avsnittet Omedelbara åtgärder. Med åtgärder på kort sikt avses åtgärder som i många fall kan vidtas omgående av arbetsle- daren eller en av annan chef inom ramen för hans eller hennes uppdrag och befogenheter. Som exempel kan nämnas information till samtliga an- ställda om vad som gäller i en speciell situation, en tillfällig utökning av bemanningen i verksamheten för att klara av att ge de insatser som en en- skild är beviljad, handledning för personalen, översyn av gällande rutiner eller genomgång av hur rutiner ska tillämpas.
Vilka åtgärder har vidtagits eller planeras?
De åtgärder som har vidtagits eller som planeras i verksamheten för att förhindra att liknande allvarliga missförhållanden uppkommer igen ska dokumenteras.186 I detta kan ingå både åtgärder som genomförs på kort sikt och åtgärder som vidtas eller kommer att vidtas på längre sikt. Om någon eller några av de planerade åtgärderna inte har vidtagits är det ändå lämpligt att redovisa dem i dokumentationen.
Med åtgärder på längre sikt avses t.ex. åtgärder som inte ryms inom arbetsledarens eller chefens uppdrag och befogenheter, utan som kräver beslut av någon annan. Det kan också handla om åtgärder som tar längre tid att genomföra. Permanent utökning av bemanningen i en verksamhet som leder till förändring av budgeten kan vara sådant som fordrar beslut av huvudmannen för den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheten (t.ex. ägaren eller styrelsen). Åtgärder som tar längre tid att genomföra är t.ex. att utbilda samtliga anställda i en verksamhet eller att rekrytera ny personal med specialkompetens.
Av dokumentationen kan det också framgå om arbetsrättsliga åtgärder har vidtagits eller om en polisanmälan har gjorts.
När olika inträffade olika händelser och vidtogs åtgärder?
Av dokumentationen av utredningen av en lex Sarahanmälan ska det framgå när (år, månad, dag och, om nödvändigt klockslag) olika xxxxxx- ser inträffade och åtgärder vidtogs. Det ska t.ex. framgå när (inklusive klockslag) anmälan togs emot, vilken dag utredaren har haft kontakt med olika personer, vilken dag huvudmannen för verksamheten informerades om anmälan, vilken dag berörd nämnd informerades och vilken dag den
186 SOSFS 2008:10 6 kap. 7 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 7 §
enskilde som utsatts för det allvarliga missförhållandet fick information
om anmälan.
Vad ska framgå av dokumentationen?
Av det som dokumenteras när en anmälan om ett allvarligt missförhål- lande utreds ska det även framgå
– när (år, månad och dag) dokumentationen gjordes,
– varifrån uppgifterna i dokumentationen kommer,
– vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar, och
– vem (namn och befattning eller titel) som har dokumenterat.187
Med befattning avses den anställdes funktion, t.ex. chef, föreståndare, undersköterska eller uppdragstagare. Med titel avses en persons funktion hos huvudmannen för den enskilda verksamheten, t.ex. ordförande i bo- lagets styrelse eller styrelseledamot.
Bevarande och gallring av handlingar
Dokumentationen, dvs. anmälan om ett allvarligt missförhållande och det som framkommit under utredningen, ska bevaras minst två år efter att den sista anteckningen gjordes.188 Denna tidsgräns överensstämmer med bestämmelserna i SoL och LSS189 när det gäller anteckningar och andra uppgifter i personakter. Det är lämpligt att den enskilda verksamheten tar ställning till vad som ska hända med dokumentationen efter denna tidsgräns.
Då dokumentationen innehåller uppgifter som omfattas av bestäm- melserna om tystnadsplikt måste de förvaras så att inte obehöriga kan få tillgång till dem.
Information till berörd nämnd
När en anmälan om ett allvarligt missförhållande har tagits emot av den som är ansvarig för en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska den enskilda verksamheten informera berörd nämnd – dvs. nämnden i den kommun som har beslutat om insatser för den enskilde som berörs av innehållet i en anmälan. Informationen ska ges vid två tillfällen: dels när anmälan har tagits emot, dels när utredningen med anledning av anmälan har avslutats.190
187 SOSFS 2008:10 6 kap. 6 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 6 §
188 SOSFS 2008:10 6 kap. 8 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 8 §
189 7 kap. 3 § SoL och 23 a § LSS
190 SOSFS 2008:10 6 kap. 9 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 9 §
Det är den nämnd som har beslutat om en insats för en enskild person som har ansvaret för att den enskilde får den beviljade insatsen och att insatsen är av god kvalitet.191 För att kunna ta detta ansvar måste nämn- den få ta del av information som i olika avseenden rör genomförandet av insatser för den enskilde. Information om anmälan av ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som nämnden har ansvar för är ett exempel. För att nämnden ska kunna ta sitt ansvar i förhållande till den enskilde behöver informationen ges så snart som möjligt efter att anmälan har tagits emot.
Om en anmälan om ett allvarligt missförhållande omfattar flera perso- ner kan det vara flera nämnder som ska informeras.
Informationen som lämnas när utredningen av en anmälan av ett all- varligt missförhållande har avslutats ska omfatta vad som framkommit när anmälan har utretts, ställningstagandet samt vidtagna och planerade åtgärder.192
Informationen kan ges skriftligt eller muntligt. På vilket sätt informa- tionen ska ges kan det vara lämpligt att nämnden och den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheten träffar överenskommelse om i avtal.
När informationen ges måste bestämmelserna om tystnadsplikt i 15 kap. 1 § SoL och 29 § LSS tillämpas. Information som rör den enskilde kan lämnas till den beslutande nämnden som i detta fall inte anses som ”obehörig”.193 Om information ges till flera nämnder är det däremot av största vikt att informationen inte omfattar uppgifter om personer som an- dra nämnder har ansvar för. När det gäller information som rör anställda i den enskilda verksamheten är det viktigt att fundera på hur den utfor- mas, eftersom informationen blir en allmän handling när den kommer in till kommunen. (Se vidare kapitlen Sekretess/tystnadsplikt och lex Xxxxx samt Offentlighet och sekretess.)
Om en anmälan berör en verksamhet med allmänt inriktade insatser enligt SoL som bedrivs på uppdrag av en kommun är det den nämnd som har tecknat avtal om verksamheten som ska informeras.194 (Se vidare av- snittet Allmänt inriktade insatser i kapitlet Tillämpningsområde.)
191 Prop. 2005/06:115 s. 118 och prop. 2007/08:43 s. 13
192 SOSFS 2008:10 6 kap. 10 § och SOSFS 2008:11 6 kap. 10 §
193 Prop. 2006/07:129 s. 91–92
194 SOSFS 2008:10 6 kap. 9 § andra stycket