AVTAL
AVTAL
mellan Europeiska gemenskapen och Republiken San Marino om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar
EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”, och
REPUBLIKEN SAN MARINO, nedan kallad ”San Marino”,
nedan kallade antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
Artikel 1
Mål
1. Detta avtal mellan gemenskapen och San Marino har till syfte att befästa och utvidga de rådande nära förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna genom att införa åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets di- rektiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 (nedan kallat ”direkt- ivet”) rörande beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs till faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med skatterättsligt hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen.
2. San Marino skall vidta nödvändiga åtgärder och införa uttryckliga bestämmelser om förfaranden och påföljder som säkerställer att de uppgifter som krävs för genomförandet av detta avtal utförs av betalningsombud etablerade inom dess territorium, oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.
Artikel 2
Definition av faktisk betalningsmottagare
1. I detta avtal avses med faktisk betalningsmottagare varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person företer bevis på att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning, det vill säga om han eller hon
a) agerar som betalningsombud enligt artikel 4, eller
b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett investmentbo- lag eller ett jämförbart eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värdepapper, eller
c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person, som är den faktiska betalningsmottagaren, och för betalningsombudet uppger den faktiska betalningsmottagarens identitet i enlig- het med artikel 3.
2. Om ett betalningsombud har information som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren och om varken punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig på denna fysiska person, skall ombudet vidta rim- liga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, i enlighet med artikel 3. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betal- ningsmottagaren.
Artikel 3
Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist
I syfte att fastställa identitet och hemvist för den faktiska betal- ningsmottagaren enligt definitionen i artikel 2 skall betalnings- ombudet bevara uppgifter om för- och efternamn, adress och hemvist i enlighet med den sanmarinska lagstiftningen om be- kämpning av ocker och penningtvätt. När det gäller avtalsför- bindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, transaktioner som utförts från och med den 1 januari 2004 skall hemvistet för sådana fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat i Europeiska unionen (nedan kallad ”medlemsstat”) och som förklarar sig ha hemvist i en annan stat än en medlemsstat eller San Marino fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i den stat där den fysiska perso- nen förklarar sig ha hemvist. Om ett sådant intyg inte uppvisas skall den medlemsstat som har utfärdat passet eller någon an- nan officiell identitetshandling anses vara hemviststat.
Artikel 4
Definition av betalningsombud
I detta avtal avses med betalningsombud i San Marino banker som omfattas av sanmarinsk banklagstiftning, samt ekonomiska aktörer, inbegripet fysiska och juridiska personer som har sitt hemvist eller är etablerade i San Marino, handelsbolag och ut- ländska företags fasta driftställen som, även om det bara sker emellanåt, tar emot, innehar, investerar eller överför tredje par- ters tillgångar eller enbart betalar eller ombesörjer betalning av ränta inom ramen för sin verksamhet.
Artikel 5
Definition av behörig myndighet
1. I detta avtal avses med de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter de myndigheter som anges i bilaga I.
2. I fråga om tredjeland avses med behöriga myndigheter de myndigheter som är behöriga med avseende på bilaterala och multilaterala konventioner eller, om sådana myndigheter saknas, de myndigheter som är behöriga att utfärda intyg om skatte- rättsligt hemvist.
Artikel 6
Definition av räntebetalning
1. I detta avtal avses med räntebetalning följande:
a) Räntor som betalas till eller krediteras ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vins- ter som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.
b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetal- ning eller inlösen av fordringar som avses i a.
c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 4.2 i direktivet och som delas ut av
i) företag för kollektiva investeringar eller jämförbara eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värde- papper etablerade inom de territorier som avses i artikel 19,
ii) subjekt som har hemvist i en medlemsstat och som ut- nyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta, och
iii) företag för kollektiva investeringar eller jämförbara eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värde- papper etablerade utanför de territorier som avses i arti- kel 19.
d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollek- tiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan in- vesterar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i a.
i) Företag för kollektiva investeringar eller jämförbara eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värde-
papper etablerade inom de territorier som avses i artikel 19.
ii) Subjekt som har hemvist i en medlemsstat och som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta.
iii) Företag för kollektiva investeringar eller jämförbara eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värde- papper etablerade utanför de territorier som avses i arti- kel 19.
San Marino har dock rätt att i definitionen av räntebetalning inbegripa sådana inkomster som anges i led d endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i leden a och b.
2. När det gäller punkt 1 c och d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.
3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 % om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som inve- sterats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor in- komst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkoms- ten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, åter- betalningen eller inlösen av aktierna eller andelarna.
4. När det gäller punkt 1 b och d skall San Marino ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar rän- tan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebe- talning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.
5. Genom undantag från punkt 1 c och d har San Marino rätt att från definitionen av räntebetalning undanta sådana in- komster som anges i dessa led och som kommer från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium under förutsätt- ning att dessa företag investerat högst 15 % av sina tillgångar i de fordringar som avses i punkt 1 a.
Om San Marino utövar denna rätt skall detta vara bindande för båda avtalsslutande parter från och med det att San Marino underrättat den andra avtalsslutande parten om detta.
6. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 31 december 2010.
7. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 5 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen en- ligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter samman- sättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.
Artikel 7
Källskatt
1. När den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en medlemsstat skall San Marino ta ut en källskatt på 15 % under de första tre åren av detta avtals tillämpningsperiod, 20 % för de följande tre åren och 35 % därefter.
2. Betalningsombudet skall ta ut källskatt enligt följande be- stämmelser:
a) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 a: på det betalda eller krediterade räntebeloppet.
b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 b eller d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i de nämnda leden eller genom en avgift med samma verkan som påförs mott- agaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.
c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 c: på det inkomstbelopp som avses i det ledet.
d) När San Marino utövar sin rätt enligt artikel 6.4: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.
3. När det gäller punkt 2 a och b skall källskatten tas ut i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa ti- den för innehavet på grundval av tillgängliga uppgifter, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren har inne- haft fordran så länge som den har existerat, om inte den fak- tiska betalningsmottagaren lägger fram bevis om tidpunkten för förvärvet.
4. Andra skatter än de som föreskrivs i detta avtal på samma räntebetalning, särskilt de källskatter som tas ut av San Marino på inkomster av räntebetalningar i San Marino, skall dras av från den källskatt som beräknas i enlighet med denna artikel.
5. Även om ett betalningsombud etablerat i San Marino tar ut källskatt skall detta inte hindra den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist från att beskatta inkomsterna i enlighet med den nationella lagstift- ningen. I det fall en skattebetalare deklarerar ränteinkomster som betalats av ett betalningsombud etablerat i San Marino till skattemyndigheterna i den medlemsstat där han eller hon har hemvist skall dessa ränteinkomster omfattas av samma skattesats som den som gäller för räntor som betalas ut i denna medlemsstat.
Artikel 8
Intäktsdelning
1. San Marino skall behålla 25 % av sina intäkter av den källskatt som anges i artikel 7 och överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har hemvist.
2. Överföringarna skall ske i form av en enda betalning per medlemsstat och år och göras senast sex månader efter ut- gången av beskattningsåret i San Marino.
3. San Marino skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att ordningen för intäktsdelning skall fungera väl.
Artikel 9
Xxxxxxxxxx utlämnande av uppgifter
1. San Marino skall införa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i arti- kel 2 att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 7 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i San Marino att anmäla räntebetalningarna till den behöriga myndig- heten i den staten. Ett sådant bemyndigande skall gälla samtliga räntebetalningar som betalningsombudet gör till den faktiska betalningsmottagaren eller har ombesörjt direkt till förmån för denne.
2. De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmott- agaren skall åtminstone innefatta följande:
a) Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 3 i detta avtal och, om uppgift om detta finns, skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt hemvist.
b) Betalningsombudets namn och adress.
c) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnum- mer.
d) Räntebetalningens belopp, beräknat i enlighet med artikel 6 i detta avtal.
3. Den behöriga myndigheten i San Marino skall vidarebe- fordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myn- digheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottaga- ren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskatt- ningsårets utgång i San Marino, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.
Artikel 10
Undanröjande av dubbelbeskattning
1. Den medlemsstat där en faktisk betalningsmottagare har skatterättsligt hemvist skall, i enlighet med punkterna 2 och 3, sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 7 undanröjs.
2. Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har källbeskattats som anges i artikel 7 i San Marino skall den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatte- rättsligt hemvist bevilja honom eller henne avräkning med det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstift- ningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebe- lopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstift- ningen för hela den räntebetalning som belagts med den käll- skatt som anges i artikel 7 skall den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatte- rättsligt hemvist återbetala det överskjutande källskattebeloppet till denne.
3. Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit be- skattats med någon annan typ av källskatt, utöver den källskatt som avses i artikel 7, och om den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräk- ning för denna källskatt i enlighet med den nationella lagstift- ningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 2 tillämpas.
4. Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 2 och 3 med återbetalning av den källskatt som avses i artikel 7.
regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myn- dighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal (förteck- nat i bilaga II till detta avtal), skall emissionen i sin helhet, dvs. den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissio- ner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.
Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en annan emittent som inte omfattas av fjärde stycket skall varje sådan ytterligare emission anses vara en fordran enligt artikel
6.1 a.
Artikel 11
Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev
1. Från och med den dag då detta avtal börjar tillämpas och så länge som minst en medlemsstat också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra över- låtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna i den emitterande staten inte anses vara fordringar enligt artikel
6.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.
Så länge som minst en medlemsstat också tillämpar bestämmel- ser liknande dem i artikel 7 i detta avtal skall emellertid be- stämmelserna i den här artikeln fortsätta att gälla efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev
— som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,
— där betalningsombudet enligt definitionen i artikel 4 är eta- blerat i San Marino, och
— där betalningsombudet betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmotta- gare som har hemvist i en medlemsstat.
Om och när alla medlemsstater slutar tillämpa bestämmelser liknande dem i artikel 7 i detta avtal skall emellertid bestäm- melserna i den här artikeln fortsätta att gälla endast för över- låtbara skuldebrev
— som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,
— där emittentens betalningsombud är etablerat i San Marino, och
— där betalningsombudet betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmotta- gare som har hemvist i en medlemsstat.
Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en
2. Denna artikel skall inte hindra San Marino och medlems- staterna från att fortsätta att ta ut skatt på inkomster från de i punkt 1 nämnda överlåtbara skuldebreven i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Artikel 12
Andra källskatter – förhållande till andra avtal
1. Denna artikel skall inte hindra parterna från att ta ut andra typer av källskatt än den som anges i detta avtal i enlighet med sin nationella lagstiftning eller med dubbelbeskattningsav- tal.
2. Dubbelbeskattningsavtalen mellan San Marino och med- lemsstaterna skall inte hindra uttag av den särskilda källskatten enligt detta avtal.
Artikel 13
Informationsutbyte på begäran
1. De behöriga myndigheterna i San Marino och var och en av medlemsstaterna skall utbyta information om handlingar som utgör skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten eller liknande handlingar, när det gäller inkomster som omfattas av detta avtal. ”Liknande handlingar” skall endast in- nefatta brott som är lika allvarliga som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten och skadar den begärande statens skatteintressen. Den anmodade staten skall som svar på en vederbörligen motiverad begäran tillhandahålla information avseende de handlingar som den begärande staten undersöker eller kan komma att undersöka både ur straffrättslig och icke- straffrättslig synpunkt.
2. När den anmodade staten skall besluta om uppgifter kan lämnas till följd av en begäran, skall den staten tillämpa pre- skriptionsbestämmelserna enligt lagstiftningen i den begärande staten.
3. Den anmodade staten skall tillhandahålla information om den begärande staten har en skälig misstanke om att den be- rörda handlingen kan utgöra skattebedrägeri eller en liknande handling. Den begärande statens skäliga misstanke om skatte- bedrägeri eller en liknande handling får baseras på
a) dokument, vare sig de är bestyrkta eller ej och inbegripet men inte begränsat till affärshandlingar, räkenskaper eller bankkontouppgifter,
b) bevisuppgifter från skattebetalare,
c) uppgifter som erhållits av en uppgiftslämnare eller någon annan utomstående och som är oavhängigt bestyrkta eller annars sannolikt tillförlitliga, eller
d) indiciebevisning.
4. Den behöriga myndigheten i den begärande staten skall lämna följande uppgifter till den behöriga myndigheten i den anmodade staten i samband med en begäran om uppgifter enligt detta avtal för att påvisa uppgifternas förutsebara relevans för begäran:
a) Den undersökta personens identitet.
b) En redovisning av de begärda uppgifterna i vilken det anges både vilken slags uppgifter det rör sig om och i vilken form den begärande staten önskar motta uppgifterna från den anmodade staten.
c) I vilket beskattningssammanhang uppgifterna begärs.
d) Skäl till att anta att de begärda uppgifterna innehas av den anmodade staten eller till att de innehas eller kontrolleras av en person inom den anmodade statens jurisdiktion.
e) I den utsträckning som dessa uppgifter är kända: namn och adress för alla personer som tros inneha de begärda upp- gifterna.
f) En förklaring om att begäran är förenlig med den begärande statens lagstiftning och administrativa förfaranden, att det skulle vara möjligt för den behöriga myndigheten i den be- gärande staten att erhålla uppgifterna i enlighet med den begärande statens lagstiftning eller normala administrativa förfaranden i det fall de begärda uppgifterna skulle finnas inom den begärande statens jurisdiktion samt att begäran är förenlig med detta avtal.
g) En förklaring om att den begärande staten har använt sig av alla tillgängliga medel på sitt eget territorium för att inhämta uppgifterna, med undantag för sådana medel som medför oproportionellt stora svårigheter.
5. Den behöriga myndigheten i den anmodade staten skall lämna de begärda uppgifterna till den begärande staten så snart som möjligt.
6. San Marino skall inleda bilaterala förhandlingar med varje medlemsstat i syfte att fastställa enskilda kategorier av ”liknande handlingar” i enlighet med beskattningsförfarandet i dessa stater.
Artikel 14
Konfidentiell behandling
Alla uppgifter som en avtalsslutande part mottar enligt detta avtal skall behandlas konfidentiellt och får endast meddelas till personer eller myndigheter (inbegripet domstolar och förvalt- ningar) inom den avtalsslutande partens jurisdiktion som är inblandade i beräkning eller uppbörd av, verkställighet eller åtal avseende, eller prövning av överklaganden i samband med sådan inkomstbeskattning som omfattas av avtalet. Personerna eller myndigheterna skall endast använda uppgifterna i dessa syften. De får lämna ut uppgifterna i samband med allmänna domstolsförhandlingar eller rättsliga avgöranden. Uppgifterna får inte meddelas någon annan person, myndighet eller jurisdik- tion eller annat rättssubjekt utan uttryckligt skriftligt tillstånd från den anmodade partens behöriga myndighet.
Artikel 15
Samråd och översyn
1. Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan de behöriga myndigheterna i San Marino och en eller flera av de andra behöriga myndigheter som anges i bilaga I, skall de sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska gemenskapernas kommission och de behöriga myndigheterna i de övriga med- lemsstaterna om resultatet av samrådet. Kommissionen får på begäran av någon av de behöriga myndigheter som anges i bilaga I delta i samråd som gäller tolkningsfrågor.
2. De avtalsslutande parterna skall samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera avtalsslu- tande parten i syfte att se över och – om de avtalsslutande parterna anser att det behövs – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar rent tekniskt samt bedöma den internationella utvecklingen. Samrådet skall hållas inom en månad efter begä- ran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.
3. De avtalsslutande parterna får på grundval av en sådan bedömning samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras med hänsyn till den internationella utveck- lingen.
4. Så snart som det finns tillräcklig erfarenhet av det full- ständiga genomförandet av detta avtal skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras med hänsyn till den internationella utveck- lingen.
5. När det gäller samråd enligt punkterna 1, 2 och 3 skall en avtalsslutande part underrätta den andra avtalsslutande parten om händelser som eventuellt kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Detta skall även innefatta eventuella relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjestat.
Artikel 16
Undertecknande, ikraftträdande och uppsägning
1. Detta avtal förutsätter att de avtalsslutande parterna ratifi- cerar eller godkänner det enligt sina egna förfaranden. De av- talsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfaran- dena avslutats. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den sista underrättelsen.
2. Med förbehåll för sina konstitutionella bestämmelser om ingående av internationella avtal och utan att det påverkar till- lämpningen av artikel 17 skall San Marino faktiskt genomföra och börja tillämpa detta avtal från och med den 1 juli 2005 och underrätta gemenskapen om detta.
3. Detta avtal gäller till dess att en avtalsslutande part säger upp det.
4. Varje avtalsslutande part får säga upp avtalet genom an- mälan till den andra avtalsslutande parten. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägelsen.
Artikel 17
Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen
1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som nämns i Ekofinrådets rapport till Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira den 19 och den 20 juni 2000 samt Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein och Monaco var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal.
2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före den dag som nämns i artikel 16.2 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunk- terna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i de berörda tredjestaterna och beroende eller associerade territori- erna. Om de avtalsslutande parterna inte beslutar att villkoret kommer att vara uppfyllt skall de i samförstånd anta ett nytt datum i stället för det som anges i artikel 16.2.
3. Tillämpningen av detta avtal eller delar av det kan avbry- tas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, om direktivet eller en del av direktivet upphöra att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genom- förandelagstiftning.
4. En avtalsslutande part får tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, om någon/något av de tredjestater eller territorier som avses i punkt
1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punk- ten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter an- mälan. Tillämpningen av detta avtal skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.
Artikel 18
Fordringar och slutbetalning
1. Om detta avtal sägs upp eller dess tillämpning tillfälligt avbryts, helt eller delvis, skall fysiska personers fordringar enligt artikel 10 inte påverkas.
2. San Marino skall i så fall upprätta en slutredovisning se- nast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till medlemsstaterna.
Artikel 19
Territoriell tillämpning
Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är till- ämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i det för- draget och, å andra sidan, på San Marinos territorium.
Artikel 20
Bilagor
1. Bilagorna skall utgöra en integrerad del av detta avtal.
2. Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan från San Marino till den andra avtalsslutande parten när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan och genom en enkel anmälan från gemen- skapen när det gäller övriga myndigheter.
Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras i samförstånd.
Artikel 21
Språk
1. Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, eng- elska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, li- tauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slo- venska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
2. Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtals- slutande parterna genom skriftväxling. Den versionen har där- efter samma giltighet som de språkversioner som avses i punkt 1.
EN FE DE LO CUAL, los plenipotenciarios abajo firmantes suscriben el presente Acuerdo.
NA DŮKAZ ČEHOŽ připojili níže podepsaní zplnomocnění zástupci k této smlouvě své podpisy.
TIL BEKRÆFTELSE HERAF har undertegnede befuldmægtigede underskrevet denne aftale.
ZU URKUND DESSEN haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter dieses Abkom- men gesetzt.
SELLE KINNITUSEKS on täievolilised esindajad käesolevale lepingule alla kirjutanud.
ΣΕ ΠΙΣΤΩΣΗ ΤΩΝ ΑΝΩΤΕΡΩ, οι υπογράφοντες πληρεξούσιοι έθεσαν την υπογραφή τους κάτω από την παρούσα συμφωνία.
IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries have hereunto set their hands.
EN FOI DE QUOI, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du présent accord. IN FEDE DI CHE, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto la propria firma in calce al presente accordo. TO APLIECINOT, attiecīgi pilnvarotas personas ir parakstījušas šo nolīgumu.
TAI PALIUDYDAMI, šj Susitarimą pasirašė toliau nurodyti jgaliotieji atstovai.
FENTIEK HITELÉÜL e megállapodást az alulírott meghatalmazottak alább kézjegyükkel látták el.
B'XIEHDA TA' DAN, il-Plenipotenzjari hawn taħt iffirmati ffirmaw dan il-Ftehim.
TEN BLIJKE WAARVAN de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder deze overeenkomst hebben geplaatst.
W DOWÓD CZEGO, niżej podpisani pełnomocnicy złożyli swoje podpisy.
EM FÉ DO QUE, os plenipotenciários abaixo assinados apuserem as suas assinaturas no final do presente Acordo.
NA DÔKAZ ČOHO dolupodpísaní splnomocnení zástupcovia podpísali túto dohodu.
V POTRDITEV TEGA so spodaj podpisani pooblaščenci podpisali ta sporazum.
TÄMÄN VAKUUDEKSI allamainitut täysivaltaiset edustajat ovat allekirjoittaneet tämän sopimuksen.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.
Hecho en Bruselas, el siete de diciembre del dos mil cuatro. V Bruselu dne sedmého prosince dva tisíce čtyři.
Udfærdiget i Bruxelles den syvende december to tusind og fire. Geschehen zu Brüssel am siebten Dezember zweitausendundvier.
Kahe tuhande neljanda aasta detsembrikuu seitsmendal päeval Brüsselis.
Έγινε στις Βρυξέλλες, στις εφτά Δεκεμβρίου δύο χιλιάδες τέσσερα.
Done at Brussels on the seventh day of December in the year two thousand and four. Fait à Bruxelles, le sept décembre deux mille quatre.
Fatto a Bruxelles, addì sette dicembre duemilaquattro. Briselē, divi tūkstoši ceturtā gada septītajā decembrī.
Pasirašyta du tūkstančiai ketvirtų metų gruodžio septintą dieną Briuselyje. Xxxx Xxxxxxxxxxx, a kettőezer negyedik év december hetedik napján.
Magħmul fi Brussel fis-seba' jum ta' Diċembru tas-sena elfejn u erbgħa. Gedaan te Brussel, de zevende december tweeduizendvier.
Sporządzono w Brukseli dnia siódmego grudnia roku dwutysięcznego czwartego. Feito em Bruxelas, em sete de Dezembro de dois mil e quatro.
V Bruseli siedmeho decembra dvetisícštyri.
V Bruslju, dne sedmega decembra leta dva tisoč štiri.
Tehty Brysselissä seitsemäntenä päivänä joulukuuta vuonna kaksituhattaneljä. Som skedde i Bryssel den sjunde december tjugohundrafyra.
Por la Comunidad Europea Za Evropské společenství
For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Euroopa Ühenduse nimel
Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα
For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea
Eiropas Kopienas vārdā Europos bendrijos vardu
az Európai Közösség részéről Għall-Komunità Ewropea
Voor de Europese Gemeenschap W imieniu Wspólnoty Europejskiej Pela Comunidade Europeia
Za Európske spoločenstvo za Evropsko skupnost Euroopan yhteisön puolesta
På Europeiska gemenskapens vägnar
Per la Repubblica di San Marino
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER DE AVTALSSLUTANDE PARTERNAS BEHÖRIGA MYNDIGHETER
”Behöriga myndigheter” enligt detta avtal skall vara följande:
a) I Republiken San Marino: Il Segretario di Stato per le Finanze e il Bilancio eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
b) I Konungariket Belgien: De Minister van Financiën/Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
c) I Republiken Tjeckien: Ministr financí eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
d) I Konungariket Danmark: Skatteministeren eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
e) I Förbundsrepubliken Tyskland: Der Bundesminister der Finanzen eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
f) I Republiken Estland: Rahandusminister eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
g) I Republiken Grekland: Ο Υπουργός Οικονομίας και Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare för denna in- stitution.
h) I Konungariket Spanien: El Ministro de Economía y Hacienda eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
i) I Republiken Frankrike: Den minister som ansvarar för budgeten eller en befullmäktigad företrädare för denne.
j) I Irland: The Revenue Commissioners eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
k) I Republiken Italien: Il Capo del Dipartimento per le Politiche Fiscali eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
l) I Republiken Cypern: Υπουργός Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
m) I Republiken Lettland: Finanšu ministrs eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
n) I Republiken Litauen: Finansų ministras eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
o) I Storhertigdömet Luxemburg: Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare för denna institution. När det gäller artikel 13 skall emellertid den behöriga myndigheten vara Le Procureur Général d’État luxembourgeois.
p) I Republiken Ungern: A pénzügyminiszter eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
q) I Republiken Malta: Il-Ministru responsabbli għall-Finanzi eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
r) I Konungariket Nederländerna: De Minister van Financiën eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
s) I Republiken Österrike: Der Bundesminister für Finanzen eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
t) I Republiken Polen: Minister Finansów eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
u) I Republiken Portugal: O Ministro das Finanças eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
v) I Republiken Slovenien: Minister za finance eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
w) I Republiken Slovakien: Minister financií eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
x) I Republiken Finland: Valtiovarainministeriö/Finansministeriet eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.
y) I Konungariket Sverige: Chefen för Finansdepartementet eller en befullmäktigad företrädare.
z) I Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och de europeiska områden för vars yttre förbindelser Förenade kungariket ansvarar: the Commissioners of Inland Revenue eller en befullmäktigad företrädare och den behöriga myndigheten i Gibraltar, som Förenade kungariket kommer att utse i enlighet med de avtalade arrangemangen rörande myndigheter i Gibraltar med avseende på EU- och EG-instrument och tillhörande avtal som anmälts till Europeiska unionens medlemsstater och institutioner den 19 april 2000, varav en kopia skall sändas till San Marino av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, och som skall gälla detta avtal.
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER NÄRSTÅENDE RÄTTSSUBJEKT
För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:
ORGAN INOM EUROPEISKA UNIONEN:
Belgien
— Vlaams Gewest (regionen Flandern)
— Région wallonne (regionen Vallonien)
— Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen)
— Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen)
— Communauté germanophone (Deutschsprachige Gemeinschaft) (den tyskspråkiga gemenskapen) Spanien
— Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament)
— Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament)
— Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)
— Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)
— Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)
— Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)
— Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)
— Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)
— Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament)
— Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)
— Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)
— Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament)
— Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament)
— Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)
— Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling)
— Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling)
— Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling)
— Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad)
— Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad)
— Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)
— Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)
— Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut)
— Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut)
— Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut) Grekland
— Оργανισμός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)
— Оργανισμός Σιδηροδρόμων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)
— ημόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισμού (allmänna elbolaget) Frankrike
— La Caisse d’amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala trygghetssystemets skuld- sättning)
— L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)
— Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet)
— Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan)
— Assistance publique hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)
— Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor)
— Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag) Italien
— Regioner
— Provinser
— Kommuner
— Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank) Lettland
— Pašvaldības (lokalförvaltningar) Polen
— gminy (kommuner)
— powiaty (distrikt)
— województwa (provinser)
— związki gmin (kommunalförbund)
— związki powiatów (distriktsförbund)
— związki województw (provinsförbund)
— miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa)
— Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwac (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)
— Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom) Portugal
— Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira)
— Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna)
— Kommuner
Slovakien
— mestá a obce (kommuner)
— Železnice Slovenskej republiky (slovakiska järnvägsbolaget)
— Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond)
— Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk)
— Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget) INTERNATIONELLA ORGAN:
— Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling
— Europeiska investeringsbanken
— Asiatiska utvecklingsbanken
— Afrikanska utvecklingsbanken
— Världsbanken/IBRD/IMF
— Internationella finansieringsbolaget
— Interamerikanska utvecklingsbanken
— Europarådets social- och utvecklingsfond
— Euratom
— Europeiska gemenskapen
— Andinska utvecklingsorganisationen (ADC)
— Eurofima
— Europeiska kol- och stålgemenskapen
— Nordiska investeringsbanken
— Karibiska utvecklingsbanken
Bestämmelserna i artikel 11 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.
ORGAN I TREDJELAND:
De organ som uppfyller följande kriterier:
1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.
2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kon- trolleras av en allmän styrelseform.
3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.
4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av
x.x. xxxxx up-klausuler.