Contract
Alltsedan bildandet av GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) år 1948 har förhandlingar förts på det internationella planet i syfte att åstadkomma liberaliseringar inom världshandeln. GATT lanserade ett regelverk för tillämpning inom internationell handel. XXXX kom att u t v e c k l a s g e n o m fl e r t a l e t förhandlingsrundor, varav den sista och mest omfattande, den sk. Uruguay- rundan (1986-1994), gav upphov till etablerandet av WTO (World Trade Organization) år 1995. WTO ersatte GATT såsom en internationell organisation, dock existerar ännu de generella överenskommelserna avseende varuhandel från Uruguay-rundan. Dessa “General Agreements” har uppdaterats inom WTO såsom ett resultat av de tidigare förhandlingarna inom GATT. Exempelvis utgör Uruguay-rundans jordbruksöverenskommelse ännu grunden för WTO:s regelverk relaterat till internationell handel med jordbruksprodukter.
WTO:s huvuduppgift är att skapa stabila spelregler för den globala handeln. Ett regelverk för internationell handel skall upprätthållas. WTO syftar till att åstadkomma en liberal världshandel genom multilaterala förhandlingar. Protektionism motverkas genom gradvis avveckling av handelshinder. Organisationen skall eftersträva att lösa handelstvister opartiskt och objektivt.
Det internationella handelssystemet skall i WTO:s regi fungera i enlighet med fem principer. Dessa är:
1. Icke-diskriminering. En stat kan inte ge fördel åt en särskilt utvald handelspartner (“Most-favoured nation”) utan att tvingas ge densamma fördel åt dess övriga WTO-handelspartners. Inhemska och importerade produkter skall också behandlas likvärdigt.
2. Frihandel. Handelshinder skall avlägsnas genom förhandlingar.
3. Förutsägbarhet. Utländska regeringar och investerare skall kunna agera enligt på förhand givna förutsättningar. Tullsatser och åtaganden angående marknadstillträde är “bundna” i WTO.
4. Befrämjande av konkurrens. Exportsubsidier är reglerade, vilket även gäller för sådan export som åsyftar att vinna marknadsandelar (“dumping”).
5. Utvecklingsbefrämjande. WTO:s regelverk alstrar givna fördelar för u- länder, detta då utvecklingsländerna erhåller längre tid för anpassning, större flexibilitet och speciella privilegier.
WTO är baserat på regler, vilka härleds f rån f ramförhandlade överenskommelser. Följande struktur framträder:
1.Övergripande överenskommelse om etablerandet av WTO.
2. Överenskommelser för vardera av de tre primära handelsområden som hänför sig till WTO (varor, tjänster, immateriell egendom).
3. Tvistelösning
4. .Granskning avseende WTO- medlemmars handelspolitik.
Nyhetsbrev
Tema: Internationell handel inom ramverket för WTO
DOHA DEVELOPMENT AGENDA
- KREPERANDE POLITISKT MOMENTUM
WTO
Areal Fastighetsbyrå RFM innehar ambitionen att kontinuerligt belysa aktuella ämnen med anknytning till byråns verksamhetsområden. Nyhetsbrevet utgör forum för detta syfte. Internationella relationer och dess inverkan på EU:s gemensamma jordbrukspolitik utgör ett i sammanhanget prioriterat område. I detta inledande nyhetsbrev behandlas jordbruksförhandlingarna inom ramen för WTO:s Doharunda.
REFERENSLITTERATUR:
Understanding the WTO, World Trade Organization, Information and Media Relations Division, Genéve (2007)
A N N O T A T I O N :
Xxxx-Xxxxxx Xxxxxxxxxxx har varit v e r k s a m v i d E u r o p e i s k a kommissionen, Generaldirektoratet f ö r J o r d b r u k o c h landsbygdsutveckling, Bryssel.
Detta nyhetsbrev innefattar icke sådan konfidentiell information, vilken författaren tagit del av inom ramen för tjänsteutövning vid den Europeiska kommissionen.
AREAL FASTIGHETSBYRÅ RFM XXXXXXXXXX 00
AX- 22410 GODBY, ÅLAND
AREAL FASTIGHETSBYRÅ RFM AUGUSTI 2008
Rådande överenskommelse avseende varor och tjänster inkluderar främst huvudprinciperna: GATT-avtalet (varor), GATS-avtalet (tjänster) och TRIPS-avtalet (immaterialrättighet). D ä r t i l l t i l l k o m m e r e x t r a överenskommelser samt annex, vilka behandlar specifika sektorer. Vidare finns en förteckning gällande individuella statliga åtaganden, vilka tillåter särskilda arrangemang angående marknadstillträde för vissa utländska produkter och tjänster. Sistnämnda gestaltar sig såsom kombinationer av tullsatser och i m p o r t k v o t e r i n o m d e t jordbruksrelaterade GATT-avtalet.
DOHARUNDAN
WTO består av 153 medlemsländer. Ryssland innehar observatörsstatus och förhandlar ännu så länge om villkoren för anslutning. Världshandelsorganisationen har huvudkontoret beläget i Genéve, Schweiz.
Ministerkonferensen utgör det högsta beslutande organet i WTO. Varje medlemsland representeras här på ministernivå. Ministerkonferensen strävar efter att sammanträda vartannat år. F ö r t i d s p e r i o d e n m e l l a n ministerkonferenserna utgör Allmänna rådet det högsta beslutande organet inom WTO. Medlemsländerna representeras här normalt på ambassadörsnivå.
WTO:s fjärde ministerkonferens i Doha år 2001 inrättade en särskild Förhandlingskommitté. Denna skall på ett övergripande vis hantera processen gällande samtliga förhandlingar i den särskilda utvecklingsdagordningen från Doha. Förhandlingskommittén leds av WTO:s generaldirektör. Det egentliga förhandlingsarbetet under Doharundan sker i ett flertal arbetsgrupper. Dessa tillskrivs mandat från ministerkonferensen o c h r a p p o r t e r a r t i l l Förhandlingskommittén angående resultat samt aktuellt förhandlingsläge. Arbetsgrupperna består av sakexperter från medlemsländernas regeringar. Förhandlingar inom jordbruksområdet hanteras inom den särskilda jordbrukskommittén. Övergripande miljö- och utvecklingsaspekter diskuteras inom kommittén för handel och miljö samt inom kommittén för handel och utveckling. Förhandlingsfrågor relaterade
till Doharundan diskuteras även i möten med delegationscheferna (“Heads of Delegation”). Dessa möten leds normalt av ordföranden för det allmänna rådet. De formella mötena kompletteras med ett ansenligt antal informella konsultativa möten, vilka sker mellan olika länder i mindre konstellationer.
Vid den fjärde ministerkonferensen i Qatars huvudstad Doha år 2001 beslöts att handelsförhandlingar skulle inledas på ett 20-tal områden med målsättningen att uppnå ett slutligt avtal före den 1 januari 2005. Förhandlingarna erhöll det formella namnet “Doha Development Agenda” (DDA, Doharundan). Den inledande konferensen i Doha följdes upp med en femte ministerkonferens i Cancún, Mexico, år 2003. Konferensen präglades av oenighet och renderade inte någon gemensam deklaration. Under år 2004 intensifierades ansträngningarna att åstadkomma förutsättningar för vidare förhandlingar. Ett ramverk framtogs, vilket bland annat inkluderade särskilda riktlinjer för de synnerligen svåra jordbruksförhandlingarna. Inför ministerkonferensen i Hongkong i december år 2005 fanns förhoppningar om att framförhandla sk. modaliteter, dvs. fastslå bestämda tal och formler för samtliga förhandlingsområden. Emedan allvarliga friktioner uppstod i de sammanlänkade jordbruks- och industrivaruförhandlingarna, framstod det mycket snart att ett avtal inte kunde uppnås. Den uppenbara problematiken i relationen mellan jordbruk och industrivaror ansågs dock möjlig att lösa. Således togs beslut om att utarbeta ett detaljerat ramverk för dessa förhandlingsområden till våren 2006. Ramverket behandlades vid ett ministermöte i Genevé i juni 2006, varvid framkom att motsättningarna mellan WTO:s huvudaktörer (EU, USA, Cairns- group, G 10, X-00, X-00, X 00)
xxxxxxxxxxx xxx xxxxxxxxx. Trots intensiva
konsultationer under ledning av WTO:s generaldirektör (Xxxxxx Xxxx) förblev läget mellan nyckelaktörerna låst, varför Doharundan förklarades suspenderad den 28 juli 2006. De formella förhandlingarna återupptogs i januari 2007. Xxxxxxxxx inriktade sig främst på att
lösa befintliga komplikationer relaterade till jordbruks- och industrivaruområdet. Inför ministermötet i Genève i juli 2008 kunde skönjas en återhållsam optimism om att Doharundan skulle kunna avslutas under år 2008. Detta torde vara essentiellt, ty stundande amerikanska presidentval med efterföljande skifte av presidentadministration kommer oundvikligen att innebära att eventuella ytterligare förhandlingar inom ramen för Doharundan kommer att skjutas upp på oviss tid. Emedan förhandlingsprocessen inte utmynnade i ett slutgiltigt avtal, förblir WTO:s rådande regelverk fortsättningsvis i kraft.
JORDBRUK
Jordbrukssektorns andel av den globala ekonomin tenderar att minska. D e t t a t i l l t r o t s t i l l s k r i v s jordbruksförhandlingarna en central position i Doharundan. Anledningen härtill står främst att finna i jordbruksnäringens betydelse för den enskilda statens livsmedelsförsörjning. F ö r u t o m d e n t r a d i t i o n e l l a försörjningsberedskapsrelaterade infallsvinkeln anses också garantier för fullgod livsmedelssäkerhet såsom ett väsentligt argument för bibehållandet av en nationell produktionskapacitet. Därtill inverkar jordbrukets omedelbara effekter på landsbygdens och lantbrukarnas livsvillkor samt för livsmedelsindustrins lokalisering. Jordbruksförhandlingarna inom Doharundan har särskilt inriktat sig på befrämjandet av utvecklingsländernas möjligheter till likvärdig konkurrens på världsmarknaden.
Jordbruksförhandlingarna indelas i
tre huvudområden: marknadstillträde, interna stöd och exportstöd.
Empiriskt har sänkningar av tullsatser och justeringar av importkvoter v i s at s i g g e ne re ra påtag l i g a välfärdsvinster. Tullar är dock en ansenlig inkomstkälla för statskassan i flertalet utvecklingsländer, vilka ofta inte förmår uppbåda resurser till något annat handelspolitiskt verktyg för att stödja inhemsk produktion. Multilateral och bilateral handel anses utgöra ett grundvillkor för nationell ekonomisk utveckling. Ett utökat marknadstillträde
är sålunda av synnerlig vikt för vidare framsteg inom det handelspolitiska området. Enligt givna förslag från ordföranden för jordbruksförhandling (Xxxxxxxx Xxxxxxxx) skall såväl i-länder som u-länder reducera tullsatserna enligt differentierade premisser. Varje medlemsland skall dock tillåtas att undantaga ett visst antal produkter från tullsänkningar. För dessa produkter förutsättes endast en mindre sänkning av tullsatserna. I-länder erhåller tillstånd att undantaga sk. “känsliga produkter” av politisk betydelse, vilka riskerar att utsättas för importkonkurrens. U-länder föreslås få undantaga sk. “särskilda produkter”, vilka är väsentliga för l i v s m e d e l s f ö r s ö r j n i n g o c h landsbygdsutveckling. Definitionen av dessa begrepp skall bestämmas i förhandlingar.
Internstöden, dvs. inhemska
jordbrukssubventioner, placeras i WTO- sammanhang i tre sk. boxar. Icke- handelsstörande stöd placeras i grön box. Handelsstörande stöd, vilka är sammanlänkade med åtaganden om produktionsminskning, placeras i blå box. De direkt handelsstörande internstöden placeras i gul box. Därtill existerar ytterligare en stödkategori, sk. “de Minimis”. Denna stödkategori inkluderar endast småskaliga internstöd av blygsam betydelse för totalproduktionen av en viss jordbruksvara. EU: s Mid-term reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, för vilken togs beslut om år 2003, har placerat merparten av EU:s internstöd i grön box. Exempelvis har EU- kommissionens regelverk för uppgörandet av landsbygdsutvecklingsprogram (LBU) designats för att vara kompatibelt med WTO:s vedertagna definitioner av icke- handelsstörande internstöd. USA för dock en jordbrukspolitik -Farm Bill-, vilken också i dess senast reviderade version (kongressbeslut juni 2008) inkluderar varianter av handelsstörande internstöd. Diskussionerna inom WTO inriktar sig på vilka kriterier som framledes skall gälla för att ett internt stöd skall klassificeras såsom icke- handelsstörande.
Exporstöd gestaltar sig ofta som
direkta exportsubventioner, vilka nyttjas för att avsätta överskottsproduktion på
världsmarknaden. Därtill förekommer exportkrediter med förmånliga villkor, dolda stöd via statshandelsföretag med exportmonopol samt dolda stöd genom livsmedelsbistånd. Ministermötet i Hongkong år 2005 fastslog att exportsubventionerna skulle fasas ut till år 2013. EU:s villkor för avskaffandet av exportsubventionerna var att samtliga handelsstörande element i de övriga formerna av exportstöd också skulle avskaffas. Exportstöden torde sannolikt komma att avskaffas till år 2013.
FÖRHANDLINGSLÄGET
Jordbruksförhandlingarna har hittills kännetecknats av USA:s motvilja till eftergifter vad avser interna stöd. EU och G-10 har påvisat stora svårigheter att reducera sina jordbrukstullar. Därtill har utvecklingsländerna, främst Brasilien och Indien, påtalat att de inte kommer att öppna sina marknader för industrivaror i den omfattning som vore önskvärt sett från i-ländernas synvinkel. Villkoret för ökat marknadstillträde vad avser industrivaror är att i-länderna förmår att ytterligare libersalisera premisserna för handel med jordbruksprodukter. Alltsedan World Economic Forum i Davos (januari 2007) har dock såväl EU som USA ansträngt sig för att i görligaste mån finna kompromisser för tvistelösning. Dessa ansträngningar har föranlett flera möten mellan tongivande WTO-aktörer (ex. Potsdam 2007, Davos 2008) samt vidare intensifierade förhandlingar inom WTO:s förhandlingsgrupper i Genéve. Ordföranden i förhandlingsgrupperna för jordbruk och industrivaror presenterade i juli 2007 ett förslag på hur en uppgörelse skulle kunna gestalta sig inom dessa båda områden. Förslaget mottog stark kritik från utvecklingsländerna, vilka menade att förslaget inte i tillräcklig omfattning behandlade frågorna om preferenstullar och den skyddsklausul som skall motverka import av dumpade livsmedel till u- länder, samt inte heller konkretiserade bedömningsgrunderna för sådana jordbruksprodukter som ett u-land avser klassificera som “särskild produkt”. Avtalsutkastet har därefter reviderats i februari 2008 respektive i maj och juli 2008. Förhandlingsfrågor avseende
exportstöd och interna stöd är relativt väl b e a r b e t a d e . B e t r ä f f a n d e marknadstillträdesområdet återstår ännu flertalet meningsskiljaktigheter, varför ytterligare förhandlingsinsatser vidtog i Genéve, juli 2008.
XXXXXX 0000
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx i Genéve har under en längre tid ansetts som den sista chansen att uppnå ett avtal i Doharundan. Förberedelserna inför mötet har varit minutiösa från samtliga involverade parter. Trots intensiva f ö r h a n d l i n g a r, v i l k a d e l v i s kännetecknades av oväntade framsteg, tvingades WTO:s generalsekreterare Xxxxxx Xxxx den 29 juli förklara förhandlingarna avslutade, detta utan resulterande överenskommelse. Anledningen till att förhandlingarna bröt samman står att finna i den oförenlighet angående klausul om “special safeguard mechanism”, vilken råder mellan företrädesvis USA och vissa u-länder, däribland främst Kina och Indien. Sistnämnda länder vill upprätthålla en rättighet till att temporärt, vid krissituation, öka tullsatserna för ett antal jordbruksprodukter. Därigenom skall intern prisnivå och importkvantiteter kontrolleras, varvid sårbarheten gentemot internationell konkurrens stävjas. Anmärkningsvärt är att Kina och Indien ansåg att de själva skulle tillåtas definiera kriterierna för “krissituation”. Under förhandlingssessionen i Genéve framkom stundom kompromissvilja. USA och dess motparter Kina och Indien kunde dock inte uppnå enighet avseende tröskelvärdet för en dylik skyddstull. Ministermötet i Genéve kom således att avslutas förutan den synnerligen eftertraktade Doha- överenskommelsen. Det förefaller mycket osannolikt att Doha-förhandlingarna återupptas under överskådlig tid. Under alla omständigheter måste en ny amerikansk presidentadministration tillträda innan nya förhandlingar inleds. Härav följer att det befintliga WTO- arrangemanget avseende multilaterala handelsavtal förblir i kraft. I framtiden torde dock regionala och bilaterala handelsavtal, vilka inte regleras av WTO, komma att tillskrivas påtaglig betydelse.
AVSLUTANDE KOMMENTAR
Traditionellt härleds den enskilda statens, alternativt federationens, handelspolitiska manöverutrymme från såväl utrikespolitiska som geopolitiska ansatser. Härav följer att förhandlingarna inom WTO bör betraktas i ljuset av den r å d a n d e u n i p o l ä r a g l o b a l a världsordningen, med USA som ensam militär supermakt. Därtill bör beaktas den Euro- Asiatiska multipolära ordningen, med Ryssland, Kina och EU som regionala stormakter. Händelserna den 11 september 2001 har tvivelsutan påverkat utsikterna negativt till ett gynnsamt utfall av Doharundan. Detta då liberalisering av handel normalt tillkommer i tider av relativ avspänning. Hotet från Iran och internationell terrorism samt kraftiga störningar på flera råvarumarknader innebär att argumenten för en restriktiv handelspolitik indirekt förstärks.
Internationella konflikter har genom
historien varit benägna att nyttja handel med livsmedelsprodukter såsom ett politiskt vapen. Xxxxxx medför inte sällan att prisökningar tar vid, detta då det ekonomiskt betingade priset stiger med ytterligare ett politiskt betingat pris. Länder med liten jordbruksproduktion och importbehov tenderar att i sådana situationer bli lidande. För att reducera risken inför en dylik situation har nordisk jordbrukspolitik tidigare inriktat sig på uppfyllandet av en beredskapsmålsättning Inom den Europeiska unionen har på senare tid diskuterats möjligheterna till upprättandet av beredskapslager för vissa politiskt känsliga jordbruksprodukter. Inom NATO har försörjningsfunktionen alltid tilldelats viss uppmärksamhet. Syftet är att undvika svårartad varubrist, exempelvis pga exportstopp från särskilda exportländer. Det faktum att försörjnings- beredskapen åter lyfts fram såväl på den säkerhetspolitiska som på den jordbrukspolitiska arenan, föranleder att övriga protektionistiskt relaterade argument finner en bättre jordmån i den handelspolitiska debatten. Sålunda kan Frankrikes president Xxxxxxx Xxxxxxx mycket tydligt motivera varför EU bör intaga en återhållsam hållning vad avser ytterligare åtaganden inom ramen för
WTO. Uttalanden från Elysse-palatset undgår inte den franska regeringen, vilken för närvarande innehar o rd f ö r a n d e s k a p e t i E U. D e frihandelssinnade krafterna inom EU är förvisso fortfarande att räkna med, dock i en något mer undanskymd position jämfört med tidigare.
USA:s jordbrukspolitik verkställs enligt den sk. Farm Bill 2008, vilken trots inlagt veto av president Xxxxxx X Xxxx antogs av kongressen i juni 2008. Representanter för såväl demokrater som republikaner kom att förena sig inför kongressomröstningen. Farm Bill 2008 fastslår jordbrukslagstiftningen för de närmaste fem åren och innefattar flertalet ekonomisk- politiska verktyg av handelshindrande karaktär.
I sammanhanget kan noteras att europeiska förhandlare inför det amerikanska kongressvalet hösten 2006 hyste förhoppningar om att en demokratisk majoritet i senat och representanthus skulle föranleda att den amerikanska hållningen inom WTO:s jordbruksförhandlingar i mindre omfattning än t idigare skulle kännetecknas av protektionism. Trots en demokratisk seger i kongressvalet hösten 2006 kvarstår den amerikanska hållningen tämligen oförändrad. Sålunda finns utrymme för nyansering av detta synsätt på amerikansk politik.
USA:s internationella relationer med handelspolitisk anknytning bestäms enligt en komplicerad och fragmenterad process. USA:s president tillskrivs oomtvistad betydelse för ett stabilt nationellt konsensus. I synnerhet amerikansk utrikespolitik är beroende av detta konsensus för dess långsiktighet och effektivitet. Presidentens ledarskap karaktäriseras av en taktisk förmåga att ingå politiska avtal med syftet att erhålla stöd från såväl kongress som allmän o p i n i o n . D e p o l i t i s k a överenskommelserna verkställs sedan i den federala byråkratin. Den särskilda handelsrepresentanten (U.S. Trade Representative) är placerad i presidentkabinettet och tillskrivs genom sitt ämbete rollen som presidentens viktigaste handelspolitiska rådgivare.
Office of the U.S. Trade Representative företräder USA i de internationella handelspolitiska förhandlingarna. Handelsdepartementet, under ledning av handelsministern, koordinerar all den amerikanska aktivitet, vilken berör handelsavtal. Amerikanska sociala, politiska och ekonomiska intressen bildar ett komplext mönster inom vilket handelsdepartementet är inbyggt. Således leder departementets handelspolitiskt relaterade rekommendationer inte sällan till inrikespolitiska konsekvenser. Kongressen innehar en nyckelposition i processen. Ekonomisk-politiska ärenden hanteras främst i Representanthusets 19 stående utskott. Representanthusets medlemmar och en tredjedel av senatorerna måste vartannat år kandidera till omval, vilket innebär en generell inriktning mot inrikespolitiska frågor. Emedan den amerikanska jordbrukssektorn tillmäts stor politisk betydelse, beaktas detta faktum då kongressen beslutar om inriktningen för amerikansk jordbrukspolitik. Härav följer att påtagliga nedskärningar av de jordbruksstöd som i WTO-sammanhang anses såsom handelsstörande, av inrikespolitiska skäl inte prioriteras inom ramen för Farm Bill -vare sig av demokrater eller republikaner. För det fall att presidentadministrationen önskar genomdriva ett förhandlingsavslut inom WTO, måste dess förhandlingsbud anpassas för att övertyga allmän opinion. Xxxxxxx måste presidentadministrationen interagera med kongressen för att uppnå politisk stabilitet och konsensus.
Xxxxxx X Xxxx anses föra en
förhållandevis frihandelsvänlig politik. D e n a m e r i k a n s k a p r e s i d e n t - administrationen har tydligt uttalat att man önskar slutföra Doharundan. Av denna orsak lade president Xxxx in ett veto mot Farm Bill 2008. De amerikanska buden inom ramen för WTO- förhandlingarna har dock ofta uppfattats såsom alltför defensiva. Så var även fallet vid Genévemötet i juli 2008. Detta är dock en följd av att USA:s förhandlingsbud måste vara förenliga med den prioriterade politiska stabiliteten.