EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1303/2013

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1303/2013

av den 17 december 2013

om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt, särskilt artikel 177,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio- nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttranden (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttranden (2), med beaktande av revisionsrättens yttranden (3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl:

(1) Enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika re- gionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, och att särskild uppmärksamhet ägnas landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller de- mografiska nackdelar. Enligt artikel 175 i EUF-fördraget ska unionen understödja strävandena att uppnå dessa mål genom åtgärder som den vidtar genom utvecklingssektio- nen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska investeringsbanken och andra instrument.

(2) För att förbättra samordningen och harmonisera genom- förandet av de fonder som ger stöd inom ramen för

(1) EUT C 191, 29.6.2012, s. 30, EUT C 44, 15.2.2013, s. 76 och EUT

C 271, 19.9.2013, s. 101.

(2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 58 och EUT C 17, 19.1.2013, s. 56.

(3) EUT C 47, 17.2.2011, s. 1, EUT C 13, 16.1.2013, s. 1 och

EUT C 267, 17.9.2013, s. 1.

sammanhållningspolitiken, nämligen Europeiska regio- nala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, med fonden för landsbygdsutveckling, det vill säga Europeiska jordbruks- fonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och för havs- och fiskepolitiken, det vill säga åtgärder som finansieras inom den delade förvaltningen Europeiska havs- och fis- kerifonden (EHFF), bör gemensamma bestämmelser fast- ställas för alla dessa fonder (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna). Dessutom innehåller denna förordning allmänna bestämmelser som är tillämp- liga på Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, men som inte gäller för Ejflu och EHFF samt allmänna bestämmel- ser som är tillämpliga på Eruf, ESF, Sammanhållnings- fonden och EHFF, men som inte är tillämpliga på Ejflu. På grund av varje europeisk struktur- och investerings- fonds särdrag bör särskilda bestämmelser för varje en- skild europeisk struktur- och investeringsfond och för målet Europeiskt territoriellt samarbete inom Eruf anges i särskilda förordningar.

(3) I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni 2010, då unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla antogs, bör unionen och medlems- staterna skapa smart och hållbar tillväxt för alla, sam- tidigt som de främjar en harmonisk utveckling av unio- nen och minskar skillnaderna mellan regionerna. De eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna bör spela en viktig roll för att uppnå målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

(4) Vad gäller den gemensamma jordbrukspolitiken har man redan åstadkommit betydande synergieffekter genom att harmonisera och samordna förvaltnings- och kontroll- regler för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare (Europeiska garantifonden för jordbruket - EGFJ) och andra pelare (Ejflu). Den starka kopplingen mellan EGFJ och Ejflu bör därför behållas och likaså bör de strukturer som redan finns i medlemsstaterna bevaras.

(5) De yttersta randområdena bör omfattas av specifika åt- gärder och erhålla ytterligare finansiering för att kompen- sera för deras sociala och ekonomiska strukturella förhål- landen och de nackdelar som följer av de faktorer som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

(6) De nordliga glesbefolkade områdena bör omfattas av sär- skilda åtgärder och erhålla ytterligare finansiering för att kompensera för de allvarliga naturbetingade eller demo- grafiska nackdelar som avses i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt.

(7) För att säkerställa att bestämmelserna tolkas på ett kor- rekt och enhetligt sätt och för att bidra till rättssäkerhet för medlemsstaterna och stödmottagarna, är det nödvän- digt att definiera vissa termer som används i denna för- ordning.

(8) Om en tidsfrist fastställts för kommissionen att anta eller ändra ett beslut, i enlighet med denna förordning, ska tidsfristen för antagandet eller ändringen av ett sådant beslut inte inbegripa perioden från och med den dag då kommissionen skickade sina synpunkter till medlems- staten till och med den dag då medlemsstaten svarade på dessa.

(9) Denna förordning består av fem delar, varav den första fastställer syfte och definitioner, den andra bestämmelser för alla europeiska struktur- och investeringsfonder, den tredje bestämmelser endast för Eruf, ESF och Samman- hållningsfonden (nedan kallade fonderna) den fjärde inne- håller bestämmelser som endast är tillämpliga på fon- derna och EHFF och den femte innehåller slutbestämmel- ser. För att säkerställa överensstämmelse i tolkningen av de olika delarna i denna förordning samt mellan denna förordning och de fondspecifika förordningarna är det viktigt att tydligt fastställa deras inbördes förhållanden. Dessutom kan specifika bestämmelser i de fondspecifika bestämmelserna vara komplementära men bör endast av- vika från de motsvarande bestämmelserna i denna för- ordning när den avvikelsen särskilt föreskrivs i denna förordning.

(10) Enligt artikel 317 i EUF-fördraget och i samband med delad förvaltning bör det anges på vilka villkor kommis- sionen kan utöva sina befogenheter att genomföra unio- nens budget och medlemsstaternas ansvar att samarbeta bör förtydligas. Dessa villkor bör göra det möjligt för kommissionen att få säkerhet om att medlemsstaterna använder de europeiska struktur- och investeringsfon- derna på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (1) (nedan kallad budgetförord­ ningen). Medlemsstaterna – på lämplig territoriell nivå, i överensstämmelse med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar, och de organ som medlemsstaterna utsett i detta syfte, bör ansvara för utformningen och genomförandet av programmen. Dessa villkor bör också säkerställa att man uppmärksammar vikten av att säker- ställa att berörda unionsinsatser är komplementära och sammanhängande, att proportionalitetsprincipen respek- teras och att den allmänna målsättningen att minska den administrativa bördan beaktas.

(11) För varje partnerskapsöverenskommelse och varje enskilt program bör varje medlemsstat organisera ett partner- skap med företrädare för behöriga regionala och lokala

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

myndigheter, stadsförvaltningar och andra myndigheter, näringslivets och arbetsmarknadens parter samt andra relevanta organ som företräder civilsamhället, inklusive miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och or- gan med ansvar för att främja social delaktighet, jäm- ställdhet och icke-diskriminering samt, i förekommande fall, paraplyorganisationer för sådana myndigheter och organ. Syftet med sådana partnerskap är att säkerställa respekten för principerna om flernivåstyre, men också för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och särd- ragen hos medlemsstaternas olika institutionella och rättsliga ramar samt att säkerställa att berörda parter tar ansvar för planerade insatser och att bygga på relevanta aktörers erfarenheter och sakkunskap. Medlemsstaterna bör identifiera de mest representativa relevanta parterna. Dessa parter bör inbegripa institutioner, organisationer och grupper som har förmåga att påverka utformningen eller kunde påverkas av utformningen och genomföran- det av programmen. I detta sammanhang bör det också vara möjligt för medlemsstaterna att när så är lämpligt som relevanta parter ange paraplyorganisationer som är föreningar, sammanslutningar eller förbund av relevanta regionala och lokala myndigheter, stadsförvaltningar eller andra organ i enlighet med tillämplig nationell rätt och praxis.

Kommissionen bör ges befogenhet att anta en delegerad akt för att föreskriva en Europeisk uppförandekod om partnerskap för att stödja och underlätta för medlems- stater att organisera partnerskap när det gäller att se till att de relevanta parterna deltar i utarbetandet, genom- förandet, övervakningen och utvärderingen av partner- skapsöverenskommelser och program på ett konsekvent sätt. Den antagna delegerade akten bör under inga om- ständigheter ha retroaktiv effekt och bör inte på något sätt tolkas som att den har det eller ligga till grund för att fastställa oriktigheter som leder till finansiella korrigering- ar. Den antagna delegerade akten bör inte fastställa en dag för ikraftträdande som infaller tidigare än den dag då den antas. Genom den antagna delegerade akten bör medlemsstaterna kunna fastställa närmare bestämmelser för hur partnerskapet bäst kan genomföras i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar samt natio- nella och regionala behörighet, under förutsättning att målen för akten, enligt denna förordning, uppnås.

(12) De europeiska struktur- och investeringsfondernas verk- samhet och de insatser de stöder bör överensstämma med tillämplig unionsrätt och berörd nationell rätt som direkt eller indirekt genomför denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

(13) Som ett led i sina satsningar på ökad ekonomisk, terri- toriell och social sammanhållning bör unionen i alla ske- den av genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna sträva efter att undanröja ojämlik- het, främja jämställdhet och integrera ett jämställdhets- perspektiv, liksom att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygel- se, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning enligt ar- tikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

artikel 10 i EUF-fördraget och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt ta särskild hänsyn till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, samt artikel 5.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken ingen får tvingas utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

(14) Målen för de europeiska struktur- och investeringsfon- derna bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar. I detta syfte bör medlemsstaterna lämna infor- mation om stödet till klimatförändringsmålen i linje med ambitionen att använda minst 20 % av unionens budget för dessa mål, med hjälp av en metod grundad på kate- gorierna av insatser, fokusområden eller åtgärder som kommissionen antar genom en genomförandeakt och som återspeglar proportionalitetsprincipen.

(15) För att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt respektive fonds fördragsbaserade mål, däribland ekono- misk, social och territoriell sammanhållning, bör de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna inrikta sitt stöd på ett begränsat antal gemensamma tematiska mål. Det exakta tillämpningsområdet för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör fast- ställas i de fondspecifika bestämmelserna. Det bör vara möjligt att begränsa tillämpningsområdet till bara vissa av de tematiska mål som anges i denna förordning.

(16) För att maximera bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och för att fastställa strategiska riktlinjer för att underlätta programplaneringen i med- lemsstaterna och regionerna bör en gemensam strategisk ram antas. Den gemensamma strategiska ramen bör un- derlätta den sektorsvisa och territoriella samordningen av unionens insatser genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med andra relevanta politik- områden och instrument inom unionen i enlighet med målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med hänsyn till viktiga territoriella utmaningar för olika typer av territorier.

(17) I den gemensamma strategiska ramen bör man därför ange hur de europeiska struktur- och investeringsfon- derna kommer att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, åtgärder för att främja en integrerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bestämmelser för samordning mel- lan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionens andra relevanta politikområden och instrument, övergripande principer och genomgående politiska mål för genomförandet av de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna, metoder för att hantera de största ter- ritoriella utmaningarna och prioriterade områden för samarbetsverksamhet inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

(18) Medlemsstaterna och regionerna ställs inför allt större utmaningar som är kopplade till globaliseringens effekter, miljö- och energifrågor, en åldrande befolkning och de- mografiska förskjutningar, teknisk omvandling och inno- vationskrav samt social segregering. På grund av kom- plexiteten i dessa utmaningar och deras inbördes sam- band bör de lösningar som stöds av de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna vara integrerade, sektors- övergripande och mångfasetterade. I detta sammanhang och för att öka åtgärdernas verkan och resurseffektivitet bör de europeiska struktur- och investeringsfonderna kunna kombineras med integrerade paket som är skräd- darsydda för att passa särskilda territoriella behov.

(19) Kombinationen av en minskande förvärvsarbetande be- folkning och en ökande andel pensionärer av den all- männa befolkningen samt problem med ojämn befolk- ningsfördelning, förväntas fortsättningsvis sätta press bland annat på medlemsstaternas stödstrukturer för ut- bildning och sociala frågor, och därmed även på unio- nens ekonomiska konkurrenskraft. Anpassningen till så- dana demografiska förändringar utgör en av de viktigaste utmaningar som medlemsstaterna och regionerna kom- mer att stå inför under kommande år och man bör därför ta särskilt stor hänsyn till detta i fråga om de regioner som påverkas mest av demografiska förändring- ar.

(20) På grundval av den gemensamma strategiska ramen bör varje medlemsstat utarbeta en partnerskapsöverenskom- melse i samarbete med sina parter och i dialog med kommissionen. Partnerskapsöverenskommelsen bör om- sätta innehållet i den gemensamma strategiska ramen till ett nationellt sammanhang och innehålla fasta åtaganden för hur unionens mål ska uppnås genom de europeiska struktur- och investeringsfondernas programplanering. Partnerskapsöverenskommelsen bör innehålla åtgärder för anpassning till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt fondspecifika uppdrag i enlighet med de fördragsbaserade målen, åtgärder för ett effektivt och verkningsfullt genomförande och åtgärder för partner- skapsprincipen och en integrerad strategi för territoriell utveckling. En åtskillnad bör göras mellan de viktigaste delarna i partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av kommissionens beslut och övriga delar som inte om- fattas av kommissionens beslut och som kan ändras av medlemsstaten. Det är nödvändigt att föreskriva speciella arrangemang för att lägga fram och anta partnerskaps- överenskommelsen och programmen om ikraftträdandet av en eller flera av de mer fondspecifika förordningarna försenas eller om en sådan försening förutses. Bestäm- melser måste därför fastställas som gör det möjligt att lägga fram och anta partnerskapsöverenskommelsen även om vissa delar i de europeiska struktur- och investerings- fonderna saknas till följd av försening och om framläg- gande av en reviderad partnerskapsöverenskommelse vid en senare tidpunkt efter det att den eller de försenade fondspecifika förordningarna trätt i kraft. Eftersom de program som samfinansierats genom de av förseningen påverkade europeiska struktur- och investeringsfonderna i detta fall bör läggas fram och antas först efter det att den

berörda fondspecifika förordningen trätt i kraft, bör även lämpliga tidsfrister för att lägga fram de berörda pro- grammen fastställas.

(21) Medlemsstaterna bör koncentrera sitt stöd så att det på ett väsentligt vis bidrar till att unionens mål uppnås, i enlighet med deras särskilda nationella och regionala ut- vecklingsbehov. Förhandsvillkor samt en kortfattad och uttömmande uppsättning objektiva kriterier för bedöm- ningen av dessa bör fastställas, så att de nödvändiga för- utsättningarna för en verkningsfull och effektiv använd- ning av unionens stöd föreligger. Därför bör ett för- handsvillkor tillämpas på en prioritering inom ett visst program endast om det har ett direkt och verkligt sam- band med och en direkt inverkan på det faktiska och effektiva uppnåendet av ett specifikt mål för en investe- ringsprioritering eller en unionsprioritering, eftersom varje specifikt mål inte nödvändigtvis är kopplat till ett förhandsvillkor som fastställts i de fondspecifika bestäm- melserna. Bedömningen av ett förhandsvillkors relevans bör när det är lämpligt ske med hänsyn tagen till pro- portionalitetsprincipen med beaktande av nivån på det stöd som har anslagits. Medlemsstaten bör bedöma om de relevanta förhandsvillkoren är uppfyllda i samband med att den utarbetar programmen och, vid behov, part- nerskapsöverenskommelsen. Kommissionen bör bedöma om den information som lämnats av medlemsstaten är sammanhängande och relevant. I de fall då ett tillämpligt förhandsvillkor inte uppfylls inom den fastställda tidsfris- ten bör kommissionen ha befogenhet att hålla inne de mellanliggande betalningarna till de relevanta priorite- ringarna i programmet enligt exakt definierade villkor.

(22) Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna genomföra en resultatöversyn med utgångspunkt i resul- tatramar, under 2019. Resultatramen bör definieras för varje program, i syfte att övervaka måluppfyllelsen för varje prioritet under programperioden 2014-2020 (ne- dan kallad programperioden). För att säkerställa att unio- nens budget inte används på ett slösaktigt eller ineffektivt sätt, när det föreligger bevis för att man inom en prio- ritering allvarligt har misslyckats med att uppnå genom- föranderamens delmål endast i fråga om finansiella indi- katorer, resultatindikatorer och viktiga etapper i genom- förandet, på grund av tydligt identifierade brister i ge- nomförande som kommissionen tidigare påpekat och medlemsstaten har underlåtit att vidta de nödvändiga korrigerande åtgärderna, bör kommissionen kunna hålla inne betalningarna till programmet eller, vid programpe- riodens slut, tillämpa finansiella korrigeringar. Vid till- lämpningen av finansiella korrigeringar bör hänsyn, med vederbörlig respekt för proportionalitetsprincipen, tas till absorptionsnivån och de externa faktorer som bidragit till misslyckandet. Finansiella korrigeringar bör inte tillämpas om det faktum att målen inte nåtts beror på socioekonomiska eller miljömässiga faktorer, väsent- liga ändringar av de ekonomiska eller miljömässiga för- hållandena i en medlemsstat eller på grund av force ma- jeure som allvarligt påverkar genomförandet av de

berörda prioriteringarna. Resultatindikatorer bör inte be- aktas med avseende på innehållanden eller finansiella korrigeringar.

(23) För att underlätta inriktningen på resultat och uppfyl- lande av målen för unionens strategi för smart och håll- bar tillväxt för alla bör en resultatreserv på 6 % av de totala anslagen till målet Investering för tillväxt och sys- selsättning samt till Ejflu och för åtgärder som finansieras under delad förvaltning i enlighet med kommande unionsrättsakter som fastställer villkor för ekonomiskt stöd till havs- och fiskeripolitiken för programperioden 2014-2020 (nedan kallad EHFF-förordningen) fastställas för samtliga medlemsstater. Det bör inte finnas någon resultatreserv för program inom målet Europeiskt territo- riellt samarbete, eftersom dessa program är av olika typ och omfattar flera olika länder. Medel som anslagits till sysselsättningsinitiativet för unga, enligt definitionen i det operativa programmet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (1) (nedan kal- lad ESF-förordningen), medel som anslagits till tekniskt stöd på kommissionens initiativ, överföringar från den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken till Ejflu enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (2) överföringar till Ejflu enligt be- stämmelserna om frivillig anpassning av direktstöd 2013 och överföringar till Ejflu enligt rådets förordning (EG) nr 73/2009 (3) för kalenderåren 2013 och 2014, medel som överförts till FSE från Sammanhållningsfon- den, medel som överförts till Fonden för europeiskt bis- tånd till dem som har det sämst ställt, enligt definitionen i en kommande unionsrättsakt, och innovativa åtgärder inom området hållbar stadsutveckling, bör undantas vid beräkningen av resultatreserven.

(24) En närmare koppling mellan sammanhållningspolitiken och unionens ekonomiska styrning behövs för att säker- ställa att genomslagskraften för de europeiska struktur- och investeringsfondernas utgifter stöds av en sund eko- nomisk politik och att de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna kan styras om för att hantera ekono- miska problem i en medlemsstat, om det skulle behövas. Inom den första delen av åtgärder som kopplar de eu- ropeiska struktur- och investeringsfondernas effektivitet till sund ekonomisk politik bör kommissionen kunna

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1081/2006 (Se sidan 470 i detta nummer av EUT).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbruks- politiken och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (Se sidan 608 i detta nummer av EUT).

(3) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

begära ändringar av partnerskapsöverenskommelsen och av programmen i syfte att stödja genomförandet av rå- dets relevanta rekommendationer eller se till att tillgäng- liga medel från de europeiska struktur- och investerings- fonderna ger största möjliga effekt på tillväxt och kon- kurrenskraft då medlemsstaterna tar emot relevant eko- nomiskt stöd. Omfördelning bör bara tillgripas i de fall där det verkligen kan ha en direkt effekt på korrigeringen av de problemområden som har pekats ut i rådets rele- vanta rekommendationer inom ramen för de ekonomiska styrmekanismerna i syfte att undvika återkommande om- fördelning, vilket skulle störa medelförvaltningens för- utsebarhet. I den andra delen av åtgärder som kopplar de europeiska struktur- och investeringsfondernas effek- tivitet till sund ekonomisk politik, om en medlemsstat misslyckas med att vidta effektiva åtgärder i samband med processen med ekonomisk styrning, bör kommis- sionen lägga fram ett förslag till rådet om att delvis eller helt hålla inne åtaganden eller betalningar för den med- lemsstatens program. Olika förfaranden för att hålla inne åtaganden respektive betalningar måste fastställas. När kommissionen föreslår ett innehållande bör den dock i båda fallen beakta all relevant information och ta veder- börlig hänsyn till alla uppgifter som framkommer vid, och åsikter som uttrycks genom, den strukturerade dia- logen med Europaparlamentet.

Omfattningen och nivån på ett innehållande bör vara proportionella och effektiva samt följa principen om li- kabehandling av medlemsstaterna. Vidare bör man vid ett innehållande ta hänsyn till den ekonomiska och sociala situationen i den berörda medlemsstaten samt de even- tuella övergripande ekonomiska effekterna på en med- lemsstat av de olika stegen i förfarandet vid alltför stora underskott och förfarandet vid alltför stora obalanser.

(25) Enligt protokoll nr 15 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, är vissa be- stämmelser om det alltför stora underskottet och därtill hörande förfaranden inte tillämpliga på Förenade kung- ariket. Bestämmelser om innehållande av alla utbetal- ningar och åtaganden, eller delar av dessa, bör därför inte tillämpas på Förenade kungariket.

(26) Mot bakgrund av medfinansieringsprincipens avgörande betydelse för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, för att säkerställa ansvars- tagande för strategierna lokalt, och i linje med den pro- portionella tillämpningen av innehållanden, bör alla be- slut om innehållanden inom den andra delen av åtgärder som kopplar de europeiska struktur- och investeringsfon- dernas effektivitet till sund ekonomisk politik fattas med beaktande av specifika krav som är tillämpliga på den berörda medlemsstatens specifika för att tillhandahålla medfinansiering av de program som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Innehållanden bör dras tillbaka och medlen göras till- gängliga igen så snart medlemsstaten vidtar de åtgärder som krävs.

(27) De europeiska struktur- och investeringsfonderna bör ge- nomföras genom program som omfattar programplane- ringsperioden i enlighet med partnerskapsöverenskom- melsen. Programmen bör utformas av medlemsstaterna på grundval av öppna förfaranden, i överensstämmelse med deras institutionella och rättsliga ramar. Medlems- staterna och kommissionen bör samarbeta för att se till att programbestämmelserna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna är enhetliga. Eftersom program- mens och partnerskapsöverenskommelsens innehåll är nära sammanlänkade, bör programmen läggas fram inom tre månader från den dag då partnerskapsöverens- kommelsen lämnas in. En tidsfrist på nio månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande bör planeras för inlämning av program inom målet Europeiskt terri- toriellt samarbete eftersom dessa program omfattar flera olika länder. Man bör särskilt skilja mellan de viktigaste delarna i partnerskapsöverenskommelsen och program- men som bör ingå i kommissionens beslut och övriga delar som inte ingår i kommissionens beslut och som kan ändras under medlemsstatens ansvar. Programplane- ringen bör säkerställa överensstämmelse med den gemen- samma strategiska ramen och partnerskapsöverenskom- melsen, samordning mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med andra befintliga finansie- ringsinstrument och, i förekommande fall, Europeiska investeringsbankens bidrag.

(28) För att säkerställa enhetlighet mellan program som får stöd genom olika europeiska struktur- och investerings- fonder, särskilt i samband med säkerställande av ett bi- drag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, måste gemensamma minimikrav fastställas för programminnehållet, som kan kompletteras av fondspe- cifika bestämmelser för att beakta varje europeisk struk- tur- och investeringsfonds särdrag.

(29) Tydliga förfaranden för kommissionens bedömning, an- tagande och ändring av program måste fastställas. För att uppnå enhetlighet mellan partnerskapsöverenskommelsen och programmen, bör det anges att programmen, med undantag för program inom Europeiskt territoriellt sam- arbete, inte kan godkännas förrän kommissionen har beslutat att godkänna partnerskapsöverenskommelsen. För att minska den administrativa bördan för medlems- staterna bör alla kommissionens godkännanden av änd- ringar av vissa delar av programmen automatiskt leda till att de berörda delarna av partnerskapsöverenskommelsen ändras. Vidare bör man se till att medel som avsatts för sysselsättningsinitiativet för unga omedelbart mobiliseras genom att det inrättas särskilda bestämmelser för för- farandet för att föreslå och godkänna särskilda operativa program för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i ESF-förordningen.

(30) För att optimera mervärdet av investeringar som finan- sieras helt eller delvis genom unionens forsknings- och innovationsbudget bör synergieffekter eftersträvas, i syn- nerhet mellan insatser inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020, som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (1), samtidigt som deras skilda mål respek- teras. De viktigaste mekanismerna för att uppnå dessa synergier bör vara erkännandet av schablonsatser för stödberättigande kostnader från Horisont 2020 för samma insats och stödmottagare samt möjligheten att kombinera finansiering från olika unionsinstrument, bland annat de europeiska struktur- och investeringsfon- derna och Horisont 2020, i samma insats och samtidigt undvika dubbelfinansiering. För att stärka de nationella och regionala aktörernas forsknings- och innovations- kapacitet och nå målet att ta fram en "spetsforsknings- stege" i mindre utvecklade regioner och medlemsstater och regioner med lågpresterande forskning, utveckling och innovation (FoU och innovation) bör täta synergier utvecklas mellan de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna och Horisont 2020 på alla relevanta prio- riterade programområden.

(31) Genom EUF-fördraget har territoriell sammanhållning lagts till målen ekonomisk och social sammanhållning, och det är därför nödvändigt att ta upp den roll som spelas av städer, funktionella geografiska områden och subregionala områden med särskilda geografiska eller de- mografiska problem. För att bättre ta vara på lokal po- tential är det nödvändigt att stärka och underlätta insla- get av lokalt ledd utveckling genom att fastställa gemen- samma regler och säkerställa samordning för alla rele- vanta europeiska struktur- och investeringsfonder. Lokalt ledd utveckling bör omfatta lokala behov och möjligheter samt relevanta sociokulturella drag. En viktig princip är att ge ansvaret för utformningen och genomförandet av lokalt ledda utvecklingsstrategier till lokala aktionsgrup- per som representerar lokalsamhällets intressen. Närmare förfaranden för att fastställa det område och den befolk- ning som strategierna för lokalt ledd utveckling omfattar bör fastställas i de relevanta programmen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

(32) För att bidra till att den lokalt ledda utvecklingens integ- ration i programplaneringen blir hanterbar bör den ut- föras inom ett enda tematiskt mål, antingen för att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom eller för att främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet, även om åtgärder som finansieras som en del av den lokalt ledda utvecklingen kan bidra till alla andra tematiska mål.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1291/2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/ 2006/EG (Se sidan 104 i detta nummer av EUT).

(33) Om en utvecklingsstrategi för en stad eller ett territorium förutsätter ett integrerat tillvägagångssätt eftersom det involverar investeringar från mer än ett insatsområde inom ett eller flera operativa program, bör det vara möj- ligt att genomföra åtgärder som får stöd från fonderna, vilka kan kompletteras med ekonomiskt stöd från Ejflu eller EHFF, som en integrerad territoriell investering inom ett eller flera operativa program.

(34) Finansieringsinstrumenten blir allt viktigare eftersom de har en hävstångseffekt på de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom de kombinerar olika for- mer av offentliga och privata medel till stöd för politiska mål och eftersom revolverande finansieringsformer gör stödet hållbart på längre sikt.

(35) Finansieringsinstrument med stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör användas för att hantera särskilda behov på marknaden på ett kostnads- effektivt sätt, i enlighet med programmens mål, och bör inte utesluta privat finansiering. Beslutet att finansiera stödåtgärder via finansieringsinstrument bör därför fattas på grundval av en förhandsbedömning där man funnit bevis för marknadsmisslyckanden eller suboptimala inve- steringssituationer och den beräknade nivån och omfatt- ningen på de offentliga investeringsbehoven. De nödvän- diga inslagen i förhandsbedömningarna bör anges tydligt i denna förordning. Med tanke på hur detaljerad för- handsbedömningen är bör den kunna utföras i etapper och den bör även kunna ses över och uppdateras under genomförandet.

(36) Finansieringsinstrumenten bör utformas och tillämpas på ett sätt som uppmuntrar till ett avsevärt engagemang från privata investerare och finansinstitutioner med en lämplig riskfördelning. För att vara tillräckligt attraktiva för den privata sektorn är det avgörande att finansieringsinstru- menten utformas och tillämpas flexibelt. De förvaltande myndigheterna bör därför besluta om hur man på lämp- ligaste sätt genomför finansieringsinstrumenten för att svara på målregionernas särskilda behov, i överensstäm- melse med det relevanta programmets mål, resultaten från förhandsbedömningen och tillämpliga regler för stat- ligt stöd. I tillämpliga fall bör denna flexibilitet också innefatta möjligheten att använda en del av de medel som betalats tillbaka under stödberättigandeperioden i syfte att tillhandahålla förmånlig ersättning till privata investerare eller offentliga investerare som verkar enligt den marknadsekonomiska principen. Den förmånliga er- sättningen bör ta hänsyn till marknadsnormer och säker- ställa att allt statligt stöd är förenligt med tillämplig unionsrätt och nationell rätt samt begränsas till det minsta belopp som krävs för att kompensera för bristen på tillgängligt privat kapital, med beaktande av mark- nadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituatio- ner.

(37) För att ta hänsyn till återbetalningspliktigt stöd som till- handahålls genom finansieringsinstrument och för an- passning till marknadspraxis bör stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som ges till slutmot- tagarna i form av investeringar i eget kapital eller därmed likställt kapital, lån eller garantier eller andra riskdelnings- instrument, kunna omfatta samtliga investeringar som görs av slutmottagarna utan åtskillnad av momsrelaterade kostnader. Endast i de fall när finansieringsinstrument kombineras med bidrag bör det därför vara relevant hur mervärdesskatten beaktas på slutmottagarens nivå när utgifternas stödberättigande fastställs i samband med bidraget.

(38) Om delar av en investering inte genererar direkta intäkter kan det vara berättigat att kombinera finansieringsinstru- ment med bidragsstöd i den utsträckning som tillåts en- ligt tillämpliga regler för statligt stöd så att projekten blir ekonomiskt hållbara. Särskilda villkor för att förebygga dubbelfinansiering i sådana fall bör fastställas.

(39) För att säkerställa att de medel som fördelats till finan- sieringsinstrument till förmån för små och medelstora företag (SMF) får en effektiv kritisk massa av den nya lånefinansieringen till SMF bör det vara möjligt att an- vända dessa medel på den berörda medlemsstatens hela territorium utan hänsyn till regionkategorier. Det bör dock även vara möjligt att förhandlingar om finansiering- savtalet mellan medlemsstaten och EIB att medge en avkastning pro rata till en region eller en grupp av re- gioner inom samma medlemsstat som en del av ett en- hetligt nationellt program per ekonomiskt bidrag från Eruf och Ejflu.

(40) Bidragen från medlemsstaterna till gemensamma finansie- ringsinstrument för obegränsade garantier och värdepap- perisering till förmån för SMF bör fördelas över åren 2014, 2015 och 2016, och tidpunkterna för de belopp som medlemsstaterna ska betala till EIB bör fastställas i enlighet därmed i finansieringsavtalet, i överensstämmelse med sedvanlig bankpraxis och i syfte att sprida effekterna om betalningsbemyndiganden under ett enskilt år.

(41) Vid värdepapperiseringstransaktioner bör det vid avslu- tandet av programmet säkerställas att minst ett belopp motsvarande unionens bidrag har använts till att stödja SMF i överensstämmelse med principerna för finansie- ringsinstrument i budgetförordningen.

(42) De förvaltande myndigheterna bör ha flexibilitet att bidra med medel från programmen till finansieringsinstrument som inrättas på unionsnivå och förvaltas direkt eller

indirekt av kommissionen, och till instrument på natio- nell, regional, transnationell eller gränsöverskridande nivå som förvaltas av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar. De förvaltande myndigheterna bör också ha möjlighet att genomföra finansieringsinstrumenten direkt, genom befintliga eller nyinrättade fonder eller fondan- delsfonder som inrättats för att bidra med stöd från pro- grammen till flera organ som genomför finansierings- instrument.

(43) För att säkerställa proportionella kontrollstrategier och säkra finansieringsinstrumentens mervärde bör de av- sedda slutmottagarna inte avskräckas av orimliga ad- ministrativa bördor. De organ som ansvarar för program- revisionerna bör i första hand utföra revisioner i förval- tande myndigheter och i organ som genomför finansie- ringsinstrument, inklusive fondandelsfonder. Det kan dock finnas speciella tillfällen då de dokument som be- hövs för att göra en revision inte är tillgängliga hos förvaltande myndigheter eller hos organ som genomför finansieringsinstrument eller då dessa dokument inte ger en sanningsenlig och korrekt bild av stödet. För dessa specialfall är det nödvändigt att fastställa vissa bestäm- melser för att även medge revisioner på slutmottagarnivå.

(44) Summan av de belopp som vid varje tidpunkt betalas ut från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten bör motsvara det belopp som krävs för att genomföra planerade investeringar och ut- betalningar till de slutliga stödmottagarna, inklusive för- valtningskostnader och avgifter. Ansökningar om mellan- liggande betalningar bör följaktligen också ske i etapper. Det belopp som ska betalas ut som mellanliggande be- talning bör omfattas av ett tak på 25 % av det totala programbidrag som anslagits för finansieringsinstrumen- tet enligt det relevanta finansieringsavtalet med efterföl- jande mellanliggande betalningar som är avhängiga av en minimiprocentsats av de faktiska beloppen i tidigare an- sökningar som gått till stödberättigande utgifter.

(45) Det är nödvändigt att ange särskilda regler för vilka be- lopp som kan godtas som stödberättigande vid avslutan- det av ett program, för att säkerställa att de belopp, inklusive förvaltningskostnader och avgifter, som betalas från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten verkligen används för investe- ringar i slutmottagare. Reglerna bör vara flexibla nog för att möjliggöra stöd till instrument som bygger på eget kapital till utvalda företag och bör därför ta hänsyn till vissa utmärkande egenskaper för instrument som bygger på eget kapital för företag, såsom marknadspraxis i för- hållande till tillhandahållandet av efterföljande finansie- ring på området för riskkapitalfonder. I enlighet med de villkor som fastställts i denna förordning bör utvalda företag kunna få fortsatt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till sådana instrument efter ut- gången av den stödberättigande perioden.

(46) Det är också nödvändigt att ange särskilda regler för användning av medel som kan härledas från de europe- iska struktur- och investeringsfonderna fram till utgången av den stödberättigande perioden och att fastställa ytter- ligare regler för användningen av medel efter utgången av den stödberättigande perioden.

(47) Som allmän regel bör stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna inte användas för att finansiera investeringar som redan avslutats fysiskt eller genomförts då investeringsbeslutet fattas. När det gäller infrastruk- turinvesteringar för att stödja stadsutveckling eller stads- förnyelse eller liknande infrastrukturinvesteringar i syfte att diversifiera annan verksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden kan visst stöd behövas för en om- organisering av skuldportföljen för den infrastruktur som ingår i en ny investering. I dessa fall bör det vara möjligt att använda stöd från de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna för att omorganisera en skuldportfölj till ett belopp på högst 20 % av det totala programstödet från det finansieringsinstrumentet till investeringen.

(48) Medlemsstaterna bör övervaka programmen för att granska genomförande och måluppfyllelse. Medlemssta- terna bör därför inrätta övervakningskommittéer för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i enlighet med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar, och man bör fastställa hur de ska vara sammansatta och hur de ska fungera. Mot bakgrund av särdragen i programmen inom målet Europeiskt territoriellt sam- arbete bör särskilda regler fastställas för övervaknings- kommittéerna för dessa program. Gemensamma övervak- ningskommittéer kan inrättas för att underlätta samord- ningen mellan de europeiska struktur- och investerings- fonderna. För effektivitetens skull bör en övervaknings- kommitté kunna framföra synpunkter till de förvaltande myndigheterna om programgenomförandet och utvär- deringen, inbegripet åtgärder för att minska stödmotta- garnas administrativa börda, och de bör övervaka åtgär- der som vidtas på grund av dessa synpunkter.

(49) Det är nödvändigt att samordna övervakningen och rap- porteringen inom de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna för att förenkla förvaltningen på alla nivå- er. Det är viktigt att rapporteringskraven är proportio- nella men också att det finns omfattande information om vilka framsteg som gjorts vid viktiga översynstillfäl- len. Rapporteringskraven måste därför återspegla infor- mationsbehovet under vissa bestämda år, och de ska samordnas med resultatöversynerna.

(50) För övervakning av programmens framsteg bör ett årligt översynsmöte hållas mellan varje medlemsstat och kom- missionen. Medlemsstaten och kommissionen bör dock kunna komma överens om att inte ordna ett sådant möte, förutom 2017 och 2019, för att undvika en onö- dig administrativ börda.

(51) För att kommissionen ska kunna övervaka framstegen mot uppnåendet av unionens mål samt fondspecifika uppdrag i enlighet med de fördragsbaserade målen, bör medlemsstaterna lämna framstegsrapporter om genom- förandet av partnerskapsöverenskommelserna. Utifrån dessa rapporter bör kommissionen utarbeta en strategisk framstegsrapport 2017 och 2019. I syfte att få till stånd en regelbunden strategisk politisk debatt om de europe- iska struktur- och investeringsfondernas bidrag till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och för att förbättra kvaliteten på utgifterna och effektiviteten i politiken i enlighet med den europe- iska planeringsterminen bör de strategiska rapporterna diskuteras i rådet. På grundval av resultatet från den dis- kussionen bör rådet kunna bidra till den utvärdering som görs vid Europeiska rådets vårmöte om den roll som unionens politik och instrument spelar för en hållbar sysselsättningsskapande tillväxt i unionen.

(52) Det är nödvändigt att utvärdera verkan, effektivitet och effekt av stödet från de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna, för att kunna förbättra kvaliteten på ut- formningen och genomförandet av program, och för att fastställa programmens effekter i förhållande dels till må- len i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, dels, med beaktande av programmets storlek, i för- hållande till bruttonationalprodukt (BNP) och arbetslös- het i det berörda programområdet, i förekommande fall. Medlemsstaternas och kommissionens respektive ansvar i detta avseende bör fastställas.

(53) För att förbättra kvaliteten på utformningen av varje pro- gram och för att kontrollera om dess mål kan uppnås bör man göra en förhandsbedömning av varje program.

(54) Den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten bör upprätta en utvärderingsplan. Den utvärderingsplanen bör kunna omfatta mer än ett program. Under program- planeringsperioden bör de förvaltande myndigheterna se till att utvärderingar utförs för att bedöma programmets verkan, effektivitet och effekter. Övervakningskommittén och kommissionen bör informeras om resultatet av ut- värderingarna så att förvaltningsbesluten underlättas.

(55) Efterhandsutvärderingar bör göras för att man ska kunna bedöma såväl de europeiska struktur- och investerings- fondernas verkan och effektivitet som deras bidrag till de övergripande målen för de europeiska struktur- och in- vesteringsfonderna och unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med hänsyn till de mål som fast- ställts för den unionsstrategin. Kommissionen bör för varje europeisk struktur- och investeringsfond utarbeta en sammanfattande rapport med de viktigaste slutsat- serna från efterhandsutvärderingarna.

(56) De typer av åtgärder som kan vidtas på kommissionens och medlemsstaternas initiativ som tekniskt stöd med stöd från de europeiska struktur- och investeringsfon- derna bör specificeras.

(57) För att säkerställa effektiv användning av unionens medel och undvika överfinansiering av insatser som generar nettoinkomster när de avslutats, bör olika metoder an- vändas för att fastställa vilka nettointäkter som genererats av sådana insatser, inklusive en förenklad strategi grun- dad på schablonsatser för sektorer eller undersektorer. Schablonsatserna bör bygga på äldre uppgifter som kom- missionen har tillgång till, möjligheterna till kostnads- täckning och, i tillämpliga fall, principen att förorenaren betalar. Det ska också gå att genom en delegerad akt utvidga schablonsatserna till nya sektorer, införa under- sektorer eller se över satserna för framtida insatser när nya uppgifter blir tillgängliga. Användningen av scha- blonsatser kan vara särskilt lämplig för insatser inom informations- och kommunikationsteknik (IKT), FoU och innovation samt energieffektivitet. Vidare är det, för att se till att proportionalitetsprincipen tillämpas och andra tillämpliga avtalsregler och bestämmelser be- aktas, nödvändigt att ange undantagen för dessa regler.

(58) Det är viktigt att se till att kraven är proportionella och att man undviker dubbelarbete vid kontroll av finansie- ringsbehoven i samband med verksamhet som genererar nettoinkomst efter det att den avslutats och som också omfattas av bestämmelserna om statligt stöd, förutsatt att det i dessa bestämmelser även fastställs gränser för det stöd som kan beviljas. Vid stöd av mindre betydelse, statligt stöd till SMF som är förenligt med bestämmel- serna och där en gräns för stödintensitet eller stödbelopp tillämpas eller vid statligt stöd till stora företag som är förenligt med bestämmelserna och där en individuell kontroll av finansieringsbehoven gjorts bör bestämmel- serna som kräver en beräkning av nettoinkomsten därför inte tillämpas. Medlemsstaterna bör dock kunna tillämpa metoder för att beräkna nettoinkomsten om nationella bestämmelser kräver det.

(59) Offentlig-privata partnerskap kan vara ett effektivt sätt att leverera insatser som säkerställer att politiska mål uppnås genom att sammanföra olika slags offentliga och privata resurser. För att göra det lättare att använda de europe- iska struktur- och investeringsfonderna till stöd för in- satser med en struktur som offentlig-privata partnerskap, beaktas i denna förordning vissa särdrag som känneteck- nar offentlig-privata partnerskap genom anpassning av vissa av de gemensamma bestämmelserna för de europe- iska struktur- och investeringsfonderna.

(60) Start- och slutdatum för utgifternas stödberättigande bör fastställas så att det skapas en enhetlig och rättvis regel

som är tillämplig på genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i hela unionen. För att underlätta genomförandet av programmen är det lämpligt att fastställa att den första dagen då utgifterna är stödberättigande kan infalla före den 1 januari 2014 om den berörda medlemsstaten lämnar in ett program före det datumet. Med hänsyn till det akuta behovet av att mobilisera medel som anslagits för sysselsättningsini- tiativet för unga för att stödja dess omedelbara tillämp- ning, bör startdatumet för utgifternas stödberättigande undantagsvis vara den 1 september 2013. För att säker- ställa ett effektivt genomförande av de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna och för att minska risken för unionens budget är det lämpligt att införa begräns- ningar för stödet till genomförda insatser.

(61) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med förbehåll för undantag enligt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EU) nr 1301/2013 (1), ESF-förordningen, Euro- paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 (2), Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 1299/2013 (3), Europaparlamentets och rå- dets förordning (EU) nr 1305/2013 (4) och EHFF-förord- ningen, bör medlemsstaterna anta nationella regler om stödberättigande utgifter.

(62) För att förenkla användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och minska risken för fel och samtidigt möjliggöra differentiering där politikens särdrag så kräver, bör det stadgas om former för stöd, harmoni- serade villkor för återbetalning av bidrag och återbetal- ningspliktigt stöd, finansiering till schablonsatser, sär- skilda regler om berättigande till bidrag och återbetal- ningspliktigt stöd och särskilda villkor för stödberätti- gande för insatser beroende på det geografiska läget.

(63) Det bör vara möjligt att ge stöd från de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna i form av bidrag, priser, återbetalningspliktigt stöd eller finansieringsinstrument, eller en kombination därav i syfte att ge de ansvariga organen möjligheten att välja den mest lämpliga stödfor- men för att hantera de behov som identifierats.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (Se sidan 289 i detta nummer av EUT).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upp- hävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (Se sidan 281 i detta nummer av EUT)

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territo- riellt samarbete (Se sidan 259 i detta nummer av EUT)

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Eu- ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och om upp- hävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (Se sidan 487 i detta nummer av EUT).

(64) För att säkerställa att de europeiska struktur- och inve- steringsfondernas insatser är effektiva, rättvisa och leder till hållbara resultat, bör det finnas bestämmelser som garanterar att investeringar i företag och infrastruktur har en lång livslängd och förhindrar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna utnyttjas på ett otill- börligt sätt. Erfarenheterna visar att en femårsperiod är en lämplig minimiperiod att tillämpa, om inte en annan period föreskrivs i reglerna om statligt stöd. Emellertid är det, i linje med proportionalitetsprincipen, möjligt att en mer begränsad tidsperiod på tre år vore motiverad när investeringen gäller upprätthållande av investeringar eller arbetstillfällen som skapats av SMF. När det rör sig om en insats som omfattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar och om stödmottagarna inte är SMF, bör den insatsen återbetala bidraget från de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna om den pro- duktiva verksamheten omlokaliseras utanför unionen inom tio år från slutbetalningen till stödmottagaren. Det är lämpligt att från det allmänna kravet på varaktig- het undanta åtgärder som får stöd från ESF och de som inte medför produktiva investeringar eller investeringar i infrastruktur, om inte kraven följer av tillämpliga regler om statligt stöd, samt att undanta bidrag till eller från finansieringsinstrument. Xxxxxx som utbetalats på fel- aktiga grunder bör återbetalas och bli föremål för för- faranden som är tillämpliga vid oriktigheter.

(65) Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att ga- rantera att deras förvaltnings- och kontrollsystem inrättas och fungerar på bästa sätt för att försäkra att de europe- iska struktur- och investeringsfonderna används på ett lagligt och korrekt sätt. Det bör därför fastställas vilka skyldigheter medlemsstaterna har när det gäller förvalt- nings- och kontrollsystem för programmen samt före- byggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter och överträdelser av unionsrätten.

(66) I enlighet med principerna om delad förvaltning bör medlemsstaterna och kommissionen ansvara för pro- grammens förvaltning och kontroll. Medlemsstaterna bör, genom sina förvaltnings- och kontrollsystem, ha huvudansvaret för att genomföra och kontrollera verk- samheten inom programmen. Den förvaltande myndig- hetens roll måste fastställas för att förbättra kontrollen över urval och genomförande av insatser samt förvalt- nings- och kontrollsystemens funktioner.

(67) Medlemsstaterna bör fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i denna förordning, budgetförordningen och de fondspecifika bestämmelserna. Medlemsstaterna bör se till att det i enlighet med villkoren i denna förordning finns effektiva arrangemang för undersökning av klago- mål rörande de europeiska struktur- och investeringsfon- derna. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör med- lemsstaterna på begäran av kommissionen undersöka de klagomål som lämnats in till kommissionen som

omfattas av deras arrangemang och på begäran informera kommissionen om resultaten av dessa undersökningar.

(68) Kommissionens befogenheter och skyldighet i fråga om att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemen verkligen fungerar och att ålägga medlemsstaterna att vidta åtgärder bör fastställas. Kommissionen bör också ha befogenhet att genomföra revisioner och kontroller på plats inriktade på frågor som rör sund ekonomisk förvaltning, för att kunna dra slutsatser om de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat.

(69) Unionens budgetåtaganden bör verkställas årligen. För att säkerställa effektiv programförvaltning är det nödvändigt att fastställa gemensamma regler för förfinansiering, an- sökningar om mellanliggande betalningar och slutsaldot, utan att det påverkar de särskilda regler som krävs för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfon- derna.

(70) Utbetalningen av förfinansieringen vid programmens start säkerställer att en medlemsstat har tillräckliga medel för att ge stödmottagarna stöd från början av genom- förandet av programmen så att dessa stödmottagare vid behov får förhandsstöd för att göra de investeringar som planeras och ersätts snabbt då betalningsansökningar lämnats in. Därför bör det föreskrivas vilka belopp som ska betalas ut som inledande förskott från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Det inledande för- skottet bör regleras i sin helhet vid avslutandet av pro- grammet.

(71) För att skydda unionens ekonomiska intressen, bör det finnas åtgärder som är tidsbegränsade och som gör det möjligt för den behöriga utanordnaren att avbryta utbe- talningar när det finns klara indikationer som tyder på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemet, in- dikationer på allvarliga oriktigheter i samband med en begäran om utbetalning eller underlåtenhet att lämna in dokument för granskning och godtagande av räkenska- perna. Utbetalningarna bör kunna avbrytas i upp till sex månader, med en möjlighet att förlänga denna period upp till nio månader med medlemsstatens tillåtelse, för att ge tillräckligt med tid att åtgärda orsakerna till av- brottet och på så sätt undvika att utbetalningarna hålls inne.

(72) För att skydda unionens budget kan det bli nödvändigt för kommissionen att genomföra finansiella korrigering- ar. För att säkerställa rättssäkerhet för medlemsstaterna är det viktigt att fastställa under vilka omständigheter över- trädelser av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt vad avser dess genomförande kan leda till att kommissionen genomför finansiella korrigeringar. För att säkerställa att de finansiella korrigeringar som kommissionen ålägger medlemsstaterna rör skyddet av unionens ekonomiska intressen bör dessa korrigeringar endast avse fall där

överträdelsen av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt vad avser genomförande av relevant unionsrätt direkt eller indirekt rör stödberättigande, korrekthet, förvaltning eller kontroll av insatserna och motsvarande utgifter som deklarerats till kommissionen. För att säkerställa propor- tionaliteten är det viktigt att kommissionen tar hänsyn till överträdelsens art och svårighetsgrad och de därav följande ekonomiska följderna för unionens budget när den fastställer en finansiell korrigering.

(73) För att uppmuntra budgetdisciplin bör det anges hur en del av budgetåtagandena för ett program kan dras till- baka, särskilt om ett belopp kan undantas från tillbakad- ragandet, särskilt när förseningar i genomförandet beror på omständigheter som den berörda parten inte råder över, onormala eller oförutsägbara omständigheter eller omständigheter vars följder inte kan undvikas trots ve- derbörlig omsorg och i situationer där en betalningsansö- kan har gjorts, men för vilken betalningsfristen har av- brutits eller betalningen hållits inne.

(74) Återkravsförfarandet är också en nödvändig del av me- kanismen för tilldelning av resultatreserven, och i sådana fall bör det vara möjligt att omforma anslagen för att senare använda dem för andra program och prioritering- ar. Vid genomförandet av vissa specifika finansierings- instrument till förmån för SMF, där återkravet är en följd av att en medlemsstat har avbrutit sin medverkan i så- dana finansieringsinstrument, bör dessutom en senare omformning av åtagandebemyndiganden för användning i andra program föreskrivas. Eftersom det krävs ytterli- gare bestämmelser i budgetförordningen för att möjlig- göra sådan omformning av anslag bör dessa förfaranden inte tillämpas förrän efter det att motsvarande ändring av budgetförordningen har trätt i kraft.

(75) Kompletterande allmänna bestämmelser behövs för verk- samheten inom fonderna. För att öka fondernas mer- värde och för att de bättre ska kunna bidra till priorite- ringarna i unionens strategi för en smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, bör deras verksamhet förenk- las och koncentreras till målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbe- te.

(76) Kompletterande bestämmelser för verksamheten inom Ejflu och EHFF återfinns i den sektorsspecifika lagstift- ningen.

(77) För EUF-fördragets mål om ekonomisk, social och terri- toriell sammanhållning bör målet Investering för tillväxt

och sysselsättning omfatta alla regioner. För att ge ett välavvägt och successivt stöd som återspeglar den ekono- miska och samhälleliga utvecklingsnivån bör medel enligt det målet anslås från Eruf och ESF till de mindre utveck- lade regionerna, övergångsregionerna och de mer utveck- lade regionerna i förhållande till deras bruttonationalpro- dukt per capita jämfört med genomsnittet i EU-27. För att investeringar från Eruf och ESF ska hålla på lång sikt och för att framsteg beträffande utveckling ska konsoli- deras och ekonomisk tillväxt och social sammanhållning ska stimuleras i Europas regioner bör regioner vilkas BNP per capita under programperioden 2007–2013 var mindre än 75 % av genomsnittet i EU-25 under referens- perioden, men vilkas BNP per capita har ökat till mer än 75 % av genomsnittet i EU-27 bör få minst 60 % av sina preliminära genomsnittliga årliga anslag under perioden 2007–2013. De totala anslagen från Eruf, ESF och Sam- manhållningsfonden för en medlemsstat bör vara minst 55 % av dess individuella totala anslag för 2007–2013. Medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per ca- pita är mindre än 90 % av genomsnittet i unionen bör få medel inom målet Investering för tillväxt och sysselsätt- ning från Sammanhållningsfonden.

(78) Objektiva kriterier bör fastställas för att avgöra vilka re- gioner och områden som är berättigade till stöd från fonderna. I detta syfte bör fastställandet av regioner och områden på unionsnivå bygga på det gemensamma klassificeringssystem för regioner som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (1), i dess ändrade lydelse enligt kommis- sionens förordning (EG) nr 105/2007 (2).

(79) I syfte att fastställa lämpliga finansiella ramar för fon- derna bör kommissionen genom genomförandeakter, med en objektiv och genomsynlig metod, besluta om en preliminär årlig fördelning av tillgängliga åtagandebe- myndiganden, i syfte att koncentrera stödet till de regio- ner som släpar efter i utvecklingen, inklusive de regioner som får övergångsstöd. I syfte att ta hänsyn till den sär- skilt svåra situationen i medlemsstater som drabbats av krisen och i enlighet med rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) bör kommissionen se över samtliga medlemsstaters totala anslag 2016 på grundval av de då tillgängliga mest uppdaterade statis- tiska uppgifterna och när det föreligger en sammanlagd divergens på mer än +/– 5 % justera dessa anslag. De nödvändiga justeringarna bör fördelas på lika stora delar mellan åren 2017–2020.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 105/2007 av den 1 februari 2007 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam no- menklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 39, 10.2.2007, s. 1).

(3) Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om fastställande av den fleråriga budgetramen för åren 2014- 2020 (Se sidan 884 i detta nummer av EUT).

(80) För att uppmuntra det nödvändiga påskyndandet av ut- vecklingen av infrastrukturen för transporter, energi samt IKT i unionen inrättas Fonden för ett sammanlänkat Eu- ropa (FSE) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (1). Stöd bör ges från Sammanhållningsfonden till projekt som genomför stom- nät eller projekt och horisontell verksamhet som fast- ställts i del I i bilaga I till den förordningen.

(81) Tilldelning av årliga anslag från fonderna till en medlems- stat bör begränsas genom ett tak som kan fastställas med hänsyn till den berörda medlemsstatens BNP.

(82) Det är nödvändigt att fastställa gränserna för medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning, liksom att fastställa objektiva kriterier för fördelningen av dem till regioner och medlemsstater. Medlemsstaterna bör koncentrera stödet till att se till att tillräckliga investe- ringar görs i åtgärder för sysselsättning för ungdomar, arbetskraftens rörlighet, kunskap, social delaktighet och fattigdomsbekämpning, för att på så sätt se till att ESF:s procentuella andel av de totala kombinerade anslagen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden på unionsnivå inte ligger under 23,1 % i medlemsstaterna, ej medräknat stödet från Sammanhållningsfonden till transportinfrastruktur genom FSE och stödet från struk- turfonderna till de sämst ställda.

(83) Med tanke på den brådskande och prioriterade uppgiften att ta itu med ungdomsarbetslösheten i unionens mest drabbade regioner och i unionen som helhet, inrättas ett särskilt sysselsättningsinitiativ för unga och det finansie- ras genom en särskild tilldelning och genom riktade in- vesteringar från ESF, för att komplettera och stärka det betydande stöd som redan ges via de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Sysselsättningsinitiativet för unga bör inriktas på att stödja ungdomar som varken arbetar eller deltar i utbildning och som är bosatta i de stödberättigade regionerna. Sysselsättningsinitiativet för unga bör genomföras som en del av målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

(84) I linje med det överordnade målet att minska fattigdo- men är det också nödvändigt att ändra inriktning på fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, för att främja social delaktighet. En mekanism bör planeras för att överföra medel till detta instrument från strukturfondernas bidrag till varje medlemsstat.

(85) Med hänsyn till de nuvarande ekonomiska omständighe- terna bör den maximala nivån på överföringar (den övre gränsen) till varje enskild medlemsstat inte leda till att

anslagen per medlemsstat överstiger 110 % av den nivå de hade i reala termer under programperioden 2007–2013.

(86) För att säkerställa en lämplig fördelning mellan region- kategorier bör medel från fonden inte överföras mellan mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner, utom i vederbörligen motiverade un- dantagsfall, där det gäller att uppfylla ett eller flera te- matiska mål. Sådana överföringar får utgöra högst 3 % av det samlade anslaget till den regionkategorin.

(87) För att säkerställa en reell ekonomisk verkan bör stöd från fonderna inte ersätta offentliga utgifter eller likvär- diga strukturutgifter i medlemsstaterna enligt villkoren i denna förordning. För att den vidare ekonomiska situa- tionen ska beaktas i samband med stöd från fonderna bör dessutom storleken på de offentliga utgifterna be- stämmas med hänsyn till de allmänna makroekonomiska förhållanden under vilka finansieringen äger rum, på grundval av indikatorerna i de stabilitets- och konver- gensprogram som medlemsstaterna ska lämna in varje år i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1466/97 (2). Kommissionens kontroller av additionalitetsprincipen bör inriktas på de medlemsstater där minst 15 % av befolk- ningen bor i de mindre utvecklade regionerna eller över- gångsregionerna, på grund av omfattningen av de medel som anslås till dem.

(88) Det är nödvändigt att fastställa kompletterande bestäm- melser för programplanering, förvaltning, övervakning och kontroller av operativa program som får stöd av fonderna för att öka inriktningen på resultat. Framför allt är det nödvändigt att ange närmare krav på innehållet i de operativa programmen. Detta borde göra det lättare att lägga fram en sammanhängande strategi för att ta itu med konstaterade utvecklingsbehov, fastställa ramar för resultatbedömning och stödja ett effektivt genomförande av fonderna. Som allmän princip bör prioriterade områ- den omfatta ett tematiskt mål, en fond och en regionka- tegori. I förekommande fall och för att öka effektiviteten hos ett tematiskt sammanhängande och integrerat till- vägagångssätt bör det vara möjligt för ett insatsområde att avse mer än en regionkategori samt kombinera en eller flera komplementära investeringsprioriteringar från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden enligt ett eller flera tematiska mål.

(89) Under förhållanden då en medlemsstat endast förbereder högst ett operativt program för varje fond, så att både programmen och partnerskapsöverenskommelsen utfor- mas på nationell nivå, bör särskilda arrangemang fast- ställas för att se till att dessa dokument kompletterar varandra.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av  

den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett samman- länkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förs- tärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervak- ningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EGT L 209, 2.8.1997, s. 1).

(90) För att väga medlemsstatens behov av konkreta operativa program med tydliga åtaganden mot behovet av flexibi- litet för att möjliggöra anpassning till ändrade omstän- digheter, bör en åtskillnad göras mellan de viktigaste delarna i det operativa programmet som bör ingå i kom- missionens beslut och de övriga delarna som inte bör ingå i kommissionens beslut och som kan ändras av medlemsstaten. Förfaranden bör därför fastställas som gör det möjligt att ändra dessa icke-väsentliga delar av de operativa programmen på nationell nivå utan något beslut från kommissionen.

(91) För att öka komplementariteten och förenkla genom- förandet bör det vara möjligt att kombinera stöd från Sammanhållningsfonden och Eruf med stöd från ESF i gemensamma operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

(92) Större projekt står för en stor del av unionens utgifter och de är ofta av strategisk betydelse för att genomföra unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Det är därför berättigat att insatser som överskrider vissa trösklar även i fortsättningen omfattas av särskilda god- kännandeförfaranden i enlighet med denna förordning. Tröskeln bör fastställas i förhållande till sammanlagd stödberättigande kostnad, med hänsyn tagen till de net- tointäkter med högre tröskel som förväntas för transport- projekt på grund av att investeringarna i denna sektor normalt är större. För tydlighetens skull bör därför inne- hållet i större projektansökningar anges. Ansökan bör innehålla nödvändig information för att säkerställa att ekonomiska bidrag från fonderna inte leder till en bety- dande förlust av arbetstillfällen på befintliga orter inom unionen.

(93) För att främja utformningen och genomförandet av större projekt på en gedigen ekonomisk och teknisk grund och uppmuntra användningen av expertrådgivning i ett tidigt skede, där oberoende experter med stöd av tekniskt stöd från kommissionen eller, efter överenskom- melse med kommissionen, med stöd av andra oberoende experter, kan lämna tydliga uttalanden om större projekts genomförbarhet och ekonomiska bärkraft, bör kommis- sionens godkännandeförfarande rationaliseras. Kommis- sionen får endast neka ekonomiskt bidrag i de fall då projektet uppvisat betydliga brister vid den oberoende kvalitetsgranskningen.

(94) Om en oberoende kvalitetsgranskning av ett större pro- jekt inte gjorts bör medlemsstaten lämna alla nödvändiga uppgifter, och kommissionen bör bedöma större projekt för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag är berättigat.

(95) Av hänsyn till kontinuiteten i genomförandet, bör onö- diga administrativa bördor undvikas och anpassning ske till kommissionens beslut om riktlinjer för avslutning av programplaneringsperioden 2007–2013 har bestämmel- ser om etappindelningen fastställts för stora projekt som godkänts enligt rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (1) och vilkas genomförandeperiod förväntas sträcka sig över den programplaneringsperiod som styrs av den här för- ordningen. Det bör under vissa villkor finnas ett snabbt förfarande för anmälan och godkännande av en andra eller påföljande etapp av ett större projekt för vilket kom- missionen godkänt en eller flera föregående etapper un- der programplaneringsperioden 2007–2013. Varje en- skild etapp i en etappindelad insats som har samma övergripande mål bör genomföras i enlighet med reglerna för den berörda programplaneringsperioden.

(96) För att ge medlemsstaterna möjlighet att genomföra delar av ett operativt program med ett resultatbaserat tillväga- gångssätt är det lämpligt att föreskriva om en gemensam handlingsplan bestående av ett projekt eller en grupp av projekt som ska genomföras av stödmottagaren för att bidra till det operativa programmets mål. För att förenkla och stärka fondernas resultatinriktning bör förvaltningen av den gemensamma handlingsplanen enbart bygga på gemensamt överenskomna delmål, utfall och resultat, i enlighet med kommissionens beslut om antagande av den gemensamma handlingsplanen. Kontroller och revi- sion av en gemensam handlingsplan bör också begränsas till huruvida den uppfyller sina delmål, utfall och resultat. Därför bör det fastställas bestämmelser om utarbetande, innehåll, antagande, finansiell förvaltning och kontroll av gemensamma handlingsplaner.

(97) Det är nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för övervakningskommitténs arbete och de årliga genom- föranderapporterna för de operativa program som får stöd från fonderna. Kompletterande bestämmelser för verksamheten inom Ejflu fastställs i den sektorsspecifika lagstiftningen.

(98) För att säkerställa att nödvändiga och uppdaterade upp- gifter om programmets genomförande finns att tillgå måste medlemsstaterna regelbundet förse kommissionen med de viktigaste uppgifterna. För att undvika en extra börda för medlemsstaterna bör detta begränsas till upp- gifter som samlas in kontinuerligt, och överföringen av uppgifterna bör ske elektroniskt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om all- männa bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upp- hävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).

(99) För att stärka övervakningen av framstegen i fråga om genomförandet av fonderna och underlätta den finansi- ella förvaltningen är det nödvändigt att se till att grund- läggande ekonomiska uppgifter om framstegen i genom- förandet är tillgängliga inom skälig tid.

(100) I enlighet med artikel 175 i EUF-fördraget ska kommis- sionen vart tredje år lämna en sammanhållningsrapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén rörande fram- stegen med att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen. Det är nödvändigt att fast- ställa bestämmelser om innehållet i den rapporten.

(101) Det är viktigt att göra allmänheten uppmärksam på vad fonderna uträttat och att öka medvetenheten om sam- manhållningspolitikens mål. Medborgarna bör ha rätt att veta hur unionens medel används. Ansvaret för att säker- ställa att lämpliga uppgifter kommuniceras till allmänhe- ten bör vila på de förvaltande myndigheterna och stöd- mottagarna. För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffek- terna mellan kommunikationsåtgärder på kommissionens initiativ, bör de budgetmedel som anslås för kommuni- kationsåtgärder enligt denna förordning också bidra till att täcka övergripande kommunikation om unionens po- litiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen i denna förordning.

(102) För att göra informationen om finansieringsmöjligheter och stödmottagande projekt mera lättillgänglig och öp- pen bör det i varje medlemsstat finnas en enda webbplats eller webbportal med information om alla operativa pro- gram, inklusive förteckningar över insatser som fått stöd inom varje operativt program.

(103) För att säkerställa en vid spridning av information om fondernas landvinningar och unionens betydelse för detta och för att informera potentiella stödmottagare om fi- nansieringsmöjligheterna bör närmare regler för infor- mations- och kommunikationsåtgärderna, samt vissa tek- niska krav i sammanhanget, anges i denna förordning, med beaktande av de operativa programmens storlek och i enlighet med proportionalitetsprincipen.

(104) För att säkerställa att anslagen för varje fond inriktas på unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt deras fördrags- baserade mål måste tak fastställas för medlemsstatens anslag till tekniskt stöd Det måste också säkerställas att den rättsliga ramen för programplaneringen av tekniskt

stöd underlättar inrättandet av enhetliga resultatarrange- mang i ett sammanhang där medlemsstaterna genomför flera fonder parallellt och den ramen bör kunna omfatta flera regionkategorier.

(105) Det är nödvändigt att fastställa de faktorer som kan ändra fondernas medfinansieringsgrad för insatsområden, särskilt för att öka unionsmedlens multiplikatoreffekt. Det är också nödvändigt att fastställa de högsta med- finansieringsgraderna per regionkategori, för att säker- ställa att medfinansieringsprincipen följs genom en lämp- lig nivå på medlemsstaternas offentliga eller privata stöd.

(106) Det är nödvändigt att medlemsstaterna utser en förval- tande myndighet, en attesterande myndighet och en fris- tående revisionsmyndighet för varje operativt program. För att ge medlemsstaterna flexibilitet när de inrättar kontrollsystem är det lämpligt att ge dem möjlighet att välja att låta den attesterande myndighetens uppgifter utföras av den förvaltande myndigheten. Medlemsstater bör också ha rätt att utse förmedlande organ för att utföra vissa av den förvaltande myndighetens eller den attesterande myndighetens uppgifter. Medlemsstater bör i så fall tydligt fastställa deras ansvarsområden och funk- tioner.

(107) För att ta hänsyn till den särskilda organisationen av förvaltnings- och kontrollsystemen för fonderna och EHFF och behovet av att säkerställa ett enhetligt tillväga- gångssätt bör särskilda bestämmelser fastställas för ut- nämning av förvaltande myndigheter och attesterande myndigheter. För att undvika onödiga administrativa bör- dor bör förhandskontrollen av överensstämmelsen med de kriterier för utnämning som anges i denna förordning begränsas till den förvaltande och den attesterande myn- digheten och i enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning bör inga extra revisioner krävas när systemet i grund och botten är detsamma som under programperioden 2007–2013. Det bör inte finnas några krav på kommissionens godkännande av utnämningen. För att öka rättsäkerheten bör medlemsstaterna emellertid ha möjlighet att lämna in handlingar gällande utnäm- ningen till kommissionen på vissa villkor som fastställs i denna förordning. Den kontroll av efterlevnaden av utnämningskriterierna som gjorts på grundval av kont- roll- och revisionssystem bör, då resultaten visar att efter- levnaden av kriterierna inte respekterats, ge upphov till korrigerande åtgärder, och eventuellt till att utnämningen återkallas.

(108) Den förvaltande myndigheten har huvudansvaret för att fonderna och EHFF genomförs effektivt och har därför ett stort antal funktioner som rör programförvaltning och övervakning, ekonomisk förvaltning och kontroller samt urval av projekt. Följaktligen bör den förvaltande myndighetens ansvarsområden och funktioner fastställas.

(109) Den attesterande myndigheten bör upprätta betalnings- ansökningar och lämna in dem till kommissionen. Den bör upprätta räkenskaper, attestera att de är fullständiga, exakta och sanningsenliga och att de bokförda utgifterna i dessa överensstämmer med tillämpliga unionsregler och nationella regler. Den attesterande myndighetens ansvars- områden och funktioner bör fastställas.

(110) Revisionsmyndigheten bör se till att revision genomförs av förvaltnings- och kontrollsystemen, av ett lämpligt urval insatser och av räkenskaperna. Revisionsmyndighe- tens ansvarsområden och funktioner bör fastställas. Revi- sion av deklarerade utgifter bör göras på ett representa- tivt urval av insatser så att resultaten kan extrapoleras. I allmänhet bör en statistisk urvalsmetod användas så att ett tillförlitligt representativt urval kan fås. Revisionsmyn- digheter bör dock i vederbörligen motiverade fall kunna använda sig av en icke-statistisk urvalsmetod förutsatt att villkoren i denna förordning uppfylls.

(111) Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller finansiell kontroll bör samarbetet mellan med- lemsstaterna och kommissionen på detta område utökas och det bör fastställas kriterier som gör att kommissio- nen, inom ramen för sin strategi för kontroll av natio- nella system, kan avgöra vilken säkerhetsgrad som bör krävas från de nationella revisionsorganen.

(112) Förutom gemensamma regler för den finansiella förvalt- ningen av de europeiska struktur- och investeringsfonder- na, bör kompletterande bestämmelser för fonderna och EHFF fastställas. För att kommissionen ska få en rimlig säkerhet inför godtagandet av räkenskaper, bör särskilt ansökningar om mellanliggande betalningar återbetalas till 90 % av det belopp som blir resultatet när medfinan- sieringsgraden för varje insats i enlighet med beslutet om antagande av det operativa programmet tillämpas på de stödberättigande utgifterna inom insatsen. Återstående belopp bör betalas ut till medlemsstaterna efter godtagan- det av räkenskaperna, under förutsättning att kommissio- nen kan konstatera att räkenskaperna är fullständiga, ex- akta och sanningsenliga.

(113) Stödmottagarna bör ha fått hela stödet senast 90 dagar efter det att stödmottagaren lämnat in betalningsansökan, förutsatt att medel finns tillgängliga i det inledande och årliga förskottet och de mellanliggande betalningarna. Den förvaltande myndigheten bör kunna avbryta betal- ningsfristen om verifikationerna inte är fullständiga eller det finns bevis på oegentligheter som kräver vidare un- dersökning. Inledande och årligt förskott bör därför till- handahållas, så att medlemsstaterna har tillräckliga medel för att genomföra program. Årligt förskott bör ha räknats av varje år vid godtagandet av räkenskaperna.

(114) För att minska risken för att oriktiga utgifter deklareras bör det vara möjligt för en attesterande myndighet att, utan någon ytterligare motivering, låta de belopp som kräver ytterligare kontroll ingå i en ansökan om mellan- liggande betalning efter det räkenskapsår under vilket de infördes i myndighetens redovisningssystem.

(115) För att säkerställa korrekt tillämpning av de allmänna reglerna om tillbakadragande av medel bör reglerna för fonderna och EHFF i detalj beskriva hur tidsfristerna för tillbakadragande fastställs.

(116) I syfte att tillämpa kraven i budgetförordningen på den ekonomiska förvaltningen av fonderna och EHFF är det viktigt att fastställa förfaranden för utarbetande, gransk- ning och godkännande av räkenskaperna som bör säker- ställa en tydlig bas och rättslig säkerhet för dessa system. För att göra det möjligt för en medlemsstat att till fullo uppfylla sina skyldigheter bör det dessutom vara möjligt för medlemsstaten att utesluta belopp som är föremål för en pågående granskning av huruvida de är lagliga och korrekta.

(117) För att minska stödmottagarnas administrativa börda bör specifika tidsperioder fastställas under vilka de förval- tande myndigheterna är skyldiga att säkerställa tillgång till dokument för insatser efter rapporteringen av utgifter eller slutförandet av en insats. I enlighet med proportio- nalitetsprincipen bör perioden för bevarande av doku- ment anpassas till de totala stödberättigande utgifterna för insatsen.

(118) Eftersom räkenskaper kontrolleras och godkänns varje år, bör förfarandet för att avsluta räkenskaper förenklas av- sevärt. Ett programs avslutande bör därför endast baseras på dokument som gäller det sista räkenskapsåret, den sista genomföranderapporten eller den senaste årliga ge- nomföranderapporten, utan att några ytterligare hand- lingar behöver tas fram.

(119) För att skydda unionens ekonomiska intressen och skapa förutsättningar för att säkerställa att programmen ge- nomförs effektivt bör bestämmelser fastställas som ger kommissionen möjlighet att hålla inne utbetalningar inom prioriteringar eller operativa program.

(120) För att skapa rättssäkerhet för medlemsstaterna är det lämpligt att fastställa särskilda former och förfaranden för medlemsstaternas och kommissionens finansiella kor- rigeringar för fonderna och EHFF med respekt för pro- portionalitetsprincipen.

(121) Det är nödvändigt att fastställa rättsliga ramar med ge- digna förvaltnings- och kontrollsystem på nationell och regional nivå och en lämplig uppdelning av uppgifter och ansvarsområden i samband med delad förvaltning. Kom- missionens roll bör därför preciseras och förtydligas och proportionella regler anges för kommissionens tillämp- ning av finansiella korrigeringar.

(122) Intervallerna mellan revisionerna bör stå i proportion till omfattningen av unionens stöd från fonderna och EHFF. Framför allt bör antalet revisioner minskas när de totala stödberättigade utgifterna för en insats inte överstiger 200 000 EUR för Eruf och Sammanhållningsfonden, 150 000 EUR för ESF och 100 000 EUR för EHFF. Det bör dock vara möjligt att utföra revisioner när som helst när det finns tecken på oriktigheter eller oegentligheter eller, när en genomförd insats avslutats, som en del i ett granskningsurval. Kommissionen bör kunna granska re- visionsmyndighetens verifieringskedja eller delta i revi- sionsmyndighetens revisioner på plats. Om kommissio- nen inte på dessa sätt får en nödvändig försäkran om att revisionsmyndigheten fungerar effektivt bör det vara möj- ligt för kommissionen att göra om revisionerna om det är förenligt med internationellt accepterade revisionsstan- darder. För att nivån på kommissionens revision ska stå i proportion till risken bör kommissionen kunna minska sitt revisionsarbete rörande de operativa programmen, om det inte finns några större brister eller om revisions- myndigheten är tillförlitlig. För att minska stödmottagar- nas administrativa börda bör särskilda regler införas för att minska risken för att revisionsrättens, kommissionens eller revisionsmyndighetens revision av samma insatser överlappar varandra.

(123) I syfte att komplettera och ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på en europeisk upp- förandekod för partnerskapet, tillägg och ändringar av avsnitt av 4 och 7 i den gemensamma strategiska ramen, kriterier för att fastställa den nivå av finansiell korrigering som ska tillämpas, specifika bestämmelser om förvärv av mark och om kombination av tekniskt stöd och finan- sieringsinstrument, om vilka funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter som organ som genomför finansierings- instrument ska ha, förvaltning och kontroll av finansie- ringsinstrument, tillbakadragande av utbetalningar till fi- nansieringsinstrument, och för följdjusteringar av betal- ningsansökningar, införande av ett system med kapitali- sering av årliga delbetalningar till finansieringsinstrument, specifika bestämmelser för kriterier för att fastställa för- valtningskostnader och förvaltningsavgifter på grundval av resultatet och tillämpliga tröskelvärden samt bestäm- melser för återbetalning av kapitaliserade förvaltnings- kostnader och förvaltningsavgifter för instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit, anpassning av schablonsatsen för insatser som generar nettoinkomster

i vissa sektorer eller undersektorer, samt fastställande av schablonsatsen för vissa sektorer eller undersektorer inom IKT-området, forskning,

utveckling och innovation samt energieffektivitet och till- lägg av sektorer eller undersektorer, metoden för beräk- ning av det diskonterade värdet av nettointäkten för vinstdrivande insatser, ytterligare bestämmelser om ut- byte av stödmottagare inom ramen för offentlig-privata partnerskap, minimikrav som ska ingå i avtal om offent- lig-privata partnerskap vilka är nödvändiga för tillämp- ningen av ett undantag rörande stödberättigande för ut- gifter, fastställande av schablonsatser för indirekta bi- dragskostnader som bygger på befintliga metoder och motsvarande satser som tillämpas i unionens politik, den metod som ska användas för att utföra kvalitets- granskningen av ett större projekt, kriterier för att avgöra vilka fall av oegentligheter som ska rapporteras, vilka uppgifter som ska lämnas och vilka villkor och förfaran- den som ska tillämpas för att avgöra huruvida belopp som inte går att återvinna ska ersättas av medlemsstater- na, uppgifter som ska registreras och lagras i datoriserat format i det övervakningssystem som inrättas av de för- valtande myndigheterna, minimikrav för verifikationsked- jan, omfattningen och innehållet i revisioner och urvals- metoden, användningen av uppgifter som inhämtats un- der revisioner och kriterier för att fastställa allvarliga brister i förvaltningen och kontrollsystemens sätt att fun- gera, för att fastställa hur omfattande finansiella korrige- ringar som ska göras och för att tillämpa schablonsatser eller göra en extrapolerad finansiell korrigering. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på ex- pertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar de- legerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(124) Kommissionen bör ges befogenhet att för alla europeiska struktur- och investeringsfonder, genom genomförande- akter, anta beslut om godkännande av delar av partner- skapsöverenskommelser och ändringar av dessa, beslut som godkänner delar av den reviderade partnerskapsöver- enskommelsen, beslut om program och prioriteringar som har nått sina delmål och kan gynnas av tilldelning av resultatreserven, beslut om ändring av program som en följd av korrigerande åtgärder rörande överföringen av finansiella anslag till andra program, beslut om årliga planer för åtgärder som ska finansieras som tekniskt stöd på kommissionens initiativ och i fråga om återkrav och, vid fall av återkrav av medel, beslut om ändring av beslut om antagande av program; när det gäller Xxxx, ESF och Sammanhållningsfonden, beslut om fastställande av regioner och medlemsstater som uppfyller kriterierna för Investering för tillväxt och sysselsättning, beslut om den årliga fördelningen av åtagandebemyndiganden till med- lemsstaterna, beslut om vilka belopp som ska överföras

från Sammanhållningsfondsanslaget för varje medlems- stat till FSE, beslut om vilka belopp som ska överföras från strukturfondsanslaget för varje medlemsstat till de sämst ställda, beslut om godkännande av överföringar av anslag för målet Europeiskt territoriellt samarbete till målet Investering för tillväxt och sysselsättning, beslut om huruvida en finansiell korrigering ska genomföras eller inte när

additionalitetsreglerna inte har efterlevts, beslut om anta- gande och ändring av operativa program, beslut om att inte bevilja ett ekonomiskt bidrag för ett större projekt, beslut om godkännande av ett finansiellt bidrag till ett utvalt större projekt och förlängning av perioden för vill- koret för godkännande av större projekt och beslut om gemensamma handlingsplaner, och i fråga om Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF, beslut om att inte godkänna räkenskaper och om de belopp som ska krävas om räkenskaperna inte godkänts, beslut om innehållande av mellanliggande betalningar och beslut om finansiella korrigeringar.

(125) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförande- befogenheter i fråga om den modell som ska användas för inlämnande av framstegsrapporten, modellen för ope- rativa program för fonderna, den metod som ska använ- das för att utföra kostnads-nyttoanalys för större projekt, formatet för information om större projekt, modellen för den gemensamma handlingsplanen, modellen för årliga och slutliga genomföranderapporter, tidsintervallerna för rapportering av oegentligheter och den form som ska användas för denna, modellen för förvaltningsförkla- ringen och modeller för revisionsstrategin, yttrandet och den årliga kontrollrapporten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(126) För att säkerställa att medlemsstaterna kan lämna de upp- gifter som behövs och att de kan delta i större utsträck- ning då kommissionen utövar sina genomförandebefo- genheter avseende denna förordning på vissa särskilt känsliga politiska områden i samband med de europeiska struktur- och investeringsfonderna och för att stärka medlemsstaternas roll när det gäller att anta enhetliga villkor inom dessa områden eller andra verkställande åt- gärder med avsevärda följder eller som kan få avsevärd inverkan på antingen den nationella ekonomin, den na- tionella budgeten eller den offentliga administrationens funktion i medlemsstaterna, bör de genomförandeakter som rör metoder för att tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen, detaljerade förfaran- den för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

att fastställa delmål och mål för resultatramen för varje prioritering och för att utvärdera om delmålen och målen uppnåtts, standardvillkor för övervakning av finansie- ringsinstrument, detaljerade bestämmelser för metoderna för överföring och förvaltning av programbidrag som förvaltas av organ som genomför finansieringsinstru- ment, en modell för finansieringsavtalet om gemen- samma finansieringsinstrumenten för obegränsade garan- tier och värdepapperisering till förmån för SMF, de mo- deller som ska användas vid inlämning av komplette- rande uppgifter rörande finansieringsinstrument tillsam- mans med betalningsansökningarna till kommissionen och vid rapportering om finansieringsinstrument till kommissionen, villkoren för systemet för elektroniskt databyte om förvaltning och kontroll, nomenklaturen, som ska utgöra grunden för insatskategorierna

för de prioriterade områdena i operativa program, for- matet för meddelandet om det utvalda större projektet, tekniska krav på informations- och kommunikations- åtgärder gällande verksamheter samt anvisningar för ska- pande av emblem och definition av standardfärger, den modell som ska användas för inlämnandet av ekono- miska uppgifter till kommissionen i övervakningssyfte, detaljerade bestämmelser om utbyte av information mel- lan stödmottagare och förvaltande myndigheter, attes- terande myndigheter, revisionsmyndigheter och förmed- lande organ, modellen för det oberoende revisionsorga- nets rapport och beskrivningen av uppgifterna och för- farandena för förvaltande myndigheter, och vid behov, attesterande myndigheter, de tekniska specifikationerna för förvaltnings- och kontrollsystemen, modellen för be- talningsansökningar och modellen för räkenskaper bör antas i enlighet med det granskningsförfarande som fast- ställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

(127) För vissa genomförandeakter som ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som fastställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 är den eventuella effekten och de eventuella följderna så betydelsefulla för medlems- staterna att ett undantag från den allmänna regeln är motiverat. Således bör inte kommissionen anta utkastet till genomförandeakt om kommittén inte avger något yttrande. Dessa genomförandeakter gäller fastställande av metoder för att tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen, utarbetandet av metoder för att fastställa delmål för resultatramarna, fastställandet av standardvillkor för finansieringsinstrumenten, fastställan- det av närmare förfaranden för överföring och förvalt- ning av programbidrag som rör vissa finansieringsinstru- ment, antagandet av en modell för finansieringsavtalet om gemensamma finansieringsinstrument för obegrän- sade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF, fastställandet av den modell som ska användas vid rapportering om finansieringsinstrument till kommis- sionen, fastställandet av nomenklaturen, som ska utgöra grunden för insatskategorierna för de prioriterade områ- dena i operativa program, fastställandet av tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärder gällande

insatser samt anvisningar för skapande av emblem och definition av standardfärger och fastställandet av de tek- niska specifikationerna för registrering och datalagring avseende förvaltnings- och kontrollsystem. Artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska därför tillämpas på dessa genomförandeakter.

(128) Eftersom den här förordningen ersätter förordning (EG) nr 1083/2006 bör den förordningen upphävas. Den här förordningen bör emellertid varken påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är till- lämplig på detta stöd den 31 december 2013. Ansök- ningar som gjorts eller godkänts i enlighet med förord- ning (EG) nr 1083/2006 bör därför förbli giltiga. Sär- skilda övergångsbestämmelser bör också fastställas ge- nom undantag från artikel 59.1 b i förordning (EG) nr 1083/2006 gällande när en förvaltande myndighet kan utföra den attesterande myndighetens uppgifter för operativa program som genomförs i enlighet med det tidigare rättsliga ramverket, med avseende på kommissio- nens bedömning enligt artikel 73.3 i förordning (EG) nr 1083/2006 vid tillämpning av artikel 123.5 i den här förordningen och gällande förfarandet för xxxxxx- xxxxx av större projekt enligt artikel 102.1 a i den här förordningen.

(129) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhåll- ningen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av med- lemsstaterna utan snarare, på grund av skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna och eftersläp- ningen i de minst gynnade regionerna och medlemssta- ternas och regionernas begränsade finansiella resurser, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åt- gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro- portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord- ning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(130) I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som framgår av denna förordning bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har of- fentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL ETT

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs de gemensamma reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska

socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jord- bruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som verkar inom en gemensam ram (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna). Den fastställer även bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar effektivt och att fonderna samordnas med varandra och med andra unionsinstrument. De gemensamma regler som är tillämpliga på de europeiska struktur- och investerings- fonderna anges i del två.

I del tre fastställs de allmänna reglerna för Eruf och ESF (nedan kallade strukturfonderna) samt Sammanhållningsfonden vad gäller uppgifter, prioriterade mål och organisation för strukturfon- derna och Sammanhållningsfonden (nedan kallade fonderna), kri- terier för när medlemsstaterna och regionerna är berättigade till stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, till- gängliga ekonomiska medel samt kriterier för tilldelning av des- sa.

I del fyra fastställs allmänna regler för fonderna och EHFF om förvaltning och kontroll, ekonomisk förvaltning, räkenskaper samt finansiella korrigeringar.

Bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas om inget an- nat följer av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (1) eller de särskilda bestämmel- serna i följande förordningar (nedan kallade de fondspecifika för­ ordningarna) i enlighet med femte stycket i denna artikel:

1. Förordning(EU) nr 1301/2013 (nedan kallad Eruf-förordning­ en).

2. Förordning(EU) nr 1304/2013 (nedan kallad ESF-förordning­ en).

3. Förordning(EU) nr 1300/2013 (nedan kallad Sammanhåll­ ningsfondsförordningen).

4. Förordning(EU) nr 1299/2013 (nedan kallad ETS-förordning­ en).

5. Förordning (EU) nr 1305/2013 (nedan kallad Ejflu-förordning­ en).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jord- brukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EGC) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (Se sidan 549 i detta nummer av EUT)

6. En framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för pro- gramperioden 2014-2020 (nedan kallad EHFF-förordningen).

Del två i den här förordningen ska tillämpas på samtliga europeiska struktur- och investeringsfonder förutom när den uttryckligen medger undantag. Del tre och fyra i den här förordningen ska fastställa kompletterande bestämmelser till del två som ska tillämpas både på fonderna och på fonderna och EHFF och som uttryckligen kan fast­ ställa undantag i de berörda fondspecifika förordningarna. De fond­ specifika förordningarna kan fastställa kompletterande bestämmelser till del två i den här förordningen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, till del tre i den här förordningen för fonderna och till del fyra i den här förordningen för fonderna och för EHFF. De kompletterande bestämmelserna i de fondspecifika förordningarna får inte strida mot del två, tre eller fyra i den här förordningen. Vid tvekan om vilka bestämmelser som ska tillämpas ska del två i den här för­ ordningen ha företräde framför de fondspecifika bestämmelserna, och del två, tre och fyra i den här förordningen ska ha företräde framför de fondspecifika förordningarna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1. unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla: de gemensamma mål för medlemsstaterna och unionen som anges i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni 2010 som bilaga I (En ny europeisk strategi för sysselsätt- ning och tillväxt – EU:s överordnade mål), rådets rekom- mendation av den 13 juli 2010 (1) och rådets beslut 2010/707/EU (2), samt eventuella ändringar av dessa ge- mensamma mål.

2. strategisk politisk ram: ett eller flera dokument som fast- ställts på nationell eller regional nivå med ett begränsat antal sammanhängande prioriteringar fastställda på grund- val av faktaunderlag och en tidsram för genomförandet av dessa prioriteringar och som kan innehålla en övervak- ningsmekanism.

3. strategi för smart specialisering: nationella och regionala innovationsstrategier där prioriteringar fastställs för att skapa konkurrensfördelar genom att utveckla och matcha styrkorna inom forskning och innovation med företagens behov för att hantera nya möjligheter och marknadsutveck- lingen på ett samstämt sätt, samtidigt som man undviker dubbelarbete och uppsplittring av insatser; en strategi för smart specialisering som får ha formen av eller ingå i en strategisk politisk ram för nationell eller regional forskning och innovation.

4. fondspecifika bestämmelser: bestämmelser som fastställs i, eller på grundval av, del tre eller del fyra i den här för- ordningen eller en förordning om en eller flera av de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonder som avses eller förtecknas i artikel 1 fjärde stycket.

5. programplanering: processen att i flera steg, under medver- kan av parter i överensstämmelse med artikel 5, organisera, fatta beslut och tilldela finansiella resurser för att unionen och medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv ska genom- föra gemensamma åtgärder för att uppnå målen i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

6. program: ett operativt program som avses i del tre eller del fyra i den här förordningen och i EHFF-förordningen, och ett program för landsbygdsutveckling som avses i Ejflu-för- ordningen.

7. programområde: ett geografiskt område som omfattas av ett särskilt program eller, ifråga om ett program som om- fattar mer än en regionkategori, ska det geografiska områ- det motsvara varje separat regionkategori.

8. prioritering: i del två och fyra i denna förordning, insats- område som avses i del tre i denna förordning för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och unionens prioritering som avses i EHFF-förordningen och i Ejflu-förordningen.

9. insats: ett projekt, ett avtal, en åtgärd eller en grupp projekt som valts ut av den förvaltande myndigheten för det be- rörda programmet eller på myndighetens ansvar och som bidrar till målen för den eller de prioriteringar som berörs; när det gäller finansieringsinstrumenten består insatsen av de ekonomiska bidragen från ett program till finansierings- instrumenten och efterföljande ekonomiska stöd från dessa finansieringsinstrument.

10. stödmottagare: ett offentligt eller privat organ och, endast vid tillämpning av Ejflu-förordningen och av EHFF-förord- ningen, en fysisk person, med ansvar för att inleda eller för att både inleda och genomföra insatser; när det gäller stat- ligt stöd, enligt definitionen i punkt 13 i denna artikel, det organ som tar emot stödet, och när det gäller finansierings- instrument inom ramen för del två avdelning IV i den här förordningen det organ som genomför finansieringsinstru- mentet eller fondandelsfonden, beroende på vad som är lämpligt.

(1) Rådets rekommendation av den 13 juli 2010 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (EUT L 191,

23.7.2010, s. 28).

(2) Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s. 46).

11. finansieringsinstrument: finansieringsinstrument enligt defi- nitionen i budgetförordningen, om inget annat föreskrivs i den här förordningen.

12. slutmottagare: en juridisk eller fysisk person som tar emot ekonomiskt stöd från ett finansieringsinstrument.

13. statligt stöd: stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, som i denna förordning ska anses omfatta även stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (1), kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 (2) och kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 (3).

14. genomförd insats: en insats som har byggts färdigt eller genomförts fullt ut, och för vilken stödmottagarna genom- fört alla utbetalningar och mottagit motsvarande offentliga bidrag.

15. offentliga utgifter: alla offentliga bidrag för att finansiera insatser som kommer från nationella, regionala eller lokala myndigheters budget, från unionens budget för de europe- iska struktur- och investeringsfonderna, från offentligrätts- liga organs budget eller från budgeten för en sammanslut- ning av myndigheter eller offentligrättsliga organ, och när det gäller att fastställa medfinansieringsgraden för ESF-pro- gram eller prioriteringar, insatser som kan omfatta alla ekonomiska resurser till vilka arbetsgivare och arbetstagare gemensamt bidrar.

16. offentligrättsligt organ: ett organ som är offentligrättsligt organiserat enligt artikel 1.9 i Europaparlamentets och rå- dets direktiv 2004/18/EG (4) eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (nedan kallad gruppering) som bildats i enlighet med Europaparlaments och rådets förord- ning (EG) nr 1082/2006 (5), oavsett om grupperingen en- ligt relevanta nationella genomförandebestämmelser anses vara ett offentligrättsligt eller ett privaträttsligt organ.

17. dokument: ett papper eller ett elektroniskt medium med information som är relevant i samband med denna förord- ning.

18. förmedlande organ: ett offentligt eller privat organ som en förvaltande myndighet eller en attesterande myndighet

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse

(EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruks- produkter (EUT L 337, 21.12.2007, s. 35).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn och om ändring av förordning (EG) nr 1860/2004 (EUT L 193, 25.7.2007, s. 6).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt sam- arbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).

ansvarar för eller som utför uppgifter för en sådan myn- dighets räkning gentemot stödmottagare som genomför in- satser.

19. lokalt ledd utvecklingsstrategi: en sammanhängande upp- sättning insatser som syftar till att svara mot lokala mål och behov, och som bidrar till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och som är utformad av och genomförs av en lokal insatsgrupp.

20. partnerskapsöverenskommelse: ett dokument som utarbe- tats av en medlemsstat tillsammans med parter i enlighet med principen om flernivåstyre; i dokumentet anges med- lemsstatens strategi, prioriteringar och arrangemang för att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett effektivt sätt som bidrar till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla; dokumentet godkänns av kommissionen efter bedömning och dialog med den berörda medlemsstaten.

21. regionkategori: regionerna delas in i mindre utvecklade regio­ ner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner i enlighet med artikel 90.2.

22. begäran om utbetalning: en ansökan om utbetalning eller en utgiftsdeklaration som medlemsstaten lämnar in till kommissionen.

23. EIB: Europeiska investeringsbanken, Europeiska investe- ringsfonden eller dotterbolag till Europeiska investerings- banken.

24. offentlig-privata partnerskap: sådana former av samarbete mellan offentliga organ och den privata sektorn som syftar till att förbättra tillhandahållande av investeringar i infra- strukturprojekt eller andra typer av insatser som tillhanda- håller offentliga tjänster genom riskdelning, samman- förande av sakkunskap från den privata sektorn eller av ytterligare kapitalkällor.

25. insats inom ramen för offentlig-privata partnerskap: en in- sats som genomförs eller är avsedd att genomföras inom ramen för en offentlig-privat partnerskapsstruktur.

26. spärrkonto: bankkonto som omfattas av ett skriftligt avtal mellan den förvaltande myndigheten eller ett förmedlande organ och den enhet som genomför ett finansieringsinstru- ment eller, när det gäller en insats som avser ett offentligt- privat partnerskap, ett skriftligt avtal mellan det offentliga organ som är stödmottagare och den privata parter som den förvaltande myndigheten eller det förmedlande organet utsett och som inrättats särskilt för att hålla medel som ska betalas ut efter tiden för stödberättigande, enkom för de ändamål som föreskrivs i artiklarna 42.1 c, 42.2, 42.2a och 64, eller ett bankkonto som inrättats på villkor som ger motsvarande garantier med avseende på utbetalningar från fonderna.

27. fondandelsfond: en fond som inrättats med syftet att bidra med stöd från ett eller flera program till flera olika finan- sieringsinstrument; i de fall där finansieringsinstrument ge- nomförs genom en fondandelsfond ska det organ som genomför fondandelsfonden anses vara den enda stödmot- tagaren i den mening som avses i punkt 10 i denna artikel.

28. SMF: mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (1).

29. räkenskapsår: med avseende på tillämpningen av del tre och del fyra avses perioden 1 juli–30 juni, utom för pro- gramperiodens första räkenskapsår, som omfattar perioden från den första dagen då utgifterna är stödberättigande till den 30 juni 2015; det sista räkenskapsåret omfattar perio- den 1 juli 2023–30 juni 2024.

30. budgetår: med avseende på tillämpningen av del tre och del fyra avses perioden 1 januari–31 december.

31. makroregional strategi: av Europeiska rådet godkänd inte- grerad ram som kan få stöd från bl.a. de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna och som är avsedd att han- tera utmaningar som är gemensamma för ett avgränsat geografiskt område som avser medlemsstater och tredjelän- der i samma geografiska område som därigenom gagnas av stärkt samarbete som bidrar till uppnåendet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

32. havsområdesstrategi: en strukturerad ram för samarbete av- seende ett visst geografiskt område, vilken utarbetats av unionens institutioner, medlemsstaterna, regionerna eller eventuella tredjeländer som delar ett havsområde. I havs- områdesstrategin tas hänsyn till havsområdets geografiska, klimatmässiga, ekonomiska och politiska särdrag.

33. relevant förhandsvillkor: en konkret och på förhand exakt definierad avgörande faktor som är en nödvändig förutsätt- ning för och har ett direkt och verkligt samband med och en direkt inverkan på det faktiska och effektiva uppnåendet av ett specifikt mål för en investeringsprioritering eller en unionsprioritering.

34. specifikt mål: det resultat till vilket en investeringspriorite- ring eller unionsprioritering bidrar i en specifik nationell

(1) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitio- nen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

eller regional kontext genom insatser eller åtgärder som genomförs inom ramen för en sådan prioritering.

35. relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med arti- kel 148.4 i EUF-fördraget: rekommendationer om struk- turella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga inve- steringar som direkt omfattas av det i de fondspecifika förordningarna angivna tillämpningsområdet för de europe- iska struktur- och investeringsfonderna.

36. oriktighet: överträdelse av unionsrätten eller nationell rätt som avser dess genomförande och som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör som medverkar till genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens budget genom att budgeten belastas med en felaktig utgift;

37. ekonomisk aktör: fysisk eller juridisk person eller annan enhet som deltar i genomförandet av stöd från de europe- iska struktur- och investeringsfonderna, med undantag för en medlemsstat som utövar sina befogenheter som offentlig myndighet.

38. systembetingad oriktighet: oriktighet, som kan vara av åter- kommande slag, som med stor sannolikhet förekommer inom liknande insatser och som är följden av allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funk- tion, t.ex. underlåtenheten att inrätta lämpliga förfaranden i enlighet med denna förordning och de fondspecifika be- stämmelserna.

39. allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens ef- fektiva funktion: vid genomförandet av fonderna och EHFF i del fyra, en brist som kräver väsentliga förbättringar av systemet, som utsätter fonderna och EHFF för en betydande risk för oriktigheter och vars existens är oförenlig med ett revisionsuttalande utan reservationer om förvaltnings- och kontrollsystemets funktion.

Artikel 3

Beräkning av tidsfrister för kommissionens beslut

I de fall där det i enlighet med artiklarna 16.2, 16.3, 29.3, 30.2, 102.2, 107.2 och 108.3 har fastställts en tidsfrist för kommis- sionens antagande eller ändrande av ett beslut genom en ge- nomförandeakt, ska tidsfristen inte innefatta den tidsperiod som inleds dagen efter den dag då kommissionen skickar sina syn- punkter till medlemsstaten och som löper ut när medlemsstaten svarar på synpunkterna.

DEL TVÅ

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

AVDELNING I

PRINCIPER FÖR UNIONENS STÖD TILL DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

Artikel 4

Allmänna principer

1. De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska ge- nom fleråriga program tillhandahålla stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser, för att bidra till unio- nens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt genom de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, inklusive ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, med hänsyn till de relevanta integrerade riktlinjerna för Europa 2020 och de relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget och när detta är lämpligt på na- tionell nivå, de nationella reformprogrammen.

2. Kommissionen och medlemsstaterna ska, med hänsyn till den specifika situationen i varje medlemsstat, se till att stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna är för- enligt med unionens relevanta politik, de övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 samt unionens prioriteringar och att det kompletterar unionens övriga instrument.

3. Stödet från de europeiska struktur- och investeringsfon- derna ska genomföras i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

4. Medlemsstaterna, på lämplig territoriell nivå i överens- stämmelse med deras institutionella, rättsliga och finansiella ram, och de myndigheter som medlemsstaterna utsett i detta syfte ska ansvara för utarbetandet och genomförandet av pro- grammen och genomföra sina uppgifter i partnerskap med de berörda parter som avses i artikel 5 i enlighet med denna för- ordning och de fondspecifika bestämmelserna.

5. Bestämmelserna för genomförandet och användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt de ekonomiska och administrativa medel som krävs för utarbetan- det och genomförandet av program när det gäller övervakning, rapportering, utvärdering, förvaltning och kontroll, ska respek- tera proportionalitetsprincipen med hänsyn till nivån på det stöd som anslagits, och ska beakta det allmänna målet att minska den administrativa bördan för de organ som är deltar i förvaltning och kontroll av programmen.

6. Kommissionen och medlemsstaterna ska, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, säkerställa samordningen mel- lan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionens övriga relevanta politikområden, strategier och instrument, in- klusive unionens yttre åtgärder.

7. Den del av unionens budget som anslås till de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras inom ramen för delad förvaltning mellan medlemsstaterna och kommissio- nen i enlighet med artikel 59 i budgetförordningen, med un- dantag av stödbelopp från Sammanhållningsfonden som över- förs till FSE som avses i artikel 92.6 i denna förordning och innovativa åtgärder på kommissionens initiativ enligt artikel 8 i Eruf-förordningen samt stöd till direkt förvaltning enligt EHFF- förordningen.

8. Kommissionen och medlemsstaterna ska tillämpa princi- pen om sund ekonomisk förvaltning i enlighet med artikel 30 i budgetförordningen.

9. Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar effektivt under utarbetandet och genomförandet när det gäller övervak- ning, rapportering och utvärdering.

10. Kommissionen och medlemsstaterna ska utföra sina re- spektive uppgifter när det gäller de europeiska struktur- och investeringsfonderna med målsättningen att minska den ad- ministrativa bördan för stödmottagarna.

Artikel 5

Partnerskap och flernivåstyre

1. För partnerskapsöverenskommelsen och för varje program ska varje medlemsstat i enlighet med sin institutionella och rättsliga ram organisera ett partnerskap med behöriga regionala och lokala myndigheter. Partnerskapet ska också inbegripa föl- jande deltagare:

a) Behöriga lokala och andra myndigheter.

b) Näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

c) Relevanta företrädare för civilsamhället, även miljöorganisa- tioner, icke-statliga organisationer och organisationer som arbetar för social delaktighet, jämställdhet och icke-diskrimi- nering.

2. Enligt principen om flernivåstyre ska medlemsstaterna låta de parter som avses i punkt 1 delta i utarbetandet av partner- skapsöverenskommelser och lägesrapporter under utformningen och genomförandet av programmen, däribland genom att delta i övervakningskommittéerna för de programmen i enlighet med artikel 48.

3. Kommissionen ska vara ges befogenhet att anta en dele- gerad akt enligt artikel 149 för att föreskriva en europeisk upp- förandekod för partnerskap (nedan kallad uppförandekoden) i syfte att stödja och underlätta myndigheternas arbete med att organisera partnerskap i enlighet med punkterna 1 och 2 i den

här artikeln. Uppförandekoden ska utgöra den ram inom vilken medlemsstaterna i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar samt nationella och regionala befogenheter ska genom- föra partnerskapen. I uppförandekoden ska följande faktorer fastställas med fullständig respekt för subsidiaritets- och propor- tionalitetsprinciperna:

a) De viktigaste principerna för öppna förfaranden som ska följas vid urval av lämpliga parter, i förekommande fall in- klusive deras paraplyorganisationer, för att göra det lättare för medlemsstaterna att utse de mest representativa relevanta parterna i enlighet med deras institutionella och rättsliga ram.

b) De viktigaste principerna och god praxis när det gäller del- tagande av olika kategorier av relevanta parter enligt punkt 1; vid utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och programmen och under de olika genomförandefaserna, den information som ska lämnas om deras deltagande.

c) God praxis avseende fastställandet av medlemskapsregler och interna förfaranden för övervakningskommittéerna ska i fö- rekommande fall beslutas av medlemsstaterna eller övervak- ningskommittéerna för program i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

d) De viktigaste syftena och god praxis i fall där den förvaltande myndigheten låter relevanta parter delta i utarbetandet av inbjudningar att lämna förslag, särskilt god praxis för att undvika eventuella intressekonflikter i fall där det är möjligt att relevanta parter också är mottagare, och för de relevanta partnernas deltagande i utarbetandet av lägesrapporter och i samband med övervakning och utvärderingar av program i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förord- ning och de fondspecifika bestämmelserna.

e) Vägledande områden, teman och god praxis rörande hur medlemsstaternas behöriga myndigheter kan använda de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive tek- niskt stöd för att stärka de relevanta partnernas institutio- nella kapacitet i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

f) Kommissionens roll i spridandet av god praxis.

g) De viktigaste principer och den goda praxis som kan under- lätta medlemsstaternas utvärderingar av genomförandet av partnerskapen och deras mervärde.

Bestämmelserna i uppförandekoden får under inga omständig- heter strida mot de relevanta bestämmelserna i denna förord- ning och de fondspecifika bestämmelserna.

4. Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2014 den delegerade akt som avses punkt 3 i denna artikel, en om en europeisk uppförandekod för partnerskap. Den delegerade akten ska inte fastställa ett tillämp- ningsdatum som är tidigare än datumet för dess antagande.

5. En överträdelse av en skyldighet för medlemsstaterna, an- tingen enligt denna artikel eller enligt en delegerad akt som antagits i enlighet med punkt 3 i denna artikel, utgör inte en oegentlighet som leder till en finansiell korrigering i enlighet med artikel 85.

6. För varje europeisk struktur- och investeringsfond ska kommissionen minst en gång om året samråda med de organi- sationer som företräder parterna på unionsnivå om genom- förandet av stödet från den europeiska struktur- och investe- ringsfonden, och ska rapportera om resultatet till Europaparla- mentet och rådet.

Artikel 6

Förenlighet med unionsrätt och nationell rätt

Insatser som stöds av de europeiska struktur- och investerings- fonderna ska vara förenliga med tillämplig unionsrätt och med nationell rätt om tillämpningen av denna (nedan kallad tillämplig rätt).

Artikel 7

Jämställdhet och icke-diskriminering

Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att jämställdhet och integration av jämställdhetsperspektivet genomgående beak- tas och främjas vid förberedelse och genomförande av program, inbegripet vad gäller övervakning, rapportering och utvärdering.

Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra varje form av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i samband med förberedelser inför och genomförandet av programmen. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska särskilt beaktas under förberedel- serna inför och genomförandet av programmen.

Artikel 8

Hållbar utveckling

Målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling och med unionens mål att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet enligt artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar.

Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att miljöskydds- krav, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till kli- matförändringar, biologisk mångfald, motståndskraft mot kata- strofer samt riskförebyggande och riskhantering främjas i sam- band med förberedelser och genomförande av partnerskapsöver- enskommelser och program. Medlemsstaterna ska tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen med hjälp av en metod, grundad på kategorierna av insatser, fokusområden eller åtgärder som är lämpliga för varje enskild europeisk struk- tur- och investeringsfond. Den metoden ska bestå av att särskild viktning tilldelas stöd inom de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna till en nivå som återspeglar den omfattning i vilken stödet bidrar till målen för begränsning av och anpass- ning till klimatförändringar. Den särskilda viktning som till- delats ska differentieras med utgångspunkt i huruvida stödet bidrar väsentligt eller måttligt till klimatförändringsmålen. Om stödet inte bidrar till dessa mål eller om bidraget är obetydligt ska viktningen vara noll. När det gäller Xxxx, ESF och Samman- hållningsfonden ska viktningarna knytas till insatskategorierna i den nomenklatur som kommissionen antagit. När det gäller Ejflu ska viktningarna knytas till de fokusområden som fast- ställts i Ejflu-förordningen, och när det gäller EHFF, de åtgärder som fastställts i EHFF-förordningen.

Kommissionen ska fastställa enhetliga villkor för varje europeisk struktur- och investeringsfond avseende tillämpningen av den metod som avses i andra stycket genom en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det gransknings- förfarande som avses i artikel 150.3.

AVDELNING II STRATEGI KAPITEL I

Tematiska mål för de europeiska struktur- och investeringsfonderna och en gemensam strategisk ram

Artikel 9

Tematiska mål

För att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och till de fondspecifika uppdragen enligt deras för- dragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska varje europeisk struktur- och investerings- fond stödja följande tematiska mål:

1. Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation.

2. Att öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på IKT.

3. Att öka konkurrenskraften hos SMF, inom jordbruket (för Ejflu) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF).

4. Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer.

5. Att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar.

6. Att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt re- sursutnyttjande.

7. Att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur.

8. Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbets- kraftens rörlighet.

9. Att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och diskriminering.

10. Att investera i utbildning och i vidareutbildning, inklusive yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande.

11. Att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndighe- ter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig för- valtning.

Tematiska mål ska omsättas i prioriteringar som är specifika för varje europeisk struktur- och investeringsfond och fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

Artikel 10

En gemensam strategisk ram

1. För att främja en harmonisk, balanserad och hållbar ut- veckling av unionen inrättas härmed en gemensam strategisk ram, som fastställs i bilaga I. Den gemensamma strategiska ramen fastställer strategiska vägledande principer för att under- lätta programplanering och den sektorsvisa och territoriella samordningen av unionens insatser genom de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna och med andra relevanta politik- områden och instrument inom unionen, i enlighet med målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla med hänsyn tagen till de huvudsakliga territoriella utmaningarna i olika typer av territorier.

2. De strategiska vägledande principerna i den gemensamma strategiska ramen ska inrättas enligt ändamålet med och omfatt- ningen av det stöd som ges genom varje europeisk struktur- och investeringsfond samt enligt bestämmelserna för varje europeisk struktur- och investeringsfond enligt denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna. Den gemensamma strategiska ra- men ska inte införa ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna utöver dem som fastställs inom ramen för unionens relevanta sektorspolitik.

3. Den gemensamma strategiska ramen ska underlätta ut- arbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och programmen i enlighet med proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprin- cipen och med beaktande av nationell och regional behörighet, för att besluta om särskilda och lämpliga politiska åtgärder och samordningsåtgärder.

Artikel 11

Innehåll

I den gemensamma strategiska ramen ska följande fastställas:

a) Mekanismer för att säkerställa de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och för att se till att program- planeringen i de europeiska struktur- och investeringsfon- derna är enhetlig och samstämmig med de relevanta lands- specifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och med relevanta rådsrekom- mendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, samt i förekommande fall på nationell nivå, till det nationella reformprogrammet.

b) Åtgärder för att främja en integrerad användning av de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna.

c) Bestämmelser för samordningen mellan de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna med unionens andra relevanta politikområden och instrument, inklusive externa samarbets- instrument.

d) Övergripande principer som avses i artiklarna 5,7 och 8 och genomgående politiska mål för genomförandet av de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna.

e) Sätt att ta itu med de största territoriella utmaningarna för stads-, landsbygds-, kust- och fiskeriområden, regionernas demografiska utmaningar samt särskilda behov hos geogra- fiska områden med sådana allvarliga och permanenta, natur- betingade eller demografiska nackdelar som avses i arti- kel 174 i EUF-fördraget och de specifika utmaningarna för de yttersta randområdena i den mening som avses i arti- kel 349 i EUF-fördraget.

f) Prioriterade områden för samarbetsverksamhet inom de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna, där så är rele- vant med hänsyn till makroregionala strategier och havs- områdesstrategier.

Artikel 12

Översyn

Vid större ändringar i unionens sociala och ekonomiska situa- tion eller om förändringar genomförs av unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla kan kommissionen lägga fram ett förslag om översyn av den gemensamma strategiska ramen, eller Europaparlamentet eller rådet får i enlighet med artiklarna 225 eller 241 i EUF-fördraget uppmana kommissionen att lägga fram ett sådant förslag.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att ersätta eller ändra avsnitt 4 och avsnitt 7 i bilaga I när det är nödvändigt för att ta hänsyn till sådana ändringar i unionens politik eller instrument som avses i avsnitt 4 eller ändringar i de samarbetsverksamheter som avses i avsnitt 7 eller till införandet av nya politiska åtgärder, instrument eller samarbetsverksamheter för unionen.

Artikel 13

Vägledning för stödmottagarna

1. Kommissionen ska utarbeta vägledning om hur man får tillgång till och använder de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna på ett effektivt sätt och hur man utnyttjar kom- plementariteten med andra instrument inom relevant unions- politik.

2. Vägledningen ska utarbetas senast den 30 juni 2014 och ska för varje tematiskt mål innehålla en översikt över de till- gängliga relevanta finansieringsinstrumenten på unionsnivå med detaljerade informationskällor, exempel på god praxis att kom- binera tillgängliga finansieringsinstrument inom och mellan po- litikområden, en beskrivning av relevanta myndigheter och or- gan som är delaktiga i förvaltningen av varje instrument och en checklista för potentiella stödmottagare för att hjälpa dem att hitta de lämpligaste finansieringsresurserna.

3. Vägledningen ska offentliggöras på kommissionens rele- vanta generaldirektorats webbplatser. Kommissionen och de för- valtande myndigheter som verkar i enlighet med de fondspeci- fika bestämmelserna, och i samarbete med Regionkommittén, ska se till att vägledningen når ut till potentiella stödmottagare.

KAPITEL II

Partnerskapsöverenskommelse

Artikel 14

Utarbetande av partnerskapsöverenskommelsen

1. Varje medlemsstat ska utarbeta ett partnerskapsöverens- kommelse för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2. Medlemsstaterna ska upprätta partnerskapsöverenskom- melsen i samarbete med de parter som avses i artikel 5. Partner- skapsöverenskommelsen ska utarbetas i dialog med kommissio- nen. Medlemsstaterna ska utarbeta partnerskapsöverenskommel- sen på grundval av förfaranden som är öppna för allmänheten och i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar.

3. Partnerskapsöverenskommelsen ska omfatta allt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna i medlemssta- ten.

4. Varje medlemsstat ska överlämna sin partnerskapsöverens- kommelse till kommissionen senast den 22 april 2014.

5. Om en eller flera av de fondspecifika förordningarna inte träder i kraft eller inte förväntas träda i kraft senast den 22 februari 2014 ska det inte krävas att partnerskapsöverens- kommelsen som en medlemsstat lagt fram som avses i punkt 4 innehåller de delar som avses i artikel 15.1 a ii, 15.1 a iii, 15.1 a iv och 15.1 a vi för den europeiska struktur- och investerings- fond som drabbats av en sådan försening eller förväntad för- sening av ikraftträdandet av den fondspecifika förordningen.

Artikel 15

Partnerskapsöverenskommelsens innehåll

1. Partnerskapsöverenskommelsen ska innehålla följande:

a) Bestämmelser som säkerställer att avtalet överensstämmer med unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt med fondspecifika uppdrag i enlighet med respek- tive fonds fördragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, inklusive följande:

i) En analys av skillnader, utvecklingsbehov och tillväxtpo- tential med hänvisning till tematiska mål och territoriella utmaningar och med beaktande av nationella reformpro- gram, om så är lämpligt, samt relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med arti- kel 121.2 i EUF-fördraget och relevanta rådsrekommen- dationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget.

ii) En sammanfattning av förhandsutvärderingarna av pro- grammen eller de viktigaste resultaten av förhandsutvär- deringarna av partnerskapsöverenskommelsen när så- dana utförs av medlemsstaten på eget initiativ.

iii) Utvalda tematiska mål, och för vart och ett av dem, en sammanfattning av de viktigaste förväntade resultaten för var och en av de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna.

iv) En vägledande fördelning av unionens stöd per tematiskt mål på nationell nivå för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samt det preliminära sammanlagda stödbelopp som förutses för mål om kli- matförändringar.

v) Tillämpning av övergripande principer som avses i ar- tiklarna 5, 7 och 8 och politiska mål för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

vi) Förteckningen över program inom Eruf, ESF och Sam- manhållningsfonden, utom program inom målet Euro- peiskt territoriellt samarbete, samt inom Ejflu och EHFF, med preliminära anslag per europeisk struktur- och in- vesteringsfond och per år.

vii) Information om tilldelning av resultatreserven, per eu- ropeisk struktur- och investeringsfond och, vid behov, per regionkategori, samt om de anslag som inte tagits med i syfte att beräkna resultatreserven i enlighet med artikel 20.

b) Bestämmelser för att säkerställa effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive följande:

i) Bestämmelser enligt medlemsstaternas institutionella ra- mar för samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra finansieringsinstru- ment på unionsnivå och nationell nivå samt med EIB.

ii) De uppgifter som krävs för en förhandskontroll av över- ensstämmelsen med additionalitetsreglerna, så som de fastställs i del tre.

iii) En sammanfattning av bedömningen av hur de förhands- villkor som är relevanta på nationell nivå har uppfyllts i enlighet med artikel 19 och bilaga XI och, i de fall då tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda, av de åtgär- der som ska vidtas, de ansvariga organen samt en tids- plan för genomförandet av dessa åtgärder.

iv) En metod och mekanismer för att säkerställa överens- stämmelse i genomförandet av resultatramen i enlighet med artikel 21.

v) En bedömning av om det finns behov av att förbättra den administrativa kapaciteten hos de myndigheter som är delaktiga i förvaltningen och kontrollen av program- men och, där så är relevant, stödmottagarna, samt, vid behov, en sammanfattning av de åtgärder som ska vidtas av den anledningen.

vi) En sammanfattning av de åtgärder som planeras i pro- grammen, inklusive en vägledande tidsplan, för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.

c) Bestämmelser om den partnerskapsprincip som avses i arti- kel 5.

d) En vägledande förteckning över de parter som avses i arti- kel 5 och en sammanfattning av de åtgärder som vidtagits för att engagera dem i enlighet med artikel 5 och över deras roll i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och den lägesrapport som avses i artikel 52.

2. I partnerskapsöverenskommelsen ska även följande anges:

a) Ett integrerat tillvägagångssätt för territoriell utveckling som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller en sammanfattning av de integrerade tillvägagångssätten för territoriell utveckling som grundas på innehållet i pro- grammen, där följande anges:

i) Bestämmelser för att säkerställa en integrerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för den territoriella utvecklingen av specifika subregionala områden, särskilt genomförandebestämmelserna för ar- tiklarna 32, 33 och 36, som ska åtföljas av principerna för fastställande av stadsområden där integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling ska genomföras.

ii) De viktigaste prioriterade områdena för samarbete inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, där så är relevant med hänsyn till makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

iii) Där så är relevant, ett integrerat tillvägagångssätt för att hantera särskilda behov i områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskrimi- nering eller social utestängning, med särskilt beaktande av marginaliserade befolkningsgrupper, personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och ungdomar som inte har anställning eller inte genomgår utbildning eller yrkesinriktad utbildning.

iv) Där så är relevant, ett integrerat tillvägagångssätt för att ta itu med demografiska utmaningar i regioner eller sär- skilda behov i geografiska områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar som avses i artikel 174 i EUF-fördraget.

b) Bestämmelser för att säkerställa effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive en bedömning av befintliga system för elektroniskt datautbyte, och en sammanfattning av planerade åtgärder för att allt utbyte av information mellan stödmottagare och de myndig- heter som ansvarar för förvaltning och kontroll av program- men steg för steg ska kunna genomföras på elektronisk väg.

Artikel 16

Antagande och ändring av partnerskapsöverenskommelsen

1. Kommissionen ska bedöma om partnerskapsöverenskom- melsen överensstämmer med denna förordning, med beaktande av det nationella reformprogrammet, om så är lämpligt, och de relevanta landspecifika rekommendationer som antagits i enlig- het med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta råds- rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget samt förhandsutvärderingarna av programmen, och den ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att partnerskapsöverenskommelsen lämnas in av medlems- staten. Den berörda medlemsstaten ska tillhandahålla alla ytter- ligare uppgifter som behövs och om det är lämpligt revidera partnerskapsöverenskommelsen.

2. Kommissionen ska, inom fyra månader från det datum då partnerskapsöverenskommelsen lämnats in av medlemsstaten, genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av de delar av partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av artikel 15.1 och de som omfattas av artikel 15.2, i de fall då en medlemsstat använt bestämmelserna i artikel 96.8 med avseende på de delar för vilka det krävs ett beslut av kommis- sionen i enlighet med artikel 96.10, under förutsättning att eventuella synpunkter från kommissionen beaktats på ett ade- kvat sätt. Partnerskapsöverenskommelsen ska träda i kraft tidi- gast den 1 januari 2014.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 för varje medlemsstat utarbeta en rapport om resultatet av förhand- lingarna om partnerskapsöverenskommelserna och program- men, inklusive en översikt av de viktigaste frågorna. Den rap- porten ska samtidigt översändas till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkom- mittén.

4. Om en medlemsstat föreslår en ändring av de delar av partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av kommissio- nens beslut som avses i punkt 2 ska kommissionen göra en bedömning i enlighet med punkt 1 och, om det är lämpligt, anta ett beslut genom genomförandeakter om godkännande av ändringen inom tre månader från den dag ändringsförslaget lämnades in av medlemsstaten.

5. Om en medlemsstat ändrar delar av partnerskapsöverens- kommelsen som inte omfattas av kommissionens beslut som avses i punkt 2, ska den underrätta kommissionen om detta inom en månad från dagen för beslutet att göra ändringen.

Artikel 17

Antagande av den reviderade partnerskapsöverenskommelsen om en fondspecifik förordnings ikraftträdande försenas

1. Om artikel 14.5 tillämpas ska varje medlemsstat, inom två månader från och med den dag den fondspecifika förordningen som försenades trädde i kraft, för kommissionen lägga fram en reviderad partnerskapsöverenskommelse som innehåller de delar som saknas i partnerskapsöverenskommelsen för den berörda europeiska struktur- och investeringsfonden.

2. Kommissionen ska bedöma om den reviderade partner- skapsöverenskommelsen är förenligt med denna förordning i enlighet med artikel 16.1 och genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av den ändrade partnerskapsöver- enskommelsen i enlighet med artikel 16.2.

KAPITEL III

Tematisk koncentration, förhandsvillkor och resultatöversyn

Artikel 18

Tematisk koncentration

Medlemsstaterna ska, i enlighet med de fondspecifika bestäm- melserna koncentrera sitt stöd till de insatser som tillför störst mervärde avseende unionens strategi för smart och hållbar till- växt för alla genom att beakta de viktigaste territoriella utma- ningarna för olika typer av territorier i linje med den gemen- samma strategiska ramen, de utmaningar som identifieras i na- tionella reformprogram, när det är lämpligt, och relevanta lands- specifika rekommendationer enligt artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rådsrekommendationer som antagits enligt artikel 148.4 i EUF-fördraget. Reglerna om tematisk koncent- ration enligt de fondspecifika bestämmelserna är inte tillämpliga på tekniskt stöd.

Artikel 19

Förhandsvillkor

1. Medlemsstaterna ska i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar och i samband med utarbetandet av pro- grammen och, när det är lämpligt, partnerskapsöverenskommel- sen, bedöma om förhandsvillkoren som fastställs i de respektive fondspecifika bestämmelserna och de allmänna förhandsvillkor som fastställs i del II i bilaga XI är tillämpliga på de specifika mål som ingår i prioriteringarna för deras program och om de tillämpliga förhandsvillkoren är uppfyllda.

Förhandsvillkor ska tillämpas endast i den mån som och för- utsatt att de överensstämmer med definitionen i artikel 2.33 med avseende på de specifika mål som eftersträvas enligt pro- grammets prioriteringar. Utan att det påverkar tillämpningen av definitionen i artikel 2.33 ska, vid bedömningen av relevans och när så är lämpligt, hänsyn tas till proportionalitetsprincipen i enlighet med artikel 4.5 med beaktande av den tilldelade stöd- nivån, när det är lämpligt. Bedömningen av hur villkoren upp- fylls ska begränsas till de kriterier som anges i de fondspecifika bestämmelserna i del II i bilaga XI.

2. Partnerskapsöverenskommelsen ska omfatta en samman- fattning av bedömningen av om de tillämpliga förhandsvillkoren uppfylls på nationell nivå samt för dem som, enligt den bedöm- ning som avses i punkt 1, inte uppfylls den dag då partner- skapsöverenskommelsen lämnas in, de åtgärder som ska vidtas, de ansvariga organen samt en tidsplan för genomförandet av åtgärderna. Varje program ska fastställa vilka av de förhandsvill- kor som fastställs i de relevanta fondspecifika bestämmelserna och de allmänna förhandsvillkor som fastställts i del II i bilaga XI som är tillämpliga på det, och vilka av dem, i enlighet med den bedömning som avses i punkt 2, som är uppfyllda den dag då partnerskapsöverenskommelsen och programmen lämnas in. Om tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda bör program- met innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska vidtas, de ansvariga organen och tidtabellen för genomförandet av åtgär- derna. Medlemsstaterna ska uppfylla dessa förhandsvillkor se- nast den 31 december 2016 och lämna in en rapport om uppfyllandet av dessa senast i den årliga genomföranderappor- ten 2017 i enlighet med artikel 50.4 eller i framstegsrapporten 2017 i enlighet med artikel 52.2 c.

3. Kommissionen ska bedöma konsekvensen av och tillför- litligheten i de uppgifter den fått från medlemsstaten om för- handsvillkorens tillämplighet och om hur de tillämpliga för- handsvillkoren uppfylls i samband med sin bedömning av pro- grammen och, när så är lämpligt, av partnerskapsöverenskom- melsen.

Vid kommissionens tillämplighetsbedömning ska hänsyn, i överensstämmelse med artikel 4.5, vid behov tas till proportio- nalitetsprincipen med beaktande av nivån på det stöd som har anslagits. Kommissionens bedömning av hur villkoren uppfylls ska begränsas till de kriterier som anges i de fondspecifika bestämmelserna och i del II i bilaga XI och ska respektera nationella och regionala behörigheter att besluta om specifika och lämpliga politiska åtgärder, däribland innehållet i strategier.

4. Vid oenighet mellan kommissionen och en medlemsstat om tillämpligheten i ett förhandsvillkor för det specifika målet med ett programs prioriteringar eller hur det uppfylls, ska kom- missionen styrka såväl tillämpligheten i enlighet med definitio- nen i artikel 2.33 som den bristande uppfyllelsen.

5. Kommissionen får när den antar ett program besluta att helt eller delvis hålla inne de mellanliggande betalningarna till den relevanta prioriteringen inom det programmet i väntan på att de åtgärder som avses i punkt 2 genomförts, om det är nödvändigt för att undvika allvarliga hinder för det faktiska och effektiva uppfyllandet av den berörda prioriteringens speci- fika mål. Om åtgärderna för att uppfylla ett tillämpligt förhands- villkor som inte har uppfyllts den dag då partnerskapsöverens- kommelsen och de respektive programmen lämnas in inte är genomförda när den tidsfrist som anges i punkt 2 löper ut ska detta utgöra en grund för kommissionen att hålla inne de mel- lanliggande betalningarna till de prioriteringar inom program- met som berörs. I båda dessa fall ska innehållandets omfattning stå i proportion till de åtgärder som ska vidtas och de medel som riskerar att gå förlorade.

6. Punkt 5 ska inte tillämpas om kommissionen och med- lemsstaten är eniga om att ett förhandsvillkor inte är tillämpligt eller att ett tillämpligt förhandsvillkor har uppfyllts, vilket fram- går av godkännandet av programmet och partnerskapsöverens- kommelsen, eller om kommissionen inte har yttrat sig inom 60 dagar från det att den relevanta rapport som avses i punkt 2 lämnats in.

7. Kommissionen ska utan dröjsmål häva innehållandet av mellanliggande betalningar till en prioritering om en medlems- stat har genomfört åtgärder för att uppfylla de förhandsvillkor som är tillämpliga på det berörda programmet och som inte var uppfyllda vid tidpunkten för kommissionens beslut om innehål- lande. Den ska också utan dröjsmål häva innehållandet om det berörda förhandsvillkoret inte längre är relevant till följd av en ändring av det program som hänför sig till den berörda priori- teringen.

8. Punkterna 1–7 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

Artikel 20

Resultatreserv

6 % av de medel som anslagits till Eruf, ESF och Sammanhåll- ningsfonden inom ramen för det mål för Investering för tillväxt och sysselsättning som avses i artikel 89.2 a i den här förord- ningen samt till Ejflu och till åtgärder som finansieras under delad förvaltning i enlighet med EHFF-förordningen, ska utgöra en resultatreserv, som ska fastställas i partnerskapsöverenskom- melsen och programmen och anslås till särskilda prioriteringar i enlighet med artikel 20 i den här förordningen.

Följande medel undantas vid beräkning av resultatreserven:

a) Medel som anslagits till sysselsättningsinitiativet för unga, enligt definitionen i det operativa programmet i enlighet med artikel 18 i ESF-förordningen.

b) Medel som anslagits till tekniskt stöd på kommissionens initiativ.

c) Medel som överförts från den första pelaren i den gemen- samma jordbrukspolitiken till Ejflu enligt artiklarna 7.2 och

14.1 i förordning (EG) nr 1307/2013.

d) Överföringar till Ejflu i enlighet med artiklarna 10b, 136 och 136 b i rådets förordning (EG) nr 73/2009 för kalenderåren 2013 respektive 2014.

e) Medel som överförts till FSE från Sammanhållningsfonden i enlighet med artikel 92.6 i den här förordningen.

f) Medel som överförts till Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt i enlighet med artikel 92.7 i den här förordningen.

g) Medel som anslagits till innovativa åtgärder inom området hållbar stadsutveckling i enlighet med artikel 92.8 i den här förordningen.

Artikel 21

Resultatöversyn

1. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna se över resultaten av programmen i varje medlemsstat under 2019 (nedan kallad resultatöversynen), med hänvisning till de resultat- ramar som anges i respektive program. Metod för inrättande av resultatramen anges i bilaga II.

2. Vid översynen ska man undersöka hur man uppnått del- målen i programmen när det gäller prioriteringarna, på grundval av uppgifter och bedömningar i den årliga genomföranderap- port som medlemsstaterna lämnar in 2019.

Artikel 22

Tillämpning av resultatramen

1. Resultatreserven ska bestå av mellan 5 och 7 % av ansla- gen för varje prioritering inom ett program med undantag av de prioriteringar som avsatts för tekniskt stöd och program som avsatts för finansieringsinstrument i enlighet med artikel 39. Den totala andelen av resultatreserven som tilldelats per eu- ropeisk struktur- och investeringsfond och regionkategori ska vara 6 %. Belopp som motsvarar resultatreserven ska fastställas

i program som indelats i prioritetsordning och, vid behov, per europeisk struktur- och investeringsfond och per regionkategori.

2. På grundval av resultatöversynen ska kommissionen inom två månaderna från det att den har mottagit de årliga genom- föranderapporterna 2019 anta ett beslut genom genomförande- akter för att för varje europeisk struktur- och investeringsfond och medlemsstat fastställa för vilka program och prioriteringar som delmålen uppnåtts, fastställa dessa uppgifter för varje eu- ropeisk struktur- och investeringsfond och regionkategori där en prioritering omfattar mer än en fond eller regionkategori.

3. Resultatreserven ska endast tilldelas program och priorite- ringar som nått sina delmål. Om prioriteringarna har nått sina delmål ska det belopp i resultatreserven som fastställts för prio- riteringen betraktas som definitivt fördelat på grundval av det beslut från kommissionen som avses i punkt 2.

4. Om prioriteringarna inte har nått sina delmål ska med- lemsstaten föreslå en omfördelning av motsvarande belopp i resultatreserven till de prioriteringar som fastställts i det beslut från kommissionen som avses i punkt 2, samt andra ändringar av programmet som beror på en omfördelning i resultatreser- ven, senast tre månader efter det att det beslut som avses i punkt 2 antagits.

Kommissionen ska godkänna ändringar av de berörda program- men i enlighet med artikel 30.3 och 30.4. Om en medlemsstat inte lämnar in uppgifter i enlighet med artikel 50.5 och 50.6 ska resultatreserven för de berörda programmen eller priorite- ringarna inte anslås till de berörda programmen eller priorite- ringarna.

5. Medlemsstatens förslag att omfördela resultatreserven ska vara förenligt med kraven på tematisk koncentration och minsta anslag i den här förordningen och i de fondspecifika bestäm- melserna. Om en eller flera av de prioriteringar som hänger samman med kraven på tematisk koncentration och minsta anslag inte har uppnått sina delmål kan medlemsstaten i un- dantagsfall föreslå en omfördelning av reserven som inte över- ensstämmer med de ovan nämnda kraven och minsta anslagen.

6. Om det vid en resultatöversyn framgår att man inom en prioritering allvarligt har misslyckats med att uppnå de delmål endast avseende finansiella indikatorer, aktivitetsindikatorer och avgörande genomförandesteg som anges i resultatramen och att det misslyckandet beror på tydligt identifierade brister i genom- förandet som kommissionen tidigare har påtalat i enlighet med artikel 50.8, efter nära samråd med den berörda medlemsstaten, och om medlemsstaten inte har vidtagit korrigerande åtgärder för att avhjälpa dessa brister, kan kommissionen, tidigast fem månader efter det meddelandet, helt eller delvis hålla inne en mellanliggande betalning till en prioritering inom ett program i enlighet med det förfarande som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

Kommissionen ska utan dröjsmål häva innehållandet av de mel- lanliggande betalningarna när medlemsstaten har vidtagit de nödvändiga korrigerande åtgärderna. Om de korrigerande åtgär- derna gäller överföring av anslag till andra program eller prio- riteringar för vilka delmålen har uppnåtts ska kommissionen genom en genomförandeakt godkänna de nödvändiga ändring- arna för de berörda programmen i enlighet med artikel 30.2. Genom undantag från artikel 30.2 ska kommissionen i sådana fall besluta om ändringen senast två månader efter det att en medlemsstat har lämnat in en begäran om ändring.

7. Om kommissionen utifrån en granskning av den slutliga genomföranderapporten för programmet fastställer att man till följd av påtagliga brister i genomförandet, som kommissionen tidigare meddelat enligt artikel 50.8 efter nära samråd med den berörda medlemsstaten, allvarligt misslyckats med att uppnå de mål i resultatramen som enbart är knutna till ekonomiska in- dikatorer, aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg, och medlemsstaten har underlåtit att vidta de nödvändiga kor- rigerande åtgärder som krävs, kan kommissionen trots bestäm- melserna i artikel 85 göra finansiella korrigeringar för de be- rörda prioriteringarna i enlighet med de fondspecifika bestäm- melserna.

När kommissionen tillämpar finansiella korrigeringar ska den, med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen, ta hän- syn till absorptionsnivån och de externa faktorer som bidragit till misslyckandet.

Finansiella korrigeringar ska inte tillämpas om misslyckandet med att nå målen beror på socioekonomiska eller miljömässiga faktorer, väsentliga ändringar av de ekonomiska eller miljömäs- siga förhållandena i medlemsstaten i fråga eller på grund av force majeure som allvarligt påverkar genomförandet av de be- rörda prioriteringarna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 för att fastställa närmare bestämmelser om kriterier för att avgöra hur omfattande finansiella korrige- ringar som ska göras.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser för att säkerställa en enhetlig metod för att fastställa delmål och mål i resultatramen för varje prio- ritering och för bedömning av huruvida dessa delmål och mål uppnåtts. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet eller för att maximera de europeiska struktur- och investeringsfondernas inverkan på till- växten och konkurrensen i medlemsstater som får finansiellt stöd.

En sådan begäran får göras i följande syften:

a) Att stödja genomförandet av en relevant landsspecifik re- kommendation som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och en relevant rådsrekommendation som an- tagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, som riktar sig till den berörda medlemsstaten.

b) Att stödja genomförandet av relevanta rådsrekommendatio- ner som riktar sig till medlemsstaten i fråga och som antagits i enlighet med artiklarna 7.2 eller 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (1) under förutsätt- ning att dessa ändringar anses nödvändiga för att korrigera de makroekonomiska obalanserna.

c) Att maximera de tillgängliga europeiska struktur- och inve- steringsfondsmedlens effekt på tillväxt och konkurrenskraft, om en medlemsstat uppfyller något av följande villkor:

i) Medlemsstaten får ekonomiskt stöd från unionen i enlig- het med rådets förordning (EU) nr 407/2010 (2).

ii) Ekonomiskt stöd har ställts till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EG) nr 332/2002 (3).

iii) Medlemsstaten får ekonomiskt stöd som resulterar i ett makroekonomiskt anpassningsprogram i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (4) eller som resulterar i ett beslut från rådet i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Vid tillämpningen av andra stycket led b ska samtliga villkor anses vara uppfyllda om bistånd gjorts tillgängligt till medlems- staten före eller efter den21 december 2013 och även i fortsätt- ningen förblir tillgängligt för medlemsstaten.

granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.  

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

KAPITEL IV

Åtgärder kopplade till sund ekonomisk styrning

Artikel 23

Åtgärder som sammanlänkar effektiva europeiska struktur- och investeringsfonder med sund ekonomisk styrning

1. Kommissionen får begära att en medlemsstat ser över och föreslår ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av

(2) Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om in- rättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1).

2. En begäran från kommissionen till en medlemsstat i en- lighet med punkt 1 ska motiveras, med hänvisning till behovet av att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer eller för att vid behov maximera de europeiska struktur- och investeringsfondernas inverkan på tillväxten och konkurrensen, och den ska ange de program eller de prioriteringar som den anser att berörs samt hurdana ändringar som planeras. En sådan begäran får inte göras före 2015 eller efter 2019, och inte heller för samma program under två på varandra följande år.

3. Medlemsstaten ska svara på den begäran som avses i punkt 1 inom två månader efter det att den mottagit begäran och fastställa de ändringar som den anser nödvändiga i partner- skapsöverenskommelsen och programmen, redogöra för orsa- kerna till dessa ändringar, identifiera de berörda programmen och redogöra för arten av ändringar som föreslås och deras förväntade effekter på genomförandet av rekommendationerna och genomförandet av de europeiska struktur- och investerings- fonderna. Kommissionen ska lämna eventuella synpunkter inom en månad efter det att den erhållit medlemsstatens svar.

4. Medlemsstaten ska lägga fram ett förslag om att ändra partnerskapsöverenskommelsen och de relevanta programmen inom två månader från och med det datum då det svar som avses i punkt 3 lämnades.

5. Om kommissionen inte har lagt fram några synpunkter eller om kommissionen finner att synpunkterna vederbörligen beaktats ska kommissionen utan oskäligt dröjsmål, och under inga omständigheter senare än tre månader efter det att med- lemsstaten lagt fram synpunkterna i enlighet med punkt 3, anta ett beslut om godkännande av ändringarna till partnerskaps- överenskommelsen och relevanta program.

6. Om en medlemsstat underlåter att vidta effektiva åtgärder som svar på den begäran som gjorts i enlighet med punkt 1, inom de tidsfrister som fastställts i punkterna 3 och 4, får kommissionen inom tre månader efter att ha lämnat sina syn- punkter enligt punkt 3 eller efter det att medlemsstaten lämnat in sitt förslag enligt punkt 4 föreslå för rådet att det helt eller delvis håller inne utbetalningarna till de berörda programmen eller prioriteringarna. I sitt förslag ska kommissionen ange skä- len för slutsatsen att medlemsstaten underlåtit att vidta effektiva åtgärder. Då kommissionen lägger fram sitt förslag ska den ta hänsyn till all relevant information och den ska ta vederbörlig hänsyn till alla element som ingår i och åsikter som uttryckts under den strukturerade dialog som avses i punkt 15.

Rådet ska genom genomförandeakter besluta om detta förslag. Den genomförandeakten ska endast tillämpas med avseende på betalningsansökningar som lagts fram efter den dag då den genomförandeakten antogs.

7. Omfattningen och nivån på det innehållande av betalningar som beslutats i enlighet med punkt 5 ska vara pro- portionella och effektiva och respektera principen om likabe- handling av medlemsstater, särskilt när det gäller effekten av

innehållandet på den berörda medlemsstatens ekonomi. Vilka program som ska avbrytas tillfälligt ska fastställas på grundval av behoven i begäran i punkterna 1 och 2.

Innehållandet av utbetalningarna får inte överstiga 50 % av ut- betalningarna för vart och ett av de berörda programmen. Be- slutet kan föreskriva att nivån på de inställda betalningarna stiger till 100 % om medlemsstaten underlåter att vidta effektiva åtgärder som svar på en begäran som gjorts i enlighet med punkt 1, inom tre månader från beslutet att innehålla de betal- ningar som avses i punkt 6.

8. Om medlemsstaten har förslagit ändringar av partner- skapsöverenskommelsen och de relevanta programmen enligt kommissionens begäran ska rådet på förslag av kommissionen fatta beslut om att häva innehållandet av utbetalningarna.

9. Kommissionen ska föreslå för rådet att helt eller delvis hålla inne åtagandena eller betalningarna för en medlemsstats program i följande fall:

a) Rådet beslutar i enlighet med artikel 126.8 eller 126.11 i EUF-fördraget att medlemsstaten inte har vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott.

b) Rådet antar två på varandra följande rekommendationer i samma förfarande vid alltför stora obalanser, i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 1176/2011 på grund av att en medlemsstat har lämnat in en otillräcklig plan för korrigerande åtgärder.

c) Rådet antar två på varandra följande beslut i samma för- farande vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 10.4 i förordning (EU) nr 1176/2011 där man fastställer en med- lemsstats bristande efterlevnad på grundval av att den inte har vidtagit rekommenderade korrigerande åtgärder.

d) Kommissionen finner att medlemsstaten inte har vidtagit åtgärder för att genomföra det saneringsprogram som avses i förordning (EU) nr 407/2010 eller förordning (EG) nr 332/2002 och följaktligen beslutar att inte tillåta utbetal- ningen av det ekonomiska bistånd som beviljats medlems- staten.

e) Rådet beslutar att en medlemsstat inte uppfyller det makro- ekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i rå- dets förordning (EU) nr 472/2013 eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Då kommissionen lägger fram sitt förslag ska den ta hänsyn till bestämmelserna i punkt 11 och beakta all relevant information i detta avseende, och den ska ta vederbörlig hänsyn till alla ele- ment som ingår i och åsikter som uttryckts under den struk- turerade dialog som avses i punkt 15.

Innehållande av åtaganden bör prioriteras: betalningar ska en- dast hållas inne när omedelbara åtgärder begärs och vid bety- dande överträdelser. Innehållandet av betalningar ska tillämpas på betalningsansökningar som lagts fram för det berörda pro- grammet efter det datum då beslutet om innehållande fattades.

10. Ett förslag från kommissionen som avses i punkt 9 i samband med innehållande av åtaganden ska betraktas som antaget av rådet om inte rådet genom en genomförandeakt beslutar att förkasta förslaget med kvalificerad majoritet inom en månad från det att kommissionen lagt fram sitt förslag. Innehållandet av åtaganden ska tillämpas på åtaganden från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för den berörda medlemsstaten från och med den 1 januari det år som följer på beslutet om innehållande.

Rådet ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om ett förslag från kommissionen som avses i punkt 9 i samband med innehållandet av betalningar.

11. Omfattningen och nivån på innehållandet av åtaganden och betalningar som ska beslutas på grundval av punkt 10 ska vara proportionella, respektera principen om likabehandling av medlemsstater och ta hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten, särskilt arbetslös- hetsnivån i den berörda medlemsstaten i förhållande till unio- nens genomsnitt och effekterna av innehållandet på den berörda medlemsstatens ekonomi. Särskild hänsyn ska tas till effekterna av innehållandet på program som är viktiga för att åtgärda negativa ekonomiska och sociala förhållanden.

Detaljerade bestämmelser för att fastställa innehållandes omfatt- ning och nivå fastställs i bilaga III.

Innehållandet av åtagandena ska omfattas av det lägre av föl- jande tak:

a) Ett tak på 50 % av åtagandena rörande det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfon- derna i det första fallet av bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora underskott som avses i punkt 9 första stycket led a och ett tak på 25 % av åtagandena rörande det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i det första fallet av bris- tande överensstämmelse med en plan för korrigerande åtgärd i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led b eller bristande överens- stämmelse med rekommenderade korrigerande åtgärder i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led c.

Nivån på innehållandet ska gradvis öka till 100 % av åtagan- dena för det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i samband med ett för- farande vid alltför stora överskott och till 50 % av åtagan- dena för det därpå följande budgetåret för de europeiska

struktur- och investeringsfonderna vid ett förfarande vid allt- för stora obalanser, beroende på hur allvarlig den bristande överensstämmelsen är.

b) Ett tak på 0,5 % av den nominella BNP-nivån som ska till- lämpas i det första fallet med bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora överskott som avses i punkt 9 första stycket led a och ett tak på 0,25 % av den nominella BNP-nivån som ska tillämpas i det första fallet av bristande överensstämmelse med en plan för korrigerande åtgärder i samband med ett förfarande för alltför stora oba- lanser som avses i punkt 9 första stycket led b eller bristande överensstämmelse med rekommenderade korrigerande åtgär- der i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led c.

Om överstämmelsen med de korrigerande åtgärderna som avses i punkt 9 första stycket, leden a, b och c fortsätter att vara bristfällig ska procentandelen för detta BNP-tak grad- vis ökas till

— högst 1 % av den nominella BNP-nivån som ska tilläm- pas vid fortsatt bristande överensstämmelse med ett för- farande vid alltför stora överskott enligt punkt 9 första stycket led a, och

— högst 0,5 % av den nominella BNP-nivån som ska till- lämpas vid fortsatt bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora obalanser i enlighet med punkt 9 första stycket led b eller c beroende på hur allvarlig den bristande överensstämmelsen är,

c) ett tak på 50 % av åtagandena rörande därpå följande bud- getår för de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller ett tak på 0,5 % av den nominella BNP-nivån i det första fallet av bristande överensstämmelse som avses i punkt 9 första stycket, leden d och e.

Då nivån på innehållandet ska fastställas och beslut tas om huruvida åtaganden eller betalningar ska hållas inne, ska hänsyn tas till i vilket skede i programcykeln man befinner sig, med särskild hänsyn till den period som återstår för att använda medlen efter det att de innehållna åtagandena om- fördelats i budgeten.

12. Utan att det påverkar tillämpningen av de återkravs- bestämmelser som fastställts i artiklarna 86-88 ska kommissio- nen utan dröjsmål häva innehållandet av åtaganden eller betal- ningar i följande fall:

a) Förfarandet vid alltför stora underskott hålls vilande i enlig- het med artikel 9 i rådets förordning (EC) nr 1467/97 (1) eller rådet har beslutat i enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget att upphäva beslutet om att ett alltför stort överskott föreligger.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyn- dande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EGT L 209, 2.8.1997, s. 6).

b) Rådet har godkänt den plan för korrigerande åtgärder som den berörda medlemsstaten har lämnat in i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EU) nr 1176/2011 eller förfarandet vid alltför stora obalanser hålls vilande i enlighet med arti- kel 10.5 i den förordningen eller rådet har avslutat förfaran- det vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 11 i den förordningen.

c) Kommissionen har beslutat att den berörda medlemsstaten har vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att genomföra det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i förordning (EU) nr 472/2013 eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Då innehållandet hävs ska kommissionen ombudgetera de in- ställda åtagandena i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013.

Ett beslut om att häva innehållandet av betalningar ska tas av rådet på förslag av kommissionen om de tillämpliga villkoren i första stycket leden a, b och c uppfyllts.

13. Punkterna 6, 9 och 6-12 ska inte tillämpas på Förenade kungariket om innehållandet av åtaganden eller betalningar rör frågor som fattas av punkt 1 andra stycket leden a, b och c iii eller punkt 9 första stycket leden a, b eller c.

14. Denna artikel ska inte tillämpas på program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

15. Kommissionen ska hålla Europaparlamentet informerat om genomförandet av denna artikel. I synnerhet ska kommis- sionen, om ett av villkoren i punkt 6 eller punkt 9 första stycket leden a-e uppfyllts i fråga om en medlemsstat, omedelbart infor- mera Europaparlamentet och lämna uppgifter om de europeiska struktur- och investeringsfonderna och programmen som skulle kunna bli föremål för innehållandet av åtaganden eller betal- ningar.

Europaparlamentet kan inbjuda kommissionen till en strukture- rad dialog om tillämpningen av denna artikel, med beaktande i synnerhet av överföringen av den information som avses i det första stycket.

Kommissionen ska överlämna förslaget om innehållande av åta- ganden eller betalningar eller förslaget om att häva ett sådant innehållande till Europaparlamentet och rådet omedelbart efter det att det antagits. Europaparlamentet kan inbjuda kommissio- nen att redogöra för orsakerna till sitt förslag.

16. År 2017 ska kommissionen göra en översyn av tillämp- ningen av denna artikel. Kommissionen ska i detta syfte ut- arbeta en rapport som den ska överlämna till Europaparlamen- tet och rådet och vid behov bifoga ett lagstiftningsförslag.

17. Vid större ändringar i unionens sociala och ekonomiska situation får kommissionen lägga fram ett förslag om översyn av tillämpningen av den här artikeln; Europaparlamentet och rådet får i enlighet med artiklarna 225 eller 241 i EUF-fördraget uppmana kommissionen att lägga fram ett sådant förslag.

Artikel 24

Ökade utbetalningar för medlemsstater med tillfälliga budgetproblem

1. På begäran av en medlemsstat kan mellanliggande betal- ningar och utbetalningar av slutsaldot ökas med tio procenten- heter över den medfinansieringsgrad som gäller för varje prio- ritering inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och för varje åtgärd inom Ejflu och EHFF. Om en medlemsstat uppfyller att av följande villkor efter den 21 december 2013 ska den höjda medfinansieringsgraden, som inte får överstiga 100 %, till- lämpas på den medlemsstatens betalningsansökningar för perio- den till och med den 30 juni 2016:

a) Den berörda medlemsstaten får ett lån från unionen i enlig- het med rådets förordning (EU) nr 407/2010.

b) Den berörda medlemsstaten får medelfristigt ekonomiskt stöd i enlighet med förordning (EC) nr 332/2002 som är villkorat till genomförandet av ett makroekonomiskt juste- ringsprogram.

c) Det ekonomiska stödet till medlemsstaten är villkorat till genomförandet av det makroekonomiska justeringsprogram som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013.

Denna punkt ska inte tillämpas på program inom ETS-förord- ningen.

2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får unionens stöd genom mellanliggande betalningar och utbetalningar av slut- saldo inte vara högre än det offentliga stödet eller det maximala stödbeloppet från de europeiska struktur- och investeringsfon- derna för varje prioritering inom Eruf, ESF och Sammanhåll- ningsfonden och för varje åtgärd inom Ejflu och EHFF, i enlig- het med kommissionens beslut om godkännande av program- met.

3. Kommissionen ska granska tillämpningen av punkterna 1 och 2, och ska för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport med sin utvärdering, och vid behov, ett lagstiftnings- förslag före den 30 juni 2016.

Artikel 25

Förvaltning av tekniskt stöd till medlemsstater med tillfälliga budgetproblem

1. På begäran av en medlemsstat med tillfälliga budgetpro- blem som uppfyller villkoren i artikel 24.1 kan en del av de medel som fastställts i artikel 59 och som planerats enligt de fondspecifika bestämmelserna, i samförstånd med kommissio- nen, överföras till tekniskt stöd på kommissionens initiativ för genomförande av åtgärder till förmån för den berörda medlems- staten i enlighet med artikel 58.1 tredje stycket led k genom direkt eller indirekt förvaltning.

2. De medel som avses i punkt 1 ska beviljas utöver de belopp som fastställts i enlighet med taken i de fondspecifika bestämmelserna för tekniskt stöd på kommissionens initiativ. Om ett tak för tekniskt stöd på en medlemsstats initiativ fast- ställts i de fondspecifika bestämmelserna ska det belopp som ska överföras inbegripas då man beräknar om åtgärden är för- enlig med detta tak.

3. En medlemsstat ska ansöka om den överföring som avses i punkt 2 för ett kalenderår då det uppfyller villkoren i arti- kel 24.1 senast den 31 januari det år då överföringen ska göras. Ansökan ska åtföljas av ett förslag om ändring av det eller de program från vilket eller vilka överföringen kommer att göras. Motsvarande ändringar ska göras till partnerskapsöverenskom- melsen i enlighet med artikel 30.2 som ska fastställa det totala belopp som varje år ska överföras till kommissionen.

Om en medlemsstat den 1 januari 2014 uppfyller villkoren i artikel 24.1 får den lämna in ansökan för det året samtidigt som den lämnar in sin partnerskapsöverenskommelse, i vilket det belopp som ska överföras till tekniskt stöd på kommissionens initiativ ska fastställas.

AVDELNING III PROGRAMPLANERING KAPITEL I

Allmänna bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna

Artikel 26

Utformning av programmen

1. De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska ge- nomföras genom program i enlighet med partnerskapsöverens- kommelserna. Varje program ska omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2. Programmen ska upprättas av medlemsstaterna eller av en myndighet de utser, i samarbete med de parter som avses i artikel 5. Medlemsstaterna ska utarbeta programmen på grund- val av förfaranden som är öppna för allmänheten, och i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar.

3. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att säkerställa en effektiv samordning av utarbetandet och

genomförandet av programmen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive om så är lämpligt, program som får stöd från flera av fonderna, med beaktande av proportiona- litetsprincipen.

4. Medlemsstaterna ska lämna in programmen till kommis- sionen inom tre månader från inlämnandet av partnerskapsöver- enskommelserna. Program inom Europeiskt territoriellt sam- arbete ska lämnas in senast den 22 september 2014. Till alla program ska den förhandsutvärdering som avses i artikel 55 bifogas.

5. Om en eller flera fondspecifika förordningar för de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna träder i kraft mellan den 22 februari 2014 och den 22 juni 2014, ska det eller de program som stöds av den europeiska struktur- och investe- ringsfond som drabbats av den fondspecifika förordningens för- senade ikraftträdande läggas fram inom tre månader från inläm- nandet av den reviderade partnerskapsöverenskommelsen som avses i artikel 17.1.

6. Om en eller flera fondspecifika förordningar för de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna träder i kraft senare än den 22 juni 2014 ska det eller de program som stöds av den europeiska struktur- och investeringsfond som drabbats av den fondspecifika förordningens försenade ikraftträdande läggas fram inom tre månader från det att den fondspecifika förord- ningen som försenades trätt i kraft.

Artikel 27

Programmens innehåll

1. Alla program ska innehålla en strategi för hur program- met ska bidra till unionens strategi för smart och hållbar ut- veckling för alla, som överensstämmer med denna förordning, de fondspecifika bestämmelserna och innehållet i partnerskaps- överenskommelsen.

Alla program ska innehålla arrangemang för hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan genomföras på ett effek- tivt och samordnat sätt, samt åtgärder för att minska stödmot- tagarnas administrativa börda.

2. Alla program ska innehålla prioriteringar, med specifika mål, anslagen för ekonomiskt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och motsvarande nationell medfinan- siering, inklusive belopp relaterade till resultatreserven, som kan vara offentlig eller privat i enlighet med de fondspecifika be- stämmelserna.

3. När medlemsstater och regioner deltar i makroregionala strategier eller havsområdesstrategier ska de planerade insatser- nas bidrag till dessa strategier anges i det berörda programmet enligt de behov för programområdet som fastställts av med- lemsstaten.

4. För varje prioritering ska indikatorer och motsvarande mål uttryckta i kvalitativa och kvantitativa termer anges i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för att bedöma framsteg

avseende genomförande av program, som syftar till att uppnå mål, vilka ska ligga till grund för övervakning, bedömning och resultatöversyn. Dessa indikatorer ska inbegripa

a) finansiella indikatorer för anslagna utgifter,

b) aktivitetsindikatorer för de insatser som får stöd,

c) resultatindikatorer för den berörda prioriteringen.

För varje europeisk struktur- och investeringsfond ska man i de fondspecifika bestämmelserna fastställa gemensamma indikato- rer och man kan också fastställa bestämmelser om program- specifika indikatorer.

5. Alla program, utom de som endast omfattar tekniskt stöd, ska innehålla en beskrivning, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna, av åtgärder för att beakta principerna i artik- larna 5, 7 och 8.

6. Alla program, utom de där det tekniska stödet genomförs inom ett särskilt program, ska innehålla det preliminära stöd- belopp som ska användas för mål om klimatförändringar på grundval av den metod som avses i artikel 8.

7. Medlemsstaterna ska utarbeta programmet enligt de fond- specifika bestämmelserna.

Artikel 28

Särskilda bestämmelser om innehållet i programmen för gemensamma instrument för obegränsade garantier och värdepapperisering för kapitallättnad som genomförs av EIB

1. Genom undantag från artikel 27 ska de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b innehålla:

a) alla inslag som anges i artikel 27.1 första stycket punkterna 2, 3 och 4 i den artikeln vad gäller de principer som anges i artikel 5,

b) uppgifter om de organ som avses i artiklarna 125, 126 och 127 i den här förordningen och artikel 65.2 i Ejflu-förord- ningen och som är relevanta för den berörda fonden,

c) för varje förhandsvillkor som fastställts i enlighet med arti- kel 19 och bilaga XI som är tillämpligt på programmet, en bedömning av huruvida förhandsvillkoret är uppfyllt den dag då partnerskapsöverenskommelsen och programmet lämnas in; när ett förhandsvillkor inte är uppfyllt, en beskrivning av

de åtgärder som behövs för att uppfylla det, berörda organ och en tidsplan för sådana åtgärder i enlighet med samman- fattningen i partnerskapsöverenskommelsen.

2. Genom undantag från artikel 55 ska den förhandsbedöm- ning som avses i artikel 39.4 första stycket led a betraktas som förhandsbedömning av dessa program.

3 I de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i denna förordning ska artikel 6.2 och artikel 59.5 och 59.6 i Ejflu-förordningen inte gälla. Utöver de inslag som avses i punkt 1 ska endast bestämmelserna i artikel 8.1 c i, 8.1 f, 8.1 h, 8.1 i och 8.1 m i)–iii) i Ejflu-förordningen tillämpas på program under Ejflu.

Artikel 29

Förfarande för antagande av program

1. Kommissionen ska bedöma hur programmen överens- stämmer med denna förordning och med de fondspecifika be- stämmelserna samt om de effektivt bidrar till de utvalda te- matiska målen och till unionens prioriteringar för varje eu- ropeisk struktur- och investeringsfond samt till partnerskaps- överenskommelsen, med hänsyn till de relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rådsrekommendationer som an- tagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget samt till förhandsutvärderingen. I bedömningen ska man särskilt beakta programstrategins lämplighet, motsvarande mål, indikatorer och fördelningen av budgetmedel.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 ska kommissionen inte behöva bedöma om de särskilda operativa programmen för sys- selsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 18 andra stycket a i ESF-förordningen och de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i den här förordningen är förenliga med partnerskapsöverenskommelsen om en med- lemsstat inte lagt fram sin partnerskapsöverenskommelse den dag då sådana särskilda program läggs fram.

3. Kommissionen ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att programmet lämnats in. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som be- hövs och om nödvändigt revidera förslaget till program.

4. I enlighet med de fondspecifika bestämmelserna ska kom- missionen godkänna varje program inom sex månader efter det att det lämnats in av den berörda medlemsstaten, under för- utsättning att eventuella synpunkter från kommissionen har beaktats på ett adekvat sätt, men inte före den 1 januari 2014 eller innan kommissionen antagit ett beslut om godkän- nande av partnerskapsöverenskommelsen.

Med avvikelse från det krav som avses i första stycket får pro- gram inom målet Europeiskt territoriellt samarbete godkännas av kommissionen före antagandet av beslutet om godkännande av partnerskapsöverenskommelsen, och de särskilda operativa programmen för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 18 andra stycket led a iii a i ESF-förordningen och de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i denna förordning får godkännas av kommissionen innan partnerskaps- överenskommelsen läggs fram.

Artikel 30

Ändring av program

1. Ansökningar om ändring av program som lämnats in av en medlemsstat ska vederbörligen motiveras och ska särskilt ange hur ändringarna förväntas påverka unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de specifika målen i programmet, med beaktande av denna förordning och fondspe- cifika bestämmelser, de övergripande principer som avses i ar- tiklarna 5, 7 och 8 och partnerskapsöverenskommelsen. De ska åtföljas av det ändrade programmet.

2. Kommissionen ska bedöma de uppgifter som lämnats in i enlighet med punkt 1, med beaktande av medlemsstatens mo- tivering. Kommissionen kan komma med synpunkter inom en månad efter den inlämningen av det ändrade programmet och medlemsstaten ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter. I enlighet med de fondspecifika be- stämmelserna ska kommissionen godkänna ansökningar om ändring av ett program snarast möjligt och senast tre månader efter det att ansökan lämnats in av medlemsstaten, under för- utsättning av att kommissionens synpunkter beaktats på ett adekvat sätt.

Om en ändring av ett program påverkar uppgifterna i partner- skapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 15.1 a iii, 15.1 a iv och 15.1 a vi ska kommissionens godkännande av ändringen av programmet samtidigt utgöra ett godkännande av den senare revideringen av uppgifterna i partnerskapsöverenskommelsen.

3. Om en ansökan om ändring lämnas in till kommissionen i syfte att omfördela resultatreserven efter resultatöversynen ska kommissionen, som ett undantag från punkt 2, komma med synpunkter endast på de delar där den anser att den föreslagna tilldelningen inte följer gällande bestämmelser, inte stämmer överens med medlemsstatens eller regionens utvecklingsbehov eller innebär stor risk att målen i förslaget inte kan uppnås. Kommissionen ska godkänna ansökan om ändring av ett pro- gram snarast möjligt och senast två månader efter det att an- sökan lämnats in av medlemsstaten, under förutsättning att kommissionens synpunkter beaktats på ett adekvat sätt. Kom- missionens godkännande av ändringen av programmet ska sam- tidigt utgöra godkännande av den senare översynen av uppgif- terna i partnerskapsöverenskommelsen.

4. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kan särskilda förfaranden för ändring av operativa program fastställas i EHFF-förordningen.

Artikel 31

Deltagande av EIB

1. EIB kan, på medlemsstaternas begäran, delta i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen samt i förberedelserna av in- satserna, särskilt större projekt, finansieringsinstrument och of- fentlig-privata partnerskap.

2. Kommissionen kan samråda med EIB innan den antar partnerskapsöverenskommelsen eller programmen.

3. Kommissionen kan begära att EIB granskar den tekniska kvaliteten och den ekonomiska och finansiella hållbarheten samt bärkraften hos större projekt och att banken bistår kom- missionen vid genomförandet eller utvecklingen av finansie- ringsinstrument.

4. När kommissionen genomför bestämmelserna i denna för- ordning kan den bevilja EIB bidrag eller tjänstekontrakt, vilka omfattar initiativ som genomförs i ett flerårigt perspektiv. Unio- nens budgetåtaganden för dessa bidrag eller tjänstekontrakt ska göras årligen.

KAPITEL II

Lokalt ledd utveckling

Artikel 32

Lokalt ledd utveckling

1. Lokalt ledd utveckling ska stödjas av Ejflu, som ska väljas till Leaders strategi för lokal utveckling och kan stödjas av Eruf, ESF eller EHFF. Med avseende på tillämpningen av detta kapitel kallas dessa fonder nedan de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2. Lokalt ledd utveckling ska

a) vara inriktad på specifika subregionala områden,

b) ledas av lokala aktionsgrupper som består av företrädare för offentliga och privata lokala socioekonomiska intressegrup- per och där varken offentliga myndigheter, såsom dessa de- finieras i de nationella bestämmelserna, eller någon enskild intressegrupp har mer än 49 % av rösterna på beslutsfattande nivå,

c) genomföras genom integrerade och sektorsövergripande om- rådesbaserade lokala utvecklingsstrategier, samt

d) utformas med hänsyn till lokala behov och möjligheter samt ska omfatta innovativa drag i det lokala sammanhanget, nät- verksarbete samt, när så är möjligt, samarbete.

3. De berörda europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till lokalt ledd utveckling ska vara konsekvent och sam- ordnas mellan de berörda europeiska struktur- och investerings- fonderna. Detta ska säkerställas bl.a. genom samordnat kapaci- tetsbyggande, urval, godkännande och finansiering av lokalt ledda utvecklingsstrategier och lokala aktionsgrupper.

4. När den urvalskommitté för lokalt ledda utvecklingsstrate- gier som inrättats i enlighet med artikel 33.3 fastställer att genomförandet av den utvalda lokalt ledda utvecklingsstrategin kräver stöd från mer än en fond kan den i enlighet med natio- nella bestämmelser och förfaranden utse en samordnande fond som ska stödja alla löpande kostnader och ledningskostnader enligt artikel 35.1 d och 35.1 e för den lokalt ledda utveck- lingsstrategin.

5. Lokalt ledd utveckling som stöds av de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras enligt en eller flera av prioriteringarna i det eller de relevanta program- men i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Artikel 33

Lokalt ledda utvecklingsstrategier

1. En lokalt ledd utvecklingsstrategi ska innehålla åtminstone följande delar:

a) Uppgifter om område och befolkning som omfattas av stra- tegin.

b) En analys av områdets utvecklingsbehov och möjligheter, inklusive en analys av starka och svaga sidor, möjligheter och hot.

c) En beskrivning av strategin och dess mål, en beskrivning av på vilket sätt strategin är integrerad och innovativ samt en hierarki av mål, inklusive mätbara mål för utfall eller resultat. När det gäller resultat kan målen uttryckas kvantitativt eller kvalitativt. Strategin ska vara förenlig med relevanta program inom samtliga berörda europeiska struktur- och investerings- fonder.

d) En beskrivning av hur lokalsamhället varit delaktigt i utveck- lingen av strategin.

e) En handlingsplan som visar hur målen omsätts i åtgärder.

f) En beskrivning av förvaltnings- och övervakningsbestämmel- serna för strategin, som visar att den lokala aktionsgruppen har kapacitet att genomföra strategin, samt en beskrivning av de särskilda bestämmelserna om utvärdering.

g) Strategins finansieringsplan, inklusive planerade anslag från var och en av de berörda europeiska struktur- och investe- ringsfonderna.

2. Medlemsstaterna ska fastställa kriterierna för urvalet av lokalt ledda utvecklingsstrategier.

3. Lokalt ledda utvecklingsstrategier ska väljas ut av en kom- mitté som inrättats för detta syfte av den eller de ansvariga

förvaltande myndigheterna och godkänts av den eller de ansva- riga förvaltande myndigheterna.

4. Den första omgången av urval av lokalt ledda utvecklings- strategier ska ha avslutats senast två år efter dagen för partner- skapsöverenskommelsens godkännande. Medlemsstaterna får välja ut ytterligare lokalt ledda utvecklingsstrategier efter denna dag men inte senare än den 31 december 2017.

5. I beslut om godkännande av en lokalt ledd utvecklings- strategi ska anslagen för var och en av de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna fastställas. Ansvaret för för- valtnings- och kontrolluppgifterna för den lokalt ledda utveck- lingsstrategin enligt programmet eller programmen ska också anges i beslutet.

6. Befolkningen i det område som avses i punkt 1 a får inte understiga 10 000 och inte överstiga 150 000 invånare. I ve- derbörligen motiverade fall och på grundval av ett förslag från en medlemsstat får kommissionen emellertid anta eller ändra dessa befolkningsgränser i sitt beslut enligt artikel 15.2 och

15.3 för att godkänna eller ändra partnerskapsöverenskommel- sen för den medlemsstaten för att ta hänsyn till glest eller tätt befolkade områden i syfte att säkerställa territoriell samstäm- mighet i områden som omfattas av de lokalt ledda utvecklings- strategierna.

Artikel 34

Lokala aktionsgrupper

1. Lokala aktionsgrupper ska utforma och genomföra de lo- kalt ledda utvecklingsstrategierna.

Medlemsstaterna ska definiera den roll som den lokala aktions- gruppen respektive de myndigheter som är ansvariga för ge- nomförandet av de relevanta programmen ska spela vid den lokalt leda utvecklingsstrategins genomförande.

2. Den eller de ansvariga förvaltande myndigheterna ska se till att de lokala aktionsgrupperna antingen väljer en part inom gruppen som samordnande part i administrativa och ekono- miska frågor, eller att de tillsammans bildar en lagligt etablerad gemensam struktur.

3. De lokala aktionsgrupperna ska ha följande uppgifter:

a) Främja de lokala aktörernas kapacitet att utveckla och ge- nomföra insatser, även genom att främja deras projektför- valtningskapacitet.

b) Införa ett icke-diskriminerande och öppet urvalsförfarande och objektiva kriterier för urval av insatser, som inte leder till intressekonflikter, som säkerställer att minst 50 % av rös- terna i urvalsbesluten avges av parter som inte är offentliga myndigheter och som gör det möjligt att genomföra urval med ett skriftligt förfarande.

c) Säkra överensstämmelsen med den lokalt ledda utvecklings- strategin vid urvalet av insatser genom att prioritera dessa insatser efter hur väl de bidrar till att uppnå målen för strategin.

d) Förbereda och offentliggöra inbjudningar att lämna förslag eller ett förfarande för att kontinuerligt lämna in projekt, och även fastställa urvalskriterier.

e) Ta emot och bedöma ansökningar om stöd.

f) Välja ut insatser och fastställa stödbeloppet och, i tillämpliga fall, lägga fram förslagen till det organ som är ansvarigt för att slutkontrollen av stödberättigande innan de godkänns.

g) Övervaka genomförandet av den lokalt ledda utvecklingsstra- tegin och de insatser som får stöd samt genomföra särskilda utvärderingar kopplade till den strategin.

4. Om inget annat följer av punkt 3 b kan den lokala ak- tionsgruppen vara stödmottagare och genomföra insatser i en- lighet med den lokalt ledda utvecklingsstrategin.

5. I fall av samarbetsverksamhet mellan lokala aktionsgrup- per som avses i artikel 35.1 c kan de uppgifter som anges i punkt 3 f i den här artikeln utföras av den ansvariga förvaltande myndigheten.

Artikel 35

Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till lokalt ledd utveckling

1. Stöd från de berörda europeiska struktur- och investe- ringsfonderna till lokalt ledd utveckling ska omfatta följande:

a) Kostnaderna för förberedande stöd ska omfatta kapacitets- uppbyggnad, utbildning och nätverksbildning i syfte att ut- arbeta och genomföra en lokalt ledd utvecklingsstrategi.

Kostnaderna kan omfatta en eller flera av följande delar:

i) Utbildning av lokala aktörer.

ii) Studier kring området i fråga.

iii) Kostnader för utformning av den lokalt ledda utveck- lingsstrategin, inklusive konsultkostnader och kostnader för åtgärder i samband med samråd med berörda aktörer i fråga om utarbetandet av strategin.

iv) Administrativa kostnader (drifts- och personalkostnader) för organisationer som ansöker om förberedande stöd under förberedelsefasen.

v) Stöd till små pilotprojekt.

Sådant förberedande stöd ska vara stödberättigande oavsett om en lokalt ledd utvecklingsstrategi som utformats av en lokal aktionsgrupp som mottar stöd väljs ut för finansiering av en urvalskommitté som inrättats i enlighet med arti- kel 33.3.

b) Genomförande av insatser inom den lokalt ledda utveck- lingsstrategin.

c) Förberedelser inför och genomförande av den lokala aktions- gruppens samarbetsverksamhet.

d) Löpande kostnader kopplade till förvaltningen av den lokalt ledda utvecklingsstrategins genomförande, bestående av driftskostnader, personalkostnader, utbildningskostnader, kostnader kopplade till pr-verksamhet, finansiella kostnader samt kostnaderna kopplade till övervakning och utvärdering av strategin enligt artikel 34.3 g.

e) Ledningsfunktioner inom den lokalt ledda utvecklingsstrate- gin för att underlätta utbyte mellan berörda parter för att ge information, främja strategin och stödja potentiella stödmot- tagare i syfte att utveckla insatser och utarbeta ansökningar.

2. Stödet för de löpande kostnader och ledningsfunktioner som avses i punkterna 1 d-e får inte överstiga 25 % av de sammanlagda offentliga utgifterna inom den lokalt ledda ut- vecklingsstrategin.

KAPITEL III

Territoriell utveckling

Artikel 36

Integrerad territoriell investering

1. När en strategi för stadsutveckling eller en annan territo- riell strategi eller territoriell pakt som avses i artikel 12.1 i ESF- förordningen kräver ett integrerat tillvägagångssätt med investe- ringar från ESF, Eruf eller Sammanhållningsfonden inom mer än ett insatsområde inom ett eller flera operativa program kan åtgärderna genomföras i form av en integrerad territoriell inve- stering.

Åtgärder som genomförs inom ramen för en integrerad territo- riell investering kan kompletteras av finansiellt stöd från Ejflu eller EHFF.

2. I fall där en integrerad territoriell investering stöds av ESF, Eruf eller Sammanhållningsfonden ska det inom det eller de relevanta operativa programmen ges en beskrivning av använd- ningen av den integrerade territoriella investeringen och det preliminära finansiella anslaget från varje insatsområde i enlig- het med de fondspecifika bestämmelserna.

I fall där en integrerad territoriell investering kompletteras av finansiellt stöd från Ejflu eller EHFF ska det preliminära finan- siella anslaget och de omfattade åtgärderna anges i det eller de relevanta programmen i enlighet med de fondspecifika bestäm- melserna.

3. Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten kan utse ett eller flera förmedlande organ, som kan vara lokala myndig- heter, regionala utvecklingsorgan eller icke-statliga organisatio- ner, till att ansvara för förvaltningen och genomförandet av den integrerade territoriella investeringen i enlighet med de fond- specifika bestämmelserna.

4. Medlemsstaten eller de relevanta förvaltande myndighe- terna ska säkerställa att det i övervakningssystemet för program- met eller programmen anges vilka insatser och utfall av ett insatsområde eller en unionsprioritering som bidrar till en in- tegrerad territoriell investering.

AVDELNING IV

FINANSIERINGSINSTRUMENT

Artikel 37

Finansieringsinstrument

1. De europeiska struktur- och investeringsfonderna kan an- vändas för att stödja finansieringsinstrument inom ett eller flera program, även när de är organiserade som fondandelsfonder, för att bidra till att specifika mål inom en prioritering uppnås.

Finansieringsinstrumenten ska genomföras för att stödja investe- ringar som förväntas vara finansiellt hållbara och som inte ger upphov till tillräcklig finansiering från marknadskällor. Vid till- lämpningen av denna avdelning ska de förvaltande myndighe- terna, de organ som genomför fondandelsfonder och de organ som genomför finansieringsinstrument iaktta tillämplig rätt, sär- skilt i fråga om statligt stöd och offentlig upphandling.

2. Stöd till finansieringsinstrument ska grunda sig på en för- handsbedömning där man fastställt belägg för marknadsmiss- lyckanden eller icke-optimala investeringssituationer samt den beräknade nivån och omfattningen av de offentliga investerings- behoven, inbegripet typer av finansieringsinstrument som ska stödjas. En sådan förhandsbedömning ska omfatta följande:

a) En analys av marknadsmisslyckanden, icke-optimala investe- ringssituationer samt investeringsbehov för politikområden och tematiska mål eller investeringsprioriteringar som ska behandlas för att bidra till att uppnå specifika mål som fast- ställts inom en prioritering och som ska stödjas genom fi- nansieringsinstrument. Den analysen ska grundas på tillgäng- liga metoder för god praxis.

b) En bedömning av mervärdet av de finansieringsinstrument som övervägs för stöd från de europeiska struktur- och in- vesteringsfonderna, samstämmighet med andra former av offentliga insatser riktade mot samma marknad, eventuella

konsekvenser vad gäller statligt stöd, proportionaliteten när det gäller den planerade insatsen och åtgärder för att mini- mera snedvridning av marknaden.

c) En uppskattning av de ytterligare offentliga och privata me- del som kan anskaffas genom finansieringsinstrumentet ned till slutmottagarnivå (förväntad hävstångseffekt), om så är relevant inklusive en bedömning av behovet av och nivån på förmånliga ersättningar för att attrahera motpartsmedel från privata källor och/eller en beskrivning av de mekanis- mer som ska användas för att fastställa behovet och omfatt- ningen av sådan förmånlig ersättning, till exempel ett kon- kurrenskraftigt eller tillräckligt oberoende bedömningsför- farande.

d) En bedömning av tidigare erfarenheter från liknande instru- ment och förhandsbedömningar som genomförts av med- lemsstaten, samt av hur dessa erfarenheter kommer att till- lämpas i fortsättningen.

e) Den föreslagna investeringsstrategin, inbegripet en gransk- ning av olika möjliga genomförandebestämmelser i den me- ning som avses i artikel 38, finansiella produkter som kom- mer att erbjudas, utsedda slutmottagare och i tillämpliga fall planerad kombination med bidrag.

f) Angivelse av förväntade resultat och hur finansieringsinstru- mentet i fråga förväntas bidra till att uppnå de specifika målen för den relevanta prioriteringen, inbegripet indikatorer för detta bidrag.

g) Bestämmelser som vid behov möjliggör översyn och upp- datering av förhandsbedömningen i samband med genom- förandet av finansieringsinstrument som har genomförts på grundval av en sådan bedömning, om den förvaltande myn- digheten under genomförandefasen anser att förhands- bedömningen eventuellt inte längre korrekt speglar de mark- nadsvillkor som råder vid tidpunkten för genomförandet.

3. Den förhandsbedömning som avses i punkt 2 kan genom- föras i etapper. Den ska under alla omständigheter slutföras innan den förvaltande myndigheten beslutar att lämna program- bidrag till ett finansieringsinstrument.

Sammanfattning av resultaten och slutsatserna från förhands- bedömningar avseende finansieringsinstrument ska offentliggö- ras inom tre månader från det att de slutförts.

Förhandsbedömningen ska lämnas in till övervakningskommit- tén i informationssyfte i enlighet med de fondspecifika bestäm- melserna.

4. I de fall där finansieringsinstrument stöder finansiering av företag, inklusive SMF, ska stödet inriktas på inrättande av nya företag, kapital i inledningsskedet, dvs. såddkapital och start- kapital, expansionskapital, kapital för att stärka ett företags all- männa aktiviteter eller genomförande av nya projekt, etablering på nya marknader eller nya projekt inom befintliga företag, om

inte annat följer av tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd och i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Stö- det får omfatta investeringar i både materiella och immateriella tillgångar samt rörelsekapital inom gränserna för tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd och i syfte att stimulera den privata sektorn att bidra med finansiering till företag. Det får även omfatta kostnader för överföring av äganderätt i före- tag under förutsättning att sådan överföring sker mellan obero- ende investerare.

5. Investeringar som stöds genom finansieringsinstrument får inte ha fullbordats eller genomförts fullt ut då investeringsbeslu- tet tas.

6. Om finansieringsinstrumentet ger stöd till slutmottagare vid infrastrukturinvesteringar för att stödja stadsutveckling, stadsförnyelse eller liknande infrastrukturinvesteringar i syfte att diversifiera annan verksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden kan detta belopp inbegripa det stöd som krävs för att omorganisera skuldportföljen för den infrastruktur som ingår i den nya investeringen till ett belopp på högst 20 % av det totala programstödet från finansieringsinstrumentet till investeringen.

7. Finansieringsinstrumenten får kombineras med bidrag, räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter. Om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till- handahålls genom finansieringsinstrument och kombineras i en enda insats med andra former av stöd med direkt koppling till finansieringsinstrument som riktar sig mot samma slutmottaga- re, inbegripet tekniskt stöd, räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter, ska de bestämmelser som är tillämpliga på finansieringsinstrument gälla för samtliga stödformer inom ra- men för insatsen i fråga. I sådana fall ska tillämpliga unions- bestämmelser om statligt stöd iakttas, och varje stödform ska bokföras separat.

8. Slutmottagare som får stöd genom ett finansieringsinstru- ment inom en europeisk struktur- och investeringsfond kan också få stöd från en annan europeisk struktur- och investe- ringsfond eller ett program eller från ett annat instrument som stöds genom unionens budget i enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd. I det fallet ska varje stöd- form bokföras separat och stödet från instrumentet inom den europeiska struktur- och investeringsfonden ska vara en del av en insats med stödberättigande utgifter som är skild från andra källor till stöd.

9. Kombinationer av stöd från bidrag och finansieringsinstru- ment enligt punkterna 7 och 8 får, om inget annat följer av tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd, omfatta samma utgiftspost förutsatt att den sammanlagda summan av alla stödformer inte överstiger det totala beloppet för utgifts- posten i fråga. Bidrag får inte användas för att återbetala stöd från finansieringsinstrument. Finansieringsinstrument får inte användas för att förhandsfinansiera bidrag.

10. Naturabidrag ska inte utgöra stödberättigande utgifter när det gäller finansieringsinstrumenten, utom mark och fas- tigheter när det gäller investeringar för att stödja landsbygds- utveckling, stadsutveckling eller stadsförnyelse, där mark eller fastigheter ingår i investeringen. Sådana bidrag i form av mark eller fastigheter ska vara stödberättigande om villkoren i artikel 69.1 är uppfyllda.

11. Mervärdesskatt ska inte utgöra en stödberättigande utgift för en insats, förutom i de fall då mervärdesskatten inte är återbetalningsbar enligt nationell mervärdesskattelagstiftning. Mervärdesskatt vad gäller investeringar som görs av slutmotta- gare ska inte inkluderas vid fastställandet av stödberättigande för utgifter inom finansieringsinstrumentet. Då finansieringsinstru- ment kombineras med bidrag i enlighet med punkterna 7 och 8 i denna artikel ska bestämmelserna i artikel 69.3 vara tillämp- liga på bidraget.

12. När det gäller tillämpningen av denna artikel ska de till- lämpliga unionsreglerna om statligt stöd vara de som är i kraft vid den tidpunkt då den förvaltande myndigheten eller det or- gan som genomför fondandelsfonden genom ett avtal tilldelar ett finansieringsinstrument programbidrag, eller i tillämpliga fall, då finansieringsinstrumentet genom ett avtal tilldelar slutmotta- garen programbidrag.

13. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med ytterligare särskilda bestämmelser om förvärv av mark och om kombination av tekniskt stöd och finansieringsinstrument.

Artikel 38

Genomförande av finansieringsinstrument

1. När de förvaltande myndigheterna genomför artikel 37 kan de lämna ett ekonomiskt bidrag till följande finansierings- instrument:

a) Finansieringsinstrument som inrättats på unionsnivå och som förvaltas direkt eller indirekt av kommissionen.

b) Finansieringsinstrument som inrättats på nationell, regional, transnationell eller gränsöverskridande nivå och som förval- tas av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar.

2. Bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfon- derna till finansieringsinstrument enligt punkt 1 a ska bokföras på separata konton och, i enlighet med målen för respektive europeisk struktur- och investeringsfond, användas för att stödja åtgärder och slutmottagare i överensstämmelse med det eller de program som beviljat bidragen.

Bidrag till de finansieringsinstrument som avses i första stycket ska omfattas av denna förordning om inte undantag uttryckli- gen medges.

Andra stycket påverkar inte bestämmelserna om inrättande och funktion av finansieringsinstrument enligt budgetförordningen, om inte de bestämmelserna strider mot bestämmelserna i den här förordningen, då den här förordningen ska ha företräde.

3. För finansieringsinstrument enligt punkt 1 b kan den för- valtande myndigheten lämna ett ekonomiskt bidrag till följande finansieringsinstrument:

a) Finansieringsinstrument som överensstämmer med standard- villkor som kommissionen fastställt.

b) Befintliga eller nyinrättade finansieringsinstrument som är särskilt utformade för att uppnå de specifika mål som anges i den berörda prioriteringen.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om standardvillkor som finansieringsinstrument som avses i första stycket led a ska uppfylla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

4. När den förvaltande myndigheten stöder de finansierings- instrument som avses i punkt 1 b får den

a) investera i kapital hos befintliga eller nyinrättade juridiska personer, även sådana som finansieras genom andra europe- iska struktur- och investeringsfonder, som är inrättade för att genomföra finansieringsinstrument i enlighet med målen för respektive europeisk struktur- och investeringsfond och som kommer att utföra uppgifter i samband med genomförandet; stödet till sådana enheter ska begränsas till de belopp som är nödvändiga för att genomföra nya investeringar i enlighet med artikel 37 och på ett sätt som är förenligt med målen i denna förordning

b) delegera uppgifter i samband med genomförandet till

i) EIB,

ii) internationella finansinstitut där en medlemsstat är ak- tieägare eller ett finansinstitut som etablerats i en med- lemsstat med målet att främja allmänintresset under en myndighets kontroll,

iii) ett privaträttsligt eller offentligrättsligt organ, eller.

c) utföra uppgifter i samband med genomförandet direkt, när det gäller finansieringsinstrument som består enbart av lån

eller garantier; i det fallet ska den förvaltande myndigheten betraktas som stödmottagare enligt definitionen i arti- kel 2.10.

Vid genomförandet av finansieringsinstrumentet ska de organ som avses i leden a, b och c i första stycket säkerställa att till- lämplig rätt följs, inbegripet bestämmelser avseende de europe- iska struktur- och investeringsfonderna, statligt stöd, offentlig upphandling och relevanta normer samt tillämplig lagstiftning om förhindrande av penningtvätt, kamp mot terrorism och skattebedrägeri. Dessa organ får inte inrättas och får inte ha affärsförbindelser med enheter som är registrerade i territorier vars jurisdiktioner inte samarbetar med unionen när det gäller tillämpning av internationellt överenskomna skattenormer och de ska införliva sådana krav i sina avtal med de utvalda finan- siella intermediärerna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa ytterligare specifika bestäm- melser om vilka funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter som organ som genomför finansieringsinstrument ska ha, be- rörda urvalskriterier och produkter som kan levereras via finan- sieringsinstrument i enlighet med artikel 37. Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet de delegerade ak- terna senast den 22 april 2014.

5. De organ som avses i punkterna 4 första stycket led a och 4 första stycket led b får, när de genomför fondandelsfonder, anförtro delar av förvaltningen åt finansiella intermediärer, för- utsatt att de enheterna på eget ansvar ser till att dessa interme- diärer uppfyller kriterierna i artikel 140.1, 140.2 och 140.4 i budgetförordningen. De finansiella intermediärerna ska väljas ut på ett öppet, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, som inte leder till intressekonflikter.

6. De organ som avses i första stycket punkt 4 b till vilka genomförandeuppgifter har delegerats ska öppna förvaltnings- konton i eget namn för den förvaltande myndighetens räkning, eller inrätta finansieringsinstrumentet som en separat ekono- misk enhet inom ett finansinstitut. Om det rör sig om en separat ekonomisk enhet ska programresurser som investeras i finansieringsinstrumentet bokföras separat från övriga tillgäng- liga resurser inom finansinstitutet. Tillgångarna på förvaltnings- konton och sådana separata ekonomiska enheter ska förvaltas enligt principen om sund ekonomisk förvaltning samt enligt lämpliga försiktighetsprinciper och ska ha en tillräcklig likvidi- tet.

7. Om ett finansieringsinstrument genomförs enligt punkt 4 första stycket led a och 4 första stycket led b ska villkoren för bidrag från program till finansieringsinstrument, beroende på finansieringsinstrumentets genomförandestruktur, fastställas i fi- nansieringsavtal i enlighet med bilaga III på följande nivåer:

a) I tillämpliga fall mellan den förvaltande myndighetens veder- börligen bemyndigade företrädare och det organ som ge- nomför fondandelsfonden.

b) Mexxxx xen förvaltande myndighetens vederbörligen bemyn- digade företrädare, eller i tillämpliga fall det organ som ge- nomför fondandelsfonden, och det organ som genomför finansieringsinstrumentet.

8. För finansieringsinstrument som genomförs enligt punkt 4 första stycket led c ska villkoren för bidrag från program till finansieringsinstrument fastställas i ett strategidokument i enlig- het med bilaga IV som ska granskas av övervakningskommittén.

9. Nationella offentliga och privata bidrag, inbegripet i till- lämpliga fall naturabidrag som avses i artikel 37.10, kan ges på fondandelsnivå, på finansinstrumentsnivå eller på slutmottagar- nivå, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

10. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast- ställa enhetliga villkor för närmare bestämmelser för överföring och förvaltning av programbidrag som förvaltas av de organ som avses i artikel 33.4 första stycket. Dessa genomförandeak- ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 39

Bidrag från Eruf och Ejflu till gemensamma finansieringsinstrument för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF som genomförs av EIB

1. I denna artikel avses med lånefinansiering: lån, leasing eller garantier.

2. Medlemsstaterna kan använda Eruf och Xxxxx för att före- skriva om ekonomiska bidrag till de finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 a i denna förordning, och som förvaltas indirekt av kommissionen genom genomförandeuppgifter som anförtros åt EIB i enlighet med artikel 58.1 c iii och arti- kel 139.4 i budgetförordningen, i fråga om följande:

a) obegränsade garantier som ger finansiella intermediärer ka- pitallättnad för nyinrättade lånefinansieringsportföljer till stödberättigade SMF i enlighet med artikel 37.4 i denna för- ordning,

b) värdepapperisering, enligt definitionen i artikel 4.1 punkt 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (1), av något av följande alternativ

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

i) befintliga lånefinansieringsportföljer till SMF eller andra företag med mindre än 500 anställda,

ii) nyinrättade lånefinansieringsportföljer till SMF.

Det ekonomiska bidrag som avses i leden a och b i första stycket i denna punkt ska gå till lägre prioriterade trancher och/eller mellanliggande trancher i de portföljer som nämns i dessa punkter, förutsatt att de berörda finansiella intermediä- rerna står för en tillräcklig stor del av risken i portföljerna, men de ska minst uppfylla kraven på bibehållande av riskexpo- nering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2) och förordning (EU) nr 575/2013 för att säkerställa en adekvat anpassning av räntor. Vid värdepapperisering första stycket led b i denna punkt måste den finansiella intermediären anskaffa ny lånefinansiering till stödberättigade SMF i enlighet med arti- kel 37.4 i den här förordningen.

Medlemsstater som ämnar delta i dessa finansieringsinstrument ska bidra med ett belopp som motsvarar lånefinansieringsbeho- ven för SMF i en viss medlemsstat och den uppskattade efter- frågan på sådan lånefinansiering för SMF, med beaktande av den förhandsbedömning som avses i punkt 4 första stycket led a, och som under inga omständigheter får överstiga 7 % av Erufs och Ejflu:s anslag till medlemsstaten. Det totala Eruf- och Ejflu- bidraget till alla deltagande medlemsstater ska omfattas av ett globalt tak på 8 500 000 000 EUR (i 2011 års priser).

Om kommissionen i samråd med EIB anser att det totala mi- nimibidraget till instrumentet, bestående av samtliga bidrag från alla deltagande medlemsstater, inte är tillräckligt, med vederbör- lig hänsyn tagen till den minsta kritiska massan i den förhands- bedömning som avses i punkt 4 första stycket led a, ska genom- förandet av det finansieringsinstrumentet avbrytas och bidragen returneras till medlemsstaterna.

Om medlemsstaten och EIB inte kan enas om villkoren i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c i denna artikel ska medlemsstaten inge en ansökan om ändring av det program som avses i punkt 4 första stycket led b och omfördela bidraget till andra program eller prioriteringar i en- lighet med kraven för tematisk koncentration.

Om de villkor för att avbryta medlemsstatens bidrag till instru- mentet i finansieringsavtalet mellan den berörda medlemsstaten och EIB som avses i punkt 4 c har kunnat uppfyllas ska med- lemsstaten inge en ansökan om ändring av det program som avses i punkt 4 b och omfördela det återstående bidraget

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av di- rektiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

till andra program eller prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

Om en medlemsstats deltagande avbryts ska den medlemsstaten inge en ansökan om ändring av programmet. Om budgetåta- ganden som inte använts återkrävs ska åtagandena göras till- gängliga igen för den berörda medlemsstaten, för att omfördelas för andra program och prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

3. SMF, som får ny lånefinansiering till följd av en ny portfölj som tagits fram av den finansiella intermediären i samband med det finansieringsinstrument som avses i punkt 2, ska betraktas som slutmottagare av bidraget från Eruf och Ejflu till det be- rörda finansieringsinstrumentet.

4. Det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 ska uppfylla följande villkor:

a) Genom undantag från artikel 37.2 ska det basera sig på en förhandsbedömning av EIB och kommissionen på unions- nivå.

På grundval av de tillgängliga datakällorna om lånefinansie- ring och SMF ska förhandsbedömningen bland annat om- fatta en analys av finansieringsbehoven för SMF på unions- nivå, villkoren för och behovet av finansiering för SMF samt en angivelse om finansieringsklyftan för SMF i varje med- lemsstat, en profil för den ekonomiska och finansiella situa- tionen på medlemsstatsnivå för SMF, den minsta kritiska massa för de totala bidragen, en uppskattning av den totala lånevolymen till följd av sådana bidrag samt det mervärde som detta tillför.

b) Varje deltagande medlemsstat ska ge bidraget som en del av ett enhetligt nationellt program per ekonomiskt bidrag från Eruf och Ejflu som stöd till de tematiska målen i artikel 9 första stycket punkt 3.

c) Det ska uppfylla villkoren i ett finansieringsavtal som slutits mellan varje deltagande medlemsstat och EIB, om bland an- nat

i) EIB:s uppgifter och skyldigheter, inklusive ersättning,

ii) minsta hävstångseffekt som ska vara uppnådd vid klart fastställda delmål under den stödberättigandeperiod som anges i artikel 65.2,

iii) villkor för ny lånefinansiering

iv) bestämmelser som gäller icke-stödberättigande verksam- het och utslagningskriterier,

v) tidsplan för utbetalningarna,

vi) påföljder om de finansiella intermediärerna inte uppfyl- ler sina förpliktelser,

vii) urval av finansiella intermediärer,

viii) övervakning, rapport och kontroll,

ix) synlighet,

x) villkor för uppsägning av avtalet.

För genomförandet av instrumentet kommer EIB att ingå avtal med utvalda finansiella intermediärer.

d) Om det finansieringsavtal som avses i led c inte sluts inom sex månader från och med antagandet av det program som avses i led b ska medlemsstaten ha rätt att omfördela detta bidrag till andra program eller prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

Kommissionen ska för att säkerställa enhetliga villkor för ge- nomförandet av denna artikel anta en genomförandeakt för att fastställa en modell för det finansieringsavtal som avses i första stycket led c. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

5. Minsta hävstångseffekt ska uppnås i samtliga deltagande medlemsstater vid de delmål som fastställts i det finansiering- savtal som avses i punkt 4 första stycket led c, och beräknas som förhållandet mellan den nya lånefinansieringen till stödbe- rättigade SMF från finansiella intermediärer och motsvarande bidrag från Eruf och Ejflu från den berörda medlemsstaten till finansieringsinstrumenten. Denna minsta hävstångseffekt kan variera mellan de deltagande medlemsstaterna.

Om den finansiella intermediären inte uppnår de minimihävs- tångseffekter som fastställts i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c måste den enligt avtal betala böter till den deltagande medlemsstaten, i enlighet med villkoren i finansieringsavtalet.

Varken de garantier som beviljats eller de värdepapperiserings- transaktioner som gjorts ska påverkas om den finansiella inter- mediären inte nått den minsta hävstångseffekt som fastställts i finansieringsavtalet.

6. Genom undantag från artikel 38.2 första stycket kan de ekonomiska bidrag som avses i punkt 2 i den här artikeln placeras i separata konton per medlemsstat eller, om två eller flera deltagande medlemsstater ger sitt samtycke, i ett enda konto som täcker alla dessa medlemsstater och användas i en- lighet med de specifika målen i de program för vilka bidragen gavs.

7. Genom undantag från artikel 41.1 och 41.2 vad gäller de ekonomiska bidrag som avses i punkt 2 i den här artikeln ska medlemsstatens betalningsansökning till kommissionen göras på grundval av 100 % av de belopp som medlemsstaten ska betala till EIB i enlighet med den tidsplan som fastställts i det finan- sieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c i den här artikeln. Betalningsansökningarna ska basera sig på de belopp som EIB krävt och som anses nödvändiga för att täcka åtagan- dena för garantiavtal eller värdepapperiseringstransaktioner som ska avslutas inom de tre därpå följande månaderna. Xxxxxxxxxxx från medlemsstater till EIB ska göras omedelbart och i vilket fall som helst innan åtagandena inkommit till EIB.

8. När ett program avslutas ska de stödberättigande utgif- terna vara det programbidragsbelopp som betalats till finansie- ringsinstrumentet och som ska motsvara

a) för den verksamhet som avses i punkt 2 första stycket led a, de resurser som avses i artikel 42.3 första stycket led b,

b) för den verksamhet som avses i punkt 2 första stycket led b i denna artikel, det totala beloppet för den nya lånefinansie- ringen till följd av värdepapperiseringstransaktionerna, som betalats ut till förmån för stödberättigade SMF inom den stödberättigande period som fastställts i artikel 65.2.

9. Vid tillämpningen av artiklarna 44 och 45 ska de garan- tier som inte infodrats och de belopp som återkrävts av obe- gränsade garantier och värdepapperiseringstransaktioner betrak- tas som medel som betalats tillbaka till finansieringsinstrumen- ten. Då finansieringsinstrumenten avvecklas ska likvidations- överskottet, efter det att kostnader, avgifter och betalningen av fordringsägares skulder som utgör delar som är mer seniora än de som Eruf och Ejflu stod för dragits av, återbördas till de berörda medlemsstaterna i förhållande till deras bidrag till finan- sieringsinstrumentet.

10. Den rapport som avses i artikel 46.1 ska omfatta föl- jande extra inslag:

a) Det totala stödet från Eruf och Ejflu till finansieringsinstru- mentet i förhållande till obegränsade garantier eller vär- depapperiseringstransaktioner, per program, prioritering eller åtgärd.

b) De framsteg som gjorts för att skapa den nya lånefinansie- ringen i enlighet med artikel 32.3 för stödberättigade SMF.

11. Trots bestämmelserna i artikel 93.1 kan de medel som fördelats till instrument under punkt 2 i den här artikeln an- vändas för att skapa ny lånefinansiering till SMF på medlems- statens hela territorium utan hänsyn till regionkategorier om

inte annat framgår av det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c.

12. Artikel 70 ska inte tillämpas på program som inrättats för att genomföra finansieringsinstrument enligt den här arti- keln.

Artikel 40

Förvaltning av och kontroll över finansieringsinstrument

1. De organ som utsetts i enlighet med artikel 124 i denna förordning för Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF, EHFF och i enlighet med artikel 65 i Ejflu-förordningen för Ejflu ska inte genomföra kontroller på plats av insatser som omfattar finan- sieringsinstrument som genomförs enligt artikel 38.1 a. Dessa utsedda organ ska ta emot regelbundna kontrollrapporter från de organ till vilka genomförandet av de finansieringsinstrumen- ten delegerats.

2. De organ som ansvarar för programrevisionen ska inte genomföra en revision av de insatser som omfattar finansie- ringsinstrument som genomförs enligt artikel 38.1 a eller revi- sion av förvaltnings- och kontrollsystem i samband med dessa finansieringsinstrument. De ska ta emot regelbundna kontroll- rapporter från de revisorer som utses i avtalen om inrättande av de finansieringsinstrumenten.

3. De organ som ansvarar för programrevisionen får endast utföra revisioner på slutmottagarnivå när en eller flera av föl- jande situationer uppstår:

a) Verifikationer avseende stöd från ett finansieringsinstrument till slutmottagare samt dess användning för avsedda ändamål i överensstämmelse med tillämplig rätt är inte tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller hos organen som genomför finansieringsinstrumentet.

b) Det finns bevis för att de dokument som är tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller de organ som genomför finansieringsinstrumenten inte ger en sanningsenlig och kor- rekt bild av stödet.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för förfaranden för förvaltning och kont- roll av de finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 b, inklusive kontroller som ska utföras av förvaltnings- och revi- sionsmyndigheterna, system för att bevara verifikationer, delar som ska styrkas genom verifikationer och förvaltnings-, kont- roll- och revisionssystem. Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet de delegerade akterna, senast den 22 april 2014.

5. Organ som genomför finansieringsinstrument ska ansvara för att verifikationerna är tillgängliga och får inte ställa redovis- ningskrav på slutmottagarna som går utöver vad som är nöd- vändigt för dem att uppfylla detta ansvar.

Artikel 41

Ansökningar om utbetalningar som innehåller utgifter för finansieringsinstrument

1. När det gäller finansieringsinstrument som avses i arti- kel 38.1 a och finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 b som har genomförts i enlighet med artikel 38.4 a och 38.4 b, ska mellanliggande betalningar tillämpas stegvis för program- bidrag till finansieringsinstrumentet under stödberättigandepe- rioden som fastställs i artikel 65.2 (nedan kallad stödberättigan­ deperioden), i enlighet med följande villkor:

a) Det programbidragsbelopp som betalas ut till finansierings- instrumentet som anges i en ansökan om mellanliggande betalning som lämnas in under stödberättigandeperioden får inte överstiga 25 % av det totala programbidragsbelopp som anslagits till finansieringsinstrumentet enligt det rele- vanta finansieringsavtalet, motsvarande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d som förväntas betalas ut under stödberättigandeperioden. Ansökningar om mellanliggande betalningar som lämnas in efter stödberätti- gandeperioden ska innehålla det sammanlagda beloppet för stödberättigande utgifter i den mening som avses i arti- kel 42.

b) Varje ansökan om mellanliggande betalning som avses i led a i denna punkt får omfatta högst 25 % av det sammanlagda beloppet för den nationella medfinansiering som avses i ar- tikel 38.9 och som förväntas betalas ut till finansierings- instrumentet, eller på slutmottagarnivå, för utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d, inom stödberättigandeperioden.

c) Efterföljande ansökningar om mellanliggande betalningar som lämnas in under stödberättigandeperioden ska endast lämnas

i) för den andra ansökan om mellanliggande betalning om minst 60 % av det belopp som angavs i den första an- sökan om mellanliggande betalning har använts som stödberättigande utgifter i den mening som avses i arti- kel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d,

ii) för den tredje och efterföljande ansökningar om mellan- liggande betalningar om minst 85 % av de summor som angetts i de tidigare ansökningarna om mellanliggande betalningar har använts som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och

42.1 d.

d) Varje ansökan om mellanliggande betalning som innehåller utgifter som rör finansieringsinstrument ska separat ange det totala programbidragsbelopp som betalats ut till finansie- ringsinstrumentet och de belopp som betalats ut som stöd- berättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a,

42.1 b och 42.1 d.

Vid avslutandet av ett program ska ansökan om utbetalning av slutsaldot innehålla angivelse av de totala stödberättigande utgifter som avses i 42.

2. När det gäller de finansieringsinstrument som avses i ar- tikel 38.1 b och som genomförs i enlighet med artikel 38.4 c, ska ansökningar om mellanliggande betalningar och utbetalning av slutsaldot omfatta det sammanlagda belopp som betalats ut av den förvaltande myndigheten för investeringar i slutmotta- gare enligt artikel 42.1 a och 42.1 b.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för att fastställa bestämmelser för till- bakadragande av utbetalningar till finansieringsinstrument och för följdjusteringar av betalningsansökningar.

4. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller som ska användas vid inlämning av kom- pletterande uppgifter rörande finansieringsinstrument tillsam- mans med betalningsansökningarna till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings- förfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 42

Stödberättigande utgifter vid avslutande

1. När ett program avslutas ska de stödberättigande utgif- terna för finansieringsinstrumentet vara det programbidrags- belopp som finansieringsinstrumentet faktiskt har betalat ut el- ler, när det gäller garantier, gjort åtaganden för, inom stödbe- rättigandeperioden, vilket omfattar följande:

a) Utbetalningar till slutmottagare och, när det gäller de fall som avses i artikel 37.7, utbetalningar till förmån för slut- mottagare.

b) Medel som anslagits för garantiavtal, vare sig det rör sig om ett utestående åtagande eller ett som redan förfallit, om ga- rantin åberopas vid förluster som beräknas på grundval av en försiktig förhandsbedömning av riskerna och som omfat- tar flera belopp av underliggande nya lån eller andra risk- bärande instrument för nya investeringar i slutmottagarna.

c) Kapitaliserade räntesubventioner och subventioner av garan- tiavgifter, som ska betalas under högst tio år efter stödbe- rättigandeperioden, som används i kombination med finan- sieringsinstrument och som betalas in på ett särskilt spärr- konto för att effektivt kunna betalas ut efter stödberättigan- deperioden, men som när det gäller lån och andra risk- bärande instrument betalas för investeringar i slutmottagare inom stödberättigandeperioden.

d) Återbetalning av förvaltningskostnader eller betalning av för- valtningsavgifter för finansieringsinstrumentet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 om specifika bestämmelser för inrät- tande av ett system för kapitalisering av årliga delbetalningar för räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter som avses i punkt c i första stycket.

2. Kapitaliserade förvaltningskostnader och avgifter som ska betalas under högst sex år efter stödberättigandeperioden för investeringar i slutmottagare som uppstått under stödberättigan- deperioden, och som inte kan omfattas av artiklarna 44 eller 45, får, när det gäller instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit, betraktas som stödberättigande utgifter när de sätts in på ett spärrkonto som särskilt öppnats för ändamålet.

3. När det gäller instrument som bygger på eget kapital som stöder finansiering av de företag som avses i artikel 37.4 för vilka det finansieringsavtal som avses i artikel 38.7 b under- tecknats före den 31 december 2017 och som i slutet av stöd- berättigandeperioden investerat minst 55 % av de överens- komna programresurserna i det berörda finansieringsavtalet, kan begränsade utbetalningar för investeringar i slutmottagare under högst fyra år efter den stödberättigande periodens slut betraktas som stödberättigande utgifter, när de sätts in på ett spärrkonto som särskilt öppnats för ändamålet, förutsatt att bestämmelserna för statligt stöd följs och att alla villkor som fastställts nedan uppfylls.

Belopp som betalas in på spärrkontot

a) ska endast användas för uppföljningsinvesteringar i slutmot- tagare som fått ursprunglig investering i eget kapital från finansieringsinstrumentet inom den stödberättigande perio- den, som fortfarande helt eller delvis återstår,

b) ska endast användas för uppföljningsinvesteringar som ska göras i enlighet med marknadsnormer och avtalsbestämmel- ser avseende marknadsnormer och begränsas till det absolut nödvändiga för att stimulera saminvestering från den privata sektorns sida samtidigt som kontinuitet i finansieringen för de utvalda företagen säkerställs så att både offentliga och privata investerare kan dra nytta av investeringarna,

c) får inte överstiga 20 % av de stödberättigande utgifterna för instrumentet som bygger på eget kapital som avses i punkt 1 första stycket led a, varifrån maximikapitalresurser och vins- ter som återförs till detta finansieringsinstrument som bygger på eget kapital under stödberättigandeperioden ska dras av.

Eventuella belopp som betalats till spärrkonto och som inte används för investeringar i slutmottagare under den period som avses i första stycket ska användas i enlighet med arti- kel 45.

4. De stödberättigande utgifter som angetts i enlighet med punkterna 1 och 2 får inte överstiga summan av

a) det totala stödbelopp som de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna betalat ut för de syften som avses i punk- terna 1 och 2, och

b) motsvarande nationell medfinansiering.

5. De förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som av- ses i punkterna 1 första stycket led d och 2 i denna artikel kan tas ut av det organ som genomför fondandelsfonden eller de organ som genomför finansieringsinstrumenten i enlighet med artikel 38.4 a och 38.4 b och får inte överstiga de tröskelvärden som fastställs i den delegerade akt som avses i punkt 6 i den här artikeln. Förvaltningskostnader ska omfatta direkta eller in- direkta kostnadsposter som återbetalas mot verifikationer för kostnaderna, förvaltningsavgifter ska i tillämpliga fall hänvisa till ett överenskommet pris för tillhandahållna tjänster fastställt via ett konkurrensutsatt marknadsförfarande. Förvaltningskost- nader och förvaltningsavgifter ska grundas på en resultatbaserad beräkningsmetod.

Förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter får omfatta ar- rangemangsavgifter. När arrangemangsavgifter eller någon del av dessa belastar slutmottagarna ska de inte deklareras som stödberättigande utgifter.

Förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter, inbegripet kost- naderna för förberedande arbete i samband med finansierings- instrumenten före undertecknandet av det relevanta finansie- ringsavtalet, ska vara stödberättigande från och med datumet för undertecknande av det relevanta finansieringsavtalet.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för att fastställa specifika bestämmelser för kriterier för att fastställa förvaltningskostnader och förvaltnings- avgifter på grundval av resultatet och tillämpliga tröskelvärden samt bestämmelser för återbetalning av kapitaliserade förvalt- ningskostnader och förvaltningsavgifter för instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit.

Artikel 43

Räntor och andra vinster som genereras av de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansieringsinstrumenten

1. Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten ska sättas in på konton i finans- institut i medlemsstaterna och ska temporärt investeras i enlig- het med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

2. Ränta och andra vinster som kan härledas från de euro- peiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansierings- instrumenten ska användas för samma syften, inklusive återbe- talning av förvaltningskostnader eller betalning av förvaltnings- avgifter från finansinstrument i enlighet med artikel 42.1 d och utgifter som utbetalats i enlighet med artikel 42.2, som det ursprungliga stödet från de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna antingen inom samma finansieringsinstrument, eller efter det att finansinstrumentet avslutats, i andra finans- instrument eller stödformer i enlighet med de specifika mål som fastställts inom en prioritering, fram till slutet av stödberättigan- deperioden.

3. Den förvaltande myndigheten ska se till att användningen av ränta och andra vinster registreras på lämpligt sätt.

Artikel 44

Återanvändning av medel som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd fram till slutet av stödberättigandeperioden

1. Medel som betalas tillbaka till finansieringsinstrumenten från investeringar eller från frigjorda medel från garantiavtal, inbegripet återbetalningar av kapital och kapitalvinster och an- dra inkomster, såsom räntor, garantiavgifter, utdelningar, ka- pitalvinster eller andra inkomster från investeringar och som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfon- dernas stöd, ska återinvesteras för följande syften, upp till de nödvändiga beloppen och i den ordning som överenskommits i de relevanta finansieringsavtalen:

a) Ytterligare investeringar genom samma eller andra finansie- ringsinstrument, i enlighet med de specifika mål som fast- ställts inom en prioritering.

b) I tillämpliga fall, förmånlig ersättning till privata investerare eller offentliga investerare som verkar enligt den marknads- ekonomiska investerarprincipen, som tillhandahåller mot- partsmedel till de europeiska struktur- och investeringsfon- dernas stöd till finansieringsinstrumenten eller som saminve- sterar på slutmottagarnivå.

c) I tillämpliga fall, återbetalning av förvaltningskostnader och betalning av förvaltningsavgifter för finansieringsinstrumen- tet.

Behovet av och nivån på förmånlig ersättning enligt första styc- ket led b i ska fastställas i förhandsbedömningen. Den förmån- liga ersättningen ska inte överstiga vad som är nödvändigt för att skapa incitament som attraherar privata motpartsmedel och ska inte överkompensera privata investerare eller offentliga in- vesterare som verkar enligt principen om marknadsekonomi. Anpassning av räntor ska säkerställas genom lämplig risk- och vinstdelning och ska genomföras på normal kommersiell grund och vara förenlig med unionsbestämmelserna om statligt stöd.

2. Den förvaltande myndigheten ska se till att användningen av de medel som avses i punkt 1 registreras.

Artikel 45

Användning av medel efter utgången av stödberättigandeperioden

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att medel som återbetalats till finansieringsinstrumenten, inbegripet återbetalningar av kapital och vinster och andra in- komster som har genererats under minst åtta år efter utgången av stödberättigandeperioden, och som kan härledas från de

europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finan- sieringsinstrumenten i enlighet med artikel 37 används i över- ensstämmelse med programmets eller programmens syfte, an- tingen inom samma finansieringsinstrument eller, efter det att dessa resurser tagits ut från finansieringsinstrumentet, i andra finansieringsinstrument; under förutsättning att en bedömning av marknadsförhållandena i båda fallen visar att det finns ett fortsatt behov av sådana investeringar eller andra stödformer.

Artikel 46

Rapport om genomförande av finansieringsinstrument

1. Den förvaltande myndigheten ska sända en särskild rap- port till kommissionen om insatserna, även finansieringsinstru- menten, som bilaga till den årliga genomföranderapporten.

2. Den särskilda rapport som avses i punkt 1 ska för varje finansieringsinstrument omfatta följande uppgifter:

a) Från vilket program och vilken prioritering eller åtgärd de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd kommer.

b) Beskrivning av finansieringsinstrumentet och genomförande- bestämmelserna.

c) Organ som genomför finansieringsinstrument och organ som genomför fondandelsfonder i förekommande fall, som avses i artiklarna 38.1 a, 38.4 a, 38.4 b och 38.4 c, samt de finansiella intermediärer som avses i artikel 38.6.

d) Det totala programbidraget per prioritering eller åtgärd som utbetalats till finansieringsinstrumentet.

e) Det totala stödbelopp som finansieringsinstrumentet betalat ut till slutmottagarna eller till förmån för slutmottagarna, eller anslagit i garantikontrakt för investeringar i slutmotta- gare samt även förvaltningskostnader som uppstått eller för- valtningsavgifter som betalats ut, per program och priorite- ring eller åtgärd.

f) Finansieringsinstrumentets resultat inklusive framgången med dess inrättande och val av organ som genomför finan- sieringsinstrumentet, inklusive organ som genomför en fon- dandelsfond.

g) Ränta och andra vinster som genererats genom stöd från de europeiska struktur- och finansieringsfonderna till finansie- ringsinstrument och programmedel som betalats tillbaka från investeringar i enlighet med artiklarna 43 och 44.

h) Framgången med att uppnå den förväntade hävstångseffek- ten för finansieringsinstrumentets investeringar samt värdet av investeringar och deltagande.

i) Värdet av investeringar i eget kapital, med avseende på tidi- gare år.

j) Finansieringsinstrumentets bidrag till att uppnå indikatorerna för prioriteringen eller åtgärden i fråga.

Informationen i första stycket leden h och j får endast inklude- ras i bilagan till de årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 samt i den slutliga genomföranderapporten. Rapporteringsskyldigheterna enligt första stycket leden a–j ska inte tillämpas på slutmottagarnivå.

3. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller som ska användas för rapportering om finan- sieringsinstrument till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.3.

4. Från 2016 ska kommissionen varje år och inom sex må- nader från den tidsfrist för inlämning av de årliga genomföran- derapporter som avses i artikel 111.1 för Eruf, ESF och Sam- manhållningsfonden, i artikel 75 i Ejflu-förordningen för Ejflu samt i relevanta bestämmelser om fondspecifika bestämmelser för EHFF, tillhandahålla sammanfattningar av uppgifter om de framsteg som uppnåtts i finansieringen och genomförandet av finansieringsinstrumenten, vilka de förvaltande myndigheterna skickat i enlighet med denna artikel. Dessa sammanfattningar ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet samt offentlig- göras.

AVDELNING V

ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING

KAPITEL I

Övervakning

A v s n i t t I

Ö v e r v a k n i n g a v p r o g r a m

Artikel 47

Övervakningskommitté

1. Inom tre månader från dagen för anmälan till medlems- staten av kommissionens beslut att anta ett program, ska med- lemsstaten inrätta en kommitté i enlighet med sina institutio- nella, rättsliga och finansiella ramar för att övervaka genom- förandet av programmet i samförstånd med den förvaltande myndigheten (nedan kallad övervakningskommittén).

En medlemsstat får inrätta en enda övervakningskommitté för mer än ett program som samfinansieras av de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna.

2. Varje övervakningskommitté ska utarbeta och anta sin egen arbetsordning i enlighet med den berörda medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella ramar.

3. Övervakningskommittén för ett program inom målet Eu- ropeiskt territoriellt samarbete ska inrättas av den medlemsstat som deltar i samarbetsprogrammet och tredjeländer om de har godtagit inbjudan att delta i samarbetsprogrammet. Detta ska ske enligt överenskommelse med den förvaltande myndigheten inom tre månader från det datum då beslutet om antagandet av samarbetsprogrammet har meddelats till medlemsstaten. Den övervakningskommittén ska utarbeta och anta sin egen arbets- ordning.

Artikel 48

Övervakningskommitténs sammansättning

1. Medlemsstaten ska besluta om övervakningskommitténs sammansättning, under förutsättning att den består av de be- rörda myndigheterna i medlemsstaten, förmedlande organ samt företrädare för de parter som avses i artikel 5. Parternas före- trädare ska bemyndigas att ingå i övervakningskommittén av respektive parter enligt öppna förfaranden. Varje ledamot av övervakningskommittén får vara röstberättigad.

Sammansättningen av en övervakningskommitté för ett pro- gram inom målet Europeiskt territoriellt samarbete ska överens- kommas mellan den medlemsstat som deltar i programmet och tredjeländer när de har godtagit inbjudan att delta i samarbets- programmet. Övervakningskommittén ska bestå av relevanta företrädare för dessa medlemsstater och tredjeländer. Övervak- ningskommittén får inbegripa företrädare för den europeiska gruppering för territoriellt samarbete som utför verksamheterna i programmet inom programområdet.

2. Förteckningen över övervakningskommitténs medlemmar ska offentliggöras.

3. Kommissionen ska delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

4. Om EIB bidrar till ett program, får den delta i övervak- ningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

5. Övervakningskommitténs ordförande ska vara en företrä- dare för medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten.

Artikel 49

Övervakningskommitténs uppgifter

1. Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska programmets genomförande och fram- stegen när det gäller att uppnå dess mål. Vid granskningen ska den ta hänsyn till ekonomiska uppgifter och allmänna och pro- gramspecifika indikatorer, inklusive förändringar i värdet från resultatindikatorerna och framsteg i riktning mot kvantifierade målvärden och de delmål som anges i de resultatramar som avses i artikel 21.1 och, där så behövs, resultaten av kvalitativa analyser.

2. Övervakningskommittén ska undersöka alla frågor som påverkar programmets resultat, inklusive resultatöversynen.

3. Övervakningskommittén ska rådfrågas och ska, om den anser att det är lämpligt, avge ett yttrande om alla ändringar av programmet som föreslås av den förvaltande myndigheten.

4. Övervakningskommittén får lämna synpunkter till den förvaltande myndigheten om genomförandet och utvärderingen av programmet, inklusive åtgärder för att minska stödmottagar- nas administrativa börda. Övervakningskommittén ska övervaka åtgärder som vidtas till följd av synpunkterna.

Artikel 50

Genomföranderapporter

1. Från och med 2016 och till och med 2023 ska varje medlemsstat till kommissionen lämna in en årlig rapport om genomförandet av programmet under föregående budgetår. Varje medlemsstat ska till kommissionen lämna in en slutrap- port om genomförandet av programmet för Eruf, ESF och Sam- manhållningsfonden och en årlig genomföranderapport för Eu- ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Eu- ropeisk havs- och fiskerifond inom den tidsfrist som fastställts i de fondspecifika bestämmelserna.

2. De årliga genomföranderapporterna ska innehålla sam- manfattade uppgifter om genomförandet av programmet och dess prioriterade områden i förhållande till de ekonomiska upp- gifterna, allmänna och programspecifika indikatorer och kvan- tifierade målvärden, inklusive förändringar i värdet av resultat- indikatorerna där så är lämpligt, och från och med den årliga genomföranderapport som läggs fram 2017, de delmål som anges i resultatramarna. De uppgifter som lämnas ska gälla värden för indikatorer för fullt genomförda insatser och även, där så är möjligt med tanke på hur långt genomförandet nått, för utvalda insatser. De ska också ange en sammanfattning av resultaten från alla bedömningar av programmet som har blivit tillgängliga under föregående budgetår, eventuella frågor som påverkar programmets resultat och de åtgärder som vidtas. I den årliga genomföranderapport som läggs fram 2016 får även åtgärder som vidtagits för att uppfylla förhandsvillkoren anges om så är relevant.

3. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kan särskilda bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas fastställas i ESF- förordningen.

4. Den årliga genomföranderapport som ska lämnas in 2017 ska innehålla och utvärdera de uppgifter som krävs enligt punkt 2 och framstegen när det gäller att uppnå programmets mål, inklusive bidraget från de europeiska struktur- och investerings- fonderna till förändringar i värdet av resultatindikatorerna, när bevisning finns att tillgå i relevanta utvärderingar. Den årliga genomföranderapporten ska innehålla de åtgärder som vidtagits för att uppfylla de förhandsvillkor som inte hade uppfyllts när programmen antogs. Rapporten ska också innehålla en bedöm- ning av genomförandet av åtgärder för att beakta principerna i artiklarna 7 och 8, den roll som de parter som anges i artikel 5 ska spela i genomförandet av programmet och redogöra för stödet till klimatförändringsmålen.

5. Den årliga genomföranderapport som ska lämnas in 2019 och den slutliga genomföranderapporten för de europeiska

struktur- och investeringsfonderna ska, utöver de uppgifter och den bedömning som avses i punkterna 2 och 3, innehålla upp- gifter om och bedömning av framstegen när det gäller att uppnå programmets mål och dess bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

6. För att anses godtagbara, ska de årliga genomföranderap- porter som avses i punkterna 1–5 innehålla alla uppgifter som krävs i de punkterna och i de fondspecifika bestämmelserna.

Kommissionen ska inom 15 arbetsdagar från mottagandet av den årliga genomföranderapporten informera medlemsstaten om rapporten inte är godtagbar, och om detta inte sker ska den anses godtagbar.

7. Kommissionen ska granska den årliga och den slutliga genomföranderapporten och lämna sina synpunkter till med- lemsstaten inom två månader från dagen för mottagande av den årliga genomföranderapporten och inom fem månader från dagen för mottagande av den slutliga genomföranderappor- ten. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom dessa tidsfrister, ska rapporterna anses godkända.

8. Kommissionen får lämna synpunkter till den förvaltande myndigheten om frågor som i betydande grad påverkar genom- förandet av programmet. Om sådana synpunkter har lämnats, ska den förvaltande myndigheten lämna alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befo- gat, inom tre månader informera kommissionen om vilka åt- gärder som har vidtagits.

9. De årliga och de slutliga genomföranderapporterna, samt en sammanfattning av deras innehåll ska göras tillgängliga för allmänheten.

Artikel 51

Årligt översynsmöte

1. Ett årligt översynsmöte ska varje år under perioden 2016–2023 anordnas mellan kommissionen och varje med- lemsstat för att granska resultatet för varje program, med beak- tande av den årliga genomföranderapporten och kommissionens synpunkter, där så är tillämpligt.

2. Det årliga översynsmötet kan omfatta mer än ett program. Åren 2017 och 2019 ska översynsmötet omfatta alla program i medlemsstaten och man ska också beakta de framstegsrapporter som varje medlemsstat lämnat in i enlighet med artikel 52 under de åren.

3. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaten och kom- missionen enas om att inte anordna ett årligt översynsmöte för ett program under andra år än 2017 och 2019.

4. Kommissionen eller, om medlemsstaten begär detta, med- lemsstaten och kommissionen ska vara ordförande vid det årliga översynsmötet.

5. Medlemsstaten ska säkerställa att kommissionens syn- punkter följs upp på lämpligt sätt efter det årliga översynsmötet rörande frågor som väsentligt påverkar programmets genom- förande och ska, om så är befogat, informera kommissionen inom tre månader om vilka åtgärder som har vidtagits.

A v s n i t t I I

S t r a t e g i s k a f r a m s t e g

Artikel 52

Framstegsrapport

1. Senast den 31 augusti 2017 och den 31 augusti 2019 ska medlemsstaten till kommissionen lämna in en framstegsrapport om läget för genomförandet av partnerskapsöverenskommelsen den 31 december 2016 respektive den 31 december 2018.

2. Framstegsrapporten ska innehålla uppgifter om och en bedömning av

a) hur utvecklingsbehoven i medlemsstaten har förändrats se- dan partnerskapsöverenskommelsen antogs,

b) vilka framsteg som gjorts när det gäller unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt i de fondspecifika uppdrag som avses i artikel 4.1 genom de europeiska struk- tur- och investeringsfondernas bidrag till de valda tematiska målen, och särskilt när det gäller de delmål som anges i resultatramarna för varje program och det stöd som använts till mål om klimatförändringar,

c) om åtgärder för att uppfylla de relevanta förhandsvillkor som anges i partnerskapsöverenskommelsen och som inte hade uppfyllts när partnerskapsöverenskommelsen antogs har ge- nomförts i enlighet med den fastställda tidsplanen; detta led ska endast gälla den framstegsrapport som ska lämnas in 2017,

d) hur väl man har genomfört mekanismer för att säkerställa samordningen mellan de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna och andra finansieringsinstrument på unions- nivå och nationell nivå samt med EIB,

e) genomförandet av det integrerade tillvägagångssättet vid ter- ritoriell utveckling eller en sammanfattning av de integrerade tillvägagångssätten baserade på programmen, inklusive vilka framsteg som gjorts när det gäller de prioriterade områden som fastställts för samarbetet,

f) där så är lämpligt, vilka åtgärder som vidtagits för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmot- tagarna när det gäller att förvalta och använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna,

g) vilka åtgärder som vidtagits och vilka framsteg som gjorts för att minska den administrativa bördan för stödmottagar- na,

h) vilken roll parterna spelar i enlighet med artikel 5 i genom- förandet av partnerskapsöverenskommelsen, och

i) en sammanfattning av de åtgärder som vidtagits när det gäller tillämpningen av de övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 och politiska målen för genomföran- det av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

3. Om kommissionen fastslår att de inlämnade uppgifterna är ofullständiga eller oklara på ett sätt som i betydande grad påverkar kvaliteten och tillförlitligheten i den berörda bedöm- ningen, får den inom två månader efter det att framstegsrap- porten har lämnats in begära ytterligare uppgifter från medlems- staten, förutsatt att den begäran inte ger upphov till omotive- rade fördröjningar och att kommissionen motiverar den angivna bristen avseende kvalitet och tillförlitlighet. Medlemsstaten ska inom tre månader förse kommissionen med de uppgifter som begärts och, där så är lämpligt, revidera framstegsrapporten i enlighet med detta.

4. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa den modell som ska användas för inlämnandet av framstegsrapporten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig- het med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 53

Kommissionens rapportering och diskussion om de europeiska struktur- och investeringsfonderna

1. Kommissionen ska varje år från och med 2016 till Euro- paparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kom- mittén och Regionkommittén lämna en sammanfattande rap- port om programmen inom de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna på grundval av de årliga genomföranderappor- ter som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 50 och en sammanfattning av resultaten av tillgängliga bedöm- ningar av programmen. Åren 2017 och 2019 ska den samman- fattande rapporten ingå i den strategiska rapport som avses i punkt 2.

2. Åren 2017 och 2019 ska kommissionen sammanställa en strategisk rapport som sammanfattar medlemsstaternas fram- stegsrapporter, som den senast den 31 december 2017 respek- tive den 31 december 2019 ska lämna till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Re- gionkommittén och de institutionerna ska uppmanas att dis- kutera rapporten.

3. Rådet ska särskilt diskutera den strategiska rapporten med avseende på de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, och ska uppmanas att bidra till Europeiska rådets vårmöte.

4. Vartannat år från och med 2018 ska kommissionen i sin årliga framstegsrapport till Europeiska rådets vårmöte lägga till ett avsnitt med en sammanfattning av den senaste av de rap- porter som avses i punkterna 1 och 2, särskilt med avseende på de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till de framsteg som gjorts rörande unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

KAPITEL II

Utvärdering

Artikel 54

Allmänna bestämmelser

1. Syftet med utvärderingar är att förbättra kvaliteten på programmens utformning och genomförande samt att bedöma deras effektivitet och verkan. Programmens verkan ska utvär- deras mot bakgrund av de respektive europeiska struktur- och investeringsfondernas uppdrag i förhållande till målen i unio- nens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och med hänsyn till programmets omfattning i förhållande till BNP och arbetslöshetsrelaterade mål inom det berörda programområdet, där så är lämpligt.

2. Medlemsstaterna ska tillhandahålla de resurser som krävs för att genomföra utvärderingarna, och säkerställa att förfaran- den finns för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingar, inklusive uppgifter rörande allmänna och, där så är lämpligt, programspecifika indikatorer.

3. Utvärderingarna ska utföras av interna eller externa exper- ter som fungerar fristående från de myndigheter som har an- svaret för genomförandet av programmet. Kommissionen ska lämna vägledning om hur utvärderingarna ska utföras omedel- bart efter denna förordnings ikraftträdande.

4. Alla utvärderingar ska göras tillgängliga för allmänheten.

Artikel 55

Förhandsutvärdering

1. Medlemsstaterna ska genomföra förhandsutvärderingar för att förbättra kvaliteten på utformningen av varje program.

2. Den myndighet som är ansvarig för utarbetandet av pro- grammen ska ansvara för förhandsutvärderingarnas genom- förande. Förhandsutvärderingarna ska lämnas in till kommissio- nen samtidigt som programmet och åtföljas av en sammanfatt- ning. De fondspecifika bestämmelserna får innehålla tröskelvär- den under vilka förhandsutvärderingen kan kombineras med utvärderingen för ett annat program.

3. Genom förhandsutvärderingarna ska man bedöma

a) hur väl programmet bidrar till unionens strategi för smart och hållbar utveckling för alla, i förhållande till de utvalda tematiska målen och prioriterade områdena och med ut- gångspunkt i nationella och regionala behov och utveck- lingspotential samt erfarenheter från tidigare programplane- ringsperioder,

b) om det förslagna programmet eller verksamheten är sam- manhållen och konsekvent och hur programmet förhåller sig till andra relevanta instrument,

c) om fördelningen av budgetmedel överensstämmer med pro- grammets mål,

d) om de utvalda tematiska målen, prioriteringarna och mot- svarande mål i programmen överensstämmer med den

gemensamma strategiska ramen, partnerskapsöverenskom- melsen och de relevanta landsspecifika rekommendationerna som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och, där så är lämpligt på nationell nivå, det nationella reformprogrammet,

e) hur relevanta och tydliga de föreslagna programindikato- rerna är,

f) hur det förväntade utfallet kommer att bidra till resultaten,

g) om de kvantifierade målvärdena för indikatorerna är realis- tiska i förhållande till det planerade stödet från de europe- iska struktur- och investeringsfonderna,

h) vilka skäl som finns för de förslagna stödformerna,

i) hur väl personella resurser och administrativ kapacitet har anpassats till förvaltningen av programmet,

j) hur lämpliga förfarandena är för övervakning av program- met och för att samla in de uppgifter som krävs för utvär- deringarna,

k) hur lämpliga de utvalda delmålen är för resultatramarna,

l) hur lämpliga de planerade åtgärderna är för att främja jäm- ställdhet och förhindra eventuell diskriminering, och särskilt när det gäller tillgång för personer med funktionsnedsätt- ning,

m) hur lämpliga de planerade åtgärderna är för att främja håll- bar utveckling,

n) planerade åtgärder för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.

4. Förhandsutvärderingarna ska, där så är lämpligt, inbegripa de krav för strategisk miljöbedömning som fastställts i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (1), med beaktande av behovet av anpassning till klimatförändringen.

Artikel 56

Utvärdering under programplaneringsperioden

1. En plan för utvärdering ska upprättas av den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten och får omfatta mer än ett program. Den ska lämnas in enligt de fondspecifika bestämmel- serna.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämplig utvärderings- kapacitet finns att tillgå.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

3. Under programplaneringsperioden ska den förvaltande myndigheten sörja för att utvärderingar, inklusive utvärderingar av effektivitet och verkan för varje program med utgångspunkt i utvärderingsplanen, genomförs och att varje utvärdering följs upp på lämpligt sätt i enlighet med de fondspecifika bestäm- melserna. Åtminstone en gång under programperioden ska man med hjälp av en utvärdering bedöma hur stödet från de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna har medverkat till målen för varje insatsområde. Alla utvärderingar ska granskas av övervakningskommittén och sändas till kommissionen.

4. Kommissionen får på eget initiativ genomföra utvär- deringar av program. Kommissionen ska underrätta den förval- tande myndigheten och resultaten ska översändas till denna och läggas fram för den berörda övervakningskommittén.

5. Punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln ska inte tillämpas på de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b.

Artikel 57

Utvärdering i efterhand

1. Utvärderingar i efterhand ska genomföras av kommissio- nen eller av medlemsstaterna i nära samarbete med kommis- sionen. Utvärderingarna i efterhand ska avse de europeiska struktur- och investeringsfondernas verkan och resurseffektivitet samt deras bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla med hänsyn till de mål som fastställts för unionsstrategin och i enlighet med de särskilda kraven i de fondspecifika bestämmelserna.

2. Utvärderingarna i efterhand ska vara slutförda senast den 31 december 2024.

3. Den efterhandsutvärdering av de särskilda programmen som avses i artikel 39.4 första stycket led b ska utföras av kommissionen och den ska vara avslutad före den 31 december 2019.

4. Kommissionen ska senast den 31 december 2025 för varje europeisk struktur- och investeringsfond utarbeta en sam- manfattande rapport med de viktigaste slutsatserna från efter- handsutvärderingarna.

AVDELNING VI

TEKNISKT STÖD

Artikel 58

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

1. På kommissionens initiativ får de europeiska struktur- och investeringsfonderna stödja de åtgärder när det gäller förbere- delser, övervakning, administrativt och tekniskt stöd, utvär- dering, revision och kontroll som krävs för genomförandet av den här förordningen.

De åtgärder som avses i första stycket får vidtas antingen direkt av kommissionen eller indirekt, av andra enheter eller personer än medlemsstater i enlighet med artikel 60 i budgetförordning- en.

De åtgärder som avses i första stycket får särskilt omfatta:

a) Xxxx till projektens utformning och bedömning, inbegripet stöd från EIB.

b) Stöd till en förstärkning av den institutionella och administ- rativa kapaciteten för effektiv förvaltning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

c) Studier kopplade till kommissionens rapporter om de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna och sammanhåll- ningsrapporten.

d) Åtgärder som rör analys, förvaltning, övervakning, infor- mationsutbyte och genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, liksom åtgärder rörande genom- förandet av kontrollsystemen samt tekniskt och administra- tivt stöd.

e) Utvärderingar, expertrapporter, statistik och studier, även av allmän natur, om hur de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna fungerar nu och i framtiden, som där så är lämpligt kan genomföras av EIB.

f) Åtgärder för att sprida information, stödja nätverksarbete, utföra kommunikationsinsatser, öka medvetenheten och främja samarbete och erfarenhetsutbyte, även med tredjelän- der.

g) Inrättande, drift och sammanlänkning av datasystem för för- valtning, övervakning, revision, kontroll och utvärdering.

h) Insatser för att förbättra utvärderingsmetoderna och infor- mationsutbytet om utvärderingspraxis.

i) Insatser rörande revision.

j) Förstärkning av nationell och regional kapacitet när det gäl- ler investeringsplanering, behovsbedömning, förberedelser, utformning och genomförande av finansieringsinstrument, gemensamma handlingsplaner och större projekt, inklusive initiativ tillsammans med EIB.

k) Spridning av god praxis för att hjälpa medlemsstaterna att stärka kapaciteten hos de relevanta parter som avses i arti- kel 5 och deras paraplyorganisationer.

l) Åtgärder för att identifiera, prioritera och genomföra struk- turella och administrativa reformer som svar på ekonomiska och sociala utmaningar i medlemsstaterna som uppfyller de villkor som fastställts i artikel 24.1.

För att effektivisera kommunikationen med allmänheten i stort och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsåtgärder som vidtas på kommissionens initiativ, ska de budgetmedel som anslås för kommunikationsåtgärder enligt den här förordningen också bidra till att sprida övergripande kommunikation om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör den här förordningens allmänna mål.

2. Kommissionen ska varje år genom genomförandeakter fastställa sina planer för sådana insatser som är kopplade till de åtgärder som anges i punkt 1, när ett bidrag från de euro- peiska struktur- och investeringsfonderna planeras.

Artikel 59

Tekniskt stöd på initiativ av medlemsstaterna

1. På initiativ av en medlemsstat får de europeiska struktur- och investeringsfonderna stödja insatser för förberedelser, för- valtning, övervakning, utvärdering, information och kommuni- kation, nätverksarbete, beslut om klagomål samt kontroll och revision. De europeiska struktur- och investeringsfonderna får användas av medlemsstaterna för insatser för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, inklusive system för elektroniskt datautbyte och insatser för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna när det gäl- ler förvaltning och användning av dessa fonder. De europeiska struktur- och investeringsfonderna får även användas till stöd för åtgärder för att öka kapaciteten hos relevanta parter i enlig- het med artikel 5.3 e och för att stödja utbyte av god praxis mellan dessa parter. De insatser som avses i denna punkt kan gälla både tidigare och påföljande programplaneringsperioder.

2. I de fondspecifika bestämmelserna får man lägga till eller utesluta insatser som kan finansieras genom tekniskt stöd från varje europeisk struktur- och investeringsfond.

AVDELNING VII

EKONOMISKT STÖD FRÅN DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

KAPITEL I

Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna

Artikel 60

Fastställande av medfinansieringsgrader

1. I kommissionens beslut om antagande av ett program ska medfinansieringsgraden eller medfinansieringsgraderna och det maximala stödbeloppet från de europeiska struktur- och inve- steringsfonderna fastställas i enlighet med de fondspecifika be- stämmelserna.

2 Tekniska stödåtgärder på kommissionens initiativ, eller på dess vägnar, kan finansieras till 100 %.

Artikel 61

Insatser som generar nettoinkomster när de avslutats

1. Denna artikel ska vara tillämplig på insatser som genererar nettoinkomster när de har avslutats. I denna artikel avses med nettoinkomst kassainflöden som betalats direkt av användarna för de varor eller tjänster som tillhandahållits genom insatsen, till exempel avgifter som användarna betalar direkt för använd- ning av infrastruktur, försäljning eller uthyrning eller utarrende- ring av mark eller byggnader, eller betalning för tjänster så när som på driftskostnader och kostnader för ersättning av utrust- ning med kort livslängd som tillkommit under motsvarande period. Besparingar avseende driftskostnader som genererats

genom insatsen ska behandlas som nettoinkomst såvida de inte kompenseras av en motsvarande minskning av driftsstödet.

När inte alla investeringskostnader berättigar till medfinansiering ska nettoinkomsten fördelas proportionellt mellan de stödbe- rättigande och de icke-stödberättigande delarna av investerings- kostnaderna.

2. De stödberättigande utgifter för insatsen som ska sam- finansieras ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska reduceras i förväg med hänsyn till insatsens potential att generera nettoinkomst under en särskild referensperiod som omfattar både insatsens genomförande och perioden efter det att den avslutats.

3. Den potentiella nettoinkomsten från insatsen ska faststäl- las i förväg genom en av följande metoder som väljs av den förvaltande myndigheten för en sektor, undersektor eller typ av insats:

a) Tillämpning av en inkomstprocentsats enligt en schablonsats för den sektor eller undersektor som är tillämplig på insatsen i fråga enligt bilaga V eller någon av de delegerade akter som avses i andra, tredje och fjärde styckena.

b) Beräkning av det diskonterade värdet av nettoinkomsten av insatsen, med hänsyn till den referensperiod som är lämplig för den sektor eller undersektor som insatsen avser, till den normalt förväntade lönsamheten för den investeringskategori som det gäller, till tillämpningen av principen om att föro- renaren betalar, där så är lämpligt, mot bakgrund av över- väganden om skälighet kopplade till den berörda medlems- statens eller regionens relativa välstånd.

Kommissionen ska i motiverade fall ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att ändra bilaga V genom att justera de schablonsatser som fastställts i denna bilaga med hänsyn till historiska data och potentialen för kostnadstäckning och i förekommande fall principen förorenaren betalar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa schablonsatser för sektorer eller undersektorer inom IKT-området, FoU och innovation samt energieffektivitet. Kommissionen ska delge Europaparla- mentet och rådet dessa delegerade akter senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska dessutom ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 i vederbörligen motiverade fall avseende tillägg av ytterligare sektorer eller undersektorer, inklusive un- dersektorer för sektorer i bilaga V, inom de tematiska mål som anges i artikel 9 första stycket och där stöd beviljas från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

När den metod som avses i första stycket led a tillämpas anses alla nettoinkomster som genererats under insatsens genom- förande och efter dess avslutande ha beaktats genom tillämp- ningen av schablonsatsen och ska därför inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

När en schablonsats fastställs för en ny sektor eller undersektor genom antagandet av en delegerad akt i enlighet med tredje och fjärde styckena får en förvaltande myndighet välja att tillämpa den metod som anges i första stycket led a för nya insatser inom aktuell sektor eller undersektor.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med bestämmelser om den metod som avses i första stycket led b. När den metoden tillämpas ska netto- inkomster som genererats under insatsens genomförande och som inte tagits med i beräkningen vid fastställandet av insatsens potentiella nettoinkomst, dras av från de stödberättigande utgif- terna för insatsen senast i den ansökan om slutbetalning som lämnas in av stödmottagaren.

4. Den metod enligt vilken nettoinkomsten dras från utgif- terna för den insats som ingår i den ansökan om utbetalning som lämnats till kommissionen ska fastställas i enlighet med nationella bestämmelser.

5. Som ett alternativ till att tillämpa metoderna i punkt 3 får den maximala medfinansieringsgrad som avses i artikel 60.1 på begäran av en medlemsstat minskas i samband med antagandet av ett program för ett insatsområde eller en åtgärd enligt vilket alla insatser som ska beviljas stöd inom ramen för det priorite- rade området eller den åtgärden kan tillämpa en enhetlig scha- blonsats i enlighet med punkt 3 första stycket led a. Minsk- ningen ska inte understiga det belopp som beräknats genom att multiplicera den maximala medfinansieringsgrad för unionen som är tillämplig i enlighet med de fondspecifika bestämmel- serna med den schablonsats som avses i punkt 3 första stycket led a.

När den metod som avses i första stycket tillämpas anses alla nettoinkomster som genererats under insatsens genomförande och efter dess avslutande ha beaktats genom tillämpningen av den minskade medfinansieringsgraden och ska därför inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

6. Om det objektivt inte är möjligt att uppskatta inkoms- terna i förväg på grundval av någon av de metoder som anges i punkterna 3 eller 5, ska de nettoinkomster som genererats inom tre år från det att en insats avslutats eller senast vid tids- fristen för att lämna in dokument för avslutande av program som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna, beroende på vilken dag som infaller först, dras av från de utgifter som de- klarerats till kommissionen.

7. Punkterna 1–6 är inte tillämpliga på

a) insatser eller delar av insatser som endast får stöd av ESF,

b) insatser vars totala stödberättigande kostnad före tillämp- ningen av punkterna 1–6 inte överstiger 1 000 000 EUR,

c) återbetalningspliktigt stöd med krav på fullständig återbetal- ning och priser,

d) tekniskt stöd,

e) stöd till eller från finansieringsinstrument,

f) insatser där offentligt stöd ges i form av schablonbelopp eller standardiserade skalor av enhetskostnader,

g) insatser som genomförs enligt en gemensam handlingsplan,

h) insatser vars stödbelopp eller stödnivåer fastställs i bilaga II till Ejflu-förordningen.

Trots vad som sägs i led b i första stycket i denna punkt får en medlemsstat som tillämpar punkt 5 inkludera relevant priorite- ring eller åtgärd i de insatser vars totala stödberättigande kost- nad före tillämpningen av punkterna 1–6 inte överstiger 1 000 000 EUR.

8. Dessutom är inte punkterna 1–6 tillämpliga på insatser vars stöd enligt programmet består av

a) stöd av mindre betydelse,

b) statligt stöd till SMF som är förenligt med bestämmelserna och där en gräns för stödintensitet eller stödbelopp tillämpas på statligt stöd,

c) statligt stöd som är förenligt med bestämmelserna och där en individuell kontroll av finansieringsbehovet i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna för statligt stöd gjorts.

Trots vad som sägs i första stycket får en förvaltande myndighet tillämpa bestämmelserna i punkterna 1–6 på insatser som om- fattas av leden a–c i första stycket i den här punkten om detta fastställts i nationella bestämmelser.

KAPITEL II

Särskilda regler om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till offentlig-privata partnerskap

Artikel 62

Offentlig-privata partnerskap

De europeiska struktur- och investeringsfonderna får användas för att stödja insatser som genomförs eller är avsedda att ge- nomföras inom ramen för offentlig-privata partnerskap. Sådana insatser ska följa tillämplig rätt, i synnerhet om statligt stöd och offentlig upphandling.

Artikel 63

Stödmottagare vid insatser inom ramen för offentlig- privata partnerskap

1. I samband med insatser inom ramen för offentlig-privata partnerskap, och med avvikelse från vad som sägs i artikel 2.10, kan stödmottagare vara antingen

a) det offentligrättsliga organ som initierat insatsen, eller

b) ett privaträttsligt organ i en medlemsstat (nedan kallad privat part) som väljs ut eller kommer att väljas ut för genomföran- det av insatsen.

2. Det offentligrättsliga organ som initierat insatsen inom ramen för offentlig-privata partnerskap får föreslå att den pri- vata part som ska väljas ut efter det att insatsen har godkänts ska fungera som stödmottagare för stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. I detta fall ska beslutet om godkännande ha som villkor att den förvaltande myndigheten försäkrar sig om att den utvalda privata partnern tar på sig och fullgör alla skyldigheter som åligger en stödmottagare enligt denna förordning.

3. Den privata part som väljs ut för att genomföra insatsen får ersättas som stödmottagare under genomförandets gång när detta krävs i enlighet med de bestämmelser och villkor som gäller för det offentlig-privata partnerskapet eller finansiering- savtalet mellan den privata partnern och det finansinstitut som samfinansierar insatsen. I det fallet ska den ersättande pri- vata partnern eller det offentligrättsliga organet fungera som stödmottagare under förutsättning att den förvaltande myndig- heten försäkrar sig om att den utvalda privata partnern tar på sig och fullgör alla skyldigheter som åligger en stödmottagare enligt denna förordning.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 med ytterligare bestämmelser om utbytet av stödmottagare och förändring av det ansvar som är förenat med detta.

5. Ett utbyte av en stödmottagare ska inte betraktas som en förändring av ägandeförhållandena i den mening som avses i artikel 71.1 b, om det utbytet uppfyller de tillämpliga villkoren i punkt 3 i den här artikeln och i en delegerad akt som antagits enligt punkt 4 i den här artikeln.

Artikel 64

Stöd till insatser inom offentlig-privata partnerskap

1. När det gäller en insats inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap där stödmottagaren är ett offentligrättsligt organ, får utgifter som den privata partnern har ådragit sig och betalat genom undantag från artikel 65.2 anses ha ådragits och betalats av en stödmottagare och får inbegripas i en begäran om utbe- talning till kommissionen under förutsättning att följande vill- kor är uppfyllda:

a) Stödmottagaren har ingått ett avtal om offentlig-privata part- nerskap med en privat part.

b) Den förvaltande myndigheten har kontrollerat att de utgifter som stödmottagaren har deklarerat har betalats av den pri- vata partnern och att insatsen överensstämmer med tillämp- liga bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå, samt med programmet och villkoren för stöd till insatser.

2. Betalningar till stödmottagare för utgifter som ingår i be- gäran om utbetalning i enlighet med punkt 1 ska sättas in på ett spärrkonto som för ändamålet öppnats i stödmottagarens namn.

3. De medel som betalas in på ett spärrkonto enligt punkt 2 ska användas för betalningar i enlighet med avtalet om offent- lig-privata partnerskap, inbegripet eventuella betalningar som ska göras om avtalet om offentlig-privata partnerskap sägs upp.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för att fastställa de minimikrav som ska införas i avtal om offentlig-privata partnerskap och som är nödvändiga för tillämpningen av det undantag som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, inbegripet bestämmelser i samband med en uppsägning av avtalet om offentlig-privata partnerskap och för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

KAPITEL III

Stödberättigande för utgifter och varaktighet

Artikel 65

Stödberättigande

1. Stödberättigande för utgifter ska fastställas utifrån natio- nella bestämmelser, utom när särskilda bestämmelser har fast- ställts i eller på grundval av den här förordningen eller de fond- specifika bestämmelserna.

2. Utgifter ska berättiga till bidrag från de europeiska struk- tur- och investeringsfonderna om stödmottagaren har ådragit sig dessa och de har betalats mellan den dag då programmet lämnades in till kommissionen eller från och med den 1 januari 2014, beroende på vilken dag som infaller först, och den 31 de- cember 2023. Dessutom ska inte utgifter berättiga till bidrag från Ejflu, om stödet i fråga de facto betalas ut av det utbeta- lande organet mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023.

3. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kommer ut- gifter inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga att bli stödberättigande från och med den 1 september 2013.

4. När det gäller kostnader som återbetalas enligt artikel 67.1 första stycket leden b och c, ska de insatser som ligger till grund för utbetalningen genomföras mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023.

5. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 4 ska startdatu- met vara den 1 september 2013 för kostnader som ersätts på grundval av artikel 67.1 första stycket leden b och c för åtgärder inom ramen för sysselsättningsinitiativet.

6. Insatser ska inte väljas ut för stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om de fysiskt har avslutats eller fullt ut genomförts innan stödmottagaren lämnar in sin ansökan om stöd inom programmet till den förvaltande myn- digheten, oavsett om stödmottagaren har gjort alla utbetalningar eller inte.

7. Denna artikel ska inte gälla bestämmelserna om stödbe- rättigande för tekniskt stöd på kommissionens initiativ i enlig- het med artikel 58.

8. Denna punkt ska tillämpas på insatser som genererar net- toinkomst under genomförandet och för vilka bestämmelserna i artikel 61.1–61.6 inte gäller.

De stödberättigande utgifter för en insats som ska samfinansie- ras ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska minskas med den nettoinkomst som genererats av en insats medan den pågår och som inte tagits med i beräkningen vid godkännandet av en insats senast i den ansökan om slutbetal- ning som lämnas in av stödmottagaren. Om inte alla kostnader är stödberättigande för medfinansiering, ska nettointäkten för- delas proportionellt mellan de stödberättigande och de icke- stödberättigande delarna av kostnaderna.

Denna punkt ska inte gälla

a) tekniskt stöd,

b) finansieringsinstrument,

c) återbetalningspliktigt stöd med krav på fullständig återbetal- ning,

d) priser,

e) insatser som omfattas av bestämmelserna om statligt stöd,

f) insatser där det offentliga stödet har formen av klumpsum- mor eller standardskalor för enhetskostnader, under för- utsättning att nettoinkomsten har beaktats på förhand,

g) insatser som genomförs inom ramen för en gemensam åt- gärdsplan under förutsättning att nettoinkomsten har beak- tats på förhand,

h) insatser vars stödbelopp eller stödnivåer fastställs i bilaga II till Ejflu-förordningen, eller

i) insatser vars sammanlagda stödberättigande kostnad inte överstiger 50 000 EUR.

Vid tillämpningen av denna artikel och artikel 61 ska en betal- ning som mottagits av stödmottagaren som grundas på avtal- senliga viten till följd av en överträdelse av ett avtal mellan stödmottagaren och en tredje part, eller som följer av att tredje part som utsetts enligt reglerna för offentlig upphandling (nedan kallad deponering) återtagit sitt erbjudande, inte betraktas som inkomst och ska inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

9. Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av ett programmet ska endast vara stödberättigande från och med den dag då begäran om ändring lämnas in till kommis- sionen eller, om artikel 96.11 tillämpas, från och med den dag då beslutet om ändring av programmet träder i kraft.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får avvika från första stycket.

10. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 9 kan särskilda bestämmelser om datum för inledande av stödberättigande fast- ställas i Ejflu-förordningen.

11. En insats kan få stöd från en eller flera europeiska struk- tur- och investeringsfonder eller från ett eller flera program och från andra unionsinstrument, förutsatt att den utgiftspost som tagits upp i ansökan om återbetalning från en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna inte får stöd från någon an- nan fond eller något annat unionsinstrument eller stöd från samma fond inom ett annat program.

Artikel 66

Stödformer

De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska användas för stöd i form av bidrag, priser, återbetalningspliktigt stöd och finansieringsinstrument, eller en kombination därav.

När det gäller återbetalningspliktigt stöd, ska det stöd som åter- betalas till det organ som tillhandahöll det eller till en annan behörig myndighet i medlemsstaten sättas in på ett separat konto eller separeras med hjälp av kontokoder och återanvändas för samma ändamål eller i enlighet med programmets mål.

Artikel 67

Bidragsformer och återbetalningspliktigt stöd

1. Bidrag och återbetalningspliktigt stöd kan vara utformade på något av följande sätt:

a) Återbetalning av stödberättigande kostnader som mottagaren faktiskt ådragit sig och betalat, tillsammans med natura- bidrag och avskrivningar, där så är tillämpligt.

b) Standardiserade skalor av enhetskostnader.

c) Klumpsummor som inte överstiger 100 000 EUR i offentligt stöd.

d) Finansiering till schablonsats som bestäms genom tillämp- ning av en procentsats på en eller flera definierade kostnads- kategorier.

Fondspecifika bestämmelser kan begränsa de bidragsformer eller det återbetalningspliktiga stöd som är tillämpliga på vissa in- satser.

2. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 kan ytterligare stödformer och beräkningsmetoder fastställas i EHFF-förord- ningen.

3. De valmöjligheter som avses i punkt 1 får kombineras endast om var och en omfattar olika kostnadskategorier eller om de används för olika projekt som ingår i en insats eller för på varandra följande etapper i en insats.

4. Om en insats eller ett projekt som ingår i en insats enbart genomförs genom offentlig upphandling av bygg- och anlägg- ningsarbeten, varor eller tjänster, ska endast punkt 1första styc- ket led a gälla. Om offentlig upphandling inom en insats eller ett projekt som ingår i en insats är begränsad till vissa kost- nadskategorier, får alla de valmöjligheter som anges i punkt 1 tillämpas.

5. De belopp som anges i punkt 1första stycket leden b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

a) En rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på

i) statistiska uppgifter eller annan objektiv information,

ii) kontrollerade äldre uppgifter för enskilda stödmottagare eller

iii) tillämpning av normala rutiner för kostnadsredovisning för enskilda stödmottagare.

b) I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsva- rande standardskalor för enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas i unionens program för liknande typer av insatser och stödmottagare.

c) I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsva- rande standardskalor för enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser och stödmottagare.

d) Satser som fastställs i den här förordningen eller i de fond- specifika bestämmelserna.

e) Särskilda metoder för att bestämma de belopp som fastställts i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

6. I det dokument där stödvillkoren för varje insats anges ska det föreskrivas vilken metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för insatsen och villkoren för utbetalningen av bidraget.

Artikel 68

Schablonfinansiering för indirekta kostnader och personalkostnader för bidrag och återbetalningspliktigt stöd

1. Om genomförandet av en insats ger upphov till indirekta kostnader, får de beräknas som en schablonsats på ett av föl- jande sätt:

a) En schablonsats på upp till 25 % av stödberättigande direkta kostnader, under förutsättning att satsen beräknas på grund- val av en rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod eller en metod som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser och stödmottagare.

b) En schablonsats på upp till 15 % av stödberättigande direkta personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska göra en beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen.

c) En schablonsats på stödberättigande direkta kostnader base- rad på befintliga metoder och motsvarande satser, som till- lämpas i unionens program för liknande typer av insatser och stödmottagare.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 142 rörande definitionen av den schablonsats och de metoder som avses i första stycket led c i denna punkt.

2. För att fastställa personalkostnader för genomförandet av en insats får den tillämpliga timsatsen beräknas genom att de senaste dokumenterade bruttopersonalkostnader divideras med 1 720 timmar.

Artikel 69

Särskilda bestämmelser för berättigande till bidrag och återbetalningspliktigt stöd

1. Naturabidrag i form av bygg- och anläggningsarbeten, va- ror, tjänster, mark och fastigheter för vilka det inte erlagts nå- gon kontant betalning, verifierad genom fakturor eller doku- ment med bevisvärde likvärdigt med fakturor, får vara stödbe- rättigande på villkor att de europeiska struktur- och investe- ringsfondernas och programmets bestämmelser för stödberätti- gande tillåter detta och att följande kriterier uppfylls:

a) Det offentliga stöd som betalas till insatsen och som inbegri- per naturabidrag överskrider inte de totala stödberättigande utgifterna, naturabidragen oräknade, när insatsen avslutas.

b) Det värde som tillskrivs naturabidragen får inte överskrida de kostnader som i allmänhet accepteras på marknaden i fråga.

c) Värdet på och genomförandet av bidraget kan bli föremål för oberoende bedömning och kontroll.

d) När det gäller tillhandahållande av mark eller fastigheter kan en kontantbetalning ske i enlighet med ett leasingavtal med ett nominellt årligt belopp som inte överstiger en enhet av medlemsstatens valuta.

e) När det gäller naturabidrag i form av oavlönat arbete, ska värdet av det arbetet bestämmas med beaktande av nedlagd tid och normal lön för likvärdigt arbete.

Värdet av mark eller fastigheter som avses i första stycket led d i denna punkt ska intygas av en oberoende kvalificerad expert eller ett vederbörligen auktoriserat officiellt organ, och får inte överskrida den gräns som anges i punkt 3 b.

2. Avskrivningskostnader får anses stödberättigande om föl- jande villkor är uppfyllda:

a) Programmets regler för stödberättigande tillåter det.

b) Utgiftsbeloppet har vederbörligen styrkts genom verifikatio- ner med bevisvärde likvärdigt med fakturor för stödberätti- gande kostnader, när de återbetalas i den form som anges i artikel 67.1 första stycket led a.

c) Kostnaderna hänför sig enbart till den period under vilken insatsen får stöd.

d) Offentliga bidrag har inte bidragit till förvärvet av de av- skrivna tillgångarna.

3. Följande kostnader ska inte berättiga till bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och från det stöd- belopp som överförts från Sammanhållningsfonden till FSE som avses i artikel 92.6:

a) Skuldräntor, förutom avseende bidrag som ges i form av räntesubventioner eller subventioner av garantiavgifter.

b) Förvärv av obebyggd och bebyggd mark för ett belopp som överskrider 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för insatsen i fråga. För övergivna tomter och tomter som tidi- gare använts för industriellt bruk där det finns byggnader ska denna gräns höjas till 15 %. I vederbörligen motiverade un- dantagsfall kan denna gräns höjas över respektive föregående procentsatser för miljöbevarande insatser.

c) Återbetalningsbar mervärdesskatt utom sådan som inte kan återbetalas enligt nationell lagstiftning för mervärdesskatt.

Artikel 70

Insatsers stödberättigande beroende på geografiskt läge

1. Insatser som får stöd genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska, om inte annat följer av de undantag som avses i punkterna 2 och 3 och de fondspecifika bestäm- melserna, vara belägna i programområdet.

2. Den förvaltande myndigheten får godta att en insats ge- nomförs utanför programområdet men inom unionen, förutsatt att alla villkor nedan är uppfyllda:

a) Insatsen gagnar programområdet.

b) Det belopp som beviljats genom programmet till insatser belägna utanför programområdet överskrider inte 15 % av stödet från Eruf, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden på prioriteringsnivån, eller 5 % av stödet från Europeiska jordbruksfonden för landsbygds- utveckling på programnivån.

c) Övervakningskommittén har gett sitt samtycke till insatsen eller typerna av insatser i fråga.

d) De skyldigheter som myndigheterna för programmet har när det gäller förvaltning, kontroll och revision av insatsen upp- fylls av de myndigheter som är ansvariga för det program genom vilket insatsen får stöd, eller så har dessa myndigheter slutit avtal med myndigheterna i det område där insatsen genomförs.

3. För insatser rörande tekniskt stöd eller marknadsförings- åtgärder får utgifter ha uppkommit utanför unionen, förutsatt att villkoren i punkt 2 a och skyldigheterna när det gäller för- valtning, kontroll och revision av insatsen är uppfyllda.

4. Punkterna 1–3 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete och punkterna 2 och 3 ska inte gälla för insatser som får stöd från ESF.

Artikel 71

Insatsernas varaktighet

1. En insats som omfattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar ska återbetala bidraget från de europe- iska struktur- och investeringsfonderna om insatsen, inom fem år från slutbetalningen till stödmottagaren eller inom den tids- frist som föreskrivs i reglerna för statligt stöd, där så är till- lämpligt, blir föremål för något av följande:

a) Ett upphörande eller en omlokalisering av en produktions- verksamhet utanför programområdet.

b) En förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur som innebär att ett företag eller ett offentligt organ får en felaktig förmån.

c) En väsentlig förändring som påverkar dess karaktär, mål eller villkoren för dess genomförande som skulle resultera i att dess ursprungliga mål underminerades.

Felaktigt utbetalade belopp som gäller insatsen ska återkrävas av medlemsstaten i proportion till den period under vilken kraven inte har uppfyllts.

Medlemsstaterna får förkorta tidsfristen i första stycket till tre år när det gäller upprätthållande av investeringar eller bevarande av arbetstillfällen som skapats av SMF.

2. En insats som består av investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar ska återbetala bidraget från de europe- iska struktur- och investeringsfonderna om den produktiva verksamheten omlokaliseras utanför unionen inom tio år från slutbetalningen till stödmottagaren, utom i det fall stödmotta- garen är ett litet eller medelstort företag. Om bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna utgörs av statligt stöd ska perioden på tio år ersättas av den tillämpliga tidsfristen enligt reglerna om statligt stöd.

3. För insatser som får ESF-stöd och insatser som får stöd genom andra europeiska struktur- och investeringsfonder och som inte är investeringar i infrastruktur eller produktiva inve- steringar ska bidraget från fonden återbetalas endast om de är skyldiga att upprätthålla investeringarna enligt tillämpliga be- stämmelser om statligt stöd och om de berörs av ett upp- hörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet inom den tidsfrist som föreskrivs i de bestämmelserna.

4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla bidrag till eller från finansieringsinstrument eller en insats som berörs av ett upp- hörande av en produktionsverksamhet på grund av en konkurs där det inte rör sig om bedrägeri.

5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla fysiska personer som är mottagare av ett investeringsstöd och som, efter det att in- satsen har slutförts, blir berättigade till stöd och mottar stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013, i de fall den berörda investeringen är direkt knuten till den verksamhetstyp som konstaterats vara berättigad till stöd ur Europeiska fonden för justering för globaliserings- effekter.

AVDELNING VIII

FÖRVALTNING OCH KONTROLL

KAPITEL I

Förvaltnings- och kontrollsystem

Artikel 72

Allmänna principer för förvaltnings- och kontrollsystem

Förvaltnings- och kontrollsystemen ska, i enlighet med arti- kel 4.8 innehålla föreskrifter om

a) en beskrivning av de funktioner varje organ som deltar i förvaltningen och kontrollen har och fördelningen av funk- tioner inom varje organ,

b) efterlevnad av principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana organ,

c) förfaranden för att säkerställa att de attesterade utgifterna är korrekta,

d) datoriserade system för redovisning, lagring och överföring av ekonomiska uppgifter samt uppgifter om indikatorer för övervakning och rapportering,

e) system för rapportering och övervakning i de fall det ansva- riga organet överlämnar verkställandet av uppgifterna till ett annat organ,

f) rutiner för revision av hur förvaltnings- och kontrollsyste- men fungerar,

g) system och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja,

h) förebyggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter, inklusive bedrägeri, och återkrävande av felaktigt utbetalda stödbelopp, tillsammans med eventuell ränta vid sen betal- ning.

Artikel 73

Ansvar vid delad förvaltning

I enlighet med principen om delad förvaltning ska medlems- staterna och kommissionen ha ansvaret för att förvalta och kontrollera programmen i enlighet med sina respektive ansvars- uppgifter enligt denna förordning och de fondspecifika bestäm- melserna.

Artikel 74

Medlemsstaternas ansvar

1. Medlemsstaterna ska fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i budgetförordningen och de fondspecifika bestämmelserna.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kon- trollsystem för programmen har inrättats i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna och att de systemen fungerar ef- fektivt.

3. Medlemsstaterna ska se till att det finns effektiva arrange- mang för hantering av klagomål rörande de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Omfattningen av samt reglerna och förfarandena för sådana arrangemang ska vara medlemsstaternas ansvar i enlighet med deras institutionella och rättsliga ramar. Medlemsstaterna ska på begäran från kommissionen hantera klagomål som lämnats in till kommissionen som omfattas av deras arrangemang. Medlemsstaterna ska på begäran underrätta kommissionen om resultaten av dessa.

4. Allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaten och kommissionen ska ske via ett elektroniskt system för da- tautbyte. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa villkoren som det elektroniska systemet ska uppfylla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk- ningsförfarande som avses i artikel 150.3.

KAPITEL II

Kommissionens befogenheter och ansvar

Artikel 75

Kommissionens befogenheter och ansvar

1. Kommissionen ska utifrån tillgänglig information, inklu- sive information om utnämningen av organ som ska ansvara för förvaltning och kontroll, de dokument som varje år, i en- lighet med artikel 59.5 i budgetförordningen, lämnas av de utsedda organen, kontrollrapporter, årliga genomföranderappor- ter och revisioner som utförts av nationella organ och unions- organ, försäkra sig om att medlemsstaten har inrättat förvalt- nings- och kontrollsystem som överensstämmer med den här förordningen och de fondspecifika bestämmelserna, och att dessa system fungerar effektivt under genomförandet av pro- grammen.

2. Kommissionstjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen får utföra revisioner på plats eller kontroller under förutsättning att detta har meddelats minst tolv arbets- dagar i förväg till behörig nationell myndighet, utom i bråds- kande fall. Kommissionen ska respektera proportionalitetsprin- cipen genom att beakta behovet av att undvika att dubblera medlemsstaternas revisioner eller kontroller, risknivån med av- seende på unionens budget och behovet av att minimera de administrativa bördorna för stödmottagarna i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. De får omfatta framför allt kont- roll av att förvaltnings- och kontrollsystemen i ett program eller delar av ett program fungerar effektivt, kontroll och revision av insatser samt bedömning av om den ekonomiska förvaltningen av insatserna och programmen är sund. Medlemsstatens tjäns- temän eller bemyndigade företrädare får delta i sådana revisio- ner eller kontroller.

Kommissionens tjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen som i vederbörlig ordning bemyndigats att ut- föra revisioner eller kontroller på plats, ska få tillgång till all nödvändig dokumentation och alla nödvändiga handlingar och metadata, oavsett på vilket sätt de lagras, som gäller de insatser som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller förvaltnings- och kontrollsystemen. Medlemsstaterna ska, om kommissionen begär det, tillhandahålla kopior av sådan dokumentation, sådana handlingar och metadata.

De befogenheter som anges i denna punkt ska inte påverka till- lämpningen av nationella bestämmelser som reserverar vissa åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell lagstift- ning. Kommissionens tjänstemän och bemyndigade företrädare får bl.a. inte delta i hembesök eller formella förhör med perso- ner inom ramen för den nationella lagstiftningen. Dessa tjäns- temän och företrädare ska emellertid ha tillgång till den infor- mation som erhålls på detta sätt, utan att de nationella dom- stolarnas befogenheter påverkas och med fullständig respekt för de berörda rättssubjektens grundläggande rättigheter.

3. Kommissionen får begära att en medlemsstat vidtar nöd- vändiga åtgärder för att säkerställa att dess förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt eller att utgifterna är korrekta i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

AVDELNING IX

EKONOMISK FÖRVALTNING, GRANSKNING OCH GODKÄN- NANDE AV RÄKENSKAPER OCH FINANSIELLA KORRIGE- RINGAR, ÅTERKRAV

KAPITEL I

Ekonomisk förvaltning Artikel 76 Budgetåtaganden

Unionens budgetåtaganden för varje program ska göras årligen för varje fond under perioden 1 januari 2014–31 december 2020. Budgetåtagandena för resultatreserven i varje program ska göras separat från de kvarstående anslagen till programmet.

Kommissionens beslut om antagande av ett program ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel 84 i

budgetförordningen, och när beslutet anmälts till berörd med- lemsstat ska det utgöra ett rättsligt åtagande i den mening som avses i den förordningen.

För varje program ska budgetåtaganden för den första utbetal- ningen göras när kommissionen har antagit programmet.

Budgetåtaganden för följande delbetalningar ska göras av kom- missionen före den 1 maj varje år, på grundval av det beslut som avses i andra stycket i denna artikel, utom när artikel 16 i budgetförordningen gäller.

Vid tillämpning av resultatramen enligt artikel 22, och då man inom en prioritering inte har uppnått delmålen, ska kommis- sionen vid behov frigöra motsvarande medel som anslagits till de berörda programmen som del av resultatreserven och göra dem tillgängliga igen för de program vars anslag har ökats till följd av en ändring som kommissionen har godkänt i enlighet med artikel 22.5.

Artikel 77

Gemensamma regler för utbetalningar

1. Kommissionens utbetalning av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till varje program ska göras i enlighet med budgetanslagen och under förutsättning att det finns medel tillgängliga. Varje betalning ska överföras till det tidigaste öppna budgetåtagandet för den berörda fonden.

2. Betalningar kopplade till anslag från resultatreserven ska inte göras innan resultatreserven definitivt har tilldelats, i enlig- het med artikel 22.3 och 22.4.

3. Betalningarna ska ske i form av förhandsfinansiering, mel- lanliggande betalningar och utbetalning av slutsaldot.

4. När det gäller stödformer enligt artiklarna 67.1 första stycket leden b, c och d, 68 och 69 ska kostnader beräknade på tillämplig basis betraktas som stödberättigande utgifter.

Artikel 78

Gemensamma regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutlig utbetalning

De fondspecifika bestämmelserna ska innehålla regler för beräk- ning av det belopp som ska betalas tillbaka som mellanliggande betalning och slutlig utbetalning. Beloppet beror på den speci- fika medfinansieringsgrad som ska tillämpas för de stödberätti- gande utgifterna.

Artikel 79

Betalningsansökningar

1. Det särskilda förfarandet och vilka uppgifter som ska läm- nas in i samband med betalningsansökningar avseende alla eu- ropeiska struktur- och investeringsfonder ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

2. Den begäran om utbetalning som ska lämnas in till kom- missionen ska innehålla alla uppgifter som kommissionen be- höver för sin redovisning i enlighet med artikel 68.3 i budget- förordningen.

Artikel 80

Användning av euro

Belopp i de program som medlemsstaterna lämnat in, progno- ser över utgifter, utgiftsdeklarationer, betalningsansökningar, rä- kenskaper samt utgifter som nämns i de årliga och slutliga genomföranderapporterna ska anges i euro.

Artikel 81

Utbetalning av förskott

1. När kommissionen har beslutat att anta ett program ska den betala ut ett förskott för hela programplaneringsperioden. Det inledande förskottet ska betalas ut i flera omgångar bero- ende på budgetbehoven. Delbetalningarnas nivå ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

2. Inledande förskott ska användas enbart för utbetalningar till stödmottagare i samband med genomförandet av program- met. Den ska därför omedelbart göras tillgänglig för ansvarigt organ.

Artikel 82

Avräkning av förskott

Det belopp som betalats ut som inledande förskott ska vara helt avräknat i kommissionens räkenskaper senast när programmet avslutas.

Artikel 83

Avbrott i betalningsfristen

1. Betalningsfristen för en ansökning om mellanliggande be- talning kan i följande fall avbrytas av den bemyndigade ut- anordnaren enligt budgetförordningen i högst sex månader:

a) Om det enligt uppgifter från ett revisionsorgan på nationell nivå eller unionsnivå finns tydliga indikationer på en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

b) Om den bemyndigade utanordnaren måste genomföra ytter- ligare kontroller till följd av uppgifter som kommit till den- nes kännedom som tyder på att utgifter i en begäran om utbetalning har samband med en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder.

c) Om något av de dokument som krävs enligt artikel 59.5 i budgetförordningen inte har lämnats in.

Medlemsstaten får samtycka till en förlängning av avbrottsperio- den med ytterligare tre månader.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange specifika grunder för att avbryta utbetalningar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och av huruvida den är återkommande.

2. Den bemyndigade utanordnaren ska begränsa avbrottet till att gälla den del av utgifterna som omfattas av den betalnings- ansökan som berörs av omständigheter som avses i punkt 1 första stycket, såvida det inte är omöjligt att identifiera den del av utgifterna som påverkas. Den delegerade utanordnaren ska omedelbart och skriftligen informera medlemsstaten och den förvaltande myndigheten om anledningen till avbrottet och be dem att åtgärda situationen. Den delegerade utanordnaren ska låta avbrottet upphöra så snart nödvändiga åtgärder har vidta- gits.

KAPITEL II

Granskning och godkännande av räkenskaper

Artikel 84

Tidsfrist för kommissionens granskning och godkännande av räkenskaper

Senast den 31 maj året efter räkenskapsperiodens slut ska kom- missionen i enlighet med artikel 59.6 i budgetförordningen till- lämpa förfaranden för granskning och godkännande av räken- skaper och informera medlemsstaten om huruvida den godkän- ner räkenskaperna som rättvisande, fullständiga och korrekta i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

KAPITEL III

Finansiella korrigeringar

Artikel 85

Kommissionens finansiella korrigeringar

1. Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis ställa in unionens bidrag till ett program och genom att från en medlemsstat återvinna, i syfte att utesluta utgifter som betalats ut i strid med tillämplig rätt från unionens finansiering.

2. Överträdelser av tillämplig lagstiftning ska leda till finan- siella korrigeringar bara med avseende på utgifter som har de- klarerats för kommissionen och när ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Överträdelsen har påverkat det ansvariga organets urval av insatser som ska få stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller, om det på grund av överträdel- sens karaktär inte är möjligt att fastställa den påverkan, det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan på- verkan.

b) Det finns en risk att överträdelsen har eller skulle ha kunnat påverka de utgifter som deklarerats för återbetalning ur unio- nens budget eller, om det på grund av överträdelsens karak- tär inte är möjligt att kvantifiera dess ekonomiska verkning- ar, men det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan påverkan.

3. När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering enligt punkt 1 ska den respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till av vilken art och hur allvarlig över- trädelsen av tillämplig lagstiftning är, och dess ekonomiska följ- der för unionens budget. Kommissionen ska informera Europa- parlamentet om beslut om tillämpning av finansiella korrige- ringar.

4. Kriterierna och förfarandet för att tillämpa finansiella kor- rigeringar ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

KAPITEL IV

Återkrav Artikel 86 Principer

1. Alla program ska genomgå ett återkravsförfarande som inrättats eftersom återkrav för belopp som inte omfattas av förskott eller betalningsansökningar inom en viss tidsperiod ska återkrävas, inbegripet betalningsansökningar av vilka alla eller en del är föremål för ett avbrott i betalningsfristen eller ett innehållande av betalningar.

2. Åtaganden för periodens sista år ska återkrävas i enlighet med reglerna för avslutande av programmen.

3. I de fondspecifika bestämmelserna ska den exakta tillämp- ningen av återkravsregeln fastställas för varje europeisk struktur- och investeringsfond.

4. Den del av åtagandena som fortfarande är öppen ska återkrävas om något av de dokument som behövs för avslutan- det inte har lämnats in till kommissionen inom de tidsfrister som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

5. Budgetanslagen beträffande resultatreserven ska endast omfattas av återkrävandeförfarandet i punkt 4.

Artikel 87

Undantag från återkrav

1. Det belopp som berörs av återkrav ska minskas med be- lopp motsvarande den del av budgetåtagandet för vilken:

a) insatserna hålls inne genom ett rättsligt förfarande eller ett administrativt överklagande med uppskjutande verkan.

b) det inte har varit möjligt att lämna in någon begäran om utbetalning på grund av force majeure som allvarligt påver- kat genomförandet av hela eller delar av programmet.

De nationella myndigheter som åberopar force majeure enligt första stycket led b ska visa de direkta följderna av force ma- jeure för genomförandet av hela eller delar av programmet.

För tillämpningen av första stycket leden a och b får minsk- ningen begäras en gång om innehållandet av medel eller force majeure varade högst ett år, eller mer än en gång om innehål- landet eller ett antal gånger som motsvarar varaktigheten av force majeure eller antalet år mellan den dag då insatsen hålls inne genom ett rättsligt eller administrativt beslut och dagen för ett slutligt rättsligt eller administrativt beslut.

2. Senast den 31 januari ska medlemsstaten informera kom- missionen om de undantag som avses i punkt 1 första stycket leden a och b för det belopp som ska deklareras vid utgången av föregående år.

Artikel 88

Förfarande

1. Kommissionen ska i god tid informera den berörda med- lemsstaten och den förvaltande myndigheten när det finns risk för tillämpning av återkravsregeln enligt artikel 86.

2. På grundval av de uppgifter som kommissionen mottagit från den 31 januari, ska den informera medlemsstaterna och den förvaltande myndigheten om det beloppet för återkrav, till följd av de uppgifterna, kommer att uppgå till.

3. Medlemsstaten ska ha två månader på sig att godkänna det belopp som ska återkrävas eller lämna synpunkter.

4. Senast den 30 juni ska medlemsstaten till kommissionen lämna in en reviderad finansieringstabell som avspeglar det minskade stödbeloppet för en eller flera prioriteringar inom programmet för det berörda budgetåret med hänsyn till tilldel- ning per fond och per regionkategori, i tillämpliga fall. Om medlemsstaten underlåter att göra det ska kommissionen re- videra finansieringstabellen genom att minska bidragen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för det berörda budgetåret. Den minskningen ska göras proportionellt för varje prioritering.

5. Kommissionen ska ändra sitt beslut om antagande av pro- grammet genom genomförandeakter senast den 30 september.

DEL TRE

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR ERUF, EFS OCH SAMMANHÅLLNINGSFONDEN

AVDELNING I

MÅL OCH BUDGETRAM

KAPITEL I

Uppgift, mål och stödets geografiska täckning

Artikel 89

Uppgift och mål

1. Fonderna ska bidra till att utveckla och fullfölja unionens åtgärder för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget.

De åtgärder som stöds av fonderna ska också bidra till förverk- ligandet av unionsstrategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

2. För den uppgift som avses i punkt 1, ska följande syften eftersträvas:

a) Investering för tillväxt och sysselsättning i medlemsstater och regioner, som ska stödjas av fonderna.

b) Europeiskt territoriellt samarbete, som ska stödjas av Eruf.

Artikel 90

Investering för målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1. Strukturfonderna ska stödja målet Investering för tillväxt och sysselsättning i alla regioner som motsvarar nivå 2 i den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter (nedan kallad Nuts 2) som inrättats genom förordning (EG) nr 1059/2003 (1), ändrad genom förordning (EG) nr 105/2007.

2. Medel för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska anslås till följande tre kategorier av Nuts 2-regioner:

a) Mindre utvecklade regioner, vars BNP per capita är mindre än 75 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

b) Övergångsregioner, vars BNP per capita är mellan 75 % och 90 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

c) Mer utvecklade regioner, vars BNP per capita är högre än 90 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

Klassificeringen av regioner i en av de tre kategorierna ska fast- ställas utifrån hur varje regions BNP per capita, mätt i köpkrafts- pariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2007–2009, förhåller sig till genomsnittlig BNP i EU- 27 under samma period.

3. Sammanhållningsfonden ska stödja de medlemsstater vars BNI per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2008–2010, är lägre än 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 under samma period.

De medlemsstater som är berättigade till medel från Samman- hållningsfonden 2013 men vars nominella BNI per capita över- stiger 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 beräknat enligt första stycket, ska under en övergångsperiod få stöd från Sammanhållningsfonden på särskilda grunder.

4. Omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut med en förteckning över de regioner som uppfyller kriterierna

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS)

(EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

för de tre regionkategorierna i punkt 2 och de medlemsstater som uppfyller kriterierna i punkt 3. Den förteckningen ska gälla under perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

5. År 2016 ska kommissionen se över vilka medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden på grundval av BNI-talen från unionen för EU-27 under perioden 2012–2014. De medlemsstater vars nominella BNI per capita underskrider 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 ska på nytt vara berättigade att få stöd från Sammanhållningsfonden och de medlemsstater som var berättigade att få stöd från Sam- manhållningsfonden och vars nominella BNI per capita översti- ger 90 % ska upphöra att vara stödberättigade och få stöd från Sammanhållningsfonden på särskilda grunder under en över- gångsperiod.

KAPITEL II

Budgetram

Artikel 91

Medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

1. De medel för ekonomisk, social och territoriell samman- hållning som är tillgängliga för budgetåtaganden under perioden 2014–2020 ska uppgå till 325 145 694 739 EUR i 2011 års priser, i enlighet med den uppdelning per år som återfinns i bilaga VI, varav 322 145 694 739 EUR utgör de samlade medel som tilldelas Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och 3 000 000 000 EUR utgör en särskild tilldelning för sysselsätt- ningsinitiativet för unga. Medlen för ekonomisk, social och ter- ritoriell sammanhållning ska indexregleras med 2 % per år inför programplanering och senare budgetering i unionens budget.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut om årlig fördelning per medlemsstat av de samlade med- len inom målet investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete och den årliga fördel- ningen per medlemsstat av medlen från den särskilda tilldel- ningen för sysselsättningsinitiativet för unga samt en förteck- ning över stödberättigade regioner, i enlighet med de kriterier och den metod som anges i bilagorna VII respektive VIII, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i den här ar- tikeln eller artikel 92.8.

3. Av de samlade medlen efter det avdrag för stödet till FSE som avses i artikel 92.6 och stödet till de mest utsatta enligt artikel 92.7 ska 0,35 % anslås till tekniskt stöd på kommissio- nens initiativ.

Artikel 92

Medel för Investering för målet tillväxt och sysselsättning och för målet Europeiskt territoriellt samarbete

1. Medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska uppgå till 96,33 % av de samlade medlen (dvs. till 313 197 435 409 EUR) och de ska fördelas på följande sätt:

a) 52,45 % (dvs. 164 279 015 916 EUR) till mindre utvecklade regioner.

b) 10,24 % (dvs. 32 084 931 311 EUR) till övergångsregioner.

c) 15,67 % (dvs. 49 084 308 755 EUR) till mer utvecklade re- gioner.

d) 21,19 % (dvs. 66 000 000 000 EUR) till medlemsstater som får stöd från Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.

e) 0,44 % (dvs. 1 386 794 724 EUR) som tilläggsfinansiering för de yttersta randområden som anges i artikel 349 i EUF-fördraget och för de Nuts 2-regioner som uppfyller kri- terierna i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutnings- akt.

2. Utöver de belopp som anges i artikel 91 och punkt 1 i den här artikeln ska ytterligare ett belopp på 94 200 000 EUR respektive 92 400 000 EUR för åren 2014 och 2015 göras till- gängliga enligt "kompletterande justeringar" enligt bilaga VII. Dessa belopp ska fastställas i det beslut av kommissionen som avses i artikel 91.2.

3. År 2016 ska kommissionen i sin tekniska justering för 2017 i enlighet med artikel 4 och 5 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 se över de totala anslagen till målet Investering för tillväxt och sysselsättning för varje medlemsstat under pe- rioden 2017–2020, och tillämpa den tilldelningsmetod som fastställts i punkterna 1-16 i bilaga VII på grundval av den senast tillgängliga statistiken och, för de medlemsstater som omfattas av utgiftstak, en jämförelse mellan den samlade brut- tonationalprodukten för 2014–2015 och den samlade brutto- nationalprodukten för samma period som beräknats 2012 i enlighet med punkt 10 i bilaga VII. Om den sammanlagda avvikelsen mellan de reviderade tilldelningarna och de totala tilldelningarna är mer än +/– 5 % ska de totala tilldelningarna justeras därefter. I enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 ska justeringarna fördelas jämnt över åren 2017–2020 och budgetramens utgiftstak för åren i fråga anpassas därefter. Den totala nettoeffekten av justering- arna, vare sig den är positiv eller negativ, får inte överstiga 4 000 000 000 EUR. Efter de tekniska justeringarna ska kom- missionen genom genomförandeakter anta ett beslut om en ändrad årlig fördelning per medlemsstat av de samlade medlen.

4. För att se till att tillräckliga investeringar riktas till sys- selsättning av ungdomar, arbetskraftens rörlighet, kunskap, so- cial delaktighet och bekämpning av fattigdom ska den andel av strukturfondernas medel som är tillgänglig för programplane- ring för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning som tilldelats ESF i varje medlemsstat inte vara lägre än motsvarande ESF-andel för den medlemsstaten, som fastställs i de operativa programmen för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning för programpe- rioden 2007-2013. Till denna andel tillkommer ytterligare ett belopp för varje medlemsstat i enlighet med den metod som anges i bilaga IX i syfte att se till att ESF-andelen i % av de totala sammanlagda medlen för strukturfonderna och Samman- hållningsfonden på unionsnivå, utom stöd från Sammanhåll- ningsfonden till transportinfrastruktur inom FSE enligt

punkterna 4-6 och stöd från strukturfonderna för livsmedels- stöd till de sämst ställda som avses i punkt 7, är minst 23,1 % i medlemsstaterna. För tillämpningen av denna punkt ska en investering som tillhandhålls från ESF till sysselsättningsinitiati- vet för unga betraktas som en del av de medel från struktur- fonderna som anslås till ESF.

5. Medlen för sysselsättningsinitiativet för unga ska uppgå till 3 000 000 000 EUR från den särskilda tilldelningen för syssel- sättningsinitiativet för unga och minst 3 000 000 000 EUR från riktade investeringar från ESF.

6. Det stödbelopp från Sammanhållningsfonden som ska överföras till FSE ska uppgå till 10 000 000 000 EUR. Det ska enbart användas till transportinfrastrukturprojekt i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 i de medlemsstater som är be- rättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut där den på proportionella grunder fastställer det belopp som ska överföras från Strukturfondsanslaget till FSE för varje medlems- stat för hela perioden. Sammanhållningsfondens anslag till varje medlemsstat ska minskas proportionellt i enlighet därmed.

De årliga anslagen för det stöd från Sammanhållningsfonden som avses i första stycket ska föras in i tillämpliga budgetposter för FSE från och med 2014 års budgetförfarande.

Det belopp som överförts från Sammanhållningsfonden till FSE, som avses i första stycket, ska genomföras genom att anordna särskilda ansökningsomgångar för projekt för genomförandet av stomnät eller för projekt och horisontell verksamhet som fast- ställts i del I i bilaga I till förordning (EU) nr 1316/2013.

Regler tillämpliga på transportsektorn enligt förordning (EU) nr 1316/2013 ska tillämpas för de särskilda ansökningsomgångar som avses i fjärde stycket. Fram till den 31 december 2016 ska projekt som är berättigade till finansiering väljas ut med respekt för de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållnings- fonden. Från och med den 1 januari 2017 ska medel som överförts till FSE, och som inte har anslagits för ett transport- infrastrukturprojekt, göras tillgängliga för alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med för- ordning (EU) nr 1316/2013.

För att stödja medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och som kan ha svårt att utse projekt med tillräcklig mognad, kvalitet eller båda delarna, och som har tillräckligt unionsmervärde, ska särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för programstöd som syftar till att förbättra den institutionella kapaciteten och effektiviteten hos offentliga för- valtningar och offentliga tjänster i samband med utveckling och genomförande av sådana projekt som anges i del I i bilagan till förordning (EU) nr 1316/2013. För att de överförda medlen ska

utnyttjas maximalt i alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx får kommissionen anordna fler ansökningsomgångar.

7. Stödet från strukturfonderna för stöd till de sämst ställda inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska uppgå till minst 2 500 000 000 EUR och kan ökas med upp till 1 000 000 000 EUR genom frivilligt extra stöd från medlems- staterna.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut där den fastställer det belopp som ska överföras från struktur- fondsanslaget för stöd till de sämst ställda för hela perioden. Strukturfondsanslaget för varje medlemsstat ska minskas med motsvarande belopp i förhållande till minskningen för varje regionkategori.

De årliga anslagen för det stöd från strukturfonderna som avses i första stycket ska föras in i tillämpliga budgetposter för stöd till de sämst ställda vid 2014 års budgetförfarande.

8. Av strukturfondsmedlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska 330 000 000 EUR anslås till innovativa åtgärder under kommissionens direkta eller indirekta förvaltning på området hållbar stadsutveckling.

9. Medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete ska uppgå till 2,75 % av de samlade medel som är tillgängliga för budgetåtaganden från fonderna under perioden 2014–2020 (dvs. 8 948 259 330 EUR).

10. För tillämpningen av den här artikeln, artiklarna 18, 91, 93, 95, 99, 120, bilaga I och bilaga X till denna förordning, för tillämpningen av artikel 4 i Eruf-förordningen, artiklarna 4 och 16-23 i ESF-förordningen och artikel 3.3 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete, ska det yttersta randområdet Mayotte anses utgöra en Nuts 2-region som omfattas av kate- gorin mindre utvecklade regioner. För tillämpningen av arti- kel 3.1 och 3.2 i förordningen om europeiskt territoriellt sam- arbete ska Mayotte och Saint-Martin anses utgöra Nuts 3-regio- ner.

Artikel 93

Ej överförbara medel mellan regionkategorier

1. Det ska inte vara möjligt att överföra de samlade anslagen för varje medlemsstat för mindre utvecklade regioner, över- gångsregioner respektive mer utvecklade regioner mellan de olika regionkategorierna.

2. I vederbörligen motiverade fall som rör genomförandet av ett eller flera tematiska mål kan kommissionen, som ett undan- tag från punkt 1, godta ett förslag från en medlemsstat när den först lämnar in partnerskapsöverenskommelsen eller, i vederbör- ligen motiverade fall, vid tilldelningen av resultatreserven eller

en större revidering av partnerskapsöverenskommelsen, om att överföra högst 3 % av det samlade anslaget för en regionkate- gori till andra regionkategorier.

Artikel 94

Ej överförbara medel mellan mål

1. Det ska inte vara möjligt att överföra de samlade anslagen för varje medlemsstat för målet Investering för tillväxt och sys- selsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete mellan dessa mål.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan kommissionen, i syfte att upprätthålla effektiva bidrag från fonderna till de åtgärder som avses i artikel 89.1, i vederbörligen motiverade fall, och med förbehåll för villkoren i punkt 3, genom en genomförandeakt anta ett förslag från en medlemsstat när den först lämnar in partnerskapsöverenskommelsen om att överföra en del av sitt anslag för målet Europeiskt territoriellt samarbete till målet In- vestering för tillväxt och sysselsättning.

3. Andelen av målet Europeiskt territoriellt samarbete i den medlemsstat som lägger fram det förslag som avses i punkt 2 ska utgöra minst 35 % av de samlade anslagen till den med- lemsstaten för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete, och den ska efter överföringen utgöra minst 25 % av de samlade anslagen.

Artikel 95

Additionalitet

1. I denna artikel och i bilaga X gäller följande definitioner:

1. fast bruttoinvestering: inhemska producenters förvärv, minus avyttringar, av fasta tillgångar under en viss period, plus vissa tillägg till värdet av icke-producerade tillgångar som uppstått genom en producents eller institutionell enhets produktiva verk- samhet, enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2223/96 (1).

2. fasta tillgångar: materiella eller immateriella tillgångar till- komna som resultat av produktionsprocesser som själva an- vänds upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser under mer än ett år.

3. offentlig sektor: de institutionella enheter som sammantagna, utöver att utöva sitt politiska ansvar och reglera ekonomin, tillhandahåller huvudsakligen icke marknadsproducerade tjänster (och möjligen även varor) för enskild eller kollektiv förbrukning samt omfördelar inkomster och förmögenhet.

4. offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder: den of- fentliga sektorns fasta bruttoinvesteringar.

(1) Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1).

2. Xxxx från fonderna för målet Investering för tillväxt och sysselsättning får inte ersätta en medlemsstats offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder.

3. Under perioden 2014–2020 ska medlemsstaterna se till att deras genomsnittliga årliga offentliga eller motsvarande ut- gifter för strukturåtgärder håller sig på minst den referensnivå som anges i partnerskapsöverenskommelsen.

Vid fastställandet av den referensnivå som avses i första stycket ska kommissionen och medlemsstaterna beakta det allmänna makroekonomiska läget och särskilda eller exceptionella om- ständigheter, t.ex. privatiseringar, en ovanligt hög nivå på de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder i en medlemsstat under programperioden 2007–2013 samt utveck- lingen för andra indikatorer för offentliga investeringar. De ska också beakta förändringar i de nationella anslagen från fonderna i förhållande till åren 2007–2013.

4. En kontroll av om de offentliga eller motsvarande utgif- terna för strukturåtgärder inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning har bibehållits under perioden ska endast göras i de medlemsstater där minst 15 % av befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner.

I de medlemsstater där minst 65 % av den totala befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner ska kontrollen göras på nationell nivå.

I de medlemsstater där mer än 15 % och mindre än 65 % av den totala befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner ska kontrollen göras på nationell och regio- nal nivå. Medlemsstaterna ska i detta syfte förse kommissionen med information om utgifterna i de mindre utvecklade regio- nerna och övergångsregionerna vid varje etapp i kontrollför- farandet.

5. Kontrollen av om nivån på de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder inom målet Investering för till- växt och sysselsättning ligger kvar på en oförändrad nivå ska göras när partnerskapsöverenskommelsen lämnas in (nedan kal- lad förhandskontroll), år 2018 (nedan kallad kontroll efter halva tiden) och 2022 (nedan kallad efterhandskontroll).

De närmare bestämmelserna om kontroll av additionaliteten återfinns under punkt 2 i bilaga X.

6. Om kommissionen vid efterhandskontrollen fastställer att en medlemsstat inte har upprätthållit den referensnivå för de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning som anges i partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med bilaga X, kan kommissionen, i förhållande till i vilken grad skyldigheterna fullgjorts, genomföra en finansiell korrigering genom att anta ett beslut genom en genomförandeakt. När kommissionen be- slutar om den ska genomföra en finansiell korrigering eller inte ska den beakta om den ekonomiska situationen i medlemsstaten

har förändrats väsentligt sedan kontrollen efter halva tiden. Närmare bestämmelser om satserna för finansiell korrigering återfinns under punkt 3 i bilaga X.

7. Punkterna 1–6 ska inte gälla för program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

AVDELNING II PROGRAMPLANERING KAPITEL I

Allmänna bestämmelser för fonderna

Artikel 96

Innehållet i samt antagande och ändring av de operativa programmen inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1. Ett operativt program ska omfatta prioriterade områden. Ett insatsområde ska beröra en fond och en regionkategori, med undantag för Sammanhållningsfonden, och ska utan att det påverkar tillämpningen av artikel 59 motsvara ett tematiskt mål och omfatta en eller flera investeringsprioriteringar för det tematiska målet i fråga, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Om så är lämpligt och för att det, genom ett tematiskt enhetligt och integrerat tillvägagångssätt, ska bli mer verkningsfullt och effektivt, får ett insatsområde

a) omfatta mer än en regionkategori,

b) omfatta en eller flera kompletterande investeringspriorite- ringar från Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF inom ra- men för ett enda tematiskt mål,

c) i vederbörligen motiverade fall kombinera en eller flera kom- pletterande investeringsprioriteringar från olika tematiska mål för att maximera deras bidrag till det prioriterade om- rådet,

d) när det gäller ESF, kombinera investeringsprioriteringar från de olika tematiska mål som anges i punkterna 8, 9, 10 och 11 i artikel 9 första stycket för att andra prioriterade om- råden lättare ska kunna få bidrag från investeringspriorite- ringarna och för att genomföra social innovation och trans- nationellt samarbete.

Medlemsstaterna får kombinera två eller flera av valmöjlighe- terna i leden a–d.

2. Ett operativt program ska bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och till att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, och ska innehålla följan- de:

a) En motivering till valet av tematiska mål, motsvarande inve- steringsprioriteringar och finansiell fördelning, med beak- tande av partnerskapsöverenskommelserna, på grundval av en kartläggning av regionala och, i förekommande fall, na- tionella behov, inbegripet behov när det gäller att hantera de

utmaningar som anges i de relevanta landspecifika rekom- mendationerna som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rekommendationer från rådet som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, med beaktande av förhandsutvärderingen i enlighet med ar- tikel 55.

b) För vart och ett av de prioriterade områdena, utom tekniskt stöd, ska det innehålla

i) investeringsprioriteringarna och motsvarande specifika mål,

ii) de förväntade resultaten för varje enskilt mål samt mot- svarande resultatindikatorer, med utgångsvärde och mål- värde, när så är lämpligt kvantifierade, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna, i syfte att stärka program- planeringens resultatinriktning,

iii) en beskrivning av den typ av åtgärder, med exempel, som ska stödjas inom ramen för varje investeringsprio- ritering och deras förväntade bidrag till de specifika mål som anges i led i, inbegripet principerna för valet av insatser och, i lämpliga fall, angivande av huvudsakliga målgrupper, särskilda geografiska målområden, typ av stödmottagare, hur man planerar att använda finansie- ringsinstrumenten och större projekt,

iv) aktivitetsindikatorer, inbegripet det kvantifierade målvär- det, som förväntas bidra till resultaten i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för varje investeringsprio- ritering,

v) fastställande av etapper för genomförande samt ekono- miska indikatorer och, när det är lämpligt, aktivitetsindi- katorer som kan utgöra delmål och mål för resultatra- men i enlighet med artikel 19.1 och bilaga II,

vi) motsvarande insatskategorier baserat på en nomenklatur som antagits av kommissionen och en preliminär upp- delning av de anslagna medlen,

vii) om så är lämpligt, en sammanfattning av den planerade användningen av tekniskt stöd, vid behov inklusive åt- gärder för att öka den administrativa kapaciteten hos de myndigheter som ansvarar för förvaltning och kontroll av programmen och stödmottagarna,

c) För vart och ett av insatsområdena rörande tekniskt stöd ska det innehålla

i) särskilda mål,

ii) förväntade resultat för varje specifikt mål samt, i objek- tivt motiverade fall med hänsyn till åtgärdernas innehåll, motsvarande resultatindikatorer, med utgångsvärde och målvärde, i enlighet med de fondspecifika bestämmelser- na,

iii) en beskrivning av åtgärder som ska stödjas och deras förväntade bidrag till de specifika målen i led i,

iv) de aktivitetsindikatorer som förväntas bidra till resultaten,

v) motsvarande insatskategorier baserat på en nomenklatur som antagits av kommissionen och en preliminär upp- delning av de anslagna medlen.

Led ii ska inte tillämpas när unionens bidrag till det eller de prioriterade områdena för tekniskt stöd i ett operativt pro- gram inte överskrider 15 000 000 EUR.

d) En finansieringsplan med följande tabeller:

i) Tabeller där det för varje år anges vilka totala finansiella anslag som man planerar att avsätta för stöd från varje enskild fond, i enlighet med artiklarna 60, 120 och 121, och fastställs belopp anknutna till resultatreserven.

ii) Tabeller där det för hela programperioden, för det opera- tiva programmet och för varje insatsområde anger hela anslaget för stöd från var och en av fonderna och med- lemsstaternas medfinansiering, och fastställs belopp an- knutna till resultatreserven. För prioriterade områden som berör flera regionkategorier ska tabellerna visa de totala anslagen från fonderna och den nationella med- finansieringen för varje regionkategori.

För prioriterade områden där man kombinerar investe- ringsprioriteringar från olika tematiska mål ska tabellen visa de totala anslagen från var och en av fonderna och medlemsstaternas medfinansiering för vart och ett av de motsvarande tematiska målen.

Om den nationella medfinansieringen består av offentlig och privat medfinansiering ska tabellen innehålla en ungefärlig uppdelning mellan de offentliga och privata delarna. Tabellen ska också i informationssyfte visa EIB:s planerade deltagande.

e) En förteckning över större projekt för vilka genomförandet planeras under programperioden.

Kommissionen ska anta genomförandeakter rörande den no- menklatur som avses i första stycket leden b vi och c v. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

3. Ett operativt program ska, med beaktande av dess innehåll och mål, beskriva det integrerade tillvägagångssättet vid territo- riell utveckling, varvid hänsyn ska tas till partnerskapsöverens- kommelsen, och visa hur det operativa programmet bidrar till uppfyllandet av dess mål och förväntade resultat och, i lämpliga fall, ange följande:

a) Tillvägagångssättet vid användning av instrument för lokal utveckling samt principerna för fastställande av områden där det kommer att genomföras.

b) Det preliminära beloppet för Eruf-stödet för integrerade åt- gärder för hållbar stadsutveckling, som ska genomföras i enlighet med artikel 7.3 i Eruf-förordningen och det preli- minära ESF-stödet till integrerade åtgärder.

c) Tillvägagångssätt vid användning av instrumentet för integre- rad territoriell investering, utom i de fall som omfattas av led b, samt ett preliminärt finansiellt anslag från varje insats- område.

d) Bestämmelser för interregionala och transnationella åtgärder inom de operativa programmen, där stödmottagarna finns i mer än en medlemsstat.

e) När medlemsstater och regioner deltar i makroregionala stra- tegier och havsområdesstrategier, de enligt programmet pla- nerade insatsernas bidrag till dessa strategier, enligt de behov för programområdet som fastställts av medlemsstaten.

4. Dessutom ska följande anges i det operativa programmet:

a) I tillämpliga fall, fastställande av huruvida och hur det möter särskilda behov i geografiska områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskrimine- ring eller utestängning, med särskilt beaktande av margina- liserade befolkningsgrupper och personer med funktionsned- sättning, och, i relevanta fall, bidraget till det integrerade tillvägagångssätt som anges i partnerskapsöverenskommelsen för detta syfte.

b) I tillämpliga fall, fastställande av huruvida och hur det möter de befolkningsmässiga utmaningar för regioner eller särskilda behov i områden med allvarliga och permanenta, natur- betingade eller demografiska nackdelar som avses i arti- kel 174 i EUF-fördraget samt bidraget till det integrerade tillvägagångssätt som anges i partnerskapsöverenskommelsen för detta syfte.

5. Det operativa programmet ska innehålla uppgift om

a) förvaltande myndighet, i tillämpliga fall attesterande myndig- het och revisionsmyndighet,

b) det organ som kommissionen ska göra utbetalningarna till,

c) de åtgärder som vidtagits för att engagera parterna i artikel 5 i utformningen av det operativa programmet och partnernas roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av det operativa programmet.

6. Med beaktande av partnerskapsöverenskommelsens inne- håll och medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar ska även följande anges det i det operativa programmet:

a) Mekanismerna för att säkerställa samordningen mellan fon- derna, Ejflu, EHFF och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå samt EIB, med beaktande av de relevanta bestämmelserna i den gemensamma strategiska ramen.

b) För varje förhandsvillkor som fastställts i enlighet med arti- kel 19 och bilaga XI, som är tillämpligt på det operativa programmet, en utvärdering av huruvida förhandsvillkoret är uppfyllt den dag då partnerskapsöverenskommelsen och det operativa programmet lämnas in; när ett förhandsvillkor inte är uppfyllt, en beskrivning av de åtgärder som krävs för att uppfylla det, ansvariga organ och en tidsplan för sådana åtgärder i enlighet med sammanfattningen i partnerskaps- överenskommelsen.

c) En sammanfattning av bedömningen av den administrativa bördan för stödmottagarna och, vid behov, planerade åtgär- der tillsammans med en preliminär tidsram för att minska den administrativa bördan.

7. För varje operativt program, utom för dem där det tek- niska stödet ges inom ett specifikt operativt program, ska, med förbehåll för medlemsstatens vederbörligen motiverade bedöm- ning att det är relevant med tanke på de operativa program- mens innehåll och mål, ingå en beskrivning av

a) de specifika åtgärderna för att ta hänsyn till miljöskyddskrav, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimat- förändringar, motståndskraft mot katastrofer samt riskföre- byggande och riskhantering, vid urvalet av insatser,

b) de specifika åtgärderna för att främja lika möjligheter och förhindra diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ur- sprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning i samband med förberedelsen, utarbe- tandet och genomförandet av det operativa programmet, särskilt när det gäller tillgång till finansiering, med hänsyn till behoven hos olika målgrupper som riskerar att drabbas av sådan diskriminering, särskilt kraven på att säkerställa tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning,

c) hur det operativa programmet bidrar till att främja jämställd- het, och när så är lämpligt, bestämmelser för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras både på program- och insatsnivå.

Medlemsstaterna får lämna in ett yttrande från de nationella jämställdhetsorganen om de åtgärder som anges i första stycket leden b och c tillsammans med förslaget till operativt program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

8. När en medlemsstat utarbetar högst ett operativt program för varje fond får de delar av det operativa programmet som omfattas av punkterna 2 första stycket led a, 3 a, 3 c, 3 d, 4 och 6 införlivas endast i de relevanta bestämmelserna i partner- skapsöverenskommelsen.

9. Det operativa programmet ska utarbetas i enlighet med en modell. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta en genomförandeakt för att fastställa den modellen. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti- kel 143.2.

10. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av alla delar (inbegripet eventuella framtida ändringar) av det operativa programmet som omfattas av denna artikel, utom de som omfattas av punkterna 2 första stycket leden b vi, c v och e, 4, 5, 6 a, 6 c och 7, för vilka medlemsstaterna förblir ansvariga.

11. Den förvaltande myndigheten ska delge kommissionen alla beslut som ändrar delar av de operativa programmen som inte omfattas av kommissionens beslut som avses i punkt 10 inom en månad från dagen för det ändringsbeslutet. Beslutet ska ange datum för ikraftträdande, som inte får vara tidigare än datum för antagande.

Artikel 97

Särskilda bestämmelser om programplaneringen för stöd till det gemensamma instrumentet för obegränsade garantier och värdepapperisering inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

I enlighet med artikel 28 ska det operativa program som avses i artikel 39.4 första stycket led b endast omfatta de delar som avses i artikel 96.2 b i, 96.2 b ii, 96.2 b iv, 96.2 d, 96.5 och

96.6 b.

Artikel 98

Gemensamt stöd från fonderna inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1. Fonderna får tillsammans stödja operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

2. Eruf och ESF kan komplettera varandra och inom en gräns på 10 % unionsfinansiering för varje insatsområde inom ett

operativt program kan de finansiera en del av en insats där kostnaderna berättigar till stöd från den andra fonden, enligt den fondens regler för stödberättigande, under förutsättning att dessa kostnader är nödvändiga för att insatsen ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt och att de är direkt kopplade till den.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

Artikel 99

Geografiskt tillämpningsområde för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

Om inte annat avtalats mellan kommissionen och medlemssta- ten ska de operativa programmen för Eruf och ESF inrättas på lämplig geografisk nivå, minst på Nuts 2-nivå, i överensstäm- melse med medlemsstatens särskilda institutionella och rättsliga ram.

Operativa program som får stöd från Sammanhållningsfonden ska utarbetas på nationell nivå.

KAPITEL II

Större projekt Artikel 100 Innehåll

Som ett led i ett eller flera operativa program som har varit föremål för ett kommissionsbeslut enligt artikel 96.10 i denna förordning eller enligt artikel 8.12 i ETS-förordningen får Eruf och Sammanhållningsfonden stödja insatser som omfattar en rad bygg- och anläggningsarbeten, insatser eller tjänster som syftar till att fullgöra en odelbar uppgift av en precis ekonomisk eller teknisk natur med tydligt fastställda mål och för vilka de totala stödberättigande kostnaderna överstiger 50 000 000 EUR och i de fall insatserna bidrar till de tematiska målen enligt artikel 9 första stycket punkt 7 då de totala stödberättigande kostnaderna överstiger 75 000 000 EUR (nedan kallat större pro­ jekt). Finansieringsinstrument ska inte betraktas som större pro- jekt.

Artikel 101

Uppgifter som är nödvändiga för godkännande av större projekt

Innan ett större projekt godkänns ska den förvaltande myndig- heten se till att följande uppgifter är tillgängliga:

a) Uppgifter om det organ som ska ansvara för genomförandet av det större projektet och dess mandat.

b) En beskrivning av investeringen och dess läge.

c) Sammanlagd kostnad och sammanlagd stödberättigande kostnad, med beaktande av kraven i artikel 61.

d) De genomförbarhetsstudier som genomförts, inklusive analys av alternativ och resultat.

e) En kostnads-nyttoanalys, där det ingår en ekonomisk och finansiell analys, samt en riskbedömning.

f) En miljökonsekvensbeskrivning där hänsyn tas till behovet av begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt motståndskraft mot katastrofer.

g) En förklaring om på vilket sätt det större projektet överens- stämmer med relevanta prioriterade områden inom det eller de berörda operativa programmen, och hur man förväntar sig att det kan bidra till att de specifika målen inom de prioriterade områdena kan uppnås samt det förväntade bi- draget till socioekonomisk utveckling.

h) En finansieringsplan där det redogörs för de totala ekono- miska medel som planeras ingå och det planerade stödet från fonderna, EIB och andra finansieringskällor, tillsammans med fysiska och finansiella indikatorer för att övervaka framste- gen med beaktande av de identifierade riskerna.

i) En tidsplan för genomförandet av det större projektet och, om genomförandeperioden förväntas bli längre än program- perioden, de olika etapper för vilka stöd från fonderna kom- mer att krävas under programperioden.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande av den metod på grundval av erkänd god praxis som ska användas vid genomförandet av den kostnads-nyttoanalys som avses i första stycket led e. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig- het med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

På en medlemsstats initiativ får uppgifterna i första stycket leden a–i bedömas av oberoende experter med stöd av tekniskt stöd från kommissionen eller, efter överenskommelse med kommis- sionen, av andra oberoende experter (nedan kallad kvalitets­ granskning). I övriga fall ska medlemsstaten lämna de uppgifter som avses i första stycket leden a–i till kommissionen så snart de är tillgängliga.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med avseende på fastställande av den metod som ska användas för att utföra kvalitetsgranskningen av ett större projekt.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande av formatet för inlämnande av de uppgifter som anges i leden a–i i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 143.2.

Artikel 102

Beslut om större projekt

1. När oberoende experter har bedömt ett större projekt positivt i en kvalitetsgranskning på grundval av deras bedöm- ning av de uppgifter som avses i artikel 101 första stycket får den förvaltande myndigheten välja ut större projekt i enlighet med artikel 125.3. Den förvaltande myndigheten ska anmäla utvalda större projekt till kommissionen. Den anmälan ska innehålla följande:

a) Det dokument som avses i artikel 125.3 c med

i) uppgifter om det organ som ska ansvara för genom- förandet av det större projektet.

ii) en beskrivning av investeringen, dess läge, tidsplan och hur det större projektet förväntas bidra till de specifika målen för det eller de relevanta prioriterade området eller områdena.

iii) uppgift om sammanlagd kostnad och sammanlagd stöd- berättigande kostnad, med beaktande av kraven i arti- kel 61.

iv) finansieringsplanen samt fysiska och finansiella indikato- rer för att övervaka framstegen med beaktande av de identifierade riskerna.

b) De oberoende experternas kvalitetsgranskning med tydliga uttalanden om investeringens genomförbarhet och det större projektets ekonomiska bärkraft.

Det ekonomiska bidraget till det större projekt som medlems- staten valt ska anses vara godkänt av kommissionen genom en genomförandeakt om det inom tre månader efter den dag för anmälan som avses i första stycket inte föreligger något beslut om att inte bevilja det ekonomiska bidraget. Kommissionen ska fatta beslut om att inte bevilja ett ekonomiskt bidrag endast med anledning av att projektet uppvisat betydliga brister vid den oberoende kvalitetsgranskningen.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa formatet för den anmälan som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings- förfarande som avses i artikel 150.3.

2. I andra fall än de som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen bedöma ett större projekt på grundval av de uppgifter som avses i artikel 101 för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag till det större projekt som valts av den förvaltande myndigheten i enlighet med artikel 125.3 är berät- tigad. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av det ekonomiska bidraget till det valda större projektet senast tre månader efter det att de upp- gifter som anges i artikel 101 lämnades in.

3. Kommissionens godkännande enligt punkt 1 första stycket och punkt 2 ska villkoras av att det första bygg- och anlägg- ningskontraktet eller, i fråga om insatser som genomförs inom ramen för offentlig-privata partnerskapsstrukturer, att avtalet om sådana partnerskap undertecknas inom tre år efter godkän- nandet. På en vederbörligen motiverad begäran från medlems- staten, i synnerhet vid förseningar till följd av administrativa och rättsliga förfaranden i samband med genomförandet av större projekt, som inlämnats inom samma treårsperiod, får kommis- sionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om förläng- ning av perioden med upp till två år.

4. Om kommissionen inte godkänner det ekonomiska bidra- get till det valda större projektet ska den i sitt beslut ange skälen till detta.

5. Större projekt som anmäls till kommissionen enligt punkt 1 eller lämnas in för godkännande enligt punkt 2 ska ingå i förteckningen över större projekt i ett operativt program.

6. Utgifter som rör ett större projekt får tas med i en betal- ningsansökan efter den anmälan som avses i punkt 1 eller efter det att ansökan om godkännande som avses i punkt 2 lämnats in. Om kommissionen inte godkänner det större projekt som den förvaltande myndigheten valt ska den utgiftsdeklaration som görs efter det att kommissionen antagit sitt beslut korrige- ras i enlighet därmed.

inslag som anges i artikel 102.1 första stycket led a och sam- tidigt bekräfta att villkoret inom ramen för punkt 1 d i den här artikeln är uppfyllt. Det ska inte krävas någon kvalitetsgransk- ning av uppgifterna utförd av oberoende experter.

3. Det ekonomiska bidraget till det större projekt som den förvaltande myndigheten valt ska anses vara godkänt av kom- missionen genom en genomförandeakt om det inom tre må- nader efter den dag för anmälan som avses i punkt 2 inte föreligger något beslut om att inte bevilja det ekonomiska bi- draget. Kommissionen ska endast avslå det ekonomiska bidraget av det skälet att det har gjorts väsentliga förändringar av de uppgifter som avses i punkt 1 d eller att det större projektet inte är förenligt med det prioriterade området för det/de berörda operativa programmet/programmen.

Artikel 103

Beslut om större projekt som genomförs i etapper

1. Med avvikelse från vad som sägs i artiklarna 101 tredje stycket, 102.1 och 102.2 ska de förfaranden som anges i punk- terna 2, 3 och 4 i den här artikeln gälla för en insats som uppfyller följande villkor:

a) Insatsen består av den andra eller efterföljande fasen i ett större projekt som omfattas av den föregående programpe- rioden för vilket den/de föregående fasen/faserna godkänts av kommissionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1083/2006 senast den 31 december 2015. Alternativt, när det gäller medlemsstater som anslöt sig till unionen efter den 1 januari 2013, senast den 31 december 2016.

b) De sammanlagda stödberättigande kostnaderna för samtliga faser i det större projektet överstiger de respektive nivåer som anges i artikel 100.

c) Ansökan och kommissionens bedömning avseende det större projektet inom ramen för den föregående programperioden omfattade samtliga planerade faser.

d) Det har inte gjorts några väsentliga förändringar av de upp- gifter som avses i artikel 101 första stycket i den här för- ordningen med avseende på det större projektet jämfört med de uppgifter som lämnades vid den ansökan avseende det större projektet som lämnades in inom ramen för förordning (EG) nr 1083/2006, i synnerhet vad gäller samtliga stödbe- rättigande utgifter.

e) Den fas av det större projektet som ska genomföras inom ramen för den föregående programperioden är eller kommer före utgången av tidsfristen för inlämnande av avslutandedo- kumenten för ifrågavarande program att vara klar att använ- das för det tänkta ändamål som anges i kommissionens beslut.

2. Den förvaltande myndigheten får välja ut större projekt i enlighet med artikel 125.3, lämna in underrättelsen med alla

4. Artikel 102.3–102.6 ska tillämpas på beslut om större projekt som genomförs i etapper.

KAPITEL III

Gemensam handlingsplan Artikel 104 Tillämpningsområde

1. En gemensam handlingsplan är en insats vars omfattning fastställs och som förvaltas utifrån de utfall och resultat som den ska uppnå. Den omfattar ett projekt eller en grupp av projekt, dock inte satsningar på infrastruktur, som genomförs under stödmottagarens ansvar som en del i ett eller flera opera- tiva program. Medlemsstaten och kommissionen ska tillsam- mans enas om den gemensamma handlingsplanens utfall och resultat, som ska bidra till de specifika målen för de operativa programmen och ligga till grund för stödet från fonderna. Re- sultaten ska hänföra sig till den gemensamma handlingsplanens direkta effekter. Stödmottagaren i en gemensam handlingsplan ska vara ett offentligrättsligt organ. Gemensamma handlingspla- ner ska inte betraktas som större projekt.

2. De offentliga utgifter som anslås till en gemensam hand- lingsplan ska vara minst 10 000 000 EUR eller 20 % av det offentliga stödet till det eller de operativa programmen, om det beloppet är lägre. För genomförande av pilotprojekt får det minimum av offentliga utgifter som anslås till en gemensam handlingsplan för varje operativt program minskas till 5 000 000 EUR.

3. Punkt 2 ska inte tillämpas på insatser som stöds genom sysselsättningsinitiativet för unga.

Artikel 105

Utarbetande av gemensamma handlingsplaner

1. Medlemsstaten, den förvaltande myndigheten eller ett där- till utsett offentligrättsligt organ kan lämna in ett förslag till en gemensam handlingsplan samtidigt med eller efter inlämnandet av de berörda operativa programmen. Det förslaget ska inne- hålla alla uppgifter som anges i artikel 106.

2. En gemensam handlingsplan ska omfatta en del av perio- den 1 januari 2014–31 december 2022. Utfallet och resultaten av en gemensam handlingsplan ska leda till återbetalning endast om de uppnåtts efter det att beslutet om godkännande av den handlingsplan som avses i artikel 107 har antagits och före slutet av den genomförandeperiod som fastställs i det beslutet.

Artikel 106

Innehållet i gemensamma handlingsplaner

En gemensam handlingsplan ska innehålla följande:

1. En analys av de utvecklingsbehov och mål som motiverar handlingsplanen, med beaktande av målen för de operativa programmen och, om tillämpligt, de relevanta nationella re- kommendationerna, de allmänna riktlinjerna för medlems- staternas och unionens ekonomiska politik i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta rådsrekom- mendationer som medlemsstaterna ska ta hänsyn till i sin sysselsättningspolitik i enlighet med artikel 148.4 i EUF-för- draget.

2. En ram som beskriver förhållandet mellan de allmänna och specifika målen i den gemensamma handlingsplanen, delmå- len och målen för utfall och resultat samt vilka projekt eller typer av projekt som planeras.

3. De allmänna och specifika indikatorer som används för att övervaka utfall och resultat, eventuellt uppdelade efter insats- område.

4. Information om dess geografiska täckning och målgrupper.

5. Dess planerade genomförandeperiod.

6. En analys av hur den bidrar till att främja jämställdhet och förebygga diskriminering.

7. En analys av hur den bidrar till att främja hållbar utveckling, i förekommande fall.

8. Genomförandebestämmelser för den gemensamma hand- lingsplanen, inklusive

a) utnämning av den stödmottagare som ska vara ansvarig för genomförandet av den gemensamma handlingsplanen, med garantier för att vederbörande är behörig på det berörda området samt har tillräcklig administrativ och finansiell förvaltningskapacitet,

b) bestämmelserna för hur den gemensamma handlingspla- nen ska styras, i enlighet med artikel 108,

c) bestämmelserna för hur den gemensamma handlingspla- nen ska övervakas och utvärderas, även när det gäller kvalitet, insamling och lagring av uppgifter om hur del- mål, utfall och resultat uppnåtts,

d) bestämmelser om spridning av information och kom- munikation när det gäller den gemensamma handlings- planen och fonderna.

9. Dess finansieringsordningar, inklusive

a) kostnaderna för att uppnå delmål och mål när det gäller utfall och resultat som avses i punkt 2, utifrån de meto- der som anges i artikel 67.5 i denna förordning och artikel 14 i ESF-förordningen,

b) en preliminär tidsplan för utbetalningarna till stödmotta- garna, kopplade till delmål och mål,

c) en finansieringsplan per operativt program och insats- område, inklusive det sammanlagda stödberättigande be- loppet och beloppet av de offentliga utgifterna.

Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för till- lämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa utformningen av modellen för den gemensamma handlingsplanen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 107

Beslut om den gemensamma handlingsplanen

1. Kommissionen ska bedöma den gemensamma handlings- planen på grundval av de uppgifter som avses i artikel 106 för att kunna avgöra om det föreslagna stödet från fonderna är berättigat.

Om kommissionen inom två månader efter det att förslaget till gemensam handlingsplan har lämnats in anser att planen inte uppfyller de bedömningskrav som avses i artikel 104, ska den framföra sina synpunkter till medlemsstaten. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som begärts och om nödvändigt revidera den gemensamma handlingspla- nen.

2. Om synpunkterna beaktats på ett adekvat sätt ska kom- missionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om god- kännande av den gemensamma handlingsplanen inom fyra må- nader efter det att den lämnats in av medlemsstaten men inte innan berörda operativa program har antagits.

3. Det beslut som avses i punkt 2 ska innehålla uppgifter om stödmottagare och allmänna och specifika mål för den gemen- samma handlingsplanen, delmål och mål för utfall och resultat, kostnader för att uppnå dessa delmål, mål för utfall och resultat samt finansieringsplan per operativt program och insatsområde, inklusive det sammanlagda stödberättigande beloppet och de offentliga utgifternas belopp, genomförandeperioden för den gemensamma handlingsplanen och i förekommande fall hand- lingsplanens geografiska täckning och målgrupper.

4. Om kommissionen nekar att, genom en genomförandeakt, tillåta att stöd från fonderna tilldelas en gemensam handlings- plan ska den inom den tidsperiod som anges i punkt 2 under- rätta medlemsstaten om skälen till detta.

Artikel 108

Styrkommitté och ändring av den gemensamma handlingsplanen

1. Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten ska in- rätta en styrkommitté för den gemensamma handlingsplanen, som är avskild från övervakningskommittén för de relevanta operativa programmen. Styrkommittén ska mötas minst två gånger per år och ska rapportera till den förvaltande myndig- heten. Den förvaltande myndigheten ska informera den rele- vanta övervakningskommittén om resultaten av styrkommitténs arbete och om framstegen med genomförandet av den gemen- samma handlingsplanen i enlighet med artiklarna 110.1 e och

125.2 a.

Styrkommitténs sammansättning ska beslutas av medlemsstaten i samförstånd med den relevanta den förvaltande myndigheten, med hänsyn till principen om partnerskap.

Kommissionen kan delta i styrkommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

2. Styrkommittén ska utföra följande uppgifter:

a) Granska framstegen när det gäller att uppnå delmål och mål när det gäller utfall och resultat av den gemensamma hand- lingsplanen.

b) Bedöma och godkänna förslag om ändring av den gemen- samma handlingsplanen, för att ta hänsyn till eventuella problem som påverkar resultaten.

3. Ansökningar om ändringar av gemensamma handlingspla- ner som lämnas in av en medlemsstat till kommissionen ska vederbörligen motiveras. Kommissionen ska bedöma om ansö- kan om ändring är berättigad och ta hänsyn till de uppgifter som medlemsstaten lämnat. Kommissionen får komma med synpunkter och medlemsstaten ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om ansökan om ändring inom tre månader efter det att den lämnats in av med- lemsstaten, under förutsättning att kommissionens synpunkter

beaktats på ett tillfredsställande sätt. Ändringen ska träda i kraft den dag då beslutet antas, om inget annat anges i beslutet.

Artikel 109

Ekonomisk förvaltning och kontroll av den gemensamma handlingsplanen

1. Utbetalningar till stödmottagaren enligt en gemensam handlingsplan ska behandlas som standardbelopp eller standar- diserade skalor av enhetskostnader. Taket för standardbelopp i artikel 67.1 första stycket led c ska inte tillämpas.

2. Den ekonomiska förvaltningen, kontrollen och revisionen av den gemensamma handlingsplanen ska enbart syfta till att kontrollera att villkoren för utbetalning som fastställs i beslutet om godkännande av den gemensamma handlingsplanen har uppfyllts.

3. Stödmottagaren i en gemensam handlingsplan och de or- gan som står under dess ansvar får tillämpa sin gängse redovis- ningspraxis för att redovisa kostnaderna för genomförandet av insatser. Denna redovisningspraxis och de kostnader som stöd- mottagaren faktiskt ådragit sig ska inte bli föremål för revision av revisionsmyndigheten eller kommissionen.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING, INFORMATION OCH KOMMUNIKATION

KAPITEL I

Övervakning och utvärdering

Artikel 110

Övervakningskommitténs uppgifter

1. Övervakningskommittén ska i synnerhet granska

a) frågor som påverkar det operativa programmets resultat,

b) framstegen när det gäller genomförandet av utvärderingspla- nen och uppföljningen av resultaten av utvärderingarna,

c) genomförandet av kommunikationsstrategin,

d) genomförandet av större projekt,

e) genomförandet av gemensamma handlingsplaner,

f) åtgärder för att främja jämställdhet, lika möjligheter och icke-diskriminering, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar,

g) åtgärder för att främja hållbar utveckling,

h) om tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda den dag då partnerskapsöverenskommelsen och det operativa program- met lämnas in, framsteg med åtgärderna för att uppfylla de tillämpliga förhandsvillkoren,

i) finansieringsinstrument.

2. Med avvikelse från vad som sägs i artikel 49.3 ska över- vakningskommittén granska och godkänna följande:

a) Den metod och de kriterier som används för att välja ut insatser.

b) Årsrapporter och slutrapporter om genomförandet.

c) Utvärderingsplanen för det operativa programmet och even- tuella ändringar av planen, inbegripet där någon av dem ingår i en gemensam utvärderingsplan enligt artikel 114.1.

d) Kommunikationsstrategin för det operativa programmet och eventuella ändringar av strategin.

e) Eventuella förslag till ändringar av det operativa programmet från den förvaltande myndigheten.

Artikel 111

Genomföranderapporter för målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1. Senast den 31 maj 2016 och senast samma dag varje efterföljande år till och med 2023 ska medlemsstaterna i enlig- het med artikel 50.1 lämna in en årlig genomföranderapport till kommissionen. Den rapport som lämnas in 2016 ska omfatta budgetåren 2014–2015 samt perioden från startdatumet för utgifternas stödberättigande och den 31 december 2013.

2. För de rapporter som lämnas in 2017 och 2019 ska den tidsfrist som avses i punkt 1 vara den 30 juni.

3. Årliga genomföranderapporter ska innehålla uppgifter om

a) genomförandet av det operativa programmet enligt arti- kel 50.2 och

b) vilka framsteg som gjorts när det gäller förberedelserna och genomförandet av större projekt och gemensamma hand- lingsplaner.

4. De årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 ska innehålla en bedömning av de uppgifter som krävs enligt artikel 50.3 respektive 50.5, uppgifterna i punkt 3 i den här artikeln tillsammans med följande uppgifter:

a) Framstegen när det gäller genomförandet av utvärderingspla- nen och uppföljning av resultaten av utvärderingarna.

b) Resultaten av fondernas informations- och offentlighetsåtgär- der som genomförts inom kommunikationsstrategin.

c) Det sätt på vilket parterna deltar i genomförande, övervak- ning och utvärdering av det operativa programmet.

De årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 får, beroende på innehållet och målen för det operativa programmet, innehålla uppgifter om och bedöma följande:

a) Framsteg när det gäller genomförandet av det integrerade tillvägagångssättet för territoriell utveckling, inklusive utveck- ling av territorier med permanenta eller allvarliga natur- betingade och demografiska nackdelar, hållbar stadsutveck- ling och lokalt ledd utveckling inom det operativa program- met.

b) Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna att förvalta och utnyttja fonderna.

c) Framsteg när det gäller genomförandet av interregionala och transnationella åtgärder.

d) I tillämpliga fall, bidrag till makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

e) De särskilda åtgärder som vidtagits för att såväl främja jäm- ställdhet som förhindra diskriminering, särskilt tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och de bestämmelser som införts för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i det operativa programmet och insatserna.

f) Åtgärder som vidtagits för att främja hållbar utveckling i enlighet med artikel 8.

g) Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder inom social innovation, om så är lämpligt.

h) Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder för att tackla de särskilda behoven i områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskrimine- ring eller social utestängning, med särskilt beaktande av mar- ginaliserade befolkningsgrupper samt personer med funk- tionsnedsättning, långtidsarbetslösa och ungdomar som inte har anställning, och om lämpligt, de ekonomiska medel som använts.

Genom undantag från första och andra styckena och för att säkerställa överensstämmelse mellan partnerskapsöverenskom- melserna och framstegrapporterna får medlemsstater som en- dast har ett operativt program per fond inbegripa uppgifter om de förhandsvillkor som avses i artikel 50.3, de uppgifter som krävs enligt artikel 50.4 och de uppgifter om framstegs- rapporten som avses i andra stycket leden a, b, c och h i denna punkt i stället för de årliga genomföranderapporter och den slutliga genomföranderapport som lämnas in 2017 respektive 2019, utan att det påverkar artikel 110.2 b.

5. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller för de årliga och slutliga genomföranderap- porterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 112

Överföring av ekonomiska uppgifter

1. I övervakningssyfte ska medlemsstaten senast den 31 ja- nuari, den 31 juli och den 31 oktober för vart och ett av de operativa programmen, och efter insatsområde, på elektronisk väg överlämna följande uppgifter till kommissionen:

a) De sammanlagda och offentliga stödberättigande kost- naderna för insatserna och antalet insatser som valts ut för stöd.

b) Det sammanlagda belopp av stödberättigande utgifter som stödmottagarna har redovisat till den förvaltande myndighe- ten.

2. Den överföring som görs senast den 31 januari ska des- sutom innehålla ovannämnda uppgifter uppdelade efter insats- kategori. Överföringen ska anses uppfylla kraven för överföring av ekonomiska uppgifter som avses i artikel 50.2.

3. En prognos för vilka belopp medlemsstaterna förväntas ansöka om utbetalning under innevarande och påföljande bud- getår ska åtfölja överföringar som görs mellan den 31 januari och den 31 juli.

4. Slutdatum för de uppgifter som lämnas in enligt denna artikel ska vara slutet av den månad som föregår inlämnings- månaden.

5. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa den modell som ska användas för inlämnandet av ekonomiska uppgifter till kommissionen i övervakningssyfte. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk- ningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 113

Sammanhållningsrapport

Den rapport från kommissionen som avses i artikel 175 i EUF-fördraget ska innehålla följande:

a) En redogörelse för de framsteg som gjorts för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, inklusive regionernas socioekonomiska situation och utveckling samt integrationen av unionens prioriteringar.

b) En redogörelse för den roll som fonderna, EIB-finansiering och övriga finansieringsorgan spelar och vilken effekt övrig

unionspolitik eller nationell politik har haft på de framsteg som gjorts.

c) I tillämpliga fall, en angivelse av framtida åtgärder och politik på unionsnivå som krävs för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och uppfylla unionens prioriteringar.

Artikel 114

Utvärdering

1. Den förvaltande myndigheten eller en medlemsstat ska utarbeta en utvärderingsplan för ett eller flera operativa pro- gram. Utvärderingsplanen ska läggas fram för övervaknings- kommittén senast ett år efter det att det operativa programmet antogs.

2. Senast den 31 december 2022 ska de förvaltande myn- digheterna för varje operativt program för kommissionen lägga fram en rapport med en sammanfattning av resultaten av de utvärderingar som gjorts under programperioden samt en be- dömning av det operativa programmets huvudsakliga utfall och resultat, med synpunkter på de inrapporterade uppgifterna.

3. Kommissionen ska göra en efterhandsutvärdering i nära samarbete med medlemsstaten och de förvaltande myndigheter- na.

4. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b.

KAPITEL II

Information och kommunikation

Artikel 115

Information och kommunikation

1. Medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna ska ansvara för att:

a) Upprätta kommunikationsstrategier.

b) Inrätta en enda webbplats eller en enda webbportal med information om, och tillgång till, alla operativa program i den medlemsstaten, inklusive information om tidpunkten för genomförandet av programplaneringen och eventuella of- fentliga samråd i samband med detta.

c) Informera potentiella stödmottagare om vilka finansierings- möjligheter som finns inom de operativa programmen.

d) Hålla unionsmedborgarna underrättade om den roll sam- manhållningspolitiken och fonderna spelar samt om vilka resultat som uppnåtts, genom informations- och kommuni- kationsåtgärder som belyser resultaten och effekterna av partnerskapskontrakt, operativa program och verksamheter.

2. För att säkerställa insyn rörande stöd som tillhandahålls från fonderna ska medlemsstaterna eller de förvaltande myndig- heterna upprätthålla en förteckning över verksamheterna inom varje operativt program och inom varje fond i kalkylbladsfor- mat, vilket gör det möjligt att sortera, göra sökningar, hämta och jämföra uppgifter och att enkelt offentliggöra dem på in- ternet, till exempel i csv- eller xml-format. Förteckningen över verksamheterna ska finnas tillgänglig via den enda webbsidan eller webbportalen, där det ska finnas en förteckning och en kort beskrivning av alla operativa program i den medlemsstaten.

I syfte att uppmuntra till senare användning av förteckningen över insatser inom den privata sektorn, det civila samhället eller nationell offentlig förvaltning, kan webbsidan även på ett tydligt sätt ange de tillämpliga licensbestämmelser enligt vilka uppgif- terna har offentliggjorts.

Förteckningen över verksamheterna ska uppdateras minst var sjätte månad.

Vilka uppgifter som minst måste anges i förteckningen över insatser anges i bilaga XII.

3. Närmare regler för informations- och kommunikations- åtgärder som riktar sig till allmänheten samt informationsåtgär- der för sökande och stödmottagare finns i bilaga XII.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter om tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärderna gällande verksamheterna samt anvisningar för skapande av emblem och en definition av standardfärger. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 116

Kommunikationsstrategi

1. Medlemsstaten eller de förvaltande myndigheterna ska upprätta en kommunikationsstrategi för vart och ett av de ope- rativa programmen. En gemensam kommunikationsstrategi kan upprättas för flera operativa program. I kommunikationsstrate- gin ska man ta hänsyn till det eller de berörda operativa pro- grammens omfattning i enlighet med proportionalitetsprincipen.

Kommunikationsstrategin ska omfatta de uppgifter som anges i bilaga XII.

2. Kommunikationsstrategin ska föreläggas övervaknings- kommittén för godkännande i enlighet med artikel 110.2 d senast sex månader efter antagandet av det eller de operativa programmen i fråga.

Om en gemensam kommunikationsstrategi upprättas för flera operativa program och berör flera övervakningskommittéer, får medlemsstaten utse en övervakningskommitté som i samråd med övriga relevanta övervakningskommittéer ska ansvara för

godkännandet av den gemensamma kommunikationsstrategin och för godkännandet av eventuella senare ändringar av strate- gin.

Vid behov får medlemsstaten eller de förvaltande myndigheterna ändra kommunikationsstrategin under programperioden. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram den ändrade kommuni- kationsstrategin för godkännande av övervakningskommittén i enlighet med artikel 110.2 d.

3. Genom undantag från punkt 2 tredje stycket ska den förvaltande myndigheten minst en gång om året informera den eller de ansvariga övervakningskommittéerna om de fram- steg som gjorts i genomförandet av den kommunikationsstra- tegi som avses i artikel 110.1 c och om myndighetens analys av resultaten samt om vilka informations- och kommunikations- åtgärder som planeras för nästa år. Övervakningskommittén ska om den anser det vara lämpligt avge ett yttrande om de åtgärder som planeras för nästa år.

Artikel 117

Informations- och kommunikationsansvariga och deras nätverk

1. Varje medlemsstat ska utse en informations- och kom- munikationsansvarig som ska samordna alla informations- och kommunikationsåtgärder för en eller flera fonder, inklusive re- levanta program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete och informera kommissionen om detta.

2. Den informations- och kommunikationsansvariga ska an- svara för samordningen av det nationella nätverket för kom- munikationsansvariga för fonderna, om ett sådant nätverk finns, inrättandet och uppdateringen av den webbsida eller webbportal som avses i bilaga XII och tillhandahållandet av en översikt över vilka kommunikationsåtgärder som vidtagits på medlemsstats- nivå.

3. De förvaltande myndigheterna ska utse en person som ska ansvara för information och kommunikation för varje operativt program, och myndigheterna ska informera kommissionen om vem som utsetts. Vid behov kan en person utses för flera opera- tiva program.

4. Kommissionen ska inrätta unionsnätverk med medlemmar som utsetts av medlemsstaterna, för att man ska kunna utbyta information om resultaten av genomförandet av kommunika- tionsstrategierna, erfarenheter från genomförandet av infor- mations- och kommunikationsåtgärder och exempel på goda lösningar.

AVDELNING IV

TEKNISKT STÖD

Artikel 118

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

Fonderna får med beaktande av de minskningar som gjorts i enlighet med artikel 91.3 ge tekniskt stöd på upp till 0,35 % av deras årliga tilldelning.

Artikel 119

Tekniskt stöd från medlemsstaterna

1. Det belopp som fonderna anslår till tekniskt stöd får ut- göra högst 4 % av fondernas totala anslag till operativa program i en medlemsstat inom varje regionkategori, i tillämpliga fall, inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning. En med- lemsstat får beakta det särskilda anslaget till sysselsättningsini- tiativet för ungdomar vid beräkningen av gränsen för det totala beloppet på de medel som anslagits till tekniskt stöd för med- lemsstaten.

2. Varje fond får stödja tekniskt stöd som är stödberättigande inom någon av de andra fonderna. Utan att det påverkar till- lämpningen av punkt 1, får anslagen för tekniskt stöd från en fond, i tillämpliga fall, inte överstiga 10 % av de totala anslagen från den fonden till operativa program i en medlemsstat inom varje regionkategori inom målet Investering för tillväxt och sys- selsättning.

3. Genom undantag från artikel 70.1 och 70.2 får tekniskt stöd genomföras utanför programområdet, men inom unionen, under förutsättning att det är till gagn för det operativa pro- grammet eller, om det gäller ett operativt program för tekniskt stöd, till gagn för övriga berörda program.

4. När de anslag från strukturfonderna som avses i punkt 1 används för tekniskt stöd till mer än en regionkategori kan utgifterna för dessa insatser genomföras inom ett insatsområde där olika regionkategorier kombineras och fördelas i proportion till tilldelningen till varje regionkategori som en andel av de totala anslagen till medlemsstaten.

5. Genom undantag från punkt 1 får det belopp som anslås till tekniskt stöd – om fondernas totala anslag till en medlems- stat inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning inte överstiger 1 000 000 000 EUR – höjas till 6 % eller 50 000 000 EUR, beroende på vilket som är lägst.

6. Det tekniska stödet ska utgöra ett insatsområde som fi- nansieras via en enda fond, inom ett operativt program eller ett särskilt operativt program, eller båda.

AVDELNING V

EKONOMISKT STÖD FRÅN FONDERNA

Artikel 120

Fastställande av medfinansieringsgrader

1. I kommissionens beslut om antagande av ett operativt program ska medfinansieringsgraden och det maximala stödbe- loppet från fonderna fastställas för varje insatsområde. Om ett insatsområde omfattar mer än en regionkategori eller mer än en fond ska medfinansieringsgraden per regionkategori och fond vid behov fastställas i kommissionens beslut.

2. För varje insatsområde ska det i kommissionens beslut fastställas huruvida medfinansieringsgraden för det insatsområ- det ska tillämpas på

a) de totala stödberättigande utgifterna, inklusive offentliga och privata utgifter, eller or

b) de stödberättigande offentliga utgifterna.

3. Medfinansieringsgraden för varje insatsområde, och när det är relevant, för varje regionkategori och fond, för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning får utgöra högst

a) 85 % för Sammanhållningsfonden,

b) 85 % för de mindre utvecklade regionerna i medlemsstater vars genomsnittliga BNP per capita för perioden 2007–2009 låg under 85 % av genomsnittet för EU-27 under samma period, samt för de yttersta randområdena, inbegripet extra anslag till de yttersta randområdena i enlighet med arti- kel 92.1 e och artikel 4.2 i ETS-förordningen,

c) 80 % för de mindre utvecklade regioner i medlemsstaterna som inte avses i leden b och för alla regioner vars BNP per capita, använt som kriterium för stödberättigande, för pro- gramperioden 2007–2013 var lägre än 75 % av genomsnit- tet i EU-25 men vars BNP per capita ligger över 75 % av genomsnittlig BNP i EU-27 samt för regioner som definieras i artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1083/2006 och som erhål- ler övergångsstöd för programperioden 2007–2013,

d) 60 % för övergångsregioner som inte avses i led c,

e) 50 % för mer utvecklade regioner som inte avses i led c.

För perioden 1 januari 2014–30 juni 2017 ska medfinansie- ringsgraden för varje insatsområde inom alla operativa program på Cypern inte vara högre än 85 %.

Kommissionen ska genomföra en översyn för att bedöma om det är motiverat att behålla den medfinansieringsgrad som avses i andra stycket efter den 30 juni 2017 och ska vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag före den 30 juni 2016.

Medfinansieringsgraden för varje insatsområde i de operativa programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete får inte överskrida 85 %.

Den högsta medfinansieringsgraden enligt första stycket leden b, c, d och e ska höjas för varje insatsområde som genomför sysselsättningsinitiativet för unga Den höjningen ska där ett prioriterat område avser social innovation eller transnationellt samarbete eller en kombination av båda. Ökningen ska faststäl- las i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

4. Medfinansieringsgraden för tilläggsanslagen i enlighet med artikel 92.1 e ska inte överskrida 50 % för de Nuts 2-regioner som uppfyller kriterierna i protokoll nr 6 till 1994 års anslut- ningsakt.

5. Den maximala medfinansieringsgraden enligt punkt 3 för ett insatsområde ska höjas med tio procentenheter om hela det prioriterade området omfattas av finansieringsinstrument eller lokalt ledd utveckling.

6. Stödet från fonderna för varje insatsområde får inte vara mindre än 20 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

7. Man får inrätta ett separat insatsområde med en medfinan- sieringsgrad på upp till 100 % inom ett operativt program för att stödja verksamhet som genomförs genom finansierings- instrument på unionsnivå och som förvaltas direkt eller indirekt av kommissionen. Om ett separat insatsområde inrättas för detta ändamål får stödet inom detta område inte genomföras på annat sätt.

Artikel 121

Anpassning av medfinansieringsgraden

Medfinansieringsgraden från fonderna till ett insatsområde kan anpassas för att ta hänsyn till följande:

1. Det prioriterade områdets betydelse för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med beaktande av de sär- skilda klyftor som måste överbryggas.

2. Miljöskydd och miljöförbättring, främst genom tillämpning av försiktighetsprincipen, principen om förebyggande åtgär- der samt principen att förorenaren betalar.

3. Andelen privata finansieringskällor som mobiliserats.

4. Områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade el- ler demografiska nackdelar definieras enligt följande:

a) Öar som är medlemsstater och berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och andra öar med undantag av sådana där medlemsstatens huvudstad är belägen eller som har en fast förbindelse till fastlandet.

b) Bergsområden enligt definitionen i medlemsstatens natio- nella lagstiftning.

c) Glest (d.v.s. mindre än 50 invånare per kvadratkilometer) och mycket glest (mindre än åtta invånare per kvadrat- kilometer) befolkade områden.

d) Täckning av gemenskapens yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

DEL FYRA

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR FONDERNA OCH EHFF

AVDELNING I

FÖRVALTNING OCH KONTROLL

KAPITEL I

Förvaltnings- och kontrollsystem

Artikel 122

Medlemsstaternas ansvar

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kon- trollsystemen för operativa program inrättas i enlighet med artiklarna 72, 73 och 74.

2. Medlemsstaterna ska förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och återkräva belopp som betalats ut på felaktiga grunder, tillsammans med eventuell ränta på försenade betal- ningar. De ska meddela kommissionen om oriktigheter som överstiger 10 000 EUR i bidrag från fonderna och hålla kom- missionen underrättad om betydande framsteg inom därtill hö- rande administrativa och rättsliga förfaranden.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om oriktigheter rörande följande:

a) Fall där oriktigheten endast består av underlåtenhet att helt eller delvis verkställa en insats som ingår i ett medfinansierat operativt program på grund av stödmottagarens konkurs.

b) Fall som stödmottagaren, antingen före eller efter det att det offentliga stödet betalats ut, har rapporterat till den förval- tande myndigheten eller den attesterande myndigheten, om rapporteringen har gjorts på eget initiativ och innan den behöriga myndigheten har uppmärksammat omständigheter- na.

c) Fall som den förvaltande myndigheten eller den attesterande myndigheten upptäckt och korrigerat innan de berörda ut- gifterna tagits med i en utgiftsdeklaration som lämnats till kommissionen.

I alla andra fall, särskilt i de fall som föregår konkurs eller där bedrägeri misstänks, ska de upptäckta oriktigheterna tillsam- mans med motsvarande förebyggande eller korrigerande åtgär- der rapporteras till kommissionen.

Om belopp betalats ut på felaktiga grunder till en stödmottagare inte kan återkrävas och detta beror på fel eller försummelse från medlemsstatens sida, ska medlemsstaten vara skyldig att återbe- tala de förlorade beloppen till unionens budget. Medlemssta- terna får besluta att inte återkräva belopp som betalats ut på felaktiga grunder om det belopp som ska återkrävas från stöd- mottagaren exklusive räntor inte överstiger 250 EUR i bidrag från fonderna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 149, med ytterligare detaljerade bestämmel- ser om kriterierna för att avgöra vilka fall av oriktigheter som ska rapporteras, vilka uppgifter som ska lämnas och vilka villkor och förfaranden som ska tillämpas för att avgöra huruvida be- lopp som inte går att återvinna ska ersättas av medlemsstaterna.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange tids- intervallerna för rapportering och den form som ska användas för denna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2

3. Medlemsstaterna ska se till att alla uppgiftsutbyten mellan stödmottagare och en förvaltande myndighet, en attesterande myndighet, en revisionsmyndighet och förmedlande organ kan genomföras senast den 31 december 2015 på elektronisk väg.

De system som avses i första stycket ska främja funktionalitet mellan nationella ramar och unionsramar och göra det möjligt för stödmottagarna att lämna alla de uppgifter som avses i första stycket en gång.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om uppgiftsutbyten enligt denna punkt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk- ningsförfarande som avses i artikel 150.3.

4. Punkt 3 är inte tillämplig på EHFF.

KAPITEL II

Förvaltnings- och kontrollmyndigheter

Artikel 123

Utnämning av myndigheter

1. För varje operativt program ska varje medlemsstat utse en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet eller ett natio- nellt, regionalt eller lokalt offentligt eller privat organ till för- valtande myndighet. Samma förvaltande myndighet får utses för flera operativa program.

2. För varje operativt program ska medlemsstaten utse en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet eller ett natio- nellt, regionalt eller lokalt offentligt organ som attesterande myndighet, utan att detta påverkar punkt 3. Samma attesterande myndighet får utses för flera operativa program.

3. För ett operativt program får medlemsstaten utse en för- valtande myndighet som är en offentlig myndighet eller ett offentligt organ för att även utföra den attesterande myndighe- tens uppgifter.

4. För varje operativt program ska medlemsstaten utse en nationell, regional eller lokal myndighet eller ett nationellt, re- gionalt eller lokalt organ som fungerar som revisionsmyndighet, oberoende av den förvaltande myndigheten och den attes- terande myndigheten. Samma revisionsmyndighet kan utses för flera operativa program.

5. I fråga om fonder knutna till målet investering för tillväxt och sysselsättning och i fråga om EHFF får den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten, i förekommande fall, och revisionsmyndigheten vara en del av samma offentliga myndighet eller organ, förutsatt att principen om åtskillnad av funktioner respekteras.

För operativa program för vilka det sammanlagda stödet från fonderna till ett operativt program överstiger 000 000 000 EUR, eller 100 000 000 EUR för EHFF, får revisionsmyndigheten dock vara en del av samma offentliga myndighet eller organ som den förvaltande myndigheten om kommissionen enligt de bestämmelser som är tillämpliga på föregående programperiod före den dag då det operativa programmet antogs har infor- merat medlemsstaten om att den dragit slutsatsen att den i huvudsak kan stödja sig på dess revisionsuttalande, eller om kommissionen på grundval av erfarenheterna från den tidigare programperioden är övertygad om att revisionsmyndighetens institutionella organisation och ansvar ger tillräckliga garantier för dess funktionella oberoende och tillförlitlighet.

6. Medlemsstaten kan utse en eller flera förmedlande organ som ska utföra vissa av förvaltnings- eller den attesterande myndighetens uppgifter under denna myndighets ansvar. Rele- vanta fördaranden mellan den förvaltande eller attesterande myndigheten och de förmedlande organen ska dokumenteras formellt i skrift.

7. Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten får an- förtro förvaltningen av en del av ett operativt program till ett förmedlande organ genom ett skriftligt avtal mellan det förmed- lande organet och medlemsstaten eller den förvaltande myndig- heten (nedan kallat ett samlat bidrag). Det förmedlande organet ska lämna garantier för sin solvens och sin kompetens inom det berörda området samt inom administrativ och ekonomisk för- valtningskapacitet.

8. Medlemsstaten får på eget initiativ utse ett samordnande organ vars ansvar ska vara att stå i nära kontakt med och lämna information till kommissionen, samordna andra berörda ut- sedda organs verksamhet och främja en harmoniserad tillämp- ning av tillämplig rätt.

9. Medlemsstaten ska fastställa skriftliga bestämmelser om sina förbindelser med de förvaltande myndigheterna, de attes- terande myndigheterna och revisionsmyndigheterna, om dessa myndigheters inbördes förbindelser och om förbindelser mellan myndigheterna och kommissionen.

Artikel 124

Förfarande för utnämning av den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten

1. Medlemsstaten ska meddela kommissionen om dagen och formen för utnämningarna, vilka ska ske på lämplig nivå, av den förvaltande myndigheten och, i förekommande fall, av den attesterande myndigheten, före inlämningen av den första an- sökan om mellanliggande betalning till kommissionen.

2. De utnämningar som avses i punkt 1 ska grundas på en rapport och ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan som bedömer myndigheternas efterlevnad av kriterierna avseende in- tern kontrollmiljö, riskhantering, förvaltnings- och kontrollverk- samhet och övervakning enligt bilaga XIII. Det oberoende revi- sionsorganet ska vara revisionsmyndigheten, eller ett annat of- fentligt eller privaträttsligt organ med erforderlig revisionskapa- citet, som är oberoende av den förvaltande myndigheten och, i tillämpliga fall, av den attesterande myndigheten, och som ska utföra sitt arbete med beaktande av internationellt accepterade revisionsstandarder. Om det oberoende revisionsorganet drar slutsatsen att den del av förvaltnings- och kontrollsystemet, som avser den förvaltande myndigheten eller den attesterande myndigheten, är väsentligen densamma som för föregående pro- gramperiod och att det, utifrån det revisionsarbete som utförts i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1083/2006 och rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (1), framgår att de har fungerat effektivt under denna period, kan det dra slutsatsen att de relevanta kriterierna har uppfyllts utan att utföra ytterligare revisionsarbete.

3. Om det totala stödet från fonderna till ett operativt pro- gram överstiger 000 000 000 EUR eller från EHFF överstiger 100 000 000 EUR kan kommissionen, inom en månad efter underrättelsen om de utnämningar som avses i punkt 1, begära att få den rapport och det yttrande från det oberoende revi- sionsorganet som avses i punkt 2 samt beskrivningen av den förvaltande myndighetens eller, i förekommande fall, den attes- terande myndighetens, uppgifter och förfaranden. Kommissio- nen ska besluta huruvida de handlingarna ska begäras, utifrån en riskbedömning, med beaktande av information om bety- dande förändringar av den förvaltande myndighetens eller, i förekommande fall, den attesterande myndighetens, uppgifter och förfaranden jämfört med föregående programperiod, samt relevanta uppgifter som visar att de fungerar effektivt.

Kommissionen kan lämna synpunkter inom två månader efter det att den tagit emot de handlingar som avses i första stycket. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 83 ska gransk- ningen av dessa handlingar inte avbryta behandlingen av ansök- ningar om mellanliggande betalningar.

4. Om det sammanlagda stödet från fonderna till ett opera- tivt program överstiger 000 000 000 EUR eller från EHFF över- stiger 100 000 000 EUR och det har skett betydande föränd- ringar av den förvaltande myndighetens eller, i tillämpliga fall, den attesterande myndighetens, uppgifter och förfaranden jäm- fört med föregående programperiod, får medlemsstaten på eget initiativ, inom två månader efter underrättelsen om de utnäm- ningar som avses i punkt 1, lämna in de handlingar som avses i punkt 3 till kommissionen. Kommissionen ska lämna synpunk- ter på dessa handlingar inom tre månader efter mottagandet av dem.

5. Om befintliga revisions- och kontrollresultat visar att den utsedda myndigheten inte längre uppfyller de kriterier som avses

(1) Rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (EUT L 223, 15.8.2006, s. 1)

i punkt 2 ska medlemsstaten, på lämplig nivå, i enlighet med problemets allvarlighetsgrad, fastställa en prövotid under vilken nödvändiga korrigerande åtgärder ska vidtas.

Om den utsedda myndigheten inte lyckas genomföra de erford- rade korrigerande åtgärderna inom den prövotid som fastställts av medlemsstaten, ska medlemsstaten, på lämplig nivå, avsluta dess utnämning.

Medlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen när en utsedd myndighet sätts på prövotid, och då lämna uppgifter om den berörda prövotiden, när prövotiden, efter det att kor- rigerande åtgärder genomförts, avslutas samt när utnämningen av en myndighet avslutas. Underrättelsen om att ett utnämnt organ sätts på prövotid av medlemsstaten ska, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 83, inte avbryta behandlingen av ansökningar om mellanliggande betalningar.

6. Om utnämningen av en förvaltande myndighet eller en attesterande myndighet avslutas ska medlemsstaterna, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt 2, utnämna ett nytt organ som, efter utnämningen, ska ta över den förvaltande myndighetens eller den attesterande myndighetens uppgifter, och meddela kommissionen detta.

7. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter avse- ende modellen för rapporten och yttrandet från det oberoende revisionsorganet samt beskrivningen av den förvaltande myndig- hetens och, i förekommande fall, den attesterande myndighetens uppgifter och förfaranden. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti- kel 150.3.

Artikel 125

Den förvaltande myndighetens uppgifter

1. Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att det ope- rativa programmet förvaltas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

2. När det gäller det operativa programmets förvaltning ska den förvaltande myndigheten göra följande:

a) Xxxxxx arbetet i den övervakningskommitté som avses i ar- tikel 47 och förse den med de uppgifter den behöver för att utföra arbetet, särskilt uppgifter om utvecklingen när det gäller det operativa programmets måluppfyllelse, ekonomiska uppgifter och uppgifter om indikatorer och delmål.

b) Utarbeta och, efter godkännande av övervakningskommittén, skicka de årsrapporter och slutrapporter om genomförandet som avses i artikel 50 till kommissionen.

c) Ge förmedlande organ och stödmottagare tillgång till de uppgifter som de behöver för att utföra sina uppgifter och genomföra verksamheter.

d) Upprätta ett system för att i elektronisk form registrera och lagra uppgifter om varje verksamhet som är nödvändig för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, inklusive uppgifter om enskilda deltagare i verksamheterna, när så är lämpligt.

e) Se till att de uppgifter som avses i led d samlas in, matas in och lagras i det system som avses i led d och att uppgifter om indikatorer delas upp efter kön, när detta krävs i bila- gorna I och II i ESF-förordningen.

3. När det gäller urvalet av insatser ska den förvaltande myn- digheten göra följande:

a) Utarbeta och, när de är godkända, tillämpa lämpliga urvals- förfaranden och kriterier som

i) säkerställer att verksamheterna bidrar till att uppnå de specifika målen och resultaten inom de prioriterade om- rådena,

ii) är icke-diskriminerande och öppna,

iii) tar hänsyn till de allmänna principerna i artiklarna 7 och 8.

b) Se till att de utvalda verksamheterna omfattas av den eller de berörda fondernas tillämpningsområde och att de kan hän- föras till en insatskategori eller, när det gäller EHFF, en åt- gärd som anges i prioriteringen eller prioriteringarna i det operativa programmet.

c) Säkerställa att stödmottagaren ges ett dokument som fast- ställer stödvillkoren för varje verksamhet, inklusive särskilda krav för de varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom verksamheten, finansieringstabellen och tidsfristen för ge- nomförandet.

d) Försäkra sig om att stödmottagaren har den administrativa, ekonomiska och operativa förmågan att uppfylla de villkor som avses i led c innan verksamheten godkänns.

e) Försäkra sig om att tillämplig lagstiftning om verksamheten följs, om verksamheten har påbörjats innan någon stödansö- kan har lämnats in till den förvaltande myndigheten.

f) Se till att insatser som valts ut för stöd från fonderna inte inbegriper insatser som ingår i en insats som har omfattats eller borde ha omfattats av återkrav i enlighet med artikel 71 efter en omlokalisering av en produktionsverksamhet utanför programområdet.

g) Bestämma vilken insatskategori eller, när det gäller EHFF, vilka åtgärder som utgifterna för en verksamhet ska avsättas till.

4. När det gäller det operativa programmets ekonomiska för- valtning och kontroll ska den förvaltande myndigheten göra följande:

a) Kontrollera att medfinansierade varor och tjänster har leve- rerats och att de utgifter som deklarerats av stödmottagarna verkligen har betalats och överensstämmer med tillämplig lagstiftning, samt med det operativa programmet och vill- koren för stöd till insatsen.

b) Se till att stödmottagare som deltar i genomförandet av de insatser som återbetalas på grundval av stödberättigande kostnader som stödmottagaren faktiskt ådragit sig antingen har ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovis- ningskod för alla transaktioner som har samband med en verksamhet.

c) Införa effektiva och proportionella bestämmelser om bedrä- geribekämpning med beaktande av konstaterade risker.

d) Införa rutiner i syfte att säkerställa att alla dokument som rör utgifter och revision som krävs för att säkerställa att en till- fredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artikel 72 g.

e) Utarbeta den förvaltningsförklaring och den årliga samman- fattning som avses i artikel 59.5 a och 59.5 b i budgetför- ordningen.

Med avvikelse från vad som sägs i första stycket led a kan ETS- förordningen fastställa särskilda bestämmelser om kontroller till- lämpliga på samarbetsprogram.

5. De kontroller som avses i punkt 4 första stycket led a ska omfatta följande förfaranden:

a) Administrativa kontroller av varje ansökan om betalning som lämnas in av stödmottagarna.

b) Kontroller på plats av enskilda insatser.

Intervallerna för och omfattningen av kontrollerna på plats ska stå i proportion till det offentliga stöd som tilldelats en verk- samhet och den risknivå som revisionsmyndigheten konstaterat för förvaltnings- och kontrollsystemen i sin helhet vid dessa kontroller och revisioner.

6. Kontroller på plats av enskilda insatser enligt punkt 5 första stycket led b kan genomföras på urvalsbasis.

7. Om den förvaltande myndigheten också får stöd inom det operativa programmet ska rutinerna för de kontroller som avses i punkt 4 första stycket led a vara sådana att de säkerställer tillräcklig åtskillnad av funktioner.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för att fastställa bestämmelser om vilken information som ska ingå i de uppgifter som ska registreras och lagras elektroniskt i det övervakningssystem som inrättas genom punkt 2 d i den här artikeln.

Kommissionen ska anta genomförandeakter med de tekniska specifikationerna för det system som inrättas genom punkt 2 d i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i en- lighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter i enlighet med artikel 149 för att fastställa detaljerade mini- mikrav för verifikationskedjan i punkt 4 första stycket led d i den här artikeln med avseende på de räkenskaper som ska sparas och de stödjande handlingar som ska bevaras hos den attesterande myndigheten, den förvaltande myndigheten, för- medlande organ och stödmottagare.

10. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för modellen för den förvaltningsförklaring som avses i punkt 4 första stycket e i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 126

Den attesterande myndighetens uppgifter

Den attesterande myndigheten för ett operativt program ska särskilt ansvara för följande:

a) Att utarbeta och lämna in ansökningar om utbetalning till kommissionen och att attestera att de härrör från tillförlitliga bokföringssystem, är baserade på kontrollerbara stödjande handlingar och har kontrollerats av den förvaltande myndig- heten.

b) Att utarbeta de redovisningar som avses i artikel 59.5 a i budgetförordningen.

c) Att attestera att redovisningarna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga och att de bokförda utgifterna överensstäm- mer med tillämplig rätt och har uppstått i samband med insatser som valts ut för finansiering i enlighet med de kri- terier som är tillämpliga för programmet samt i överens- stämmelse med tillämplig rätt.

d) Att se till att det finns ett system för att i elektronisk form registrera och spara utförliga räkenskaper för varje verksam- het vilket stödjer alla uppgifter som krävs för att utarbeta ansökningar om utbetalningar och redovisningar, inklusive registreringar av de belopp som kan återkrävas, belopp som återkrävts och belopp som dragits tillbaka sedan stödet till en verksamhet eller ett operativt program helt eller delvis har upphävts.

e) Att se till att den vid utarbetandet och inlämnandet av an- sökningar om utbetalning har mottagit tillräckliga uppgifter från den förvaltande myndigheten om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som utförts när det gäller ut- gifterna.

f) Att vid utarbetandet och inlämnandet av ansökningar om utbetalning ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som utförts av revisionsmyndigheten eller på dess ansvar.

g) Att i elektronisk form spara räkenskaper för utgifter som deklarerats till kommissionen och för motsvarande offentliga stöd som utbetalats till stödmottagarna.

h) Att föra räkenskaper över de belopp som kan återkrävas och de belopp som har dragits tillbaka sedan stödet till en verk- samhet helt eller delvis har upphävts. De återvunna beloppen ska återbetalas till unionens budget innan det operativa pro- grammet avslutats genom att de dras av från påföljande utgiftsdeklaration.

Artikel 127

Revisionsmyndighetens uppgifter

1. Revisionsmyndigheten ska se till att revision genomförs av att förvaltnings- och kontrollsystemet för det operativa pro- grammet fungerar korrekt och av ett lämpligt urval av insatser på grundval av attesterade utgifter. De attesterade utgifterna ska revideras på grundval av ett representativt urval och regelmäs- sigt med hjälp av statistiska urvalsmetoder.

En icke-statistisk urvalsmetod kan användas efter en yrkesmässig bedömning från revisionsmyndigheten i vederbörligen motive- rade fall och i enlighet med internationellt erkända revisions- standarder samt i fall där antalet insatser under ett räkenskapsår är för litet för att den statistiska metoden ska kunna tillämpas.

I sådana fall ska urvalet vara tillräckligt stort för att göra det möjligt för revisionsmyndigheten att utarbeta ett giltigt revi- sionsuttalande i enlighet med artikel 59.5 andra stycket i bud- getförordningen.

Den icke-statistiska urvalsmetoden ska gälla minst 5 % av in- satserna för vilka utgifter under ett räkenskapsår har deklarerats för kommissionen och 10 % av de utgifter som under ett räken- skapsår har deklarerats för kommissionen.

2. Om revisionerna genomförs av ett annat organ än revi- sionsmyndigheten ska denna se till att detta organ i sin verk- samhet har den oberoende ställning som krävs.

3. Revisionsmyndigheten ska se till att internationellt accep- terade revisionsstandarder beaktas i revisionsarbetet.

4. Senast åtta månader efter det att ett operativt program har antagits ska revisionsmyndigheten utarbeta en revisionsstrategi för genomförandet av revisioner. I revisionsstrategin ska man fastställa revisionsmetoden och urvalsmetoden för revisioner av verksamheterna samt planeringen av revisioner under det inne- varande och de två påföljande räkenskapsåren. Revisionsstrate- gin ska uppdateras varje år under perioden 2016–2024. Om ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem gäller mer än ett operativt program kan en enda revisionsstrategi utarbetas för de berörda operativa programmen. Revisionsmyndigheten ska på begäran överlämna revisionsstrategin till kommissionen.

5. Revisionsmyndigheten ska utarbeta följande:

a) Ett revisionsuttalande i enlighet med artikel 59.5 andra styc- ket i budgetförordningen.

b) En kontrollrapport med de viktigaste resultaten av de revi- sioner som genomförts i enlighet med punkt 1, inklusive de brister som konstaterats i förvaltnings- och kontrollsyste- men, och de föreslagna och genomförda korrigerande åtgär- derna.

Om ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem gäller för mer än ett operativt program kan de uppgifter som krävs enligt första stycket led b samlas i en enda rapport.

6. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modellar för revisionsstrategin, revisionsuttalandet och kontrollrapporten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter i enlighet med artikel 149 för att fastställa omfattningen och innehållet i revisioner av insatserna och av räkenskaperna och metoden för det urval av insatser som avses i punkt 1 i den här artikeln.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter i enlighet med artikel 149 med närmare regler för använd- ning av uppgifter som inhämtats under revisioner som genom- förts av kommissionens tjänstemän eller bemyndigade företrä- dare för kommissionen.

KAPITEL III

Samarbete med revisionsmyndigheterna

Artikel 128

Samarbete med revisionsmyndigheterna

1. Kommissionen ska samarbeta med revisionsmyndighe- terna för att samordna revisionsplanerna och revisionsmetoder- na, och ska också sörja för omedelbart utbyte av resultaten från revisionerna av förvaltnings- och kontrollsystemen med de myndigheterna.

2. Om en medlemsstat utser mer än en revisionsmyndighet får medlemsstaten utse ett samordningsorgan för att underlätta samordningen.

3. Kommissionen, revisionsmyndigheterna och eventuella samordningsorgan ska sammanträda regelbundet, och i regel åtminstone en gång om året om de inte sinsemellan kommit överens om något annat, för att tillsammans granska den årliga kontrollrapporten, revisionsuttalandet och revisionsstrategin samt utbyta åsikter om frågor som rör bättre förvaltning och kontrollsystem.

AVDELNING II

EKONOMISK FÖRVALTNING, UTARBETANDE, GRANSKNING, GODKÄNNANDE OCH AVSLUT AV RÄKENSKAPER SAMT FINANSIELLA KORRIGERINGAR

KAPITEL I

Ekonomisk förvaltning

Artikel 129

Gemensamma regler för utbetalningar

Medlemsstaten ska, vid avslutningen av det operativa program- met, säkerställa att de offentliga utgifter som betalats ut till stödmottagarna minst motsvarar det stöd från fonderna som kommissionen betalat ut till medlemsstaten.

Artikel 130

Gemensamma regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutbetalningar

1. Kommissionen ska i form av mellanliggande betalningar återbetala 90 % av det belopp som blir resultatet när medfinan- sieringsgraden för varje prioritering i enlighet med beslutet om antagande av det operativa programmet tillämpas på de stödbe- rättigande utgifter inom den prioritering som omfattas av betal- ningsansökan. Kommissionen ska fastställa återstående belopp som ska återbetalas i form av mellanliggande betalningar eller som ska återkrävas i enlighet med artikel 139.

2. Bidraget från fonderna eller EHFF till en prioritering i form av mellanliggande betalningar och slutlig utbetalning får inte vara högre än

a) de stödberättigande offentliga utgifter som anges i betal- ningsansökan för prioriteringen, eller

b) det stöd från fonderna eller EHFF till den prioritering som fastställs i kommissionens beslut om godkännande av det operativa programmet.

Artikel 131

Betalningsansökningar

1. Ansökningarna om utbetalning ska för varje prioritering innehålla följande:

a) Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet, som de bokförts i redovisningssystemet av den attesterande myndigheten.

b) Det sammanlagda beloppet av offentliga utgifter som upp- stått i samband med genomförandet, som de bokförts i re- dovisningssystemet av den attesterande myndigheten.

2. Stödberättigande utgifter som ingår i en betalningsansö- kan ska styrkas med kvitterade fakturor eller andra likvärdiga redovisningsdokument, utom när det gäller stödformer i enlig- het med artiklarna 67.1 första stycket leden b, c och d, 68, 69.1 och 109 i den här förordningen samt i enlighet med artikel 14 i ESF-förordningen. För dessa stödformer ska beloppen i betal- ningsansökan vara de kostnader som beräknas på tillämpliga grunder.

3. När det gäller stödsystemen enligt artikel 107 i EUF-för- draget, ska offentligt stöd som motsvarar utgifter som omfattas av en betalningsansökan ha betalats ut till de stödberättigade av det stödbeviljande organet.

4. Genom undantag från punkt 1 får betalningsansökan, i fråga om statligt stöd, omfatta de förskott som stödbeviljande organ betalar ut till den stödberättigade om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a) Förskotten underställs en garanti utställd av en bank eller något annat finansinstitut etablerat i någon av medlemssta- terna eller omfattas av en stödmekanism som en offentlig enhet eller medlemsstaten utfärdar.

b) Förskotten överstiger inte 40 % av det totala stödbeloppet till en stödmottagare för ett givet projekt.

c) Förskotten täcks av utgifter som stödmottagarna haft vid genomförande av insatsen och styrkas med kvitterade fak- turor eller likvärdiga redovisningshandlingar av motsvarande bevisvärde inom tre år från det år förskottet betalats ut, eller den 31 december 2023, beroende på vilket som infaller först och om detta inte sker ska nästa betalningsansökan korrige- ras i enlighet därmed.

5. I varje betalningsansökan som innefattar förskott av den typ som avses i punkt 4 ska det totala beloppet som betalats ut från det operativa programmet i form av förskott, det belopp som täckts med utgifter som stödmottagare haft inom en period på tre år från det att förskottet betalades ut enligt punkt 4 c samt det belopp som inte har täckts med utgifter som stöd- mottagare haft under en period på tre år som ännu inte löpt ut redovisas separat.

6. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa en modell för betalningsansökningar. Dessa genom- förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 132

Utbetalning till stödmottagarna

1. Förutsatt att medel är tillgängliga i det inledande och årliga förskottet och de mellanliggande betalningarna ska den förvaltande myndigheten säkerställa att stödmottagaren erhåller hela beloppet för de offentliga stödberättigande utgifterna senast 90 dagar efter det datum då stödmottagaren lämnade in betal- ningsansökan.

Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska beloppen till stödmottagarna får tas ut.

2. Den betalningstidsfrist som avses i punkt 1 kan avbrytas av den förvaltande myndigheten i något av följande vederbörli- gen motiverade fall:

a) Beloppet i betalningsansökan inte förfallit till betalning eller om lämpliga stödjande handlingar, inklusive handlingar som är nödvändiga för förvaltningens kontroll i enlighet med artikel 125.4 första stycket led a, inte lämnats in.

b) En undersökning har inletts om eventuella oriktigheter rö- rande utgifterna.

Den berörda stödmottagaren ska informeras skriftligen om av- brottet och orsakerna till det.

Artikel 133

Användning av euro

1. De medlemsstater som inte har infört euron som sin va- luta på dagen för ansökan om utbetalning ska räkna om utgifts- beloppen i den nationella valutan till euro. Dessa belopp ska räknas om till euro med hjälp av kommissionens månatliga växelkurs för den månad under vilken utgifterna bokfördes av den attesterande myndigheten för det berörda operativa pro- grammet. Växelkursen ska offentliggöras elektroniskt av kom- missionen varje månad.

2. Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 kan ETS-för- ordningen fastställa specifika bestämmelser om tidpunkten för omräkning till euro.

3. När euro blir valuta i en medlemsstat ska det omräknings- förfarande som anges i punkt 1 fortsätta att gälla för alla ut- gifter som den attesterande myndigheten bokfört före den dag då den fasta omräkningskursen mellan den nationella valutan och euron trädde i kraft.

Artikel 134

Utbetalning av förskott

1. Förskotten ska delas upp i flera delbetalningar enligt föl- jande:

a) 2014: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden eller 1,5 % av fonder- nas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit finansiellt stöd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från Europeiska finansiella stabiliserings- faciliteten (EFSF), eller mottar finansiellt stöd den 31 decem- ber 2013 i enlighet med artiklarna 136 och 143 i EUF- fördraget.

b) 2015: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden eller 1,5 % av fonder- nas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit finansiellt stöd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från EFSF, eller mottar finansiellt stöd 31 december 2014 i enlighet med artiklarna 136 och 143 i EUF-fördraget.

c) 2016: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programment för hela programperioden.

Om ett operativt program antas 2015 eller senare ska de första delbetalningarna betalas ut under det år då programmet antas.

2. Ett årligt förskott ska betalas ut före den 1 juli under åren 2016–2023. Det ska utgöras av en procentandel av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programment för hela pro- gramperioden enligt följande:

— 2016: 2 %

— 2017: 2,625 %

— 2018: 2,75 %

— 2019: 2,875 %

— 2020–2023: 3 %.

3. Vid beräkningen av det inledande förskott som avses i punkt 1 ska stödbeloppet för hela programperioden utesluta

de belopp från resultatreserven som ursprungligen var avsett för det operativa programmet.

Vid beräkningen av det årliga förskott som avses i punkt 2 fram till slutet av 2019 ska stödbeloppet för hela programperioden utesluta de belopp från resultatreserven som ursprungligen var avsett för det operativa programmet.

Artikel 135

Frister för ansökan om och utbetalning av mellanliggande betalningar

1. Den attesterande myndigheten ska regelbundet lämna in ansökningar om mellanliggande betalningar i enlighet med ar- tikel 131.1 som omfattar belopp som bokförts i dess redovis- ningssystem under räkenskapsåret. Den attesterande myndighe- ten får emellertid, i de fall den anser det vara nödvändigt, ta med sådana betalningsansökningar som lämnats in under näst- kommande räkenskapsår.

2. Den attesterande myndigheten ska lämna in sin slutliga ansökan om mellanliggande betalning senast den 31 juli efter föregående räkenskapsår slut och, under alla omständigheter, för den första ansökan om mellanliggande betalning för följande räkenskapsår.

3. Den första ansökan om mellanliggande betalning får inte göras förrän kommissionen meddelats vilka förvaltnings- och attesterande myndigheter som utnämnts enligt artikel 124.

4. Mellanliggande betalningar ska inte göras för operativa program om inte den årliga genomföranderapporten har sänts till kommissionen i enlighet med de fondspecifika bestämmel- serna.

5. Under förutsättning att det finns medel tillgängliga ska kommissionen göra den mellanliggande betalningen senast 60 dagar efter den dag då en betalningsansökan registrerats vid kommissionen.

Artikel 136

Återkrav

1. Kommissionen ska återkräva den del av ett belopp för ett operativt program som inte har använts för utbetalning av in- ledande och årligt förskott och mellanliggande betalningar se- nast den 31 december det tredje året efter det år då budgetåta- gandet för programmet gjordes, eller för vilken en betalnings- ansökan som upprättats i enlighet med artikel 131 inte har lämnats in i enlighet med artikel 135.

2. Den del av åtagandena som fortfarande är öppen den

31 december 2023 ska frigöras om något av de dokument som krävs enligt artikel 141.1 inte har lämnats in till kommis- sionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 141.1.

KAPITEL II

Utarbetande, granskning och godkännande av räkenskaper och avslut av operativa program och innehållande av betal­ ningar

A v s n i t t I

U t a r b e t a n d e , g r a n s k n i n g o c h g o d k ä n n a n d e a v r ä k e n s k a p e r

Artikel 137

Utarbetande av räkenskaper

1. De räkenskaper som avses i artikel 59.5 a i budgetförord- ningen ska överlämnas till kommissionen för varje operativt program. Räkenskaperna ska omfatta räkenskapsåret och ska för varje insatsområde och, om tillämpligt, varje fond och re- gionkategori omfatta följande:

a) Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som förts in i den attesterande myndighetens redovisningssystem och som har tagits med i betalningsansökningar som läm- nats till kommissionen i enlighet med artiklarna 131 och

135.2 senast den 31 juli året efter räkenskapsårets slut och totalbeloppet för motsvarande offentliga utgifter i samband med genomförandet, och det sammanlagda beloppet av mot- svarande utbetalningar till stödmottagarna i enlighet med artikel 132.1.

b) De belopp som dragits tillbaka och återkrävts under räken- skapsåret, de belopp som ska återkrävs vid räkenskapsårets slut, de återkrav som gjorts i enlighet med artikel 71 samt belopp som inte kan återkrävas.

c) Beloppen för utbetalt förskott till finansieringsinstrument enligt artikel 41.1 och förskott på statligt stöd enligt arti- kel 131.4.

d) För varje prioritering, en avstämning mellan utgifter enligt led a och utgifter som deklarerats för samma räkenskapsår i betalningsansökningarna, samt en förklaring av eventuella skillnader.

2. Om utgifter som tidigare omfattats av en ansökan om mellanliggande betalning för räkenskapsåret av en medlemsstat undantas av från räkenskaperna på grund av en pågående granskning av de utgifternas laglighet och korrekthet, får hela utgiftsbeloppet eller de delar av detta som senare befinns lagliga och korrekta tas med i en ansökan om mellanliggande betalning som avser de följande räkenskapsåren.

3. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter, för att fastställa en modell för de räkenskaper som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 138

Inlämnande av uppgifter

För varje år från 2016 till och med 2025 ska medlemsstaten inom den tidsfrist som anges i artikel 59.5 i budgetförord- ningen lämna in de dokument som avses i den artikeln, näm- ligen:

a) De räkenskaper som avses i artikel 137.1 i den här förord- ningen för föregående räkenskapsår.

b) Förvaltningsförklaringen och den årliga sammanfattande rap- port som avses i artikel 125.4 första stycket led e i den här förordningen för föregående räkenskapsår.

c) Det revisionsuttalande och den kontrollrapport som avses i artikel 127.5 första stycket leden a och b i den här förord- ningen för föregående räkenskapsår.

Artikel 139

Granskning och godkännande av räkenskaper

1. Kommissionen ska granska de handlingar som medlems- staten överlämnat i enlighet med artikel 138. På kommissions begäran ska medlemsstaten tillhandahålla alla kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 84 ska kunna bedöma huruvida räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga.

2. Kommissionen ska godkänna räkenskaperna om den kan sluta sig till att räkenskaperna är fullständiga, exakta och san- ningsenliga. Kommissionen kan nå denna slutsats om revisions- myndigheten lämnat ett revisionsuttalande utan reservationer om att räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga, om inte kommissionen har särskilda bevis om att revisionsutlå- tandet om räkenskaperna inte är tillförlitligt.

3. Kommissionen ska inom den tidsfrist som fastställs i ar- tikel 84 informera medlemsstaten om huruvida den kan god- känna räkenskaperna eller inte.

4. Om kommissionen, av skäl hänförliga till medlemsstaten, inte kan godta räkenskaperna inom den tidsfrist som fastställs i artikel 84 ska kommissionen meddela medlemsstaten detta och redovisa skälen i enlighet med punkt -1 i den här artikeln och ange de åtgärder som det föreligger en skyldighet att vidta och den tidsfrist inom vilken dessa ska slutföras. Vid utgången av tidsperioden för slutförandet av dessa åtgärder ska kommissio- nen informera medlemsstaten om huruvida den kan godta rä- kenskaperna.

5. Frågor som hör samman med lagligheten och korrekthe- ten av underliggande transaktioner som avser bokförda utgifter ska inte beaktas vid kommissionens godkännande av räkenska- perna. Utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 83 och 142 ska förfarandet för granskning och godkännande av räkenskaper inte avbryta behandlingen av ansökningar om mel- lanliggande betalningar och det ska inte leda till att betalningar hålls inne.

6. Kommissionen ska, på grundval av de godkända räken- skaperna, beräkna det belopp som ska belasta fonderna och EHFF för räkenskapsåret och följdjusteringar av utbetalningar till medlemsstaten. Kommissionen ska beakta följande:

a) De bokförda belopp som avses i artikel 137.1 a, och på vilka medfinansieringsgraden för varje prioritering ska tillämpas.

b) Det belopp som kommissionen betalat ut under räkenskaps- året och som består av följande:

i) Det sammanlagda beloppet av mellanliggande betalningar som kommissionen betalat ut i enlighet med artiklarna

130.1 och 24.

ii) Det sammanlagda beloppet av årligt förskott som betalats ut i enlighet med artikel 134.2.

7. Kommissionen ska, efter den beräkning som genomförs enligt punkt 6, reglera respektive årligt förskott och göra even- tuella ytterligare utestående utbetalningar inom 30 dagar från det att räkenskaperna godkänts. Om ett belopp kan återkrävas från medlemsstaten ska kommissionen utfärda ett betalnings- krav som ska verkställas, om möjligt, genom avräkning från de belopp som ska betalas ut till medlemsstaten inom ramen för kommande utbetalningar till samma operativa program. Ett sådant återkrav ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till det operativa programmet. Det återvunna beloppet ska utgöra inkomster avsatta för sär- skilda ändamål i enlighet med artikel 177.3 i budgetförordning- en.

8. Om kommissionen, efter att ha tillämpat förfarandet i punkt 4c, inte kan godkänna räkenskaperna, ska kommissionen, på grundval av tillgänglig information och i enlighet med punkt 6, fastställa det belopp som ska belasta fonderna för räkenskaps- året och underrätta medlemsstaten. Om medlemsstaten medde- lar kommissionen sitt godkännande inom två månader från kommissionens underrättelse ska punkt 7 gälla. I avsaknad av ett godkännande ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om fastställande av det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret. Ett sådant beslut ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till det operativa programmet. Kommissionen ska, på grundval av beslutet, tillämpa justeringarna av utbetalningarna till med- lemsstaten i enlighet med punkt 7.

9. Kommissionens godkännande av räkenskaperna eller ett beslut av kommissionen enligt punkt 8 i denna artikel påverkar inte tillämpningen av korrigeringar enligt artiklarna 144 och 145.

10. Medlemsstater får ersätta oriktiga belopp som upptäcks sedan räkenskaperna lämnats in genom att göra motsvarande

justeringar i räkenskaperna för det räkenskapsår då oriktigheten upptäcktes, utan att det påverkar artiklarna 144 och 145.

Artikel 140

Dokuments tillgänglighet

1. Utan att det påverkar bestämmelserna om statligt stöd ska den förvaltande myndigheten se till att alla verifikat som rör utgifter med stöd av fonderna för insatser för vilka de samman- lagda stödberättigande utgifterna understiger 1 000 000 EUR, på begäran ska kunna göras tillgängliga för kommissionen och Europeiska revisionsrätten under tre år från och med den 31 december efter inlämnandet av de räkenskaper där utgifterna för insatsen ingår.

För andra insatser än de som avses i första stycket ska alla verifikat göras tillgängliga under två år från och med den 31 december efter inlämnandet av de räkenskaper där den slutliga utgiften för den genomförda insatsen ingår.

En förvaltande myndighet kan besluta att på insatser för vilka de sammanlagda stödberättigande utgifterna understiger 1 000 000 EUR tillämpa den regel som avses i andra stycket.

Den tidsperiod som avses i första stycket ska avbrytas antingen vid rättsliga förfaranden eller på vederbörligen motiverad begä- ran från kommissionen.

2. Den förvaltande myndigheten ska informera stödmotta- garna om vilken dag den period som avses i punkt 1 inleds.

3. Dokumenten ska bevaras i form av original eller bestyrkta kopior eller på allmänt godkända databärare; det gäller även elektroniska versioner av originaldokument eller dokument som enbart finns i elektronisk version.

4. Dokumenten ska bevaras på ett sätt som gör det möjligt att identifiera de registrerade så länge det är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de be- handlas vidare.

5. De nationella myndigheterna ska fastställa ett förfarande för intygande av att de dokument som finns på allmänt god- kända databärare är identiska med originalhandlingarna i syfte att säkerställa att de versioner som finns uppfyller nationella rättsliga krav och kan användas för revision.

6. Om dokumenten endast finns i elektronisk form ska de datasystem som används uppfylla godkända säkerhetsstandarder som säkerställer att dokumenten uppfyller nationella rättsliga krav och kan användas för revision.

A v s n i t t I I

A v s l u t a n d e a v d e o p e r a t i v a p r o g r a m m e n

Artikel 141

Inlämnande av avslutandedokument och slutlig utbetalning

1. Utöver de handlingar som avses i artikel 138 ska med- lemsstaterna för det sista räkenskapsåret från och med den 1 juli 2023 till den 30 juni 2024 lämna in en slutlig genom- föranderapport för det operativa programmet eller den senaste årliga genomföranderapporten för det operativa program som får stöd från EHFF.

2. Slutsaldot ska betalas ut senast tre månader efter godkän- nandet av räkenskaperna för det sista räkenskapsåret eller en månad efter godkännandet av den slutliga genomföranderappor- ten, beroende på vilken dag som infaller senare.

A v s n i t t I I I

I n n e h å l l a n d e a v u t b e t a l n i n g a r

Artikel 142

Innehållande av utbetalningar

1. Kommissionen kan helt eller delvis hålla inne de mellan- liggande betalningarna för prioriteringar eller operativa program om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:

a) Det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister, vilket har inneburit en risk för unionens stöd till det operativa programmet, men utan att några korrigerande åtgärder har vidtagits.

b) Utgifterna i en utgiftsdeklaration står i samband med en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder som inte har korrigerats.

c) Medlemsstaten har inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att åtgärda den situation som har föranlett ett avbrott i enlighet med artikel 83.

d) Det finns allvarliga brister i kvaliteten och tillförlitligheten hos övervakningssystemet eller uppgifterna om allmänna och särskilda indikatorer.

e) Åtgärderna för att uppfylla ett förhandsvillkor i enlighet med villkoren i artikel 19 har inte genomförts.

f) Det framgår av resultatöversynen av en prioritering att man i hög grad har misslyckats med att uppnå prioriteringens del- mål avseende ekonomiska indikatorer och aktivitetsindikato- rer och viktiga genomförandesteg som anges i resultatramen i enlighet med villkoren i artikel 22.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange specifika grunder för innehållande av utbetalningar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad och varaktighet samt av huruvida den är återkommande.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter besluta att hålla inne de mellanliggande betalningarna helt eller delvis, efter att ha gett medlemsstaten möjlighet att framföra sina synpunk- ter.

3. Kommissionen ska häva innehållandet av hela eller delar av de mellanliggande betalningarna om medlemsstaten har vid- tagit de åtgärder som krävdes för detta.

KAPITEL III

Finansiella korrigeringar

A v s n i t t I

M e d l e m s s t a t e r n a s f i n a n s i e l l a k o r r i g e -

r i n g a r

Artikel 143

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

1. Medlemsstaterna ska ha det huvudsakliga ansvaret för att utreda oriktigheter för att göra de nödvändiga finansiella korri- geringarna och återkraven. Om det rör sig om en systembe- tingad oriktighet, ska medlemsstaten utvidga sina utredningar till att omfatta samtliga insatser som kan vara berörda.

2. Medlemsstaterna ska göra de finansiella korrigeringar som krävs i samband med att enskilda eller systembetingade oriktig- heter upptäcks i insatser eller operativa program. Finansiella korrigeringar innebär att det offentliga stödet till en insats eller ett operativt program ställs in helt eller delvis. Medlemsstaten ska ta hänsyn till oriktigheternas art och allvar och till den ekonomiska förlusten för fonderna eller EHFF och göra en pro- portionell korrigering. Finansiella korrigeringar ska föras in i redovisningen av den förvaltande myndigheten för det räken- skapsår då innehållandet beslutades.

3. Det bidrag från fonderna eller EHFF som ställs in i enlig- het med punkt 2 kan återanvändas av medlemsstaten inom det berörda operativa programmet, med förbehåll för punkt 4.

4. Det bidrag från fonderna som ställs in i enlighet med punkt 2 kan inte återanvändas för någon insats för vilken en korrigering gjorts, eller, när en finansiell korrigering gjorts för en systembetingad oriktighet, för någon insats som påverkas av den systembetingade oriktigheten.

5. De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får innehålla specifika grunder för finansiella korrigeringar kopplade till bris- tande efterlevnad av tillämpliga regler enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad och varaktighet samt av huruvida den är återkommande.

A v s n i t t I I

K o m m i s s i o n e n s f i n a n s i e l l a k o r r i g e r i n g a r

Artikel 144

Kriterier för finansiella korrigeringar

1. Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar genom genomförandeakter, genom att helt eller delvis ställa in unio- nens bidrag till ett operativt program i enlighet med artikel 85, om den efter nödvändig utredning drar följande slutsatser:

a) Det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsyste- mets sätt att fungera uppvisar allvarliga brister, vilket har inneburit en risk för det stöd från unionen som redan har betalats ut till det operativa programmet.

b) Medlemsstaten har inte fullgjort sina skyldigheter i enlighet med artikel 143 innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

c) Det finns utgifter i en betalningsansökan som inte är kor- rekta och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

Kommissionens finansiella korrigeringar ska bygga på enskilda fall av konstaterade oriktigheter och ska beakta om riktigheten är systembetingad. Om det inte är möjligt att exakt fastställa storleken på de oriktiga utgifter som belastat fonderna eller EHFF ska kommissionen tillämpa en schablonsats eller göra en extrapolerad finansiell korrigering.

2. När kommissionen fattar beslut om korrigeringsbelopp i enlighet med punkt 1 ska den respektera proportionalitetsprin- cipen genom att beakta oriktighetens art och allvar samt omfatt- ningen och de ekonomiska följderna av de brister i förvaltnings- och kontrollsystemen som konstaterats i det operativa program- met.

3. Om kommissionen grundar sin ståndpunkt på rapporter från externa revisorer, ska den dra sina egna slutsatser beträf- fande de ekonomiska följderna efter att ha granskat de åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit i enlighet med arti- kel 143.2, de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 122.2 samt eventuella svar från medlemsstaten.

4. Om kommissionen, i enlighet med artikel 22.7, utifrån en granskning av den slutliga genomföranderapporten för det ope- rativa programmet när det gäller fonderna eller den senaste årliga genomföranderapporten när det gäller EHFF fastställer att man allvarligt misslyckats med att uppnå målen i resultatra- men kan den göra finansiella korrigeringar för de berörda prio- riteringarna genom genomförandeakter.

5. Om en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel 95 kan kommissionen göra en finansiell korrigering ge- nom att helt eller delvis ställa in strukturfondsbidraget till med- lemsstaten, i förhållande till i vilken grad skyldigheterna fullgjorts.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak- ter enligt artikel 149 för att fastställa närmare bestämmelser om kriterierna för att avgöra allvarliga brister i förvaltningen och kontrollsystemen, inbegripet de huvudsakliga typerna av allvar- liga brister, kriterierna för att avgöra nivån för de finansiella korrigeringarna och kriterierna för att tillämpa schablonsatser eller extrapolerad finansiell korrigering.

7. De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange spe- cifika grunder för kommissionens finansiella korrigeringar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara propor- tionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och av huruvida den är återkomman- de.

Artikel 145

Förfarande

1. Innan kommissionen fattar beslut om en finansiell korri- gering, ska den inleda förfarandet genom att underrätta med- lemsstaten om sina preliminära slutsatser från granskningen och begära att medlemsstaten lämnar synpunkter inom två månader.

2. Om kommissionen föreslår en finansiell korrigering som grundar sig på en extrapolering eller ett schablonbelopp, ska medlemsstaten ges möjlighet att genom en granskning av den berörda dokumentationen visa att oriktighetens faktiska omfatt- ning är mindre än vad kommissionen bedömt. Efter överens- kommelse med kommissionen får medlemsstaten begränsa granskningen till att omfatta en lämplig andel eller ett urval av berörd dokumentation. Utom i vederbörligen motiverade fall får tidsfristen för den granskningen inte överskrida ytterli- gare en tvåmånadersperiod efter den tvåmånadersperiod som avses i punkt 1.

3. Kommissionen ska beakta det bevismaterial som lämnas av medlemsstaterna inom de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 2.

4. Om medlemsstaten inte godtar kommissionens prelimi- nära slutsatser ska den inbjudas till överläggningar hos kom- missionen, för att säkerställa att alla relevanta uppgifter och synpunkter är tillgängliga och beaktas när kommissionen ska dra sina slutsatser om att göra en finansiell korrigering.

5. Om en överenskommelse nås och utan att det påverkar punkt 6 i den här artikeln får medlemsstaten använda de be- rörda medlen på nytt i enlighet med artikel 143.3.

6. För att göra en finansiell korrigering ska kommissionen genom genomförandeakter fatta beslut inom sex månader efter överläggningarna eller efter att ha mottagit kompletterande upp- gifter, om medlemsstaten går med på att lämna in sådana kom- pletterande uppgifter efter överläggningarna. Kommissionen ska beakta alla uppgifter och synpunkter som framkommit under förfarandet. Om det inte hålls några överläggningar ska sexmå- nadersperioden börja löpa två månader efter dateringen av kom- missionens inbjudan till överläggningar.

7. Om kommissionen, vid utförandet av sina uppgifter enligt artikel 75, eller Europeiska revisionsrätten upptäcker oriktighe- ter som visar på allvarliga brister i förvaltnings- och kontroll- systemens förmåga att fungera effektivt ska den finansiella kor- rigeringen leda till att stödet från fonderna till det operativa programmet minskas.

Det första stycket ska inte tillämpas på allvarliga brister i ett förvaltnings- och kontrollsystems sätt att fungera som, fram till den dag då de upptäcks av kommissionen eller Europeiska re- visionsrätten,

a) angetts i den förvaltningsförklaring, den årliga kontrollrap- port eller det revisionsuttalande, som lämnats in till kom- missionen i enlighet med artikel 59.5 i budgetförordningen, eller i andra revisionsrapporter från den förvaltande myndig- heten till kommissionen eller som varit föremål för lämpliga åtgärder, eller

b) som varit föremål för lämpliga korrigerande åtgärder från medlemsstatens sida.

Bedömningen av allvarliga brister i förvaltnings- och kontroll- systemens sätt att fungera ska grunda sig på den lagstiftning som var tillämplig när de relevanta förvaltningsförklaringarna, årliga kontrollrapporterna och revisionsuttalandena lämnades in.

När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering ska den

a) respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till den allvarliga arten och omfattningen av bristen ett för- valtnings- och kontrollsystems sätt att fungera samt dess ekonomiska följder för unionens budget,

b) när det gäller tillämpningen av en schablonsats eller extra- polerad korrigering, utesluta oriktiga utgifter som tidigare upptäckts av medlemsstaten som har varit föremål för en anpassning av räkenskaperna i enlighet med artikel 139.10 samt utgifter som är föremål för en pågående granskning av huruvida de är lagliga och korrekta enligt artikel 137.2,

c) ta hänsyn till schablonsatser eller extrapolerade korrigeringar som tillämpats på utgifterna av medlemsstaten på grund av andra allvarliga brister som upptäckts av medlemsstaten vid fastställandet av den kvarstående risken för unionens budget.

8. De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får innehålla ytterligare krav på finansiella korrigeringar som avses i arti- kel 144.7.

Artikel 146

Medlemsstaternas skyldigheter

En finansiell korrigering som görs av kommissionen ska inte påverka medlemsstatens skyldighet att återkräva medel enligt artikel 143.2 i denna förordning och att återkräva statligt

stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget och artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1).

Artikel 147

Återbetalning

1. Återbetalningar till unionens budget ska göras före den förfallodag som anges i betalningskravet, som ska vara utformat i enlighet med artikel 73 i budgetförordningen. Förfallodagen ska vara den sista dagen i den andra månaden efter det att betalningskravet utfärdades.

2. Varje försening av en återbetalning ska leda till att dröjs- målsränta tas ut från och med förfallodagen till och med den dag då betalning sker. Räntesatsen ska vara en och en halv procentenhet högre än den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

AVDELNING III

PROPORTIONELL KONTROLL AV OPERATIVA PROGRAM

Artikel 148

Proportionell kontroll av operativa program

1. Insatser för vilka de stödberättigande utgifterna inte över- stiger 200 000 EUR för Xxxx och Sammanhållningsfonden, 150 000 EUR för ESF eller 100 000 EUR för EHFF ska inte omfattas av mer än en revision, av antingen revisionsmyndig- heten eller kommissionen, före inlämningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Övriga insatser ska inte omfattas av mer än en revision per räkenskapsår, av an- tingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inläm- ningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slut- förs. Övriga insatser ska inte omfattas av mer än en revision per räkenskapsår, av antingen revisionsmyndigheten eller kommis- sionen, före inlämningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Insatser ska inte omfattas av revision av kommissionen eller revisionsmyndigheten under ett visst år om Europeiska revisionsrätten redan genomfört en revision det året, förutsatt att resultaten av det revisionsarbete som revisionsrätten utfört för insatserna kan användas av revisionsmyndigheten eller av kommissionen för fullgörandet av deras respektive uppgifter.

2. För operativa program där det senaste revisionsuttalandet tyder på att det inte finns några betydande brister kan kom- missionen komma överens med revisionsmyndigheten vid det efterföljande möte som avses i artikel 128.3 att revisionsnivån kan sänkas så att den står i proportion till den risk som kon- staterats. I sådana fall ska kommissionen inte genomföra sina egna revisioner på plats, om det inte finns tecken som tyder på att förvaltnings- och kontrollsystemen har brister som påverkar utgifter som deklarerats till kommissionen under ett räken- skapsår för vilket räkenskaperna har godkänts av kommissio- nen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om till- lämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999, s. 1).

3. För operativa program där kommissionen drar slutsatsen att revisionsmyndighetens yttrande är tillförlitligt, kan den komma överens med revisionsmyndigheten att begränsa kom- missionens egna revisioner på plats till att revidera revisions- myndighetens arbete, om det inte finns tecken som tyder på brister i revisionsmyndighetens arbete för ett räkenskapsår för vilket räkenskaperna har godkänts av kommissionen.

4. Utan hinder av punkt 1, får revisionsmyndigheten och kommissionen genomföra verksamhetsrevision om en risk- bedömning eller en revision av Europeiska revisionsrätten visar att det finns en viss risk för oriktigheter eller bedrägerier, om det finns indikationer på allvarliga brister i det berörda operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fun- gera samt under den period som avses i artikel 140.1. Kom- missionen får granska revisionsmyndighetens verifieringskedja eller delta i revisionsmyndighetens revisioner på plats för att bedöma revisionsmyndighetens arbete, och om det enligt inter- nationellt vedertagna redovisningsnormer är nödvändigt får kommissionen genomföra verksamhetsrevisioner för att försäkra sig om att revisionsmyndigheten fungerar effektivt.

DEL FEM

DELEGERING AV BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDE- BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Delegering av befogenheter och genomförandebestämmelser

Artikel 149

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio- nen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13,

38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 61.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 88.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7 och 127.8 och 144.6 ska ges till kom- missionen från och med den 21 december 2013 till och med den 31 december 2020.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13, 38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 62.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 68.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7,

127.8 och 144.6 får när som helst återkallas av Europaparla- mentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delege- ringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.

Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Euro­ peiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13, 38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 61.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 68.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7 och 127.8 och 144.6 ska träda i kraft endast om varken Eu- ropaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perio- den, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Eu- ropaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 150

Kommittéförfarande

1. Vid tillämpningen av denna förordning, Ejflu- förordning- en, ETS-förordningen, ESF-förordningen och förordningen om sammanhållningsfonden ska kommissionen biträdas av en sam- ordningskommitté för de europeiska struktur- och investerings- fonderna. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord- ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord- ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt vad gäller de genom- förandebefogenheter som avses i artikel 8 tredje stycket, 22.7 femte stycket, 38.3 andra stycket, 38.10, 39.4 andra stycket,

46.3, 96.2 andra stycket, 115.4 och 125.8 andra och tredje stycket och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska gälla.

KAPITEL II

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 151

Översyn

Europaparlamentet och rådet ska se över denna förordning se- nast den 31 december 2020 i enlighet med artikel 177 i EUF-fördraget.

Artikel 152

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genom- förandet eller ändringar, inklusive helt eller delvis upphörande av stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013 och som följaktligen därefter ska tillämpas på detta stöd eller på de berörda insatserna till dess att de avslutas. Med avseende på tillämpningen av denna punkt ska stöd omfatta operativa program och större projekt.

2. Ansökningar om stöd som gjorts eller godkänts enligt förordning (EG) nr 1083/2006 ska förbli giltiga.

3. En medlemsstat som använder sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 123.3 får ansöka hos kommissionen om att den förvaltande myndigheten ska utföra den attesterande myn- dighetens uppgifter genom undantag från artikel 59.1 b i för- ordning (EG) nr 1083/2006 för motsvarande operativa program som genomförs på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006. Ansökan ska åtföljas av en bedömning som gjorts av revisions- myndigheten. Om kommissionen på grundval av uppgifter som

revisionsmyndigheten ställt till förfogande och sina egna revi- sioner konstaterar att dessa operativa programs förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt och att funktionen inte kommer att försämras av att den förvaltande myndigheten utför den attesterande myndighetens uppgifter, ska den underrätta medlemsstaten om sitt godkännande inom två månader från och med dagen för mottagande av ansökan.

Artikel 153

Upphävande

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 152 ska förordning (EG) nr 1083/2006 upphöra att gälla med verkan från den 1 januari 2014.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIb.

Artikel 154

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 20–24, 29.3, 38.1 a, 58, 60, 76–92, 118, 120, 121

och 129–147 ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Artiklarna 39.2 sjunde stycket andra meningen och 76 femte stycket ska tillämpas från och med den dag då ändringen av budgetförordningen avseende tillbakadragande av anslagna be- lopp har trätt i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

X. XXXXXX

Ordförande

På rådets vägnar

R. ŠADŽIUS

Ordförande

BILAGA I

GEMENSAM STRATEGISK RAM

1. INLEDNING

För att främja en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling i unionen och maximera de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt deras fondspecifika uppdrag, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning måste de politiska åtagandena inom ramen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla stödjas av investeringar genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra unionsinstrument. Den gemensamma strategiska ramen ska därför i enlighet med artikel 10, och i överensstämmelse med de prioriteringar och mål som fastställts i de fondspecifika förordningarna ge strategiska vägledande principer för att uppnå ett integrerat tillvägagångssätt för utveckling med hjälp av de eu- ropeiska struktur- och investeringsfonderna samordnade med andra unionsinstrument och annan unionspolitik, i överensstämmelse med de politiska målsättningarna och de överordnade målen i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och, i förekommande fall, flaggskeppsinitiativen, samtidigt som viktiga territoriella utmaningar och särskilda nationella, regionala och lokala förhållanden beaktas.

2. DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNAS BIDRAG TILL UNIONENS STRATEGI FÖR SMART OCH HÅLLBAR TILLVÄXT FÖR ALLA OCH ENHETLIGHET MED UNIONENS EKONOMISKA STYRNING

1. För att stödja en effektiv inriktning av smart och hållbar tillväxt för alla inom partnerskapsöverenskommelserna och programmen fastställs i denna förordning elva tematiska mål som anges i artikel 9 första stycket och som motsvarar de prioriteringar i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, som ska motta stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2. I linje med de tematiska målen i artikel 9 första stycket ska medlemsstaterna, i syfte att säkerställa den kritiska massa som krävs för att uppnå tillväxt och sysselsättning, koncentrera sitt stöd i enlighet med artikel 18 i denna förordning och med de fondspecifika bestämmelserna om tematisk koncentration och säkerställa att investering- arna är effektiva. Medlemsstaterna ska särskilt prioritera tillväxtvänliga utgifter, t.ex. utgifter för utbildning, forsk- ning, innovation och energieffektivitet, utgifter för att underlätta tillgång till finansiering för SMF och säkra miljömässig hållbarhet och förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder samt modernisering av den offentliga förvaltningen. Vidare ska de se till att behålla eller förstärka omfattningen och effektiviteten hos arbetsförmed- lingar och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att bekämpa arbetslöshet, med fokus på ungdomar och ta itu med de sociala konsekvenserna av krisen samt främja social delaktighet.

3. För att säkerställa samstämmighet med prioriteringar som fastställts i samband med den europeiska planerings- terminen ska medlemsstaterna när de utarbetar sina partnerskapsöverenskommelser se till att nationella reform- program, vid behov, och de senaste relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, beaktas vid planeringen av användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i enlighet med deras respektive roller och skyldigheter. Medlemsstaterna ska också vid behov ta hänsyn till relevanta rådsrekommendationer som bygger på stabilitets- och tillväxtpakten och de ekonomiska anpassnings- programmen.

4. För att bestämma hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna på det mest effektiva sättet kan bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, och för att ta hänsyn till de fördragsfästa målen, inklusive ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska medlemsstaterna välja de tematiska målen för den plane- rade användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i ett lämpligt nationellt, regionalt och lokalt sammanhang.

3. INTEGRERAT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH ARRANGEMANG FÖR ANVÄNDNINGEN AV DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

3.1 Inledning

1. I enlighet med artikel 15.2 a ska partnerskapsöverenskommelsen ange ett integrerat tillvägagångssätt för territo- riell utveckling. Medlemsstaterna ska se till att urvalet av tematiska mål och investeringsprioriteringar och unions- prioriteringar hanterar utvecklingsbehov och territoriella utmaningar på ett integrerat sätt i linje med den analys som föreskrivs i avsnitt 6.4. Medlemsstaterna ska sträva efter att utnyttja möjligheterna maximalt för att säker- ställa ett samordnat och integrerat genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2. Medlemsstaterna och, om så är lämpligt i enlighet med artikel 4.4, regionerna ska säkerställa att de insatser som får stöd genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna är komplementära och att de genomförs på ett samordnat sätt i syfte att skapa synergieffekter, för att minska de administrativa kostnaderna och den administ- rativa bördan för förvaltningsorgan och stödmottagare i enlighet med artiklarna 4, 15 och 27.

3.2 Samordning och komplementaritet

1. Medlemsstaterna och de förvaltande myndigheter som ansvarar för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska samarbeta nära när partnerskapsöverenskommelsen och programmen förbereds, genom- förs, övervakas och utvärderas. De ska särskilt se till att följande sker:

a) Identifiering av de insatsområden där de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan samverka och komplettera varandra för att de tematiska mål som anges i den här förordningen ska nås.

b) Säkerställa i enlighet med artikel 4.6 att det finns arrangemang för effektiv samordning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att öka fondernas genomslag och effektivitet, inklusive, om så är lämpligt, genom användning av flerfondsprogram för fonderna.

c) Uppmuntra de förvaltande myndigheter som ansvarar för andra europeiska struktur- och investeringsfonder eller andra förvaltande myndigheter och relevanta ministerier att delta i utvecklingen av stödsystem för att säkra synergieffekter och undvika överlappning.

d) När så är lämpligt bilda gemensamma övervakningskommittéer för program som genomför de europeiska struktur- och investeringsfonderna, och utarbeta andra rutiner för gemensam förvaltning och kontroll för att underlätta samordningen mellan myndigheter som ansvarar för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

e) Använda tillgängliga gemensamma e-förvaltningslösningar, som kan hjälpa sökande och stödmottagare, och så mycket som möjligt utnyttja gemensamma kontaktpunkter, bland annat för rådgivning om stödmöjligheter från var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

f) Införa sätt att samordna samarbetsverksamhet som finansieras av Eruf och ESF med investeringar som stöds av programmen inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

g) Främja gemensamma strategier för de europeiska struktur- och investeringsfonderna avseende vägledning för utveckling av insatser, inbjudningar att lämna förslag och urvalsförfaranden eller andra mekanismer för att underlätta tillgången till fonderna för integrerade projekt.

h) Uppmuntra samarbete mellan förvaltande myndigheter för de olika europeiska struktur- och investerings- fonderna på områdena övervakning, utvärdering, förvaltning och kontroll samt revision.

3.3 Främja integrerade strategier

1. Medlemsstaterna ska när så är lämpligt kombinera de europeiska struktur- och investeringsfonderna till integre- rade stödpaket på lokal, regional eller nationell nivå, som är skräddarsydda för särskilda territoriella utmaningar för att de mål som uppställs i partnerskapsöverenskommelsen och programmen ska kunna uppnås. Detta kan ske med användning av integrerade territoriella investeringar, integrerade insatser, gemensamma åtgärdsplaner och lokalt ledd utveckling.

2. I enlighet med artikel 36 kan finansiering från olika prioriterade områden eller operativa program som stöds genom ESF, Eruf och Sammanhållningsfonden kombineras inom en integrerad territoriell investering, i syfte att uppnå en integrerad användning av tematiska mål. Åtgärder som genomförs inom ramen för integrerade terri- toriella investeringar kan kompletteras med ekonomiskt stöd från program inom ramen för Ejflu respektive EHFF.

3. I enlighet med relevanta bestämmelser i de fondspecifika bestämmelserna får ett insatsområde, för att öka genomslaget och effektiviteten hos ett tematiskt sammanhängande och integrerat tillvägagångssätt, avse mer än en regionkategori, kombinera en eller flera komplementära investeringsprioriteringar från Eruf, Sammanhållnings- fonden och ESF under ett tematiskt mål och, i vederbörligen motiverade fall, kombinera en eller flera kom- plementära investeringsprioriteringar från olika tematiska mål för att maximera bidraget till det prioriterade området.

4. Medlemsstaterna ska, i enlighet med deras institutionella och rättsliga ramar och med artikel 32, främja utveck- lingen av lokala och subregionala arbetssätt. Lokalt ledd utveckling ska genomföras inom ramen för en strategi som säkerställer att man vid fastställande av lokala behov enligt "nedifrån och upp-principen" tar hänsyn till prioriteringar som fastställts på högre nivå. Medlemsstaterna måste därför definiera principen för lokalt ledd utveckling för Ejflu och, när så är lämpligt, för Eruf, ESF eller EHFF i enlighet med artikel 15.2, och de måste ange i partnerskapsöverenskommelserna vilka utmaningar som ska hanteras på detta sätt, vilka de viktigaste målen och prioriteringarna för lokalt ledd utveckling är, vilka slags geografiska områden som ska omfattas, vilken specifik roll de lokala aktionsgrupperna ska tilldelas vid genomförandet av strategierna samt vilken roll Ejflu, och när så är lämpligt, Eruf, ESF eller EHFF ska spela vid genomförandet av lokalt ledda lokala utvecklingsstrategier i olika slags geografiska områden, t.ex. stads-, landsbygds- och kustområden, och motsvarande samordningsmekanismer.

4. SAMORDNING OCH SYNERGIEFFEKTER MELLAN DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA OCH MED UNIONENS ÖVRIGA POLITIK OCH INSTRUMENT

Den samordning från medlemsstaternas sida som avses i detta avsnitt ska tillämpas om medlemsstaterna avser att utnyttja stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra unionsinstrument inom ett visst politikområde. De unionsprogram som nämns i detta avsnitt utgör inte en fullständig programförteckning.

4.1 Inledning

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska, i enlighet med sina respektive befogenheter, beakta effekterna av unionens politik på nationell och regional nivå och på den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhåll- ningen, i syfte att bidra till synergieffekter och en effektiv samordning och i syfte att fastställa och främja de bästa sätten att använda unionsmedel till att stödja lokala, regionala och nationella investeringar. Medlemsstaterna ska också säkerställa komplementaritet mellan unionens politik och instrument och nationella, regionala och lokala insatser.

2. Medlemsstaterna och kommissionen ska i enlighet med artikel 4.6 och sina respektive befogenheter säkerställa samordning mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra relevanta unionsinstrument på unionsnivå och nationell nivå. De ska vidta lämpliga åtgärder under programplaneringen och genomförandet för att se till att insatser som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna är förenliga med målen för unionens övriga politik. De ska därför beakta följande aspekter:

a) Förstärka komplementariteten och synergieffekterna mellan olika unionsinstrument på unionsnivå, nationell och regional nivå, både vid planeringen och genomförandet.

b) Optimera befintliga strukturer och när så krävs inrätta nya strukturer som underlättar det strategiska valet av prioriteringar för de olika samordningsinstrumenten och -strukturerna på unionsnivå och nationell nivå, för att undvika dubbelarbete och fastställa områden där det krävs ytterligare ekonomiskt stöd.

c) Dra nytta av möjligheten att kombinera stöd från olika instrument för att stödja enskilda insatser och nära samarbeta med dem som ansvarar för genomförandet på unionsnivå och nationell nivå, så att stödmottagarna erbjuds enhetliga och rationaliserade finansieringsmöjligheter.

4.2 Samordning med den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken

1. Ejflu utgör en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken och kompletterar åtgärderna inom den Europeiska garantifonden för jordbruket, som ger direkt stöd till jordbrukare och stöder marknadsåtgärder. Medlemsstaterna ska därför förvalta dessa insatser tillsammans för att maximera synergieffekterna och mervärdet av unionsstödet.

2. EHFF:s syfte är att uppnå målen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havs- politiken. Medlemsstaterna ska därför använda EHFF för att stödja ansträngningarna att förbättra insamlingen av uppgifter och öka kontrollen, och för att säkerställa att synergieffekter också eftersträvas till stöd för den integrerade havspolitikens prioriteringar, t.ex. kunskap i havsfrågor, fysisk planering i kust- och havsområden, integrerad förvaltning av kustområden, integrerad havsövervakning, skydd av den marina miljön och den bio- logiska mångfalden samt anpassning till de negativa effekterna av klimatförändringar i kustområden.

4.3 Horisont 2020 och andra centralt förvaltade unionsprogram inom forskning och innovation

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska vederbörligen beakta ökad samordning och komplementaritet mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020, programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 (1) och unionens övriga centralt förvaltade finansieringsprogram, samtidigt som de gör en tydlig uppdelning av de olika insatsområdena mellan programmen.

2. Medlemsstaterna ska om så är lämpligt utveckla nationella och/eller regionala strategier för smart specialisering i enlighet med det nationella reformprogrammet. Dessa strategier kan utformas som eller inbegripas i en politisk ram för en nationell eller regional forsknings- och innovationsstrategi för smart specialisering. Strategier för smart specialisering ska utvecklas genom att nationella eller regionala förvaltande myndigheter och intressenter, t.ex. universitet och andra institutioner för högre utbildning, näringslivet och arbetsmarknadens parter deltar i en entreprenörsprocess. De myndigheter som direkt berörs av Horisont 2020 ska vara nära knutna till den pro- cessen. Följande ska ingå i strategierna för smart specialisering:

(1) Europaparlamentets och 1287rådets förordning om inrättande 11 december 2013 av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (Se sidan 33 i detta nummer av EUT).

a) Insatser i tidiga led för att förbereda regionala FoI-aktörer för deltagande i Horisont 2020 ("spetsforsknings- stege") ska vid behov kunna utvecklas genom kapacitetsuppbyggnad. Kommunikationen och samarbetet mellan de nationella kontaktpunkterna för Horisont 2020 och de förvaltande myndigheterna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska stärkas.

b) Insatser i senare led bör ge möjlighet att utnyttja och sprida FoI-resultat som härrör från Horisont 2020 och föregående program till marknaden, med särskilt fokus på att skapa en innovationsvänlig miljö för företag och industri, inbegripet för SMF och i enlighet med de prioriteringar för de olika geografiska områdena som fastställts i relevant strategi för smart specialisering.

3. Medlemsstaterna ska uppmuntra tillämpningen av de bestämmelser i den här förordningen som gör det möjligt att kombinera de europeiska struktur- och investeringsfonderna med resurser inom Horisont 2020 i de berörda program som används för att genomföra delar av de strategier som avses i punkt 2. Gemensamt stöd ska ges till de nationella och regionala myndigheterna när de utformar och genomför sådana strategier, för att identifiera möjligheterna till gemensam finansiering av FoI-infrastrukturer av europeiskt intresse, främjandet av internatio- nellt samarbete, metodstöd genom inbördes utvärderingar, utbyte av god praxis och regionöverskridande utbild- ning.

4. Medlemsstaterna och, om det är lämpligt enligt artikel 4.4, regionerna ska överväga ytterligare åtgärder som syftar till att frigöra deras potential för spetsforskning och innovation, på ett sätt som kompletterar och skapar synergieffekter med Horisont 2020. Dessa åtgärder ska bestå i att:

a) Länka samman spetsforskningsinstitutioner och mindre utvecklade regioner och medlemsstater med lågt presterande forskning, utveckling och innovation för att skapa nya eller uppgradera befintliga spetsforsknings- enheter i mindre utvecklade regioner samt i medlemsstater och regioner med lågt presterande forskning, utveckling och innovation.

b) Skapa länkar i mindre utvecklade regioner samt i medlemsstater och regioner med lågt presterande forskning, utveckling och innovation mellan erkända innovativa spetsforskningskluster.

c) Inrätta professurer kopplade till det europeiska forskningsområdet för att attrahera framstående forskare, särskilt till mindre utvecklade regioner medlemsstater och regioner med lågt presterande forskning, utveckling och innovation.

d) Stödja tillträdet till internationella nätverk för forskare och innovatörer som inte i tillräcklig hög utsträckning deltar i det europeiska forskningsområdet eller som kommer från mindre utvecklade regioner eller medlems- stater och regioner med lågt presterande forskning, utveckling och innovation.

e) På lämpligt sätt bidra till de europeiska innovationspartnerskapen.

f) Förbereda nationella institutioner och/eller spetsforskningskluster för deltagande i kunskaps- och innovations- grupperna vid Europeiska institutet för innovation och teknik. och

g) Stå värd för rörlighetsprogram för högkvalificerade internationella forskare med medfinansiering från Xxxxx Xxxxxxxxxx-Xxxxx-åtgärderna.

Medlemsstaterna ska sträva efter att, när så är lämpligt och i enlighet med artikel 70, utnyttja möjligheten att stödja insatser utanför programområdet med en investeringsnivå som är tillräcklig för att uppnå en kritisk massa, i syfte att genomföra de åtgärder som avses i första stycket så effektivt som möjligt.

4.4 Finansiering av demonstrationsprojekt genom NER 300 (reserven för nya deltagare) (1)

Medlemsstaterna ska se till att finansieringen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna samordnas med stödet från programmet NER 300, som använder inkomster från utauktioneringen av 300 miljoner utsläppsrätter inom reserven för nya deltagare i det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter.

(1) Kommissionens beslut 2010/670/EU av den 3 november 2010 om kriterier och åtgärder för finansiering av kommersiella demon- strationsprojekt som syftar till miljösäker avskiljning och geologisk lagring av CO2 samt demonstrationsprojekt för innovativa tekniker för förnybar energi inom ramen för det system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 290, 6.11.2010. s. 39).

4.5 Programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (1) och unionens regelverk på miljöområdet

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska genom en starkare tematisk inriktning i programmen och tillämpning av principen om hållbar utveckling i enlighet med artikel 8 utnyttja synergieffekterna med unionens politiska instrument (både finansieringsinstrument och övriga) som syftar till begränsning av och anpassning till klimatför- ändringar, miljöskydd och resurseffektivitet.

2. Medlemsstaterna ska främja och när så är lämpligt och i enlighet med artikel 4 säkra komplementaritet och samordning med Life, framför allt med integrerade projekt som gäller natur, biologisk mångfald, vatten, avfall, luft och begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Denna samordning ska ske genom åtgärder såsom främjande av finansiering genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna av verksamhet som komplet- terar integrerade projekt inom Life samt genom att man främjar användningen av lösningar, metoder och strategier som godkänts inom Life, bland annat investeringar i grön infrastruktur, energieffektivitet, miljöinnova- tion, ekosystembaserade lösningar och antagande av relaterade innovativa tekniker.

3. De relevanta planer, program eller strategier för respektive sektor (inklusive den prioriterade åtgärdsramen, förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt, planen för avfallshantering, planen för riskreducerande åtgärder eller anpassningsstrategin) kan fungera som samordningsram, om stöd planeras på de berörda områdena.

4.6 ERASMUS+ (2)

1. Medlemsstaterna ska sträva efter att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att integrera de verktyg och metoder som tagits fram och fungerat väl inom Erasmus+ för att maximera de sociala och ekono- miska effekterna av investeringar i människor och bland annat stimulera ungdomsinitiativ och medborgarinsatser.

2. Medlemsstaterna ska främja och i enlighet med artikel 4 säkerställa en effektiv samordning mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Erasmus+ på nationell nivå genom en tydlig åtskillnad mellan olika typer av investeringar och de målgrupper som får stöd. Medlemsstaterna ska sträva efter komplementaritet när det gäller finansieringen av mobilitetsåtgärder.

3. Samordningen ska ske genom att man inrättar lämpliga rutiner för samarbete mellan förvaltande myndigheter och de nationella programkontor som inrättas för Erasmus+, som kan främja tydlig och tillgänglig kommuni- kation till medborgarna på unionsnivå och på nationell och regional nivå.

4.7 Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (3)

1. Medlemsstaterna ska främja och i enlighet med artikel 4.6 säkerställa en effektiv samordning mellan Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation och stödet från de europeiska struktur- och investe- ringsfonderna inom de tematiska målen sysselsättning och social delaktighet. I den effektiva samordningen ingår samordning av stöd som tillhandahålls enligt området Europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation med åtgärder för att stärka arbetskraftens internatio- nella rörlighet som får stöd från ESF, för att främja arbetstagarnas geografiska rörlighet och öka anställnings- möjligheterna samt samordning mellan stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till egenfö- retagande, entreprenörskap, nyföretagande och sociala företag och stödet från Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation inom programdelen Mikrofinansiering och socialt entreprenörskap.

2. Medlemsstaterna ska sträva efter att utvidga de mest framgångsrika åtgärder som utvecklats inom programdelen Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation, främst när det gäller social innovation och socialpolitiska experiment med stöd från ESF.

4.8 Fonden för ett sammanlänkat Europa (4)

1. För att maximera det europeiska mervärdet inom transport, telekommunikation och energi ska medlemsstaterna och kommissionen säkerställa att Erufs och Sammanhållningsfondens insatser planeras i nära samarbete med stödet från FSE, för att säkerställa komplementaritet, undvika dubbelarbete och säkerställa att olika typer av infrastruktur sammanlänkas på bästa sätt på lokal, regional och nationell nivå och inom unionen. Största möjliga

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) och om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (Se sidan 185 i detta nummer av EUT).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av "Erasmus+": Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/ 2006/EG och nr 1298/2008/EG (Se sidan 50 i detta nummer av EUT).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (Se sidan 238 i detta nummer av EUT).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EGT L 348, 20.12.2013, s. 129).

utbyte av de olika finansieringsinstrumenten ska säkerställas för projekt med anknytning till unionen och den inre marknaden, som ger så stort europeiskt mervärde som möjligt och som främjar den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen, särskilt de projekt som genomför de prioriterade nätverk för transport, energi och digital infrastruktur som anges i de olika ramarna för transeuropeiska nät för att bygga ny infrastruktur och uppgradera befintlig infrastruktur i betydande grad.

2. På transportområdet ska investeringsplaneringen bygga på verklig och prognostiserad efterfrågan och fastställa felande länkar och flaskhalsar med beaktande av utvecklingen av gränsöverskridande länkar inom unionen och framväxande länkar mellan regioner inom en medlemsstat i ett sammanhängande perspektiv. Investeringar i regionala anslutningar till det omfattande transeuropeiska transportnätet (TEN-T) och stamnätet ska säkerställa att stads- och landsbygdsområden kan utnyttja de möjligheter som skapas av större nät.

3. Prioriteringen av investeringar som har effekter utanför en viss medlemsstat, särskilt de som ingår i korridorerna i TEN-T:s stamnät ska samordnas med planeringen av TEN-T och genomförandeplanerna för stamnätet, så att Erufs och Sammanhållningsfondens investeringar i transportinfrastruktur fullt ut överensstämmer med riktlinjerna för TEN-T.

4. Medlemsstaterna ska inrikta sig på hållbara transportslag och hållbara transportlösningar i städerna, samt inve- steringar i områden som ger största möjliga europeiska mervärde med beaktande av behovet av att förbättra transporttjänsternas kvalitet, tillgänglighet och tillförlitlighet för att främja kollektivtrafiken. När investeringarna väl identifierats bör de prioriteras med utgångspunkt i hur de bidrar till rörlighet, hållbarhet, minskade växt- husgasutsläpp och det gemensamma europeiska transportområdet, i enlighet med visionen i vitboken med titeln "Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transport- system" där det framhålls att det krävs en betydande minskning av växthusgaserna inom transportsektorn. Bidraget från projekt till ett hållbart europeiskt godstransportnät genom utveckling av inre vattenvägar bör främjas förutsatt att deras miljökonsekvenser utvärderas i förväg.

5. De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska bidra till de lokala och regionala infrastrukturerna och deras länkning till prioriterade nätverk för energi och telekommunikationer i unionen.

6. Medlemsstaterna och kommissionen ska inrätta lämpliga mekanismer för samordning och tekniskt stöd för att säkerställa att IKT-åtgärder är komplementära och välplanerade, så att man kan utnyttja unionens olika instru- ment (de europeiska struktur- och investeringsfonderna, FSE, de transeuropeiska nätverken, Horisont 2020) fullt ut vid finansieringen av bredbandsnätverk och infrastrukturer för digitala tjänster. När man väljer det lämpligaste finansieringsinstrumentet ska man ta hänsyn till om verksamheten kan vara inkomstbringande och till risknivån, så att offentliga medel används så effektivt som möjligt. När medlemsstaterna bedömer ansökningar om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör de beakta bedömningar av insatser som specifikt är avsedda för dem för vilka finansiering sökts från FSE men inte beviljats, utan att detta inverkar på den förvaltande myndighetens slutliga urvalsbeslut.

4.9 Instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskapsinstrumentet och Europeiska utvecklingsfonden

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska, i enlighet med sina respektive befogenheter, sträva efter att öka sam- ordningen mellan externa instrument och de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att kunna uppnå en mängd olika politiska mål på ett effektivare sätt. Samordningen och komplementariteten med Europeiska utvecklingsfonden, instrumentet för stöd inför anslutningen och det europeiska grannskapsinstrumentet är särskilt viktiga.

2. För att stödja en djupare territoriell integration ska medlemsstaterna försöka utnyttja synergieffekterna mellan territoriell samarbetsverksamhet inom sammanhållningspolitiken och de europeiska grannskapsinstrumenten, sär- skilt när det gäller gränsöverskridande samarbetsverksamhet, med beaktande av den potential som grupperingarna för territoriellt samarbete erbjuder.

5. ÖVERGRIPANDE PRINCIPER SOM AVSES I ARTIKLARNA 5, 7 OCH 8 OCH GENOMGÅENDE MÅL

5.1 Partnerskap och flernivåstyre

1. I enlighet med artikel 5 ska principen om partnerskap och flernivåstyre respekteras av medlemsstaterna för att man lättare ska kunna uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning och förverkliga unionens prio- ritering av smart och hållbar tillväxt för alla. För att respektera dessa principer krävs en samordnad insats, i synnerhet mellan de olika styrningsnivåerna, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, inklusive genom operativt och institutionellt samarbete, med hänsyn till utarbetandet och genomförandet av partnerskapsöverenskommelsen och programmen.

2. Medlemsstaterna ska undersöka behovet av att stärka partners institutionella kapacitet för att utveckla deras potential att bidra till partnerskapets effektivitet.

5.2 Hållbar utveckling

1. Medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna ska, under alla genomförandefaser, se till att hållbar utveck- ling integreras fullt ut i de europeiska struktur- och investeringsfonderna och att principen om hållbar utveckling i artikel 3.3 i EU-fördraget samt iaktta skyldigheten att integrera miljöskyddskrav enligt artikel 11 och principen att förorenaren betalar som anges i artikel 191.2 i EUF-fördraget respekteras.

De förvaltande myndigheterna ska under hela programcykeln vidta åtgärder för att undvika eller minska miljös- kadliga effekter från verksamheten och säkerställa positiva sociala, miljömässiga och klimatmässiga resultat. De åtgärder som får vidtas inkluderar följande:

a) Att investera i de mest resurseffektiva och hållbara alternativen.

b) Att undvika investeringar som har betydande negativa effekter på miljö eller klimat, och att stödja åtgärder för att begränsa eventuella effekter som inte kunnat undvikas.

c) Att ha ett långsiktigt perspektiv vid jämförelsen av livscykelkostnader för olika investeringsalternativ.

d) Att öka användningen av grön upphandling.

2. Medlemsstaterna ska beakta möjligheten att begränsa klimatförändringarna och anpassningspotentialen genom investeringar som görs med stöd av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i enlighet med artikel 8, och säkerställa att de är motståndskraftiga mot effekterna av klimatförändringar och naturkatastrofer, t.ex. ökad risk för översvämningar, torka, värmeböljor, skogsbränder och extrema väderförhållanden.

3. Investeringarna ska vara förenliga med vattenförvaltningshierarkin, i linje med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (1) och bör inriktas på efterfrågestyrning. Alternativa försörjningslösningar ska endast över- vägas när potentialen för vattenbesparingar och vatteneffektivitet har uttömts. Offentliga åtgärder inom avfalls- hanteringssektorn ska komplettera den privata sektorns insatser, framför allt i samband med producentansvar. Investeringarna ska stimulera innovativa strategier som främjar en hög grad av återvinning. Investeringarna ska vara förenliga med avfallshierarkin som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (2). Utgifter med anknytning till biologisk mångfald och skydd av naturresurser ska vara förenliga med rådets direktiv 92/43/EEG (3).

5.3 Jämställdhet och icke-diskriminering

1. I enlighet med artikel 7 ska medlemsstaterna och kommissionen eftersträva jämställdhet och de ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga diskriminering och säkra tillgänglighet när verksamheten inom de program som samfinansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna förbereds, genomförs, övervakas och utvär- deras. För att uppnå målen i artikel 7 ska medlemsstaterna beskriva de åtgärder de ska genomföra, särskilt när det gäller urvalet av verksamhet, fastställandet av mål för insatserna samt bestämmelserna för övervakning och rapportering. Medlemsstaterna ska också göra jämställdhetsanalyser när så är lämpligt. Särskilt specifika riktade åtgärder ska stödjas genom ESF.

2. Medlemsstaterna ska, i enlighet med artiklarna 5 och 7, säkerställa att relevanta organ med ansvar för att främja jämställdhet, icke-diskriminering och tillgänglighet deltar i partnerskapet, och även att det finns lämpliga struk- turer i enlighet med nationell praxis för rådgivning om jämställdhet, icke-diskriminering och tillgänglighet i syfte att tillhandahålla nödvändiga expertkunskaper i samband med förberedelser, övervakning och utvärdering av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

3. De förvaltande myndigheterna ska tillsammans med övervakningskommittéerna genomföra utvärderingsstudier eller självbedömningar, för att undersöka tillämpningen av principen om integrering av ett jämställdhetsperspek- tiv.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(3) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).