KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG
KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG
DOM
2023-03-13
Meddelad i Göteborg
Mål nr 4958-22
KLAGANDE
Charge-Amps AB, 556897-7192
Ombud: Advokaterna Xxxx Xxxxxxx och Xxxx Xxxxxxxxxx samt biträdande jurist Xxxx Xxxxxx
MOTPART
Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag, 556119-4878 Ombud: Advokaterna Xxxxxxx Xxxxxxxxx och Xxxxxx Xxxxx
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 30 september 2022 i mål nr 2426-22, se bilaga A
SAKEN
Offentlig upphandling
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten beslutar att upphandlingen ska göras om.
YRKANDEN M.M.
Charge-Amps AB
Charge-Amps AB (bolaget) yrkar att kammarrätten beslutar att upphandlingen ska göras om. Bolaget anför följande.
Xxx.Xx 629954 | ||||
Postadress Xxx 0000 | Xxxxxxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxx 00 | Telefon 000-000 00 00 | Telefax | Expeditionstid måndag – fredag |
401 50 Göteborg
E-post: xxxxxxxxxxxx.xxxxxxxx@xxx.xx xxx.xxxxxxxxxxxx.xxxxxxxx.xx
08:00–16:00
Det obligatoriska kravet på att laddstationerna ska vara försedda med en MID-certifierad1 energimätare per laddningspunkt är oproportionerligt och strider mot 4 kap. l § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU. Kravet är inte nödvändigt för att uppnå den mätnoggrannhet som Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag, GSP, efterfrågar. Det finns likvärdiga tekniska lösningar och mindre ingripande alternativ. Eventuellt finns det ett ytterst begränsat behov av att ha en display på elmätaren. Behovet måste vara av viss dignitet för att motivera den inskränkning som kravet innebär, vilket inte är fallet här. Bevisbördan för att kravet är proportionerligt ligger på GSP. Förvaltningsrätten har inte beaktat de mindre ingripande alternativ till kravet på display som bolaget har redogjort för.
Det obligatoriska kravet på MID-certifierad energimätare strider också mot 9 kap. 4 och 8 §§ LOU eftersom kravet inte följts av orden ”eller likvärdig”. Poängen med att ange ”eller likvärdig” är att skapa en kravställning som är objektiv och öppen för likvärdiga lösningar. Detta har inte varit fallet i den här upphandlingen och bristen kan inte läkas genom en ytlig likvärdighets- bedömning inom ramen för en överprövning.
GSP har inte upprätthållit de obligatoriska kraven på teknisk och yrkes- mässig kapacitet. Upphandlingen avser leveranser av laddstationer och anbudsgivarna ska lämna referensuppdrag som motsvarar uppdrag som kan komma att beställas från ramavtalet. Den vinnande anbudsgivaren, Assemblin, har lämnat ett referensuppdrag där Assemblin agerade underleverantör och inte utförde leveransen på motsvarande sätt som i ett uppdrag enligt ramavtalet. Assemblin har därtill lämnat grovt felaktiga uppgifter om referensuppdragets omfattning, vilket i sig innebär att Assemblin inte kan anses uppfylla det obligatoriska kravet på att lämna en beskrivning av uppdraget, dess omfattning och värde. Enligt EU-domstolens praxis behöver den leverantör som ansöker om överprövning inte visa på
1 Certifiering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (mätinstrumentdirektivet)
brister i alla andra anbud utöver det vinnande anbudet och sökandens eget för att visa på skada eller risk för skada. Det är alltså tillräckligt att det finns brister i Assemblins och bolagets anbud för att bolaget ska anses lida eller riskera att lida skada på grund av att GSP godtog Assemblins bristfälliga anbud.
Dock är det så att även OK-Q8:s anbud är behäftat med brister i förhållande till obligatoriska krav. OK-Q8 skulle därför inte ha kunnat få ramavtalet även om GSP inte hade ställt krav på att energimätaren ska vara MID- certifierad. OK-Q8 har lämnat två bristfälliga referensuppdrag som inte visar erfarenhet av motsvarande uppdrag. OK-Q8 har också angett att det avser att använda bolaget som underleverantör, men har inte åberopat bolagets kapacitet för att uppfylla kvalificeringskraven eller visat rätt att förfoga över den.
Bolaget har lidit skada av de anförda bristerna.
Xxxxxxx begär att kammarrätten håller muntlig förhandling och hör ett vittne.
Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag
GSP anser att överklagandet ska avslås och anför följande.
Det omtvistade displaykravet handlar om en fysisk egenskap hos själva laddstationen och dess energimätare. Av rättspraxis framgår att den upp- handlande myndigheten har stor frihet när den bestämmer vad som ska upphandlas. Det är myndigheten själv som bäst vet vilket behov av varor och tjänster den har.
Syftena med MID-kravet kan sammanfattas enligt följande:
a) Säkerställande av att energimätaren uppfyller MID-regelverkets grundläggande krav vad gäller funktion, hälsa och säkerhet. Det finns en stor trygghet i att ett oberoende ackrediteringsorgan har prövat att energimätaren uppfyller samtliga krav i direktivet.
b) Säkerställande av att det finns ett gällande ramavtal att avropa från vid framtida krav på MID-certifiering. GSP har visat att ladd- stationer inom en snar framtid sannolikt kan komma att omfattas av ett nytt regelverk motsvarande MID-regelverket på unionsnivå eller nationell nivå. Samtliga befintliga laddstationer som GSP har är MID-certifierade.
c) Möjliggörande av effektiv service av laddstationerna. På displayen kan serviceteknikerna lätt läsa av spänning, ström, effekt, frekvens etc. Energimätaren visar förbrukad energi. Serviceteknikerna kan därmed få snabb och tydlig information för att bedöma vad som är fel. Avläsning av en display är inte beroende av en fungerande internetuppkoppling.
Dessa syften är objektiva och sakliga. MID-kravet är varken diskrimineran- de, godtyckligt eller uppenbart osakligt.
Alla krav som ställs upp i en upphandling är till sin natur konkurrens- begränsande. Det innebär emellertid inte att de grundläggande upphandlingsprinciperna åsidosätts. MID-kravet strider inte mot principerna.
Det är ostridigt att energimätaren i bolagets laddstation ”Aura” inte är MID- certifierad och därmed inte uppfyller MID-kravet i upphandlingen. Vidare är det ostridigt att bolagets energimätare, till följd av att den inte är försedd med en display, inte uppfyller MID-direktivets avsnitt 10 Indikering av mätresultat.
Bolaget gör gällande att en likvärdig lösning består i att serviceteknikern kopplar upp sig mot laddstationen med en mobil, surfplatta eller dator samt en nätverkskabel. Inte heller den lösningen är likvärdig med en display. För det första kan ifrågasättandet av ett krav knappast baseras på att myndigheten i stället borde nöja sig med ytterligare fristående produkter.
För det andra kan en display avläsas direkt av teknikern, vilket förenklar arbetet för teknikern på plats. För det tredje skulle ett förbud mot att upphandla laddstationer med energimätare som har display medföra att teknikerna behöver felsöka på olika sätt, beroende på vilken typ av ladd- station som är ur funktion.
Assemblins anbud uppfyller kraven i upphandlingen.
Bolaget har inte lidit skada. Om MID-kravet strider mot proportionalitets- principen har bolaget inte riskerat att lida skada eftersom OK-Q8:s anbud, som har ett lägre jämförelsepris, har förkastats av samma skäl. OK-Q8 skulle i så fall ha tilldelats kontraktet.
Bolaget har inte heller lidit skada av att MID-kravet inte följts av orden ”eller likvärdig”. Bolagets laddstation Aura är inte likvärdig med en laddstation med en MID-certifierad energimätare. Dessutom har OK-Q8, vars anbud har ett lägre jämförelsepris, också offererat Aura vilket innebär att OK-Q8 skulle ha tilldelats kontraktet.
Bolaget har inte heller riskerat skada i fråga om övriga grunder, om inte kammarrätten anser att samtliga anbud borde ha förkastats.
Bolaget påstår nu att även OK-Q8:s anbud inte uppfyller upphandlingens obligatoriska krav. OK-Q8:s anbud har dock inte de brister som bolaget gör gällande.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon av de grund- läggande principerna i 4 kap. 1 § LOU eller någon annan bestämmelse i LOU och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts (20 kap. 6 § LOU i dess lydelse före den 1 februari 2022).
Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt genom att genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet (4 kap. 1 § LOU).
Om de tekniska specifikationerna hänvisar till en standard eller bedömning
ska hänvisningen följas av orden ”eller likvärdig” (9 kap. 4 § LOU).
Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande enheten inte får ställa större krav på leverantören eller leveransen än vad som behövs och vad som får anses vara ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen.
Kraven ska således ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det behov som ska täckas (prop. 2006/07:128 s. 132).
Enligt punkten 4.1.2 i upphandlingsdokumentet ska laddstationen vara försedd med en MID-certifierad energimätare per laddningspunkt.
Bolaget har gjort gällande att det så kallade MID-kravet är oproportionerligt.
Det är ostridigt att MID-direktivet inte är tillämpligt på mätare i ladd- stationer. MID-certifieringen avser elenergimätare som är avsedda att användas i bostäder, butiks- och kontorslokaler samt lätta industrier, dvs. i
inomhusmiljöer. En betydande del av laddstationerna kan antas bli monterade utomhus. Kravet på MID-certifiering går därmed längre än vad som krävs enligt svensk lagstiftning och gällande EU-regler. För att det ska vara tillåtet måste kravet vara proportionerligt och skälen för kravet måste vägas mot den konkurrensbegränsning som det medför.
GSP har som grund för kravet bland annat hänvisat till hälsa och säkerhet, men inte utvecklat detta närmare. Elsäkerhetslagen (2016:732) gäller på området och GSP har inte närmare förklarat på vilket sätt MID-certifiering innebär en högre säkerhet.
Kammarrätten anser att GSP hade kunnat ställa upp nödvändiga krav på laddstationernas och energimätarnas funktion avseende hälsa och säkerhet utan att kräva MID-certifiering av energimätaren.
GSP menar att kravet på MID-certifiering även behövs eftersom ladd- stationer inom en snar framtid sannolikt kan komma att omfattas av ett nytt regelverk motsvarande MID-regelverket på unionsnivå eller nationell nivå. Någon utredning som visar detta har dock inte presenterats. Visserligen har GSP hänvisat till ett remitterat förslag till vägledning från NordCharge innebärande att laddstationers energimätare ska uppfylla MID-direktivet.
Men en vägledning är under alla förhållanden inte bindande.
GSP har även uppgett att ett skäl till att mätarna ska vara MID-certifierade är att de befintliga mätarna har sådan certifiering och att teknikerna inte ska behöva ändra sina rutiner. Vid en upphandling kan dock en myndighet normalt inte förvänta sig att få köpa in varor av exakt samma typ som den redan har. Myndigheten hade även i detta avseende kunnat ställa nöd- vändiga funktionskrav utan att kräva MID-certifiering.
I upphandlingsdokumentet står inte heller orden ”eller likvärdig” efter det
aktuella kravet. Fem av totalt 15 anbud har förkastats på grund av att de inte
uppfyllt MID-kravet. Kravet har därmed haft en starkt konkurrens- begränsande effekt.
Kammarrätten bedömer sammantaget att MID-kravet är oproportionerligt.
Xxxxxxx har uteslutits ur upphandlingen med hänvisning till MID-kravet och har därigenom riskerat att lida skada. Det är inte självklart att resultatet av upphandlingen skulle ha blivit detsamma om MID-kravet hade ersatts av en annan typ av krav på funktionen. Att bolaget inte haft bäst jämförelsepris i upphandlingen betyder därför inte att det inte har riskerat att lida skada.
Bolaget har också försökt att minimera sin skada genom att ställa en fråga till GSP under upphandlingen.
Eftersom det konstaterade felet har inträffat i det konkurrensuppsökande skedet ska upphandlingen göras om.
Vid denna utgång saknas det anledning att pröva bolagets övriga invänd- ningar och dess begäran att kammarrätten ska hålla muntlig förhandling.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 9).
Xxxxxxx Xxxxxxx
Xxxxx Xxxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxxxx referent
/Xxxxxx Xxxxxxxxx
I GÖTEBORG
Avdelning 2
2022-09-30
Meddelad i Göteborg
2426-22
SÖKANDE
Charge-Amps AB, 556897-7192
Ombud: advokaten Xxxx Xxxxxxx och biträdande juristen Xxxx Xxxxxx
MOTPART
Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag, 556119-4878 Ombud: advokaterna Xxxxxxx Xxxxxxxxx och Xxxxxx Xxxxx
SAKEN
Överprövning enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU
FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten, som avslår Charge-Amps AB:s begäran om att rätten på egen hand eller genom föreläggande riktat mot Göteborgs
Xxx.Xx 872341
Stads Parkeringsaktiebolag ska inhämta uppgifter om vissa anbudsgivares referensuppdrag, lämnar ansökan om överprövning utan bifall.
Besöksadress | Öppettider | Postadress | E-post |
Xxxx Xxxxxxxxxx 00 | xxxxxx–xxxxxx | Xxx 00000 | |
Telefon 031 - 000 00 00 | 00:00–16:00 | 400 15 Göteborg | Webbplats |
BAKGRUND
Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag, GSP, upphandlar genom ett öppet förfarande ett ramavtal med en leverantör avseende inköp av laddstationer för elbilsladdning, dnr 0147-21. Den 25 februari 2022 beslutade bolaget att avtal skulle tecknas med Assemblin El AB och att förkasta fem anbud, däribland det som Charge-Amps AB hade lämnat, detta eftersom de senare anbuden inte uppfyllde ett krav på att laddstationerna ska vara försedda med MID-certifierade energimätare.
YRKANDEN M.M.
Charge-Amps AB yrkar att upphandlingen ska göras om. För det fall förvaltningsrätten anser att brister ska visas i samtliga kvalificerade leve- rantörers anbud begär bolaget att domstolen förelägger GSP att lämna uppgifter om Carsmart AB:s, Vehicle Charge Grid Sweden AB:s och Rexel Sverige AB:s referensuppdrag eller att rätten själv inhämtar uppgifterna.
GSP motsätter sig yrkandet om att upphandlingen ska göras om. Parterna anför bl.a. följande.
Charge-Amps AB
Det obligatoriska kravet på att laddstationerna ska vara försedda med ”MID- certifierad energimätare per laddningspunkt” är inte nödvändigt för att uppnå de syften som GSP eftersträvar, och det finns mindre ingripande lösningar att tillgå. Kravet strider därför mot proportionalitetsprincipen och har i strid med 9 kap. 4 § LOU inte följts av orden ”eller likvärdig”. GSP har felaktigt beslutat att inte godta den likvärdiga lösning som Charge-Amps, och andra anbuds- givare, beskrivit. Överträdelsen har påverkat det konkurrensuppsökande skedet
i upphandlingen på ett sätt som inneburit att bolaget lider skada. Det saknar betydelse på vilken plats i rangordningen anbudet hamnade.
Föremålet för upphandlingen är laddstationer i publika miljöer bl.a. utomhus; inte energimätare i de inomhusmiljöer som anges i MID-direktivet. Distink- tionen är viktig eftersom kravet gäller certifiering enligt MID-regelverket och inte att laddstationen eller energimätaren ska ha vissa tekniska eller kvalitets- mässiga egenskaper som är likvärdiga en certifierad mätare eller matchar de syften som GSP angett. MID-regelverket är inte tillämpligt på upphandlings- föremålet. Det är därför inte proportionerligt att ställa krav på certifiering avseende energimätaren, utan kravställningen måste uttryckligen tillåta mätare med likvärdiga tekniska egenskaper. Den energimätare som påstås sitta i fler- talet av de offererade laddstationerna är certifierad för inomhusbruk i bostäder, butiks- och kontorslokaler samt lätta industrier. När energimätaren sätts i en laddstation, som dessutom delvis ska användas utomhus, används den för ett annat ändamål än det som den är avsedd och certifierad för. Det kan därför ifrågasättas om den är lämplig för ändamålet. MID-direktivet/STAFS 2016:4 är inte tillämpligt på vare sig laddstationerna eller elmätarna. GSP har därmed gjort uppfyllelsen av ett regelverk som inte är tillämpligt på upphandlings- föremålet till ett obligatoriskt krav.
GSP har nu angett nya syften med kravet, som förefaller påkomna i efterhand. Enligt GSP är bolagets samtliga idag installerade laddstationer utrustade med MID-certifierade elmätare, och man strävar efter att ha ”samma standard” på alla laddstationer. Dagens laddstationer är av samma fabrikat som det vinnande anbudet har offererat. Utöver att laddstationerna inte ska användas för de i direktivet angivna syftena/miljöerna, ingår det inte i GSP:s syfte med kravet att laddstationerna eller de inbyggda elmätarna ska uppfylla det s.k. display-kravet i MID-direktivet. GSP har nämligen inte ställt krav på att mätresultatet ska vara synligt på laddstationen för brukaren. Det följer av kraven i avsnitt 4.1.2–3 att stationen ska vara förberedd för RFID samt kunna anslutas till GSP:s app och
kommunicera via extern router/internet LAN, liksom via 4G. Enligt GSP:s hemsida och app ”Parkering” presenteras kostnaden för laddning som kr per kWh i appen, och priset anges i appen innan man startar laddningen. Slutpriset för en laddning presenteras i appen efter att laddningen och parkeringen avslutats och man ”betalar endast för den el som utlevererats”. Elförbruk- ningen/mätresultatet kan alltså inte avläsas av brukaren på vare sig ladd- stationen eller på den inbyggda elmätaren. GSP:s syfte med kravet är därmed att enbart kravställa vissa av de underliggande kraven enligt MID-direktivet, nämligen mätnoggrannhet, men inte de centrala kraven på display och avläs- ning av mätresultatet för brukaren. Därmed syftar inte kravet till att säkerställa uppfyllelse av samtliga krav i direktivet. Under de förhållandena är det inte proportionerligt att ändå ställa kravet och inte godta laddstationer med lik- värdiga elmätare vad gäller mätnoggrannhet och lösningar där avläsning av mätresultatet/underlaget för debitering sker på annat sätt än genom att titta på elmätarens display, dvs. genom app.
Kravet på mätnoggrannhet kan säkerställas genom mindre ingripande och ändamålsenliga krav, nämligen att kräva att denna ska motsvara/vara likvärdig MID-direktivets krav på mätnoggrannhet. Direktivet reglerar endast grund- läggande krav på mätinstrumentens kvalitet vad gäller metrologisk tillför- litlighet och kvalitetsnivå i fråga om mätteknik och mätresultatens säkerhet.
Som framgår av den prövningsrapport från SGS som bolaget åberopat upp- fyller energimätaren i laddstationen samtliga krav som är relevanta i för- hållande till upphandlingsföremålet och de syften som GSP angett. Energi- mätaren som är MID-certifierad kan avläsas genom att man öppnar laddboxen och gör en manuell avläsning i stället för att, som i Charge-Amps lösning, göra en avläsning via molnet, via app eller annan terminal som tar emot data. Lösn- ingarna har samma funktionalitet vad gäller mätnoggrannhet och säkerhet.
Dessutom kan det ifrågasättas att en likvärdig energimätare/laddstation måste uppfylla ”samtliga övriga krav” förutom displaykravet för att anses vara lik- värdig. Swedac/NordCharge anger i sin vägledning att de relevanta
MID-baserade funktionerna för en laddstation är mätarfunktionen, uttaget och indikering av mätresultatet. Charge-Amps laddstation är försedd med en elmätare som har samma mätnoggrannhet som krävs för MID-certifiering och uppfyller samtliga angivna funktioner. Avläsning av mätresultat och framtagande av debiteringsunderlag sker på samma sätt med bolagets ladd- station som med den station som ingår i det vinnande anbudet och som idag används av GSP. Ingen av dessa stationer gör det möjligt för brukaren att avläsa mätresultatet på en display på laddstationen eller dess elmätare.
Stationerna i respektive anbud är därmed likvärdiga såvitt avser MID-direktivet och de syften som GSP har. Charge-Amps har i sitt anbud utgått från att laddstationen är försedd med en likvärdig elmätare och har både i Frågor och svar samt i samband den fördjupade kontrollen påpekat att kravet måste tillämpas så.
När det gäller det påstådda syftet om ”grundläggande funktions-, hälso- och säkerhetskrav” bör det noteras att MID-direktivet inte avser att reglera hälso- och säkerhetskrav för energimätare. Dylika krav följer av Elsäkerhetsdirektivet, 2014/35/EU. GSP har i punkten 4.1.2 också ställt krav på att ”Laddstation ska uppfylla samtliga krav från elsäkerhetsverket, EU och vara CE-märkt vid
leverans”. Ett krav på laddstationen omfattar hela stationen och därmed även dess komponenter, bl.a. energimätaren. De av GSP nu angivna syftena kopplade till hälsa och säkerhet är således omhändertagna av andra krav och regelverk. Det behövs inte heller ett krav på MID-certifierad energimätare för att säkerställa att laddstationen, givet avsedda användningsförhållanden, inte medför fara för människors hälsa och säkerhet; särskilt inte eftersom direktivet inte specificerar några särskilda hälso- och säkerhetskrav. De ovan angivna kraven samt de krav som gäller skydd mot DC-felströmmar och jordfelsbrytare
m.m. säkerställer detta.
GSP:s uttalande om att en display underlättar underhållet av mätarna för servicetekniker visar att bolaget verkar ha utgått från att man genom
upphandlingen ska köpa in samma fabrikat som dagens befintliga laddstationer har, liksom fabrikatet på energimätaren. Ett krav på MID-certifiering innebär dock inte i sig att GSP erhåller laddstationer med energimätare med display som underlättar service- och underhåll på det sätt som bolaget argumenterar för. GSP kan således inte förvänta sig uppnå det nu påstådda syftet. Dessutom kan de parametrar som GSP nämner läsas av med en multimeter, dvs. ett elek- troniskt mätverktyg som används för att mäta t.ex. spänning, ström och resi- stans i elektriska kretsar. En display är därför inte nödvändig för att uppnå syftet. Om det hade varit av så stor vikt för GSP att energimätaren inuti ladd- stationen är försedd med en display som är konstruerad med funktioner som underlättar service- och underhåll, skulle bolaget ha ställt särskilda krav i dessa avseenden. GSP har dock ställt andra krav som syftar till att underlätta service- och underhåll. Man kan också ifrågasätta om det är viktigt att inhämta för- brukad historisk energi i ett service- och underhållsperspektiv, men frågan saknar betydelse eftersom felsökning och inhämtande av förbrukningshistorik kan göras genom distans- och kommunikationskraven enligt punkterna 4.1.2–3. Syftet med kravställningen är att GSP vid debitering ska kunna debitera rätt mängd energi och att övervakning/felsökning ska kunna ske på distans. Kravet är inte formulerat som ett funktionskrav eller som ett krav på viss teknisk egenskap som möjliggör avläsning av förbrukad energi på plats av servicetek- niker, utan är formulerat som ett krav på certifiering utan möjlighet till lik- värdiga lösningar. Grundtänkesättet på hela marknaden är att sköta, styra, över- vaka och felsöka på distans. Detta har också, som nämnts, varit en obligatorisk förutsättning i upphandlingen. Samtliga aktörer på marknaden tillhandahåller support, avläsning, debitering m.m. via portaler. Om en laddstation mot för- modan skulle tappa kontakt med portalen lagras förbrukningsdatan omedelbart i portalen och i laddstationens cashminne. För den händelse en laddstation skulle gå ”off-line” kan den också stängas av för fortsatt användning. Bolaget hade t.ex. kunnat ställa ett krav på att en laddstation som eventuellt går off-line inte ska kunna användas och att pågående laddning då ska avbrytas. GSP skulle även ha ställt funktionella krav på att det ska vara möjligt att dubbelkontrollera
förbrukad energi eller att säkerställa att felaktig debitering inte sker om laddstationen skulle gå off-line. Med en funktion där laddningen avbryts om en laddstation eventuellt skulle fallera och gå off-line, finns det inte något som hindrar GSP:s servicetekniker från att fara ut direkt och felsöka.
Effekten på konkurrensen är oproportionerlig/överdriven i förhållande till det eftersträvade syftet eftersom kravet ställts för att uppnå ett önskemål om en mycket sällan förekommande redundansfunktion avseende lokal avläsning för att undvika feldebitering om en laddstation skulle gå off-line. Åtgärden får oproportionerliga konsekvenser för konkurrensen på marknaden eftersom det begränsade behovet, i den mån det alls förekommer, stänger ute en mängd fabrikat och leverantörer. Genom kravet har ett av få fabrikat på den svenska marknaden och 5 av 15 anbudsgivare med de enligt utvärderingsmodellen för- delaktigaste anbuden utestängts från upphandlingen. Detta är inte en godtagbar eller försvarbar följd av kravställningen. Swedac/NordCharge rekommenderar inte i något fall att man ska ställa krav på certifiering. Swedac rekommenderar inte ens alternativet att det ska finnas en display på energimätaren i ladd- stationen, utan i stället på laddboxen för konsumentens skull – inte service- teknikernas.
GSP har inte ställt några krav för att säkerställa att exakt samma rutiner och arbetssätt ska kunna bibehållas, låt vara att ett sådant krav skulle stå i uppenbar i strid med likabehandlingsprincipen. Det ska även framhållas att bolaget har ställt krav på att leverantören ska tillhandahålla kostnadsfri utbildning för beställare och installatörer en gång om året samt även utbildning i samband med produktuppdateringar och lämna utbildningsmaterial på svenska. GSP har alltså utgått från att upphandlingen kommer att resultera i att servicetekniker kommer att behöva lära sig en ny produkt och därmed förändra sitt arbetssätt. GSP använder sig av upphandlade installatörer/ servicetekniker. Enligt punkten
2.1.2 i det gällande ramavtalet för elinstallationer ställs krav på att elinstal- latören ska följa och arbeta efter Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK–FS
2017:3. Det följer således av de avtalskrav och tvingande regelverk som gäller för serviceteknikerna att de ska arbeta på ovan beskrivna sätt, vilket är obliga- toriskt för elinstallationsföretag, med följden att serviceteknikerna är skyldiga att förändra, anpassa och uppdatera rutiner och arbetssätt om uppdraget eller anläggningen kräver det.
GSP har inte presenterat något som visar att laddstationerna sannolikt kommer att omfattas av MID-regelverket inom en ”snar framtid”. Den frivilliga väg- ledning som bolaget har hänvisat till är avsedd att skydda konsumenterna och att upprätthålla konkurrensneutralitet på marknaden. MID-direktivet är inte avsett eller lämpat för laddstationer. Enligt kravställningen krävs det inte av anbudsgivarna att de förbinder sig att leverera en specifikt angiven laddstation, vare sig i fråga om fabrikat eller produktversion. Det finns också en bestäm- melse i ramavtalet som låter leverantören uppdatera och leverera nya prod- ukter. Skulle det komma nya regler, produkter etc. är det således enkelt att fortsätta att använda ramavtalet för inköp av laddstationer som uppfyller eventuella nya krav i framtiden. Baserat på gällande regelverk och kraven i upphandlingen finns det därför inte fog för påståendet att de laddstationer som idag ska levereras enligt ramavtalet måste vara ”framtidssäkrade”. Vare sig syftet med eller innehållet i vägledningen visar att alla MID-regelverkets krav ska tillämpas på laddstationer eller ens på energimätare i laddstationer.
Tvärtom anpassas rekommendationerna pga. av att det saknas MID-krav på laddstationer. Till skillnad från GSP:s kravställning anpassar Swedac sin rekommendation till att användningsområdet är laddstationer för utomhusbruk och ingenstans i vägledningen rekommenderas krav på certifiering enligt MID- direktivet. Kravet har följaktligen inte stöd i vägledningen, utan går längre än denna. Det är således inte nödvändigt att framtidssäkra stationerna.
Även om kravet på MID-certifiering inte bedöms vara oproportionerligt ska upphandlingen likväl göras om på grund av brister i Assemblin El AB:s och övriga anbudsgivares anbud.
Det vinnande anbudet från Assemblin avser samma laddstation som GSP idag använder. Enligt avsnitt 4.1.1.1 krävs att laddstationen ska klara mellan –30 och +45 grader. Den gradskalan finns inte i MID-direktivet, vars gradskala alltså avviker från GSP:s kravställning. Den energimätare som sitter i de laddstationer som Assemblin har offererat är certifierad för inomhusbruk för i direktivet angivna miljöer/användningsområden. Den är inte certifierad för utomhusbruk i publik miljö eller för den lägsta temperaturen som laddstationen ska klara enligt GSP:s kravställning och NordCharges rekommenderade krav i fråga om utomhusbruk (p. 6.2 i vägledningen). Eftersom mätaren inte är certi- fierad för den miljö eller den temperatur som GSP kravställt, kan den ladd- station som Assemblin offererat, och dess energimätare, inte anses uppfylla det obligatoriska temperaturkravet och kravet på utomhusbruk. Displayen visar endast vissa ikoner avseende laddningsförloppet, och därmed inte det mätres- ultat avseende elförbrukning som direktivet kräver ska vara avläsbart för bruk- aren. Energimätaren i Assemblins produkt sitter inuti laddstationens hölje och displayen på elmätaren kan inte avläsas utan att låsa upp höljet. Dessutom vill- koras Assemblins intyg av att ”This certificate must be used in conjunction with a certificate covering the product verification as required in Annex D or Annex F”. Något sådant certifikat har inte getts in av Assemblin. Certifikatet är därför inte giltigt. Därutöver saknas det nio sidor i det certifikat som Assemblin skulle skicka in till GSP. Assemblins anbud borde därför ha förkastats.
Det finns även grund för att diskvalificera Assemblin som anbudsgivare. Assemblin har lämnat två referensuppdrag som svar på det obligatoriska kravet i punkten 3.2.4 i upphandlingsdokumentet; ett från Göteborg Energi och ett från GSP. Xxxxx av uppdragen avser försäljning av laddstationer (dvs. en vara), utan gäller elinstallationstjänster. Upphandlingen avser endast varor och inte service- och installationstjänster. Detta framgår av upphandlingsannonsen och svar nr 13 i dokumentet Frågor och svar. Ett referensuppdrag ska enligt före- skrifterna styrka att anbudsgivaren har ”god kunskap och praktisk erfarenhet inom området som upphandlingen avser” samt ”erfarenhet av uppdrag
motsvarande de som kan komma att beställas från ramavtalet”. Omfattningen av upphandlingen är enligt upphandlingsinformationen leverans av ca 750 laddstationer med en takvolym om 9 800 000 kr. Referensuppdragen ska alltså avse tidigare uppdrag som avser varuleveranser uppgående till ca 750 ladd- stationer/ angivet värde. Charge-Amps har begärt ut samtliga avtal som GSP ingått avseende laddstationer och bett bolaget att klargöra vilken leverantör som levererat vad när det gäller laddstationer och vilket avtal/uppdrag för GSP det är som Assemblin har hänvisat till. GSP sade sig inte ha något avtal med Assemblin, men förklarade att bolaget avropade från Göteborgs stads ramavtal Servicearbeten och mindre entreprenader med en annan leverantör för vilken Assemblin varit underleverantör. Det framgår dock vare sig av ramavtalet eller avropen att Assemblin ska ha levererat de 600 laddboxar, som bolaget uppgett. När ytterligare frågor ställdes till GSP om vilket avtal Assemblin hänvisat till erhölls ett annat avtalsnummer. Det framkom också att GSP inte hade kontrol- lerat referensen. Inte heller det ramavtalet eller dess avrop har använts för att genom Assemblin köpa in det som bolaget angett. Summan av samtliga avrop som gäller laddare uppgår till ca 1 500 000 kr, vilket inte är i närheten av det som Assemblin angett. Avropen och avtalet tycks enbart gälla installation och reparation av laddare, och inte någon beställning av laddboxar. Det är vidare omöjligt att Assemblin sålt, levererat eller installerat ”600 laddboxar” till GSP eftersom bolaget endast anskaffat 210–250 laddstationer. Av upphandlings- dokumentet och GSP:s efterföljande svar framgår att GSP har mellan 210 och 250 laddare och att dessa enbart köpts in direkt från företaget CTEK – inte från Assemblin. Detta innebär att Assemblin inte har levererat några laddboxar alls till GSP, och än mindre 600 laddboxar. Assemblin har alltså lämnat uppenbart oriktiga uppgifter i sitt anbud och referensuppdraget för GSP uppfyller inte kravet på att ha tidigare erfarenhet inom området som upphandlingen avser och erfarenhet av uppdrag motsvarande vad som kan komma att beställas från ram- avtalet, dvs. varuleveranser av laddstationer. Det framgår inte heller av det avtal som GSP redovisat att Assemblin har levererat eller installerat 100 ladd- stationer. Givet de uppenbart felaktiga uppgifterna från Assemblin om
referensuppdrag 1, förvirringen vad gäller vilka uppdrag som utgör de åber- opade referensuppdragen och vem som levererat vad till vem samt GSP:s undermåliga kontroll, görs samma bestridande avseende Assemblins andra referensuppdrag som påståtts omfatta 450 laddstationer. Det kan på goda grunder ifrågasättas att bolaget har levererat och installerat laddstationerna.
Alla kvalificerade anbud borde ha förkastats på grund av brister i referens- uppdragsredovisningen. Eftersom det enligt rättspraxis räcker att konstatera brister i det vinnande anbudet saknar det dock betydelse om övriga anbuds- givares referensuppdrag uppfyller kravet. För det fall brister ska visas i samtliga anbud görs gällande att sådana brister förekommer och att anbuden inte uppfyller nämnda krav på referensuppdrag. Det bör därvid noteras att Rexels, Carsmarts och VCGS:s referensuppdrag är maskerade. Charge-Amps har därmed inte kunnat ta del av uppdragsinformationen. Med anledning av att GSP har bevisbördan ska domstolen ålägga bolaget – GSP – att inkomma med uppgifter om referensuppdragen, alternativt inhämta uppgifterna i linje med 8 § förvaltningsprocesslagen.
I upphandlingen ställs det inte något krav på att certifieringskravet ska vara uppfyllt vid anbudsinlämning. I samband med den s.k. fördjupade kontrollen ombads anbudsgivarna att meddela vilken laddstation som offererades, vilket man inte hade behövt ange i anbudet. De ombads också att svara på om den var försedd med MID-certifierad energimätare och att inkomma med lämpligt intyg. Kravet i upphandlingsdokumentet är utformat på ett sätt som innebär att det ska vara uppfyllt vid leverans, dvs. efter att avtalet ingåtts. Detta framgår bl.a. av att GSP i det avsnitt där kravet ingår använt symbolen för att kravet ska ingå i avtalet (pergament/gåspenna), men inte använt symbolen för obliga- toriskt krav som måste vara uppfyllt vid anbudsinlämning (rött utropstecken). Av punkten 4.1.2 framgår att laddstationerna ska uppfylla samtliga krav – bl.a. från Elsäkerhetsverket, EU och CE-märkning – ”vid leverans”. Eftersom kravet på MID-certifiering ingår i avsnittet bör detta sett i sitt sammanhang uppfyllas
först vid avtalsstart. Även om certifieringskravet skulle anses vara propor- tionerligt återstår det därmed lång tid till leverans, och alla laddstationer ska inte levereras samtidigt, utan leverantören har tid att uppgradera sina ladd- stationer eller erbjuda en annan modell och vid leverans bevisa kravupp- fyllelse. Det kan hållas för visst att den anbudsgivare som inte efterkommer kravet på att ge in certifikat får sitt anbud förkastat, liksom den anbudsgivare som anger att den inte har certifikat. Samma sak gäller därmed även de anbuds- givare som ger in otillräckliga bevis. GSP:s krav på bevis är således obliga- toriskt och inte frivilligt. Om kravet likväl ska vara uppfyllt vid anbudstid- punkten har det ankommit på GSP att fullt ut kontrollera uppfyllelsen. Detta har bolaget underlåtit att göra före tilldelningen. GSP har därmed krävt in bevis och förkastat anbuden för tidigt och utan stöd i kravställningen. Charge-Amps har andra produkter och lösningar som bolaget kan erbjuda.
GSP
Energimätaren i en laddstation används i första hand för att mäta mängden överförd el från ett laddstationsuttag till en bil. Mätaren kan även användas för mätning av olika parametrar såsom spänning, ström, effekt och frekvens m.m. Med hjälp av energimätaren kan man se om det överförs el eller inte från ladd- stationen till bilen, och därmed upptäcka vad som är fel när en laddstation inte fungerar. Det är riktigt att MID-regelverket tillämpas på energimätare avsedda att användas i bostäder, butiks- och kontorslokaler samt lätta industrier. Beho- vet av ett gemensamt regelverk för laddstationer med energimätare är dock stort i branschen. Ett centralt syfte med regelverket är att säkerställa att prod- ukter som tillhandahålls på marknaden uppfyller grundläggande funktions-, hälso- och säkerhetskrav. En produkt som tillverkas enligt en harmoniserad standard ger köparen och brukarna en trygghet i att produkten uppfyller de aktuella kraven, och minimerar därmed sådana hälso- och säkerhetsrisker som annars kan föreligga (jfr prop. 2015/16:91 s. 5 och beaktandesats nr 47 i MID- direktivet). Det saknas ett särskilt regelverk som tar sikte på energimätare som används i laddstationer. Det är emellertid av stor vikt att även laddstationer
med energimätare uppfyller grundläggande funktions-, hälso- och säkerhets- krav. Det har därför varit fullt naturligt att ställa kravet. GSP har idag ca 210 laddstationer i drift. Samtliga laddstationer är försedda med MID-certifierade energimätare.
För bolaget är det av stor vikt att även framledes kunna köpa in laddstationer med energimätare som uppfyller kraven i MID-regelverket. Bolaget vill alltså köpa energimätare med samma (lägsta)nivå avseende funktions-, hälso- och säkerhetskrav vad gäller t.ex. mätnoggrannhet, tillåten påverkan av störningar, hållbarhet, lämplighet, information och indikering av mätresultat som finns idag. Det är GSP som, genom upphandlad leverantör, sköter installationen och servicen av laddstationerna. Driften av stationerna underlättas av att samtliga energimätare uppfyller kraven i MID-regelverket. Att det därutöver finns fler föreskrifter och att det i upphandlingen ställs ytterligare krav i dessa avseenden förändrar inte det förhållandet att det finns hälso- och säkerhetsvinster i att energimätarna är MID-certifierade. Även de i MID-direktivet angivna funk- tionskraven är starkt bidragande till att MID-kravet ställts. Det upphandlade ramavtalets maximala löptid är fyra år, och en avropad laddstations livslängd är ca tio år. Även om MID-regelverket idag inte omfattar energimätare i ladd- stationer vill GSP säkerställa att ett framtida krav på certifiering inte medför att ramavtalet blir inaktuellt att avropa från och att redan avropade laddstationer uppfyller framtida krav. Det är sannolikt att laddstationer inom en snar framtid kommer att omfattas av ett nytt regelverk motsvarande MID-regelverket.
Swedac har lyft fram de uppenbara nackdelarna med att det saknas harmoni- serande lagstiftning för laddstationer med energimätare och därför, inom ramen för det nordiska samarbetet NordCharge, tagit fram ett gemensamt vägled- ningsdokument med rekommendationer avseende mättekniska krav på laddstationer för elektriska fordon. I avsnitt 6.2 anges att energimätaren ska uppfylla kraven i bl.a. MID-direktivet. Vägledningen kan bli klar att tillämpa under första delen av år 2022. Det är mycket vanligt att i upphandlingar av laddstationer ställa krav på MID-certifiering av energimätaren, och som redan
nämnts innehåller samtliga laddstationer som används av GSP idag MID- certifierade energimätare. Bolaget vill säkerställa en obruten inköpsperiod av laddstationer med energimätare med samma (lägsta)nivå. Såvitt GSP känner till saknar Charge-Amps laddstation display både på energimätaren och på själva laddstationen, varför bolaget vare sig kan anses ha offererat en kravställd eller likvärdig lösning beträffande MID-direktivets krav på display. En display direkt på laddstationen som serviceteknikerna kan läsa av hade utgjort ett fullgott och likvärdigt alternativ till en display på energimätaren. Elmätaren saknar enligt Charge-Amps en sådan display som kravställs i avsnitt 10 (indi- kering av mätresultatet i direktivet. Det kan inte heller utläsas av testrapp- orterna att det intygas att Charge-Amps energimätare uppfyller samtliga krav i MID-direktivet. Vart och ett av dessa förhållanden innebär att Charge-Amps anbud inte uppfyller MID-kravet på likvärdigt sätt enligt 9 kap. 8 § LOU.
Ramavtalets villkor i avsnitt 6.1.12 (övrigt sortiment) utgör inte någon garanti för att Charge-Amps kan eller vill erbjuda andra produkter under ramavtals- tiden. Det förefaller märkligt om en upphandlande myndighet ska behöva nöja sig med en produkt som inte uppfyller berättigade krav med hänvisning till att leverantören kanske kan erbjuda en ersättningsprodukt under avtalstiden. Detta samtidigt som det finns leverantörer som kan erbjuda den efterfrågade prod- ukten från avtalsdag ett. Vidare öppnar nämnt villkor upp för tvist avseende prissättningen av en ersättningsprodukt (se fjärde stycket i avsnittet).
GSP har behov av att anskaffa laddstationer med MID-certifierade energi- mätare. Att ställa kravet vilar på objektiva och sakliga skäl i form av att tillse att laddstationerna uppfyller samma grundläggande funktions-, hälso- och säkerhetskrav som befintliga stationer samt att dessa krav, i någon form, sanno- likt kommer att bli obligatoriska inom en snar framtid. MID-kravet syftar således till att tillgodose både GSP:s, inklusive dess serviceteknikers, och brukarnas behov. Charge-Amps energimätare är inte ens likvärdig det som upphandlas, dvs. uppfyller inte samtliga övriga delar av MID-direktivet
– utöver kravet på display. Det kan också konstateras att 10 av 15 anbudsgivare lämnat anbud som uppfyller MID-kravet, varför det knappast kan betraktas som konkurrensbegränsande.
”Display-kravet” i MID-direktivet har följande lydelse: ”Mätresultatet ska presenteras med en display eller en pappersutskrift”. Det är alltså fråga om en kravställd egenskap hos laddstationens energimätare och inte ett krav på viss funktion. Beträffande direktivets avsnitt nr 10 är det riktigt att brukaren inte kommer att ha möjlighet att avläsa displayen på energimätaren vid laddning, eftersom den inte är synlig för konsumenten. Displayerna som finns på GSP:s befintliga energimätare är dock till stor nytta för de servicetekniker som ombe- sörjer driften av laddstationerna och utför service på dem. Bolagets service- tekniker ska med andra ord även beträffande de upphandlade laddstationerna kunna nyttja en display när de utför sitt arbete samt inte behöva förändra arbetssättet och rutinerna tillika tillhandahållas en sämre lösning jämfört med de befintliga. En display underlättar felsökning om en laddstation inte fungerar. Det går inte att erhålla motsvarande och fullt tillförlitlig information via den digitala portaltjänsten, som är beroende av en fungerande uppkoppling.
Displayen kan avläsas även om laddstationen inte är uppkopplad mot nätet. De energimätare som idag används är utrustade med display, och GSP vill upphandla ytterligare laddstationer med energimätare som också är utrustade med display. Av de anbudsgivare som uppfyller MID-kravet har olika fabrikat offererats. Det är en funktion tillika egenskap hos energimätarna, inte ett visst fabrikat, som kravställts genom certifieringskravet. Vad som är centralt i underhålls- och felsökningssammanhang är att energimätaren visar förbrukad energi. Samtliga MID-certifierade energimätare med display har denna funktion. En multimeter – ett separat mätverktyg som Charge-Amps menar kan ersätta displayen – kan inte mäta förbrukad energi (watt-timmar) i en ladd- station, eftersom det krävs att man mäter förbrukad spänning och ampere under en timmes tid. Att GSP ställt upp ytterligare krav som avser service- och underhåll förändrar inte det förhållandet att det är berättigat att upphandla
energimätare med display. Portaltjänsten är beroende av en fungerande uppkoppling. GSP vill att det ska vara möjligt för serviceteknikerna att – i händelse av driftstörningar eller andra problem med portaltjänsten – kontrollera förbrukad energi m.m. på plats. Det är bolagets erfarenhet att den information som visas i molntjänsten inte alltid överensstämmer med verkligheten.
Displayfunktionen utgör således även en viktig kontrollfunktion vid fel- sökning. Det har förekommit att det i molntjänsten felaktigt visats att laddning har skett men att det sedan genom avläsning av displayen kunnat klarläggas att någon energi faktiskt inte överförts. De båda funktionerna för avläsning kompletterar därmed varandra och även molntjänsten kan utgöra en kontroll- funktion av displayen. Det vore inte rimligt om GSP skulle tvingas avstå från att ställa kravet med hänvisning till att en annan fristående produkt har motsvarande funktion, vilket den alltså inte ens har i Charge-Amps fall.
Bolaget har också föreslagit en lösning som synes gå ut på att laddstationerna inte ska användas i avvaktan på att portaltjänsten åter är i drift. I en sådan situation vill GSP dock inte behöva vänta på att driftstörningen i portaltjänsten är åtgärdad, utan att serviceteknikerna direkt ska kunna åka ut till ladd- stationerna för att felsöka. Bolaget har aldrig påstått att drift- och servic- earbeten ska ske via den digitala portaltjänsten.
GSP har bedömt att det certifikat som Assemblin lämnat in visar att MID- kravet är uppfyllt samt anmodat bolaget att ge in certifikatet i dess helhet, vilket man också gjort. Assemblins laddstation uppfyller kravet avseende temperatur. Kravet gäller laddstationen som sådan, och inte enbart någon enskild komponent i denna, t.ex. energimätaren. Eftersom MID-regelverket tillämpas på energimätare avsedda att användas i bostäder, butiks- och kontors- lokaler samt lätta industrier är det fullt naturligt att certifieringen inte avser utomhusanvändning. Energimätarna är monterade inuti laddstationerna, varför GSP inte ansett det relevant att ställa några andra krav än det som finns i avsnitt 4.1.1.1.
Assemblin har även, liksom övriga anbudsgivare, uppfyllt kravet på erfarenhet av tidigare uppdrag. Bolaget har åberopat ett referensuppdrag för GSP, och därvid angett att det avsett ”[l]everans av laddpunkter enligt avtal. Fabrikat CTEK. ca 600 laddboxar till ett värde av 3 200 000kr exkl moms.” Uppdraget utgörs av GSP:s avrop av installationer och reparationer av laddstationer, vilka skett från ett av Göteborgs Stads Upphandlingsaktiebolag upphandlat ramavtal, ”Göteborgsavtalet”. Det är riktigt, som Charge-Amps framhåller, att aktuell upphandling inte omfattar själva installationerna av laddstationerna, men däre- mot inköpen samt support för driftsättning och felsökning. Det upphandlade ramavtalets omfattning överlappar således omfattningen av avropen enligt Göteborgsavtalet. Erfarenhet av installation- och reparationsarbeten – som utgör elarbeten – innebär att anbudsgivaren har erhållit sådana kunskaper och erfarenheter som är nödvändiga för att genomföra uppdrag enligt det upphand- lade ramavtalet. För utförande av sådana installations- och reparationsarbeten som avropen från Göteborgsavtalet avsåg krävs att leverantören och dess per- sonal uppfyller ett antal krav avseende elarbeten (se t.ex. avsnitt 2 i Göteborgs- avtalet). Motsvarande krav ställs i aktuell upphandling. Vidare innebär elar- beten på just laddstationer att leverantören förvärvar kunskaper och erfarenhet av sådana arbeten, oavsett om arbetsmomentet avser installation, reparation, underhåll, driftsättning eller felsökning. Det är dock riktigt att Assemblins uppgift om 600 laddstationer inte stämmer. Bolaget tycks ha sammanblandat avrop enligt Göteborgsavtalet med avrop från ett annat ramavtal. Det har bet- räffande Göteborgsavtalet varit fråga om ett lägre antal laddstationer (ca 100 st.). Det har emellertid inte ställts krav på viss minimivolym/antal laddstationer för referensuppdragen. Kravet utgår från genomförandet av enskilda uppdrag och innefattar inte krav på någon total ramavtalsvolym. Det skulle därför utgöra ett brott mot transparens- och likabehandlingsprinciperna att inte godta referensuppdraget. De korrekta uppgifterna som framkom vid referenstag- ningen visar att kravet är uppfyllt. Assemblins andra referensuppdrag, för Göteborg Energi Aktiebolag, avsåg leverans av laddstationer. Uppdraget har av bolaget beskrivits enligt följande: ”Leverans av laddboxar enligt ramavtal,
fabrikat CTEK. Ca 450 laddboxar till ett värde av 3 500 000 kr exkl moms.” Uppdraget avsåg varuleveranser och visar således också att bolaget besitter efterfrågade kunskaper och erfarenheter. Innebörden av kravet på referens- uppdrag är inte att vart och ett av uppdragen måste ha innehållit samtliga moment som ingår i det upphandlade ramavtalet. Som framhållits ovan krävs det inte heller att vart och ett av uppdragen uppgår till minst de volymer som det upphandlade ramavtalet avser. Assemblins två åberopade referensuppdrag visar var för sig och tillsammans att bolaget har goda kunskaper och erfaren- heter inom det upphandlade området. Det är slutligen, vad gäller det första ref- erensuppdraget, inte riktigt att uppdraget inte kontrollerats. GSP har kontaktat den av Assemblin angivna referenspersonen, som lämnat närmare uppgifter om omfattningen av uppdraget, samt bekräftat att det utfördes med godkänd kvalitet enligt avtalsvillkoren.
GSP har haft en skyldighet att utreda – vilket inte är samma sak som att ställa ytterligare obligatoriska krav – om anbudsgivarna uppfyller kraven. Utred- ningsskyldigheten föreligger oavsett om tilldelningsbeslut fattats eller inte.
GSP har, med anledning av att det i upphandlingen inte ställts något krav på att bifoga MID-certifikat eller annan dokumentation, utrett om anbudsgivarna uppfyller MID-kravet. Efter att det första tilldelningsbeslutet fattats framkom uppgifter om att vissa anbudsgivares laddstationer inte uppfyllde MID-kravet. Av etablerad rättspraxis följer att den upphandlande myndigheten inte kan efterge eller bortse från obligatoriska krav som ställts i upphandlingen även om det först under avtalsspärren eller i en överprövningsprocess framkommer uppgifter om bristande kravuppfyllnad. Häri ligger att myndigheten måste vidta vissa utredningsåtgärder för att kontrollera om ett ifrågasatt krav uppfylls eller inte. Vanligast torde vara att myndigheten tillfrågar de aktuella anbudsgivarna om deras anbud uppfyller det aktuella kravet och ber dem att inkomma med bevisning som styrker kravuppfyllelse. Ett annat tillvägagångssätt kan vara att myndigheten vidtar egna utredningsåtgärder. Detta kan alltså behöva göras trots att det inte ställts något krav på särskild bevisning i fråga om
kravuppfyllelsen. Så är situationen i aktuell upphandling, vad gäller MID- kravet. OK-Q8 (och Charge-Amps) har bekräftat att offererade energimätare inte uppfyller MID-kravet. Detsamma gäller för tre andra anbudsgivare. Övriga anbudsgivare har uppgivit att deras anbud uppfyller MID-kravet och har valt att styrka detta på olika sätt, i huvudsak genom att ge in MID-certifikat, EU- försäkran om överensstämmelse alternativt produktinformation av vilken det framgår att energimätaren är certifierad enligt MID-direktivet. Certifikat har även lämnats in av Rexel och Carsmart. De handlingar som efter anmodan lämnats in visar på ett godtagbart sätt visar att MID-kravet är uppfyllt.
Det anges inte i upphandlingsdokumenten att MID-kravet ska vara uppfyllt först vid avtalsstart. Till saken hör att Charge-Amps och, såvitt kan bedömas, samtliga övriga anbudsgivare har uppfattat att MID-kravet ska vara uppfyllt vid tidpunkten för anbudslämnandet. Detta framgår vad gäller Charge-Amps med all önskvärd tydlighet av sista stycket i bolagets skrivelse till GSP den 4 februari 2022. Även om invändningen om tidpunkten för kravuppfyllelsen godtas, skulle Charge-Amps i så fall inte ha riskerat att lida skada. Om beslutet att förkasta de fem anbud som inte uppfyller MID-kravet hade varit felaktigt skulle OK-Q8 ha lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Charge- Amp har inte redovisat varför bolaget skulle ha lämnat ett mer konkurrens- kraftigt anbud jämfört med OKQ8 och därmed ha tilldelats ramavtalet om kravet avseende indikering av mätresultatet inte varit en del av MID-kravet.
SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Av 4 kap. 1 § första meningen LOU följer att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare, enligt paragrafens andra mening, genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet. En upphandling får enligt 2 § inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde
och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt. Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i LOU och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten, enligt 20 kap. 6 § första stycket samma lag i tillämplig lydelse, besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Det ramavtal som upphandlingen gäller avser i huvudsak leveranser av laddstationer – laddboxar med ett eller flera uttag – för elbilsladdning, och support vid driftsättning och felsökning. Laddstationen ska enligt kravspecifikationen vara väl anpassad för en publik miljö, vara godkänd för inom- och utomhusbruk och klara av driftstemperaturer om –30 till +45 grader Celsius. Den ska vidare, enligt punkten 4.1.2 i specifikationen, bl.a. vara försedd med ”MID-certifierad energimätare per laddningspunkt”.
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument fastställs de krav som sådana instrument måste uppfylla för att få tillhandahållas på marknaden och/eller tas i bruk. Om instrumenten uppfyller kraven kan certifiering erhållas (MID-certifiering).
Direktivet och de svenska föreskrifter som utfärdats med stöd av rättsakten gäller inte laddstationer för elbilsladdning eller komponenter i sådana anläggningar. Det pågår dock ett arbete med att ta fram en nordisk vägledning med enhetliga regler avseende mättekniska krav för elbilsladdning.
Certifieringskravet innebär alltså att GSP har ställt mer långtgående krav på laddstationernas energimätare än vad som följer av svensk offentligrättslig lagstiftning och av EU-rätten. Ett sådant krav kan godtas under förutsättning
att de grundläggande principerna för offentlig upphandling inte åsidosätts (jfr bl.a. Kammarrätten i Göteborgs dom den 28 januari 2014 i mål nr 3931-13).
Principen om proportionalitet innebär att den upphandlande myndigheten inte får ställa högre krav på leverantören eller leveransen än vad som behövs och vad som får anses ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen.
Kraven ska således ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det behov som ska täckas (prop. 2006/07:128 s. 132).
Det aktuella kravet har ställts genom hänvisning till en viss standard; certifiering enligt MID-regelverket. Av 9 kap. 4 § LOU följer att en sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdig”. Den upphandlande myndigheten får enligt 8 § i samma kapitel inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara inte motsvarar en standard som den har hänvisat till, om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt. Av de 15 anbud som lämnades i upphandlingen förkastades 5 stycken på grund av bristande uppfyllelse av certifieringskravet.
Hänvisningen i kravställningen följs inte av orden ”eller likvärdig”.
En upphandlande myndighet har stor frihet att själv utforma sin upphandling inom de ramar som ges av de allmänna principerna för offentlig upphandling (HFD 2012 ref. 48). De krav som ställs måste vara kopplade till det som ska upphandlas (RÅ 2010 ref. 78). Den upphandlande myndigheten har ett betydande utrymme för eget skön när den fastställer tekniska specifikationer för en upphandling. Detta motiveras av att det är myndigheten som har bäst kännedom om vilka varor och tjänster som den behöver och att den därför är bäst lämpad att avgöra vilka krav som måste uppfyllas för att de önskade resultaten ska kunna uppnås (EU-domstolens dom den 25 oktober 2018 i mål C-413/17).
GSP har förklarat att certifieringskravet ställts på grund av att det är viktigt för bolaget att de laddstationer med energimätare som man använder uppfyller grundläggande funktions-, hälso- och säkerhetskrav vad gäller bl.a. mätnog-
grannhet och indikering av mätresultat. I EU-direktivet finns bestämmelser om de krav som mätinstrumenten i dessa avseenden ska uppfylla. Enligt punkten
10.1 i direktivets bilaga 1 ska mätresultatet presenteras med en display eller en pappersutskrift. Mätinstrument för affärstransaktioner som utgör direkt- försäljning ska enligt punkten 10.4 vara konstruerade så att, när de är installerade på avsett sätt, mätresultatet visas för transaktionens båda parter.
Även om föremålet för upphandlingen inte omfattas av direktivets tillämp- ningsområde anser förvaltningsrätten att GSP har haft sakligt godtagbara skäl för att ställa certifieringskravet. Kravet exkluderar inte per automatik leve- rantörer i branschen och det har inte framkommit någon omständighet som talar för att kravställningen utformats i syfte att begränsa konkurrensen. Det är ostridigt mellan parterna att de konsumenter som använder de laddstationer som den vinnande leverantören har grundat sitt anbud på inte kommer att kunna avläsa mätresultatet på en display, eftersom denna är placerad inuti boxen. Konsumenten kommer i stället att få informationen via en app. GSP har förklarat att en display, oavsett om den sitter inuti eller på laddstationen, är till stor nytta för de servicetekniker som sköter driften av stationerna bl.a. eftersom den visar förbrukad energi och kan avläsas utan internetuppkoppling, vilket är viktigt vid driftstörningar. Bolaget har också framhållit att det före-
kommer att den information som görs tillgänglig via molntjänsten inte överens- stämmer med verkliga förhållanden. Förvaltningsrätten har ingen anledning att ifrågasätta detta. Certifieringskravet får därför såvitt nu är aktuellt anses ha den innebörden att GSP vill upphandla laddstationer med energimätare som har displayer som ger information om mätresultatet och förbrukad energi oavsett om de sitter inuti eller utanpå boxen. GSP har oemotsagt förklarat att alla MID- certifierade mätare med display ger information om förbrukad energi och att uppgifter om detta inte kan tillgängliggöras genom de alternativa metoder som
Charge-Amps beskrivit. Som domstolen tolkar kravspecifikationen och övriga föreskrifter har det inte heller, som Charge-Amps hävdat, varit en obligatorisk förutsättning i upphandlingen att avläsning och övervakning av laddstationerna endast ska göras på distans via portal. Annat har därmed inte visats än att certifieringskravet är en effektiv och nödvändig åtgärd för att uppnå det syfte som motiverat kravet. Vad Charge-Amps i övrigt anfört förändrar inte förvaltningsrättens slutsats att certifieringskravet mot den angivna bakgrunden därför inte står i strid med principen om proportionalitet.
GSP har i upphandlingsdokumenten inte angett på vilket sätt uppfyllelsen av certifieringskravet ska kontrolleras. Av likabehandlingsprincipen följer dock att den upphandlande myndigheten måste vidta åtgärder för att få saken klarlagd om det finns anledning att anta att ett obligatoriskt krav som det aktuella inte är uppfyllt.
Om inget särskilt anges i förfrågningsunderlaget ska obligatoriska krav som huvudregel vara uppfyllda vid tiden för anbudsingivandet, under förutsättning att det inte kan anses oproportionerligt att kräva kravuppfyllelse vid denna tidpunkt (jfr Kammarrätten i Göteborgs dom den 5 april 2012 i mål nr 26-12). I det här fallet är kravspecifikationens avsnitt om tekniska egenskapskrav,
där certifieringskravet ingår, märkt med en symbol som betyder att texten
– kraven – kommer att ingå i avtalet. Detta kan inte ensamt läggas till grund för slutsatsen att de tekniska egenskapskraven ska vara uppfyllda först vid leverans. I vissa fall används på andra ställen i upphandlingsdokumenten en symbol som har den innebörden att ”texten/frågan innehåller krav som måste uppfyllas”. Den märkningen används i de fall då anbudsgivaren t.ex. ska bekräfta kravuppfyllelse eller lämna uppgifter. Symbolen används inte i avsnittet som gäller tekniska egenskapskrav. Det första kravet i avsnittet är formulerat på följande sätt: ”Laddstation ska uppfylla samtliga krav från elsäkerhetsverket, EU och vara CE-märkt vid leverans”. Till det i målet aktuella certifieringskravet är någon tidpunkt för kravuppfyllelsen dock inte
angiven. Certifieringskravet gäller också endast energimätaren. Förvaltnings- rätten bedömer därför att det i upphandlingsdokumenten inte finns någon särskild föreskrift som kan tolkas på det sättet att det är tillräckligt att kravet är uppfyllt vid en senare tidpunkt än när anbudet ges in. Med anledning av att sista dag för anbudslämnande var den 14 januari 2022 och att GSP hade för avsikt att inleda det tilltänkta ramavtalssamarbetet den 15 mars samma år, alltså kort tid därefter, kan det inte anses oproportionerligt att kräva att kravuppfyllelsen var klarlagd i samband med anbudsingivandet. Det förhållandet att GSP dröjde med att påbörja utredningen föranleder inte någon annan bedömning.
Den produkt som Charge-Amps grundat sitt anbud på har inte någon energi- mätare som gör informationen om mätresultatet tillgänglig genom display, och det har inte framkommit att den kan lämna sådana uppgifter genom pappers- utskrift. Charge-Amps har inte heller visat att bolaget har andra produkter med lösningar som tillgodoser behovet på ett likvärdigt sätt. Beslutet att förkasta anbudet var därför riktigt.
Charge-Amps har gjort gällande att det vinnande anbudet från Assemblin El AB inte uppfyller kravet på att laddstationen ska vara godkänd för utomhus- bruk och klara av driftstemperaturer om –30 till +45 grader eftersom bolagets energimätare endast är certifierad för inomhusbruk i bostäder, butiks- och kontorslokaler samt lätta industrier. Som framgår av ordalydelsen gäller kravet laddstationen. Energimätaren sitter inuti boxen och är omsluten av ett hölje.
Någon särskild bevisning i nu aktuellt avseende har inte infordrats av GSP. Vad Charge-Amps anfört i denna del är inte tillräckligt för att läggas till grund för slutsatsen att GSP borde ha förkastat Assemblins anbud.
När det sedan gäller invändningarna mot Assemblins referensuppdrags- redovisning framgår av handlingarna i målet att bolaget i enlighet med krav- ställningen lämnade uppgift om två utförda uppdrag i sitt anbud. Det aktuella
kravet syftar till att förse GSP med sådant underlag som behövs för att kunna avgöra om anbudsgivaren har tillräcklig teknisk och yrkesmässig kapacitet för att kunna fullgöra sina åtaganden enligt ramavtalet. Av den aktuella före- skriften framgår att leverantörerna genom uppgifterna ska visa att de har god kunskap och praktisk erfarenhet inom de områden som upphandlingen avser. Referensuppdragen ska motsvara sådana uppdrag som kan komma att beställas från ramavtalet och ha utförts enligt avtalsvillkoren med godkänd kvalitet för två olika uppdragsgivare. Enligt de uppgifter som lämnats i målet förklarade Assemblin i sin beskrivning av det ena uppdraget att det avsåg leveranser av 600 laddboxar till GSP för ett värde om 3 200 000 kr utan mervärdesskatt.
I mailkonversation den 21 februari 2022 mellan ansvarig upphandlare och Assemblins referensperson på GSP framkom att beskrivningen i anbudet var felaktig och att uppdraget gällde installationer av drygt 100 laddstolpar. Enligt referenspersonen hade Assemblin utfört uppdraget enligt avtalade villkor och med godkänd kvalitet. I beskrivningen av det andra uppdraget angav bolaget att detta gällde leverans av ca 450 laddboxar till Göteborg Energi till ett värde om 3 500 000 kr utan mervärdesskatt. Med anledning av att föremålet för den nu aktuella upphandlingen är leveranser av laddstationer och support vid driftsättning och felsökning, och att det inte angetts någon nedre gräns i fråga om referensuppdragens omfattning vad gäller leveransernas/arbetets värde eller kvantitet, anser förvaltningsrätten att annat inte har framkommit än att Assemblin genom de åberopade uppdragen har förvärvat sådan kunskap och erfarenhet som GSP velat försäkra sig om genom att ställa kravet. Charge- Amps invändning om att Assemblin utfört det första referensuppdraget i egenskap av underleverantör inverkar inte på bedömningen. Det har därför inte heller i denna del funnits anledning för GSP att förkasta Assemblins anbud.
Eftersom GSP var uppdragsgivare i det förstnämnda referensuppdraget får det antas att den felaktiga beskrivningen av uppdraget var lätt för bolaget att upptäcka. Med hänsyn till detta och med beaktande av att uppdraget utfördes med godkänd kvalitet samt avsåg arbete som motsvarar sådant arbete som kan komma att avropas från det ramavtal som nu upphandlas, kan felaktigheten inte
ha inneburit någon fara i bevishänseende. Det har därför enligt förvaltnings- rättens mening inte heller funnits anledning skäl för GSP att med stöd av den fakultativa bestämmelsen i 13 kap. 3 § 8 LOU utesluta Assemblin från att delta i upphandlingen på grund av att bolaget lämnat oriktiga uppgifter.
De ovan gjorda bedömningarna innebär att det var riktigt att ta upp den vinnande leverantören Assemblins anbud till utvärdering. Vid sådant förhållande är uppgifterna om de andra kvalificerade anbudsgivarnas referensuppdragsredovisning överflödiga för prövningen av frågan om Charge-Amps, oaktat bedömningen av certifieringskravets proportionalitet, har riskerat att lida skada. Bolagets begäran om att den sekretessbelagda informationen ska inhämtas föranleder därför inte någon åtgärd.
På anförda skäl ska ansökan om överprövning lämnas utan bifall.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (FR-05)
Petter Franke Chefsrådman
Målet har föredragits av föredragande juristen Sten Dahlin.
Bilaga 1
Hur man överklagar FR-05
Den som inte är nöjd med förvaltningsrättens beslut kan överklaga. Här framgår hur det går till.
Överklaga skriftligt inom 3 veckor
Tiden räknas oftast från den dag som ni fick del av beslutet. I vissa fall räknas tiden i stället från beslutets datum. Det gäller om beslutet avkunnades vid en muntlig förhandling, eller om rätten vid förhandlingen gav besked om datum för beslutet.
Anvisningar för överklagande FR-05 - Överklagandetid 3 v - PT (upphandling) • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2020-05
För myndigheten räknas tiden alltid från den dag domstolen meddelade beslutet.
Vilken dag går tiden ut?
Sista dagen för överklagande är samma veckodag som tiden börjar räknas. Om ni exempelvis fick del av beslutet måndagen den 2 mars går tiden ut måndagen den 23 mars.
Om sista dagen infaller på en lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårs- afton, räcker det att överklagandet kommer in nästa vardag.
Observera att överklagandet måste ha kommit in till domstolen när tiden går ut.
Tänk på detta i mål om överprövning av upphandling
I vissa fall kan myndigheten ingå avtal efter 10 dagar från det att domstolen avgjort målet eller upphävt ett interimistiskt beslut, och i vissa fall får myndigheten ingå avtal omedelbart. Efter att avtal har slutits får kammarrätten inte överpröva upphandlingen. Detta gäller alltså även om tiden för överklagande fortfarande gäller.
Närmare regler finns i den lag som gäller för målet, se rutan längst ner på nästa sida för hänvisningar.
Gör så här
1. Skriv förvaltningsrättens namn och målnummer.
2. Förklara varför ni tycker att beslutet ska ändras. Tala om vilken ändring ni vill ha och varför ni tycker att kammarrätten ska ta upp ert överklagande (läs mer om prövningstillstånd längre ner).
3. Tala om vilka bevis ni vill hänvisa till. Förklara vad ni vill visa med varje bevis. Skicka med skriftliga bevis som inte redan finns i målet.
4. Lämna namn och personnummer eller organisationsnummer.
Lämna aktuella och fullständiga uppgifter om var domstolen kan nå er: postadresser, e-postadresser och telefonnummer.
Om ni har ett ombud, lämna också ombudets kontaktuppgifter.
5. Skicka eller lämna in överklagandet till förvaltningsrätten – adressen finns i beslutet.
Vad händer sedan?
Förvaltningsrätten kontrollerar att överklagan- det kommit in i rätt tid. Har det kommit in för sent avvisar domstolen överklagandet. Det innebär att beslutet gäller.
Om överklagandet kommit in i tid, skickar förvaltningsrätten överklagandet och alla handlingar i målet vidare till kammarrätten.
Har ni tidigare fått brev genom förenklad delgivning kan även kammarrätten skicka brev på detta sätt.
Prövningstillstånd i kammarrätten
När överklagandet kommer in till kammar- rätten tar domstolen först ställning till om målet ska tas upp till prövning.
Kammarrätten ger prövningstillstånd i fyra olika fall.
• Domstolen bedömer att det finns anledning att tvivla på att förvaltnings- rätten dömt rätt.
• Domstolen anser att det inte går att bedöma om förvaltningsrätten dömt rätt utan att ta upp målet.
• Domstolen behöver ta upp målet för att ge andra domstolar vägledning i rätts- tillämpningen.
Anvisningar för överklagande FR-05 - Överklagandetid 3 v - PT (upphandling) • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2020-05
• Domstolen bedömer att det finns synnerliga skäl att ta upp målet av någon annan anledning.
Om ni inte får prövningstillstånd gäller det överklagade beslutet. Därför är det viktigt att i överklagandet ta med allt ni vill föra fram.
Vill ni veta mer?
Ta kontakt med förvaltningsrätten om ni har frågor. Adress och telefonnummer finns på första sidan i beslutet.
Mer information finns på www.domstol.se.
För fullständig information, se:
• lag (2016:1145) om offentlig upphandling, 20 kap.
• lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, 20 kap.
• lag (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, 16 kap.
• lag (2016:1147) om upphandling av koncessioner, 16 kap.
• lag (2016:1145) om offentlig upphandling, 20 kap.
• lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorn, 20 kap.
Bilaga B
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Den som vill överklaga kammarrättens avgörande ska skriva till Högsta förvaltningsdomstolen. Skrivelsen ställs alltså till Högsta förvaltningsdomstolen men ska skickas eller lämnas till kammarrätten.
Överklagandet ska ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Tiden för överklagande för det allmänna räknas dock från den dag beslutet meddelades.
Om sista dagen för överklagande infaller på en lördag, söndag eller helgdag, midsommar-, jul- eller nyårsafton, räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag (söndagsregeln).
För att ett överklagande ska kunna tas upp i Högsta förvaltningsdomstolen krävs att prövningstillstånd meddelas. Högsta förvaltningsdomstolen lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd inte meddelas står kammarrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas.
DV 689-LOU (formulär 9) Producerat av Domstolsverket 2018-12
I mål om överprövning enligt lagen (2011:1029) om om upphandling på försvars- och Säkerhetsområdet, lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner får avtal slutas innan tiden för överklagande av rättens dom eller beslut har löpt ut. Vanligtvis får, då kammarrätten inte har fattat något interimistiskt beslut om att upphandlingen inte får avslutas, avtal slutas omedelbart. I de fall där kammarrätten har fattat ett interimistiskt beslut om att upphandlingen inte får avslutas, får avtal slutas när tio dagar har gått från det att rätten avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet. Vid beräkningen av de tio dagarna gäller söndagsregeln. Ett överklagande av rättens avgörande får inte prövas sedan avtal har slutits. Fullständig information finns i 16:e eller 20:e kapitlet i de ovan angivna lagarna.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla följande uppgifter:
1. den klagandes namn, person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till Högsta förvaltningsdomstolen
2. det beslut som överklagas med uppgift om kammarrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet
3. de skäl som klaganden vill åberopa för sin begäran om att få prövningstillstånd
4. den ändring av kammarrättens beslut som klaganden vill få till stånd och skälen för detta
5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis.