Bi- och multilateralt samarbete

Bi- och multilateralt samarbete

Innehåll

1. Regeringsbeslut 10, 2005-10-20, Fö2005/2483/MIL, Planeringsanvis- ningar för Försvarsmaktens budgetunderlag för 2007, Särskild redo- visning nr 5 – Bi- och multilateralt samarbete 2

1.1 Uppgiften 2

1.2 Sammanfattning 2

1.3 Bakgrund och syfte 2

2. Övergripande inriktning av FM internationella relationer 3

3. Inriktning av FM deltagande i internationella organisationer 4

3.1 EU 4

3.2 Nato / PFF 5

3.3 FN / SHIRBRIG 8

3.4 NORDCAPS 8

3.5 NORDAC 8

3.6 EDIR-FA 9

3.7 ITEP 9

4. Inriktning av verksamhet per funktion/område 10

4.1 Internationella insatser 10

4.2 Förmåge- och förbandsutveckling 10

4.3 Internationellt materielsamarbete 20

4.4 Exportstöd / exportfrämjande åtgärder 21

4.5 Forskning och teknikutveckling 22

4.6 Personalutbildning och bemanning 23

4.7 Internationellt miljösamarbete 27

4.8 Internationell frivilligverksamhet 29

4.9 Rustningskontroll 30

4.10 Minhantering 31

1. Regeringsbeslut 10, 2005-10-20, Fö2005/2483/MIL, Pla- neringsanvisningar för Försvarsmaktens budgetunder- lag för 2007, Särskild redovisning nr 5 – Bi- och multila- teralt samarbete

1.1 Uppgiften

Ur Regeringsbeslut 10, 2005-10-20, Fö2005/2483/MIL, Planeringsanvisningar för Försvarsmaktens budgetunderlag för 2007, Särskild redovisning nr 5: ”Försvarsmakten skall lämna förslag på lämpliga förändringar av områden, partners och former för bilateralt och multilateralt samarbete inom insatser, ut- bildnings- och övningsverksamhet samt materielförsörjning inklusive forskning och teknikutveckling.”

Uppgiften har i dialog med Fö omformulerats till att Försvarsmakten lämnar för- slag på lämpliga inriktningar, istället för lämpliga förändringar.

1.2 Sammanfattning

Bi- och multilateralt samarbete är en förutsättning för Försvarsmaktens förbands- och förmågeutveckling inom samtliga områden.

De krav som följer av Sveriges medlemskap i EU utgör den viktigaste påverkans- faktorn för Försvarsmaktens internationalisering och internationella åtaganden.

Sveriges behov inom ramen för utveckling av EU:s militära krishanteringsförmå- ga samt svenska truppbidrag i Nato-ledda operationer styr ytterst behoven av För- svarsmaktens deltagande i Partnerskap för Fred. Där aktiviteter inte finns inom EU-ram, skall PFF-relaterade aktiviteter utnyttjas. Duplicering avseende förmåge- och interoperabilitetsskapande aktiviteter skall undvikas.

I enlighet med vad Försvarsmakten tidigare år har redovisat är de viktigaste sam- arbetsländerna; USA, Storbritannien, Finland, Norge, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Form och samarbetsgrad varierar beroende på sakområ- de.

1.3 Bakgrund och syfte

”Genom att stärka vår förmåga att delta i internationellt arbete och krishanter- ingsinsatser stärks internationell fred och säkerhet både för Sverige, för EU som helhet och för vår omvärld […]. Då en majoritet av dagens väpnade konflikter är inomstatliga, konfliktorsakerna är komplexa och de flesta internationella insatser innehåller både civila och militära element, talar mycket för att de insatser som blir aktuella kommer att fortsätta att vara multifunktionella och krävande. Därför

ökar kravet på förmåga att samverka med andra länder bilateralt, och inom ramen för multilaterala organisationer” (Ur försvarsproposition 2004/05:5) 1.

Syftet med detta dokument är att ge övergripande inriktningar av Försvarsmaktens internationella samarbete. Samarbetet avseende Internationella insatser och Un- derrättelsetjänst redovisas i andra dokument. Internationella insatser i SR 03 och förslag på försvarsattachéorganisationens utveckling i skrivelsen 2006-03-20, H/S 19443:80529.

2. Övergripande inriktning av FM internationella relatio- ner

Försvarsmaktens förmåga att genomföra internationella insatser skall öka såväl kvantitativt som kvalitativt2. Sammantaget kommer denna ambition att på ett av- görande sätt dimensionera Försvarsmaktens utformning, dess förmåga till väpnad strid på kort och medellång sikt samt förutsättningarna för fortsatt utveckling.

De krav som följer av Sveriges medlemskap i EU utgör den viktigaste påverkans- faktorn för Försvarsmaktens internationalisering. För att Försvarsmakten skall kunna lösa sina uppgifter i framtiden är ett fortsatt förändringsarbete i nära sam- verkan med FN, EU och NATO nödvändigt. Deltagande i internationella opera- tioner ställer stora krav på interoperabilitet hos insatsförbanden vad gäller såväl doktrin/metod som personal, teknik och organisation. All interoperabilitetsut- veckling skall ske i enlighet med NATO:s standardiseringsnorm eftersom denna även utgör grunden för utvecklingen inom EU och vårt deltagande i alla militära operationer. Försvarsmaktens deltagande i PFF skall alltid utgå från de egna be- hoven av förmågeutveckling och utveckling av interoperabilitet, i första hand syftande till stärkt förmåga i internationella insatser.

Bi- och multilateralt samarbete är en förutsättning för Försvarsmaktens förbands- och förmågeutveckling inom samtliga områden. Det är därför nödvändigt att till- varata möjligheterna, som finns i ökat internationellt samarbete, att bredda och fördjupa samarbetet med utvalda länder inom utbildning, övningar, ”pooling” och materielförsörjning. Detta en fråga om rationalitet. Ett ytterligare steg är att un- dersöka möjligheterna att utveckla östersjösamarbetet på det operativa planet rörande fredstida sjöminröjningssamarbete, gemensam fredstida övervakning i luften, respektive på och under havsytan. Försvarsmakten skall även söka möjlig- heter att organisera och genomföra bilaterala och multilaterala övningar i Sverige, samt fortsatt överse möjligheterna att medverka i övningsverksamhet utomlands. Deltagande i internationell övningsverksamhet, inte minst med potentiella insats- partners, är betydelsefullt för utvecklingen av vår operativa förmåga att genomfö- ra kvalificerade internationella operationer. Försvarsmakten skall också, i högre utsträckning, basera utvecklingssatsningar i samverkan med andra nationer.

1 Prop 2004/05:5, kap 5.2 ”Grundelement för svensk säkerhetspolitik”, s 23 samt Kap. 5.3 Konse- kvenser för svensk säkerhetspolitik, s 25.

2 Ibid.

3. Inriktning av FM deltagande i internationella organisa- tioner

Ingångsvärden:

• ”Försvarsmakten skall löpande stödja Regeringskansliet (Försvarsdeparte- mentet) i förhandlingsarbetet i FN, EU, OSSE och Nato/PFF genom aktivt delta i utarbetandet av instruktioner och underlag till dessa. Försvarsmakten skall i för detta ändamål stärka sin bevakning av och expertis beträffande ut- vecklingen av EU, Nato/PFF och FN.”3

• ”Försvarsmakten skall genomföra internationell verksamhet i Sverige och ut- omlands inom ramen för FN; EU; OSSE; NATO/PFF och det nordiska samar- betet.”4

• ” Försvarsmaktens förmåga till multinationell interoperabilitet skall utvecklas gentemot eventuella gemensamma standarder och normer överenskomna inom EU. Där sådana inom EU ej existerar, skall Nato standarder och normer utgöra norm för Försvarsmaktens förmåga till multinationell interoperabilitet.”5

• ”Försvarsmakten skall delta i det säkerhetsfrämjande samarbetet i Östersjö-, Arktis- och Barentområdet i enlighet med verksamhetsplaner, årsprogram och särskilda regeringsbeslut.”6

3.1 EU

Ingångsvärden:

• ”Europeiska unionen är central för Sveriges säkerhet. […] Stärkt EU-förmåga kommer Sverige till del. Därför ligger det i Sveriges, liksom i andra med- lemsländers, intresse att öka EU:s kapacitet för krishantering. Fokus bör nu vara att Sverige substantiellt bidrar till EU:s förmåga att ställa snabbinsatsre- surser till förfogande vid krishanteringsinsatser.”7

• ”Försvarsmakten skall biträda Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) i arbetet med krishanteringsuppgifter inom Europeiska unionen.”8

• ”Försvarsmakten skall stödja Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) vad avser Europeiska försvarsbyråns (EDA) verksamhet. Försvarsmakten skall vi- dare ha ett sammanhållande ansvar […] för framtagande av underlag till Re- geringskansliet (Försvarsdepartementet) inför styrelsemöten i EDA som sker i sammansättningen för försvarsplanerare.”9

3 RB 06 not 15. s. 9

4 RB 06 not 23. s. 13

5 RB 06 not 1. s. 2

6 Förordning med instruktion för FM, SFS 2000:555, Ändring t.o.m. SFS 2005:823, §6.

7 Prop 2004/05:5, Kap. 5.3 Konsekvenser för svensk säkerhetspolitik, s. 27

8 Förordning med instruktion för FM, SFS 2000:555, Ändring t.o.m. SFS 2005:823, §5.

9 RB 06 not 13. s. 9

Analys och inriktning

I behovskatalogen (Requirements Catalogue - RC 05) identifieras de militära ka- paciteter som EU behöver tillgång till för att klara krishanteringen inom ramen för HG 2010. Medlemsländerna ska anmäla de förmågor och styrkor som de kan ställa till förfogande för detta syfte till en styrkekatalog (Force Catalogue). De anmälda förmågorna analyseras i en process som mynnar ut i en beskrivning av de brister som föreligger avseende EU:s förmåga att leva upp till de identifierade behoven. Long Term Vision (LTV) är EU:s långsiktiga förmågevision, bortom år 2010. Ministerrådet hanterar den politiska processen kring visionen med konkret sakexpertis inom ramen för EDA.

Arbetet inom ESFP fokuseras nu mot en kontinuerlig gemensam kapacitets- och förmågeutvecklingsprocess. De tydligaste resultaten av denna process är den på- gående omsättning av Requirements Catalogue 05 till en Progress Catalogue, via Force Catalogue, samt arbetet med en första gemensam Long Term Vision. Dessa båda produkter kommer att utgöra navet i den fortsatta gemensamma kapacitets- och förmågeutvecklingen.

Försvarsmakten och Sverige har en nationell process för nationell kapacitets- och förmågeutveckling. Den kompetens som därigenom byggts upp har inneburit att Sverige mycket aktivt kunnat deltaga i det gemensamma arbetet inom EU. För att säkerställa att våra nationella krav ligger till grund såväl vid erbjudan av kapaci- teter till Force Catalogue som förmågeutvecklingen på längre sikt, skall inrikt- ningen av våra nationella processer i det längsta harmoniseras med motsvarande inom EU. Förutom harmoniseringen av Försvarsmaktens arbetssätt och produkter kommer även förändringar i samarbetet med regeringskansliet och stödmyndig- heterna att behövas.

Inom EDA sätts fokus på förmåge- och kapacitetsutveckling. Sedan årsskiftet 2005/2006 har EDA övergått från en etableringsfas till en resultatinriktad fas. Ett antal Integrated Development Teams (IDT) och Project Teams (PT) är nu etable- rade och Försvarsmakten deltar i huvuddelen av dessa. Kapacitets- och förmåge- utvecklingen inom EU är fördelat mellan EUMC samt EDA, med ibland mycket korta tidsförhållanden för handläggning av svar. Detta gör att vi nationellt behöver samarbetsformer som medger snabb och enkel multifunktionell beredning.

Att Sverige är ordförandeland andra halvåret 2009 samt de förändringar som skett inom unionen, inte minst inom kapacitets- och förmågeutvecklingen i kombina- tion med genomförande av operationer, ställer krav på att en personalstrategi utar- betas.

3.2 Nato / PFF

Ingångsvärden:

”Verksamheten inom samarbetet PFF skall bedrivas i enlighet med det individu- ella partnerskapsprogrammet och i enlighet med de mål som fastställs för Sveriges

medverkan i PFF planerings- och översynsprocess samt i enlighet med särskilda regeringsbeslut.”10

Analys och inriktning

Det politiska ramverket för Sveriges samarbete med Nato är samarbetsprogram- met Partnerskap för fred, PFF. Grundprinciperna för det svenska deltagandet är att det sker på frivillig basis och att Sverige själv bestämmer vilka aktiviteter vi öns- kar delta i.

Sveriges behov inom ramen för utveckling av EU:s militära krishanteringsförmå- ga samt svenska truppbidrag i FN- eller Nato-ledda operationer styr behoven av Försvarsmaktens deltagande i Partnerskap för Fred. PFF-relaterade aktiviteter skall nyttjas inom de områden där aktiviteter inom EU-ram inte finns. De aktivi- teter som idag finns att tillgå inom ramen för PFF skall användas för utveckling av den svenska förmågan till deltagande i krishanteringsoperationer. Duplicering avseende förmåge- och interoperabilitetsskapande aktiviteter skall undvikas, så långt möjligt.

PARP och standardiseringsarbete

Planning And Review Process (PARP) är ett av de viktigaste instrumenten i PFF- samarbetet och utgör den centrala mekanism inom vilken Sverige utvecklar sin förmåga och interoperabilitet avseende militära, multinationella krishanterings- operationer. Försvarsmaktens deltagande i NATO standardiseringsarbete sker genom deltagande i aktiviteter, övnings-, kurs-, seminarie- och ”workshop”- utbyte, som erbjuds inom ramen för Euro Atlantic Partnership Work Programme (EAPWP). Identifiering av behov av deltagande sker utifrån gjorda åtaganden inom PARP (partnerskapsmål). Sammanställningen av dessa aktiviteter utgör Sve- riges Individuella partnerskapsplan (Individual Partnership Plan, IPP).

Standardiseringsarbetet inom EU och NATO består i utveckling, accepterande och implementering av överenskomna standardiseringsdokument. Standardisering syftar till att uppnå och vidmakthålla de erforderliga nivåerna av kompatibilitet, utbytbarhet eller samhörighet inom operativa, procedurmässiga, materiella, språk- liga och tekniska områden.11 För att nå Försvarsmaktens målsättning gällande internationell förmåga och samverkan med civila samhället är det Försvarsmak- tens policy att öka interoperabiliteten bland annat genom standardisering. Denna målsättning skall uppnås genom deltagande i NATO och EU:s standardiseringsar- bete. Sverige deltar idag, som partnernation, i NATO Committee for Standardisa- tion (NCS).

Innehållet i de standardiseringsdokument som utarbetas inom EU och NATO skall implementeras i den omfattning som krävs för att motsvara Försvarsmaktens krav på interoperabilitet, antagna Partnerskapsmål och övriga internationella åtagan- den.

10 Förordning med instruktion för FM, SFS 2000:555, Ändring t.o.m. SFS 2005:823, §6.

11 Se FM policy för standardisering, FM/HKV, 2005-06-15, 09980:70559.

OCC E&F

Fram till och med under år 2010 skall Försvarsmakten ha evaluerat alla styrkere- gisterförband enligt Operational Capabilities Concept Evaluation & Feedback- metod (OCC E&F), minst nivå ”förmåga” självevaluering (nivå 2, steg 2). Så länge ingen särskild ”EU-metod” finns att tillgå för evaluering av förbands för- måga skall nationellt modifierad OCC E&F-metod användas för evaluering av de typförband/typförbandsklossar som ingår i Sveriges bidrag till EU Battle Groups / NBG. En förutsättning för detta är att motsvarande typförband finns anmälda till OCC Pool of Forces. Alla typförband/typförbandsklossar som kan komma att ingå i svenska bidrag till EU BG, deltagande i stridsgrupp eller ”enablers”, skall an- mälas till OCC Pool of Forces. Dessa skall evalueras minst vart tredje år för att evalueringsresultaten ska vara giltiga.

För att klara av implementering av OCC E&F skall Försvarsmakten utbilda en egen personalpool av evaluerare, vilka vid behov skall ställas till förfogande vid behov av evaluering av förband i Sverige eller utomlands.

För att få tillgång till så många kursplatser som möjligt vid Evaluators Training Course ska Försvarsmakten söka ta på sig värdskap för denna kurs, ensamt eller tillsammans med andra länder.

Deltagande i övningar

Vissa av Natos egna övningar är öppna för partnerländers förband vilka i förväg har klarat av en specificerad ”Pre Exercise quality Threshold Evaluation”, (PETE) och vars resultat har godkänts av ”Officer Conducting the Exercise” samt att typ- förbandet finns anmält till OCC Pool of Forces. Vid svensk planering av delta- gande i Nato-övningar skall hänsyn tas till XXXX genomförande.

Nato väntas fatta beslut om att ytterligare Nato-övningar, d v s Nato Response Force-relaterade sådana, kan öppnas för partnerdeltagande fr o m år 2007. Villko- ren för partnerdeltagande i dessa övningar är att aktuellt typförband finns anmält till OCC Pool of Forces samt att det har evaluerats med godkänt resultat upp till och med OCC E&F nivå ”förmåga” självevaluering (nivå 2, steg 2).

PfP Standard Operating Forces Agreement (PfP SOFA) skall implementeras så långt som svensk lagstiftning tillåter.

SWEDINT

PFF-kurserna vid SWEDINT skall utgå ifrån Försvarsmaktens eget behov av kur- ser. Utöver svenskt deltagande får övriga partnerländer samt Nato-medlemmar bjudas in att delta i de kurser som använder av Nato klassificerad dokumentation. Detta gäller länder som kan påvisa täckande säkerhetsavtal med Nato avseende spridning av NATO-klassificerad information och dokumentation. Fram t o m år 2010 skall kurser som erfordras för implementering av Nordic Battle Group samt nästa ”svenska” EU Battle Group prioriteras.

3.3 FN / SHIRBRIG

Ingångsvärden:

”Stödet för FN som normgivare och källa till global legitimitet, inte minst som mandatgivande organisation för internationella insatser, liksom för dess centrala roll på krishanteringsområdet, kvarstår som en grundpelare i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige kommer att fortsätta att bidra till att stärka FN:s förmåga till krishantering, såväl genom deltagande i FN-ledda insatser som genom aktivt deltagande i arbetet med att förbättra kapaciteter och institutionella ramverk.”12 ”Ett viktigt sätt för Sverige att bidra till att möta FN:s behov av snabba insatser eller stöd med speciella förmågor är genom SHIRBRIG.”13

Inriktning:

Försvarsmakten skall avdela personal till Multinational Stand-by High Readiness Brigade for UN Operations (SHIRBRIG) planeringselement och icke permanenta brigadstab samt delta i och stödja SHIRBRIG årliga övnings- och mötesprogram.

3.4 NORDCAPS

Inriktning:

Inom ramen för NORDCAPS-samarbetet skall Försvarsmakten fortsätta att ut- veckla en svenskledd Nordic Battle Group. De erfarenheter som vunnits, de sam- arbetsstrukturer som etablerats och de investeringar i främst materiel som gjorts inom ramen för NORDCAPS-samarbetet skall härvid nyttjas. Försvarsmakten skall fortsatt stödja NORDCAPS planeringselement i arbetet med utvecklingen av NORDCAPS framtida kursverksamhet samt översyn av NORDCAPS militära struktur.

3.5 NORDAC

Nordic Armament Cooperation (NORDAC) är ett etablerat och väl fungerande samarbete med en rad etablerade projekt, samarbets- och förundersöknings- grupper. Syftet med NORDAC är att finna finansiella, tekniska och gärna indust- riella fördelar i samarbete mellan de nordiska länderna. Arbetet inom NORDAC är i hög grad inriktat på att finna områden där gemensam anskaffning men även utveckling är möjlig. Syftet är att dela kostnaderna i ett livscykelperspektiv.

Ingångsvärden:

”Regeringen bedömer att samarbetet inom NORDAC […] är värdefullt för den svenska materielförsörjningen. Sverige bör därför främst söka samarbete när det gäller utvecklingsprojekt och forskning och teknikutveckling med länderna inom sexnationerssamarbetet, USA samt de nordiska länderna.”14

12 Prop 2004/05:5, Kap 5.3 Konsekvenser för svensk säkerhetspolitik, s. 27 13 Prop 2004/05:5, Kap 5.3 Konsekvenser för svensk säkerhetspolitik, s. 27 14 Prop 2004/05:05, Kap. 7.6 Materielförsörjning, s. 128-129.

Inriktning:

FM skall verka för att utveckling och gemensam anskaffning av materiel för in- ternationella insatser får ökad prioritet inom NORDAC.

3.6 EDIR-FA

European Defence Industry Restructuring-Framework Agreement (EDIR-FA) är för FM en betydelsefull samarbetsorganisation eftersom samarbetet är med de fem mest betydelsefulla försvarsindustrinationerna i Europa. FM deltar i panel VI, Harmonisation of Military Requirements (HMR), vilken arbetar med kravharmo- nisering utgående från identifierade brister i förmågor. EDIR-FA (HMR) har visat konkreta resultat i form av utarbetade kravdokument (Common Staff Target-CST) inom gemensamt identifierade områden där det finns behov av koordinerad för- mågeutveckling. Arbetet sker i nära samarbete med försvarsindustri i Europa och forskningsgruppen inom EDIR-FA (GRD).

Inriktning:

FM skall verka för att samarbetet utvecklas så att EDIR-FA och EDA komplette- rar varandra.

3.7 ITEP

Den 17 juli 2000 ingick Sverige och USA, Kanada, Belgien, Holland, Storbritan- nien och EU-kommissionen ett MoU-avtal om inrättandet av ett internationellt program för testning och utvärdering av utrustning för humanitär minröjning – International Test and Evaluation Program for Humanitarian Demining (ITEP). Den 14 juni 2002 undertecknade även Tyskland MoU-avtalet. Syftet är att ta fram standarder, samordna och genomföra provning av materiel och metoder samt spri- da information om resultaten. Genom att på detta sätt samutnyttja resurser och erfarenheter från de deltagande länderna i ITEP kommer de avdelade resurserna att användas på ett effektivare sätt och därigenom bidra till att arbetet inom den globala, humanitära minröjningen förbättras. Detta kommer Försvarsmakten till del, dels i insatsförbanden, dels som ansvarig för SWEDEC, det nationella kom- petenscentrat för ammunitions- och minröjning.

Inriktning:

FM skall fortsatt aktivt delta inom ITEP och verka för att samarbetet ytterligare utvecklas dels inom ITEP, dels med andra internationella organ såsom CEN (ge- nom SIS) och FN (genom GICHD, Geneva Centre for Humanitarian Demining).

4. Inriktning av verksamhet per funktion/område

4.1 Internationella insatser

Försvarsmaktens förslag till inriktning av internationella insatser framgår av BU 07/SR särskild redovisning nr 3.

4.2 Förmåge- och förbandsutveckling

4.2.1 LED / INFO

Syftet med det internationella ledningssystemarbetet är att skapa kostnadseffekti- va förutsättningar för interoperabilitet både vad gäller metoder, personal, organi- sation och teknik så att Sverige idag och i framtiden kan bidra med förband som både kan användas nationellt och internationellt.

Arbetet skall bedrivas på sådant sätt att Försvarsmaktens åtagande vad gäller an- mälda förband i internationella insatsregister och deltagande i internationella in- satser har erforderlig interoperabilitet vid utsatt tid. Interoperabilitetsarbetet med svenska förband anmälda till EU snabbinsatsstryka (EU Battlegroup) skall priori- teras. Inriktningen skall på sikt vara att nå interoperabilitet för alla förband. Ar- betet med internationell interoperabilitet inom ledningssystemområdet skall vara integrerat med nationell utveckling så att inga nationella särlösningar skapas.

När det finns skäl skall möjligheterna övervägas att i ökad omfattning delta i mul- tinationella eller bilaterala ledningssystemarbeten för att minska eller helt avstå från eget nationellt utvecklingsarbete. Detta kan minska den totala kostnaden och arbetsbördan samt snabbare leda till interoperabla lösningar.

USA

USA är ett viktigt samarbetsland avseende främst tillgången till ny teknologi och utvecklingen av interoperabilitet. Ett fortsatt och fördjupat samarbete är därför viktigt. Införandet av Nätverksbaserat försvar (NBF) i svenska förband och sy- stem skall följa utvecklingen av interoperabilitet enligt NATO Network Enabled Capability (NEC) där USA är en betydelsefull aktör. Sverige kan genom samar- betet bidra till utvecklingen inom vissa områden som är till fördel för Sverige ur både ett ekonomiskt perspektiv och för fortsatt utveckling.

• Fördjupa samarbetet med USJFCOM bland annat genom fortsatt placering och utökning av antalet samverkansofficerare (framställan insänd till regeringen). Delta i av Sverige prioriterade konceptutvecklingar.

• Fortsätta samarbetet inom interoperabilitetsutveckling med främst taktiska datalänkar och signalskydd.

• Fortsätta samarbetet inom demonstratorverksamhet med gemensamt taktiskt radiosystem (GTRS).

• Fortsätta samarbetet avseende geografisk information. (T.ex geografisk infor- mation som är nödvändig vid internationella insatser).

• Fortsätta samarbetet inom War Gaming. Modellering och Simulering.

• Fortsätta samarbetet inom telekrigsområdet med bland annat utbildning av officerare i telekrig.

• Fortsätta (utveckla) samarbetet inom MNE-verksamheten och dra nytta av de erfarenheter och resultat som konstateras och använda dessa bland annat i vår metod- och procedurutveckling (interoperabilitet).

• Initiera fördjupat samarbete avseende Globale Information Grid (GIG) inklu- sive gemensamma experiment.

• Initiera fördjupat samarbete avseende Service Oriented Architechture (SOA).

• Fortsätta samarbetet inom ramen för SNR C4I.

Storbritannien

Storbritannien är ett viktigt samarbetsland bland annat för erfarenheter som ledare av internationella operationer. Vidare finns möjligheter till samarbete inom vissa områden som leder till delade utvecklingskostnader. Möjligheter att via samarbete påverka utvecklingen inom NATO, till exempel standarder, ökar. Närheten un- derlättar ett utökat och mer konkret samarbete i form av till exempel experiment och demonstrationer.

• Fortsätta samarbetet avseende utveckling av ledning för Nordic Battle Group.

• Forsätta samarbetet inom området taktiska datalänkar.

• Påbörja samarbete inom området mjukvarubaserad radio med till exempel demonstrationer och vågformsutveckling vilket bland annat kan leda till möj- ligheter för bra fungerande interoperabilitet.

• Fortsätta samarbetet inom arkitekturutveckling och därmed få fortsatt tillgång till MoDAF och den utvecklingen som är gjord.

• Påbörja experiment avseende Service Oriented Architechture.

• Fördjupa samarbetet avseende NEC/NBF.

Finland

• Fortsätta samarbete främst avseende utveckling av ledning för Nordic Battle Group.

• Undersöka förutsättningar för fördjupat samarbete inom ramen för MNE 5.

• Initiera samarbete avseende NBF/NEC.

Norge

• Fortsätta samarbetet främst avseende utveckling av ledning för Nordic Battle Group.

• Fortsätta samarbetet inom geoinfo-området.

Australien

• Initiera samarbete med syfte att få tillgång till Australiens erfarenheter rörande metoder och processer för operativ och taktisk ledning att nyttja vid egen me- todutveckling.

• Påbörja utbyte av erfarenheter från teknisk ledningssystemutveckling främst med avseende på SAAB:s utveckling av C2-system för Australien.

Nederländerna

• Genomföra informationsutbyte avseende C2-utvecklingen för eventuellt sena- re samarbete.

Singapore

• Fortsätta samarbetet inom experiment och metodutveckling samt arkitekturut- vecklingsarbete.

Tyskland

• Fortsätta samarbetet inom ramen för MNE-arbete, där Sverige deltar i den av Tyskland ledda utvecklingen inom Informationsoperationer.

• Påbörja samarbete inom området taktiska datalänkar i syfte att få del av redan dragna erfarenheter vid utveckling och införande av datalänkar, främst Link 16.

Samarbetet med Australien, Nederländerna, Singapore och Tyskland, syftar till att få tillgång till erfarenheter som kan användas vid koncept- och metodutveckling och även information och erfarenheter som är av intresse vid utveckling och framtagning av tekniska system.

4.2.2 MARK

Det bilaterala samarbetet skall i första inriktas på att tillgodose markförbandens behov av att utveckla förmågan att uppträda på den internationella arenan. Samar- bete som ger möjlighet att utveckla förmågan att genomföra och leda insatser med NBG är prioriterat. Förmågan utvecklas bäst genom samövningar, deltagande med personal/enheter vid övningar utomlands och deltagande av personal/enheter från andra länder vid övningar i Sverige. Även samarbete inom vissa prioriterade ma- terielområden bedöms krävas för att ge erforderligt och kostnadseffektivt förmå- getillskott. Samarbete inom doktrinområdet skall bl.a. ske genom deltagande i doktrinpanelen inom NATO LOWG (Land Operation Working Group).

Storbritannien

• Inom ramen för etablerat MoU fortsätta identifiera potentiella samarbetsområ- den avseende förmågeutveckling och materielutveckling. Samtal är påbörjade med Storbritannien avseende utveckling av de förmågor som identifierats som brist vid framtagandet av Funktionsplan Verkan mot Markmål.

• Påbörja Army-Army talks med främsta syfte att utveckla NBG, dels genom att ta del av Storbritanniens erfarenheter då det gäller att genomföra internatio- nella operationer, dels utbyta idéer om framtida utveckling av lätta och me- deltunga förbandskoncept med hög strategisk rörlighet.

• Fortsätta, och fördjupa samarbetet avseende kravharmonisering och gemen- sam utveckling av modulärt uppbyggt splitterskyddat enhetsfordon (SEP/FRES).

Nederländerna

• Påbörja regelbundna överläggningar med representanter för RNL Army i främsta syfte att utbyta erfarenheter avseende transformationen av markför- band mot utökad internationalisering. Vidare bör överläggningarna syfta till erfarenhetsutbyte inom materielområdet, då flera materielsystem liknande de i Sverige används av Nederländernas armé. Inledande kontakter har tagits. In- ledningsvis är särskilt utvecklingen inom markunderrättelseområdet (t ex UAV), och de luftburna förbanden av intresse, men också erfarenhetsutbyte då det gäller utvecklingen av de mekaniserade förbanden bedöms kunna bli gi- vande.

• Fortsatt planera för deltagande med förband vid ömsesidiga övningar.

Tyskland

• Fortsätt Army-Army talks inom ramen för TR med Tyskland med syfte att dels ta del av Tysklands erfarenheter avseende att genomföra insatser bl.a. i Afghanistan.

• Fortsätt och utveckla det samarbete som etablerats mellan MSS respektive Ing2 och dess motsvarigheter i Tyskland, dels genom fortsatt deltagande med plut(oner) vid övningar i respektive land, dels genom att deltaga med officera- re i kurser eller andra utbildningar i Tyskland respektive Sverige.

• Vidmakthålla samarbetet inom materielområdet (etablerat MoU-samarbete) på nuvarande nivå

Schweiz

• Fortsätt Army-Army talks.

• Planera för deltagande av Schweiziskt förband i arméns slutövning 2007.

• Deltaga med officerare i kurser eller andra utbildningar i Schweiz.

Norge, Finland och Danmark

• Utöka successivt antalet samövningar med Finland, Norge (och Estland) i syfte att utveckla NBG.

▪ Utöka samarbetet inom materielområdet med i första hand Norge och Dan- mark, med främsta syfte att på sikt finna kostnadseffektiva nordiska under- hållslösningar genom gemensam anskaffning av liknande materielsystem.

USA

• Utöka nuvarande samarbete inom framför allt doktrinutvecklingsområdet och undersök möjligheten att placera officer(are) vid TRADOC/training&doctrine command.

• Vidmakthålla samarbetet inom materielområdet, främst vad gäller utveckling av intelligent ammunition

Frankrike

• Fortsätt nuvarande samövningar som främst sker med I19 (jägarbat).

• Vidmakthålla samarbetet inom materielområdet (etablerat MoU-samarbete) på nuvarande nivå.

4.2.3 SJÖ

Syftet med det internationella samarbetet är att utveckla den marina förmågan att genomföra kvalificerade insatser. Detta ställer krav på interoperabilitet och för- mågeutveckling inom samtliga områden, inte minst beträffande teknologiutveck- ling och utveckling av humankapital. Sammantaget leder detta till att USA, Stor- britannien, Tyskland och Nederländerna är de viktigaste länderna att samarbeta med.

Danmark

• Vidmakthåll och utveckla övningssamarbetet (eventuellt inom ramen för DA- NEX).

Estland, Lettland och Litauen

• Vidmakthåll samarbetet inom ramen för MCOP

Finland

• Vidmakthåll övnings- och operativt samarbete (Lovisa, amfibie och SUC- FIS15).

• Genomför Navy - Navy samtal regelbundet.

Nederländerna/Belgien

• Vidmakthåll materielsamarbete inom minröjningsområdet och sensorer (kom- petensutbyte).

• Vidmakthåll utbildningssamarbetet (svenska officerare genomförs regelmäs- sigt utbildning vid EUGERMIN (Minröjskola)/Belgien).

• Vidmakthåll övnings- och utbildningssamarbetet inom amfibieområdet.

• Utveckla materielsamarbetet inom amfibieområdet.

Norge

• Vidmakthåll övningssamarbetet (ubåtsräddningsavtal finns innebärande bl.a. regelbundna övningar).

• Vidmakthåll materielutvecklingssamarbete (pågår inom CIS samt rbs 17).

Polen

• Vidmakthåll övningssamarbetet (ubåtsräddningsavtal finns innebärande bl.a. regelbundna övningar).

15 SUCFIS: ett bilateralt samarbete med Finland avseende gemensam radarlägesbild

Ryssland

• Eftersträva etablering av ett ubåtsräddningsavtal länderna emellan (aktiviteten sker inom ramen för arrangemangsplanen).

Singapore

• Vidmakthåll MoU med Singapore om både utbildnings- och övningssamarbete samt materielsamarbete.

• Vidmakthåll samarbetet inom minröjningsområde.

• Utveckla samarbetet inom ubåtsområdet.

• Undersök möjligheten att inleda Navy-Navy samtal.

Storbritannien

• Vidmakthåll övnings- och materielsamarbetet (bl.a. FOST, JMC).

• Vidmakthåll utbildningssamarbetet inom EOD och amfibie.

• Vidmakthåll ubåtsräddningsavtal och samarbete inom CIS.

• Genomför Navy-Navy samtal regelbundet.

Tyskland

• Vidmakthåll övningssamarbetet inom ubåts- och ytstridsområdet.

• Vidmakthåll materielutvecklingssamarbete inom ubåtsområdet.

• Överväg att etablera Navy-Navy samtal.

Sydafrika

• Fullfölj pågående materielsamarbete inom vapenområdet (enligt regeringsbe- slut).

Thailand

• Utveckla samarbetet inom ubåtsområdet

USA

• Vidmakthåll samarbete inom såväl övnings- utbildningsområdet som inom materielsamarbete (t.ex. övningsutbytet ”Ubåt i västerled” och materielsamar- bete avseende nästa generation ytstridsfartyg).

• Genomför Navy-Navy samtal regelbundet.

• Utveckla samarbetet inom amfibieområdet (”Wolf-Pac”).

4.2.4 LUFT

Internationella samarbeten och utbyten skall inriktas mot att skapa förutsättningar för ökad interoperabilitet, där svenska luftstridskrafter skall kunna verka interna- tionellt likväl som nationellt. Förmågan utvecklas bäst genom bi- och multilate- rala samarbeten inom flera områden, både materiellt, operationellt och personellt, samt genom att skapa förutsättningar för en utvecklad interoperabilitet.

Kunskapsutbyte skall ske avseende interoperabilitet, metodik och teknik för ut- veckling av efterfrågade förmågor för internationella flygoperationer. Samarbeten

skall etableras för genomförande av internationella operationer. Vidare skall möj- ligheter skapas för växeltjänstgöring, utbildning, kurser och skolor för personal inom luftoperativ verksamhet, samt övningsutbyten av flygoperativ karaktär eta- bleras.

Bilaterala och multilaterala kompetensutbyten, ”User Groups”, skall initieras och etableras mellan användare av gemensamma flygsystem och funktioner som JAS 39, NH 90 strategisk transport och lufttankning .m.fl.

Teknologiutbyte och samarbete fokuseras mot prioriterade områden genom delta- gande i internationellt forsknings- och teknikutvecklingssamarbete, studier och arbetsgrupper.

USA

Fortsatt en viktig samarbetspartner inom flygområdet, framförallt vad gäller kun- skapsuppbyggnad, interoperabilitet, tekniköverföring och materielsamarbete.

• Fortsätta materiel- och forskningssamarbete, övningsmedverkan och utbyte inom personalområdet.

• Möjliggöra samordnande av resurser och ledning vid genomförande av inter- nationella operationer.

• Genomföra och etablera övningsutbyten, bl.a. genom deltagande i s.k. ”Flag” övningar som ”Red Flag” (US) och ”Maple Flag” (Ca).

• Fortsätta tekniksamarbete och utveckling inom flygteknologiområdet.

Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Italien och Tyskland

Utgör de länder i Europa där största delen av nuvarande samarbete finns koncent- rerat, framförallt kring interoperabilitetsfrågor.

• Fortsätta och utveckla internationellt samarbete, kravharmonisering, materiel- och forskningssamarbete samt övningsutbyte.

• Möjliggöra samordning av resurser och ledning vid genomförande av interna- tionella operationer

• Fortsätta utvecklingen inom flygområdet av förmågor och teknik, bla genom ETAP.

Tjeckien, Ungern och Sydafrika

Utgör de länder som använder JAS 39 Gripen. Samarbeten fokuseras till gemen- samma intresseområden kring Gripensystemet.

• Etablera samarbete kring JAS 39 systemets utveckling och utnyttjande, öv- nings- och personalutbyte samt logistik och underhåll.

• Initiera samarbete avseende interoperabilitet samt gemensamma internatio- nella insatser.

• Initiera och etablera en ”User’s Group” med JAS 39 användarna.

• Studera möjligheter till genomförandet av gemensamma insatser.

• Etablera fördjupat samarbete inom utbildning, logistik och underhåll, forsk- ning och teknikutveckling mm. med avsikten att effektivisera och merutnyttja resurser inom JAS 39 verksamheten.

Finland, Danmark och Norge

Omfattar framförallt samarbeten som grundar sig på bl.a. geografiska intressen, gemensamma materielprogram och operativa koncept.

• Fortsätt och fördjupa internationella samarbeten, bilaterala kompetensutbyten samt samverkan inom personalområdet och övningsutbyten.

• Etablera rutinmässig verksamhet som nyttjande av varandras flygbaser och resurser vid en eventuell nödsituation och utvecklande samarbetet inom flyg- trafikledning och flygledning samt SAR.

• Samverka inom regionala intresseområden (tex. gemensamma övningsområ- den).

Övriga länder (Thailand, Saudiarabien, Singapore, Schweiz, Grekland, Bulgarien och Rumänien)

• Utgörs framförallt av länder som kan komma ifråga som framtida användare av JAS 39 Gripen. Insatser görs i första hand för att initiera och bygga upp potentiella samarbetsområden.

• Bibehålls och initiera samarbeten som omfattar materiell och operationell verksamhet, gemensamma insatser och operationer samt övnings- och perso- nalutbyte i olika omfattning beroende på land, region och vald inriktning.

4.2.5 LOG

Försvarsmaktens inriktning, med fokus på en övergång till förband som ska kunna vara insatta internationellt eller i beredskap med mycket kort inställelsetid, ställer bl.a. krav på ökad interoperabilitet. Detta ställer i sin tur krav på en ökning, i om- fattning, avseende internationell samverkan inom logistikområdet. Ökat interna- tionellt samarbete i gemensamma projekt, standardisering och arbetsfördelning mellan nationer eller regioner blir allt viktigare. Det multinationella samarbetet inom logistikområdet genomförs i huvudsak inom ramen för olika logistikfora inom EU och NATO. Samarbetet inom EU:s ram sker i huvudsak för att hitta op- timala logistiklösningar. Samarbetet inom NATO/PFF ram sker i huvudsak för att kunna uppfylla, men även påverka, uppställda interoperabilitetskrav både gent- emot NATO och även EU, med bl a partnerskapsmål som verktyg. Sammantaget leder detta till att Estland, Danmark, Finland, Irland, Norge, Storbritannien, USA och Österrike är de viktigaste länderna att samarbeta med.

Estland, Lettland och Litauen

• Vidmakthåll stöd avseende ammunitionsövervakning och tekniskt systemstöd enligt regeringens årliga direktiv i regleringsbrevet.

Finland

• Utveckla samarbetet avseende utvecklingen av ett logistikkoncept för NBG där finska och norska delar ingår.

Norge

• Utveckla samarbetet avseende utvecklingen av ett logistikkoncept för NBG där finska och norska delar ingår. Norge har huvudansvaret för sjukvårdsdelen i detta koncept.

Storbritannien

• Initiera samarbete med syfte att få tillgång till Storbritanniens erfarenheter av offentlig privat samverkan.

USA

• Initiera samarbete med USA i syfte att få tillgång till erfarenheter av införan- det av system för spårning av tillgångar, TAV (Total Asset Visibility).

4.2.6 UND / SÄK

Funktionen underrättelse- och säkerhetstjänst hanteras, m.h.t. sekretesskraven, i särskild ordning och behandlas ej vidare här. Se bl.a. Försvarsmaktens skrivelse angående försvarsattachéorganisationens utveckling 2006-03-20, H/S 19443:80529.

4.2.7 Hemvärn

Dagens förändrade hotbild innebär stora förändringar i uppgifterna för hemvärnet i Sverige, Norge och Danmark. Detta gör att respektive land idag utvecklar nya förmågor för hemvärnet. Det är av stor vikt att Sverige tar del av den utveckling som sker i andra länder och då framförallt i våra grannländer.

Danmark och Norge

• Vidmakthåll utbyten med Danmark och Norge inom ramen för SKANDIA16 genom årliga möten på rikshemvärnschefs- och stabsnivå.

• Utveckla samarbete i syfte att genomföra gemensam övning med hemvärns- förband.

• Utveckla metoder för hur det framtida hemvärnet skall uppträda inom ramen för gemensam gränsövervakning.

• Vidmakthåll materiellt utvecklingssamarbete. Detta i syfte att efterfrågade produkter kan erhållas till en lägre kostnad och att materiel av gemensam na- tur som länderna redan innehar kan livstidsförlängas.

Estland, Lettland och Litauen

• Vidmakthåll utbytet inom ramen för hemvärnsverksamhet genom att elever bereds möjlighet att genomföra utbildning på HvSS samt utbyte mellan hem- värnsskolchefer.

16 Benämning på etablerat samarbete mellan Sverige, Norge och Danmark. Eventuellt kommer även Finland att delta i framtida möten.

Finland

• Utveckla samarbetet inom ramen för hemvärnets verksamhet genom att inbju- da Finland att delta i SKANDIA-möten

USA

• Vidmakthåll utbytet med U.S National Guard

4.2.8 CBRN17

Syftet med det internationella samarbetet inom CBRN-området är att dels skapa interoperabla CBRN-förband, dels att tillgodose insatsorganisationens behov av CBRN-skyddsförmåga. Inriktningen är att i första hand tillgodose behoven för NBG och i andra hand skapa interoperabla moduler i den förbandsstruktur som utvecklas ur NBC-komp 04, för att flexibelt kunna möta CBRN-skyddsbehov na- tionellt som internationellt.

Finland

• Utveckla samarbetet vad gäller CBRN-enheten i NBG.

Norge

• Genomför metodutveckling.

Danmark

• Vidmakthåll utbildningsutbyte (inom ATP 45 och NBC-Analyses).

Kanada

• Vidmakthåll materielsamarbetet (Medicinska motmedel, autoinjektorer, och fysikt skydd – CB-resistenta fältuniformer).

Ryssland

• Fullfölj förhandlingar om ett MOU avseende forskningssamverkan inom C- området (aktiviteten sker inom ramen för arrangemangsplanen).

Storbritannien

• Vidmakthåll utbildnings- och utvecklingsfrågor (Lätta CBRN-grupper. Evalu- eringsfrågor, Table Top Exercises).

Tjeckien

• Vidmakthåll utbyte av CBRN-kompentens.

Tyskland

• Vidmakthåll materiel- och utbildningssamarbetet (mobila fältlaboratorier och saneringsmetoder).

17 Kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen.

Nato

• Delta i Joint Capability Group CBRN-Defence.

• Delta i Nato Standardization Agency (NSA inriktar arbetet i JCG CBRN).

EU

• Delta i EDA arbetsgrupper (under PT Protect) och forskningssamarbetet i de CEPA-project som migrerats från WEAG till EDA.

4.3 Internationellt materielsamarbete

Ingångsvärden:

I försvarspropositionen framgår att ”Sverige bör […] främst söka samarbete när det gäller utvecklingsprojekt och forskning och teknikutveckling med länderna inom sexnationerssamarbetet (EDIR-FA), USA samt de nordiska länderna.18”

Materielförsörjning omfattar allt från studier, utveckling, anskaffning, vidmakt- hållande, vidareutveckling och avveckling av materiel och syftar primärt till att kostnadseffektivt försörja FM med den materiel och utrustning som erfordras.

Inriktning

Syftet med Försvarsmaktens internationella materielsamarbete är att:

• kunna utveckla interoperabla förband som skall kunna verka vid internatio- nella insatser.

• dela kostnader för utveckling, anskaffning och vidmakthållande av materiel med annat land/länder.

• överföra och utbyta teknologi för att fortsatt kunna utveckla och livstidsför- länga kvalificerad materiel.

• bidra till att stärka den svenska försvarsindustriella basen genom exportstöds- verksamhet.

Europeiska säkerhetsstrategin (ESS), Headline Goal 2010 och Requirement Ca- talogue 05 (RC05) redovisar behoven av medlemsstaternas bidrag till EUs kris- hanteringsförmåga. Det innebär bland annat utökade krav på snabbinsatsförmåga, strategisk transport och samordnade ledningsresurser, vilket i sin tur får återverk- ningar på materielområdet. Det internationella materielsamarbetet har därigenom, särskilt inom Europa, flyttat fokus från långsiktiga utvecklingssamarbeten mot samarbete för att nå nödvändiga förmågor och att fylla brister. Nya samarbetsfor- mer som ”pooling”, ”leasing” och offentlig-privat samverkan utvecklas för att på ett kostnadseffektivt och snabbt sätt skapa önskade förmågor.

Där vi väljer att söka samarbeten med andra länder i långsiktiga utvecklingspro- jekt behöver detta ske i termer av förmågor och med en tidshorisont i materielpla- neringen som erfarenhetsmässigt bör sträcka sig 15-20 år framåt i tiden. Det är även nödvändigt att uttrycka utvecklings- och samarbetsbehov i förmågor i enlig-

18 Prop 2004/05:05, Kap. 7.6 Materielförsörjning, s. 129.

het med av EU etablerad terminologi. FM skall därför fortsatta att utveckla meto- der som kommer att vara till stöd för deltagande i långsiktiga internationella sam- arbetsinitiativ inom ramen för gällande materielförsörjningsstrategi.

För att kunna nå en ökad långsiktighet är en viktig del att än närmare knyta studier och forsknings- och teknikutvecklingsområdet (FoT) till utvecklingen av förmå- gor inom det internationella samarbetet. Modeller prövas där identifierade samar- betsområden samordnas gentemot pågående eller tänkbara FoT-aktiviteter inom aktuellt område. Det av EDA initierade arbetet är ett exempel på initiativ som FM i samarbete med FOI och FMV skall stödja och implementera nationellt när så befinns lämpligt.

Internationella insatser är en av FM huvuduppgifter som ökar än mer i betydelse. Samarbetsområden som är aktuella har kortare tidshorisont och andra samarbets- former än ovan redovisade utvecklingssamarbeten. Exempel på samarbetsformer är missionsanknutna inköpssamarbeten och deltagande i samarbetsformer för ”pooling” tex Strategic Airlift Interim Solution (SALIS). FM skall därför öka materielsamarbetet och utveckla nya samarbetsformer med de länder som FM planerar och genomför internationella insatser tillsammans med.

Försvarsbeslutet 2004 och de där beslutade reduceringarna i insats- och grundor- ganisationen medför ett överskott av modern materiel i FM. Motsvarande situa- tion finns i andra länder. Som följd av detta har samarbeten mellan länder inletts där utjämning av nationella brister och överkapacitet i förmågor täcks genom ut- byten. Detta är en kostnadseffektiv metod och denna typ av samarbeten bör ut- vecklas.

Det multilaterala samarbetet är för Försvarsmakten ett viktigt medel för interna- tionellt samarbete. Det bilaterala samarbetet har hittills varit den mest effektiva samarbetsformen vad gäller att identifiera och genomföra samarbetsprojekt.

Viktiga samarbetsländer är:

• USA; främst för teknologitillgång och interoperabilitet

• Storbritannien; delade kostnader och som ledare av internationella operationer

• Nordiska länderna, främst Finland

• Frankrike; ökad betydelse främst inom utvecklingen av flygteknologiområdet

• Nederländerna; främst inom mark, marinområdet och teknologiförsörjnings- området

4.4 Exportstöd / exportfrämjande åtgärder

Ingångsvärden:

Försvarsmakten har av regeringen fått i uppgift att särskilt ”stödja svensk för- svarsindustri genom exportfrämjande verksamhet inom ramen för gällande rikt- linjer för svensk krigsmaterielexport”.19 Det grundläggande syftet med att främja

19 Förordning med instruktion för FM, SFS 2000:555, Ändring t.o.m. 2005:509, §4, punkt 6.

export av krigsmateriel är att säkerställa försörjning av materiel och kompetens till det svenska försvaret.20 Exportstödsverksamheten bedrivs gentemot de länder med vilka industrin har eller eftersträvar affärsrelationer. Exportfrämjande verk- samhet består dels av exportstöd som syftar till att hjälpa industrin att vinna kon- trakt, dels av exportåtaganden som är ett resultat av bilaterala överenskommelser i samband med exportorder.

Inriktning

Försvarsmaktens stöd till försvarsindustrin har hittills varit omfattande och öns- kemålen från industrin visar en tydligt ökande trend. Industrins behov av stöd ökar samtidigt som Försvarsmaktens koncentration till huvuduppgifterna ökar. Detta innebär att de resurser som kan ställas till industrins förfogande för expor- tåtaganden successivt krymper. Möjligheten att lämna sådant stöd måste därför prövas i varje särskilt fall.

Att vårda ingångna samarbetsavtal och fullgöra gjorda åtaganden är det som är mest resurskrävande inom Försvarsmaktens internationella materielsamarbete och exportstöd, något som måste beaktas vid initiala exportstödsinitiativ.

4.5 Forskning och teknikutveckling

Ingångsvärden:

I försvarspropositionen framgår att ”Sverige bör […] främst söka samarbete när det gäller utvecklingsprojekt och forskning och teknikutveckling med länderna inom sexnationerssamarbetet (EDIR-FA), USA samt de nordiska länderna.” 21

Försvarsmaktens FoT omfattar forskning, analys och teknikutveckling fram till dess realiserbarheten i ett utvecklingsperspektiv i princip är tekniskt och ekono- miskt klarlagd. Försvarsmakten ställer FoT-uppdragen till främst FOI, FHS och FMV. Dessa löser uppdragen genom egen verksamhet eller sekundära beställ- ningar till UoH, institut eller industriföretag nationellt eller internationellt. Avtal om internationell samverkan inom FoT sluts företrädesvis mellan uppdragsmyn- dighet och utländsk part efter samråd med Försvarsmakten och efter Regeringens medgivande.

Det övergripande målet med Försvarsmaktens FoT-verksamhet är att aktivt bidra till Försvarsmaktens reformering genom utveckling av nödvändig kunskap, kom- petens och ny teknik i syfte att kunna:

- utveckla Försvarsmaktens förmågor och funktioner för lösande av uppgifter internationellt och nationellt samt att

- skapa handlingsfrihet för utveckling av förmågor mot nya uppgifter, villkor, hot och möjligheter.

20 Fö 2004/1894/MIL, Kap 9 Exportstöd, s 32.

21 Prop 2004/05:05, Kap. 7.6 Materielförsörjning, s. 128-129.

Inriktning

Internationell samverkan inom forskning och teknikutveckling bör utvecklas i omfattning och göras allt mer effektiv i syfte att nå eftersträvad rationalitet. Dup- liceringar av kunskaps- och kompetensutveckling bör begränsas.

Vid planering av bilateral samverkan inom försvarsinriktad forskning och utveck- ling med andra länder bör prioritet ges enligt följande:

Stort intresse: Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA Medelstort intresse: Kanada, Italien, Nederländerna och Spanien Intresse: Finland och Norge

Vid planering av samverkan inom multilaterala fora ges EDA-samarbetet R&T hög prioritet. Samarbetet inom EDIR-FA R&T, ges hög prioritet bl.a. för att i samverkan med grupperingens länder förbereda förslag och inriktningar för euro- pasamarbetet i EDA eller alternativ till detta.

Samverkan med NATO/PFF forskningsorganisationer, RTO, bör främst genomfö- ras för att medverka i standardiserings- och interoperabilitetsutvecklande verk- samhet.

4.6 Personalutbildning och bemanning

4.6.1 Personalutbildning

Förvarsmakten skickar personal på olika längre utbildningar i andra länder. Syftet med dessa utbildningar är att följa inriktningar från politisk- eller militärstrategisk nivå, följa överenskommelser med andra länder, ta hem kunskaper i olika brist- kompetenser och kompetensutveckla individer.

Framtagande av nytt svenskt militärt skolsystem

Den ökade internationaliseringen inom personalutbildningsområdet utgör en cen- tral del för den fortsatta kvalitetssäkringen av Försvarsmaktens utbildningar. Kva- litetssäkringsarbetet skall följa Högskoleverkets kvalitetskriterier harmoniserad med den utveckling som sker i övriga Europa, en utveckling bland annat utifrån den s k Bologna- deklarationen. Försvarsmaktens utbildningar skall utveckla det internationella perspektivet med samordning av till personalutbildningen relatera- de internationella frågor med hjälp av en internationell benchmarking, omvärlds- bevakning och ett ökat internationellt utbyte.

En ökad internationalisering utgör en viktig kvalitetsaspekt för att utbildningen skall kunna jämföras med internationella motsvarigheter, valideras och utvecklas. Internationellt perspektiv i utbildningen skapar förutsättning för fortsatt språkut- veckling och kunskaper om andra kulturer.

Inriktningen är att sätta större fokus på det europeiska samarbetet samt att sträva efter att få ut fler yngre i utbildningsaktiviteter. En översyn skall göras för att se

om den utbildning FM ansvarar för kan genomföras mer effektivt och mindre kostsamt genom att sända personalen utomlands på motsvarande aktivitet.

I arbetet med att ta fram det nya militära skolsystemet är det viktigt att dra nytta av andra länders erfarenhet. Länder som ges prioritet är länder med motsvarande förutsättningar och utbildningssystem, främst de nordiska länderna, Nederländer- na, Österrike, Schweiz och Irland.

Urvalskriterier för samarbete inom personalutbildning

Samarbetet skall ha förutsättningar för att uppfylla något eller flera av följande kriterier:

• Utveckling kopplat till Högskoleverkets kvalitetskriterier bl.a.:

− Utveckling av lärarkompetens genom utbyte av lärare mellan olika hög- skolor och nationer

− Utbyte av studenter mellan olika högskolor

− Utbyte av övrig personal

− Utbyte av kurslitteratur och kursinnehåll

• Utveckling av interoperabilitet enligt NATO standardiseringsnormer

• Utveckling av kostnadseffektivitet genom att utnyttja den internationella ut- bildningsarenan

• Delta i bi- och multilaterala övningar och samverkansprojekt

• Deltagande i olika utbildningsrelaterade nätverk t ex inom NATO

4.6.2 Internationell bemanning

Ingångsvärden

Försvarsmaktens internationella bemanning grundas på faktorerna; förmågeut- veckling, funktionsutveckling, materielutveckling, kompetensutveckling samt i vissa fall behovet av insyn och möjlighet till påverkan. Svensk personal på infly- telserika befattningar är ett viktigt instrument.

Inriktning

EUMS inklusive Civil-Militära Cellen

Från utgångspunkten insyn och påverkan bör enheterna Policy & Plans, Opera- tions & Exercises och Civil-militära cellen prioriteras högst, i andra hand Intelli- gence och därefter övriga enheter.

EUs permanenta cell vid SHAPE utgör EUMS förbindelsearrangemang med NATO på strategisk nivå. Bemanningen av EU cellen vid SHAPE sker inte utifrån någon förutbestämd kvotafördelning mellan medlemsstaterna. Ur svenskt per- spektiv är en befattning vid cellen mycket värdefull då den ger fördjupad insyn i NATO-systemet och i pågående och planerade insatser.

Strävan bör vara att nominera kandidater till de högsta befattningarna, såsom stabschef (COS), ställföreträdande stabschef (DCOS) eller chef för Civil-militära

cellen då dessa tjänster ger bäst möjligheter till insyn och påverkan. Utifrån ett kompetensutvecklingsperspektiv är det viktigt att bemanna även befattningar på handläggarnivå och lägre chefsnivåer, såväl för att återföra kompetens till För- svarsmakten som för att erhålla erfarenhet för att komma ifråga för befattningar på högre nivå inom EU-strukturen. Det är därför av stor vikt att svenska officerare bereds möjlighet att tjänstgöra på olika nivåer och strävan bör vara att ha svenskar på cirka 10 befattningar vid EUMS.

EU Staff Group för operation ALTHEA vid SHAPE

EU Staff Group (EUSG), vid EU Operational Headquarters (OHQ) vid SHAPE utgör kärnan av den strategiska ledningen av operation ALTHEA i Bosnien. Sve- rige bemannar för närvarande chefs- och assistentbefattningarna. Sverige bör strä- va efter bemanning av någon befattning inom EUSG så länge operationen pågår.

Förbindelseofficerare

Försvarsmakten har för närvarande förbindelseofficerare på resebasis vid tre mi- litärstrategiska högkvarter, Operational Headquarters (OHQ), som anmälts till EU Force Catalogue. Dessa är de OHQ som anmälts av Storbritannien, Frankrike och Tyskland. På operativ nivå, vid Force Headquarters (FHQ), har Försvars- makten för närvarande inga förbindelseofficerare. Utvecklingen av EUs militära ledningsstruktur och inte minst beredskapskrav, kommer sannolikt leda till behov av förbindelseofficerare även till FHQ. Förbindelseofficerarna fyller en viktig roll för att erhålla insyn, kunna påverka tidigt i processen, knyta kontakter, samt för- bereda och initiera åtgärder från svensk sida.

EDA

European Defence Agency (EDA). Sverige anser att EDA skall vara kapacitets- drivet och från den utgångspunkten bör befattningar inom Capability Directorate eftersträvas. Från materielförsörjningssynpunkt är även Armaments Directorate intressant då detta direktorat sannolikt kommer att spela en väsentlig roll i att eta- blera multilaterala materielprojekt.

Militär kompetens i EDA erfordras främst i Capability Directorate och ambi- tionsnivån bör vara att officerare erhåller befattningar i första hand som generalist eller inom ledningsområdet och i andra hand inom övriga områden. Försvars- makten bör också eftersträva att bemanna någon befattning i Armaments Directo- rate.

NATO/PfP

Från och med sommaren 2006 kommer Sverige att ha tio officerare arbetande i NATO permanenta ledningsstruktur som internationella officerare. Befattningarna är främst inriktade mot insyn i interoperabilitetsfrågor, förmågeutveckling, strate- gisk utveckling och implementering av vissa samarbetsprogram inom ramen för Partnerskap för Xxxx. M.h.t. den grundläggande betydelsen av standardisering och möjligheten att få tillgång till Nato STANAGS, bör Sverige eftersträva att få en plats i Nato Standardisation Agency (NSA).

Partnerofficerare i NATO:s permanenta ledningsstruktur, s k PSE-officerare Befattningar i Partner Staff Elements (PSE) bör väljas utgående från svenska in- tressen att få insyn i ledning av operationer, områden med bäring på interoperabi- litet och därtill kopplad kapacitetsutveckling, snabbinsatsförmåga, strategisk ut- veckling och implementering av vissa samarbetsprogram inom ramen för Partner- skap för Xxxx. Försvarsmakten kommer att noggrant följa utvecklingen av arbets- förhållandena för PSE-officerare och kontinuerligt ompröva sitt PSE-bidrag ut- ifrån detta samt strategiska aspekter.

Operational Capabilities Concept Evaluation & Feedback

Från och med sommaren 2006 kommer Sverige att bemanna OCC-befattningar i NATO:s permanenta ledningsstruktur. Utöver detta bör Försvarsmakten sända officer till OCC-befattning vid Maritime Component Command HQ Northwood, om tillfälle ges. Generellt sett bör staber underställda Joint Forces Command HQ i Brunssum prioriteras.

Nationell förbindelseofficer vid ACT Headquarters

Allied Command Transformation (ACT) är den strategiska stab inom NATO som driver alliansens transformation. För Försvarsmaktens utveckling är det väsentligt att kunna följa utvecklingen inom NATO. Insyn i verksamheten vid ACT är vär- defull för Försvarsmakten och möjligheten till en förbindelseofficersbefattning bör tillvaratas. Framställan har gjorts till regeringen.

SHIRBRIG

Sverige deltar sedan flera år i den multinationella snabbinsatsstyrkan för FN- insatser (SHIRBRIG). Samarbetet syftar till att inom trettio dagar kunna ställa upp förband av brigads styrka till FNs förfogande. Försvarsmakten bemannar för när- varande en befattning vid den permanenta staben (PLANELM) i Høvelte, Dan- mark. Försvarsmakten anser att stabens permanenta del inte bör utökas och att det svenska bidraget även framgent bör vara bemanning av en befattning.

US CENTCOM

US Central Command, (CENTCOM) är ett av USAs regionala kommandon och ansvarar bland annat för att leda insatserna i Afghanistan och Irak. Försvars- makten bemannar för närvarande två befattningar som samverkansofficerare vid CENTCOM i Tampa, Florida. Befattningarna är föranledda främst av Sveriges insats i Afghanistan (ISAF). Närvaron vid CENTCOM ger också möjlighet till inhämtning av för Högkvarteret värdefull information. Strävan bör därför vara att även framgent säkerställa svenska befattningar på nuvarande nivå vid CENT- COM.

US JFCOM

US Joint Forces Command, (JFCOM) är den stab som i den amerikanska för- svarsmakten bland annat ansvarar för utvecklingen av den amerikanska motsva- righeten till Nätverksbaserat försvar (NBF). Försvarsmakten bemannar en befatt- ning vid JFCOM i Norfolk, Virginia, som stödjer utvecklingsarbetet samt är för- bindelseofficer mellan Försvarsmakten och den amerikanska försvarsmakten i

dessa frågor. Strävan bör vara att även framgent säkerställa nuvarande och ytterli- gare svenska befattningar vid US JFCOM. Framställan har gjorts till regeringen.

4.7 Internationellt miljösamarbete

Försvarsmaktens internationella försvarsmiljösamarbete grundar sig på uppdrag i regleringsbrevet. Därutöver har samarbetsavtal inom försvarsmiljöområdet slutits med USA, Ryssland och de nordiska länderna. Vidare genomför Försvarsmakten försvarsmiljöprojekt finansierade av Utrikesdepartementet. Det internationella försvarsmiljösamarbetet sker i nära samråd med Försvarsdepartementet och Utri- kesdepartementet.

På det generella planet skall Försvarsmakten inleda, vidmakthålla eller vidareut- veckla försvarsmiljösamarbetet med länder och organisationer i enlighet med gällande regleringsbrev. Beträffande övriga samarbeten, som inte har sin tydliga grund i regleringsbrevet eller andra internationella överenskommelser, tillkommer optionen att avveckla försvarsmiljösamarbete.

Baltic Sea Region Defence Environmental Co-Operation (BALTDEC) även kallat Riga-initiativet

• Genomföra försvarsmiljösamarbete i enlighet med uppdrag i regleringsbrevet.

• Stödja Försvarsdepartementet avseende arbetet i det informella sekretariatet.

Riga-initiativet är ett multilateralt samarbete på försvarsmiljöområdet omfattande alla Östersjöstaterna samt USA, Storbritannien, Rumänien och Georgien. Efter- som den politiska grunden nu är skapad förutsätts fokus skiftas mot konkreta för- svarsmiljösamarbetsprojekt m.m. Av den anledningen är Försvarsmaktens (i sam- verkan med FOI och FMV) deltagande i samarbetet en förutsättning för att reger- ingens ambitioner med samarbetet skall kunna uppnås.

Nordiska länderna

• Vidareutveckla försvarsmiljösamarbetet.

• Genomföra försvarsmiljösamarbetet i enlighet med slutet samarbetsavtal.

Samarbetet kommer till uttryck i regelbundna möten mellan länderna på hög- kvartersnivå och kan omfatta såväl informations- och erfarenhetsutbyte som kon- kreta samarbetsprojekt. Därutöver förutsätts länderna enligt Samnordisk agenda 21 för försvarssektorn (Regleringsbrevet, bil. 5) ”Ta initiativ till och genomföra internationellt samarbete på miljöområdet.”

Samarbete inom EU

• Stödja Regeringskansliet i enlighet med regleringsbrevet.

Samarbetet omfattar idag deltagande i DEFNET (European Union Member States’ Ministries of Defence Environmental Network), som är ett informellt försvarsmil- jönätverk på expertnivå, som Sverige tog initiativ till 2001. Nätverkets syfte är att möjliggöra utbyte av information och erfarenheter, diskussioner om hur EU:s

miljölagstiftning påverkar den militära verksamheten, utveckling av gemensam- ma ståndpunkter i försvarsmiljöfrågor, m.m. Försvarsmakten deltar i samarbetet tillsammans med Försvarsdepartementet.

Samarbete inom NATO

• NATO Committee on the Challenges of Modern Society (CCMS): Upprätt- hålla försvarsmiljösamarbetet med CCMS på lägsta nivå (vara med på sänd- listan - delta vid intresse/behov).

• NATO Environmental Protection Working Group (EPWG): Upprätthålla för- svarsmiljösamarbetet med EPWG.

• NATO Environmental Training Working Group (ETWG): Avveckla för- svarsmiljösamarbetet med ETWG.

Samarbetet med ovanstående fora var under 1990-talets senare del relativt omfat- tande och Försvarsmakten hade god nytta av det. Under senare år har samarbetet minskat i frekvens, vilket främst beror av att nyttan minskat. Det finns ändå an- ledning att bevaka utvecklingen inom särskilt EPWG, eftersom detta fora diskute- rar frågor rörande bl.a. STANAG på försvarsmiljöområdet samt försvarsmiljöfrå- gor relaterade till internationella insatser.

USA

• Genomföra försvarsmiljösamarbetet i enlighet med regleringsbrevet.

• Upprätthålla försvarsmiljösamarbetet i enlighet med slutet samarbetsavtal.

• Fullfölja inlett forskningssamarbete i enlighet med slutna avtalstillägg.

Försvarsmakten har tillsammans med USA genomfört sex samarbetsprojekt (av- talstillägg) och f.n. pågår ytterligare två sådana projekt. Projekten har främst be- rört forskningssamarbete samt utbildningshjälpmedel. Därutöver har ett tiotal samarbetsprojekt genomförts i Baltikum sedan 1997. De forskningsrelaterade projekten rör sig i vetenskapsområdets framkant och kan därför föra med sig kun- skaper av stor nytta för Försvarsmakten. Samarbeten beträffande Baltikum löses däremot bäst genom deltagande i Riga-initiativet. Samarbete beträffande andra länder kan dock komma i fråga, t.ex. Ukraina. Ett nytt samarbetsavtal är slutet mellan Försvarsmakten och Department of Defense i USA, vilket är en förutsätt- ning för det forskningssamarbete som f.n. pågår. Avtalet öppnar även upp för an- nat samarbete.

Ryssland

• Vidareutveckla försvarsmiljösamarbetet.

• Upprätthålla försvarsmiljösamarbetet i enlighet med slutet samarbetsavtal.

Ryssland tillhör de av Regeringen prioriterade länderna. Ett samarbetsavtal slöts 2002, vilket ännu inte lett till något konkret samarbetsprojekt. Ambitionen bör vara att få till stånd ett samarbetsprojekt med Ryssland på försvarsmiljöområdet. Främsta motivet ligger i det att Ryssland är prioriterat.

Ukraina

• Vidareutveckla försvarsmiljösamarbetet.

• Fullfölja inlett försvarsmiljösamarbete på uppdrag av regeringen.

• Sluta samarbetsavtal med Ukrainska Försvarsministeriet på försvarsmiljöom- rådet.

Ukraina tillhör de av Regeringen prioriterade länderna. Ett samarbetsprojekt har inletts med Ukraina, vilket kommer att slutföras under 2006. Ambitionen bör vara att skapa ytterligare samarbetsprojekt samt sluta ett långsiktigt samarbetsavtal på försvarsmiljöområdet. Främsta motivet ligger i det att Ukraina är prioriterat.

Baltikum

• Uppmuntra och stödja fortsatt utveckling inom försvarsmiljöområdet i de bal- tiska länderna.

Samarbete inom ramen för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa samt det s.k. suveränitetsstödet till bl.a. de baltiska länderna är avslutat. Således förutsätts samarbete fortsättningsvis ske på samma basis som med andra grannländer. Det finns dock anledning att följa upp det stöd som tidiga- re lämnats, dels för att uppmuntra och stödja utveckling av tidigare lämnat stöd, dels för att bättre kunna tillvara och vidareutveckla den kompetens inom säker- hetssektorsreform (SSR) som upparbetats. Det här stödet bör lämnas på lägsta kostnadsnivå (mejlstöd) och kan till stor del lösas inom ramen för Riga-initiativet.

Södra Kaukasus

• Fullfölja inlett försvarsmiljösamarbete på uppdrag av regeringen.

I regleringsbrevet 2006 framgår att Försvarsmakten skall bistå Regeringskansliet med SSR-arbetet och Södra Kaukasus omnämns som ett sådant relevant område. Det samarbetsprojekt på försvarsmiljöområdet som Försvarsmakten genomför i samarbete med Estland och Georgien är ett uttryck för sådant bistånd.

4.8 Internationell frivilligverksamhet

Försvarsmaktens internationella samarbete vad avser de frivilliga försvarsorgani- sationerna grundar sig på uppdrag i regleringsbrevet: ”Försvarsmakten skall med- verka till att de frivilliga försvarsorganisationerna ges möjlighet att stödja utveck- lingen av frivillig försvarsverksamhet i Ryssland och Ukraina. Detta skall ske genom samordnade projekten mellan organisationerna i avsikt att uppnå en god kostnads- och verksamhetseffektivitet. Projekten skall samordnas med det övriga säkerhetsfrämjande samarbete som Sverige bedriver med nämnda länder. Samar- betet med Estland, Lettland, Litauen och Polen skall vara ett samarbete EU-stater emellan, varför inriktningen är att de frivilliga försvarsorganisationerna i sin nu- varande form i dessa länder skall börja avvecklas 2005 för att helt kunna avslutas 2006.”22

22 RB 2006, not 28, s 14.

Detta innebär att de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet i de baltiska staterna samt Polen skall övergå till normalt grannlandsamarbete utan särskilda medel från FM. FM skall stödja detta normala grannlandsamarbete som samord- nare vad avser dessa länders kontakter med de frivilliga försvarsorganisationerna.

Danmark

• Initiera samarbete vad avser frivilligförsvarsverksamhet i syfte att underlätta normalt grannlandssamarbete för de svenska frivilliga försvarsorganisationer- na samt möjliggöra för elevutbyte mellan länderna.

Estland, Lettland, Litauen, Finland, Norge och Polen

• Vidmakthåll samarbetet vad avser frivillig försvarsverksamhet i syfte att un- derlätta normalt grannlandssamarbete för de svenska frivilliga försvarsorgani- sationerna samt möjliggöra för elevutbyte mellan länderna.

• Genomföra erfarenhetsutbyte med den finska och norska huvudstaben vad avser frivillig försvarsverksamhet i syfte att kunna samordna frivillig för- svarsverksamhet och kursutbud.

• Utveckla samarbetet med Polen vad avser verksamhet i Ukraina så att en oönskad konkurrentsituation ej uppstår.

Ryssland och Ukraina

• Utveckla samarbetet vad avser deras behov av utbildning och stöd från de fri- villiga försvarsorganisationerna, genom Staff Talks med Ryssland och Ukrai- na. Syftet med detta deltagande är att av FM avdelade medel utnyttjas så att god kostnads- och verksamhetseffektivitet uppnås.

4.9 Rustningskontroll

Försvarsmakten skall ha en hög ambition avseende utveckling av rustningskon- trollförmågan och på sikt etablera former för nationell utbildning, vilket i dag saknas, inte minst mot bakgrund av det nya uppgiftsspektrum som möter svensk personal i utlandsstyrkan. Utbildningen skulle på sikt kunna erbjudas utländska elever i syfte att sprida svensk syn på rustningskontroll och svenska värderingar.

För motiv till inriktning samt utförlig beskrivning av Försvarsmaktens åtaganden inom rustningskontroll se skrivelse ”HKV 2005-10-18 01 800:72037 Inriktning av FM rustningskontrollverksamhet”.

Wiendokumentet 1999

Försvarsmakten skall ha en fortsatt hög ambition för Wiendokumentet 1999 samt, enligt inriktning från Regeringskansliet, bibehålla nuvarande geografiska inrikt- ning av inspektioner och utvärderingar, nämligen länder i f.d. Sovjetunionen. För- svarsmakten skall fortsatt delta i den årliga besöksverksamhet som pågår inom ramen för Wiendokumentet.

Fördraget om observationsflygningar

Försvarsmaktens ambition inom Fördraget om observationsflygningar skall på sikt sänkas. Svenska observationsflygningar enligt kvot bör delas med annan för- dragsstat, vidare skall bilaterala övningsflygningar inte genomföras i större ut- sträckning än vad som krävs för att möjliggöra de egna kvotflygningarna. För- svarsmakten skall undvika ytterligare investeringar i Tp100A, främst installering av ytterligare sensorer utöver redan installerad kamera.

Förhandlingsstöd

Försvarsmakten skall inrikta deltagande i förhandlingsdelegationer mot sådan för- handling där särskilda försvarsmaktsintressen måste bevakas, t.ex. vid diskussion om förbud av, och inskränkningar i, användningen av Försvarsmaktens vapen- system, internationella åtaganden som innebär merkostnader eller hävande av för- svarssekretess samt implementering av ingångna internationella avtal. I övrigt skall Försvarsmakten prioritera konsultativt stöd inför förhandling framför aktivt deltagande.

Massförstörelsevapen, exportkontroll och icke-spridningsregimer

Försvarsmakten skall ha en hög ambition avseende exportkontroll och icke-sprid- ningsregimer. Det är av särskilt intresse för Försvarsmakten att delta i internatio- nell verksamhet där man övar eller genomför insatser för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen.

4.10 Minhantering

Begreppen minhantering, Mine Action och Humanitarian Mine Action, är syno- nyma. De innebär följande fem verksamheter för minor och andra explosiva läm- ningar efter krig (ERW): 1) Utbildning om riskerna; 2) Rekognosering, protokoll- föring, varning och röjning; 3) Stöd till offer; 4) Förstöring av lager samt; 5) Be- främja förbud m.m. mot användning av minor och annan ammunition som ger ERW. Verksamheterna P 4 och 5 ligger inom ramen för nedrustning och rust- ningskontroll och framgår under p 4.9.

FM har inom p1-2 två huvudintressen, dels insatsförbandens utveckling och inte- roperabiliteten med EU och NATO, dels ansvaret för och utvecklingen av SWE- DEC, Sveriges nationella kompetenscentrum för ammunitions- och minröjning. I det senare fallet så är bl.a. Polisen och Räddningsverket som operatörer viktiga samarbetspartners, för såväl nationell som internationell verksamhet. Därutöver så är FM den enda operatören i Sverige som såväl utvecklar som genomför sjömin- röjning och ammunitionsröjning i maritim miljö. Sverige och FM inkluderar detta inom begreppet minhantering. Här är bl.a. Polisen, Kustbevakningen och Rädd- ningsverket viktiga samarbetspartners.

FM skall inom område 2 vara fullt interoperabl med EU och NATO samtidigt som förband i utlandsstyrkan skall kunna genomföra verksamheten enligt IMAS (FN:s standarder). Syftet är att om möjligt bara behöva genomföra röjning en gång på respektive plats.

Den fortsatta utvecklingen inom område inriktas främst mot kvalificerad ammu- nitionsröjning, dvs. CBR(N) ammunition samt röjning av IED. När det gäller IED så är hela kedjan från ren underrättelsetjänst till implementering av lessons xxxx- ned nödvändigt att utveckla. Vidare bör metoder, utrustning m.m. utvecklas för såväl informationsinhämtning som röjning på avstånd utvecklas för främst IED och minor. Samarbetet inom NATO POW-DAT är här av särskild betydelse.

Pågående samarbete inom EOD IS samt ITEP23 utvecklas enligt särskilda reger- ingsbeslut.

23 International Test and Evaluation Program for Humanitarian Demining