BILAGA

BILAGA

0.Xx fem avtal som berörs av förhandlingarna om ändring

Europeiska unionen undertecknade och ingick mellan 2015 och 2016 de fem internationella avtal som nämns nedan, genom protokoll som ändrade benämningen på och innehållet i tidigare avtal om beskattning på intäkter från sparande, med samma länder utanför EU som omfattades av de äldre avtalen:

• ”Avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton för att förbättra den internationella skattedisciplinen”, i dess lydelse enligt det protokoll som undertecknades av EU och Schweiziska edsförbundet (Schweiz) den 27 maj 2015¹.

• ”Avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Liechtenstein om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton för att förbättra den internationella skattedisciplinen”, i dess lydelse enligt det protokoll som undertecknades av EU och Furstendömet Liechtenstein (Liechtenstein) den 28 oktober 2015².

• ”Avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Andorra om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton för att förbättra den internationella skattedisciplinen”, i dess lydelse enligt det protokoll som undertecknades av EU och Furstendömet Andorra (Andorra) den 12 februari 2016³.

• ”Avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Monaco om utbyte av upplysningar om finansiella konton i syfte att förbättra efterlevnaden av skatteregler på internationell nivå, i enlighet med den standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)”, i dess lydelse enligt det protokoll som undertecknades av EU och Furstendömet Monaco (Monaco) den 12 juli 2016⁴.

• ”Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton för att förbättra den internationella skattedisciplinen”, i dess lydelse enligt det protokoll som undertecknades av EU och Republiken San Marino (San Marino) den 8 december 2015⁵.

Alla fem avtalen har trätt i kraft och är tillämpliga och de utgör rättslig grund för ömsesidigt automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton mellan var och en av EU:s 27 medlemsstater och vart och ett av dessa länder utanför EU i enlighet med den gemensamma rapporteringsstandard som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Samma standard används inom EU för utbyte mellan medlemsstaterna enligt rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014⁶ (DAC 2 – den första ändringen av direktiv 2011/16/EU⁷ om administrativt samarbete i fråga om beskattning – DAC).

1. Motivering och syftet med ändringen

Viktiga ändringar av den gemensamma rapporteringsstandarden godkändes på internationell nivå den 26 augusti 2022 och ska enligt planerna genomföras från och med den 1 januari 2026. Dessa ändringar har genomförts inom EU genom den sjunde ändringen av DAC (DAC8)⁸.

Det är nödvändigt att förhandla och enas om motsvarande ändringar i de fem ovannämnda EU-avtalen för att säkerställa att det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton mellan EU:s medlemsstater och de fem berörda länderna utanför EU i enlighet med de fem EU-avtalen anpassas till och fortsätter att genomföras i enlighet med den uppdaterade gemensamma rapporteringsstandarden från och med den 1 januari 2026.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen)⁹ trädde i kraft i maj 2018. I förekommande fall kan det därför behövas en uppdatering av hänvisningen till lagrum (som när den förekommer fortfarande avser det äldre direktiv 95/46/EG) och av dataskyddsbestämmelserna i enlighet med kraven i allmänna dataskyddsförordningen. Det kan också bli nödvändigt att återspegla den senaste utvecklingen av dataskyddsbestämmelserna i de fem länderna.

3. Tillämpningsområde för den ändring som berörs av förhandlingarna

De ändringar av den gemensamma rapporteringsstandarden som godkändes på internationell nivå den 26 augusti 2022¹⁰ innebär att rapporteringsstandardens tillämpningsområde utvidgas för att säkerställa att den omfattar även instrument för elektroniska pengar och digital centralbanksvaluta. Ändringarna förbättrar även förfarandena för rapportering och åtgärder för kundkännedom i syfte att göra den gemensamma rapporteringsstandardens uppgifter mer användbara för skattemyndigheter och begränsa bördan för de finansiella instituten när så är möjligt. Den gemensamma rapporteringsstandarden innehåller nu även bestämmelser som ska säkerställa effektiv samverkan mellan rapporteringsstandarden och det separata regelverket för rapportering av kryptotillgångar¹¹, särskilt för att undvika dubbelrapportering och samtidigt behålla en optimal operativ flexibilitet för de rapporteringsskyldiga finansiella institut som även omfattas av regelverket för rapportering av kryptotillgångar.

Med avseende på dataskydd:

• Ändring av avtalet med Schweiz bör säkerställa att även uppdaterade bestämmelser om utbyte och användning av personuppgifter ingår (däribland bestämmelser om begränsning av syftet, dataskydd och lagring) med hänsyn till EU:s beslut om likvärdighet avseende Schweiz¹² och det yttrande som Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) lämnade om avtalet den 8 juli 2015¹³. Även en uppdatering av hänvisningarna till tillämplig primär- och sekundärlagstiftning i Schweiz bör säkerställas.

• Ändring av avtalet med Liechtenstein bör säkerställa att även uppdaterade bestämmelser om utbyte och användning av personuppgifter ingår (däribland bestämmelser om begränsning av syftet, dataskydd och lagring) med hänsyn till att Liechtenstein som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har genomfört allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser på sitt territorium i enlighet med EES-avtalet.

• Ändring av avtalet med Andorra bör säkerställa att även uppdaterade bestämmelser om utbyte och användning av personuppgifter ingår (däribland bestämmelser om begränsning av syftet, dataskydd och lagring) med hänsyn till EU:s beslut om likvärdighet avseende Andorra¹⁴ och det ovannämnda yttrandet från EDPS om avtalet med Schweiz. Även en uppdatering av hänvisningarna till tillämplig primär- och sekundärlagstiftning i Andorra bör säkerställas.

• Ändring av avtalen med Monaco och San Marino bör säkerställa att bestämmelserna om dataskydd uppfyller kraven i artikel 46 i allmänna dataskyddsförordningen och att hänvisningarna till den primärrättsliga och sekundärrättsliga lagstiftning som de båda länderna antagit uppdateras (i den lydelse som är tillämplig eller som kommer att börja tillämpas den 1 januari 2026, vilket är den dag då ändringen av de båda berörda avtalen med hänsyn till omarbetningen av den gemensamma rapporteringsstandarden kommer att genomföras).

4. Utformning av den ändring som berörs av förhandlingarna

Inom EU genomfördes 2022 års ändringar av den gemensamma rapporteringsstandarden enligt DAC8 genom att bilaga I till DAC-förordningen ändrades på ett sätt som huvudsakligen innebar upprepning av den gemensamma rapporteringsstandarden och de därmed sammanhängande bestämmelser om åtgärder för kundkännedom som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska tillämpa.

Inom ramen för vart och ett av de fem EU-avtal som berörs av förhandlingarna om ändring har bilaga I till avtalen huvudsakligen samma funktion som bilaga I till DAC-förordningen, medan bilaga II innehåller kompletterande bestämmelser som bygger på OECD:s internationellt godkända kommentarer till den gemensamma rapporteringsstandarden.

För att säkerställa möjligheten att använda ett förenklat förfarande för provisorisk tillämpning vid tidsbrist, på det sätt som anges i artikel 8.5 i de flesta av de fem avtalen¹⁵ bör förhandlingarna huvudsakligen inriktas på att anpassa bilaga I och bilaga II i respektive avtal till ändringarna av den gemensamma rapporteringsstandarden och kommentarerna till den, i den mån en sådan anpassning är tillräcklig och gör ändringarna fullt rättsligt giltiga och verkställbara.

Alla tillägg i eller ändringar av befintliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i de nu tillämpliga lydelsen av avtalen kan även förhandlas fram på ett sätt som undviker onödiga ändringar i avtalens huvudtext, förutsatt att de lösningar som man enas om och offentliggör är förenliga med bestämmelserna i kapitel V i allmänna dataskyddsförordningen och när så är lämpligt även artikel 46 i denna.

Ändringen kommer därför att beröra artiklar i avtalens huvudtext bara om sådana ändringar framstår som nödvändiga för att slå vakt om rättssäkerheten eller är en nödvändig förutsättning för att ändringarna ska kunna godkännas av de avtalsslutande parterna.

5. Förfarande

Artikel 8 i vart och ett av de fem EU-avtalen innehåller identiska bestämmelser om att bilaterala formella samråd ska hållas mellan de avtalsslutande parterna (EU och dess medlemsstater å ena sidan samt respektive berört icke EU-land å andra sidan) ”vid varje tillfälle då en viktig ändring har antagits på OECD-nivå i fråga om någon av den globala standardens komponenter”. Artikel 8.4 lyder som följer: ”Efter samrådet får detta avtal ändras genom ett protokoll eller ett nytt avtal mellan de avtalsslutande parterna”. Punkt 5 (som saknas i avtalet med Andorra) ger parterna möjlighet att i samförstånd enas om en sorts provisorisk tillämpning av ändringar i bilaga I och/eller bilaga II till avtalen, om någon av parterna redan formellt genomfört dem, vilket är fallet i EU:s medlemsstater med tanke på att rådet formellt antagit DAC8.

Så snart rådet lämnat sitt bemyndigande kommer kommissionen att inleda formella samråd och genomföra förhandlingarna i enlighet med förhandlingsdirektiven och i samråd med rådets innevarande och kommande ordförandeskap samt alla eventuella särskilda kommittéer som rådet kan komma att utse i enlighet med artikel 218.4 i EUF-fördraget.

1EUT L 333, 19.12.2015, s. 10.

2EUT L 339, 24.12.2015, s. 1.

3EUT L 268, 1.10.2016, s. 38.

4EUT L 225, 19.8.2016, s. 1; EUT L 280, 18.10.2016, s. 1.

5EUT L 346, 31.12.2015, s. 1; EUT L 140, 27.5.2016, s. 1.

6EUT L 359, 16.12.2014, s. 1.

7EUT L 64, 11.3.2011, s. 1.

8Rådets direktiv (EU) 2023/2226 av den 17 oktober 2023, EUT L 2023/2226, 24.10.2023.

9EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

10xxxxx://xxx.xxxx.xxx/xxx/xxxxxxxx-xx-xxx-xxxxxxxxxxx/xxxxxx-xxxxx-xxxxxxxxx-xxxxxxxxx-xxx-xxxxxxxxxx-xx-xxx-xxxxxx-xxxxxxxxx-xxxxxxxx.xxx, s. 62-102.

11xxxxx://xxx.xxxx.xxx/xxx/xxxxxxxx-xx-xxx-xxxxxxxxxxx/xxxxxx-xxxxx-xxxxxxxxx-xxxxxxxxx-xxx-xxxxxxxxxx-xx-xxx-xxxxxx-xxxxxxxxx-xxxxxxxx.xxx, s. 8-61.

12Beslut 2000/518/EG av den 26 juli 2000 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om adekvat skydd av personuppgifter i Schweiz.

13xxxxx://xxxx.xxxxxx.xx/xxxxx/xxx/xxxxx/xxxxxxxxxxx/00-00-00_xx_xxxxxxxxxxx_xx.xxx

14Kommissionens beslut 2010/625/EU av den 19 oktober 2010 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om adekvat skydd för personuppgifter i Andorra.

15Denna bestämmelse saknas i EU-avtalet med Andorra.

SV SV