Yttrande angående – Remiss från Västkom – Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
Yttrande / 2020-01-31 | (D) Ärende nr: 4.2 Dnr:1298/19 |
Yttrande angående – Remiss från Västkom – Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
Yttrandet
Syftet med överenskommelsen att barn och unga i behov av stöd ska få de insatser de behöver oberoende av kön, sociala, ekonomiska och geografiska faktorer, funktionsnedsättning, etnicitet, sexuell läggning och trosuppfattning delar vi inom Demokraterna till fullo.
Denna överenskommelse ska tydliggöra ansvar att samverka, ansvarsfördela och ge struktur för samverkan och ge stöd för insatser som behöver samordnas inom och mellan huvudmännen vilket är förutsättningar för att fokusera på barn och ungas bästa.
Demokraterna tycker att de punkter som lyfts från Stadsledningskontoret är både viktiga och relevanta. Bristande samordning och otydlighet i nya begrepp, främst för skolan ser även vi som en risk. Barnrättsperspektivet som saknas i förslaget behöver självklart vara med.
Stadsledningskontoret har skrivit ett genomgående bra och viktigt remissvar som vi ställer oss bakom.
Yttrande 2020-01-30 | (Vänsterpartiet, Miljöpartiet) Ärende nr 4.2 |
Yttrande angående – Remiss från Västkom - Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
Yttrande
En välfungerande samverkan mellan myndigheter med verksamhet för barn och unga är i många fall helt avgörande för den ungas liv och hälsa. En ung människa i behov av stöd från både den regionala vården och kommunala aktörer som skola och socialtjänst ska inte riskera att hamna mellan stolarna på grund av brister i samverkansrutiner. Vid kontakten med myndigheter måste hänsyn tas till barnets rätt att vara delaktig och ha inflytande i beslut som rör dem, i enlighet med barnkonventionen.
Vi rödgrönrosa vill understryka vikten av att slutversionen av överenskommelsen uppdateras med samtliga synpunkter i remissvaret från Göteborgs Stad. Detta gäller särskilt att det saknas ett tydligt barnrättsperspektiv i remissversionen, samt att det finns otydligheter kring ansvarsfördelningen mellan de inblandade aktörerna.
Överenskommelsen kan inte heller lämna utrymme för olika tolkningar som kan leda till ojämlik tillämpning av hur samverkan ska ske. Överenskommelsen bör därför ha tydliga instruktioner för inom vilken tidsram den ungas ärende ska behandlas, precis som i nuvarande riktlinjer för Västbus som anger tre veckor.
Stadsledningskontoret
Tjänsteutlåtande Utfärdat 2019-12-18 Diarienummer 1298/19 | Handläggare Xxxxxx Xxxxx Telefon: 000-0000000 |
Remiss från Västkom - Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
Förslag till beslut
I kommunstyrelsen:
Yttrande över remissen ” Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen” i enlighet med bilaga 2 till stadsledningskontorets tjänsteutlåtande översänds till det politiska samrådsorganet (SRO).
Sammanfattning
Göteborgs Stad har 2019-11-15 erhållit rubricerat förslag till överenskommelse på remiss. Yttrandet ska vara det politiska samrådsorganet SRO tillhanda senast 2020-02-14.
Under 2018 har två uppdrag om framtagande av överenskommelser om barn och unga i Västra Götaland pågått i två parallella partsgemensamma arbetsgrupper, dels Överenskommelse om Xxxxx och säker vård för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet samt Västbus – Samverkan för barn och ungas bästa. I samband med beredningen av de båda förslagen har beslutats att slå samman de två till en gemensam överenskommelse vilken nu är utsänd på remiss. Flera förändringar föreslås. Det gäller dels hur dokumentet är utformat och dels innehållsmässigt.
Stadsledningskontoret anser att en överenskommelse inom området är nödvändig och leder till positiva effekter för barn och unga men lämnar flertalet synpunkter på förslaget vilka främst tar sikte på att överenskommelsen behöver förtydligas i flera delar.
Bedömning ur ekonomisk dimension
Staden har sedan flera år en skyldighet att samverka med hälso- och sjukvården utifrån såväl gällande rätt som ingångna överenskommelser. Det nu aktuella förslaget till överenskommelse bedöms inte påverka stadens kostnader i någon större utsträckning jämfört med nuläget. Vissa kostnader för implementering i form av utbildning och material av en ny överenskommelse kan dock uppstå.
Från ett samhällsperspektiv är det viktigt att vården och omsorgen bedrivs så effektivt som möjligt. Det är dock svårt att dra några konkreta slutsatser kring de ekonomiska konsekvenserna av en ökad samverkan i enlighet med förslaget. Det finns indikatorer som tyder på att samverkan är samhällsekonomiskt effektiv och att en utebliven samverkan
utgör en stor kostnadsdrivande faktor. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys framhåller i sin promemoria 2016:1, Samordnad vård och omsorg, En analys av samordningsutmaningar i ett fragmenterat vård- och omsorgssystem att det finns exempel som visar att bristande samordning bidrar till ineffektivitet och sämre resursutnyttjande. Det finns mycket som pekar på att ökad samordning ofta har positiva ekonomiska effekter, men att det samtidigt är svårt att belägga en entydig effekt. Vissa lösningar för att förbättra samordningen kan initialt och lokalt framträda som ökade kostnader även om det sett till hela samhällsekonomin blir mer resurseffektivt.
Bedömning ur ekologisk dimension
Stadsledningskontoret inte har funnit några särskilda aspekter på frågan utifrån denna dimension.
Bedömning ur social dimension
Syftet med överenskommelsen är att barn och unga i behov av stöd ska få de insatser de behöver och har rätt till oberoende av kön, sociala, ekonomiska och geografiska faktorer, funktionsnedsättning, etnicitet, sexuell läggning och trosuppfattning. Överenskommelsen ska tydliggöra ansvar att samverka, ansvarsfördelning och ge struktur för samverkan. Den ska även ge stöd för insatser som behöver samordnas, inom och mellan huvudmännen, skapa kontinuitet utifrån barnets och familjens behov och upplevs som en trygg och säker helhet. Ett barn som är i behov av sammansatt stöd möter ofta många olika människor i olika yrkesroller. Det är inte självklart att dessa träffas, utbyter information och skapar en gemensam bild av situationen och vilka insatser som behövs, trots att det gagnar barnet.
I enlighet med barnkonventionen ska barnet ses som en kompetent och resursstark individ med rätt till delaktighet och inflytande i alla beslut som rör dem. I förslaget till överenskommelse saknas ett uttalat barnrättsperspektiv. Det bör med tydlighet framgå att barnet är rättighetsbäraren i de processer som beskrivs. Ett tydliggörande kring behovet och kravet på barns rätt att komma till tals och att hänsyn tas till barnens åsikter utifrån dess ålder och mognad behövs för att ytterligare betona barns rätt till delaktighet i frågor som berör dem.
Bilagor
1. Förslag till Överenskommelse, ”Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen”
2. Förslag till yttrande
Ärendet
Göteborgs Stad erhöll 2019-11-15 förslag till överenskommelse om Samverkan för barns och ungas bästa på remiss. Yttrandet ska vara det politiska samrådsorganet SRO tillhanda senast 2020-02-14.
Beskrivning av ärendet
Under 2018 har två uppdrag om framtagande av överenskommelser om barn och unga i Västra Götaland pågått i två parallella partsgemensamma arbetsgrupper, dels Överenskommelse om Xxxxx och säker vård för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet samt Västbus – Samverkan för barn och ungas bästa. I samband med beredningen av de båda förslagen har det under arbetets gång blivit allt tydligare att beröringspunkterna mellan uppdragen är många och att överenskommelserna skulle vinna på att slås samman till en. Förslag till revidering av Västbus - riktlinjer för barn och unga, sändes på remiss under 2018 Göteborgs Stad yttrande sig över remissen i oktober 2018.
Arbetsgrupp med företrädare för Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen har tagit fram det sammanslagna förslaget. Styrgruppen för Västbus revidering har för sin del ställt sig bakom förslaget till överenskommelse. Politiskt samrådsorgan, SRO, har ställt sig bakom att förslaget till överenskommelse sänds på remiss till berörda nämnder och styrelser inom VGR och länets 49 kommuner samt intresseorganisationer.
Ärendet har på grund av den korta svarstiden inte kunnat vidareremitterats till berörda nämnder varför respektive förvaltnings synpunkter efterfrågats. Förslag till överenskommelse har skickats till SDF Lundby, SDF Östra Göteborg, SDF Norra Hisingen, SDF Askim- Frölunda-Högsbo, Social resursförvaltning, Grundskoleförvaltningen, Förskoleförvaltningen och Utbildningsförvaltningen för eventuellt yttrande.
SDF Östra Göteborg, SDF Norra Hisingen, Förskoleförvaltningen, Grundskoleförvaltningen och Utbildningsförvaltningen har inkommit med synpunkter vilka redovisas nedan.
Förslaget till överenskommelse har också presenterats för ungdomsfullmäktige. Synpunkter härifrån redovisas särskilt i ärendet.
Efter svarstiden tar SRO ställning till en slutlig version utifrån inkomna synpunkter. Därefter övergår ärendet i respektive huvudmans berednings- och beslutsprocess.
Synpunkter på överenskommelsen önskas senast den 14 februari.
Sedan 2005 finns i Västra Götaland riktlinjer för samverkan mellan kommunerna i länet och VGR om barn och unga med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik, den så kallade Västbusriktlinjen. Dessa riktlinjer föregick på många sätt lagstiftningen kring samordnad individuell plan (SIP) enligt Socialtjänstlagen, (2001:453), SoL och Hälso- och sjukvårdslagen, (2017:30), HSL som kom 2010. Riktlinjerna innebär dock en skillnad från lagstiftningen då de också omfattar verksamheter inom förskola och skola.
Efter lagändring kring samverkan 2010 påbörjades en revidering av riktlinjerna som antogs 2012. Västbus är en förkortning av barn- och ungasamverkan i Västra Götaland och är en gemensam riktlinje gällande samverkan mellan hälso- och sjukvården och
kommunerna i Västra Götalandsregionen. Riktlinjen innehåller både grundläggande värderingar och åtagande kring bland annat samverkan och ansvar för boende, sociala insatser, psykiatrisk utredning, vård och behandling vid placering utanför hemmet samt organisering, avvikelserapportering och uppföljning av riktlinjerna både lokalt, delregionalt och regionalt. Målgruppen är barn och unga upp till och med 20 år med sammansatt psykisk, psykiatrisk och social problematik som behöver tvärprofessionell kompetens från olika verksamheter. Riktlinjerna gäller både vid förebyggande, tidiga insatser och specialistinsatser.
Från och med april 2017 infördes nya bestämmelser i SoL och HSL om att kommuner och landsting ska ingå överenskommelser om samarbete när det gäller barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Överenskommelsen bör avse samverkan och ansvarsfördelning såväl inför en placering som under genomförandet av vården samt när en placering ska avslutas.
Förslag till ny överenskommelse
Överenskommelsen föreslås omfatta kommun och region och reglerar respektive huvudmans åtaganden mellan varandra och inte huvudmännens interna ansvarsfördelning. Överenskommelsen är kopplad till Hälso- och sjukvårdsavtalet och föreslås gälla till och med år 2022. Målgruppen för överenskommelsen är barn och unga till och med 20 år, oavsett diagnos eller funktionsnedsättning, som behöver samordnade insatser och tvärprofessionell kompetens från olika verksamheter inom VGR och kommunerna.
Samverkan ska ske på alla nivåer, från förebyggande och hälsofrämjande arbete till specialistvård. Skyldigheten att samarbeta omfattar alla berörda verksamheter som möter barn och unga, oavsett vårdnivå.
Styrningen av samverkan enligt överenskommelsen följer den fastställda ledningsstrukturen för samverkan inom vård och omsorg i länet. På regional nivå finns Vårdsamverkan Västra Götaland, VVG. På delregional finns sex vårdsamverkansområden med var sin ledningsgrupp. På motsvarande sätt finns lokala ledningsgrupper i varje kommun. I de olika ledningsgrupperna sitter företrädare för kommunerna, primärvården och sjukhusen. På delregional och lokal nivå ska ledningsgruppen eller en särskild temagrupp ha ett uttalat ansvar för att driva samverkan kring barn och unga. Både den delregionala och lokala nivån har ett ansvar för att tillskapa rutiner för samverkan kring barn och unga, i de fall det behövs.
Samverkan utifrån ett individperspektiv ska ske genom SIP-möte där SIP är det verktyg som anger vilka hälso-, vård- och omsorgsinsatser som ska genomföras och vilken huvudman och verksamhet som har ansvar för respektive insats. SIP-mötet uppfattas ersätta nuvarande Västbusmöte.
För samverkan kring placerade barn och unga finns särskilda riktlinjer preciserade i avsnitt 3 i överenskommelsen. Hur samverkan ska ske beskrivs i processtegen före, under och efter placering. Rutiner för konsultation och utlåtanden samt rutiner för läkarundersökning i samband med ansökan om vård med stöd av lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU och Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, beskrivs särskilt. Rutiner för hälsoundersökning inför placering och undersökning av tandhälsa fastställs också.
Gemensamma utvecklingsområden listas och berör säkrare och bättre kommunikationsvägar, gemensam upphandling av platser vid hem för vård och boende (HVB), utarbetning av en standard för läkarundersökning enligt LVU samt ansvarsfördelning vid placering på någon av statens institutionsstyrelsers institutioner.
I överenskommelsens bilaga 1, 2 och 3 definieras begrepp, övergripande ansvarsområden för respektive huvudman samt övergripande lagstiftning
Samtliga remissinsatser framhåller att barnrättsperspektivet och hur barns delaktighet ska genomsyra samverkan måste framgå tydligare. Det saknas ett tydligt avstamp i att all samverkan ska utgå från samtycke från barnets vårdnadshavare eller den unge. Att barn är rättighetsbärare behöver utvecklas och genomsyra överenskommelsen.
Ungdomsfullmäktige betonar att Barn och unga måste bemötas med respekt och professionella i måste lyssna på barnen; lyssna på riktigt. För att möjliggöra delaktighet och inflytande måste barnet och den unge få relevant information under hela processen. Vuxna måste ge information på ett sätt så barnet vet vad det ska tycka till om och förvänta sig. Xxxxxx är expert på sin egen upplevelse.
SDF Norra Hisingen, Ungdomsfullmäktige, Förskole- och Grundskoleförvaltningen menar att det i överenskommelsen behövs tydliggöras att samverkan också ska ske utifrån tidiga insatser, vilket försvinner i sammanslagningen då det blir stort fokus på placerade barn. Perspektiven hälsofrämjande och förebyggande lyfts inte fram tillräckligt och tidiga insatser och tidig upptäckt, både i ålder och problematik, får inte något utrymme.
Förskoleförvaltningen framhåller att förslaget har två tydliga spår och upplevs inte som en sammanhängande överenskommelse. Grundskoleförvaltningen påtalar också att avsnitt 3 i överenskommelsen gällande placerade barn har en avsevärt högre konkretions- och detaljeringsgrad än överenskommelsens övriga delar. Om överenskommelsen ska fungera som en helhet krävs en samordning vad gäller nivå och grad av styrning. Det finns en risk att dokumentet kommer att uppfattas som styrande och tydligt med avseende på denna grupp, men att den bredare målgruppen hamnar i skymundan.
Grundskoleförvaltningen uppfattar att möte utifrån SIP, är den samverkansplattform som avses användas framåt. En tydligare markering avseende SIP-mötets roll som samverkansplattform hade fungerat förtydligande. Förskole-och grundskoleförvaltningen påpekar att en förändring som innebär att nuvarande riktlinjer förändras väsentligt och begreppet Västbus tas bort riskerar att avstanna pågående implementering och göra lokala dokument oanvändbara. SIP-begreppet är inte välkänt inom skolan. Att inkludera skolan som initiativtagare till SIP i överenskommelsen är positivt, men begreppet SIP upplevs inte helt skolrelevant. Kommunikation kring överenskommelsen och SIP behöver ta hänsyn till detta. Grundskoleförvaltningen menar att överenskommelsens rubriker och begreppsapparat med fördel kan harmoniseras med begreppen kring tidiga samordnade insatser (TSI) för ökad relevans för skolan. Förskoleförvaltningen bedömer att en förändring där riktlinjerna för Västbus och begreppet i sig tas bort kan komma att leda till kostnader. Det handlar om kostnader för nytt kommunikationsmaterial, nya mallar samt utbildning för personal.
SDF Östra Göteborg, SDF Norra Hisingen, Förskoleförvaltningen och Grundskoleförvaltningen framhåller att det i nuvarande riktlinjer för Västbus står det att nätverksmöte Xxxxxxx ska äga rum inom tre veckor. I förslaget till överenskommelse har
denna skrivning tagits bort och ersatts med ”så snart som möjligt”. Utan en tidsram finns risk att kallelse och nätverksmöte prioriteras bort. Därmed finns också risk för att barnet inte får insatser i rätt tid. Ungdomsfullmäktige anser också att tidsaspekten för samverkan och genomförandet av ett SIP-möte är viktig. Det är avgörande att det går fort för barn att få den vård de behöver. Att behöva vänta tre veckor på ett SIP-möte kan upplevas som en alltför lång tid för många barn.
SDF Norra Hisingen framhåller dessutom att det även behöver klargöras att remissen även omfattar privata fristående aktörer som inte är i kommunens eller VGRs regi.
SDF Norra Hisingen, Förskole- och Grundskoleförvaltningen menar också att det tydligt behöver framgå att samverkan gäller barn oavsett behov och föreslår att man stryker ”oavsett diagnos eller funktionshinder” i målgruppsbeskrivningen. Förskoleförvaltningen menar också att överenskommelsen bör omfatta alla barn. För att kunna upptäcka de barn som är i behov av insatser måste professionerna se alla barn och inte bara barn med känd komplex problematik, diagnos eller funktionsvariation. Risken är annars att barn i behov inte upptäcks tidigt och hinner att utveckla större problematik innan insatser erbjuds.
SDF Norra Hisingen, Förskole- och Grundskoleförvaltningen anser att det i avsnittet gällande ledningsstruktur för xxxxxxx och samverkan saknas en tydlig bestämmelse om hur parterna skapar en delregional eller lokal samverkan som tillser att det blir en tydlig ansvarsfördelning ut i verksamheterna. Avsnittet är på en övergripande nivå och lämnar fritt tolkningsutrymme för hur samverkan ska följas upp och vidareutvecklas, till skillnad från hur det i dagsläget är reglerat. Styrfunktion och arbetsgrupp på lokal nivå behöver säkras. Grundskoleförvaltningen bedömer att överenskommelsen med fördel hade kunnat tydliggöra en vägledande tolkning av de huvudsakliga ansvarsområdena för verksamheter inom respektive huvudman, samt hur de förhåller sig till varandra. Det möjliggör att delregionalt eller lokalt göra en annan tolkning, om förutsättningarna ser annorlunda ut.
SDF Norra Hisingen, Förskole- och Grundskoleförvaltningen beskriver att flera delar som idag återfinns under avsnitt 3.1 ”Före placering” gäller fler situationer varför dessa delar bör tidigareläggas för att minska risken för missuppfattning av frågor om t.ex. anmälningsplikt och sekretess.
SDF Östra Göteborg och Grundskoleförvaltningen anger att de gemensamma utvecklingsområdena behöver kompletteras med klargöranden om tid och ansvar för respektive utvecklingsområde. Förskolförvaltningen och ungdomsfullmäktige framhåller att ett av utvecklingsområdena bör vara att stärka det främjande och förebyggande arbetet i syfte att förhindra att en större problematik utvecklas. Ungdomsfullmäktige önskar också att bemötande och delaktighet anges som ett gemensamt utvecklingsområde.
Grundskoleförvaltningens gör också bedömningen att det finns fler och mer övergripande utvecklingsområden utifrån överenskommelsens ingång i övrigt.
Grundskole- förskole och utbildningsförvaltningen anger att beskrivningarna av förskolans uppdrag, elevhälsans medicinska insats och grundskolans uppdrag (bilaga 2) bör skrivas om då den bland annat innehåller begrepp som inte används. Särskilt påpekas att aktuell benämning för den diagnos som tidigare benämndes utvecklingsstörning är intellektuell funktionsnedsättning. Förslag till ny text lämnas i yttrandena.
SDF Norra Hisingen framhåller att tillägg för öppen förskola bör göras i bilaga 2 och grundskoleförvaltningen menar att en beskrivning av KAA (det kommunala aktivitetsansvaret) också bör finnas med bland de beskrivna verksamheterna.
Stadsledningskontorets bedömning
En av vården och omsorgens största utmaningar är att samordna insatserna till brukarna. Bristande samordning kan leda till en försämrad upplevelse för brukarna, i vissa fall också till en kvalitativt sämre vård eller omsorg. Om vården och omsorgen inte samtidigt ger möjlighet till delaktighet och medskapande i samordningen kan det få oönskade konsekvenser. En välfungerade samverkan är nödvändigt för att överbrygga dessa svårigheter. Att ha övergripande styrdokument för de samverkande huvudmännen är därför av stor vikt. Dessa styrdokument måste vara tydliga och lätta att tillämpa för de som omfattas av dem.
Sammanslagningen av två överenskommelser till en
Förslaget till överenskommelse anses fortfarande har två tydliga spår och upplevs inte som en sammanhängande överenskommelse. Den del av överenskommelsen som rör en trygg och säker vård för placerade barn har en avsevärt högre konkretions- och detaljeringsgrad än överenskommelsens övriga delar. Om överenskommelsen ska fungera som en helhet krävs en samordning vad gäller nivå och grad av styrning. Det generella samverkansarbetet blir inte lika tydligt definierat och riskerar att inte upplevas som lika bindande för parterna som i nuvarande Västbusriktlinje.
I förslaget till överenskommelse saknas barnrättsperspektivet. Det bör med genomgående framgå i dokumentet att barnet är rättighetsbärare i de processer som beskrivs.
Texten som berör samtycke bör omformuleras så att denna också omfattar delaktighet och inflytande för den enskilde. Avsnittet beskriver inte i tillräckligt hög grad barn, unga och vårdnadshavares rättigheter avseende delaktighet, inflytande i processerna kring samordning, planering och genomförandet av insatser. Begrepp som används i olika styrdokument och som poängterar den enskildes rätt till delaktighet och inflytande behöver ha innehåll och mening för att vara vägledande.
Överenskommelsen bör beskriva hur parterna i samverkan gemensamt ska säkra att barn och ungas ges möjlighet att vara delaktiga i planering och beslut, att de ges möjlighet att utöva sin rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör hen. Barn under 18 år kan också under vissa omständigheter självständigt förfoga över sekretessen gällande sin egen person varför nuvarande formulering är missvisande.
Främjande och förebyggande insatser
Det främjande och förebyggande perspektivet lyfts inte fram i tillräckligt hög grad i dokumentet som helhet. Överenskommelsen i nuvarande form har som ovan konstaterats ett tydligare fokus på placerade barn och unga än på den bredare målgruppen, sett till innehållets mängd och detaljeringsgrad. Det finns en risk att utformningen av dokumentet leder till att den bredare målgruppen hamnar i skymundan och inriktningen mot främjande och förebyggande insatser blir otydlig.
Tydlighet kring strukturer för samverkan
Överenskommelsen avser förtydliga verksamheternas ansvar och anger struktur och form för samverkan kring barn och unga med behov av insatser från både kommun och region.
Den nu föreslagna ordningen innebär dock att varje delregionalt område ska utforma sitt arbete enligt lokala förutsättningar. Varje område måste konkretisera arbetet och förtydliga vad som ska åstadkommas. Det är rimligt att lokala förutsättningar beaktas i samband med att lokala och delregionala rutiner tas fram, men samtidigt finns en förhållandevis samstämmig bild både lokalt, regionalt och nationellt vad gäller utmaningarna i samverkan mellan överenskommelsens parter. En ökad tydlighet i den länsövergripande överenskommelsen är önskvärd för att bättre fungera som vägledning för de delregionala dokumenten som ska arbetas fram. Överenskommelsen hade med fördel kunnat tydliggöra en vägledande tolkning av de huvudsakliga ansvarsområdena för verksamheter inom respektive huvudman, samt hur de förhåller sig till varandra. En vägledande tolkning möjliggör att delregionalt eller lokalt göra en annan tolkning, om förutsättningarna ser annorlunda ut.
Samordnad individuell planering och Västbus, begrepp och innehåll
Västbus har utgjort en plattform för samverkan, och begreppet är välkänt. SIP-möte är enligt förslaget den samverkansplattform som nu ska användas. En tydligare markering avseende SIP-mötets roll som samverkansplattform hade fungerat förtydligande.
Överenskommelsen avser att ersätta riktlinjerna för Xxxxxxx och begreppet Västbus försvinner därmed. SIP-begreppet är inte väl känt inom skolan då lagstiftningen rörande SIP återfinns i SoL och HSL. Att inkludera skolan som initiativtagare till SIP i överenskommelsen är positivt, men begreppet SIP upplevs inte av skolan som helt relevant. Kommunikation kring överenskommelsen och SIP behöver ta hänsyn till detta.
Samverkansstrukturer tar lång tid att etablera, och begreppet Västbus är förhållandevis välkänt och tydligt. Kanske kan en liknande problematik minimeras genom att begreppet Västbus bibehålls i en övergångsperiod, och att kommunikation tydliggör att överenskommelsen samt därtill kopplat material ersätter tidigare material som har haft koppling till riktlinjen för Västbus.
Bland motiven för att omarbeta riktlinjerna för Västbus återfinns hänvisning till Skolverkets och Socialstyrelsens gemensamma regeringsuppdrag rörande tidiga, samordnade insatser (TSI). Överenskommelsens rubriker och begreppsapparat föreslås kunna harmoniseras med TSI för ökad relevans och precision också för skolsektorn.
Överenskommelsen tydliggör att skolan ska ha samma möjligheter att kalla till SIP-möte som övriga berörda verksamheter. Detta är en positiv förändring som har efterfrågats.
Däremot är formuleringen som rör denna förändring otydlig. Det bör också klargöras om utbildningssektorn ska omfattas av den riktlinje för samordnad individuell plan, SIP, som redan reglerar regionen och socialtjänstens ansvar för SIP-samverkan.
I nuvarande riktlinjer för Xxxxxxx står det att möte ska äga rum inom tre veckor. I förslaget till överenskommelse har denna skrivning tagits bort och ersatts med ”så snart som möjligt”. Samtidigt återfinns tidsgränsen om 3 veckor i den för regionen och socialtjänsten gällande riktlinjen för samordnad individuell plan vilket leder till att enbart utbildningssektorn inte omfattas av tidsgränsen. Utan en tidsram finns risk att kallelse och nätverksmöte prioriteras bort. Därmed finns också risk för att barnet inte får insatser i rätt tid.
Målgrupp och parter för samverkan
Målgruppen anges till ”Barn och unga t.o.m. 20 år, oavsett diagnos eller funktionsnedsättning, som behöver samordnade insatser och tvärprofessionell kompetens från olika verksamheter inom VGR och kommunerna.” Bisatsen ”oavsett diagnos eller funktionsnedsättning” föreslås strykas.
Överenskommelsen bör kompletteras med en beskrivning av på vilket sätt privata utförare och vårdgivare eventuellt omfattas av överenskommelsen och hur respektive huvudman eventuellt bör och kan binda de privata aktörerna till överenskommelsen.
Utformning av text och bilagor
I den del av förslaget till överenskommelse som handlar om placering utanför hemmet beskrivs ”anmälningsplikt” samt ”sekretess och samtycke”. Dessa rubriker och text bör flyttas till början av dokumentet då de är allmängiltiga.
Den text i bilaga två som berör kommunens ansvar måste ses över så att begrepp och uttryck stämmer med skollagen och läroplanerna, till exempel är skolhälsovård ett begrepp som inte längre används utan har ersatts av elevhälsans medicinska insats (EMI), IBIC bör ändras till BBIC. De delar som rör skolans och förskolans verksamheter måste skrivas om så att texten stämmer överens med gällande rätt.
Det kommunala aktivitetsansvaret (KAA) som verksamhet bör lyftas fram när det handlar om verksamheter inom kommunen som berörs av överenskommelsen. Ungdomar som befinner sig inom KAA har ofta en situation och en historik av problematik som kräver samordnade insatser av flera aktörer. Även den öppna förskoleverksamheten bör beskrivas i bilaga 2.
Bilaga tre med lagtexthänvisningar upplevs som för omfattande och syftet och behovet av bilagan är oklar.
De angivna utvecklingsområdena är mycket specifika och det kan diskuteras om dessa är de områden som bör prioriteras. Göteborgs Stads ungdomsfullmäktige lyfter till exempel fram att kommunen och regionen gemensamt bör arbeta med hur bemötandet av och delaktigheten för barn och unga kan förbättras. Samverkan i det främjande och förebyggande verksamheter är också en prioriterad fråga. De gemensamma utvecklingsområdena behöver kompletteras med klargöranden om tid och ansvar för respektive utvecklingsområde.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en överenskommelse inom området är viktig för att samverkan och samordningen inom området ska fungera. Ett antal oklarheter finns dock i nuvarande förslag och överenskommelsen behöver i flera hänseenden förtydligas.
Xxxxxxx Xxxxxxx Direktör Välfärd och Utbildning | Xxx Xxxxxxx Stadsdirektör |
Samverkan för barns och ungas bästa - överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
Innehållsförteckning
1.5 Omfattning och avgränsning 4
3 Trygg och säker vård för barn och unga placerade utanför det egna hemmet 7
3.3 I samband med avslut av placering 12
4.1 Tillämpning och implementering 12
4.2 Avvikelser och kvalitetsutveckling 12
5 Gemensamma utvecklingsområden 13
Överenskommelse om samverkan för barns och ungas bästa
Rätten till bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa är en av de grundläggande rättigheterna för barn enligt FN:s barnkonvention. Många barn och unga med sammansatta och/eller komplexa behov får inte sina behov av stöd, vård och behandling tillgodosedda fullt ut. De faller inte sällan mellan stolarna då många verksamheter är involverade och ansvariga för olika insatser. Detta gäller särskilt barn som är placerade i samhällets vård (familjehem, hem för vård och boende, HVB, m.fl.). Ofta har dessa barn inte heller tagit del av samhällets generella och förebyggande hälsovård och som grupp har de sämre fysisk och psykisk hälsa än barn i allmänhet.
Xxxxxxx riktlinjer för barn och unga med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik antogs i Västra Götaland 2005. Riktlinjerna reglerar samarbete mellan de 49 kommunerna och Västra Götalandsregionen. Väsbus reviderades 2012. Sedan dess har nya regelverk tillkommit i form av lagstiftning, Socialstyrelsens och Skolverkets anvisningar samt regionala avtal och överenskommelser, vilket medför att det inte längre finns behov av separat reglering i Västbus riktlinjer.
I Socialtjänstlagen, SoL, och Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, finns en generell skyldighet att samverka kring barn och unga på individnivå när behov finns av insatser från både kommun och region.
Alla barn har rätt att få få sina behov av hälso- och sjukvård tillgodosedda. Både Västra Götalandsregionens (VGR) hälso- och sjukvård och kommunernas socialtjänst har här ett långtgående ansvar. Barn och unga som är placerade i samhällsvård har ofta särskilt stora behov av hälso- och sjukvård och därför infördes nya bestämmelser 2017 i både SoL och HSL, om att kommuner och landsting ska ingå överenskommelser om samarbetet kring barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
En ny lag, Lag om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, anger att landstinget på initiativ av socialnämnden ska erbjuda en hälsoundersökning i anslutning till en placering av barn och unga. Detta ska göras utöver bestämmelserna i HSL och Tandvårdslagen. I SoL anges en motsvarande skyldighet för socialnämnden att underrätta landstinget om placeringen, om det inte är uppenbart onödigt. Vidare ska överenskommelse ingås mellan landsting och kommuner om samarbetet gällande hälsoundersökningarna.
Överenskommelsen ska främja samverkan, samarbete och samordning mellan berörda verksamheter samt tydliggöra varje parts ansvar för olika insatser.
Behov av stöd, vård och behandling för barn och unga ska fångas upp och tillgodoses. Tidiga, samordnade, och vid behov, integrerade insatser ska motverka svåra och komplexa problem senare i livet. Inga barn eller ungdomar ska falla mellan stolarna.
Xxxxxx, den unge och i förekommande fall, vårdnadshavare ska i möjligaste mån ges tillfälle att påverka stöd- och vårdinsatserna.
Barn och unga som är placerade i samhällsvård har samma rätt till kontinuerlig skolgång och hälso- och sjukvård samt tandvård som alla andra barn. Detsamma gäller för stöd i skolarbetet, stöd i den dagliga livsföringen och miljöanpassningar i hem och skola.
Västra Götalandsregionen (VGR) och samtliga 49 kommuner i Västra Götalands län.
Barn och unga t.o.m.20 år, oavsett diagnos eller funktionsnedsättning, som behöver samordnade insatser och tvärprofessionell kompetens från olika verksamheter inom VGR och kommunerna.
Avsnitt 3 behandlar särskilt barn och unga som placerats i samhällsvård; i familjehem, på HVB (hem för vård och boende), SiS (Statens institutionsstyrelse) särskilda ungdomshem, jourboenden och stödboenden, med stöd av SoL, LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga) eller LVM (Lag om vård av missbrukare i vissa fall).
1.5 Omfattning och avgränsning
I Västra Götaland utgör Hälso- och sjukvårdsavtalet grunden för samverkan och ansvarsfördelning mellan VGR:s hälso- och sjukvård och kommunernas hälso- och sjukvård och socialtjänst. Till Hälso- och sjukvårdsavtalet-avtalet är underavtal och överenskommelser kopplade, varav nedanstående är särskilt relevanta för denna överenskommelse.
Överenskommelse om samarbete kring personer med psykisk funktionsnedsättning och personer med missbruk är ett underavtal till Hälso-och sjukvårdsavtalet och reglerar ansvar och samverkan för personer med psykisk funktionsnedsättning och/eller missbruk (inkl. missbruk av spel om pengar). I överenskommelsens avsnitt 3.4 och 3.5 finns särskilt angivet vad som gäller för barn och unga samt placeringar utanför det egna hemmet. Det finns också en överenskommelse för Samverkan vid in- och utskrivning från sluten hälso- och sjukvård som omfattar regler och rutiner för in- och utskrivning vid somatisk och psykiatrisk sjukhusvård. Riktlinje för Samordnad individuell plan, SIP omfattar vägledning, stödmaterial och regler för hur samordnad individuell planering ska genomföras
Denna överenskommelse, Samverkan för barns och ungas bästa, fullgör i Västra Götaland lagstiftningens krav på överenskommelser om samverkan kring placerade barn respektive hälsoundersökningar (se avsnitt 1.1 Bakgrund) och ersätter Xxxxxxx tidigare riktlinjer.
Överenskommelsen förtydligar verksamheternas ansvar och anger struktur och form för samverkan kring barn och unga med behov av insatser från både kommun och region, i den mån det inte regleras i andra avtal och överenskommelser. Samarbetet i samband med placeringar utanför hemmet behandlas särskilt och överenskommelsen omfattar rutiner för lagstadgade läkarundersökningar, hälsoundersökningar och undersökningar av tandhälsa i samband med placering i samhällsvård.
Överenskommelsen reglerar respektive huvudmans åtaganden (kommun-region) och inte huvudmännens interna organisering och ansvarsfördelning.
2020-07-01 – 2022-12-31.
En uppföljning ska genomföras efter ett år. Om ingen part skriftligen sagt upp överenskommelsen senast 9 månader innan giltighetstiden upphör förlängs överenskommelsen med ytterligare två år.
Respektive huvudmans ansvar bestäms av gällande lagstiftning. Preciseringar och förtydliganden har gjorts i avtal och överenskommelser på länsnivå (avsnitt 1.1), vilka reglerar ansvarsfördelning mellan VGR:s hälso- och sjukvård och de 49 kommunernas hälso- och sjukvård och socialtjänst. Detaljer i dessa avtal och överenskommelser upprepas inte i denna överenskommelse.
Denna överenskommelse skiljer sig åt genom att ange skolan/förskolan som en likställd samverkanspart. Orsaken är att ett barns eller ungdoms skolgång och hälsa påverkar varandra ömsesidigt och en fungerande och fullföljd skolgång ger förutsättningar för god hälsa hos barn och unga samt förebygger problem senare i livet. Skolan är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn när det gäller psykisk, fysisk och social hälsa hos barn och ungdomar.
Barn och unga i samhällets vård tillhör de mest utsatta. Därför har Socialstyrelsen och Skolverket tillsammans utarbetat en vägledning om placerade barns skolgång och hälsa i syfte att ge ett praktiskt kunskapsstöd till socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Samma myndigheter har tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten tagit fram en modell för hur skola och socialtjänst ska samverka för att kunna ge placerade barn och unga kontinuitet i skolgången och en bättre skolförankring, SAMS.
En huvudman får enligt lag inte överskrida sina befogenheter och utföra uppgifter som ligger utanför sitt kompetensområde. Det är därför viktigt att huvudmännens personal har god kunskap om sitt eget och sina samverkansparters ansvarsområden.
Xxxxxxx/den unges ansvariga kontakter inom socialtjänst, VGR och skola ska samarbeta kring sina insatser i syfte att säkerställa att barn och unga i behov av samordnade insatser får tillgång till tvärprofessionell hjälp. Samverkan ska ske på alla nivåer, från förebyggande och hälsofrämjande arbete till specialistvård. Skyldigheten att samarbeta omfattar alla berörda verksamheter som möter barn och unga, oavsett vårdnivå.
2.2.1 Samordnad individuell planering, SIP – samverkan kring den enskilde
SIP är det verktyg som anger vilka hälsa, vård- och omsorgsinsatser som ska genomföras och vilken huvudman och verksamhet som har ansvar för resp. insats.
⮚ I Västra Götaland ingår skolan (samtliga förskole- och skolformer) i SIP-process på samma villkor som socialtjänsten och verksamheter inom VGR, när det gäller barn och unga.
⮚ Åtagandet innebär en skyldighet att vid behov initiera och kalla till SIP-möte samt skyldighet att medverka i SIP-möten och uppföljningsmöten.
⮚ Skyldigheten att medverka i SIP gäller huvudmännen - inte en enskild verksamhet. Om en verksamhet fått en kallelse och bedömer att man inte är rätt instans så åligger det verksamheten att inom huvudmannen, eller eventuell privat utförare, hitta rätt instans/verksamhet. Den kallade verksamheten kontaktar då den sammankallande parten för att klargöra behovet, för att avgöra vem/vilken instans/verksamhet inom huvudmannen som ska ha kallelsen och meddelar därefter vem/vilken instans/verksamhet som är lämplig deltagare på mötet.
⮚ I de fall barnet/den unge inte är känd alls hos huvudmannen avgör huvudmannen vem/vilka som ska delta på SIP-mötet. Om den som mottagit kallelsen SIP-möte inte hittar någon annan som ska delta åligger det mottagaren av kallelsen att delta på mötet.
⮚ Utgångspunkten är att barnet/vårdnadshavare/den unge deltar i planeringen och att hen är delaktig och har inflytande över de planerade insatserna, utifrån sina upplevda behov och önskemål
⮚ SIP-möte ska hållas så fort som möjligt efter det att behovet av samordning uppmärksammats och involverade verksamheter har att prioritera närvaro
Av SIP ska framgå
• Vilka behov den barnet/den unge har
• Vilka insatser som ska genomföras
• De inblandade huvudmännens ansvar för resp. insats, angivet på verksamhetsnivå
• Vilka insatser som ev, ska utföras av annan än kommunen eller region
• Vem som har huvudansvar för planen
• När planen ska följas upp Planeringen ska dokumenteras skriftligt.
Huvudmännens deltagande i SIP ersätter inte skyldigheten att göra orosanmälan (se avsnitt 3.1.1).
2.2.2 Ledningsstruktur för styrning av samverkan – organisatorisk samverkan
För samverkan för barns och ungas bästa krävs styrning på regional, delregional och lokal nivå. Det är viktigt att chefer och verksamhetsföreträdare träffas för att säkerställa ett gott samarbetsklimat och samsyn. Samverkan mellan huvudmännen ska präglas av öppenhet, relevant ömsesidig information och ett lösningsfokuserat synsätt. I styrningen ingår att följa upp och efterfråga resultat.
Samverkan förutsätter god kännedom om både den egna och samverkansparternas uppdrag och ska kännetecknas av respekt för varandra. Ett medel för att uppnå detta är gemensam kompetensutveckling över huvudmannagränserna.
Styrningen av samverkan enligt denna överenskommelse följer den fastställda ledningsstrukturen för samverkan inom vård och omsorg i länet. På regional nivå finns Vårdsamverkan Västra Götaland, VVG. På delregional finns sex vårdsamverkansområden med var sin ledningsgrupp. På motsvarande sätt finns lokala ledningsgrupper i varje kommun. I de olika ledningsgrupperna sitter företrädare för kommunerna, primärvården och sjukhusen. På delregional och lokal nivå ska ledningsgruppen eller en särskild temagrupp ha ett uttalat ansvar för att driva samverkan kring barn och unga. Den har att främja kunskap och kompetens hos berörda verksamheters personal och ska vid behov genomföra gemensam, verksamhetsöverskridande kompetensutveckling. Både den delregionala och lokala nivån har ett ansvar för att tillskapa rutiner för samverkan kring barn och unga, i de fall det behövs.
3 Trygg och säker vård för barn och unga placerade utanför det egna hemmet
-riktlinjer för insatser, samverkan och ansvarsfördelning
Riktlinjerna ska säkerställa att barn och unga som är placerade utanför hemmet får tillgång till adekvat hälso- och sjukvård, såväl somatisk som psykiatrisk, och tandvård samt att hälsoundersökningar, läkarundersökningar och tandhälsoundersökningar genomförs systematiskt vid placeringar i samhällets vård. Dessa riktlinjer berör i första hand regionen och kommunernas socialtjänst.
3.1.1 Anmälningsplikt
Enligt XxX är alla myndigheter och yrkesverksamma vars verksamhet berör barn och unga skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Även annan personal (än de som direkt arbetar med barn) inom statliga myndigheter och personal inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet och socialtjänsten, vuxenutbildning samt statliga myndigheter. Anmälningsplikten gäller också enskild verksamhet gällande barn och unga samt all annan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
Socialtjänsten bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Socialnämnden får också informera den som gjort anmälan om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Sådan information ska ges på begäran, om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt.
Enligt LVM är en läkare som i sin verksamhet kommer i kontakt med en missbrukare som kan antas vara i behov av vård för sitt missbruk eller dess medicinska konsekvenser eller har behov av omedelbart omhändertagande, skyldig att anmäla det till socialtjänsten. Anmälningsplikten gäller för läkare i både offentlig och privat regi under förutsättning att missbrukaren inte kan beredas vård genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Läkaren har med andra ord anmälningsplikt om patienten inte vill vårdas för sitt missbruk eller för allvarliga komplikationer av missbruket eller om det uppstår allvarlig fara för patientens hälsa om vård inte kan genomföras.
3.1.2 Samordningsansvar
Socialtjänsten i barnets/den unges hemkommun har huvudansvaret för samordning och planering av vården och för att tillse att insatser från olika aktörer genomförs enligt planeringen. Samordningen genomförs och dokumenteras i en Samordnad individuell plan, SIP. Socialtjänstens ansvar för placerade barn och unga är tydligt och XxX anger att socialtjänsten ska verka för att barn får den hälso- och sjukvård som de behöver. Den vårdplan respektive genomförandeplan som socialtjänsten ska upprätta enligt SoL vid en placering av barn och unga, ska även omfatta insatser och åtgärder som andra huvudmän ansvarar för, bl.a. hälso- och sjukvårdens planerade insatser.
3.1.3 Sekretess och samtycke
Generellt råder sekretess mellan myndigheter. Det betyder att samtycke måste inhämtas från vårdnadshavare eller från ungdomen själv om hen är över 18 år och olika verksamheter behöver samverka kring barnet/ungdomen, t.ex. Vid informationsöverföring och upprättande av en Samordnad individuell plan, SIP. Om barnet har två vårdnadshavare ska båda ska samtycka.
Samtycket bör ske skriftligt (samtyckesblankett finns i SiP-riktlinjen), men kan även vara muntligt. Samtycket ska dokumenteras i journal/akt. Samtycke får bara avse särskilt angivna situationer och kan därför behöva inhämtas vid upprepade tillfällen före och under en placering. Samtycket kan när som helst återkallas av den enskilde.
Barn under 18 år bör informeras och ges möjlighet att lämna sina synpunkter på informationsöverföring och samverkan mellan myndigheter. Barnets inställning ska beaktas och tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad, men det är vårdnadshavarnas ställningstagande som är juridiskt bindande.
Samtycke krävs inte vid barnavårdsutredningar eller utredning om tvångsvård och motsvarande har hälso- och sjukvården uppgiftsskyldighet i dessa fall. Det finns alltså inga sekretesshinder så länge uppgifterna lämnas inom ramen för en utredning
3.1.4 Kommunikation mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård
Socialtjänsten behöver vid upprepade tillfällen kontakta hälso- och sjukvården i samband med placeringar av barn och unga i. Det gäller under utredningen, vid konsultationer, inför läkarundersökning i samband med LVU- och LVM ansökningar, hälsoundersökningar, SIP-möten, uppföljning av planerad vård och avslut av placeringen. Hälso- och sjukvården kan behöva kontakta socialtjänsten under pågående vård t.ex. i samband med förändrade behov hos barnet/den unge eller att vården inte fullföljs från patientens sida. Därför behöver kontaktvägarna mellan verksamheterna vara smidiga.
Socialtjänsten ska inför och under placeringen till aktuella vårdgivare lämna, och ajourhålla, kontaktuppgifter om ansvarig tjänsteman inom socialtjänsten. Motsvarande ska hälso- och sjukvården fortlöpande meddela socialtjänsten om förändringar av vården och aktuella kontaktuppgifter till aktuella vårdgivare.
3.1.5 Socialtjänstens utredning
Socialnämnden i barnets/den unges hemkommun är den myndighet som utreder och fattar beslut om placering utanför barnets/ungdomens egna hem. Socialtjänsten ska utan dröjsmål inleda utredning efter att den genom ansökan, anmälan eller på annat fått uppgifter som kan föranleda någon åtgärd. Beslut om att inleda eller inte inleda utredning ska ske inom 2 veckor efter att en anmälan kommit in. Utredningen ska i normalfallet vara klar senast fyra månader efter att den inletts. Lagens tidsramar innebär att hälso- och sjukvården måste agera skyndsamt vid socialtjänstens konsultationer.
För att utreda barnets/ungdomens behov av hjälp, stöd och behandling använder socialtjänsten sig av oftast av Socialstyrelsens heltäckande utredningsmodell Barns behov i centrum, BBIC. BBIC syftar till att stärka barnperspektivet och delaktigheten för barn och unga. Materialet utgår från barnets behov och ger den sociala barn- och ungdomsvården en enhetlig och evidensbaserad struktur för handläggning, genomförande och uppföljning.
Socialtjänsten ska eftersträva att placeringar planeras i samråd med barnet, ungdomen och vårdnadshavare, men när frivilliga insatser inte är möjliga enligt SoL, kan socialtjänsten, om behövligt, ansöka om tvångsvård enligt LVU eller LVM hos förvaltningsrätten.
3.1.6 Konsultation
I samband med utredning har socialtjänsten ofta behov av att hämta in uppgifter från andra myndigheter som t.ex. hälso- och sjukvården. Samtycke från vårdnadshavare eller ungdomen själv ska eftersträvas, men socialtjänsten har befogenheter att ta nödvändiga kontakter även utan samtycke om det finns oro för barnets situation (se avsnittet 3.1.3).
⮚ Rutin för konsultation och utlåtande
IBIC:s stödmaterial används för socialtjänstens konsultation respektive hälso- och sjukvårdens skriftliga utlåtanden.
Konsultationsstödet består av frågor som är tänkta att ställas muntligt av den utredande handläggaren till den personal som har kontakt med barnet:
• Konsultation pågående vårdkontakter
Om skriftligt utlåtande behövs finns mallar för hälso- och sjukvårdens resp. tandvårdens utlåtande till socialtjänsten. Dessa mallar kan också användas som dokumentation av hälso- resp. tandhälsoundersökningar. Om det redan finns ett skriftligt underlag hos sjukvårds-
/tandvårdsenheten, som motsvarar utlåtandet kan det användas i stället.
• Utlåtande från hälso- och sjukvården
3.2.1 Läkarundersökning vid LVU eller LVM
Vid ansökan om tvångsvård ska socialtjänsten till sin utredning, lämna med ett läkarintyg till rätten som redogör för eventuella medicinska risker eller hinder för placeringen. Det framgår inte av lag eller föreskrifter hur omfattande läkarundersökningen ska vara, men den är vanligtvis inte lika heltäckande som en hälsoundersökning enligt den nya lagen. Barn och unga kan därför även ha behov av en hälsoundersökning.
VGR har kostnadsansvaret för undersökning och intyg. Ingen avgift tas ut av kommun eller patienten.
⮚ Rutin för läkarundersökning
Socialtjänsten ska i samband med tvångsvård enligt LVU eller LVM vända sig till den vårdcentral som den unge är listad på, i annat fall närmaste vårdcentral, för genomföra läkarundersökningen. BBIC:s information vid LVU används av socialtjänsten och lämnas till berörd personal inom hälso- och sjukvård. Det åligger vårdcentralen att skyndsamt utfärda läkarintyget. Vid behov ska den vårdcentral som lämnat uppgifterna bistå socialtjänsten med tolkning av uppgifterna i intyget. Om detta inte är möjligt ska närmaste Barn- och ungdomsmedicinska mottagning (BUM) vara tillgänglig för konsultation.
3.2.2 Hälsoundersökning och undersökning av tandhälsa
Socialtjänsten ska, om det inte är uppenbart onödigt, initiera en hälsoundersökning omfattande fysisk och psykisk hälsa samt tandhälsa enligt rutiner nedan. Syftet är att hälsoundersökningen ska ge underlag för en medicinsk bedömning av barnet eller den unges behov av hälso- och sjukvård och tandvård. Bedömningen kan komma att föranleda fortsatt vård och behandling under placeringen.
Hälso- och tandhälsoundersökningen kan också vara en del av underlaget till den vårdplan eller den
genomförandeplan som socialnämnden är skyldig att upprätta. Vid akuta placeringar får undersökningarna utföras efter placeringen på den nya orten.
VGR har kostnadsansvaret för undersökning och intyg. Ingen avgift tas ut av kommunen eller patienten.
⮚ Rutin för hälsoundersökning
Socialtjänsten ska i samband med en placering erbjuda barnet/den unge en hälsoundersökning om det inte är uppenbart onödigt. Socialtjänsten ska aktivt motivera till att en hälsoundersökning genomförs. Undersökningen kan anses uppenbart onödig om barnhälsovårdens och skolhälsovårdens hälsokontroller genomförts enligt plan; om skolgången skett utan anmärkning; om elevhälsa eller aktuella vårdgivare har färska uppgifter om ett gott allmänhälsotillstånd eller om barnet/den unge det senaste året genomgått en hälsoundersökning (inklusive Migrationsverkets hälsoundersökning av asylsökande).
Socialtjänsten kontaktar närmaste Barn- och Ungdomsmedicinska mottagning (BUM) för att genomföra hälsoundersökningen. Inför undersökningen ansvarar socialtjänsten för att BUM får tillgång till relevant information som kommit fram i utredningen. Tid för hälsoundersökning ska erbjudas skyndsamt. BBIC:s mall för hälsoundersökning ska användas. Om skriftligt utlåtande behövs används BBIC-mallen Utlåtande från hälso- och sjukvården, BUM ska vid behov bistå socialtjänsten med konsultation och tolkning av uppgifterna. Hälsoundersökningen ska mynna ut i en medicinsk bedömning av barnets behov. Där ingår åtgärd och förslag till uppföljning på vårdcentralen eller specialistmottagning, inklusive eventuella undersökningar och remisser (barn- och ungdomspsykiatri, barn-och ungdomsmedicin, tandvård (om inte särskild tandvårdsundersökning genomförs), röntgenundersökningar, uppföljning på vårdcentral mm).
Om hälsoundersökning inte gjorts före en placering, ska socialtjänsten kontakta landstinget på placeringsorten för att genomföra hälsoundersökningen. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har en förteckning med landstingens kontaktuppgifter för hälsoundersökningar i samband med placeringar av barn och unga.
⮚ Rutin för undersökning av tandhälsa
Socialtjänsten ska i samband med en placering ta kontakt med tandläkare på den klinik där den unge är listad och efterfråga när senaste besöket var, vilka behov som finns och om det pågår någon behandling. Om en ingen tandundersökning genomförts under det senaste året ska den unge erbjudas en tandundersökning. Om tandhälsan är eftersatt finns möjligheten att få ett tandvårdsutlåtande. BBICs konsultationsmaterial för tandvården samt blanketten Utlåtande från tandvården ska användas.
3.2.3 Samordnad individuell plan, SIP
I avsnittet 2.2.1 beskrivs SIP, som utgör grunden för planering av insatser i samverkan. I detta avsnitt redogörs för delar som särskilt handlar om placering av barn och unga.
I samband med utredning eller före planerad placering ska samordnad individuell planering ske. Vid akut placering ska SIP upprättas så snart som möjligt efter placeringen. Socialtjänsten är normalt sammankallande till SIP i anslutning till placeringar av barn och unga. Vid utskrivning från slutenvård är det dock primärvården, alternativt specialiserad öppenvård, som ansvarar för att kalla till SIP.
SIP är det verktyg som anger vilka insatser som ska ske före och under en placering och vilken verksamhet som har ansvaret för resp. insats. I anslutning till en placering ska i tillämpliga fall en
överenskommelse göras om kostnadsfördelning enligt Överenskommelsen om samarbete kring personer med psykisk funktionsnedsättning och personer med missbruk.
Av SIP ska vid placering av barn och unga framgå
• Vilka insatser den enskilde behöver
• De inblandade huvudmännens ansvar angivet på verksamhetsnivå
• Vilka insatser som ska utföras av annan än kommunen eller landstinget
• Vem som ansvarar för underrättelse och överföring av information till berörda verksamheter på placeringsorten
• Vem som har huvudansvar för planen
• Fast vårdkontakt utses
• När planen ska följas upp Planeringen ska dokumenteras skriftligt
Uppföljning av SIP ska ske med jämna mellanrum och allra senast vid förändringar som byte eller avslut av placeringen.
3.2.4 Överföring av information och ansvar
Följande gäller vid överföring av information i samband med en placering:
Socialtjänsten i den placerande kommunen ansvarar för att information om placeringen lämnas till ansvariga, aktuella verksamheter inom VGR:s hälso- och sjukvård respektive tandvård (även privata vårdgivare).
VGR ansvarar för att barnhälsovård, primärvård samt specialistsjukvård (vid pågående behandling) efter socialtjänstens information om barnets placering, i sin tur underrättar aktuella vårdenheter på den nya orten. Aktuella uppgifter och vårdplanering överlämnas till berörd vårdenhet på placeringsorten. Om det inte finns en pågående behandling, men ett behov har identifierats, ansvarar BUM för att remiss utfärdas.
Barnets/den unges valda tandvårdsklinik ska efter socialtjänstens information om placeringen, underrätta vistelsekommunens folktandvård för att göra en omlistning av barnet. För uppgifter om var barnet är listat kan närmsta hälso- och sjukvårdsnämnds kansli i Västra Götalandsregionen kontaktas.
All informationsöverföring ska ske skyndsamt. Vid omplaceringar eller hemgång ska samma rutiner för informationsöverföring genomföras.
3.2.5 Akutplaceringar
Vid akuta placeringar får hälsoundersökning, undersökning av tandhälsa och planering av ansvar och insatser, SIP, genomföras efter placeringen, i den nya vistelsekommunen. Detta ska ske snarast möjligt. Vid pågående vård och behandling på hemorten, behöver ansvarig vårdgivare medverka vid planeringen av vårdinsatser på den nya orten.
3.2.6 Fast vårdkontakt
Barn och unga, som placeras i familjehem och hem för vård och boende (HVB, inklusive SiS- institutioner), har ofta förbisedda hälso- och sjukvårdsbehov. Påträngande sociala behov och akuta problem har kanske under lång tid tagit all uppmärksamhet i anspråk. Svårigheterna har inte sällan komplicerats av tidigare separationer och byten av hemort. Därför bedöms i Västra Götaland, alla placerade barn och unga vara i behov av en fast vårdkontakt. Denne kan finnas på
barnets/ungdomens listade vårdcentral eller om så bedöms lämpligt, inom specialistvården. Kontakten ska vara namngiven och kan vara behandlande läkare eller annan i vården involverad legitimerad vårdpersonal. Hen utses i samband med upprättandet av SIP.
3.2.6 Mandat att påkalla sjukvård och närvara vi vårdtillfället
Vid en placering av minderåriga (under 18 år) utfärdar placerande socialtjänst en fullmakt till familjehemmet eller HVB, inkl. SIS. Fullmakten beskriver det mandat, familjehemmet eller institutionen har att påkalla vård och/eller närvara vid undersökningar eller behandlingstillfällen. Socialtjänsten avgör om barnets vårdnadshavare/föräldrar får påkalla vård eller närvara vid undersökning/behandling och ska informera den fasta vårdkontakten och annan stadigvarande vårdgivare om beslutet.
3.2.7 Uppföljning av placeringen
Socialtjänsten ska noga följa vården för de barn och unga som är placerade utanför det egna hemmet. Vården ska följas upp kontinuerligt och barns hälsa pekas i SoL ut som ett särskilt angeläget uppföljningsområde. Socialtjänsten ansvarar också för att insatser som planerats i den Samordnade individuella planen följs upp och att SIP vid behov revideras. Övriga aktörer har en skyldighet att medverka i uppföljningen.
3.3 I samband med avslut av placering
3.3.1 Planering för hemgång eller byte av placeringsort
Vid hemgång eller omplacering ansvarar socialtjänsten för att ny samordnad individuell vårdplanering genomförs och att ny SIP upprättas - givet att det fortfarande finns behov av insatser från båda huvudmännen. De riktlinjer och rutiner som beskrivits ovan ska då följas.
3.3.2 Uppföljning efter hemgång/omplacering
Socialtjänsten ska, om ny SIP upprättats inför hemgång/byte av placering, följa upp planeringen efter flytten. Socialtjänsten kan också, även utan samtycke, besluta om uppföljning av ett barns situation efter det att en placering i ett familjehem eller i HVB har upphört, om barnet bedöms vara i särskilt behov av stöd eller skydd. Uppföljningen ska i sådana fall avslutas inom två månader.
4.1 Tillämpning och implementering
Överenskommelsen ska verkställas på lokal nivå, nära brukaren. Detta förutsätter en organiserad delregional och lokal samverkan mellan huvudmännen så att överenskommelsen kan tillämpas lokalt.
Varje huvudman har att upprätta såväl egna som gemensamma lokala föreskrifter och rutiner, så att intentionerna och riktlinjerna i denna överenskommelse kan verkställas. De gemensamma delarna bör tas fram inom vårdsamverkan delregionalt och/eller lokalt.
För att implementera innehållet i denna överenskommelse bör information och utbildning för huvudmännens personal genomföras gemensamt i delregional vårdsamverkans regi.
4.2 Avvikelser och kvalitetsutveckling
Varje verksamhet ska ha ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Avvikelser som uppstår i samverkan mellan huvudmännens verksamheter ska rapporteras enligt länsgemensam rutin.
Delregional vårdsamverkan följer regelbundet upp avvikelser i samverkan i syfte att utveckla och säkra kvaliteten. Avvikelser på systemnivå identifieras och rapporteras till vårdsamverkan VG (VVG).
Delregional vårdsamverkan ska årligen lämna rapport till vårdsamverkan VG (VVG) med sammanställning och analys av avvikelser som hanterats av vårdsamverkansorganisationen.
Tvister mellan verksamheter i kommun och region ska i första hand lösas lokalt, av närmaste chef med mandat att fatta beslut i aktuell fråga. Om tvisten inte kan lösas lyfts frågan skyndsamt vidare inom respektive huvudmans linjeorganisation. Verksamheterna har ett gemensamt ansvar för att komma fram till en gemensam lösning där den enskildes behov sätts i första rummet. Om parterna ändå inte kan komma överens om en lösning, ska tvisten hanteras enligt rutiner i de delregional vårdsamverkansområdena.
I avvaktan på tvistelösning har parterna ett gemensamt ansvar att omgående komma överens om en tillfällig ansvarsfördelning. Vård och omsorg ska alltid säkerställas så att barnet/den unge inte kommer i kläm. Den långsiktiga lösningen kan komma att innebära ansvarsjustering och kostnadsreglering i efterhand.
Denna överenskommelse ska följas upp årligen i samband med att de delregionala vårdsamverkansgrupperna lämnar uppföljningsrapport till VVG om Hälso- och sjukvårdsavtalet. Uppföljningen ska redovisa genomförda implementeringsåtgärder, följsamhet till överenskommelsen och sammanställning av antal SIP och rapporterade avvikelser och tvister. Inför att överenskommelsen löper ut ska under första halvåret 2021 en översyn göras för att avgöra om förändringar behövs eller om överenskommelsen ska förlängas. Vid förlängning av överenskommelsen ska en mer ingående översyn av överenskommelsen ske 2023, inför att ny överenskommelse ska ingås.
5 Gemensamma utvecklingsområden
⮚ Säkrare och bättre kommunikationsvägar mellan socialtjänsten och VGR:s vårdenheter när det gäller barn och unga som vårdas utanför hemmet. Möjligheten att använda Samsa bör särskilt utredas.
⮚ Utreda förutsättningarna för samverkan kring upphandling av HVB-platser enligt Överenskommelsen om samarbete kring personer med psykisk funktionsnedsättning och personer med missbruk, avsnitt 5, och i samband därmed tydliggöra parternas ansvar för HSL-insatser i samband med placeringar.
⮚ Utarbeta en standard för läkarundersökning inför LVU. Mallen tas fram av VGR med inspel från kommunerna.
⮚ Utarbeta rutiner för SiS, VGR och kommunerna för att klargöra ansvaret för hälsoundersökningar och hälso- och sjukvårdsinsatser för ungdomar som är placerade på SiS- institutioner.
Bilaga 1: Definitioner
Samverkan
Sker inom och mellan olika enheter, myndigheter och samhällsaktörer. Det kan t.ex. handla om aktivt utbyte av information eller att planera gemensamma aktiviteter.
Samordning
Innebär att koordinera resurser och arbetsinsatser för att få högre kvalitet och större effektivitet i stödet, vården och omsorgen.
Samarbete
Är ett gemensamt bedrivet arbete som gäller en begränsad uppgift. Det kan handla om att olika yrkesgrupper hjälps åt med insatser till en enskild individ.
Samsyn
Är synonymt med konsensus och samstämmighet, dvs. ett likartat sätt att se på till exempel problem.
Samverkan, samarbete och samordning har en avgörande betydelse för att barn och unga ska få behandling, stöd och insatser utifrån sina individuella behov. En grundläggande del av samverkan är att den unge görs delaktig i planering, genomförande och uppföljning.
För att den unge personen ska få rätt stöd i vardagen behöver samverkan och samarbete på flera nivåer, mellan verksamheter, yrkesgrupper och olika huvudmän som ett landsting och en kommun. Det är viktigt att det finns planer och överenskommelser mellan aktörerna där ansvar befogenheter och resurser tydliggörs.
En framgångsrik samverkan handlar om styrning, struktur och samsyn och kan nås genom att exempelvis:
• Bygga upp och upprätthålla god kompetens kring samverkan inom organisationen
• Identifiera vad som underlättar samverkan
• Identifiera vad som försvårar samverkan
• Följa utvecklingen fortlöpande
Samordnad individuell plan (SIP)
En samordnad individuell plan (SIP) är ett dokument som ger en samlad beskrivning av alla pågående och planerade insatser för en person som behöver samordnade insatser från flera parter/aktörer. SIP ger en helhetsbild och förenklar för alla berörda. SIP är ett instrument för samverkan och används för att förbättra och tydliggöra de insatser som kräver samverkan.
Den enskildes delaktighet och inflytande är centrala i allt arbete med SIP. Det är den unges behov och önskemål som utgör utgångspunkt för planeringen. För minderåriga krävs samtycke av vårdnadshavare.
I Västra Götaland finns gemensamma riktlinjer för arbetet med SIP. I arbetet med barn och unga används de gemensamma dokument och mallar som är framtagna.
Sammanhållen vård och omsorg
För de individer som är i behov av mer omfattande insatser behövs en effektiv och sammanhållen vård- och omsorgsprocess. Det innebär att vården ska vara individanpassad, samordnad och kontinuerlig. Det ska ske i en obruten kedja av insatser som personer behöver oavsett huvudman eller inom en huvudman. Sammanhållen vård-och-omsorg handlar om det dagliga samarbete mellan olika yrkesgrupper som finns nära den unge och familjen. Ett sätt att samarbeta mellan olika yrkesgrupper kan ske i form av team som har bred kompetens t.ex. läkare med från olika specialiteter, sjuksköterska, kurator, fysioterapeut och socialarbetare.
Tvärprofessionell
Berör flera olika yrkeskategorier och professioner.
Bilaga 2: Viktiga delar i huvudmännens ansvar för barn och unga
– denna bilaga syftar till att beskriva övergripande ansvarsområden, den är på intet sätt fullständig och heltäckande. För utförlig information läs lagtexten i dess helhet.
Västra Götalandsregionens ansvar – hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvård är de åtgärder som till att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, och omfattar därför såväl sjukvården och hälsovården. I det svenska sjukvårdssystemet är ansvaret för hälso- och sjukvården delat mellan stat, landsting och kommun. Hälso- och sjukvården regleras i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), men inom en rad områden finns speciallagstiftning som, tillsammans med Socialstyrelsens föreskrifter, är styrande för verksamheten. Staten är ansvarig för den övergripande hälso- och sjukvårdspolitiken samt, via Socialstyrelsen, för tillsynen av all hälso- och sjukvård i riket.
Sedan 2013 är Inspektionen för vård och omsorg, XXX, ansvarig för tillsynen. Regionerna ansvarar för att organisera vården så att alla medborgare har tillgång till en god vård.
Mödrahälsovård
Mödrahälsovården erbjuds alla gravida. Verksamhetens mål är att främja hälsa hos mor och barn under graviditet och förlossning och att genom psykosocialt stöd ge mödrar och deras partner goda förutsättningar för ett ansvarstagande föräldraskap.
Barnhälsovård
Barnhälsovården erbjuds alla barn 0 – 6 år. Verksamhetens övergripande mål är att främja barnens hälsa, trygghet och utveckling genom att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn. Barnet följs genom regelbundna hälsokontroller och utvecklingsbedömningar. Föräldrautbildning erbjuds alla och föräldrastödet är både generellt eller riktat.
Ungdomsmottagning
Målgruppen för ungdomsmottagningar är ungdomar och unga vuxna upp till 24 år. Det är en s.k. lågtröskelverksamhet där ungdomar lätt ska få hjälp. Ungdomsmottagningens huvudområden är levnadsvanor och livsvillkor, samlevnad och relationer, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt psykisk hälsa. Huvudman för ungdomsmottagningen kan vara kommun eller region, var för sig eller tillsammans. För verksamheten finns ett huvudmannagemensamt inriktningsdokument som syftar till att beskriva uppdrag, mål och målgrupp samt principer för ansvar och kostnadsfördelning. Inriktningsdokumntet innebär en gemensam grund för ungdomsmottagningarna i Västra Götaland oavsett huvudmannaskap.
Primärvården - vårdcentraler och rehabenheter
Primärvården arbetar förebyggande och hälsofrämjande och riktar sig till alla i befolkningen. Vårdcentralen är den hälso- och sjukvårdsverksamhet som utan avgränsning vad gäller diagnoser, ålder eller patientgrupper svarar för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser.
Barn- och ungdomsmedicin (BUM)
XXX bedriver specialiserad sjukvård för barn och ungdomar upp till 18 år. BUM utför planerad undersökning och behandling i öppen och sluten vård av de flesta sjukdomar hos barn och ungdomar.
Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)
Barn- och ungdomspsykiatri är en del av den specialiserade vården för barn och unga med psykiatrisk problematik upp till 18 år. Utredning och behandling sker främst i öppen vård men akutvård och heldygnsvård bedrivs också.
Habilitering
Habiliteringen ger stöd, till barn, ungdomar och vuxna som har varaktiga funktionsnedsättningar och deras närstående. Målgruppen är personer med rörelsehinder, intellektuell funktionsnedsättning, autism eller förvärvar hjärnskada.
Vuxenpsykiatrin
Allmänpsykiatrin erbjuder vård till den vuxna befolkningen över 18 år och omfattar alla vårdplatser förutom barnpsykiatri och rättspsykiatri. Inom allmänpsykiatrin förekommer ofta subspecialisering i psykosvård, beroende- och missbruksvård, äldrepsykiatri, vård till personer med affektiva störningar och ätstörningsvård.
Regionala medicinska riktlinjer
Syftet med regionala medicinska riktlinjer (RMR) är att bidra till jämlik vård och utjämna skillnader i vården genom standardisering och att sprida nytillkommen kunskap. RMR riktas till vårdpersonal, verksamhets- och förvaltningschefer och hanterar delar av vården för ett specifikt diagnosområde eller för att förtydliga ansvarsfördelning mellan vårdnivåer.
Kommunen ansvar - socialtjänst
Socialtjänsten ansvarar för ett förebyggande socialt arbete riktat direkt till
barn, ungdomar och föräldrar. Socialtjänsten ansvarar också för myndighetsutövning, stöd och insatser för barn och unga enligt lagarna SoL, LSS samt tvångslagarna LVU, Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och LVM, Lagen om vård av missbrukare i vissa fall.
Tvångslagstiftningen kompletterar socialtjänstlagen och möjliggör tvångsvård, men utgångspunkten är alltid att motivera individer till frivilliga insatser. Den grundläggande principen i SoL är frivillighet och att insatser av socialtjänsten skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Socialtjänsten ska alltid inleda en utredning om de får information om att barnet är utsatt för våld eller andra övergrepp av en närstående, alternativt har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående.
SoL
Socialtjänsten har ett övergripande ansvar för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. När hjälp eller stöd inte räcker eller när barnet behöver skydd är det socialtjänstens uppgift att ingripa. Socialtjänsten ska i nära samarbete med hemmen bl a främja en allsidig personlighetsutveckling, en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdomar, och sörja för att barn och ungdomar får det skydd och stöd som hen behöver.
I frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa har socialtjänsten också ett huvudansvar för att se till att samverkan med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs kommer till stånd. Kommunernas organisation av socialtjänsten varierar vilket gör att ansvar kan ligga på olika verksamhetsområden i kommunen.
Varje insats av socialtjänsten vilar på en utredning, bedömning av barnets behov och beslut om bistånd. Det innebär att en ansökan om en specifik insats kan avslås om behovet kan bedöms tillgodoses på annat sätt. Ett biståndsbeslut kan överklagas. När en enskild person ansöker om en insats är socialtjänsten skyldig att göra en utredning. Vid en anmälan om barn som far illa är bedömer socialtjänsten om en utredning ska inledas. Utredningen ligger till grund för beslut om eventuella insatser.
Insatser inom socialtjänsten för barnet ska göras i samförstånd med barnet dess vårdnadshavare och anpassas efter barnets behov. Insatser kan ges i öppen regi eller genom att barnet placeras för i familjehem eller HVB-hem.
LSS
LSS är en rättighetslag som syftar till att den som har en funktionsnedsättning ska kunna leva sitt liv på samma villkor som alla andra. En insats enligt LSS förutsätter att den enskilde själv ansöker om den.
För att bli beviljad en insats enligt LSS måste barnet tillhöra den personkrets som definieras i lagen och ha behov av insatsen.
Kommunens ansvar - skola
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.
Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.
Förskola
Målgrupp för förskolan är barn 1-6 år. Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska
utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Enligt förskolans riktlinjer ska personalen uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling.
Förskoleklass/Grundskola/gymnasieskola/grundsärskola/gymnasiesärskola
Skolplikt gäller för nästan alla barn och unga som är bosatta i Sverige och börjar det året barnet fyller sex år och upphör för de allra flesta efter det nionde skolåret.
Skolans huvuduppdrag är värdegrunds- och kunskapsuppdraget och elevens rätt till utbildning gäller under hela skoltiden. I utbildningen ska hänsyn tas till elevernas olika behov. Skolan ska fortlöpande informera eleven och vårdnadshavaren om elevens utveckling.
Rektor har ansvar för att genomföra utbildningen enligt fastställda mål och tillgodose elevernas särskilda behov för att nå kunskapsmålen. Enligt skollagen kan elever som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav, för att de har en utvecklingsstörning eller hjärnskada, tas emot i
särskolan. Vårdnadshavaren ansöker om en plats i särskolan. Beslutet ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning.
Det kan förekomma att en elev för närvarande når de kunskapskrav som minst ska uppnås, men uppvisar andra svårigheter som gör att skolan av olika skäl bedömer att eleven längre fram under skoltiden kan få svårt att nå kunskapskraven. Det kan till exempel handla om en elev med en funktionsnedsättning, psykosocial problematik, psykisk ohälsa, svårigheter i det sociala samspelet, koncentrationssvårigheter samt upprepad eller långvarig frånvaro. Även i dessa fall kan eleven vara i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd.
Elevhälsan
Skollagen klargör att elevhälsan ska innehålla psykologiska, medicinska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av stöd och specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Rektor har ansvar för elevhälsan.
Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Elevhälsans arbete bedrivs på organisations-, grupp- och individnivå. Det ingår i elevhälsans generellt riktade arbete att främja elevers lärande, utveckling och hälsa, förebygga ohälsa och inlärningssvårigheter samt bidra till att skapa miljöer som främjar lärande, utveckling och hälsa. Hinder för en enskild individ ska undanröjas och åtgärder och anpassningar utifrån varje enskild elevs behov av särskilt stöd ska ges. Elevhälsans uppdrag är att främja, förebygga och stödja elevens utveckling mot skolans mål. Elevhälsan utför sjukvårdande behandlingsarbete vid smärre åkommor, men i övrigt är landstinget ansvarig för barnens vård och behandling.
Bilaga 3: Lagstiftning
Offentlighets- och sekretesslagen, OSL (2009:400)
Lagen innehåller bestämmelser om myndigheters handläggning vid registrering, utlämnande av och övrig hantering av allmänna handlingar. Den innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Lagen gäller för många personalgrupper i Sverige, bland annat personal inom hälso- och sjukvård och kommun.
Hälso- och sjukvårdslag, HSL (2017:30)
HSL reglerar åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och
skador. Målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården och vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Hälso- och sjukvårdslagen är en ramlag, inte en rättighetslag. Det innebär bl.a. att det inte går att överklaga om man till exempel inte får den läkare eller den utredning eller behandling man vill ha.
Patient lag (2014:821)
Patient lagen infördes 1/1 2015 med målet att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Patient lagen innehåller bland annat bestämmelser om tillgänglighet, information, samtycke, delaktighet, fast vårdkontakt och individuell planering, val av behandlingsalternativ och hjälpmedel, val av utförare samt personuppgifter och intyg.
Socialtjänstlagen, SoL (2001:453)
Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga. Där står även att socialnämnden, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, ska samverka med andra samhällsorgan, organisationer och andra som berörs.
Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Här avses också barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Insatserna ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och föreningar.
Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1993:387)
LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor, och att de får och kan påverka den hjälp och service de behöver i det dagliga livet. Socialnämnden ska fortlöpande följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service är. Verksamheterna ska vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter.
Kommunen ska samverka med organisationer som företräder människor med funktionsnedsättningar.
Skollagen (2010:800)
Skolans ansvar regleras i skollagen. Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans
som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling, för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Om det på något sätt framkommer att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Xxxxx av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Vidare står att ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.
Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT (1991:1128)
LPT innehåller de centrala bestämmelserna om psykiatrisk tvångsvård i Sverige. En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan samtycke. I vissa fall kan dock undantag göras från detta. Kriterier för tvångsvård enligt LPT är allvarlig psykisk störning, oundgängligt behov av psykiatrisk heldygnsvård och att patienten motsätter sig vård.
Lagen om vård av unga, LVU (1990:52)
Den som är under 18 år ska beredas vård enligt LVU om det kan antas att behövlig vård
inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård kan beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet, gör att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Vård ska också beslutas om den unge utsätter sin egen hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Även personer över 18 år (men inte 20 år) kan beredas vård under särskilda omständigheter beskriva i lagen.
Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM (1988:807)
LVM är en tvångslag som kompletterar Socialtjänstlagen. Lagen möjliggör sluten tvångsvård av vuxna missbrukare efter beslut av förvaltningsrätt. För missbrukare under 18 år ska istället LVU tillämpas. För dem som är 19–20 år kan det vara svårt att avgöra om 3 § LVU eller LVM skall tillämpas. Syftet med LVM är att motivera personen i fråga att istället medverka frivilligt till behandlingsinsatser.
Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU (1998:603)
Sluten ungdomsvård är en påföljd för brott för unga lagöverträdare som alternativ till fängelse. Straffet verkställs på ett särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). Straffet är tidsbestämt och kan vara mellan 14 dagar och upp till 4 år. Till skillnad från fängelsedömda kan inte den som blivit dömd till sluten ungdomsvård bli frigiven efter att två tredjedelar av strafftiden avtjänats.
Kommunstyrelsen
Det politiska samverkansorganet, SRO
Yttrande över remiss från Västkom - Samverkan för barns och ungas bästa, överenskommelse mellan Västra Götalands kommuner och Västra Götalandsregionen
En av vården och omsorgens största utmaningar är att samordna insatserna till brukarna. Bristande samordning kan leda till en försämrad upplevelse för brukarna, i vissa fall också till en kvalitativt sämre vård eller omsorg. Om vården och omsorgen inte samtidigt ger möjlighet till delaktighet och medskapande i samordningen kan det få oönskade konsekvenser. En välfungerade samverkan är nödvändigt för att överbrygga dessa svårigheter. Att ha övergripande styrdokument för de samverkande huvudmännen är därför av stor vikt. Dessa styrdokument måste vara tydliga och lätta att tillämpa för de som omfattas av dem.
Sammanslagningen av två överenskommelser till en
Förslaget till överenskommelse anses fortfarande har två tydliga spår och upplevs inte som en sammanhängande överenskommelse. Den del av överenskommelsen som rör en trygg och säker vård för placerade barn har en avsevärt högre konkretions- och detaljeringsgrad än överenskommelsens övriga delar. Om överenskommelsen ska fungera som en helhet krävs en samordning vad gäller nivå och grad av styrning. Det generella samverkansarbetet blir inte lika tydligt definierat och riskerar att inte upplevas som lika bindande för parterna som i nuvarande Västbusriktlinje.
Barnrättsperspektivet
I förslaget till överenskommelse saknas barnrättsperspektivet. Det bör med genomgående framgå i dokumentet att barnet är rättighetsbärare i de processer som beskrivs.
Texten som berör samtycke bör omformuleras så att denna också omfattar delaktighet och inflytande för den enskilde. Avsnittet beskriver inte i tillräckligt hög grad barn, unga och vårdnadshavares rättigheter avseende delaktighet, inflytande i processerna kring samordning, planering och genomförandet av insatser. Begrepp som används i olika styrdokument och som poängterar den enskildes rätt till delaktighet och inflytande behöver ha innehåll och mening för att vara vägledande.
Överenskommelsen bör beskriva hur parterna i samverkan gemensamt ska säkra att barn och ungas ges möjlighet att vara delaktiga i planering och beslut, att de ges möjlighet att utöva sin rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör hen. Barn under 18 år kan också under vissa omständigheter självständigt förfoga över sekretessen gällande sin egen person varför nuvarande formulering är missvisande.
Främjande och förebyggande insatser
Det främjande och förebyggande perspektivet lyfts inte fram i tillräckligt hög grad i dokumentet som helhet. Överenskommelsen i nuvarande form har som ovan konstaterats ett tydligare fokus på placerade barn och unga än på den bredare målgruppen, sett till innehållets mängd och detaljeringsgrad. Det finns en risk att utformningen av dokumentet leder till att den bredare målgruppen hamnar i skymundan och inriktningen mot främjande och förebyggande insatser blir otydlig.
Tydlighet kring strukturer för samverkan
Överenskommelsen avser förtydliga verksamheternas ansvar och anger struktur och form för samverkan kring barn och unga med behov av insatser från både kommun och region. Den nu föreslagna ordningen innebär dock att varje delregionalt område ska utforma sitt arbete enligt lokala förutsättningar. Varje område måste konkretisera arbetet och förtydliga vad som ska åstadkommas. Det är rimligt att lokala förutsättningar beaktas i samband med att lokala och delregionala rutiner tas fram, men samtidigt finns en förhållandevis samstämmig bild både lokalt, regionalt och nationellt vad gäller utmaningarna i samverkan mellan överenskommelsens parter. En ökad tydlighet i den länsövergripande överenskommelsen är önskvärd för att bättre fungera som vägledning för de delregionala dokumenten som ska arbetas fram. Överenskommelsen hade med fördel kunnat tydliggöra en vägledande tolkning av de huvudsakliga ansvarsområdena för verksamheter inom respektive huvudman, samt hur de förhåller sig till varandra. En vägledande tolkning möjliggör att delregionalt eller lokalt göra en annan tolkning, om förutsättningarna ser annorlunda ut.
Samordnad individuell planering och Västbus, begrepp och innehåll
Västbus har utgjort en plattform för samverkan, och begreppet är välkänt. SIP-möte är enligt förslaget den samverkansplattform som nu ska användas. En tydligare markering avseende SIP-mötets roll som samverkansplattform hade fungerat förtydligande.
Överenskommelsen avser att ersätta riktlinjerna för Xxxxxxx och begreppet Västbus försvinner därmed. SIP-begreppet är inte väl känt inom skolan då lagstiftningen rörande SIP återfinns i SoL och HSL. Att inkludera skolan som initiativtagare till SIP i överenskommelsen är positivt, men begreppet SIP upplevs inte av skolan som helt relevant. Kommunikation kring överenskommelsen och SIP behöver ta hänsyn till detta.
Samverkansstrukturer tar lång tid att etablera, och begreppet Västbus är förhållandevis välkänt och tydligt. Kanske kan en liknande problematik minimeras genom att begreppet Västbus bibehålls i en övergångsperiod, och att kommunikation tydliggör att överenskommelsen samt därtill kopplat material ersätter tidigare material som har haft koppling till riktlinjen för Västbus.
Bland motiven för att omarbeta riktlinjerna för Västbus återfinns hänvisning till Skolverkets och Socialstyrelsens gemensamma regeringsuppdrag rörande tidiga, samordnade insatser (TSI). Överenskommelsens rubriker och begreppsapparat föreslås kunna harmoniseras med TSI för ökad relevans och precision också för skolsektorn.
Överenskommelsen tydliggör att skolan ska ha samma möjligheter att kalla till SIP-möte som övriga berörda verksamheter. Detta är en positiv förändring som har efterfrågats.
Däremot är formuleringen som rör denna förändring otydlig. Det bör också klargöras om utbildningssektorn ska omfattas av den riktlinje för samordnad individuell plan, SIP, som redan reglerar regionen och socialtjänstens ansvar för SIP-samverkan.
I nuvarande riktlinjer för Xxxxxxx står det att möte ska äga rum inom tre veckor. I förslaget till överenskommelse har denna skrivning tagits bort och ersatts med ”så snart som möjligt”. Samtidigt återfinns tidsgränsen om 3 veckor i den för regionen och socialtjänsten gällande riktlinjen för samordnad individuell plan vilket leder till att enbart utbildningssektorn inte omfattas av tidsgränsen. Utan en tidsram finns risk att kallelse och nätverksmöte prioriteras bort. Därmed finns också risk för att barnet inte får insatser i rätt tid.
Målgrupp och parter för samverkan
Målgruppen anges till ”Barn och unga t.o.m. 20 år, oavsett diagnos eller funktionsnedsättning, som behöver samordnade insatser och tvärprofessionell kompetens från olika verksamheter inom VGR och kommunerna.” Bisatsen ”oavsett diagnos eller funktionsnedsättning” föreslås strykas.
Överenskommelsen bör kompletteras med en beskrivning av på vilket sätt privata utförare och vårdgivare eventuellt omfattas av överenskommelsen och hur respektive huvudman eventuellt bör och kan binda de privata aktörerna till överenskommelsen.
Utformning av text och bilagor
I den del av förslaget till överenskommelse som handlar om placering utanför hemmet beskrivs ”anmälningsplikt” samt ”sekretess och samtycke”. Dessa rubriker och text bör flyttas till början av dokumentet då de är allmängiltiga.
Den text i bilaga två som berör kommunens ansvar måste ses över så att begrepp och uttryck stämmer med skollagen och läroplanerna, till exempel är skolhälsovård ett begrepp som inte längre används utan har ersatts av elevhälsans medicinska insats (EMI), IBIC bör ändras till BBIC. De delar som rör skolans och förskolans verksamheter måste skrivas om så att texten stämmer överens med gällande rätt.
Det kommunala aktivitetsansvaret (KAA) som verksamhet bör lyftas fram när det handlar om verksamheter inom kommunen som berörs av överenskommelsen. Ungdomar som befinner sig inom KAA har ofta en situation och en historik av problematik som kräver samordnade insatser av flera aktörer. Även den öppna förskoleverksamheten bör beskrivas i bilaga 2.
Bilaga tre med lagtexthänvisningar upplevs som för omfattande och syftet och behovet av bilagan är oklar.
Gemensamma utvecklingsområden
De angivna utvecklingsområdena är mycket specifika och det kan diskuteras om dessa är de områden som bör prioriteras. Göteborgs Stads ungdomsfullmäktige lyfter till exempel fram att kommunen och regionen gemensamt bör arbeta med hur bemötandet av och delaktigheten för barn och unga kan förbättras. Samverkan i det främjande och förebyggande verksamheter är också en prioriterad fråga. De gemensamma utvecklingsområdena behöver kompletteras med klargöranden om tid och ansvar för respektive utvecklingsområde.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en överenskommelse inom området är viktig för att samverkan och samordningen inom området ska fungera. Ett antal oklarheter finns dock i nuvarande förslag och överenskommelsen behöver i flera hänseenden förtydligas.
För Göteborgs kommunstyrelse