EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 28.4.2006

KOM(2006) 179 slutlig

Utkast till

INTERINSTITUTIONELLT AVTAL

om interinstitutionellt samarbete rörande internationella konventioner och överenskommelser i vilka Europeiska atomenergigemenskapen och dess medlemsstater är parter

(framlagt av kommissionen)

{SEK(2006) 519}

SV SV

MOTIVERING

1. MÅL

Syftet med detta förslag är att fastlägga allmänna principer för interinstitutionell samordning av medlemsstaterna som representeras i rådet och kommissionen, i egenskap av företrädare för Europeiska atomenergigemenskapen (i det följande kallad ”gemenskapen”), i internationella sammankomster rörande frågor som till viss del faller inom gemenskapens behörighet, som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och till viss del faller inom medlemsstaternas behörighet.

Samordning mellan kommissionen och de medlemsstater som är representerade i rådet är nödvändig för att de skall kunna utöva sina respektive roller i enlighet med fördraget och gemenskapsandan i de fall både kommissionen och medlemsstaterna deltar i sådana sammankomster.

Behovet av att fastställa principer för gemensamt deltagande av Euratom och dess medlemsstater underströks nyligen under de möten som hölls för att granska konventionen om kärnsäkerhet och konferensen för att överväga och anta föreslagna ändringar av konventionen om fysiskt skydd av kärnämne.

2. Euratoms externa behörighet

I enlighet med artikel 1 i Euratomfördraget är den viktigaste uppgiften för Europeiska atomenergigemenskapen, som inrättades 1957, att ”genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder”. För att fullgöra denna uppgift fick gemenskapen suveräna rättigheter som medlemsstaterna, genom att underteckna Euratomfördraget, överförde till den inom följande huvudområden: forskning, hälsoskydd (befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning), leverans av primära material och säkerhetskontroller av kärnämnen.

Enligt artikel 2h i Euratomfördraget kan gemenskapen upprätta förbindelser med andra länder och internationella organisationer som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin. I detta syfte kan gemenskapen inom ramen för sin kompetens åta sig förpliktelser genom att träffa avtal med tredjeland, internationella organisationer eller medborgare i tredjeland (artikel 101 i Euratomfördraget).

Gemenskapens externa behörighet har bekräftats genom rättspraxis. I samband med gemenskapens planerade anslutning till konventionen om fysiskt skydd av kärnmaterial undersökte Europeiska gemenskapernas domstol 1978 gemenskapens externa behörighet1. Med hänvisning till sin rättspraxis om extern behörighet noterade domstolen att i och med att gemenskapen utvecklar gemensamma interna bestämmelser får den också befogenheter över externa förhandlingar som kan påverka dessa gemensamma regler.2 Domstolen fastställde

1 Domstolens dom av den 14 november 1978, dom 1/78.

2 Mål 22/70 av den 31 mars 1971, kommissionen mot rådet, REG. 1971, s. 263 – AETR.

vidare att gemenskapens behörighet att vidta åtgärder för att uppnå ett visst mål inom gemenskapen innehåller en underförstådd, exklusiv, extern behörighet i frågan i den utsträckning som är nödvändig för att uppnå målet3. I fråga om gemenskapens och dess medlemsstaters uppfyllande av ett internationellt åtagande fastslog domstolen att konventionen, när det gäller gemenskapen, bara kan tillämpas genom en nära association mellan gemenskapens institutioner och medlemsstaterna, både vid förhandlingar om och ingående av sådana konventioner och vid uppfyllandet av de åtaganden som gjorts inom ramen för dem.

EG-domstolen bekräftade 1994 i sitt yttrande 1/944 att ”där det är uppenbart att innehållet i ett avtal eller en konvention faller delvis inom gemenskapens behörighet och delvis inom medlemsstaternas, är det av avgörande betydelse att sörja för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och gemenskapens institutioner både vid förhandling och ingående av sådana åtaganden och vid deras genomförande”.

Nyligen bekräftades det i generaladvokat Xxxxxx yttrande avseende gemenskapens anslutning till konventionen om kärnsäkerhet, på grundval av vilket domstolen gav sin dom den 10 december 2002, att ”Enligt artikel 101.1 i fördraget kan gemenskapen träffa internationella avtal ”inom ramen för sin kompetens”. Euratoms externa behörighet har därför samma räckvidd som dess interna behörighet eller den har, med andra ord, behörighet att träffa internationella avtal avseende alla frågor i vilka den har rätt att agera internt”5.

3. EURATOMSKYLDIGHETER SOM FÖLJER AV DESS INTERNATIONELLA RELATIONER

3.1. Inledning

I fråga om de områden som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen är gemenskapen för närvarande part i följande fem internationella konventioner: konventionen om kärnsäkerhet, konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka, konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen samt konventionen om fysiskt skydd av kärnämne.

I dessa konventioner fastställs att regionala integrationsorganisationer är parter endast så långt som deras behörighet medger. Omfattningen av deras behörighet i frågor som omfattas av konventionen måste de regionala integrationsorganisationerna meddela när de deponerar sina anslutningsinstrument. När gemenskapen anslöt sig till dessa konventioner deponerade den sina deklarationer, som förtecknas i kommissionens arbetsdokument.

3.2. Allmänna principer

Genom att underteckna Euratomfördraget överförde medlemsstaterna vissa av sina behörigheter på kärnkraftsområdet till gemenskapen. Därför är det bara gemenskapen, när den

3 Yttrande 1/76, 26.4.1977, (Förslag till avtal om inrättandet av en europeisk uppläggningsfond för sjöfart på inre vattenvägar), REG 1977, s. 741.

4 Yttrande 1/94, 15.11.1994.

5 Yttrande från generaladvokat Xxxxxx av den 13 december 2001, Mål C-29/99. Rättsfallssamling 2002, s. I-11221.

har exklusiv behörighet, eller, tillsammans med medlemsstaterna, när behörigheten är delad, som kan påta sig och utföra skyldigheter gentemot tredjeländer vid internationella konferenser, vars resultat skulle kunna påverka omfattningen av gemenskapens behörighet.

När gemenskapen och medlemsstaterna uppfyller sina internationella åtagande på det här området, som delvis faller inom gemenskapens behörighet och delvis inom medlemsstaternas, måste de därför följa följande principer:

– Samarbetsprinciper: Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner skall bedriva ett nära samarbete för att åstadkomma bästa möjliga resultat.

– Samordningsprinciper: Medlemsstaterna och gemenskapen skall samordna sina ståndpunkter för att kunna hålla en enad front.

– Principen om solidaritet: Principen finns fastställd i artikel 192 i Euratomfördraget: ”Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs. De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.”

– Enhetsprincipen: Medlemsstaterna skall underlätta gemenskapens uppgift genom att se till att den uppvisar en enad front gentemot tredje part.

– Principen om ökat mervärde: Medlemsstaterna bör se medlemskapet i gemenskapen som en faktor som stärker deras positioner vid internationella konferenser och inte något som försvagar dem.

3.3. Deltagande i granskningsmöten

Genom de två IAEA-konventionerna, konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, infördes krav på parterna att vart tredje år hålla regelbundna granskningsmöten. Syftet med dessa granskningsmöten är att undersöka de rapporter som de avtalsslutande parterna lämnat in i fråga om åtgärder som vidtagits för att tillämpa konventionerna.

Kommissionen, som representerar gemenskapen vid dessa granskningsmöten, skriver en rapport om de åtgärder som vidtagits på Xxxxxxxx vägnar för att fullfölja skyldigheter i konventionerna som omfattas av de behörigheter som erkänns i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Kommissionen deltar dessutom tillsammans med medlemsstaterna vid granskningsmötena i den utsträckning dess behörighet medger.

Kommissionen bör kontakta rådet innan den lägger sista handen vid rapporten. Detta bör ske i god tid före granskningsmötet så att tillfälle ges till diskussioner med medlemsstaterna för att klargöra delar av rapporten. Rådet är lämpligt forum för dessa diskussioner. Enligt ovanstående principer skall rapporter som lämnats in på gemenskapens vägnar utgöra ett gemenskapsdokument och som sådant skall det inte diskuteras av medlemsstaterna i internationella fora.

I dessa fora diskuteras och utvärderas rapporter, som skickats in av de avtalsslutande parterna, i så kallade ländergrupper. Detta arbete har hittills skett enligt principen om inbördes

granskning (”peer review principle”). I princip är bara representanter från delegationer i en viss ländergrupp tillåtna att delta i dessa diskussioner. Kommissionens företrädare presenterar rapporten på Euratoms vägnar. Enskilda medlemsstater ingår inte i Euratoms delegation. I förslaget till avtal sägs att det står medlemsstater fritt att delta i Euratoms delegation för att säkerställa gemenskapens enhetliga representation gentemot tredje part.

3.4. Gemenskapens deltagande i konferenser för översyn och ändringar

Samtliga konventioner som nämnts innehåller mekanismer för översyn och ändringar. I egenskap av avtalsslutande part till dessa konventioner deltar gemenskapen i dessa konferenser för att säkerställa att skyldigheter som följer av konventionerna överensstämmer med bestämmelserna i Euratomfördraget med tillhörande sekundärlagstiftning.

Om en fråga vid en konferens för översyn och ändringar till viss del faller inom gemenskapens behörighet, som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och till viss del faller inom medlemsstaternas behörighet, måste gemenskapens deltagande samordnas.

Innan konferensen äger rum måste kommissionen därför samråda med medlemsstaterna i rådet för att komma överens om en gemensam ståndpunkt, som sedan kommer att framföras på gemenskapens vägnar.

Dessutom bör, på begäran av kommissionen eller medlemsstaterna, så många samråd på plats som anses nödvändiga ske mellan kommissionen, medlemsstaterna och rådet så att man kan fastställa en gemensam ståndpunkt som kan läggas fram på gemenskapens vägnar.

4. SLUTSATS

Det här förslaget till ett interinstitutionellt avtal innehåller allmänna principer för interinstitutionell samordning mellan de medlemsstater som sammanträder inom rådet och kommissionen som representerar europeiska atomenergigemenskapen, när de deltar i möten som organiserats inom ramen för internationella konventioner till vilka Euratom och dess medlemsstater är parter. Syftet är ett säkerställa en enhetlig representation gentemot tredjeländer och att se till att både gemenskapens bestämmelser och nationella bestämmelser respekteras.

Utkast till

INTERINSTITUTIONELLT AVTAL

om interinstitutionellt samarbete rörande internationella konventioner och överenskommelser i vilka Europeiska atomenergigemenskapen och dess medlemsstater är parter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNA KOMMISSION OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR INGÅTT DETTA AVTAL

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 192, och

av följande skäl:

(1) När föremålet för en konvention eller överenskommelse till en viss del faller inom gemenskapens behörighet och återstoden faller inom medlemsstaternas behörighet, är det av grundläggande betydelse att garantera ett nära samarbete mellan å ena sidan de medlemsstater som är företrädda i rådet och å andra sidan kommissionen. Det gäller såväl vid förhandlingar om och ingående av sådana konventioner eller överenskommelser, som vid uppfyllandet av de åtaganden som gjorts inom ramen för dem. Denna skyldighet att samarbeta följer av kravet på att gemenskapen skall hålla en enad front på det internationella planet. Kommissionen och medlemsstaterna bör i detta avseende vidta alla erforderliga åtgärder för att garantera bästa möjliga samarbete.

(2) Europeiska atomenergigemenskapen är för närvarande part i fem internationella konventioner – konventionen om kärnsäkerhet6, konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall7, konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka8, konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen9 samt konventionen om fysiskt skydd av kärnämne10.

(3) Deltagande i internationella forum bör grundas på tydliga och gemensamt överenskomna principer.

(4) Enligt konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, skall parterna hålla regelbundna möten för att granska de rapporter som parterna överlämnat

6 EGT L 318, 11.12.1999, s. 20.

7 EUT L 185, 16.7.2005, s. 33–34.

8 EUT L […], […], s. […].

9 EUT L […], […], s. […].

10 EUT L 149, 17.6.1980, s. 41.

om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra sina åtaganden enligt konventionerna. Samråd skall i erforderlig utsträckning ske med rådet beträffande de rapporter som kommissionen skall utarbeta och lägga fram på Euratoms vägnar.

(5) Kommissionen företräder Europeiska atomenergigemenskapen, som är part i konventionerna, och deltar tillsammans med medlemsstaterna i konferenser för översyn och ändringar inom ramen för Europeiska atomenergigemenskapens behörighet. För att garantera att gemenskapen uppträder enigt gentemot tredje parter bör samråd genomföras i erforderlig utsträckning. Dessa bör syfta till att uppnå en gemensam ståndpunkt, som gör att kommissionen och medlemsstaterna kan hålla en enad front.

HÄRIGENOM AVTALAS FÖLJANDE.

1. SYFTE

Syftet med detta avtal är att fastlägga allmänna principer för samordning av deltagandet av medlemsstaterna och kommissionen – den senare i egenskap av företrädare för Europeiska atomenergigemenskapen – i internationella sammankomster rörande frågor som till viss del faller inom gemenskapens behörighet, som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och till viss del faller inom medlemsstaternas behörighet.

2. Allmänna principer

När medlemsstaterna deltar i internationella sammankomster av ovannämnda slag, skall de agera i nära samarbete med kommissionen och rådet enligt följande allmänna principer.

1. Samarbete: Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner skall samverka för att åstadkomma bästa möjliga resultat.

2. Samordning: Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner skall samordna sina ståndpunkter för att kunna hålla en enad front.

3. Solidaritet: Medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att garantera att gemenskapen uppfyller sina internationella åtaganden och de skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra detta.

4. Enighet: Medlemsstaterna skall underlätta gemenskapens uppträdande gentemot tredje parter genom att sörja för att den håller en enad front.

5. Medlemskap i gemenskapen ger ökad styrka: Medlemsstaterna bör se medlemskapet i gemenskapen som en faktor som stärker deras positioner på internationella konferenser och inte något som försvagar dem.

3. Deltagande i granskningsmöten

1. Kommissionen skall kontakta rådet i god tid före granskningsmötena innan den lägger sista handen vid sin rapport om åtgärder som vidtagits för att uppfylla de åtaganden som följer av konventionerna.

2. Medlemsstaterna och kommissionen får överlägga om gemenskapens rapporter enbart inom rådet. Överläggningar i andra forum får inte ske.

3. Till granskningsmötena får medlemsstaterna utse sina företrädare i kommissionens delegation. Dessa företrädare får inte vara samma som i medlemsstaternas egna delegationer.

4. Deltagande i konferenser för översyn och ändringar

1. Före konferenser för översyner eller ändringar skall kommissionen och medlemsstaterna överlägga i rådet för att formulera en gemensam ståndpunkt.

2. Under konferenserna skall kommissionen och rådet gemensamt anordna förberedande möten på plats med alla medlemsstater närvarande. Mötena skall sammankallas vid behov eller på begäran av en medlemsstat eller kommissionen. Syftet skall vara att enas om en gemensam ståndpunkt som skall läggas fram i plenum på gemenskapens vägnar.

3. På konferenserna skall den gemensamma ståndpunkten läggas fram av kommissionen på gemenskapens vägnar om den rör gemenskapens exklusiva behörighet, av rådet om den rör medlemsstaternas behörigheter, och gemensamt av kommissionen och rådet om behörigheterna överlappar varandra. Kommissionen och medlemsstaterna får uttala sitt stöd för den gemensamma ståndpunkten.

4. Medlemsstaterna skall rösta i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

5. Offentliggörande

Detta avtal skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Upprättat i Bryssel den [...]

På kommissionens vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande