ISSN 1403-8234
Naturvårdsverkets författningssamling
ISSN 1403-8234
Naturvårdsverkets föreskrifter om typgodkännande av fångstredskap;
beslutade den 19 december 2013
Med stöd av 12 och 15 §§ jaktförordningen (1987:905) föreskriver1 Natur- vårdsverket följande.
1 kap. Omfattning och syfte
1 § Dessa föreskrifter gäller typgodkännande av såväl dödande som icke- dödande fångstredskap för vilt.
2 § Bestämmelserna i dessa föreskrifter syftar till att säkerställa att endast de fångstredskap som är säkra för människor och egendom, selektiva och inte utsätter vilt för onödigt lidande används i Sverige.
2 kap. Definitioner
1 § De beteckningar som används i dessa föreskrifter har samma betydelse som i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905).
I övrigt har nedanstående beteckningar följande betydelse:
1. Fångstredskap: fångstanordningar utformade för att fånga eller döda vilt.
2. Dödande fångstredskap: fångstanordningar utformade för att döda vilt.
3. Xxxx-dödande fångstredskap: fångstanordningar utformade för att fånga och kvarhålla vilt.
4. Selektivt fångstredskap: ett fångstredskap som enbart fångar den arten/de arterna som redskapet har godkänts för.
5. Godkänd typ: en av Naturvårdsverket godkänd typ av fångstredskap i enlig- het med dessa föreskrifter.
6. Typgodkännande: Naturvårdsverkets godkännande av fångstredskap enligt dessa föreskrifter.
7. Typ: fångstredskap som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte skiljer sig från varandra
a) dödande eller icke-dödande fångstredskap,
b) dimensioner såsom höjd, bredd och längd på redskapet och ingående delar, redskapets vikt och vinklar
1 Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter samt beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s.18, Celex 31998L0048).
NFS 2013:13
Utkom från trycket den 8 januari 2014
NFS 2013:13 c) materialval, kvalitet, densitet, kraft i fjädrar, friktion i giller och betesan- ordning,
d) djurart eller grupp av djurarter som redskapet är avsett för,
e) metod för verkan samt
f) utformningen i övrigt som påverkar viltets välbefinnande enligt bilaga 1
och 2.
8. Felfångst: fångst av annan art eller individ än vad fångsten avser.
3 kap. Beslut om godkännande
1 § Av 11 § jaktförordningen (1987:905) följer att Naturvårdsverket, efter samråd med Statens Jordbruksverk, prövar frågor om godkännande av fångstredskap samt att fångstredskap ska vara av godkänd typ för att få användas.
Naturvårdsverket kan förena besluten om typgodkännande med villkor.
2 § Av 11 § jaktförordningen (1987:905) följer att fångstredskap som har prövats i ett annat EU-land, Turkiet eller ett EFTA-land som har undertecknat EES-avtalet, får användas, om produkten garanterar en djurskydds- och säker- hetsnivå motsvarande den svenska. Av samma bestämmelse följer även att ett sådant redskap ska anmälas till Naturvårdsverket.
3 § I The Agreement on International Humane Trapping Standards (AIHTS) finns en bestämmelse om ömsesidigt erkännande som innebär att fångstredskap som omfattas av och uppfyller kraven i avtalet ska typgodkännas.
4 § Naturvårdsverket kan besluta att avslå en ansökan om typgodkännande av ett fångstredskap utan att tester genomförs om det utifrån ansökan framgår att det är uppenbart att fångstredskapet kommer att orsaka vilt onödigt lidande eller utsätta människor eller egendom för fara.
5 § Alla avvikelser från godkänd typ som kan vara av betydelse för vilts lidande, säkerhet för människor eller egendom eller selektivitet medför att det är en ny typ som kräver ny prövning i enlighet med dessa föreskrifter.
4 kap. Ansökan
1 § Ansökan om typgodkännande ska göras hos Naturvårdsverket och innehålla följande:
1. Namn och adress till sökanden samt uppgift om kontaktperson om annan än sökanden.
2. I förekommande fall namn på den som har tillverkat eller avser att stå för försäljningen av fångstredskapet.
3. Dödande eller icke-dödande fångstredskap.
4. Uppgift om vilken eller vilka arter som fångstredskapet avser.
5. Foto och ritning av fångstredskapet i sin helhet, även inifrån utvisande gilleranordningens konstruktion. Ritningen ska beskriva de uppgifter som anges i definitionen av typ. Foton/ritningar ska vara av hög kvalitet.
6. Material- och konstruktionsspecifikation.
7. Uppgift om på vilket sätt det säkerställs att fångstredskapet inte utsätter vilt för ett onödigt lidande.
8. Uppgift om på vilket sätt det säkerställs att fångstredskapet inte utsätter människor och egendom för fara.
9. Uppgift om på vilket sätt fångstredskapets selektivitet säkerställs.
10. Uppgift om fångstredskapet är begränsat till vissa förhållanden och i så fall vilka förhållanden.
11. Uppgift om var på fångstredskapet användaren ska kunna märka det med sitt namn och telefonnummer på ett väderbeständigt sätt.
12. Dokumentation av eventuella genomförda tester.
På anmodan från Naturvårdsverket ska sökanden tillhandahålla begärt antal exemplar av fångstredskapet.
2 § En ansökan ska göras för varje typ av fångstredskap som sökanden vill ha typgodkänt.
3 § När ansökan är fullständig enligt ovan, ansökningsavgift har betalats och ansökan skickats för genomförande av tester kan ansökan inte ändras.
4 § En anmälan av ett fångstredskap enligt 11 § jaktförordningen (1987:905) ska innehålla
1. de uppgifter som anges i 4 kap. 1 § första stycket i den utsträckning anmälaren förfogar över informationen,
2. dokumentation av godkännande från behörig nationell myndighet samt
3. uppgift om hur den anmälda typen av redskap kan särskiljas från andra typer av redskap.
5 kap. Avgift och kostnad för tester
1 § Den som ansöker om typgodkännande av ett fångstredskap ska betala en ansökningsavgift till Naturvårdsverket enligt avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsför- ordningen (1992:191).
2 § Den som ansöker om typgodkännande av ett fångstredskap ska bekosta föreskrivna tester. Kostnaden ska baseras på testernas omfattning.
6 kap. Allmänna krav för typgodkännande av fångstredskap
1 § Fångstredskap får inte utsätta vilt för onödigt lidande.
2 § Fångstredskap ska vara selektiva och ska på ett bestående sätt så långt som möjligt vara konstruerade så att andra arter än vad fångstredskapet är avsett för inte utlöser fångstredskapet.
3 § Ett fångstredskap får inte vara konstruerat så att människor och egendom utsätts för fara under normal användning.
Fångstredskap som genom sin utformning medför en risk för att människor stängs inne ska ha någon form av nödutgång.
4 § Fångstredskapet ska vara tillräckligt hållfast för den art som det är kon- struerat för.
NFS 2013:13
NFS 2013:13 5 § Fångstredskap vars funktion baseras på användning av blinda eller lem- lästade djur som levande lockbete, användning av sprängämnen, gasning eller utrökning, kvävning, dränkning eller användning av lim och krokar är förbjudna för fångst eller dödande av vilt.
6 § Vid tillverkning ska tillverkaren se till att fångstredskapet väderbeständigt märks med den typbeteckning som framgår av beslut om typgodkännande.
Vid försäljning, överlåtelse eller utlåning av fångstredskap ska det bifogas information om typgodkännandets giltighet och villkor för fångstredskapets användning samt en instruktion för lämplig gillring, säker drift och underhåll.
7 kap. Särskilda krav för typgodkännande av dödande fångstredskap
1 § Dödande fångstredskap enligt dessa föreskrifter får endast godkännas för mård, iller, mink, hermelin, vessla, bäver, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar (även bisam), lämlar, råttor, möss, näbbmöss och ripor.
2 § Fångstredskap med slaganordning ska vara utformade så att slaget träffar viltet på avsett sätt för att inte utsätta viltet för onödigt lidande.
Dödande fångstredskap för bisam, iller, mård eller mink ska ha skyddshölje med anpassat ingångshål som gör redskapet säkert och selektivt.
Andra stycket omfattar inte stockfälla för mård.
8 kap. Särskilda krav för typgodkännande av icke-dödande fångstredskap
1 § Xxxx-dödande fångstredskap får inte vara konstruerade så att vilt utsätts för onödigt lidande i samband med fångst eller utbrytningsförsök, enligt vad som framgår av bilaga 2.
2 § Insidan av icke-dödande fångstredskap ska vara slät och får inte innehålla utstickande detaljer, vassa kanter eller annat som kan skada viltet.
3 § Om fångstredskapet har golv eller väggar med springor, galler eller hål ska dessa vara utformade så att viltet inte orsakas skador. Springor eller hål får inte vara utformade så att viltet kan fastna, orsakas tandfrakturer eller på annat sätt skadas.
4 § Golvet i fångstredskapet ska vara halkfritt.
5 § Ytor bestående av metall inuti fångstredskapet ska vara behandlade så att viltet inte orsakas skador vid låga temperaturer.
6 § Konstruktionen av icke-dödande fångstredskap får inte medföra att fångat vilt utsätts för en negativ påverkan p.g.a. väderförhållanden.
Tätslutande icke-dödande fångstredskap ska ha en sådan ventilation och dränering som säkerställer ett klimat som är anpassat till de arter som redskapet är konstruerat för. Det fångade viltet ska utan svårigheter kunna upprätthålla sin värmebalans.
7 § Ett fångstredskap ska vara konstruerat så att såväl inspektion som frisläpp- ning, avlivning och urlastning av viltet kan ske på ett säkert sätt. Eventuell inspektions- och avlivningslucka ska vara konstruerad så att viltet inte kan öppna denna inifrån.
Vid felfångst ska viltet kunna släppas ut på ett säkert sätt.
9 kap. Test av fångstredskap
1 § Fångstredskap som omfattas av en ansökan om typgodkännande ska ge- nomgå tester om tester inte tidigare har genomförts eller om tidigare tester inte bedöms motsvara kraven i dessa föreskrifter.
2 § Fångstredskap ska testas i enlighet med
1. bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter om användning av fångstredskap och
2. tillverkarens instruktioner för användning förutsatt att dessa inte strider mot gällande bestämmelser i lag, förordning eller föreskrifter.
3 § Testerna av fångstredskap ska följa god vetenskaplig praxis och ske i enlig- het med vad som anges i bilaga 1 och 2.
4 § Minst tre stycken exemplar av fångstredskapstypen ska testas.
Varje exemplar ska utlösas fem gånger innan fångstredskapet testas praktiskt med djur för att säkerställa funktionen.
5 § Vid test ska en testrapport ifyllas och överlämnas till Naturvårdsverket. En testrapport ska innehålla alla relevanta uppgifter om testets utformning,
material och metoder samt resultat. Av bilaga 3 framgår vilka uppgifter som ska lämnas.
6 § Naturvårdsverket utvärderar i enlighet med vad som anges i bilaga 1 och 2 om fångstredskapet kan godkännas.
7 § Naturvårdsverket kan medge undantag från kravet på tester om det är uppenbart obehövligt.
10 kap. Krav på den som genomför tester för typgodkännande
1 § Det testande organet ska uppfylla krav på god laboratoriesed som mot- svarar OECD series on principles of good laboratory practice and compliance monitoring number 1.
För fälttesterna ska det testande organet uppfylla krav som motsvarar OECD Series on Principles of GLP and Compliance Monitoring Number 6 (Revised).
2 § Personal som genomför tester ska ha lämplig utbildning och erfarenhet.
3 § Vid testerna ska det finnas
1. minst en person
a. som har erfarenhet av att använda fångstredskap och
b. som har erfarenhet av att fånga de arter redskapet avser att fånga samt
2. minst en veterinär med patologisk kompetens
NFS 2013:13
5
NFS 2013:13 11 kap. Återkallelse av typgodkännande
1 § Beslut om typgodkännande kan omprövas eller återkallas
1. om det framkommer vid användningen att fångstredskapet utsätter vilt för onödigt lidande, att fångstredskapet inte är selektivt eller att människor eller egendom utsätts för fara eller
2. om det framkommer att det vid beslutet om typgodkännande förelåg vilseledande eller oriktiga uppgifter.
12 kap. Undantag
1 § Naturvårdsverket kan i det enskilda fallet medge undantag från kraven om typgodkännande av fångstredskap med anledning av
1. forskning, utbildning, testverksamhet, återutsättning, uppfödning eller skydd av vilda djur och växter,
2. vid temporär användning av ett särskilt fångstredskap för en särskild art eller vid särskilda miljöförhållanden förutsatt att användningstiden fastställs eller
3. efter beslut om skyddsjakt av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen i ett enskilt fall.
Undantag enligt första stycket får förenas med villkor.
13 kap. Överklagande
1 § Beslut gällande typgodkännande av fångstredskap får enligt 58 § jaktför- ordningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 15 februari 2014.
I fråga om ansökningar om typgodkännande som inkommit till Naturvårdsver- ket innan föreskrifterna träder i kraft och där fångstredskapen inte genomgått föreskrivna tester gäller föreskrifterna med undantag för regleringen i 5 kap. om avgifter och kostnad för tester.
I fråga om ansökningar om typgodkännande som inkommit till Naturvårdsverket och där fångstredskapen har genomgått tester innan föreskrifterna träder i kraft samt i fråga om äldre beslut om typgodkännande av fångstredskap gäller endast 11 kap. om återkallelse av godkännande.
Naturvårdsverket
XXXXX XXXXX
Xxxxxx Xxxxxx
(Avdelningen för genomförande)
Bilaga 1 NFS 2013:13
Test av dödande fångstredskap
1. Allmänt om tester
En typ av ett dödande fångstredskap ska testas med minst 12 individer av res- pektive art som fångstredskapet är avsett för. Om det under den tid för tester som avtalats mellan sökanden och testorganet inte fångas föreskrivet antal individer innebär det att redskapet inte kan godkännas.
Dödande fångstredskap ska när det är möjligt testas i laboratorium. För arter och redskap där detta inte är möjligt ska fångstredskapen testas i fält.
Testerna ska så långt som möjligt motsvara naturliga förhållanden. Fälttester ska göras under de förhållanden som är representativa för de förhållanden där fångstredskapet kommer att användas.
Djuren ska fångas på ett realistiskt sätt. Det är inte tillåtet att tvinga fram fångst.
Testerna ska filmas. Filmning ska även ske inuti fångstredskapet om fångstred- skapet är en tätslutande konstruktion.
Fångstredskapet och omgivningen ska fotograferas.
Djur som har dödats eller fångats i redskapet ska röntgas och obduceras. Skador ska noteras och dokumenteras enligt bilaga 3.
2. Särskilt om laboratorietester
Tester ska utföras under kontrollerade förhållanden och i syfte att fastställa tiden till permanent medvetslöshet hos djur.
Tiden från det att redskapet utlöses till dess att djuret bedöms vara medvetslöst ska noteras. Tidtagning ska ske och tiden ska mätas i sekunder.
Det ska kontrolleras att medvetslösheten upprätthålls till dess att djuret dör. Tidpunkten då medvetslöshet och förlust av känseln inträder måste bekräftas
av veterinär genom att ögon- och ögonlocksreflexer kontrolleras eller genom
någon annan likvärdig metod.
Hjärtaktivitet eller puls kontrolleras av veterinär genom auskultation eller palpation efter att maxtidsgränsen uppnåtts. Ett djur ska anses dött när hjärtat har stannat.
Vid test av fångstredskap för fångst av råttor och möss ska två olika viktklas- ser användas. Testerna ska inledas med djur av mindre storlek för att se om redskapet klarar testkriterierna innan större djur testas.
NFS 2013:13 Vid test av redskap för fångst av mus ska sex stycken laboratoriemöss som väger mellan 20–30 g respektive sex stycken laboratoriemöss som väger mel- lan 30–50 g användas.
Vid test av fångstredskap för råtta ska sex stycken råttor som väger cirka 200 g respektive sex stycken råttor som väger 450–500 g användas.
De djur som efter angiven tidsgräns har hjärtslag eller är uppenbart medvetna ska avlivas snarast. Djur som fastnar i redskapet och som uppenbart inte kom- mer att dö ska avlivas snarast.
3. Särskilt om fälttester
Tester ska utföras under kontrollerade förhållanden och i syfte att fastställa tiden till permanent medvetslöshet hos djur.
Tiden från det att redskapet utlöses till dess att djuret bedöms vara medvetslöst ska noteras. Tidtagning ska ske och tiden ska mätas i sekunder. I de fall testper- sonal inte är på plats ska tiden mätas utifrån filmdokumentation.
4. Avbrytande av tester
Test av dödande fångstredskap ska avbrytas i förtid
1. om tre djur inte har nått medvetslöshet inom angiven tid
2. om slagplatta, bygel eller liknande uppenbart träffat tre djur på ett felaktigt sätt eller
3. om fångstredskapet uppenbart inte uppfyller beskriven funktion eller går sönder vid normal hantering enligt medföljande instruktioner
5. Utvärdering av tester
För att fångstredskapet ska kunna typgodkännas måste minst 9 av de testade djuren vara medvetslösa och vid laboratorietester permanent ha förlorat känseln till dess att de dör, allt inom angiven tidsgräns.
Ett redskap uppfyller kraven på selektivitet om det vid fälttesterna inte fångas mer än en individ av annan art än den art som redskapet är avsett för. Om fält- testerna avser mer än en art är kravet max en individ av annan art för varje 12 individer av arter som redskapet är avsett för.
6. Tidsgränser
Dödande fångstredskap ska klassificeras i enlighet med följande där klass A anses medföra minst lidande för det fångade viltet och klass C utgör gränsen för vad som kan godkännas.
Djur | Tidsgräns för medvetslöshet |
Xxxxxx, hermelin, lämmel, mullvad, mus, näbbmus, sork, råtta och vessla | Klass A max 15 s för minst 80 % av testade djur Klass B max 25 s för minst 80 % av testade djur Klass C max 45 s för minst 80 % av testade djur |
Bisam, iller, mink, mård, ripa och vildkanin | Klass A max 60 s för minst 80 % av testade djur Klass B max 90 s för minst 80 % av testade djur Klass C max 120 s för minst 80 % av testade djur |
Bäver | Klass A max 90 s för minst 80 % av testade djur Klass B max 120 s för minst 80 % av testade djur Klass C max 180 s för minst 80 % av testade djur |
NFS 2013:13
NFS 2013:13 Bilaga 2
Test av icke-dödande fångstredskap
1. Allmänt om tester
En typ av ett icke-dödande fångstredskap ska testas med minst 20 djur av den art som fångstredskapet är avsett för. Om det under den tid för tester som avtalats mellan sökanden och testorganet inte fångas föreskrivet antal individer innebär det att redskapet inte kan godkännas.
Xxxx-dödande fångstredskap ska testas i fält med vilda djur. Testerna ska så långt som möjligt motsvara naturliga förhållanden. Fälttester ska göras under de förhållanden som är representativa för de förhållanden där fångstredskapet kommer att användas. Djuren ska fångas på ett realistiskt sätt. Det är inte till- låtet att tvinga fram fångst.
Testerna ska filmas.
Filmning ska även ske inuti fångstredskapet om fångstredskapet är en tätslutande konstruktion. Filmningen av testförloppet ska ske vid fångsttillfället och under djurets vistelse i redskapet.
Fångstredskapet och omgivningen ska fotograferas. Fångade djur av avsedd art ska obduceras.
Eventuell felfångst ska frisläppas snarast om djuret är oskadat eller bedöms kunna fortsätta leva utan onödigt lidande.
Skador ska noteras och dokumenteras för såväl fångade arter som felfångst enligt bilaga 3.
2. Avbrytande av tester
Test av icke-dödande fångstredskap ska avbrytas i förtid
1. om gränsen för antal poäng enligt avsnitt 3 för godkännande överskrids eller
2. om fångstredskapet uppenbart inte uppfyller beskriven funktion eller går sönder vid normal hantering enligt medföljande instruktioner.
3. Utvärdering av testerna
En typ av fångstredskap uppfyller kraven på selektivitet om det vid testerna inte fångas mer än ett djur av annan art än fångstredskapet är avsett för. Om testerna avser mer än en art är kravet max ett djur av annan art för varje 20 djur som redskapet är avsett för.
Xxxx-dödande fångstredskap ska klassificeras i enlighet med följande där klass
A anses medföra minst lidande för det fångade viltet och där klass C utgör
10 gränsen för vad som kan godkännas.
Klass A
Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 5-15 poäng eller Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 5-44 poäng eller Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 45 poäng eller mer
Klass B
Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-15 poäng eller Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-44 poäng eller Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 45 poäng eller mer
Klass C
Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-19 poäng eller Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-59 poäng eller Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 60 poäng eller mer
Skada Poäng
NFS 2013:13
Lindriga skador | ||
1 | Skada på klo | 2 |
2 | Mindre vätskeutgjutning eller blödning | 5 |
3 | Mindre hudskada | 5 |
4 | Mindre vävnadsskada i underhudsvävnad eller perforerande skada genom hela huden | 10 |
5 | Måttlig hudskada, utom på trampdynor eller tunga | 10 |
6 | Mindre skada på benhinnor eller led- och lednära strukturer | 10 |
Måttliga skador | ||
7 | Förlust av en klokapsel | 20 |
8 | Avslitning av mindre ledband eller sena | 25 |
9 | Amputation/förlust av en tå | 25 |
10 | Tandskada där tandpulpan exponerats | 30 |
11 | Större vävnadsskada i underhudsvävnad eller perforerande skada genom hela huden | 30 |
12 | Större vävnadsskada på trampdynor eller tunga | 30 |
13 | Måttlig blödning i led eller ledkapselskada | 30 |
14 | Urledvridning av led från hasled eller framknä och nedåt på benet | 30 |
15 | Större skada på benhinnor | 30 |
16 | Enkelt revbensbrott/fraktur | 30 |
17 | Ögonskada, som inte bedöms leda till blindhet | 30 |
18 | Skelettmuskelskada eller -nedbrytning i måttlig omfattning | 30 |
Kraftiga skador | ||
19 | Enkelt brott/fraktur på ben nedanför hasled eller framknä | 50 |
20 | Kompressionsfraktur – benbrott där skelettdelarna trycks in i varandra | 50 |
21 | Komplicerat revbensbrott/fraktur – flera brott på ett revben | 50 |
22 | Amputation/förlust av två tår | 50 |
23 | Skelettmuskelskada eller -nedbrytning i större omfattning | 55 |
24 | Xxxxxxxxx i ben p.g.a. åtstrypning av blodtillförseln | 100 |
25 | Amputation/förlust av tre eller fler tår | 100 |
26 | Skelettbrott/fraktur eller ledurvridning i ben, ovanför hasled eller framknä | 100 |
27 | Amputation/förlust av bendelar utöver tå | 100 |
28 | Skada på ryggmärgen | 100 |
29 | Större skada på inre organ (blödningar i inre organ) | 100 |
30 | Komplicerade/multipla brott/frakturer på ben, nedanför hasled eller framknä | 100 |
31 | Avslitning av större sena eller ligament | 100 |
32 | Revbensbrott/fraktur som är öppen (sår genom huden till brottet) | 100 |
33 | Ögonskada som resulterar i blindhet i ögat | 100 |
34 | Hjärtmuskelnedbrytning | 100 |
35 | Död | 100 |
NFS 2013:13
12
Bilaga 3 NFS 2013:13
Testrapport
En testrapport ska innehålla följande:
1. En teknisk beskrivning av fångstredskapets utformning och vilket material den är tillverkad av.
2. Tillverkarens användarinstruktioner.
3. Beskrivning av testsituationen.
4. Uppgift om testpersonal.
5. Antalet fångstredskap som har testats och vilt som har undersökts.
6. Totalt antal fångade djur av avsedd art och felfångst av varje art och deras utbredning uttryckt som sällsynt, vanligt förekommande eller riklig i det aktuella området.
7. Uppgifter om selektivitet.
8. Uppgifter om fångstredskapet har slagit igen och skadat vilt utan att viltet fångats.
9. Observationer av det fångade viltets beteende.
10. Beskrivning av eventuella skador på vilt, människor, egendom och redskapet.
11. Observationer i samband med fångsttillfället såsom riv- eller bitmärken på redskapet, förflyttning av redskapet från ursprungsplatsen eller tecken runt redskapet som tyder på dödskamp.
12. Uppgifter från obduktionen däribland vikt och längd hos de djur som har undersökts.
13. Till testrapporten ska också foto- samt filmmaterial från testerna bifogas.
Testrapporten ska även innehålla följande vid test av dödande fångstredskap:
1. Uppgifter från obduktionen däribland vikt och längd hos de djur som har använts samt längd på skalle samt avstånd från nos till den punkt där de har träffats av slagbygel eller slagplatta.
2. Uppgift om hur lång tid som gick innan djuret blev medvetslöst och förlorade känseln.
Testrapporten ska även innehålla följande vid test av icke-dödande fångst- redskap:
1. Värden för de uppmätta fysiologiska parametrarna och metoderna.
2. Väderförhållanden, särskilt uppgifter om temperatur i fångstredskapet och utanför fångstredskapet på skuggad plats, samt snödjup.