BYGDEN
BYGDEN
O R G A N F Ö R F I N L A N D S S V E N S K T B I L D N I N G S A R B E T E
Nummer 3/ 2010 · Pris € 200
SVENSK
w w w . s f v . f i / p u b l i k a t i o n e r
SFV
FÖRR
OCHNU
INTERVJUER MED AVGÅENDE ORDF XXX-XXXX XXXXXXX OCH NYA ORDF PER-XXXXX XXXXXXX
XXXXX XXXXXXX - tornedalsk författare XXXX XXXXX – kulturnkutte
XXXXXX XXXXXX - berättaren från örnarnas land
XXXXX XXXXXX – undervisningsråd
KORT
Nr 3
Februari 2010
89 årgången
UTGIVARE
Svenska folkskolans vänner xxx.xxx.xx
Svenskbygden utkommer med fem nummer år 2010:
27.2 (materialdag 10.2)
12.4 (materialdag 29.3)
10.6 (materialdag 26.5)
13.10 (materialdag 30.9)
3.12 (materialdag 19.11)
REDAKTIONSRÅD
Xxx-Xxxx Xxxxxxx ordförande, Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxxxxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxx, Xxxxxx Xxxx och Xxxxx Xxxxxxxx.
REDAKTION
SFV, Xxxxxxxxx 00,
00120 Helsingfors,
tel. 00-000 0000, fax 00-0000 0000.
Vi finns på Faceboook och YouTube.
Chefredaktör:
Xxxxxxxxxxx Xxxxxxxx xxxxxxxxxxx.xxxxxxxx@xxx.xx
Redaktör & layout:
Xxxxx Xxxxxxxx xxxxx.xxxxxxxx@xxx.xx 09-68445712
Nummer 3/ 2010 · Pris € 200
w w w . S f v . f i / p u b l i k a t i o n e r
SFV
FÖRR
OCH
NU
INTERVJUER MED AVGÅENDE ORDF XXX-XXXX XXXXXXX OCH NYA ORDF PER-XXXXX XXXXXXX
XXXXX XXXXXXX - tornedalsk författare XXXX XXXXX – kulturnkutte
XXXXXX XXXXXX - berättaren från örnarnas land
XXXXX XXXXXX – undervisningsråd
SO R G A N VF Ö R F I N XX X X X X X VNE N S K T B ISL D N I N GKS A R B E T E
BYGDEN
Pärm: Xxxxxx Xxxxxxxx.
SFV blickar både framåt och bakåt i intervjuer med två ordförande.
EKENÄS TRYCKERI AB XXXX 0000-0000
Vokalensemblen Camerata Aboensis fick Xxxxx Xxxxxxxx kulturpris 2010
Camerata Aboensis, som har Åbo som hemort, grundades år 1992 av några studerande med ett gemensamt intresse för tidig vokalmusik. Den blan- dade vokalensemblen har fungerat i olika samman- sättningar och de har konserterat på flera håll i Fin- land och i flera olika miljöer, allt från Åbo dom- kyrka till caféer och små kyrkor. Musikvetaren och tenoren Xxxx Xxxxxxxxxx verkar som konstnärlig le- dare för Camerata Aboensis.
Xxxxx Xxxxxxxxx kulturpris har tidigare delats ut år 2001 (författaren Xxxxxxx Xxxxxxx-Xxxxxx), år 2003 (kultursekreterare Xxxxx Xxxxxxxx och musik- ledaren Xxxxxx Xxxx) och år 2006 (författaren Xxxx- Xxx Xxxxxxx).
Axxell firade miljödag
Axxells personal och studerande firade miljö- dag den 18 maj vid Axxells egna djur- och natur- bruksenhet i Brusaby, Kimito. Dagens tema tog upp de olika aspekterna av hållbar utveckling: eko- logisk, ekonomisk, social och kulturell och lockade ett sextiotal deltagare. Indelade i fyra grupper upp- täckte vi gården som är ett hem för bl.a. ett fem- tiotal mjölkkor och Finlands assistenthundskolning Under dagen hann deltagarna bl.a. sätta potatis, påbörja ett förmultningsexperiment, släppa ut kor på sommarbete, plantera och rensa i rabatter och smaka på mjölk från morgonens mjölkning. Många bekantade sig också med vårens lamm, kalvar, get-
xxxxx Xxxxx och Xxxxx och Xxxxxxxx nyfödda föl.
Bevingade ord
Jag vet aldrig vad jag tror om något förrän jag läst vad jag skrivit om det. Xxxxxxx Xxxxxxxx
En av vårens kalvar, ännu utan namn, bekantar sig med Axxells studerande.
SFV:s kanslichef Xxxxxxxxxxx Xxxxxxxx (t.v.) och Xxxxxxxx verkställande direktör Xxxxx Xxxxxxx delade ut Xxxxx Xxxxxxxx kulturpris i G18:s festsal i Helsingfors den 4 maj.
Bokförlaget Schildts verkställande direktör Xxxxx Xxxxxxx inrättade fonden år 2000. Fonden förval- tas av Svenska folkskolans vänner.
Xxxxxxxxx xxx Xxxxxxxx ny medarbetare på Studiecentralen
Ekon.mag. Cathari- na von Schoultz från Borgå har valts till SSC:s vikarierande verksamhetsombud i Nyland i stället för Xxxxxxxxx Xxxxxx- berg som skall vara pappaledig. Xxxxx- xxxx xxx Xxxxxxxx inleder sitt arbete i mitten av augus- ti 2010 och jobbar
fram till mitten av juni 2011. Hon har bl.a. jobbat som lärare, turistguide och som konsult i person- lig effektivitet, är ordförande för Borgå Kammar- kör och har politiska förtroendeuppdrag i Borgå- nejden. Vi hälsar henne varmt välkommen med!
Svenska folkskolans vänner tar emot donationer och tes- tamenten och ställer avgiftsfritt sakkunnig hjälp till för- fogande. Donationer till SFV är skattefria, vilket innebär att din donation oavkortat går till det svenska bildningsarbetet.
2 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 3
»Trots att man var ändamålsenlig och Musikern, sångaren och målaren ECCA ekonomisk då man byggde förr, hade SJÖBLOM I EKENÄS exekverar tango man även sinne för estetiska detaljer och både på dragspel och med målarpenseln. xxxxxxxx, trygga proportioner.» Förfat- På senare år har ytterligare ett instrument ten och kulturknutten XXXX XXXXX, införlivats i hans arsenal av uttrycksmedel, SÄLGKULLA TORPGÅRD, SIBBO. nämligen bandoneonen.
Xxxxx Xxxxx-tävlingen avgjord 6
Xxx-Xxxx Xxxxxxx: SFV kan vara stolt över mycket! 8
SFV:s nye ordförande Per-Xxxxx Xxxxxxx 12
Heureka har haft 6 miljoner besökare 15
Xxxxx Xxxxxx: Den fria bildningens framtid 16
Ordkonst får barnens fantasi att flöda 20
Xxxxx Xxxxxxx – en tornedalsk författare med helande kraft 24
Sommarnytt från Studiecentralen 27
Kolumn: Widén: Fåglarna är klokare än vi 28
Xxxx Xxxxx, kulturknutte på Sälgkulla i Sibbo: 30
Xxxx Xxxxxxx spelar och målar tango 36
Brages Pressarkiv 50 år - Ett unikt, levande arkiv 42
Ahlnäs: Svenska i Xxxxxxxxx 00
Läsbiten: The Long Goodbye – en alldeles vanlig död 52
Ett porträtt av Xxxxxx Xxxxxx, berättaren från örnarnas land 58
Seminarium: Människans ålderskriser 64
»Förr hann man fundera längre, överväga, växa långsamt. Idag kommer påbuden till exempel gällande utbildningen i en allt stri- dare ström från myndigheterna, och det är bara att försöka hänga med.»
SFV:S FÖRRA ORDFÖRANDE XXX-XXXX XXXXXXX, SIDAN 8
LEDARE
LEDARE
Xxxxxxxxxxx
XXXXXXXX
Kanslichef, Svenska folkskolans vänner
S
VENSKA FOLKSKOLANS VÄNNER ÄR juridiskt en förening. Den är transparent och öppen för insyn. Föreningens förmögenhet har under årens lopp allokerats i ett stort antal fonder. För närva- rande är fondernas antal 410. Förmögenhetens bokföringsvärde vid ingången av år 2010 var 91,5 miljoner euro. Det faktiska värdet är högre, men det fluktuerar dagligen beroende på hur kurserna
rör sig.
S
FV ÄR FÖRST OCH främst en finlandssvensk folk- rörelse med 10 400 medlemmar. Medlemskå- ren täcker hela Svenskfinland, samtliga kommuner på Åland och alla så kallade språköar. Som förmån får alla medlemmar tidskriften Svenskbygden, fem nummer årligen, och SFV-kalendern, som egentli- gen är föreningens årsbok och verksamhetsberät-
telse.
Vi på föreningen för en ständig dialog med våra medlemmar. Vår organisationssekreterare Xxxxxxx Xxxxxxxx har detta som en huvuduppgift. Många medlemmar tar kontakt och ger sin syn på saker och ting. Vår hemsida är förnyad, vi finns nume- ra på Facebook och vi publicerar videomaterial på YouTube. Tidningen Svenskbygden avspeglar hela rörelsens åsikter. Vi får en hel del material, men allt ryms tyvärr inte med.
ET ÄR UTTRYCKLIGEN ROLLEN som folkrörelse som skiljer SFV från de övriga finlandssven-
D
S
ska fonderna. En annan är det faktum att SFV är politiskt oberoende. Ibland förknippas SFV av nå- gon anledning med Svenska folkpartiet. Den upp- fattningen hyser man speciellt inom vissa socialde- mokratiska kretsar. Faktum är dock att SFV är helt opolitisk till sin karaktär. Däremot samarbetar SFV aktivt med de andra finlandssvenska fonderna och naturligtvis också med de politiska partierna.
FV ÄR EN MEDELSTOR aktör i Svenskfinland, klart mindre än t.ex Svenska Litteratursällska-
pet och Föreningen Konstsamfundet. Ändå har det med åren blivit så att SFV varit med om praktiskt taget alla storsatsningar i Svenskfinland. Man litar tydligen på SFV och dess trovärdighet. SFV är en av de finlandssvenska klipporna när hoten haglar från alla håll. Alla förhandlingar bakom tillkom- sten av Xxxxxx fördes på SFV. SFV var kraftfullt med om att rädda Aktia när banken höll på att säl- jas till Pohjola. SFV var med om att omstrukturera Sydväst till en ny yrkeshögskola (Novia) och ett nytt andra stadium (Axxell). Strukturomvandligen slu- tar inte här. Ifall det gagnar Svenskfinlands fram- tid bör vi vara beredda på att skapa nya fusioner.
ET OVAN SKRIVNA LÅTER paradoxalt när man tänker på att SFV i hög grad stöder små sko-
D
N
lor på utsatta orter och överlag är en gräsrotsrörel- se. Det finns för närvarande cirka tjugo fonder som är till för detta ändamål. De något bräckliga svens- ka skolorna i t.ex. Halikko, Varkaus, Tavastehus, och Lahtis får årliga understöd. Förr stödde SFV skolor på bred front, men grundskolans införande mellan åren 1972 och 1977 innebar att den offent- liga sektorn tog över ansvaret.
U GÄLLANDE STADGAR SÄGER att ”Svenska folk- skolans vänner r.f. har till ändamål att främ-
ja bildningsarbetet bland Finlands svenska befolk- ning”. Under de senaste tio åren har vi betonat att föreningens främsta uppgift är att stärka finlands- svenskarnas kompetens. Genom stipendier och un- derstöd för grundutbildning, auskultering, vidare- utbildning, omskolning och kurser av olika slag stärker vi kompetensen. Varje finlandssvensk måste stärka sin kompetens på något sätt. Behovet av ut- bildning tar aldrig slut.
DAG ÄR SFV huvudman för Axxell Utbildning Ab, Schildts Förlags Ab, Atena Förlags Ab, Svens- ka studiecentralen, Ab Cityportal och en del min- dre bolag och fastighetsbolag. Särskilt stort är enga- gemanget i Axxell, som har en total omsättning på cirka 27 miljoner euro, en personal på omkring 380
I
personer och mer än 5 000 studerande.
S
FV FORTSÄTTER I ROLLEN som allmännyttigt samfund som delar ut pengar till utomstående (både enskilda och organisationer), samtidigt som föreningen med ovan nämnda döttrar bildar en koncern. Det är en ständig balansgång som kräver
vaksamhet och ackuratess.
4 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 5
Xxxxx Xxxxx- tävlingen avgjord
Pristagare och motiveringar:
Xxxxxxxxxx ordförande Xxxx Xxx- liacus vid prisutdelningstillställ- ningen:
I Xxxxx Xxxxx-tävlingen in- kom detta år 139 bidrag, vilket gav bedömarna ett läspensum på omkring ettusen dikter. Det är inte rekord, men en ansenlig mängd är det, och den vittnar om ett brett intresse bland fin- landssvenska unga. Mörnetäv- lingen, den av Svenska folksko- lans vänners två tävlingar som riktar sig till skrivare under tret- tio, har snart ett kvartssekel på nacken. Vi kan notera några nu- meriska fakta om årets bidrag (Det är SFV-kansliet som har ta- git fram den här statistiken; juryn såg endast bidragens numrering, någon vetskap om kön eller här- komst hade vi inte). Nästan fyra
ondelar snabbt sållades bort är kanske också en indikator på att Svenskfinland bebos av ett flitigt skrivande folk, men att det inte är patologiskt särbegåvat. Vi är nor- mala, guskelov.
En ansenlig del av årets Mör- nedikter handlar om att det gör ont, och däri liknar årets dikter tidigare års dikter. Redan kriteri- et att deltagarna inte får ha fyllt trettio år borgar för det. Kärle- ken gör ont, den är så stor att det gör ont, en sårig relation gör ont; livet gör ont. Till att göra såda- na kalla fakta hanterliga, uthärd- liga och gärna rentav brukbara kan dikt användas – i bästa fall så, att det personliga artikuleras i ord som andra kan ta till sig och beröras av. Årets skörd gav ex- empel på det. Mycket handlade,
hetens uttryck blev det alltför up- penbart att rimmet tvingade en att uttrycka också annat än det man ville uttrycka; att rimmet drog xxxxx.
I dag är ny rimmad dikt en bristvara, och det har som alla rara ting ögonen på sig. Det har inte gjort rimmandet lättare. De sista stora svenska rimmarna – tillsvidare – var väl Xxxxxxxx och Xxxxxx, båda döda för ett halvse- kel sedan. Och deras rim hade alltid en räv bak örat, som sig- nalerade ett litet vemod över att hjärta och smärta inte längre kan få varann. Vi har inga rimmare bland årets pristagare. Det var inget principbeslut, alls inte. Men hantverket är svårt, nästan bort- glömt, ungefär som urmakarens eller repslagarens.
Från vänster: Hedersomnämnande, Xxxxx Xxxxxx (f. 1987) Helsingfors, III pris Xxxxxxxx Xxxx (f. 1982), Borgå/Berlin, II pris, Xxxxxx Xxxxxxx (född 1987), Mariehamn, i pris Xxxxxxx Xxxxxx-Xxxxxxxx (f. 1984), Esbo
femtedelar av bidragsgivarna
(78,4 procent) var kvinnor. Den aktivaste regionen var Österbot- ten: nästan 40 procent av bidra- gen kom därifrån. Bidragen från Nyland utgjorde nästan 32 pro- cent; Åland, Åboland och utlan- det svarade för återstoden, med ungefär lika stora andelar.
Intressant är ändå att juryn vi- sade sig ha ett sådant starkt ge- mensamt sinne för vad som var intressant att dryfta inför pris- beslut. I juryn – tack för hängi- vet arbete! – satt Xxxxx Xxxxx- son, Xxxxx xxx Xxxxxx och jag, och vi var enhälliga i våra beslut. Rätt snabbt enades vi om en ti-
som i tidigare Mörnetävlingar,
om oförståddhet, om en okänslig yttervärld och en mycket käns- lig innervärld. Där kan dikten gå emellan, skydda, medla, göra li- vet mera fattbart.
En sak förvånade oss åtskilligt när vi läste årets dikter, och det var den stora andelen slutrim- mad vers. För något sekel sedan fick den rimmade versen stry- ka på foten. Det berodde, inte minst, på att en moderniserad ar- betsfördelning mellan skönlitte- raturens former och genrer pres- sade den till det. Xxxxxx hade tidi- gare tjänat som arbetshäst för de flesta ärenden litteraturen kunde
Ett annat flitigt förekomman-
de grepp i år var den centrerade dikten, dvs ett poem som med en enkel datorinställning görs sym- metrisk kring en mittaxel. Om vi slogs av detta grepp kan vi ock- så säga att det är slående hur lite datorns nästan outtömliga grafis- ka resurser – layout, byte av font, typgrad – togs i anspråk i årets poesi. Ett fåtal dikter av det sla- get finns där, med typgradsbyte för betoning eller sänkt röst el- ler i annat särskiljande syfte, och ofta brukat med framgång.
Men många är de inte. Årets Mörnebidrag liknar tidigare års däri, att experimentlustan inte
I Xxxxxxx Xxxxxx-Xxxxxxxx (f. 1984), Esbo
Första priset tillfaller Xxxxxxx Xxxxxx-Xxxxxxxx (f.1984), Esbo, för en tätt sammanhållen, femdelad diktsvit om en mycket spe- ciell relation mellan två människor och om relationens vand- lingar över tid. Orden är raka och entydiga men dikthelheten undflyende: en precist uttryckt ovisshet är svitens spännande sätt att tala och vara. Xxxxxxxxxx resurser utnyttjas lyhört för att omge vardagsord med en poetisk rymd som ger sviten reso-
nans och format.
II pris, Xxxxxx Xxxxxxx (f. 1987), Mariehamn
Också andrapristagaren Xxxxxx Xxxxxxxx dikter bildar en tema- tisk helhet, som i sig inrymmer både nostalgi och humor. Med fin inlevelse i ett annat subjekt än jaget gestaltas olika ske- den i livet. Nuets ensamhet och saknad kontrasteras mot min- nen av gemenskap, omsorg och närhet. Vad juryn särskilt fäs- te sig vid var den spännande och personligt gestaltade fågel- metaforiken.
III Xxxxxxxx Xxxx (f. 1982), Borgå/Berlin
Tredje pris går till Xxxxxxxx Xxxx för en diktsvit där vardagliga möten mellan vänner och syskon, en nyårsnatt på ett hustak och ögonblicksbilder av vad som kunde ha varit skildras med närvaro och ömhet. Avståndet mellan människorna förblir en källa till förundran och intresse, för att citera Xxxxx dikt i mot- ljus, ”Det är så mycket jag inte vill veta om dig / Jag saknar dig
redan”. Dikterna är språkligt säkra och välkomponerade.
Hedersomnämnande, Xxxxx Xxxxxx (f. 1987) Helsingfors
Xxxxx Xxxxxxx dikter är en samling undersökningar av vardag, längtan och tvivel. Diktjaget samlar på beröringar och blick- ar och sparar dessa i en låda, förundrar sig över kosmonau- tens ofrånkomliga ensamhet och mediterar över Kopernikus öde. Dikterna bildar en helhet som beter sig som regndrop- parna i en av Nybergs dikter, de knackar på och ber om upp- märksamhet.
ondel av bidragen, som någon el-
ler flera av oss tyckte kunde kom- ma i fråga för pris. Att nio ti-
ha. Men när dess uppgifter snä-
vades in till att alltmer fokusera på själens avtryck och personlig-
är särskilt stor, vare sig i grafiskt
hänseende eller som utforskning av gränserna för vad som är ly-
riskt möjligt. Tävlingen mönst-
rar ung dikt, och där är det inte teknisk innovation som står i cen-
trum. Vi är glada att än en gång
ha funnit dikter som gör Xxxxx- mönstringen inte bara menings-
full utan rentav rödkindat spän-
nande för bedömarna i juryn. Vi gratulerar pristagarna.
6 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 7
SFV kan vara stolt över mycket!
Efter trettiofyrå år i SFV:s styrelse, varav ordfö- rande sedan 1998, undanbad sig Xxx-Xxxx Xxxxxxx återval under SFV:s årsmöte i mars. Det finns mycket att vara nöjd över, konsta- terar hon om SFV:s utveckling genom åren.
TEXT & BILD: XXXXX XXXXXXXX
nn-Xxxx Xxxxxxx säger
A
ATT det onekligen känns lite ovant att inte längre vara med i SFV:s mittpunkt efter trettiofyrå år.
– Samtidigt märker man att det under den intensivt verksam- ma perioden sällan funnits tid att riktigt xxxxxx upp för att tänka och reflektera över vart utveck- ling bär oss, men nu är det då dags även för det.
Om man vill jämföra då med nu och peka på de största skillna- derna säger Xxx-Xxxx Xxxxxxx att det främst är skalan som änd- rats, fast själva grundtanken bak- om SFV finns kvar.
– Då jag kom med 1976 syss-
lade SFV fortfarande med gan- ska mycket konkret och rätt små- skaligt fältarbete, till exempel starkt engagemang för små sko- lor och för elever som hade be- svärlig skolväg – en viktig uppgift var då t.ex. att stöda skärgårdse- lever som skulle bo på internat i Åbo. Det fanns ännu då kvar nå- got av det som jag i ordets bäs- ta mening vill kalla syförenings- andan, det att man tänkte socialt genom att man gav ekonomiskt stöd åt elever vars familjer hade det knapert.
I och med att samhället för-
ändrats och SFV:s ekonomiska resurserna vuxit har verksamhe- ten fått en annan prägel och flyt- tat över i den utvidgade SFV-fa- miljen; Svenska studiecentralen, Distis och folkhögskolorna med slutpunkt i Axxell.
Xxxxxxx säger att det inte finns orsak till överdriven nostal- gi för hur det var förr, SFV mås- te som alla andra följa med ut- vecklingen och förverkliga de mål stiftarna hade i förhållande till rådande samhällsstruktur och situation. Tanken på ett livslångt lärande har funnits med i SFV ända från början, och den är i dag lika aktuell som för mer än ett hundra år sedan.
Småskaligheten fortfarande viktig
– Och fortfarande värnar vi om småskaligheten, och till exempel om svenska skolor på språköar i en finskspråkig omgivning. SFV har som skötebarn haft flera så- dana skolor, en del har försvun- nit som t.ex. den svenska skolan i Sorjos i Karelen och Kasaböle svenska skola i Sastmola. Upp- muntrande är ju att det fortfa- rande uppstår nya svenska sko- lor på finska orter, som t.ex. det svenska språkbadsdagiset i
Seinäjoki, som kanske leder till att en svensk skola kan återupp- stå där. Och även om vi inser att mycket små skolor även dras med problem, vet vi att skolstängning- ar ofta betyder en snabb nedgång för svenskan, speciellt i random- rådena – barnfamiljerna flyttar annanstans.
Lärarna är enligt Xxxxxxx alltså i nyckelposition när det gäl- ler det svenska bygget, och de har därmed alltid stötts av SFV. Hägg- man hoppas också på att man inte bara stirrar på Pisa-resultat då man utvärderar skolorna.
– Vi kan avläsa fina resultat i kunskapsmätningarna, men samtidigt vet vi att många unga inte alltid klarar av trycket i da- gens värld. En trygg närmiljö är också viktigt – kanske det vik- tigaste. Och jag tror på att t.ex. folkhögskolorna än i dag fyller en viktig uppgift – dels är de vikti- ga kulturhärdar i den bygd där de verkar, dels behöver många av dagens unga ett ”sabbatsår”, där de kan pröva på vilken inrikting de vill ge sina studier och sitt liv, och hur högt vingarna bär.
Snabbare förändringar
Xxx-Xxxx Xxxxxxx ser en an- nan tydlig trend; förändringarna sker snabbare.
– Åtminstone har jag känslan av att man förr hann fundera längre, överväga, växa långsamt. Idag kommer påbuden till exem- pel gällande utbildningen i en allt stridare ström från myndigheter- na, och det är bara att försöka hänga med.
Trots konsolideringen av den fria bildningen och yrkesutbild- ningen under Axxell-paraply- et är Axxell till sin storlek en rätt liten aktör på det finska utbild- ningsfältet.
8 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 9
…häggman
– Så när det gäller det svens- ka utbildningsstrukturerna i Fin- land måste det finnas förståel- se från statsmaktens sida för att våra lösningar kan se lite annor- lunda ut, och inte alltid uppfylla de stora penseldragens kriterier.
En annan stor skillnad om man jämför med hur det var förr är att penningsummorna blivit större.
– I början var SFV:s stipendi- er mycket små, ansökningarna var färre och styrelsen gick per- sonligen igenom alla ansökning- ar. En stor del av de stödformer SFV sysslade med har sederme- ra övertagits av kommunerna. Men det som inte ändrat är att alla stipendie- och understödsan- sökningar måste granskas nog- grant, var och en som sökt ett bi- drag måste veta att den blir rätt- vist behandlad.
Xxx Xxxx Xxxxxxx ser det lyckosamt att det även på fin- landssvenskt håll finns flera olika fonder dit man kan vända sig för att få bidrag.
– Även om fonderna i viss ut- sträckning samarbetar, finns det flera alternativ – vid en fond prioriteras en sak, vid en annan en annan sak. För SFV är det ju utbildningen som står i fokus: Varje finlandssvensk oberoen- de av ålder och boningsort skall ha möjlighet att stärka sin kom- petens.
Xxx-Xxxx Xxxxxxx säger att SFV:s växande resurser har två orsaker: förutseende donatorer och en god förvaltning. När det gäller förvaltningen går tacksam- ma tankar till SFV:s förvaltnings- råd som varit mycket framsynt, och inte darrat på manschetten i kristider.
– Också kanslichefen, som är en visionär, kan ta åt sig en stor del av äran för en lyckad ekono- misk politik.
Xxxxxxx gläds över att att SFV än i dag har ett mycket stort förtroende runtom i bygderna.
– Vi är så enormt tacksamma för att man fortfarande kommer ihåg oss med donationer och tes- tamenten. De utgör ryggraden och förutsättningen för den verk- samhet vi bedriver. Och glädjan- de är att resurserna nu vuxit så att vi inte bara stöder enligt an- sökningar utan även kan verka operativt och proaktivt.
Det svenska kulturhuset G18 i Helsingfors, som blivit att svenskt rum där det sjuder av olika akti- viteter, är enligt Häggman ett yp- perligt exempel på detta.
– Samtidigt är det viktigt att hela tiden se till att man följer testatorernas vilja. Det intres- santa är att vi trots en föränder- lig omgivning ofta märker att det som legat testatorernas hjärta närmast varit olika slag av utbild- ning för den egna bygdens ung- dom. Men det finns också många som velat stöda SFV:s allmänna verksamhet för svensk utbildning och svensk kultur överlag.
Satsningen på Axxell ligger på samma sätt i linje med de ur- sprungliga SFV:arnas målsätt- ningar.
– Det är viktigt att finlands- svenska ungdomar har möjlig- het till samma yrkesutbildning som finskspråkiga. Och vi behö- ver ju svenska sjukskötare, snick- are, rörmokare…
Xxx-Xxxx Xxxxxxx vill ändå höja ett litet varningens finger.
– Det är ändå mycket viktigt att vi inte bara koncentrerar oss på de stora strukturerna. Vi mås- te vara lyhörda för önskemålen från fältet.
Xxxxxxx tycker att det är synd att just fondernas ekonomi och pengarna så ofta lyfts fram i pressen och blir föremål för de-
batt.
– Pengar är naturligtvis en för- utsättning för att vi skall kunna bedriva en meningsfull verksam- het. Men det är ju verksamhe- ten, det som vi kan uträtta, som är det viktiga. Inte tänker man så mycket på makt och pengar. Om jag skulle karaktärisera verksam- heten inom SFV, skulle jag vilja säga, att jag ofta slagits av att det fortfarande finns en kreativ och skapande nybyggaranda, trots att föreningen uppnått hög ålder.
Styrelsejobbet har inte känts som arbete
Xxx-Xxxx Xxxxxxx säger att ar- betet i SFV:s styrelse löpt smidigt. Regionala och politiska drag- kamper har lyst med sin från- varo. Styrelsearbetet har präg- lats av att alla har dragit åt sam- ma håll.
– Styrelsen har förstås haft en bra representation både regio- nalt och med olika kompetenser. Men man kan med fog även säga
att arbetet i SFV:s styrelse hela ti- den präglats av den ursprungliga svenskhetsidén från nationsbyg- gets början; att genuint jobba för alla finlandssvenskar, och ha hela Svenskfinlands bästa för ögonen. Xxx-Xxxx Xxxxxxx tror att hennes verksamhet som folklivs- forskare med hela Svenskfinland som arbetsfält ledde till att hon
invaldes i SFV:s styrelse.
– Sedan 1968 har jag tillvara- tagit berättar- och musiktraditio- ner runtom i bygderna. Det har blivit kring niohundra inspel- ningar, som idag finns digitali- serade och arkiverade i Svenska litteratursällskapets folkkulturs- arkiv och i Finlands svenska folk- musikinstitut. Till min stora gläd- je kommer mina inspelningar i dag till användning, dels av fors- kare som vill fördjupa sig i fin- landssvensk kulturhistoria, dels av unga folkmusiker som vill byg- ga på sin repertoar.
Häggman minns med stor
tacksamhet sina sagesmän som
var xxxxxxx att dela med sig av sin stora livserfarenhet och kunskap. Många av dem lever inte längre.
– Ibland har jag nu efteråt för- undrat mig över det stora för- troende de visade oss unga flick- snärtor, som helt oförberett kun- de dyka upp med en bandpelare och mikrofon i högsta hugg. Men det är ju faktiskt hela fyra decen- nier sedan jag började och jag är inte säker på att man skulle kun- na arbeta på samma sätt i dag.
Häggman påminner om att det inte alltid räcker med att bara skriva ner saker för att be- vara dem för eftervärlden.
– När det gäller musik kan no- ter bara återge en del av musi- ken. För att kunna återge spel- sättet och en musikaliskt dialekt t.ex. måste man höra musiken. Ännu bättre är det naturligtvis om man kan se hur stråken förs, hur spelmannen rör sig, stampar och hur kontakten till eventuel- la dansare fungerar. Därför har vi också strävat efter att filma så
många spelmän och dansare som möjligt. Av upphovsrättsliga skäl är det tyvärr inte möjligt att läg- ga ut materialet på nätet.
KULTURHUSET G18 är enligt Häggman ett bra exempel på SFV:s proaktiva verksamhet, möjliggjord av kompetent
förvaltning.
Musiken viktig
– Jag växte upp i södra Österbot- ten i en miljö där man sjöng och musicerade. Morfar sjöng myck- et, det var vanligt att det kom folk bara för att lyssna till hans sång. Xxxx farbröder spelade dragspel. Själv började jag studera musik- vetenskap och folkdiktsforskning i Åbo för professor Xxxx Xxxxx. Xxxxxxxx eget instrument har varit piano. Hon har också, som hon säger, fuskat lite i att spe- la fiol, munspel och gitarr. Men urprungligen var det inte mu- siken eller musikforskning som skulle utgöra den framtida ba-
nan.
– Jag studerade nordisk och germansk filologi och siktade på att bli språklärare. Till slut tog ändå folkmusiken över – det var efter att jag kommit i kon- takt med Folkkultursarkivet, och jag disputerade på finlandssvensk vistradition, med utgångspunkt i den medeltida legendvisan om Xxxxx Xxxxxxxxx.
Xxx-Xxxx Xxxxxxx tycker inte att det var något så märkvär- digt att hon som ung kvinna blev invald i SFV:s styrelse.
– I SFV- styrelse hade det näs- tan alltid funnits minst en kvin- na med. På det sättet var SFV mera modernt än en del andra institutioner som länge styrdes av ”bara gubbar”. Kanske det sam- manhänger med att SFV verkade inom skolvärlden, där framförallt småskolorna och barnträdgår- darna i hög grad räknades som kvinnornas arbetsfält. SFV har i sin krets haft många starka kvin- nor som utfört ett pionjärarbete på folkbildningens område.
Svenskbygden 3-2010 • 11
SFV:s nye ordförande Per-Xxxxx Xxxxxxx:
Sprid kunskap om
det svenska inslaget i Finland innan det är för sent!
På SFV:s årsmöte den 29 mars fick SFV en ny ordföran- de. Xxx-Xxxxx Xxxxxxx har suttit i styrelsen sedan 1989, och är till vardags direktör för vetenskapscen- tret Heureka i Vanda. I sitt jobb får han också kon- kret ta ställning till det svenska inslaget i Finland.
H
EUREKA (SE NÄSTA UPPSLAG)
är ingen statlig instans utan drivs av ett allmännyttigt sam- fund. Ändå har man sedan bör- jan konsekvent byggt utställning- arna och informerat på båda inhemska språken, och på engel- ska. Det kräver aktivt arbete, och det blir tyvärr svårare år för år, berättar Xxx-Xxxxx Xxxxxxx.
– Tydligt är att inställningen till svenskan ändrats de tio senas- te åren. Det blir svårare att hit- ta personal som kan svenska, det blir svårare att upprätthålla med- ventenheten om vikten av två in- hemska språk.
Det handlar enligt Xxxxxxx om en allmän attitydförskjutning i Finland. Men det är inte allt.
– Vulgärdebatten på nätet, som ändå bara utgör en liten av åsikterna, rapporteras stort i me- dia, och får alldeles för stor vikt. Alla riktiga opinionsundersök- ningar visar att den absolut störs- ta majoriteten av finländarna, 70–75 procent, godkänner det svenska inslaget i Finland, eller inte har speciellt starka känslor åt
endera hållet.
Det farligaste är enligt Xxxxxxx då vi svenskspråkiga målar upp spöken utgående från vulgär- debatten, och därmed ”legitime- rar” den. Diskussionen leds där- med in på fel spår. SFV och övri- ga finlandssvenska aktörer kunde därför vara mer aktiva för att is- tället skapa förståelse mellan språkgrupperna och sprida rik- tig kunskap.
– SFV är en finlandssvensk or- ganisation och arbetar för Fin- lands svenska befolkning, men det kan inte ske i ett vakuum. Svenska språkets rättigheter är helt beroende av språkmajori- tetens välvilja. Därför efterlyser jag en större växelverkan med de finskspråkiga vännerna, och en verksamhet som bäddar för en större förståelse.
Xxxxxxx säger att kunskap om den finlandssvenska verkligheten och landets historia skulle bidrar till att öka denna förståelse.
– Historieundervisningen som skandalöst nog börjar först med ryska tiden är en sak, men kunde
inte den svenska språkundervis- ningen i de finska skolorna ha ett större inslag av orientering i det svenska inslaget, och mindre be- toning på grammatik och plug- gande?
Xxxxxxx hoppas på en större samverkan mellan de finlands- svenska fonderna i samarbetet över språkgränsen.
– Att sprida kunskap kling- ar väl med målen för bildnings- organisationer. Gör det något om kunskap som är relevant el- ler rentav livsviktig för oss fin- landssvenskar sprids på ett annat språk än det svenska? Det bör- jar bli verkligt bråttom med den- na positiva marknadsföring över språkgränsen, innan språkextre- misterna på webben har nått sitt mål och allvarligt saboterat ma- joritetens välvilja.
SFV:s roll måste kunna förändras
Per-Xxxxx Xxxxxxx hoppas att SFV fortsätter att visa sin rele- vans gentemot den finlandssven- ska befolkningen genom att upp-
Svenskbygden 3-2010 • 13
12 • Svenskbygden 3-2010
Svenska språkets rättigheter är helt bero- ende av språkmajoritetens välvilja. Därför efterlyser XXX-XXXXX XXXXXXX en stör- re växelverkan med de finskspråkiga vän- nerna, och en större samverkan mellan de finlandssvenska fonderna i samarbetet över språkgränsen.
rätthålla en folkbildningsverk- samhet som känns modern och ändamålsenlig.
– Vi skall värna om våra långa traditioner, men samtidigt mås- te vi leva i nutiden och bygga för framtiden. Världen förändras med en sådan hastighet att man idag inom företagsvärlden inte anser sig ha tid med strategisk planering. Det gängse begreppet är nu ”strategic morphing”, som kunde översättas som strategisk anpassning. Det betyder att man inom de övergripande målsätt- ningarna ständigt måste ha be- redskap att anpassa planerna ef- ter tidens krav, till och med flera gånger under ett verksamhetsår.
Per-Xxxxx Xxxxxxx vill att
Svenska folkskolans vänner, trots sitt traditionstyngda namn, skall kännas relevant bland dagens unga.
– Vi finns på Youtube och Face- book, men det viktiga är förstås vad vi gör där: känns det inte re- levant hjälper ingen ny teknik. Världen har minnsann föränd- rats sedan föreningen grunda- des år 1882, och förändringens vindar blåser nu kraftigare över världen än på länge. Jag kommer som ordförande att jobba för att vi inte förskansar oss i det som känns tryggt och bekvämt, utan för att vi har beredskap till för- ändring.
Satsning på mediasektorn
I tillägg till utbildningssidan med Axxell anser Xxxxxxx att SFV:s satsning på mediasektorn burit god frukt.
– Vi är med och finansierar FST:s morgonsändning Min mor- gon, vilket sker via SFV:s bolag Ab Cityportal. Det är ett gott ex- empel på den typ av satsningar som den svenskspråkiga befolk- ningen behöver. Det hjälper inte
Världen förändras så fort att man mås- te kunna anpassa planerna till och med flera gånger under ett verksam- hetsår, säger PER-XXXXX XXXXXXX.
att endast beklaga de otillräckli- ga resurser svenska Yle har, el- ler att ensidigt kräva att public service på svenska måste skötas med licenspengar. Om SFV:s in- sats gjorde morgonsändningarna möjliga gjorde vi rätt i att gå in, och vi skall självfallet spana efter nya möjligheter i framtiden.
Förste naturvetaren sedan 1945
Per-Xxxxx Xxxxxxx är den för- sta naturvetaren sedan 1945 som svingar ordförandeklubban i SFV. SFV:s första ordförande, Xxxxxxx Xxxxxxxx var medi- cinare. Professor Xxxxxx Xxxx- xxxxx (ordf. 1917-32) var diplo- mingenjör och hydrolog, med- an Xxxxx Xxxxxxxxx (ordf. 1943–45) var överlärare i mate- matik och naturlära.
– Jag är limnolog och agrofor- stare, så eftersom den finlands- svenska folkbildningsrörelsen av förståeliga skäl i huvudsak letts av humanister och pedagoger, kan någon fråga: vad har nu en naturvetare här att göra?
Xxxxxxx ser dock inget motsats- förhållande mellan naturveten- skap och humaniora.
– Den brittiske fysikern C.P. Xxxx påtalade 1959 den bris- tande kommunikationen mellan den naturvetenskapliga och den humanistiska kulturen: allmän- bildningens kärnstoff är häm- tat från humaniora, trots att den kulturgren som antagligen mest handgripligen påverkar vårt var- dagsliv och världsbild är naturve- tenskapen.
Per-Xxxxx Xxxxxxx frågar med Xxxxx ord varför det anses höra till allmänbildning att man läst ett verk av Xxxxxxxxxxx, med- an man inte behöver känna till innehållet i termodynamikens andra grundlag.
– Man ska känna till kultur- namn som Xxxxx, Xxxxxx och Xxxxxxxxxx, men behöver inte vidkännas Xxxxxxxxxx, Xxx- xxxxxxx eller Xxxxxxxxx. Jag tror en viss attitydförändring är påkallad.
Ur SFV:s synvinkel finns det enligt Xxxxxxx förstås ingen kon- flikt mellan naturvetenskaper och humaniora: föreningen står i folkbildningens tjänst, och SFV arbetar på lika villkor för att främja all bildning, allt kompe- tensbyggande och all inlärning bland landets svenska befolkning.
– Målsättningen har varit den- samma i 128 år, medan verk- samhetsformerna under olika ti- der tagit olika former. I början av föreningens historia gällde det faktiskt att upprätthålla svenska folkskolor, idag är vi fortfarande verksamma inom skolsektorn, nu närmast inom andra stadiets yr- kesutbildning, medan verksam- heten i övrigt är mera mångfa- cetterad än den var för ett sekel sedan. Målen består, men med- len växlar.
nitiativet till vetenskapscentret Heureka var
S
I
en följd av Fysik 82-utställningen som arrange- rades i Helsingfors och som besöktes av hela 20 000 personer. Utställningen arrangerades av Fin- lands Fysikerförening, Helsingfors universitet, Tek- niska högskolan och det europeiska laboratoriet för partikelfysik CERN. Uppmuntrade av framgång- en utlyste de tre förstnämnda institutionerna och astronomiska föreningen Ursa år 1982 ett veten- skapscenterprojekt vars mål var att få till stånd ett permanent utställningscentrum som presenterar vetenskap i Finland.
tiftelsen Vetenskapscentrum grundades av
Helsingfors universitet, Tekniska högskolan, Vetenskapliga samfundens delegation och Indu- strins centralförbund år 1984. Vanda stad erbjöd sig i juni 1984 att betala hälften av vetenskaps- centrets etableringskostnader och en tredjedel av driftskostnaderna, varefter stiftelsen utvidgades att omfatta Vanda stad, tre ministerier, FFC och lärar- facket. År 1985 utlystes en arkitekttävling. Stiftel- sens styrelse valde Xxxxx Xxxxxxxxxx, Xxxxxx Xx- xxxxxx och Xxxxx Xxxxxxxx bidrag “Heureka” att förverkligas.
Vetenskapscentrets innehåll formades i hög grad med hjälp av pilotutställningar kring medicin, ling- vistik, vatten och teknologi under åren 1985-87
Heureka har haft
6 miljoner besökare
H
på olika håll i Helsingfors. Utställningarna sågs av sammanlagt 300 000 personer.
EUREKA ÖPPNADE SINA DÖRRAR för allmänhe- ten i april 1989. Öppningsåret var en fantas-
U
tisk framgång. Det året besöktes Heureka av över 430 000 personer. Sedan dess har besöksantalet le- gat inom det beräknade intervallet på 250 000– 300 000 med ett medelvärde på 280 000. Heure- ka-byggnaden har under tiden 1989-2009 besökts av nästan 6 miljoner besökare och utomlands har Heurekas utställningar dessutom setts av över 12 miljoner besökare.
tställningar producerade av Xxxxxxx har
H
turnerat i 24 länder på fyra kontinenter. Också Xxxxxxxx expertis har haft internationell efterfrå- gan. För att underlätta utställningsexporten grun- dade stiftelsen år 1998 företaget Heureka Overse- as Productions Ltd.
EUREKA TOG INTITIATIVET TILL det nordiska sci- ence center-förbundet år 1987 och var med
om att grunda det europeiska science center-för- bundet år 1989. År 1992 accepterades Xxxxxxx som den första fullvärdiga medlemmen utanför Amerika i det internationella vetenskapscenterför- bundet (Association of Science-Technology Cen- ters). Heureka stod värd för den första världskon- gressen för vetenskapscentra i juni 1996 och den europeiska science center-konferensen år 2005.
14 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 15
Förstår stat och kommun hur viktig den fria bildningen är?
Har det gamla begreppet ”folkbildning” någon relevans i da- gens värld? Förstår någon ordet längre, då de flesta skolformer byter namn till uppfinningsrika latininspirerade konstruktion- er, eller till de mest ologiska bokstavskombinationer. Det frågar sig undervisningsråd Xxxxx Xxxxxx, som på SFV:s utdelnings- fest den 31 mars erhöll SFV:s folkbildningspris på 7 500 euro.
TEXT & BILD: XXXXX XXXXXXXX
– Men fortfarande är det i mina öron som om ordet ”folk- bildning” skulle ange ett tydliga- re samhällsansvar för de som står bakom budgetarna, utbildningen och planeringen. Folkbildningen förväntas erbjuda enskilda indi- vider möjligheter att kontinuer- ligt uppdatera gamla kunskaper, och att delta och leva i ett allt- mer komplicerat samhälle. Våra gamla skol- och studiekunska- per räcker inte till genom hela li- vet, de måste uppdateras då och då. Även kunskapsklyftorna mel- lan generationerna måste också ständigt överbryggas.
Xxxxxx säger att utbildnings-
tänkandet i Finland generellt ut- går från att kunnandet och bild- ningen hos hela befolkningen skall omfattas av principen om livslångt lärande. Detta har länge styrt utbildningspolitiken och åt- gärderna inom vuxenutbild- ningspolitiken. Det stora målet är att utbildningen skall ge män- niskorna redskap att bemöta och bemästra förändringarna i sam- hället och stärka samhällsstruk- turen.
– Det finns ändå några centra- la, mycket omvälvande föränd- ringsfaktorer. Globaliseringen med allt vad det innebär av om- flyttningar av kapital, kunskap och produktionsanläggningar, arbetslösheten, samt konsekven- serna av ny informations- och kommunikationsteknik. Som ett relativt nytt element har vi även invandrarsituationen – ett eld-
Folkbildningsarenan fyller enligt Xxxxx Xxxxxx fortfarande sin viktiga uppgift som en plats för särarter, mångsidig- het, flexibilitet och kulturell aktivitet.
Har folkbildningsidealet förverkligats?
Lillas tar ur ett historiskt per- spektiv upp frågan om hur folk- bildningsidealet förverkligats inom medborgarinstituten. Hon har arbetat inom den sektorn i drygt trettiofyra år, senast som rektor för Korsholms vuxeninsti- tut. Hon har även varit ordföran- de för intressebevakarna Svenska sektionen inom medborgar- och arbe- tarinstitutens förbund rf, MAIF, och Förbundet för medborgar- och arbetar- institut rf, FAMI.
– Det är inom ramen för den verksamheten som jag mött den enskilda människan, mött hen- nes behov och i många samtal och brev fått uppleva framgångs- berättelser över nådda mål i nya
studieprogram.
Xxxxxx säger att var xxx har sin tid och att hon nu väntar på näs- ta våg med folkliga traditioner.
– Instituten är en god kuvös för dylika folkrörelser, såsom kör- sången är ännu idag efter många år. Språkkurser, populärveten- skapliga föreläsningar, semina- rier och olika motionskurser har länge varit populära. Och det var egentligen först på 80-ta- let som den stora efterfrågan på konstkurser, måleri, keramik och porslinsmålning kom. Något som ofta blev en belastning i många politikers ögon då rödpennan gick i kommunerna i budgetti- der. En annan viktig uppgift blev även den lokala hembygdsforsk- ningen, visserligen på amatörni- vå, men vi fick i alla fall den lilla människans historia och vardag dokumenterad. Bara i Korsholm har över tjugo böcker skrivits.
Kontakten
till närsamhället
Enligt Xxxxxx visar den historis- ka tillbakablicken att en myck- et god kontakt med närsamhäl- let är nödvändig för att tillgodo- se det lokala bildningsbehovet för vuxna.
– Det betonas idag även av att också ungdomar och barn nu- mera kan delta i verksamheten. Redan 1975 kunde medborga- rinstituten på anhållan få till- stånd att ordna musikundervis- ning för elever under sexton år och detta utvidgades småning-
J
AG ÄR INTE HELT säker på att
begreppet folkbildning klart associerar till den fria bildning som vi har i Finland idag, speci- fikt representerat i våra medbor- garinstitut, folkhögskolor och stu- dieförbund. Många har grubblat på frågan men fortfarande sak- nas en entydig definition. Däre-
mot reagerar vi genast positivt
och igenkännande då folkbildare börjar räkna upp själva känneteck- nen för folkbildning, det vill säga fri och frivillig utan styrande lä- roplaner för inlärning, men däre- mot med tydlig deltagarstyrning, säger Xxxxx Xxxxxx.
Folkbildningsarenan är enligt
Xxxxxx en plats för särarter, mång-
sidighet, flexibilitet och kulturell aktivitet. Begreppet folkbildning finns kvar som ett starkt nordiskt begrepp medan lagstiftaren i Fin- land genom en lagändring 1992 tog in begreppet ”fri bildning” som samlingsnamn för verksam- heten.
fängt ämne, där hela folket testar
sina toleransgränser. Vi är idag mitt inne i den förändringspro- cessen trots att den pågått snart tjugo år. Fortfarande dyker de mest oförutsägbara hotbilder för mänsklig trygghet upp, säger Lil- las.
studier, nya intressen, nya socia-
la miljöer men förstås även besvi- kelser. För medborgarinstitutens del sägs det i lagen att verksam- heten skall grunda sig på loka- la och regionala bildningsbehov. Behovsaspekten betonas, vilket gör att vi kan se stora olikheter i enskilda medborgarinstitutens
om till andra konstämnen i och
med lagändringen 1992. Det var oerhört viktigt att ungdomar un- der 16 år även på landsbygden blev delaktiga av den konstfost- ran som i städerna handhades av särskilda musik- och konstskolor. För landsbygdens barn var det en jämlikhetsfråga att inom rim-
16 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 17
…Xxxxx Xxxxxx
ligt avstånd till ett rimligt pris få ta del av den kreativitet och den träning av ögats och handens fär- digheter som konstämnesunder- visningen innehåller.
Xxxxxx säger ändå att vuxenun- dervisningen fortfarande utgör det viktigaste i medborgarinsti- tutens kursutbud. Det gäller att i kursplaneringen vara lyhörd, se trender i tiden, även utanför lo- kalsamhället. Vad händer natio- nellt och globalt?
– Tröskeln för deltagande är och måste förbli låg och det an- kommer på institutet att också den som inte trivdes i den obli- gatoriska skolan kanske som vux- en finner det intressant och mo- tiverande att studera eller göra något med händerna, tillsam- mans, i grupp. Det skall vara lä- rande enligt eget val, utan for- mell behörighet för deltagande, fritt från tvång och krav på pre- station. Kursprogrammet är öp- pet för alla och annonseras även ut öppet, idag kompletterat med en nätversion på webben.
Framtiden och samhällets knappa resurser
Xxxxx Xxxxxx tar gärna ställning till den fråga som ibland kastas fram: har medborgarinstitutets kurser och föreläsningar ett vär- de i framtiden då allt egentligen finns på nätet, lätt frammanat med lite ivrigt googlande?
– Utan att ha en glaskula med ett hållbart, långsiktigt svar, vå- gar jag nog säga ja. En framtid finns, trots att det är sannolikt att innehållet och sättet att produce- ra och förmedla kunskap ändras. Det blir mera tekniskt, interaktivt och i nätverk, säger Xxxxxx.
Xxxxx Xxxxxx räknar upp de ak- tuella samhällskrav som gör att instituten har en framtid obero- ende av de tekniska lösningarna:
• Aktiverande språkkunskaper, vilket förutsätter sociala läro- miljöer där kunskaperna även kan prövas i praktiken.
• Mer datorkunskap. Idag är det många som kan använda endast en bråkdel av alla möj- ligheter som vanliga datapro- gram innehåller.
• Samling kring gemensamma intressen som t.ex. körsång, dans och motion.
• Föreläsningar som behandlar trender i tiden, hjälper oss att analysera fenomen och för- ändringar, t.ex. miljökunskap, konsumentkunskap, hälso- kunskap.
• Föreläsningar och kurser för att kunna tolka och analysera vår egen privatekonomi, som helt håller på att falla i hän- derna på bankernas och för- säkringsbolagens experter.
• Integration av invandrare i språk- och yrkesförberedande kurser.
• Skapandet av de svenska rum i finsk- och tvåspråkiga mil- jöer som behövs för samhö- righet och samtals- och um- gängestillfällen på svenska.
– Institutsnätverket är dessut- om en utomordentlig utbild- ningsinstitution för förmedling av ny kunskap, som på 90-ta- let och 2000-talet då datorkun- skapen skulle spridas till de bre- da folklagren. Den verksamhe- ten pågår fortfarande, medan hälso- och motionsaspekter är riktigt aktuella just nu. Genom en statlig styrning av resurserna kan man flexibelt och snabbt få ut den kunskap, som anses viktig för befolkningen. Stat och kom- mun har här en otrolig effektiv utbildningskanal varje gång det
finns behov av att nå människor- na med ny, bred kunskap – fast det får dock aldrig bli en propa- gandakanal.
Postitiva effekter även på samhället
Xxxxx Xxxxxx presenterar intres- sant statistik. Den fria bildning- en berör för närvarande cirka en miljon finländare årligen, och ef- fekterna på såväl individuell som samhällelig nivå är märkbara och mångsidiga.
– En viktig följdeffekt är en all- män positiv inställning till ak- tivt medborgarskap och till vilja och förmåga att delta och verka i samfund samt i bildandet av nät- verk. Enligt forskarna Jyri Man- ninens och Xxxxx Xxxxxxxxxx rapport från 2008 uppskattar män mest att göra, och att upple- va den omedelbara nyttan i sina studier. Viljan att lära sig mer
ökade, liksom även det psykis- ka välbefinnandet. Problemet för utbildarna är nu hur man skall nå flera män. De utgör endast cirka trettio procent av deltagar- na i medborgarinstituten idag.
Enligt rapporten uppskatta- de kvinnorna mer de olika sido- effekterna av kursdeltagandet: ökad självkänsla, fysiskt välmå- ende, en social miljö med utökad bekantskapskrets, liksom mera ork i vardagen och därmed en förbättrad livskvalitet.
– Ett förbättrat livsinnehåll ger alltså bättre psykiskt och fy- siskt välmående och har en ome- delbar effekt på familjens och arbetsgemenskapens välmåen- de och naturligtvis i ett vidare perspektiv även samhälleligt ge- nom minskade social- och häl- sovårdskostnader. Om man bara kunde mäta och presentera be- loppen i euro för uppnådd bätt-
Den fria bildningen resulterar i bätt- re psykiskt och fysiskt välmående och har en omedelbar effekt på familjers, arbetsgemenskapers och hela sam- hällets välmående. Bilden är tagen på AXXELL FINNS i Esbo.
re självänsla och välbefinnande hos människorna då de offentliga budgeterna görs upp! Rapporten från 2008 beaktas förhoppnings- vis då finansieringslagstiftning- en för den fria bildningen öpp- nas inför 2011. Den kommer att avgöra om vi fortfarande kan er- bjuda medborgarinstitutsverk- samhet i alla kommuner, och till en rimlig kostnad åt alla invåna- re.
Xxxxxx förhoppning är alltså att man i det nationella och kom- munala beslutsfattandet skall uppmärksamma nyttan av att upprätthålla dessa bildningsin- stitutioner, som kanske är rätt osynliga i politikernas medvetan- de men som har desto större ef- fekt på individen och välmåendet i medborgarsamhället.
– Det är i alla fall utbildnings- institutioner som finns i hela lan- det, och som jämlikt erbjuder alla invånare möjligheter till studier som berikar såväl arbete som fri- tid till moderata kursavgifter. Av- gifterna varierar något beroende på kommunens insats medan sta- tens andel för närvarande är cir- ka 57 procent av det kalkylerade enhetspriset per undervisnings- timme.
– Vi i Finland och Norden har tack vare drygt hundra år av folk- bildning varit förebilder även i EU, och året 1996 proklamera- des till året för livslångt lärande. Det skall vi fortfarande haka på och låta varje år vara ett år för nya och hållbara kunskaper för ett mänskligare och tolerantare samhälle och en stor trevnad och gemenskap.
18 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 19
Fr.v. framifrån bakåt: XXXXX XXXXXXXXXXX, XXXXXX XXXXXXXX, XXX XXXXXXX, XXXXXXX XXXXXXXXXXX (skymd), XXXXXXXXX XXX- XXXXXXXX, XXXXXX XXXXXXX, ordkonstledare XXXXX XXXXX- XXXXX, XXXXX XXXXXXXXX och XXXXX XXXXXXXXX. XXXX XXXX-
XXXXX saknas på bilden men är också med i gruppen.
I stället för färdigtuggad underhållning:
Ordkonst får barnens fantasi att flöda
TEXT & BILD:
XXXXX XXXXXXXX
Sydkustens landskapsförbund har redan i flera år ordnat ordverkstäder för åk 1–9 i skol- bibliotek och kulturrum i Helsingfors, Esbo, Vanda, Borgå, Sibbo, Lovisa, Ekenäs, Karis, Ingå, Åbo, Kimitoön, Pargas och St Karins. De populära verkstäderna handlar inte om stavning och grammatik, utan om att ge uttryck för sin fantasi. Därför är de så vikti- ga, berättar kulturproducent Xxxxxxxx Xxxxxxxx och ordkonstledare Xxxxx Xxxxxxxxxx.
Det centrala i Sydkustens ordkonst är också att de texter som barnen skapar skall bli till något, på riktigt. Det kan vara en utställning, en pjäs, ett col- lage eller en antologi, berättar Xxxxxxxx Xxxxxxxx.
I ordverkstaden ges tid till sådant som man inte hin- ner med under den vanliga modersmålstimmen eller un-
dervisningen i skolan.
– När vi första gånger berättar om ordkonst brukar vi fråga elev- erna om det finns någon i klassen som tycker om att skriva. Endast ett par elever räcker upp handen. Sedan frågar vi om någon tyck- er om att fantisera, och då räcker alla elever upp handen.
Enligt Xxxxxxxx går mycket av energin under de första skolåren
till att lära sig stava och skriva rätt. Det är förstås jätteviktigt, men risken är att fantasin och kreativiteten hämmas, speciellt i flödet av färdigtuggad fanta- si; filmer och dataspel som bar- nen lär sig konsumera från ti- diga år.
R A B B E S A N D E L I N
– I förlängningen handlar det här också om svenskans
20 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 21
– Att lära sig stava och skriva rätt är förstås jätteviktigt för barnen, men risken är att fantasin och kreativiteten hämmas, speciellt i det stora utbudet av färdigtuggad fantasi som filmer och dataspel, säger XXXXXXXX XXXXXXXX.
M A L I N FA G E R S T R Ö M
har publicerats i antologin Vi är på din sida, som Sydkusten gav ut till bokmässan 2009 och som innehåller texter från alla ord- verkstäder.
– Alla har utvecklats till verk- ligen skickliga ordkonstnärer. Jag är väldigt glad och stolt över hur duktiga och personliga skriben- ter alla barnen är!
Nya redskap för ledarna Sydkustens ordkonstledare är författare, litteraturstuderande, dramapedagoger, journalister, filosofer och lärare som har ett brinnande intresse för ordkonst och berättande. Ledarna rekry- teras även i samband med fort- bildningar, kurser och temadagar som Sydkusten ordnar. En certi- fiering av ordverkstadsledarna är under planering tillsammans med SFV-organisationen Svens- ka studiecentralen.
R A B B E S A N D E L I N
Sydkustens Landskapsförbund verkar på Georgsgatan i Helsingfors och har kansli även i Pargas.
SYDKUSTENS LANDSKAPSFÖRBUND R.F. är intresseorga-
överlevnad som levande språk i Finland, speciellt i områden där språket är utsatt för starkt yttre tryck. Och idag betyder det inte automatiskt bara huvudstadsre- gionen.
Skrivande, drama, manus Sydkustens ordkonst räknar sitt urpsrung till de åboländska ord- verkstäder för svenskspråki- ga barn och unga som ordna- des hösten 1994 på initiativ från Konstkommissionen i Åbo och Björneborgs län. Idén och un- dervisningsmodellen hämtades från Tavastehus, som ända se- dan mitten av 80-talet satsat på skrivargrupper för finskspråkiga barn.
Ordverkstäderna ordnas ut- anför skoltid och sammankom- mer cirka en och en halv timme en eftermiddag i veckan 10 till 15
gånger per termin. Platsen för ordverkstaden är ofta kommu- nens eller skolans bibliotek där kopplingen till litteraturen re- dan finns, eller andra kommuna- la kulturhus av något slag.
I vissa ordverkstäder skriver man mycket, medan andra be- tonar muntligt berättande och teater. På annat håll kanske man skriver manus till filmer och gör tidningar, medan andra leker spi- on och skriver deckare. Ordverk- städerna gör också utfärder till inspirerande utflyktsmål, har för- fattarbesök, ger ut antologier och deltar i skrivarläger och berättar- festivaler.
Stor motivation
Då Svenskbygden besöker en grupp i Sydkustens Ordkonst- skola i Borgå är det fråga om ter- minsavslutning och visning för
föräldrarna av några kortfilmer som barnen skrivit manus till: Sa- gofigurernas miljonårsmöte 2010 och Alla har fantasi.
– Filmerna hade premiär på filmfestivalen Medietanken 2010 på G18 i Helsingfors och fick mycket positiv respons. Speciellt barnen i filmen fick mycket tack för sina rollpresentationer, be- rättar Xxxxxxxxxx, som säger att hon är glad över hur motiverade barnen är.
– Den här gruppen har sam- lats i två läsår och fortsätter igen på hösten. Barnen i denna grupp är väldigt motiverade och kom- mer varje gång! De tycker alla om att skriva och fantisera. Man behöver bara ge små roliga och fantasieggande impulser så pro- ducerar de hur otroliga historier och berättelser som helst!
En del av barnens berättelser
– Ordkonstverksamheten är förstås inget soloprojekt inom Sydkustens landskapsförbund. Verksamheten är helt avhängig av ett nätverk där det förutom en styrgrupp finns kontakt till bib- liotekarier, utbildningsstyrelsen, litteratur- och författarföreningar och modersmålslärarförbundet, berättar Xxxxxxxx Xxxxxxxx.
Träffarna och kurserna som ordnas är öppna för alla som är intresserade av ordkonst och be- rättande. Mera information om aktuella träffar finns på Sydkus- tens webbsidor.
– Till hösten kommer vi också ut med en handbok i ordkonst för pedagoger som jobbar med barn. Den skall fungera som arbetsred- skap för alla pedagoger oberoen- de av deras bakgrund. Man be- höver inte vara modersmålslära- re för att bli ordkonstnär!
nisation för de tvåspråkiga kommunerna i södra Fin- land. Verksamhetens tyngdpunkt ligger på kultur- och utbildningsfrågor. Organisationen startar och utveck- lar gränsöverskridande samarbets- och innehållsprojekt i och mellan kommunerna. Tillsammans med kommu- nerna, de fria föreningarna och de finlandssvenska fon- derna kan engagerade eldsjälar genomföra gemensam- ma projekt eller skapa nya mönster för verksamheten.
Sydkusten grundades 21.9.1998 av Nylands svenska landskapsförbund och de svensk- och tvåspråkiga kom- munerna i Åboland i syfte att bevaka svenska kultur- och utbildningsfrågor i medlemskommunerna. Led- stjärnan är att erbjuda likvärdiga möjligheter till utbild- ning och kultur oberoende boningsort.
Sydkusten leds av direktör Xxxxxx Xxxxxxxx som är stationerad i Helsingfors. Sydkusten har också ett kans- xx x Xxxxxx.
22 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 23
Xxxxx Xxxxxxx
– en tornedalsk författare med helande kraft
XXXXXXXXX XXXXXXX-XXXXXXXXXX
Xxxxx Xxxxxxxx porträtt är målat av Xxxxxx Xxxxxxxx.
Övertorneå den 18.4.2008. I sitt föredrag säger han sammanfatt- ningsvis: ”Byn har en hälsning till vår nutid: Gör allvar av INSIkTEN om
”Kanske gryr det en dag, då nit- tonhundratalets likriktade och in- ternationella människa börjar leta efter sina rötter och lyssna till den granens susning vid vars rot hen- nes bo är fäst”.
Så skriver författaren Hilja By- ström i sin roman Byn. Byn som kom år 1940 är den första de- len av en trilogi. Ungfolk gavs ut 1941, och därpå följde Bondfolk år 1943. Trilogin beskriver livet och utvecklingen i Järvi, en ty- pisk tornedalsby, där finskt och svenskt; två språk och två kultu- rer lever sida vid sida utan att rik- tigt mötas på djupet. Inte enbart språket utan också religionen skiljer granne från granne – är du inte med oss, så är du mot oss.
Pohjanen upptäcker Xxxxxxx Det var Tornedalens stora son, den prisbelönta författaren Xxxxx Xxxxxxxx som nyupp- täcke Xxxxx Xxxxxxx då han leta- de efter material i samband med bearbetningen av sin självbiogra- fiska romanserie. (Smugglarkung- ens son, 2007, Tidens tvång, 2009, Norstedts) Pohjanen förklarar: ”Jag upptäckte henne på samma sätt som man upptäcker avskjut- na pilar i mossan. Sparkade till i mina funderingar över om det är som den svenskspråkiga medel- klassen ofta påstår, att Torneda- len saknar litteratur, att vi inte läst böcker, att det inte skrivits
dikter”. – Hilja är en ”ren” för- fattare. Hon beskriver vad hon ser. Pörtet, den kalkade ladugår- den, bastubadet, jordfästning- ar, bröllop, födelse, död och års- tidernas växling. Hilja älskar sitt land, sin Tornedal på ett rätt så romantiskt sätt. Hon är inte en religiöst religiös eller politiskt re- ligiös författare. Men hon ser och förstår på vilket sätt religionen griper tag i människorna och for- mar dem till dem de är eller så småningom blir, säger Pohjanen. Xxxxx Xxxxxxxx har i likhet med Xxxxx Xxxxxxx beskrivit Tor- nedalen med dess rika kulturarv i en tid av förändring. Xxxxxxxx böcker är skrivna på 40-talet, men handlingarna kunde mycket väl utspela sig på 50-talet. Man kan kalla Hilja för en sann pro- fet. Hon låter många olika rös- ter komma till tals. Kvinnorna är starka och medvetna om sin ställning i byns hierarki. Flick- orna som kom från grannlandet Finland för att arbeta som pigor fick aldrig kallas värdinna om de senare gifte sig med husbonden. Detta berodde på att gårdsfolk sedan generationer tillbaka har
fog för en viss bördsstolthet.
– När jag läste Xxxxx förvåna- des jag över att Finland och kri- get inte var närvarande i hennes berättelser. Finland var egentli- gen endast en granne som leve- rerade duktiga pigor till gårdar- na i Järvi by. Xxxxx skrev på svens-
ka, men hennes modersmål var meänkieli. Hon var en gränsens människa, en människa som lev- de nära gränsen, medan jag själv är en sann gränsmänniska. Inom mig lever den odelade Torne- dalen fortfarande. Jag har släk- tingar i Finland, och jag skriver på tre olika språk: svenska, fin- ska och meänkieli. I mina böck- er återspeglas Finlands öde på ett närvarande sätt, inte minst för att min far var Smugglarkung som bedrev handel gränsfritt över gränsen, berättar Pohjanen.
T
SARENS RÖDA STRECK FRÅN år
1809 formade den enhetli- ga Tornedalen till två olika län- der och kulturer. Det som va- rit ett blev två. Den finskspråki- ga befolkningen på den svenska sidan marginaliserades och utsat- tes för förtryck. Skolan ville för- svenska alla barn. Men vad skul- le de finska barnen, det vill säga barnen som talade tornedalsfin- ska hemma i de små skogsbyar- na göra med svenskan? En svens- ka som de med all sannolikhet mycket snart skulle glömma bort enligt Xxxxx. Den första april år 2000 fick meänkieli minoritets- ställning i Sverige. Xxxxx Xxxxx- nen har varit en betydande för- kämpe för språket, for folket i Meänmaa, för bevarandet av de- ras kulturarv och deras identitet.
Vem var Xxxxx Xxxxxxx?
Xxxxx Xxxxxxx föddes i Matojär- vi den 18.4.1908. Hennes flick- namn var Xxxxxxxxxxx. Hen- nes far Xxxxxx Xxxxxxxxxxx lär- de sig under sin tjänstgöring vid regementet i Östersund att tala och skriva svenska. Han förstod vikten av att kunna språk, och därför lärde han sina barn tala svenska i ett tidigt skede. Hilja skickades till seminariet i Hapar- anda där hon utbildade sig till lä- rarinna.
Hon verkade som lärare i Karungi skola. Redan år 1932 debuterade hon med Ett år i Jär- vi – berättelser från Tornedalens skogsbygd. Boken bemöttes med en rätt så stor skepticism. När tri- login kom ut i början på 40-talet tog många illa upp eftersom man trodde känna igen sig, och man då ansåg att Xxxxx lämnat ut sitt
folk på ett sätt som inte behaga- de alla. Men själv förklarar Hil- ja i boken Byn varför hon vill be- skriva livet i en liten torndedalsk by som står inför en förändring: ”En ny tid bröt in. Den började någon gång vid sekelskiftet. Moder Svea upp- täckte detta sitt barn och sträckte ar- marna mot det. Bygden blev varse dels sin egenart och dels sin svenskhet. Den förra är snart försvunnen i många vä- sentliga drag. Så ser det ut att nu gå med bygdeegenheter. Därför har det kanske sitt värde, om drag ur dess liv i helg och söcken, glädje och och sorg kan bevaras”.
År 1935 gifte sig Xxxxx Xxxxxxx
med Xxxxxxxxx Xxxxxxx. Han var änkeman och präst i Råneå. Hilja blev mor till fem minder- åriga barn. År 1936 föddes hen- nes son, Xxxxx Xxxxxxx. Han var närvarande vid firandet av Hil- ja Xxxxxxxx hundraårsjubileum i
din brist, ditt ansvar och dina möjlig- heter. Bygg och bruka din TILLIT till människor, till livet och till dig själv. Ta vara på den FÖRSONING, som både människor och Gud är beredda att ge”. I samband med festligheterna släpptes nyutgåvan av Byn, (Ba- rents Publisher). Under semina- riets gång, där man belyste Xxxxx Xxxxxxxx författarskap och där- igenom Tornedalens rika men också smärtsamma historia, kun- de man känna och förnimma hur mycket det betyder även för dagens tornedalingar att få sin identitet och sitt språk bekräftat. Fastän Xxxxx skrev på svenska så beskrev hon det finska arvet, det som lever i meänkieli och i Me-
änmaa.
Trilogins vittnesbörd
Såväl Byn, som Ungfolk och Bond- folk är en berättelse om männis- kan sådan hon är i en tid av för- ändring. Förändringen tar tag i människans innersta, den skakar om, den berör och den lämnar ingen utanför. Alla blir indragna, alla måste ta ställning, välja sida. Gårdarna är de fasta punkterna i böckerna. Gårdarna har finska namn som Ylivainio, Haavisto, Rantatalo. Byn som Hilja beskri- ver var inte stor. Den hade åtta gårdar och några torp. Gården och jorden gav levebröd. Gården bestämde också rangordningen i byn.
24 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 25
…Xxxxx Xxxxxxx
Sommarnytt från Studiecentralen
En husbonde är en jordens man. Han kan inte överge sin jord, inte sin gård heller. Det får Xxxxx i Ungfolk erfara. När han blivit änkeman med alla sina nio barn, måste han bege sig ut för att söka sig en hushållerska re- dan då den avlidna hustrun Xxxx låg på bår. Jordens man är så- dan. Han kan inte välja fritt. En gård står på ladugården och den är beroende av en kvinnas hän- der och fötter. Det förstod Os- kar. Men hur mycket en kvin- nas handtag betydde för gården, det förstod både Xxxxx och an-
mäktige husbonden Xxxxxx Xxx- tatalos son Xxxx hittades stupfull i diket, var skammen stor. Ran- tatalo utbrister: ”Många kom- mer att viska och blinka: Se där! Så var det med Rantatalo. Det- ta har de väntat på, de som bugat sig djupast för mig.”
Den nya tiden med nya dryckesseder hade kommit till byn. Religionen och hemmets andliga arv börjar mista sitt grepp om ungdomarna. Xxxx, enda dottern på Vaara gård fat- tar redan tidigt tycke för Xxxx.
Xxxxx far är torpare till Ylivainio.
melrike heter. Xxxxxxxx hjärta står i brand, men han vågar inte tänka sig ett liv tillsammans med Xxxxx, en prästfru som inte vill kännas vid allt som är heligt och verkligt för en god kristen. Len- nart är rädd både för Gud och för församlingen. När Xxxxxxx gjort sitt val att leva utan Maj- ke känner han: ”Det blev så stil- la i hans själ. Som ett avvant barn i sin moders armar, vilade hans hjärta i Gud”.
XXXXX XXXXXXXX VÄRLD ÄR så
Xxxx Xxxxxxxxxxx bidrag till Föreningsfestivalens fototävling för unga i åldern 15-25. Temat för tävlingen är Frivillighet.
ord. Webbplatsen har adressen xxxxxxxxxxxxxxxxx.xxx.xx.
D
ET ÄR NU HÖG tid att anmäla sig till Föreningsfestiva-
S
len 2010 i Helsingfors. Temat är Frivillighet och Finansiering. Du anmäler dig enkelt på festi- valens webbplats www.festival. fi där du även hittar övrig infor- mation. Förutom det sedvanliga programmet med workshops och föreläsningar ordnas också en fo- totävling för unga i åldern 15-25. Dessutom kan du under pauser- na på fredagen (10.9) testa på oli- ka behandlingsmetoder som t.ex. manikyr och ekobotox. Allt för deltagarna ska trivas och må bra!
VENSKA STUDIECENTRALENS
COCKTAILFEST MED anledning av 90-årsjubileet hålls fredag
10.9 kl. 19.30 i samband med Föreningsfestivalen. Eftersom
dra män i byn först när handta- gen var borta.
I Bondfolk ställer Hilja frågan om huruvida det kan vara rätt att överge jorden. ”Jorden borgar för skulderna – att vara bonde är ett hårt liv och jorden föder sin son med hårt bröd. Jorden är inte för ett släkte, hon är evig. Hon är alla släktens moder”.
Människorna är bundna till varandra med starka band. Alla har sin givna plats, alla behövs och alla hjälper till. Behövdes en ny ladugård, så ställde alla män upp, var och en kom med sin hammare i näven. Kvinnorna stod för trakteringen. Ingen kun- de leva ett isolerat, helt privat liv. Man visste allt om alla. När den
Inga är kristen, men det är inte Xxxx. Inga brottas med sin res- pekt för Gud och sin kärlek till Xxxx. Inga drunknar när hon räd- dar ett barn. När hon sjunker ner i djupet känner hon: ”Gud, du är ju också här. Den strålande himlarym- den som hennes ögon försjunkit i öpp- nade sig här under vattnet. En oändlig famn av ljus öppnade sig.”
I Bondfolk stöter kärleken och
religionen på svårigheter ock- så för kyrkoherden Xxxxxxx Xx- xxxxxxx som förälskat sig i Maj- ke, storbonden Xxxxxxxxxx dotter. Xxxxxxxxx har gjort sitt gudsfruk- tiga hem till ett sådant jordiskt helvete, att Xxxxx vill ta avstånd från allt vad Gud och hans him-
vacker, så lysande och varm. Hennes texter innehåller helan- de kraft. Man blir glad, rörd och hänförd då man läser henne. En- ligt Xxxxx Xxxxxxxx var Xxxxx Xxxxxxx den första tornedalska författaren. Pohjanen har utan att han själv varit medveten om det förvaltat Xxxxxx arv och fört det vidare i sina talrika berättel- ser om Tornedalen och dess folk. Pohjanen har i år tilldelats Ey- vind Johnsonpriset och han fick också ta emot Konungens med- alj av åttonde storleken i högblott band för sina insatser som en tre- språkig författare.
OMMAREN ÄR HÄR OCH det
S
A
brukar medföra en lite lug- nare period vad gäller kurser, cirklar och föreläsningar. Hös- tens kursutbud utarbetas som bäst och information om kurser- na finns att läsa på Studiecentra- lens webbplats.
rbetsverkstaden Resurs-
centret Föregångarna i
Vasa, som hör till SSC-familjen, grundades år 2000 och fyller 10 år i år. Föregångarna finns till för svensktalande arbetssökande och studerande i alla åldrar. Se- dan starten har över 700 perso- ner fått service vid Föregångar- na. Genom en individfokuserad
och lösningsinriktad handled- ning hjälper Föregångarna män- niskor att hitta sin plats i tillva- ron vad gäller arbete, studier och sociala sammanhang. 10-årsjubi- leet firas tisdagen den 24 augusti med bl.a. minister Xxxxxx Xxxxxx närvarande.
Står ni i er förening inför kvis- tiga frågor vad gäller t.ex. för- eningsteknik eller ekonomi? El- ler funderar du tillsammans med några vänner på att grunda en förening? Då är Föreningsresur- sen någonting för er! Förenings- resursen är en webbplats där all relevant föreningskunskap finns samlad på ett lättillgängligt sätt. En riktig guldgruva med andra
cocktailfesten är en del av festi- valens kvällsprogram finns ingen tid för uppvaktningar.
S
tudiecentralens nyhetstid- ning Mentora kommer i
höstens nummer att ha jubileum som tema. Förutom att Studie- centralen själv presenteras med anledning av 90-årsjubileet, lyfts även andra jubilerande organisa- tioner fram. Och vi försöker tit- ta på vad som egentligen känne- tecknar ett bra jubileum...?
En riktigt skön sommar önskar SSC!
Xxxxxxxxx Xxxxxxx adm.sekr./informatör
26 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 27
KOLUMN
KOLUMN
Xxxxxx
XXXXX
Skatan, människans ständiga livskamrat. Xxxxxx den vet mera om oss än vi tror?
N
ÄR RULLGARDINEN RULLAS UPP och avtäcker ju- nimorgonen står jag öga mot öga med en
hackspett.
Några meter bort klamrar den sig fast vid björ- kens stam på jakt efter föda. Likt en cirkusartist trotsar fågeln kroppsliga lagar, böjer huvudet i en konstig vinkel mot mig, den röda fläcken på hjäs- san glimtar till och så är det åter dags för det invan- da hackandet. Det var ju bara en människa som äntligen vaknat, och den där typen vet ingenting om vårt omätliga behov av larver och insekter för att överleva. Dessutom är han ju direkt löjlig i sin klumpighet, jag kan slå vad om att han inte ens kan klättra i träd eller flyga från en gren till en annan!
Den långa näbben trummar frenetiskt mot björk- stammen, det yr av damm och spån. Hackspetten
U
– av den större arten – låter sig inte störas läng- re, kanske den anar att jag är en sällsynt ofarlig be- traktare.
TAN ATT VARA NÅGON fågelskådare i egentlig mening har jag som så många vanliga natur- älskare en djup relation till de bevingade väsen som omger oss. Att samla på arter är mig främmande.
Däremot kan jag sitta länge i förundran över enskil- da individers rörelser i sin gåtfulla tillvaro mellan jord och rymd. Som det skatpar som under vintrar- na blivit en sorts kamrater på andra sidan fönster- rutan. Som en självklarhet har de bosatt sig på går- den och förflyttar sig ogärna utanför givna gränser, som om de studerat lantmäterihandlingarna innan de byggt sitt bo i det gamla äppelträdet.
M
Jag tvekar inte att kalla skatan en intelligent fågel. Suveränt behärskar den sin livsmiljö, fångar skick- ligt upp byggstenar för sin boning, använder sig helt och hållet av närproducerad föda. Och så är den så ståtlig i sin vippande långa stjärt. Skatornas sociala samspel, en verklig överlevnadsstrategi i det praktis- ka äktenskapets tecken, ger mig mycket mer än all världens upphaussade prinsessbröllop. I vissa avse- enden är fåglarna klokare än vi.
EDAN SKATOR OCH HACKSPETTAR följer sin be- stämda livsväg i det åländska landskapet kulminerar rapporterna om oljan som läcker ut i Mexikanska golfen. Siffrorna är nästan omöjliga att ta till sig: 15 000 ton olja per dygn väller ut ur hålet i havets botten. Mycket förs bort av strömmar eller
bildar en sorts ”oljemoln” under vattenytan, men klart är att kusten – känsliga våtmarksområden vid Louisiana och Florida – är hotade. Bilder av ned- smetade fåglar, dömda till en säker död, fyller mass- medierna. Och vreden riktas förstås mot oljejätten BP, ett i raden av multinationella bolag som totalt misslyckats i sitt försök att bemästra naturkrafterna.
F
ÖR FÅGELLIVET OCH DELVIS också för växtlivet har ett oljeutsläpp av dessa gigantiska dimensio- ner givetvis en fruktansvärd påverkan. Samtidigt är det faktiskt så att oljan inte alls är den värsta miljö- boven. På kort sikt är skadorna förstås stora, otali- ga fågelindivider dör, kusterna nedsmutsas för fle-
ra år framåt.
Samtidigt måste man komma ihåg att oljan har sina naturliga källor. Naturens självläkande krafter är i sig en tröst mitt i eländet. Jag lyssnar till en miljöprofessor som i Sveriges Radios vetenskaps- program försäkrar att oljan utanför Amerikas kust till slut ändå försvinner ur systemet, avdunstar, sprids ut i de enorma vattenmassorna. Det är frå- ga om en enstaka företeelse, inte något som stän- digt pågår.
Ur det perspektivet är det fel att tala om en egentlig miljökatastrof. De apokalyptiska profeti- orna borde i stället reserveras för verkliga hotbil- der: de förödande kväveutsläppens inverkan på kli- matet och det industriella fisket som effektivt töm- mer haven utan att fiskbeståndet ges en chans att återhämta sig. Om vardagsförstörelsen är det oftast tyst, medan det spektakulära i stil med oljeutsläp- pen lyfts fram i mullrande tirader som om dome- dagen vore nära.
H
Utanför Afrikas kust pågår exempelvis ett indu- striellt rovfiske som förmodligen har en betydligt större miljöpåverkan än all världens samlade olje- utsläpp. Men när såg vi senast braskande rubriker om det brottet mot mänskligheten? Politikerna är bara tacksamma om sådana besvärliga frågor skjuts undan i oljans tecken.
ACKSPETTEN UTANFÖR MITT FÖNSTER fortsätter
sin attack mot xxxxxxxx stam. Den är lycklig i sin bestämmelse under det ögonblick som vi de- lar medan morgonen ljusnar och allt fortfarande är möjligt.
28 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 29
R A B B E S A N D E L I N
S T E N E N B O M
Xxxx Xxxxx, kulturknutte på Sälgkulla i Sibbo:
»Tiden räcker knappt till»
Ingen känner till SÄLGKUL- LAS egentliga ålder, men år- talet 1742 finns inristat fram- för ingångsberget med bo- märket för fyra beboare.
Sten Enboms dag är väl inrutad. Trots att han nyligen fått färdig en trespråkig historik över Xxxxxx och mejeriets tidiga föregångare, och inte längre leder Sibbo hembygdsförening, börjar en vanlig dag i arbetsrummet på Sälg- kulla i Sibbo klockan nio och fortsätter med avbrott för några ätstunder fram till midnatt.
TEXT: XXXXX XXXXXXXX
N
ÅGON TID FÖR TV finns inte. Inte så att det inte skulle fin-
nas intressanta program att se, men det finns så mycket att arbe- ta med, så tiden räcker inte till. Xxxx Xxxxx pekar på en hylla med videokassetter.
– De intressantaste dokumen- tärerna sätter jag på band för att kunna återkomma till. Sätter jag mig framför tv:n är det risk för att jag fastnar och då går fyra- fem timmar så att säga till spillo. I huvudstadsregionen är En- boms Sälgkulla torpgård känd för den traditionella julmark- nad hans hustru Xxxxxxx Xx- bom ordnar varje år. Julboden med hantverksföremål tillverka- de av Xxxxxxx Xxxxx, och med allehanda eftertraktade speciel- la produkter, lockar många be- sökare. Sälgkullas intressanta gårdshelhet, med torpets gam- la byggnader som Xxxx Xxxxxx far i tiderna utökade med ett an-
tal äldre byggnader, skapar en inramning som andas historia, hembygd och traditioner – saker som alltid intresserat Sten En- bom.
– Intresset bottnar till stor del i att min egen släkthistoria är rätt väl känd – men ännu ej do- kumenterad – med början på 1680-talet och hammarsme- den Xxxxxx Xxxxxxx på Tykö bruk. Efter honom har över fyrtio anförvanter till mig varit knutna till järnframställning och järnför- ädling på något sätt.
Xxxx Xxxxx har smeds- kunskaper själv, och han led- de verkstadsindustriföretaget
XXXX XXXXX berättar att hans föräldrar var riktiga xxx- xxxx, och att intresset inte bara begränsade sig till bygg- nader. Utfärder i olika köp- och säljbutiker samt skrot- lager hämtade alltid med sig allehanda intressanta fö- remål, av vilka många idag pryder Sten och Xxxxxxx Xxxxxx hem och arbetsrummen på Sälgkulla.
A.W. Enbom fram till att den för- ra depressionen och bortfallet av den bilaterala östhandeln gjorde verksamheten omöjlig. Några år innan dess hade han emellertid skrivit A.W. Enboms hundraårs- historik, och det ledde småning- om till fler textbeställningar.
Svenskbygden 3-2010 • 31
30 • Svenskbygden 3-2010
X X X X X. X X X X X
…Xxxx Xxxxx
hela b
har
ring o
av b
and k
n- b
n- gr
o- bru
e- ser,
bo na,
st kati
- medl
kan kan b peten
Fler b komm
nästan Efter
– Man kan säga att det ynglade av sig. Efter det det blivit sammanlagt k femton historiska skrifter olika halt och omfång, bl annat om Xxxxxxx, O ninen, några Hartwall-a knutna företag och pers ner, Svenska tekniska v tenskapsakademien, Es Segelförening och sena då Xxxxxx, berättar En bom.
– Men det är inte alltid företagen väntar till jäm- na år innan man vill bör- ja dokumentera verk- samheten. En ny trend är att relatera historia
medan det sker, berättar Xxxxx, som i tillägg till att han skriver texten även gör bildrestaurering och bildbehandling samt layout- ar böckerna.
– Trenden att skriva historis- ka översikter över redan de tju- gofem senaste åren hänger säkert ihop med de snabba vändning- arna, och de stora förändringar som skett de senaste åren i och med globaliseringen och stora företagsköp. Också de yngre ge- nerationerna i speciellt familje- företagen inser att händelserna måste dokumenteras ordentligt, och helst medan aktörerna ännu finns i liv och kan berätta.
Det går att sparka liv i hembygdsföreningen!
Då kommunens eget historikprojekt rann ut i sanden skrev hembygdsför- eningen en egen, rikt illustrerad bok.
system där dejoureringsansva- ret för föreningens hembygds- museum Sibbesgården cirkulera- de mellan styrelsemedlemmarna. Första gången jag hade dejour kom en besökare. Det var uppen- bart att något måste göras.
Xxxx Xxxxxx recept är egent- ligen ganska enkelt, och det har lett till att medlemsantalet under hans ordförandetid ökat från 170 till över 400, och att föreningen i dag har mycket aktiv verksam- het.
– Vill man ha medlemmar är det viktigaste att göra det lätt att bli medlem. Xxxxx ut medlems-
ara en gång.
Xxxx Xxxxx har ckså arrangerat ar- etet i föreningen i oli- a arbetsgrupper. I Sib- o har man haft olika upper för arkiv, jord- k, byggnader, kur- folkmusik, museer- historiken och publi- oner. Det aktiverar emmarna, och alla hitta en plats där de idra med egen kom-
s.
öcker om Sibbo på ande
avslutat ordförande- värv har Xxxx Xxxxx nu i sik-
te en bok med temat Sibbo som jordbrukskommun under ”häst- ålderstiden” fram till 1950-talet.
– Det är en oskriven historia med intressanta aspekter från da- gens läge i trycket av huvudsta- den. Kommunen var enspråkigt svensk fram till mekaniseringen och industrialiseringen som in- träffade först efter krigsåren.
Det behövs frivilligkrafter och eldsjälar för att förverkliga pro- jekt som dessa och hålla liv i hembygdsföreningen. I Sibbo motiveras medlemmarna även av att Sibbo kommun inte har något eget museum, och att kommu- nens egna utgivningsprojekt bli- vit på hälft.
– Det finns nog en officiell his-
Xxxx Xxxxxx far XXXX X. XXXXX var en hängiven fotograf. Här en färgdiabild från 1938. XX XXXXX med sönerna STEN
K E R S T I N E N B O M
och XXXXX i blomrabatten. Med är också Xxx syster, den kända operasångerskan XXX XXXXXX.
Tiden räcker inte ändå
till till
värvningskort, och berätta på
torik över Sibbos historia, men
allt. Xxxx Xxxxx har varit tvung- en att tacka nej till en rad projekt, bland annat för att han fram till denna vår i fjorton år varit ordfö- rande för Sibbo Hembygdsforsk-
xxxxxx också vad medlemskapet innebär och vad föreningen kan erbjuda. Se sedan till att med- lemmarna får regelbunden infor- mation om verksamheten, till ex-
den tredje delen blev aldrig av, så storyn tar slut 1868. Den torf- tiga layouten inbjuder inte hel- ler dagens människor till läsning. På hembygdsforskningsförening-
ningsförening. Med sitt
arbete
empel via återkommande med-
en löste vi problemet genom
för föreningen har han visat hur man kan sparka liv i annars lite slumrande verksamhet.
– Då jag började hade vi ett
lemsblad. Och för att få folk att komma igen till hembygdsmuse- et, komplettera med specialut- ställningar. Annars kommer de
att 2004 ge ut en egen kompri- merad, rikligt illustrerad och ef- terfrågad lättläst bok: ”Skeden i Sibbos historia”.
Xxxx Xxxxxx anfäder har sysslat med järnförädling ända sedan 1680. På bilden arbetar XXXX XXXXX och yngsta sonen
XXXXXXX i Sälgkullas smedja för drygt tjugo år sedan.
32 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 33
S T E N E N B O M
Sälgkulla: även byggnadsmuseum
Ett annat projekt Xxxx Xxxxx kommer att vara upptagen med kommande år är en skrift över den egna gården Sälgkulla och dess historia.
– I Immersby var Sälgkulla ett torp som med sina många eko- nomibyggnader stod öde år 1931 då mina föräldrar köpte det och blev de första sommargästerna i trakten. Tidigare hade det varit ett slags kommunalt socialhem med några inneboenden.
Hur gamla de äldsta delarna av själva torpet är, är inte känt,
Under kalla vintrar kan STEN OCH XXXXXXX XXXXX konstatera hur väl man kunde bygga förr. Golvet hålls varmt!
S T E N E N B O M
R A B B E S A N D E L I N
Xxxx Xxxxxx far XXXX X. XXXXX började i tiderna samla gamla byggnader på Sälgkulla. Byggnaderna håller bra bara man håller taken i skick. Så hemskt mycket målfärg behövs inte heller, och vid behov kan murkna stockar enkelt bytas ut, berättar Xxxx Xxxxx. Portgångsloftet från Evijärvi är från 1700-talet.
SÄLGKULLA förra sommaren i äppelblomstider.
en av många inskriptioner i ber- get framför huvudbyggnaden anger 1742. Idag har Sten En- bom sitt arbetsrum i den gamla ladugården, medan hustrun Xxx- xxxx har gjort om stallet till sitt ar- betsrum. Sex byggnader har flyt- tats till området av Xxxx Xxxxxx far Xxxx X. Xxxxx, medan några mindre byggnader såsom växt- hus, bleckslageri och smedja för gamla handmaskiner och verktyg byggts av Xxxx Xxxxx själv. Inal- les står det nu sexton olika bygg- nader på ägorna.
–Den första byggnaden Xxxx
Xxxxx fick till Sälgkulla i bör- jan på 1960-talet är den som vi på grund av byggnadens mått kallar soldattorpet. Den stod i Borgby och hade bebotts av oli- ka hantverkare, men skulle sedan rivas ur vägen för ett butiksbyg- ge. Kommundirektören tog kon- takt och frågade om min far var intresserad, och det vara han. På samma flyttlass kom en äldre saltbod ”på köpet”.
Gamla byggnader håller! Andra intressanta byggnader som idag står på Sälgkulla är tor- pets ria från 1797 som på grund av att den står på hälleberget
ännu är i gott skick, ett loft från 1812 som räddats från Finska Sockers bruksbygge i Kantvik i Porkala, ett 1700-tals portgångs- loft från Evijärvi och en väder- kvarn från Lappajärvi, bägge tätt söder om Terjärv.
– De sistnämnada blev inn- an rivningen varmt föreslagna av den smått legendariska mu- seimannen Xxxxxx Xxxxxx x Xxxx. De forna ägarna besök- te dessutom senare Sälgkulla och uttryckte sin glädje över byggna- dernas fortsatta existens, berättar Xxxxx.
Att underhålla gamla byggna- der är inte så svårt som man kun- de tro.
– Taket är det viktigaste. Se till att det inte läcker, håll bygg- naden tät men ordna också med ventilation. Så mycket mål- färg behövs inte, har de hållits i skick som gråa så håller de även i framtiden. Och om man målar, måla med äkta rödmylla. Om se- dan en murken stock behöver by- tas ut är det oftast fråga om ett relativt enkelt ingrepp på grund av hur byggnaderna är byggda.
Skickliga byggare
Xxxx Xxxxx har flera gånger
tänkt på hur skickliga byggarna i gamla tider var.
– Byggarna drevs av de prak- tiska realiteter som klimatet och omgivningen ställde, och kunde med långa traditioner i bakgrun- den intuitivt bygga ”rätt”. Un- der kalla vintrar kan vi till exem- pel med Kerstin konstatera att vi har ett mycket varmt golv i stu- gan; äldsta delen är byggd som så kallad mullbänk med jorden som isolering under och kring golvet. Xxxx Xxxxx slås också över hur ekonomiskt och ändamåls- enligt man byggde förr. Till ex- empel väderkvarnen driver inte bara en kvarn, utan har också ut- tag för en anslutning till en pärt-
hyvel.
– Det fanns inte överlopps tid eller resurser. Alla arbetade hela tiden, och byggnaderna, inklu- sive ekonomibyggnaderna åter- speglade arbetsfördelningen och verkligheten. Men trots att man var ändamålsenlig och ekono- misk hade man även sinne för estetiska detaljer och vilsamma, trygga proportioner. Kanske är det så att man måste gå i arkitekt- skola för att göra fula byggnader?
34 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 35
Han spelar och målar tango
TEXT OCH FOTO: OLLE SPRING
Musikern, sångaren, målaren Xxxx Xxxxxxx i Ekenäs exekverar tango på två instrument, lika skickligt och inlevelsefullt på dragspel som med målarpenseln. På senare år har ytterliga- re ett instrument införlivats i hans arsenal av uttrycksme- del, nämligen bandoneonen som anses som det genuinaste (och samtidigt kanske det svåraste) av alla tangoinstrument.
Musikern och xx- xxxxx ECCA SJÖ- BLOM flankerad av två av sina tango- porträtt – till vän- ster en anonym studie, till höger den argentinska tangons gigant Xxxxx Xxxxxxxxx.
Och i famnen på alla tre det genui- naste tangoinstru- mentet, en ban- doneon.
A
TT SPELA TANGO KAN låta
mycket eller mindre bra, men är som fenomen inte så märkvärdigt. Att måla tango är däremot inte lika vanligt, i den genren är Xxxx Xxxxxxx ganska ensam. Nu siktar han på en ut- ställning som bekantgör hans verk och verksamhet för en stör- re publik.
Som dragspelare, kompositör och arrangör, som sångare och känslig tolkare av Xxxxx Xxxxx, Xxx Xxxxxxxxx och andra po- eter, som musikalisk underhålla- re och allsångsledare känner väl de flesta i Svenskfinland denna Ecca, eller Xxxx-Xxxx Xxxxxxx som han heter på riktigt. Drag- spelet kom in i hans liv i tidig ål- der, av misstag som han själv sä- ger med en glad glimt i ögonv- rån. Som 10-åring drömde han om en fiol som hängde i fönstret i en inköps- och försäljningsaf- fär vid Norra Nygatan i Ekenäs. Men av den drömmen blev intet. I stället blev det efter faderns död i kriget flyttning till Ingå och där kom dragspelet in i bilden med en styvfar med en dragspelande bror. Styvfadern lovade köpa ett dragspel åt sin nya telning på vill-
kor att denne lärde sig att spela en melodi på 10 minuter.
Det gjorde den då 12-åriga Ecca.
Virtuos med bred repertoar
Den musikbegåvade pojken är i dag en 74-åring som har utveck- lat sitt dragspelande till mäster- skap. Ecca spelar i stort sett all slags musik. Han har flera hund- ra låtar på repertoaren när han spelar upp till dans och ett lite mera begränsat urval för mindre och intimare tillfällen.
Under åren och decennier- na har han spelat i alla tänkbara sammansättningar i alla möjli- ga sammanhang, med egna or- kestrar och i andra grupper. Men det tunga turnerandet med dans- band har han lagt av med, nu blir det mest tillfälliga uppdrag och så spelar han förstås för eget nöj- es skull.
– Jag tar nog fram hajdaren varje dag, för att hålla kvar för- mågan, säger Xxxx som efter mycket funderande för någon tid sedan gick och skaffade sig ännu ett nytt dragspel som ger ny in- spiration i övandet.
Försökskanin hos Pihlajamaa
Som dragspelslärare och men- tor har han kunnat inspirera och dela med sig av sina lärdomar och erfarenheter åt unga drag- spelare. Sitt eget kunnande har han byggt på med kurser och självstudier och han har också haft namnkunniga lärare:
– Under några år i Helsingfors bodde jag nära Xxxxx Xxxxxxx- maa och fick börja spela för ho- nom. Han hade då inte ännu börjat med sin egen dragspels- skola men Xxxxx Xxxxxx och jag fick fungera som experimente- lever för den fingersättning som han sedan började tillämpa i sin egen undervisning. I två år hade jag förmånen att få spela för Pihlajamaa – utan att det kosta- de mig något!
En annan namnkunnig lära- re som han nämner med beund- ran och respekt är Xxxxxx Xx- xxxx – ett av de stora namnen i franskt musette-spel. I början av 1950-talet hörde Xxxx Xxxxxx spela Reine de Musette (Muset- te-drottningen) i Radio Luxem- burg och han blev så fascinerad av spelet och låten att han lärde
Xxxx Xxxxxxx namnger gär- na sina målning- ar med tangotit-
lar. Tavlan med det dansande paret i typisk tangopose heter LA CUMPAR- SITA.
36 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 37
…Xxxx Xxxxxxx
sig stycket ton för ton genom att lyssna på radion. När han senare deltog i en sommarkurs i Jyväsky- lä-konservatoriet – där förresten också vår första finlandssvenska dragspelsdoktor (disp. 2009) Ma- xxx Xxxxxxxxx deltog! – fick han uppleva Xxxxxx som lärare.
– Det gav mig mycket insikter, säger Xxxx som har franskt spel och musette som en av sina spe- cialiteter. Grundlig som han är i allt han företar sig har han också tagit lektioner i franska för att sä- kert ha rätt uttal i franska sånger.
Xxxxxxx blev fri konstnär
Xxxx Xxxxxxx närde en framtids- dröm som konstnär. Han gick två år på allmänna linjen i Ateneums kvällsskola med sikte på att kom- ma in vid Konstindustriella läro- verket med inriktning på reklam. Men musiken utövade en starka- re dragningskraft... Han jobbade en tid som ritare på dåvarande Tele, började på en maskintek- nikerkurs men hoppade av fem före han blev färdig. Och så kom det sig bara att han för 30 år se- dan tog steget fullt ut och blev fri konstnär och musiker.
Som lärare och konstnärliga fö-
rebilder har han haft Bore Fors- bäck och Xxxxxxx xxx Xxxx- lik, Xxxx Xxxxxxxx, Xxxxx Xxxxx m.fl. och själv har han i många år fungerat som uppskat- tad och uppmuntrande lärare på mbi–kurser. I hans eget måleri har hans starka skärgårdsintresse satt sina spår, så också i musiken: Jussarövalsen och Segelskärsvalsen har kommit till på båtfärder och strandhugg i Ekenäs skärgård. Gamla stan i Ekenäs har inspi- rerat till många tavlor – i många år hade han förresten sin atel- jé på samma gård vid Fisktorget där Raseborgs stads sent omsider återupptäckta konstikon Hele-
ADIOS MUCHACHOS låter fantasin flykta fritt: vad har de rustika typerna i publiken i tankarna, lyssnar de andäk- tigt på tangospelarna eller…?
Ett porträtt av XXXXXX XXXXXX (1914– 1975) som var en av den argentinska tangomusikens stora orkesterledare och även en av sin generations skick- ligaste bandoneonister.
ne Schjerfbeck hade en tillfäl- lig boning 1918.
Starka intryck ges uttryck Alltsedan början av 1950–talet hade Xxxx Xxxxxxx haft tangon som ett väsentligt inslag i drag- spelsrepertoaren och framförallt då A. Xxxxxxxx kompositioner och argentinsk tango. När han år 1995 fick följa med xxxxxxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxxx till Buenos Aires ”föll alla barriärer” i synen på och spelandet av tango.
– Xxxxx gjorde en film för TV om argentinsk tango och alla dörrar stod öppna. Vi fick möj- lighet att träffa många storheter inom musik och text. Det blev en mycket stark upplevelse, allt som man haft inom sig kom plötsligt till utlopp.
Hos Ecca framväxte en önskan att visualisera sin starka musik-
upplevelse.
– Jag blev så fascinerad av människorna som utförde mu- siken. Jag kom hem fullproppad med intryck som måste ges ut- tryck. Det räcker inte med ett fo- tografi, det kan på sin höjd ko- pieras. Det fungerar som ett stöd för minnet, men man måste själv locka fram känslorna i upplevel- serna.
Xxxx Xxxxxxx gjorde tillsam- mans med goda vänner en ny resa till Argentina och Urugu- ay år 2000 och hade turen att då sammanträffa med vår ambas- sadör som själv är intresserad av tango. Det blev en resa fylld av tango. Och den gav material till många nya tavlor.
Från ”Guds harpa” till ”syndaskrynklon”
I femton år har tangon präg- lat Eccas måleri. Han spelar upp tangomusik när han må- lar för att frammana sinnesin- trycken av människor han mött, av musiken de spelat, av dansen de utfört. Det har vid det här la- get avsatt ett drygt dussin mål- ningar, många till är under ar- bete. En del har också kasserats under åren…men kan kanske ännu återfödas efter korrigering- ar. På väggarna i hemmet i Eke- näs hänger flera porträtt av den argentinska tangons kända och okända storheter.
Gemensamt för dem är att de
spelar tango på bandoneon, det in- strument som argentinsk tan- go ska spelas på. En gång i tiden skapat som ett slags portabelt or- gel-harmonium – de som i våra nordiska väckelsebygder med religiös förskräckelse har kallat dragspelet för ”syndaskrynklon” kunde gärna betänka att förebil- den på annat håll varit en ”Guds harpa”.
– Det är ett ohyggligt svårt in- strument, säger Xxxx. Det finns skolor med goda lärare i Argen- tina, en god bandoneonist har hög status, många är utbildade i konservatorier och spelar också i symfoniorkestrar.
Marconis spel?
I Argentina kom Xxxx Xxxxxxx i kontakt med Xxxxxx Xxxxx- ni som har blivit en stor förebild för honom. Xxxxxxx har liksom Ecca också ett specialintresse för Xxxxx Xxxxxx musik och har gjort skivor tillsammans med Xxxx- Xxxxxx Xxxxx.
– Jag var en hel dag tillsam- mans med honom. Jag satt bara och lyssnade och lyssnade. Lite fick jag också prova att spela på hans instrument.
I en gammal och sliten bando- neon som Ecca köpt från Argen- tina finns en anteckning med bly- erts: Paris 24.12.1952 Marconi. Är det den stora mästaren som
har signerat spelet eller någon släkting?
Xxxxxxxxxxx var mest tänkt som rekvisita för Xxxxx måle- ri men som gammal dragspelare kunde han inte låta bli att börja fingra på det. Sedermera beställ- de han ett nytt spel från Ham- burg i bandoneonens ursprungs- land. Sedan slutet av 1990–talet har han övat flitigt och försökt lära sig att hantera detta svåra in- strument som är diatoniskt upp- lagt med en helt egen fingersätt- ning, med tre oktaver på var sida utan logisk uppbyggnad och som dessutom ger olika ton när bäl- gen dras ut och skjuts ihop.
– Det saknar helt enkelt rim
och reson, säger Xxxx och me- nar att man inte har någon nyt- ta av dragspelskunnandet – sna- rare tvärtom.
Med sin speciella konstruktion ger bandoneonen i skickliga hän- der obegränsade möjligheter till improvisation som är ett grund-
element i den argentinska tan- gon, både i musiken och i xxx- xxx.
– Samma tango kan låta helt olika i olika framföranden.
Unikt måleri
Som tangomålare är Xxxx Xxx- blom rätt unik.
– Jag känner inte till någon motsvarighet, någon förebild här i landet. Också i Buenos Aires är det här ett ganska marginellt konstområde.
Ecca har erbjudits en möjlig- het att ställa ut sina tangotavlor i den argentinska huvudstaden. Men det gick inte att förverkliga.
TANGO är en pardans som utvecklades i Buenos Aires och i Montevideo mot slutet av 1800-talet. Den argentinska eller rioplatensis- ka tangon skapades ursprungligen i fattiga immigrantkvarter och hade låg status.
Perioden mellan 1935 och 1955 räknas som tangons guldålder och ännu i dag dansas det i stor utsträckning till tango från den- na tid. En kompositör som sedan mitten av 1950-talet i hög grad har bidragit till en vik-
Xxxx Xxxxxxx: TANGO.
tig gren av tangomusikens utveckling är Xxxxx Xxxxxxxxx, som inspirerats av jazz och konstmusik.
Den argentinska tangons omfamning, som också kan kallas ”abrazo”, är avslapp- nad så att armbågarna pekar i stort sett nedåt. Kontakten mellan partnerna söks högt upp, så att det i stället blir gott om plats mellan fötterna. Man försöker van- ligen ha kroppsvikten långt fram, oavsett om man går framåt eller bakåt. En van- lig liknelse är att paret med sina kroppar bildar ett ”A”. I traditionell tango släpps aldrig omfamningen, men i modernare stilar förekommer soltadas, där omfam- ningen bryts för att sedan återknytas. Gemensamt för dessa stilar är att det inti- ma samspelet mellan partnerna medger improvisation i varje steg.
Tangon är i högre grad än andra pardanser en förd dans – vilket steg som helst kan följa efter ett annat utfört steg. Förningen utgår från bröstkorgen och van- ligen inte från händerna. Det som vid första ögonkastet kan se ut som envägs- kommunikation, är i själva verket samarbete mellan två medskapande dansare.
– Det var en fin plats som ställ- des till förfogande, en teatervest- ibul. Men det visade sig snart att projektet inte var ekonomiskt ge- nomförbart. Bara att packa in målningarna för den långa trans- porten skulle ha kostat en förmö- genhet. Och förresten hade jag inte tillräckligt många tavlor för en hel utställning…
Här på hemmaplan har Sjö- bloms tangotavlor visats en gång i Vasa under tre veckoslut i sam- band med ett evenemang med argentinsk tango. Xxxx var med och spelade och sjöng som ack- ompanjemang till sitt måleri. Nästa år är det meningen att den internationella argentinska tang- ofestivalen för första gången ska hållas i Finland, den arrangeras en gång per år och företrädesvis i Argentina eller Uruguay. Tanken är – om arrangörerna så vill – att i anslutning till evenemanget i Seinäjoki öppna en utställning av Xxxx Xxxxxxxx tangomåleri.
De närmaste månaderna kom-
mer det att spelas och målas tan- go med stor flit och inlevelse i trevåningslägenheten vid Grö- nalundsgatan i Ekenäs.
38 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 39
Gumtäkt
Minnen från
I
MITTEN AV 1950-TALET berätta-
de vår lärarinna i folkskolan om händelserna på Gumtäkts äng Floradagen den 13 maj 1848 där Vårt land för första gången sjöngs. Det var då jag fick lära mig att Xxxxx Xxxxxx Xxxx- xxxx var vår nationalskald och att han skrivit dikten Vårt land som även var vår nationalsång. Förklaringen till att jag fortfaran-
XXXX-XXXXX XXXXXX
kulturhistoria under 1800-ta- let. Xxxx studiekamrater och jag hade under hela vårtermi- nen med stort intresse åhört vår nya tjänstförrätande professors fräscha, ja, t.o.m. radikala idé- er om våra nationella symboler. Vid vårterminens slut, några da- gar efter det att republikens pre- sident utnämnt Klinge till ordi- narie innehavare av den svensk-
ligt att använda studentmössan. Det var till sist den yttersta vän- stern som avgjorde denna svå- ra fråga. En taistoit, som var en aktiv medlem i de svenskspråki- ga historiestuderandenas ämnes- förening Historicus, meddelade att han kommer att ta med sin stu- dentmössa och därmed var saken avgjord.
Vi studenter hade samlat ihop
GUMTÄKT DEN 13 MAJ 1848 ur Helsingfors för trehundra år sedan och i våra dagar av XXXXXX XXXXXXXXX 1888. Träsnitt ur ett annonsblad för boken, efter A. FEDERLEYS teckning. Svenska litteratursällskapets arkiv.
de kommer ihåg denna lektion är att vi fick som hemläxa att lära oss utantill flera verser av dik- ten. Mina klasskamrater och jag tyckte att detta var onödigt, men våra svaga protester ledde endast till att versernas antal ökade med två eller tre. Xxxxxxxx blev den- na dag en impopulär författare i Munksnäs Svenska Folkskola.
Samma vårtermin, i slutet av maj, gjorde klassen en utflykt till Gumtäkt. Där ställdes vi upp och under vår lärarinnas ledning sjöng vi Vårt land och andra fos- terländska sånger. Vi fick även höra en dikt av sagofarbrorn To- pelius. Dikten handlade om Finland och vi lärde oss också att vi måste älska vårt land lika mycket som de män gjort som i kriget hade kämpat för vår själv- ständighet.
T
Jag kommer inte ihåg om vi barn efteråt diskuterade eller kommenterade utfärden. Tro- ligtvis gjorde vi det, för fastän jag glömt orden har händelsen och budskapet kvarstått i mitt minne.
JUGO ÅR SENARE, VÅREN
1976, föreläste professor
Xxxxx Xxxxxx om Finlands
språkiga professuren i historia, gjorde vi en excursion under den nyutnämnda professorns ledning till Gumtäkt. Förslaget var Kling- es och han bad oss även ta med våra studentmössor.
Många av de svenskspråkiga historiestuderandena hörde un- der denna tid, såsom även en del av universitetets övriga studenter, till studentvänstern och taistoi- terna. En utfärd till Gumtäkt un- der ledning av en professor, må så vara att han uppfattades som en liberalradikal, ansågs av de flesta vänstersinnade som ett steg tillbaka till trettiotalets idévärld och fascismen. Denna kommen- tar fälldes vid höstterminens bör- jan och jag blev även upplyst om att studentkåren, som hade upp- hört att fira Floradagen, inte hel- ler i fortsättningen skulle ihåg- komma den 13 maj ute på Gum- täkt.
Förmiddagen den 8 maj sam-
lades vi på Gumtäkts äng. Da- gen innan hade vi studenter dis- kuterat frågan huruvida vi skul- le hörsamma uppmaningen att ta med våra studentmössor. Många av oss ansåg det nämligen vara gammalmodigt och för borger-
pengar till en stor champagne- flaska. Vi ville nämligen hylla vår nye professor med skålar och tal. Vi höjde även våra glas för uni- versitet och fosterlandet och till slut sjöng vi Vårt land. Händel- sen finns dokumenterad på ett fotografi som publicerades någ- ra dagar senare i Hufvudstads- bladet.
S
Vår exkursion väckte upp- märksamhet bland studenter och lärare vid Helsingfors universitet och troligtvis även vid landets öv- riga högskolor. Om detta skriver Xxxxx Xxxxxx i Historicus 30-års historik “...Både inom den interna kretsen och i förhållande till allmänhe- ten fick jag den stora glädjen att känna mig välkomnad av studenterna under en tid, då förhållandena mellan studenter- na och professorerna i regel var mycket spända och till och med fientliga. Den- na ovanliga hedersbetygelse väckte upp- märksamhet och kanske nästan avund hos kollegerna, och omtalades ännu på hösten, när jag installerades i mitt äm- bete.”
EX ÅR SENARE, VÅREN 1982,
vid Filosofiska fakultetens magister- och doktorspromo- tion vid Helsingfors universitet,
blev Gumtäkt åter aktuell. Pro- motionskommittén hade vid års- skiftet valt mig till gratist och till- sammans med de övriga med- lemmarna, bl.a. kandidat (nuv. prof.) Xxxxx Xxxxx, beslöt vi att följa de gamla traditioner- na och besöka Gumtäkt på Flo- radagen i samband med valet av den allmänna kransbinderskan. 1977 års promotionskommitté hade efter en lång diskussion be- slutat att inte ta Gumtäkt med på programmet. När jag på ett av kommitténs möten föreslog att vi i samband med valet av allmän kransbinderska skulle göra en ut- flykt till Gumtäkt, var det ingen som protesterade och därmed var saken avgjord.
Närmare etthundra promo-
vendi ställde upp den 13 maj på Floradagen i Gamla studenthu- sets musiksal för att välja sig en allmän kransbinderska. Klock- an 8.15 öppnade jag mötet med orden “Conventus candidatorum in- cipit. Virginem Clarissiman eligamus, quae corollas nobis nectant” varpå primusmagister Outi Merisa- lo svarade “Propono, ut Xxxxxxx Xxxxxx, Virgo Clarissima corollas nostras nectandas curet”. Salen fyll-
des med applåder och jag konsta- terade at “Quo fit, ut Virgo Claris- sima Nobilissimaque Xxxxxxx Xxxxxx corollas nostras nectandas curet.”
Efter valet av fröken Xxxxxx till allmän kransbinderska tågade vi i procession till Norra kajen. Framför processionen bar licen- tiat (nuv. prof.) Xxxx Xxxxxxx Finlands flagga och bakom ho- nom kandidat Xxxx Xxxxx- xxxxx studentkårens fana.
Professor Xxx Xxxx Xxxxxx mottog oss med sin familj i sitt hem och svarade jakande på frå- gan huruvida hans dotter kun- de ställa upp som allmän krans- binderska. Även fröken Xxxxx- xx Xxxxxx gav sitt samtycke och hedrades efter det med sången “Ljufa flicka” framförd av Yli- oppilaskunnan Laulajat.
På Gumtäkt blåste kyliga vår- vindar men de hindrade inte den ungdomliga glädjen att sprida sig över den gamla anrika ängen. Champagnen skummade i gla- sen, Ylioppilaskunnan Laulajat sjöng och även promovendi stäm- de upp i allsång: En sommardag i Kangasala och Vårt land överrös- tade den bullriga trafiken. Man höjde skålar för xxxxxx Xxxxxxx
Xxxxxx, promotor Xxxx Xxxxx, jubelkransbinderskan (kransbin- derska vid 1932 års promotion) Xxxxxx Xxxxx samt för univer- sitetet och fosterlandet.
F
Talen som hölls denna Flora- dag på Gumtäkt hade som tema den historiska traditionen och de var även fosterländska till sitt innehåll. Allt var dock medve- tet, ty promotionskommittén vil- le med talen och programmet visa att Flordagstraditionen, som så abrupt upphört under taistoit- eran, fortfarande var livskraf- tig och hade mycket att ge även i framtiden åt den akademis- ka ungdomen. Vänsterradika- lismens tid hade endast varit en parentes i Florafesternas historia och nu var den defintivt förbi.
LORADAGEN 1982 ÄR OCH för-
blir en av de minnesrikas- te dagarna i mitt liv. Under de gångna åren har jag ofta besökt Gumtäkt den 13 maj och sjung- it Vårt land med ungdomen och med promovendi från gångna ti- der och kunnat konstatera att Runebergs profetia “...och högre klinga skall en gång vår fosterländska sång.” gått i uppfyllelse.
40 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 41
Arkivchef XXX XXXXXXXXX visar några prov på de äldsta klippböckerna från förra seklets början.
Ett unikt, levande arkiv
Brages Pressarkiv fyller hundra år, men bilden av dammiga klippböcker som enbart intresserar his- torikförfattare är skäl att nu glömma. Även nutids- företeelserna, diskussionerna och debatterna får bredd och djup via en djupdykning i materialet.
TEXT & BILD: XXXXX XXXXXXXX
er, minnesskrifter och liknande artiklar som handlar om speci- fika personer. Den allmänna av- delningen innehåller ledare, de- battartiklar och analyser inde- lade enligt samhällsföreteelser som befolkningsfrågor, ekonomi, folkliv, sociala frågor, hälsovård, miljö och natur, idrott, politik och kultur. I den topografiska av- delningen finns lokalnyheter som till exempel mötesreferat ordna- de enligt landskap och kommu- ner främst i det svenska språk- området i Finland.
Dataindexerat sedan 1990
– Datoråldern startade för vår del år 1990, och sedan dess har alla artiklar indexerats i referens- databasen Press, vilket förstås försnabbar sökandet, och idag även möjliggör sökningar på nä- tet.
– För vissa ämnen som an- vänds flitigt, till exempel artiklar- na om krigsåren och nationsbyg- get, skulle vi hoppas på en digi- talisering, eftersom slitaget hotar att förstöra originalen.
För övrigt är artikelsamlingar- na, snyggt inlimmade i pärmar eller inlagda i arkivkuvert, i gott skick. Variationer i papperskvali- teten märks nog, speciellt under tider av krig och knapphet, men Xxx Xxxxxxxxx vill gärna ge en eloge åt tryckarna från förr, och även åt de frivilligkrafter som både förr och nu hjälpt till med att hålla artikelsamlingen i skick.
Perioder av problem
Den topografiska samlingen.
i samband med den förra ekono- miska depressionen i början på 1990-talet.
För tillfället finansieras press- arkivet av behovsprövat statsstöd och av de finlandssvenska fon- derna och stiftelserna. Lokaler- na på Riddaregatan i Helsing- fors är bättre än tidigare (läs his- toriken på xxxxxxxxxxxxxxxx.xx), men inte optimala; solen lyser in rakt på pärmarna, luftfuktighe- ten kan inte kontrolleras, och det är trångt.
Kundebetjäning och redaktörskap
Med sina fyra fast anställda be- tjänar pressarkivet årligen cirka 850 kunder som besöker arkivet, och i tillägg många kunder per telefon eller e-post. En stor del av arbetet är alltså kundbetjäning, berättar Xxx Xxxxxxxxx. Kun- derna består av historieforskare, matrikelredaktörer, släktforskare, konst-, musik- och litteraturveta- re. Den unika klassificeringen gör det lätt att hitta intressant mate- rial (med lite hjälp av arkivperso- nalen). Materialet lånas inte ut, men får gratis studeras och foto-
ofta ur lokal synvinkel, berättar Xxx Xxxxxxxxx.
Xxxxxxxxx betonar pressarki- vets roll även för dem som fors- kar i närhistoria.
– I databasen Press har vi allt- så indexerat alla artiklar sedan 1990, så det går att följa med även de allra senaste samhälls- skeendena, som kommunsam- manslagningarna och förvalt- ningsreformerna, berättar Stock- mann.
Tiden som inte går åt till kund- betjäning används till att läsa tid- ningar, klippa ut, göra urval och indexera. Det kräver ett rutine- rat redaktionellt öga, där de an- ställda specialiserat sig på oli- ka samhällsområden. Idag är det inte endast dagspressens ar- tiklar som sparas, utan arkivper- sonalen strävar till att läsa även mer sällan utkommande tidning- ar och tidskrifter. Arbetet kräver god allmänbildning och gedigen akademisk utbildning plus ett ak- tivt intresse för tidningspressen, journalistik och det samhälle vi lever i.
Användningen ökar Hundraåriga Brages Pressarkiv tyngs alltså inte ner av åren, utan är i allra högsta grad ett levande arkiv. Webbsidorna har förnyats till jubileet, och besöksstatistiken, även på nätet, visar en stigande trend.
– De kommande årens utma- ningar är en digitalisering av åt- minstone en del av materialet.
Likaså får vi mycket att funde-
B
rages Pressarkiv är på
många sätt unikt bland arki- ven i Finland, berättar arkivchef Xxx Xxxxxxxxx.
– Brages Urklippsverk, som ar- kivet ursprungligen hette, starta- de för hundra år sedan, inspire- rat av arbetet med den första så
kallade lappkatalogen över Fin- lands tidningspress från åren 1771–1890 som Helsingfors uni- versitetsbibliotek gjort, men som avslutats i brist på pengar. Efter- som det nya initiativet slog rot i den folkloristiska föreningen Bra- ge, blev pressarkivets mandat
från början att enbart dokumen- tera den svenskspråkiga pressen, berättar Xxxxxxxxx.
Brages Pressarkiv har också en materialklassificering som avvi- ker från vanliga arkiv. Den bio- grafiska avdelningen koncentre- rar sig på personnotiser, intervju-
– Pressarkivets problem har alltid legat xxxxxxxxxx; i oändamåls- enliga lokaler, i resurs- och pen- ningbrist, berättar Xxxxxxxxx. Under de gångna åren har arki- vets fortsatta existens flera gång- er hängt på entusiastiska eldsjä- lar och räddningsaktioner, senast
graferas i arkivet och kan mot av- gift kopieras.
– I vanliga, officiella arkiv spa- ras främst protokoll, avtal och de färdiga besluten. Brages Pressar- kiv är unikt eftersom det ger kon- texten och diskussionen kring oli- ka samhällsskeenden, dessutom
ra på kring upphovsrättsfrågor- na, som ger sin egen tilläggsdi- mension till ett eventuellt fram- tida samarbete med tidningarna liksom också trycket på att lägga ut så mycket material som möj- ligt öppet på nätet.
42 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 43
KOLUMN
KOLUMN
Seinäjoki
FOTO: XXXXX X XXXXX ÖM
Xxxxxx
XXXXXX
Xxxxxx Xxxxxx är bibliotekarie, auktoriserad turistguide i Borgå och mångårig medarbetare i Svenskbygden.
P
Å EN BÄNK I Östermyra sitter Verksamhetsleda- ren, Damen och jag. Ofrivilligt har vi hamnat här i väntan på ett norrkommande tåg till Helsing- fors. Det blåser friska vindar. Friska vindar har ock- så blåst på kongressen i Korsholm. Det har hand- lat om svenskans trängda situation. Kommer svens- ka språket att ha en framtid i Finland? Det är frågor som har penetrerats ur olika synvinklar under ett veckoslut utan att vi egentligen har uppnått något
resultat. Men kampen går vidare!
Gemensamt för oss tre på den hårda, vindpiska- de bänken i Östermyra är att vi alla talar svens- ka. Visst höjde Verksamhetsledaren på ögonbrynen när jag inledde konversationen med den främman- de damen på svenska. Något som jag har lärt mig av Xxxxx Xxxxxxxxxx i Houtskär, som inte räds för att tala svenska i alla situationer. Och detta med förvånansvärt god framgång.
Seinäjoki står det på skyltarna på järnvägsstatio- nen. Det får mig att tänka på Borgå som många resande trodde att hette Xxxxxxxxxxx eftersom det stod så på anslaget på busstationen. Senare tillkom texterna Porvoo-Borgå.
– Vad heter Seinäjoki på svenska?, är den inledan- de frågan till Damen. – Östermyra blir svaret. Da- men vinner omedelbart vårt gillande. Verksamhets- ledaren frågar om han får bjuda på litet förfrisk- ningar ur medhavda immiga plastmuggar. Damen avböjer det generösa erbjudandet.
Hur länge ska vi försmäkta i Östermyra? Ankomst- tiden för det kraftigt försenade tåget skjuts hela ti- den framåt. Den digitala texten i illrött får adrena- linet att skjuta i höjden. Kanske man skulle förflyt- ta sig till stationsbyggnaden för att inmundiga litet värmande kaffe? ”Kaffetanden värker” medan be- hovet att ”pudra näsan” blir alltmer påtagligt.
Samtalet löper vidare i vida finlandssvenska vågor som brukar få så många finskspråkiga att fråga sig huruvida alla finlandssvenskar är släkt med varan- dra. Vi på bänken, huttrande av köld, värmer upp oss med reminiscenser från ”slocknande kol och tändande härdar”.
I nästa ögonblick har tiden för det ankomman- de tåget skjutits bakåt och vi hör tågvisslan. Tåget stannar och det gäller att snabbt bonga in rätt vagn.
Det är inte det lättaste. Damen råkar stå exakt vid den vagn där hon har sin plats. För Verksamhetsle- daren och mig blir det en mödosam vandring från den ena kupén till den andra. Men, trägen vinner. När vi äntligen med vårt myckna pick och pack har intagit våra säten har tåget redan satt sig i rörelse. När ska man lära sig att resa med lätt bagage?, som Xxxx Xxxxxxx har skrivit om i en av sina noveller.
Xxx gick det sedan? I högtalaren informerar res- taurangen om sin utmärkta service och välsma- kande rätter enbart på finska. Verksamhetsledaren dristar till sig att fråga varför detta gjordes endast på den ena inhemska språket. Svaret blir att det är enligt order från högre ort. Vi tröstar oss med att stationerna konsekvent utropades på bägge inhem- ska språken.
Pasila-Böle hörs nu över kupén. Tåget stannar och en del söker sig ut medan de som är på väg till slut- destinationen sitter kvar. Ingenting händer. Tåget står fortfarande i Böle. Efter en väntan som tyck- tes oändligt lång förkunnar en röst på finska i hög- talaren att det har uppstått ett fel i det elektriska systemet på Järnvägsstationen i Helsingfors och att
alla uppmanas lämna tåget. Ingen information på svenska och på engelska. I tåget finns personer som inte förstår finska och plötsligt blir jag tolk för villrå- diga österbottningar och dito utlänningar. I den all- männa villervallan glömmer jag alla viktiga hand- lingar och anteckningar från mötet i Korsholm på tåget. Att få dem tillbaka lyckas inte på grund av byråkratiska system gällande kvarglömt gods.
I Böle blir det nästan slagsmål om taxibilarna. Verk- samhetsledaren och jag samåker med en finsksprå- kig dam. Hon hör oss sinsemellan tala vårt moders- mål. När vi skiljs åt ger hon oss en kram. ”Hauskaa tutustua suomenruotsalaisiin” (Trevligt att bli be- kant med finlandssvenskar), säger hon.
Så är resan över. Människors möte av Xxxxxxx Xxxxxxxx rinner mig i hågen.
– ” Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte borde vara så”.
44 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 45
XXX XXXXXXXX
Att den första familjen är vik- tig, är en allmänt erkänd san- ning. Jag har här undersökt en ofta förbisedd relation, nämligen den mellan sys- ter och bror. Som objekt har jag valt två kända finländ- ska syskonpar, inte för att de är kända utan för att de- ras liv är väl dokumenterade.
Mannerheims
- ägde bara varandra
Hur mycket syskon kan betyda för varandra visar Xxxxxx (över- sköterska på Kirurgen, reforma- tor av sjukskötarväsendet, 1863-
Men den ömhet och förståelse som föräldrar brukar ge fick bar- nen söka och finna hos varandra. Sårbarast var till en början Xxxxxx. Xxxxxx understödde i motsats till andra släktingar hans val av levnadsbana, uppmuntra- de och lånade honom sitt mor- morsarv för den dyra officersut- bildningen i Ryssland. (Morbror, xxxxxxxxxxxxx Xxxxxx xxx Xxxxx i Pojo bidrog dock mest). Sena- re besökte hon honom i fjärran land, uträttade ärenden, skickade paket och skrev brev. För henne var det tillräckligt med broderns vänliga tanke. Hennes höga ideal
lär ha smittat.
röd och fått idén till ett storartat socialt hjälparbete. Hon bad bro- dern ställa sig i spetsen för något som kom att kallas General Man- nerheims barnskyddsförbund. Han antog utmaningen, han har sett många pojkar försummats, och på grund sina egna erfaren- heter vill han ge den uppväxande generationen en annan framtid.
Även därutöver stödde sysko- nen varandra när de kunde. Xxx- xxx höll tal på Xxxxxxx sjuksjö- terskekongresser. Xxxxxx tog en tid hand om Xxxxxxx ena dot- ter och försökte lära henne sjuk- vård. Under de svåra sviterna ef- ter en bilolycka vårdades Xxxxxx
XXXXXXXX XXXXXXXXXX år 1878: i mitten Xxxxxx, till vänster om henne Xxxxx, Xxxx och Xxxxxx, till höger Xxxxxx, Xxxxxxx och Xxx (längst ner).
1928) och hennes bror Xxxxxx
(marskalk och president, 1867- 1951). De upplevde en fin barn- dom på släktgodset Villnäs till- sammans med två älskade föräld- rar och fem andra syskon. Aldrig någonsin behövde de känna sig ensamma och rotlösa på den ti- den. Men så kom det första sla- get.
På grund av dåliga affärer och påföljande skam flydde fadern till Paris med en annan kvinna. Man måste lämna Villnäs. Den sör- jande modern dog inom två år, av brustet hjärta som det heter. Det var det andra slaget. Xxxxx- syster Xxxx avled i det främman- de St Petersburg där hon place- rats i skola. Det var det tredje sla- get. ”Vi som endast äga varandra att älska och förtrösta på”, utro- par Xxxxxx i ett brev till systern. Det var en sanning med modifi- kation. Xxxxxx Xxxxxxxxxx till- hörde kretsar där man både ville och hade möjlighet att ställa upp.
I samband med ryska revolu-
xxxxxx återvände Xxxxxx till Fin- land men det som kunde ha bli- vit ett lyckligt återförenande av syskonen måste vänta. Xxxxxx Xxxxxxxxxx utsågs i kriget år 1918 till överbefälhavare för lan- dets lagliga armé, eller den vita sidan. Xxxxxx var översköterska på Kirurgen i det röda Helsing- fors och förhöll sig på grund av sin uppgift helt neutral. De röda hittade inget komprometteran- de vid sina husundersökningar. Hon behandlade anställda och patienter lika vare sig de var röda eller vita. Men då Xxxxxx Xxx- xxxxxxx segrat och bekräftat den unga statens självständighet, stod hon i folkmassan och jublade då han red in i Helsingfors.
Xxxxxx Xxxxxxxxxx utsågs till
riksföreståndare för en kort tid men blev inte vald till president då. Storasyster Xxxxxx ilade den förbisedde till hjälp. Hon hade sett en nödlidande änka efter en
i Gustafs hem. Hon dog emeller-
tid kort därpå men lämnade out- plånliga spår i sin brors xxxxxx.
Bergboms
- ett familjeföretag
Syster och bror kan bilda ett ut- märkt arbetsteam, vilket bevisas av vår finska nationalscens grun- dare Xxxxxx och Xxxxxx Xxxx- xxx. Parterna är vana att fung- era ihop. De kände varandras styrkor och svagheter och kunde anpassa sig efter dem. Man arbe- tade inte bara för sig själv och en idé, utan också för varandra.
Syskonen kom från Helsing- fors sociala och kulturella över- skikt och det gav självförtroende, värdegrund och vissa kontakter. Xxxxxx var senator och till um- gängeskretsen hörde bl. a. este- tikern Xxxxxxx Xxxxxxxx och na- tionalfilosofen J. V. Snellman. De två herrarnas var båda allvarligt intresserade av den vackra unga Xxxxxx men hon hade på mam-
mans dödsbädd avgett ett löfte
dels att inte skriva dikter och dels att ta hand om sina yngre syskon. Det löftet höll hon. Xxxxxx såg till att det fanns mat i huset, att kläderna var snygga och prydliga och att läxorna blev lästa. Dess- utom fungerade hon som värdin-
na i det stora hemmet.
Men då fadern dog bad hon Xxxxxxxx ordna ett arbete åt henne på hypoteksbanken, efter- som småsyskonen blivit vuxna. Därmed blev hon en av de första kvinnorna i offentlig tjänst. På det viset skaffade hon sig kunska- per och färdigheter för sin följan- de livsuppgift. Speciellt nära stod hon den själfulle brodern Xxxxxx som precis som hon var intresse- rad av litteratur, musik och språk. Familjen var svenskspråkig men finsksinnad. Isynnerhet Xxxxxx blev en brinnande fen- noman och hon påverkade även Xxxxxx. Han kunde bli vad hon ej blev, han skrev skådespel, dok-
torerade och blev redaktör för en
finsksinnad tidning.
På den tiden fanns det en pro- fessionell svenskspråkig och en professionell ryskspråkig scen men ingen finskspåkig. Den luck- an beslöt syskonen fylla. År 1869 uppfördes det bibliskt färgade
skådespelet Xxx som Xxxxxx läst i koncept och blivit förtjust
i. Därmed lanserades vår blivan- de nationalförfattare Xxxxxxx Xxxx på scenen, och Nationalteatern grundades som finska teatern år 1872. Huvudrollen i Xxx spela- des av publikens älskling, riks- svenskan Xxxxxx Xxxxxxxxx Xxx som Xxxxxx fick att läsa rollen ut- antill, ord för ord.
Succén var ett faktum. I fort- sättningen delade syskonen på uppgifterna inom teatern. efter förmåga och som envåldshärska- re. Xxxxxx letade rätt på skåde- spel och skådespelare, var dra- maturg och regissör. Xxxxxx sköt- te om andra anskaffningar och
dräkter, tog hand om de anställ-
da, i synnerhet de sårbara unga flickorna, och ställde till med hemmafester som skapade en god laganda. Vid behov vikarie- rade syskonen för varandra. Fin- ska blev deras arbetsspråk fast de fortfarande grälade på svenska.
Syskonparet fick mycket tills stånd på den finska teaterscenen. Finska dramatiker som Kivi, Xxxxx och Aho lanserades och finlandssvenska som Runeberg, Xxxxxxxx och Xxxxxxxx översat- tes. De stora klassikerna introdu- cerades på finska. Finska skåde- spelare utbildades och fick arbe- te. Runtom i landet tog man efter och startade mindre finska teat- rar. Slutligen uppfördes år 1902 gråstenspalatset Kansallisteatteri Helsingfors, som gav oss en fast finskspråkig nationalscen. Sys- konsamarbetet gav därmed be- stående resultat.
46 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 47
Jag måste erkänna att den starkaste känslan just nu är förvåning.
I sin nya tvåspråkiga diktsamling har Xxxx Xxxxxx återgått till sitt ursprungliga modersmål, Mun- saladialekten i den variant som talades i hans hemgård Nörråkers i Monå.
Vårens- och sommarens diskussionsämne!
Xxxxxxxx Xxxxxx och Xxxxx Xxxxxx Xxxx (red.)
Med ålderns rätt
Lyrik
Xxxx Xxxxxx
To å ja, vi boåda/ Du ock jag,
vi båda
Dikter på munsaladialekt
Foto: Charloua Boucht
Foto: Charloua Boucht
Foto: Xxxxxxx Xxxx
To å ja, vi boåda/Du och jag, vi båda handlar om diktarens re-
lationer: till ett du, både saknat och drömt, till folk han minns, till hembygden och dess tradi- tioner, till naturen med blåst, blommor och fåglar, till åldran- det och slutligen till döden, den sägenomspunna.
Översättningarna till hög-
svenska är gjorda av författaren. De är avsedda att underlätta förståelsen, inte att återge dia- lektens språkliga nyanser.
I boken ingår också en kort handledning i konsten att skriva på dialekt.
Cirkapris 22,00
Åhå, är det så här att bli gammal? Är det nu det sker?
Xxxxx Xxxxxx Xxxx
Fantasi C-dur
Idag finns det fler gamla än unga i Finland. Och under det följan- de årtiondet kommer de äldre att bli ännu fler. Då räknas en miljon arbetstagare inom den offentliga sektorn gå i pension. Får man tro massmedierna är framtidsutsikterna för dagens seniorer inte lysande.
Hur känns det att åldras i da- gens Finland? Gör man det med lätt sinne eller med rysningar av obehag? Är åldrandet förhand- lingsbart och pensionärstillva-
xxx ett andra, kanske ett tredje liv som vi får se fram emot? Xxx mycket förändras då man blir äldre och hur inrättar man sig efter förändringarna?
48 • Svenskbygden 3-2010
Läs tjugoen berörande och per- sonliga berättelser om livet efter sextiofem, om pensioneringen, den förändrade kroppen och den nya sociala situationen. I boken medverkar Xxxxx Xx- xxxxxxx, Xxxx Xxxxxxx, Xxxxxxxx Xxxxxx, Xxxxxxxxx Xxxx, Xxxxx Xxxxxx Xxxx, Xxxx Xxxxxx, Sti-
na Xxxxxxxxxxxxx, Xxxxx Xxx- xxxx, Xxx-Xxxx Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxx, Xxxx-Xxx Xxxxxxxxx, Xxxx-Lisa Xxxxxxxxx, Xxxx Xxx- frids & Xxxxxx Xxxxxxxx, Xxx Xxxx, Xxxxx & Xxx Xxxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxxxx Xxxx- son, Xxxxxx Xxxxxx, Xxxx Xxx- xxxxx, Xxxxx Xxxxx och Xxxxxx Xxxxx.
Cirkapris 27,00
Svenskbygden 3-2010 • 49
Cirkapris 20,00
Xxxxx Xxxxxx Xxxxx förfat- tarskap är helgjutet och kon- sekvent. Formen är ofta släkt med aforistiken i elegans och precision och även i tanke och tematik är Bäck skarpsinnig. Personlig humor hör också till hans meritlista. Tyngden i Xxxxx dikt finns i det eko dik- ten lämnar efter sig. I den nya samlingen finns också längre berättande dikter. Musik är en av hans inspirationskällor. Vi rör oss bland återkomster, min-
nen och blixtsnabba insikter.
”Xxxxx Xxxxxx Xxxxx dikter använder, när de lämnar det experimentella idiomet, ett berättande språk, uppmärksamt på världen och dess enskildheter. Samtidigt öppnar de sig, försik- tigt antydande, mot både humor och filosofisk allmängiltighet.
Det finns en vardaglighet där, men tittar man efter är utrops- tecknet också med.”
Xxxxxx Xxxxx, Hbl
Historia
Xxxxx Xxxxxxxxxx (text) – Xxxxxx xxxxxxxxxx (bild)
Farligt på riktigt?
Foto: Xxxxx Xxxxxxx
Xxxxxxx Xxxxxxx-von Essen
Affärer, allianser, anseende
Konsten att tillhöra Helsingforseliten ca 1740–1820
Foto: Xxxxx Xxxxxxxxxx
Xxxxxxx är tre år gammal. Hon älskar att sitta i mormors kök och äta ostsmörgåsar. En dag när Xxxxxxx besöker mormor pratar de om sånt som kan vara farligt, som vassa knivar, snabba bilar och giftiga tvättmedel. Men hur är det med dinosaurier, spindlar och sprutor? Är de också farliga på riktigt?
50 • Svenskbygden 3-2010
Fil.dr Xxxxxxx Xxxxxxx-von Es- sens nya bok är en initierad kulturhistoria om det ledande borgerskapets liv och villkor i Helsingfors ca 1740–1820. Under denna tid genomgick Helsingfors en omvälvning från att vara en liten svensk trästad till en tillvaron som hu- vudstad för det ryska storfur-
stendömet Finland, med nya statliga institutioner och allt fler praktbyggnader av sten. Men förändringen var inte bara fysisk, utan i ännu större grad mental: från småstadens intimt sammanvävda politiska och ekonomiska relationer till en stad som administrerades pro- fessionellt. Boken behandlar
förändringen – betydelsen av pengar, nätverk och utbildning, olika strategier för att få social status – med ett personhisto- riskt grepp genom att anknyta till släktkretsen kring familjen Weckström.
Utkommer också på finska på Schildts. Cirkapris 34,00
Svenskbygden 3-2010 • 51
En färgglad bilderbok för barn i dagisåldern om sånt som är farligt på riktigt, och sånt som kanske ser farligt ut, men inte är det i verkligheten.
Cirkapris 16,00
Besök också Schildts bokhandel i
Helsingfors eller Vasa. Öppet 9.00–16.00.
The Long Goodbye
– en alldeles vanlig död
Läsbiten
Namn: Xxx-Xxxx Xxxxxxxx
Födelseår och födelseort: 1935, Hel- singfors.
Familj: Änkling, tre barn och sex barnbarn.
Bott, nu och tidigare: Helsingfors, Härnösand, Stockholm, Washing- ton, D.C.
Arbetat med/som: Hufvudstads- bladet (tre repriser, ekonomijournal- ist, VD och bitr. chefredaktör), Tid- skriften Mercator (huvudredaktör), Finlands Industriförbund (informa- tionschef), Utrikesministeriet (pres- sattaché), Finska Notisbyrån (chefre- daktör och VD). Efter det skrivit bl.a. två uppförda skådespel (Svenska Teatern) och tre memoarböcker.
Den viktigaste händelse/förän- dring som skett under din livs- tid, samhälleligt/personligt: Sam- hälleligt Berlinmurens och Sovjet- imperiets fall. Privat har äktenskapet påverkat hela första hälften av mitt vuxna liv, beslutet att hoppa av som VD i Hbl den andra.
Bjud fem personer på middag, levande eller döda: Xxxxxx Xxx- dela, Xxxxxx Xxxxxx, Xxx Xxxx Xxxxxxx, Xxxxxxxxx Xxx och Xxxx Xxxxxxx.
Vad vill du säga till den som är ung idag: Välj en riktning och grip tillfäl- lena när de kommer.
Svenskbygdens Läsbit är denna gång Per-Xxxx Xxxxxxxx berättel- se ur antologin ”Med ålderns rätt”, som nu finns i bokhandeln.
E
rnest Xxxxxxxxx har sagt
att en författare ska skriva med sitt eget blod. Alternativet är att skriva med sina tårar.
Den första varningen om att Xxxxxx sjukdom kanske var all- varlig hade inte kunnat komma olägligare. Vi råkade ha gäster från Sverige. Deras besök kunde inte förstöras genom avslöjandet av en livshotande sjukdom.
Det var strax före jul 2006. Te- lefonsamtalet var en uppmaning att gå till cancerkliniken för un- dersökning. Nej, det var inte alls nödvändigtvis fråga om cancer, sa sjuksköterskan, men kliniken hade den bästa apparaturen för att fastställa sjukdomens art.
Detta ville jag inte berätta för våra svenska vänner Xxxxxxxx och Xxxx Xxxxxxxx, som satt och drack kaffe med Xxxxx.
Vi höll just på att tala om Xxxxx Xxxxxx bok Där vi en gång gått och jag läste upp det känsliga avsnitt som jag tyckte så myck- et om:
”På varje ställe där en mänska gått finns ett minne av henne. Det är osyn- ligt för de flesta, men för dem som kän- ner och älskar den där mänskan är det en alldeles tydlig bild som de ser fram- för sej varje gång de går förbi. Så länge de älskande mänskorna finns kvar så finns också bilden kvar, också när hon som gått där råkat dö.”
Jag kunde inte låta bli att dar-
ra på rösten. Xxxxxx och Xxxxx
Hon gjorde också förlusten lättare för oss alla genom att lämna oss med sin kärlek i stället för att ta vår kär- lek med sig.
kanske överraskades av den rö- relse texten väckte hos mig. Xxxxx måste ha anat att telefonsamta- let hade varit viktigt, men hon vi- sade ingenting. Först när vi hade blivit ensamma och gick till sängs grät vi tillsammans.
Under hela hösten hade Xxxxx lidit av en besvärlig ryggåkom- ma. Diagnosen var ischias. Hon tog alla slags mediciner och fick fysikalisk vård. Vår sedvanliga höstvistelse på Cypern bestod till stor del av resor från hembyn Maroni till en fysioterapeut i Li- massol.
När vi kom hem till Finland hade Xxxxx också fått en kon- stig bula i pannan. Vår egen lä- xxxx Xxxx Xxxxxxxxx på Munks- näs hälsocentral sa genast att den skulle undersökas. Ungefär sam-
tidigt fastställde en privat orto- ped vid Eira sjukhus att ryggbe- sväret inte kunde vara ischias.
Nu började resorna mellan Munksnäs och Mejlans sjukhus. På cancerkliniken träffade vi be- kanta av den typ som man inte sällskapar med men har stött på många gånger under sitt liv, på konfirmationer, skolavslutningar och kanske bröllop och begrav- ningar.
Där var Xxxx-Xxxx ”Homi” Homén med sin cancersjuka hus- tru Mame. Där var Xxxx ”Xxxxx” Xxxxxxx som sa att ”det är ing- en fara, den har ännu inte gått i skelettet”.
Den första vården var strålbe- handling. Den tog kål på bulan i pannan, som förvandlades till en knappt märkbar grop.
”I have a hole in my head”, sa Pearl.
Jag började förstå att detta var början till ”a long goodbye”. Slu- tet på ett fyrtiosexårigt äkten- skap.
Vi hade sett oss själva som ett ordinärt äkta par. Xxxxx hade på väggen i vårt sovrum hängt upp en dikt av Xxxxx Xxxxx Schutz som motto för vårt samliv:
Though we are very close to each oth- er, we each have our own lives and own goals. We are together always, in our hearts, but not necessarily together, al- ways, in all our activities – a relations- hip based on truth and freedom.1
Detta läste jag som småroman- tisk köksfilosofi värd att tejpa upp på kylskåpsdörren, men det sa jag aldrig. Själv gillade jag ett mera högspänt Shakespeare-ci- tat, men det gömde jag i en skriv- bordslåda:
He is the half part of a blessed man, Left to be finished by such as she; And she a fair divided excellence, Whose fulness of perfection lies in him.2
Utåt var vi mindre högtidliga.
Jag ville inte använda uttryck- et ”ett bra team”, som en del fö- retagsledare bland våra vänner kallade det, men vi var samdan- santa i flera avseenden än ett. Vi såg fram emot att likt våra nitti- oåriga grannar Xxx och Xxx Xxxx Xxxxxx få vandra tillsammans in i ålderdomen längs Grundvägen i Munksnäs.
Nu fick vi lov att göra upp en ny verksamhetsplan, där nyck- elordet var anpassning. Vi fick dansa efter sjukdomens pipa, och då hjälpte det att vi kunnat följas åt i rytmen och i stegen.
Vad som mest behövdes var LTC – love and tender care. Jag beslöt snart att detta var vad jag helt och hållet skulle ägna mig åt. Motivet var inte enbart kär- lek och omsorg. Jag insåg prag- matiskt att jag efter Xxxxxx död inte skulle kunna leva med be- skyllningar och förebråelser mot mig själv.
En självbevarelsedrift. En nöd-
vändighet som kan maskeras i dygden pliktkänsla.
Fruktan för cancer hade följt Xxxxx genom livet. Hon hade som foster utvecklats i kapp med en kräftsvulst i sin mammas mage. Xxxxxx dödade modern tio må- nader efter babyns födelse, men flickan levde vidare som ett friskt barn. Före cancerdiagnosen hade hon besökt sjukhus bara tre gånger i sitt liv, alltid för att föda barn.
Hela sjukdomsförloppet ef- ter diagnosen tog tjugo måna- der. Upprepade cytostatbehand- lingar, ersättning av ett brutet höftben med protes (metastasen
försvann i samma veva), ett ax- elbrott efter ett fall i halkan, re- habilitering vid Hertonäs sjuk- hus, otaliga prover och under- sökningar. En sjukdomsprocess alltför välbekant för många can- cerpatienter och deras anhöriga. Under hela denna tid krymp- te vår värld och vårt umgänge gradvis, utom med Pearls trog- na väninnor. Men vi kom ock- så närmare varandra. Xxxxx var att brygga kaffe i köket och veta att vi hade ännu en dag tillsam- mans. Att gemensamt tillreda en middag och titta på en hyrd film var allt vi begärde av livet. Men ibland kom jag att tänka på slut- scenen med den sista måltiden i
”Xxxxxx Xxxxxxx”.
Mot sjukhusen hade vi mycket lite att invända. Xxxxx fick många nya vänner bland både vårdare och patienter. I synnerhet lung- cancerkliniken i Mejlans förena- de professionalism med empati.
Den goda vännen Xxxxxxx Xxxxxxx beskrev åtta månader före Xxxxxx död hennes hantering av sin sjukdom i en dikt bl.a. så här:
Pearl rates life as overflowing, bles- sed with strength and love. She doesn’t see the emptiness, the glass exceeds it- self, for she does not count the missing, but what remains – friends of eve- ry tongue, family, lost loves and even strangers are swept into her arms.3
52 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 53
Läsbiten Läsbiten
Läkarna var sitt eget kapi- tel. Xxxxx hade erfarenheter av instrumentellt högintelligenta medicine studerande som hon i sin lektorstjänst vid universitetet måste påtvinga språkprov i eng- elska. Detta tyckte ett av genier- na inte om:
”Vi är inga humanister”, sa han föraktfullt.
I sanning inte. Jag frågade en gång min rotarybroder medicine professor Xxxxx Xxxxxxxx vad han tyckte om saken.
”Vi känner till problemet”, sa han. ”Vi brukar styra dem till forskningen.”
När vi vid en mottagning sa åt läkaren Xxxxxx Xxxxxxx att vi ännu närde hopp frågade han misstroget:
”Så vad har ni då att hoppas på?” Vi blinkade åt varandra och svarade: ”Att få vara tillsam- mans på Cypern i tre veckor.” När läkaren såg Pearls rödfnasi- ga, svullna ben sa han: ”De här blir aldrig friska.”
När jag några veckor senare med smörjning hade fått spiror- na lite snyggare sa jag när han rå- kade gå förbi:
”Kom och titta, benen är mycket bättre.” ”Det är ju bra det”, sa Xxxxxxx.
I slutet av sin sjukdom fick Xxxxx xxxxx, som kunde botas med en liten operation. ”Det är väl ingen vits när ni inte kommer att kunna njuta så länge av er bättre syn”, sa läkaren men skrev ändå ut remissen. Ingreppet blev ald- rig gjort, eftersom det inte kun- de utföras under pågående be- handling. Men om inte det hin- dret funnits hade Xxxxx kunnat ha nöje av sin bättre syn i ett halvt år. Läkaren saknade den levnads- visdom som ger känsla åt förnuf- tet och förnuft åt känslan. Lyck- ligtvis fick Pearl mot slutet en
annan läkare, Xxxx-Xxxxx Xxx- xxxxxxxx, som talade för fort- satt behandling trots usla odds. När den lyckades fick vi en resa till Cypern våren 2008 och ett långt veckoslut tillsammans med vårt äldsta barnbarn i Barcelona. Dessutom kunde Xxxxx ännu tre månader före sin död följa mig på en tävlingsresa i veteranbasket 70+ till Pesaro i Italien och nju- ta obeskrivligt av att simma i det trettiogradiga Adriatiska havet.
I sin tacksamhet tog sig Xxxxx före något med sin läkare som gjorde mig alldeles häpen. Hon gick mot Xxxx-Xxxxx och sa: ”May I give you a hug?” Så gör man bara inte, tänkte jag. Sedan gav hon sin doktor en jättekram som denna tafatt tog emot.
På ett ögonblick hade min fru kastat om rollerna så att patien- ten fick övertaget över doktorn. Inte riktigt som när den döds- dömde välsignar sin bödel, men lite ditåt.
I oktober höll inte Xxxxxx kon- stitution längre för den upprepa- de cytostatbehandling som Xxxx- Xxxxx ännu beslutade ge henne. Hon blev allt tröttare och förstod själv i slutet av oktober att hon måste fara till Mejlans. Där lades hon in på avdelning 82.
Slutet närmade sig.
Jag var väl förberedd. En be- kant läkare hade redan på våren i Mejlans datorsystem satt sig in i Pearls sjukdom och utan att ha undersökt henne förutspått näs- tan i detalj hur det skulle gå. Ef- tersom metastaserna satt i levern skulle det bli en skonsam död.
Ett par dagars provtagning- ar var tillräckligt för att faststäl- la att det var tid för palliativ vård. Xxxxx och jag var överens om att Xxxxxxxxxxx, som jag person- ligen inspekterade, var det bästa alternativet. Pearl skrevs på vän-
telistan.
Under tiden hann hon ta emot vänner och barnbarn på sjuk- huset. För alla hade hon ord av tröst. Till cypernvännen Satu Komsi, utbildad sjuksköterska, viskade hon:
”Keep our memories.”
Xxxxx bevarade sin personlig- het, i allt väsentligt också sitt ut- seende, in i det sista. När barnen sa ”pappa är här” svarade hon:
”Jag vet att han är här.” De fem sista nätterna sov jag på en brits bredvid hennes säng. Lätt var det inte. En svår natt med smärtor i magen och benen i fel ställning i sängen gjorde till och med hen- ne missnöjd:
”Jag har inte haft en läkare på flera dagar. De har inget system.” Tredje natten sa hon mellan sömnperioderna: ”This is tough. Why doesn’t it end?” Pearl käm- pade inte mot döden. Hon gick den modigt till mötes, rentav otå- ligt: ”Varför händer ingenting?”
Avdelning 82 var frikostig med smärtstillande medicin. Min egen mor hade haft oturen att dö på en söndag, på Dals sjukhus, där nattsköterskan inte hade full- makt att själv bestämma doser- na. Först när lidandet blev out- härdligt gav hon mamma extra morfin.
Nu bad sköterskorna Pearl gra- dera sin smärta på en skala mel- lan 1 och 10 och gav den medicin som behövdes. Jag tackade dem för hänsynen.
”Den här avdelningen har all- tid varit mänsklig, det bestämde professorn för länge sedan.”
Jag skickade en tacksam tan- ke till min kollega i Klockriketea- terns styrelse, Xxxxx Xxxxxxx-Aar- nio. Hennes porträtt hängde i trapprummet.
”Nu har jag 150”, sa Xxxxx en gång när hon vaknade. Jag för-
stod ingenting. ”Menar du blod- trycket?” ”Xxx, smärtan”, svara- de hon. ”Jag vill bort.”
Ännu några dagar före slu- tet dillade en läkare om att Xxxxx skulle flyttas till Dals. En blick av mig fick henne att säga: ”Kanske det skulle vara lite inhumant i det här skedet.” Jag nickade.
Den femte dagen var det ett väldigt oväder, men det hindra- de mig inte från att somna. Strax efter midnatt den 11 november vaknade jag av att två sköterskor mixtrade med syrebehållaren. Jag hörde en mycket djup suck från Pearl.
Det var slutet. Jag ringde till barnen som alla var där inom tjugo minuter. Vi tog farväl av Xxxxx genast i stället för att vän- ta på att hon skulle flyttas till bår- huset.
Jordfästningen blev stilfull tack vare American Womens Clubs blomsterarrangemang och mu- siken, planerad av sonen Xxxxxxx och hans hustru Xxxx Xxxxxxxx. Xxxx och Xxxxxxx hade berett Pearl stunder av lycka. De hade hållit bröllop hemma hos oss i augusti för att också mamma skulle hinna vara med. Det var sista gången vi dansade med var-
andra.
Tre dagar innan Xxxxx dog be- rättade de för henne att Xxxx väntade vårt sjätte barnbarn. Hennes lycka var outsäglig.
Tidigt på hösten hade Xxxxx som vanligt planerat familjens middag på den amerikanska tacksägelsedagen. Nu hölls i stäl- let jordfästningen på Thanksgi- ving Day, i Xxxxxxx Xxxxxx anda: ”Jag vill tacka livet”.
Vid minnesstunden sa också jag några ord, ungefär: ”Hela li- vet har jag letat efter lyckan, men först nu, när slutet närmar sig, förstår jag att jag hela tiden burit en skatt i mina armar och lyck- an i mitt hjärta”. Följande sön- dag hämtade American Womens Club en hel tacksägelsedagsmid- dag, med kalkon och allt och någ- ra flaskor vin, till sin tidigare ord- förandes familj. Vi var tolv per- soner. Xxxxxxxxxx var också den mest överväldigande känslan när jag fick motta ett halvt hundra- tal kondoleanser efter Xxxxxx död. Tacksamhet också för att jag fått ta ett långt farväl, i stället för att hon skulle ha ryckts bort alldeles plötsligt. Men framför allt över att hon hade valt just mig att leva sitt liv med.
Ett exempel bland många min-
xxxxxxx, från Xxxxx Xxxxxxxx i USA:
”Det är jag som är tacksam för att Xxxxx har varit en del av mitt liv i fyrtiotre år. Hon var den sys- ter jag aldrig fick, men jag är sä- ker på att jag inte är den enda som känner så. Xxxxx hade för- mågan att få varje människa hon talade med att känna sig som den viktigaste personen i hennes liv.” Min hustru gjorde sin död till ett föredöme för alla som en dag följer efter henne. Hon gjor- de också förlusten lättare för oss alla genom att lämna oss med sin kärlek i stället för att ta vår kär-
lek med sig.
Efter Xxxxxx död fortsatte jag att umgås med henne. Jag kom på mig med att i olika situationer tänka: ”vänta tills jag berättar det här för Xxxxx” eller ”av det här skall jag skicka ett foto till Pearl”. Jag rapporterade också saker för hennes porträtt när jag kom hem på kvällarna. Och jag dansade
54 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 55
Läsbiten
med henne medan morgonkaf- fet kokade.
Allt som hade hänt gav mig en ökad känslighet, som om tjälen gått ur själen. Jag hade ingenting emot att odla mina känslors träd- gård, något som jag hade för- summat under ett helt liv.
En gång var jag bjuden på middag hos min son och hans fa- milj. Det var coq au vin och röd- vin. När jag kom hem var jag trött och beslöt lägga mig tidigt. För något år sedan hade vi köpt en dubbelsäng med maskinell in- ställning. När jag skulle justera huvudändans lutning råkade jag trycka på en knapp som startade massagefunktionen.
Sängen stånkade som ett trösk- verk. Jag tryckte på knappen ”S” men ingenting hjälpte. Vad skulle grannarna tänka? Desperat leta- de jag efter instruktionerna. För- gäves. Efter en halv timme över- gick ljudet till ett stilla kvidande och tystnade slutligen.
Följande morgon skickade jag e-post till Xxxxx och frågade var hon gömt instruktionerna. Som adress använde jag Xxxxx@xxx- ven.univ. Hon lät inte höra av sig. Men när jag på vår bröllops- dag den 3 mars 2009 hade lagt en kruka med gula narcisser på hennes grav dök svaret upp i mitt huvud: ”Instruktionerna är i nedre vänstra skrivbordslådan. Och glöm inte att vattna blom-
morna.”
Jag hade alltid känt att jag utan min hustru var bara ”half a man” – den sämre hälften. Nu när endast den halvan är kvar är jag säker på att den skulle ha va- rit ännu mycket sämre utan hen- ne.
Översättningar av texter på engelska:
1 Xxxxx Xxxxx Schutz:
Även när vi är mycket nära varandra har vi våra egna liv och egna mål Vi är alltid tillsammans i våra hjärtan men inte nödvändigtvis alltid i våra gärningar – en samvaro byggd på sanning och frihet
2 Xxxx Xxxxxx Xxxxxxxx översättning av Xxxxxxxxxxx-citatet ur Kon- ung Xxxxx:
Han är halvparten av lycksalig man, Som blott fulländas kan av så- dan h o n , Och hon en skön, en delad härlighet, Vars fyllnad i fullkom- lighet är han.
3 Xxxxxxx Xxxxxxx:
Pearl ser livet som överflödande, välsignad som hon är med styrka och kärlek. Hon ser inte tomheten, glaset flyter över sina bräddar, för att hon aldrig räknar vad som saknas, utan det som finns kvar – vänner med oli- ka tungomål, familj, förlorad kärlek, till och med totala främlingar sve- per hon in i sin famn.
Svenskbygden 3-2010 • 57
56 • Svenskbygden 3-2010
XXXX XXXXXXXXXX
Den sista skutan
Berättelsen om Xxxxxx av Xxxxxxxx och hennes samtid
30 e
Andra upplagan, inbunden, 98 sidor
Segelskutan Hoppet byggdes 1925–26 i Spithamn i västra Estland. Hon såldes sedan till Finland där hon seglade i yrkesmässig trafik fram till 1965, då hon såldes som fritidsbåt till Sverige. Xxxx Xxxxxxxxxx återger här Hoppets spännande historia från 1925 fram till idag, då segelskutan nu får en ny skepnad i Valkom hamn i Lovisa. Hon skall segla igen hösten 2011.
Beställ boken direkt från SFV:s kansli: 09-G84 4570, eller xxx@xxx.xx Du får boken per post med bifogad faktura.
Skrifter utgivna av Svenska folkskolans vänner
Berättaren från örnarnas land
Albanerna kallar sitt land Shqipëria vilket betyder örnarnas land. Den svarta örnen har varit en symbol för Albanien sedan 1400-talet. Enligt sägnen är albanerna örnens ättlingar. Detta stolta och hemlighetsful- la folk, deras seder och sägner, liv och arbete och blodiga historia är en aldrig sinande inspirationskälla för landets stora son, Xxxxxx Xxxxxx.
E
N DEL AV STOFFET i hans ro- maner är självbiografiskt och speglar såväl Albaniens nutidshis-
XXXX XXXXXXXXX
och av sten, från gatorna och fontäner- na till de stora sekelgamla husens tak, täckta av grå stenplattor som påminde
säkert på stora utmaningar som överbryggas av att Xxxxxx själv kan vägleda den franska översät-
R I C H A R D B A R T Z ( D I S T R . U N D E R C R E AT I V E CO M M O N S AT T R I B U T I O N - S H A R E A L I K E 2 . 5 )
xxxxx som Xxxxxxx egen livshisto- ria och hans förhållande till lan- dets politiska ledning. Vid bryt- ningen med Sovjetunionen var han liksom de flesta albaner tro- gen landets ledare, Xxxxx Xxxxx, men statsledningens brister und- gick aldrig hans skarpsynta blick och han blev allt mera regimkri- tisk. Trots censuren har han lyck- ats att med subtila medel kritise- ra landets ledning och politiska ideologi.
– Jag är inte något officiellt an- sikte för Albanien. Jag är en icke- officiell författare, sade han när man utomlands uppfattade ho- nom som en kommunismens skönlitterära ombudsman. I pro- test mot Albaniens sista kommu- nistiske ledare Xxxxx Xxxx sökte Xxxxxx politisk asyl i Frankrike. Efter att Albanien demokratise- rats har han återvänt till Tirana. Det var en egendomlig stad som likt en förhistorisk varelse plötsligt tycktes ha sprungit fram ur dalen en vinternatt för att mödosamt klättra upp på bergs- stigen. Allt i denna stad var gammalt
om jättelika fiskfjäll. Det var svårt att tro att livets ömtåliga kött kunde leva och föröka sig under det mäktiga sköld- paddsskalet. (ur Krönika i sten)
Xxxxxx studerade humanio-
ra vid universitetet i Tirana och fick ett stipendium för litteratur- studier i Moskva. Efter brytning- en med Sovjetunionen återvän- de han 1961 till sitt hemland. Då hade han redan gjort sig ett namn som lyriker, men snart gav han upp lyriken för prosan. Han blev redaktör för den fransksprå- kiga litterära tidskriften Les Lette- res Albanaises.
Det är också tack vare det
franska språket Xxxxxx har nått ut till en internationell läsekrets och kan betraktas som en av de främsta nulevande europeis- ka författarna. Han skriver all- tid på albanska, ett språk som få utomlands behärskar, men över- sättningarna av hans romaner till andra språk har gått via fran- skan. Det underbart bildrika och men ändå precisa och behärska- de språket i hans romaner bjuder
taren.
Den döda arméns general
1929 ockuperades Albanien av Xxxxxxxxxx fascistiska trupper. Också Xxxxxx sände i ett sena- re skede trupper till Albanien. Kriget varade i fyra år och slu- tade med nederlag för angripar- na. Detta krig ruvar i bakgrun- den i Kadarés första litterära succé, Den döda arméns general. Xx- xxxxx berättar om hur en ita- liensk general tillsammans med en präst besöker Albanien 20 år efter kriget. Hans uppdrag är att låta gräva upp de stupades ben- knotor och aska för att återföra de italienska soldaterna till sitt fosterland. Snart anländer också en tysk general med samma upp- drag: han skall föra hem det som återstår av stupade tyskar. Det makabra uppdraget försvåras yt- terligare av landets bistra klimat, vilda natur och befolkningens slutenhet.
Romanen är mångbottnad. Den ger en inblick i krigets fa-
sor på ett personligt plan genom dagböckerna som följt stupade soldater i döden men det är också berättelsen om hur viktigt det är att ha ett minne att fästa sin sorg vid och en grav att gå till och om mödrars behov av att få hem sina söner. Det är även en skildring om hur en svår arbetsuppgift kan förändra en människas psy- ke. Den fallande snön är oförän- derlig, men generalen som blick- ar ut över det frusna landskapet när han vandrar till planet som skall ta honom hem kommer ald- rig mer att bli samma man som som iakttog de dalande flingorna när han anlände för att söka efter armén av döda soldater.
Samtidigt – liksom i alla sena-
re romaner – xxx Xxxxxx läsa- ren en inblick i albanskt vardags- liv, folkfester och historia. Landet självt framstår ständigt som be- rättelsens okuvliga, oföränderli- ga huvudaktör. Det är örnarnas land, som inte frivilligt ger ifrån sig sina hemligheter.
Romanen har filmats flera
gånger, bland annat med Mar- cello Mastroianni i huvudrollen.
Krönika i sten
Kriget står i centrum i följande, delvis självbiografiska roman, Krönika i sten. Här skildras kri- get genom en liten pojkes ögon. Med stort intresse iakttar pojken hur bombplanen likt örnar svä- var med orörliga vingar. ”Flyg- plansmärkena kunde vi lika bra som alfabetets bokstäver”, skriver Xxxxxx i en av sina dikter.
Krönika i sten hör till mina fa- voritböcker, inte bara för att jag älskar barndomsskildringar, utan för att det är en så rik och un- derbar roman. Här finns ett helt galleri av intressanta och origi- nella personligheter. Gumman Dejedjo slår på portklappen så hela huset dånar när hon kom- mer rännande med det färskas- te skvallret. Mor Xxxx är henne tätt i hälarna och hon samman- fattar varje ny skandal med sam- ma ord: Detta är slutet! Allt nytt är djävulens påfund och kvinnor-
na klöser sina kinder av fasa. Tra- ditionerna i den gamla staden är starka, sederna är stränga och tron på övernaturliga ting regle- rar människornas liv.
Girokastër är en stad som haft många herrar. Invånarna lever sitt liv efter gammalt mönster så gott det går medan de av gam- mal vana förbannar inkräktar- na som kommer och går. Italie- narnas trikolor, grekernas kors, tyskarnas två s eller två z, vil- ken flagga som än vecklar ut sig ovanför kastellet som vakar över staden innebär nya prövningar. Detta är slutet! ropar mor Pino, men stadsbornas prövningar fö- refaller att aldrig ta slut.
Den lilla pojken förälskar sig i flygplanen som likt silverglän- sande fåglar lyfter och landrar på flygfältet där kor förr bruka- de betar. Engelska bomplan fäl- ler sin dödsbringande last över staden med en regelbundenhet som snart blir rutin i det dagli- ga livet. Nittio personer får rum i den väldiga källaren under huset
58 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 59
…Kadaré
där pojken bor. Han är stolt över att bo i stans stabilaste hus med det största bombskyddet.
Krigets skugga faller tung över staden, men i det stora grå sten- huset finns trygghet, värme och stor ömhet. Farmors händer är mjuka av smekningar. Utanför är världen full av gåtor som ing- en vill förklara. När vägen ned- anför staden någon gång ligger tom och perioder av händelse- löshet infaller, när kriget tar en paus så att varken soldater eller flyktingar strömmar förbi, då fyl- ler pojken själv vägen. Han låter väldiga tåg av korsriddare dra sö- derut. Och sist kommer en en- sam engelsk poet xxxxxxxx. Kors- riddarna söker den heliga gra- ven, men poeten söker bara sin egen grav, säger morfar som vet allt. Han sitter ständigt i sin vil- stol och bolmar på en stor svart pipa och tyder den snirkliga skrif- ten i sina turkiska böcker.
Kriget tar slut men det är ändå
inte slutet. Nu finns det rebell- ler istället för fiender och vem vet vad den där Xxxxx, Xxxxxx poj- ke, hittar på, han som en gång var en så snäll och väloppfostrad pojke?
Politiskt uppbrott
Två romaner ägnar Xxxxxx åt åren då relationerna mellan Al- baniens ledare Xxxxx Xxxxx och Sovjets Chrustjov blev allt spändare och slutligen leder till en total brytning. I Stäppgudars skymning kan han bygga på sina egna erfarenheter av studentlivet i Moskva. Den unge albanska stu- denten som är romanens central- figur förefaller i mycket vara för- fattarens alter ego. Skickligt fång- ar han de utländska studenternas känsla av att leva i en skymnings- värld fylld av dolda anspelningar, osäkra rykten, misstänksamhet
och dovt hot. I denna skymnings- värld ruvar de oförutsägbara och nyckfulla stäppgudarn, dvs de sovjetiska ledarna. Ve den som drabbas av deras vrede! Hur skall det gå för Xxxxx Xxxxxxxxx som utsetts till Nobelpristagare i litte- ratur för den förbjudna roma- nen Doktor Xxxxxxx? Dessillusione- rad och utan saknad lämnar den unga mannen Moskva och Sov- jet för gott.
Den hårda vintern skildrar den definita brytningen mellan Hox- ha och Chrustjov. Händelseför- loppet berättas ur en ung politi- kers synvinkel. Han är med i den albanska delegationen i Moskva där inga gemensamma lösningar längre är möjliga. Den unga kar- riäristen vet inte vilken häst han skall hålla på. Framtiden skräm- mer honom. Hur skall det gå för lilla fattiga Albanien utan poli- tiskt stöd från det mäktiga Sov- jet? Xxxxx Xxxxx är landsfadern som väntar sig att hans folk skall sluta upp omkring honom. I det politska uppbrottets stund är det fosterländskheten som segrar. Men iskalla är vindarna som sve- per över landet.
Nischen i muren
Vid stora torget i huvudstaden i det väldiga osmanska riket fanns en nisch i muren. Där placerades de avhuggna huvudena av upp- rorsmän och uppstudsiga under- såtar. Huvudena i nischen blir aldrig gamla, nya rullar ständigt. En morgon är det den egenmäk- tiga Xxx paschas huvud som finns där till allmänt beskådande. I romanen Nischen i muren ger Kadaré sin vana trogen bara in- direkta tidsangivelser. Läsaren får veta att Xxx pascha nyligen har fått bud att hans vän Xxxx- xxxx avlidit. Alltså har vi årtalet 1821. Xxx Xxxxxx har samma år
Xxx xxxxx
tagit emot en ovanlig gäst: xxxx Xxxxx, poeten med klumpfoten, har besökt palatset på genomre- sa. Xxx pascas unga hustru oroar sig för att poeten som är så vack- er och bräcklig, nästan genom- skinlig skall råka illa ut på de al- banska vägarna, men paschan tröstar henne:
Det kommer inte att hända ho- nom någonting. Han hör till de odödligas skara. Det sista sade han ironiskt, ty han hade svårt att tänka sig att någon skulle kun- na bli odödlig på grund av poesi. Dikten var för honom som bal- samiska ämnen; dess värde låg i förmågan att bevara berömda mäns kroppar, men något eget värde hade den inte. Den var bara flyktig vätska.
Xxx xxxxxx, själv alban, dröm- mer om att överträffa national- hjälten Xxxxxxxxxx genom att göra göra uppror mot sultanen och ensam ta makten över Alba- nien. Men albanerna litar inte på sin pascha och därför stöder de inte upproret. Xxx, upprorsmaka- ren, förlorar både frihetskampen och huvudet.
Nu måste sultanen statuera ex- empel och straffa hela befolk- ningen. Det värsta straffet är att beröva hela folket dess nationa- litet. Själva processen består av fyra faser:
• nummer ett: fysiskt under- tryckande av upproret
• nummer två: undertryckande eller amputation av kulturen, konsten och sederna
• nummer tre: undertryckande eller stympning av språket
• nummer fyra: undertryckande eller försvagande av det natio- nella minnet.
Vid det här laget inser läsaren att romanen är lika hemmastadd i nutiden som i tidigt 1800-tal.
Drömmarnas palats Drömpalatset Xxxxx Xxxxx är den mäktigaste statliga institutionen i den ottomanska superstat där ro- manen utspelar sig. Huvudper- sonen Xxxx-Xxxx är bördig från delstaten Albanien och han tillhör en av rikets mest inflytel- serika släkter, den albanaska ät- ten Qyprili. Han får anställning i Drömpalalatset och gör snabb karriär och tränger allt djupa- re in i dess isande kalla helvetes- kretsar tills han innehar högsta makten. Men dolda krafter ho- tar hans familj och en fasansfull känsla av skuld och skräck får ho- nom att ständigt vänta att dröm- marna skall vändas mot honom själv.
Det är en starkt symbolisk och visionär roman som känns kus- ligt angelägen fastän den är dra- perad i förflutenhetens täckman- tel. Den är lika ångestladdad som verk av Xxxxx Xxxxx och som skräckvision för den tankarna både till Orwells 1918 och Boy- es Kallokain. Drömpalatsets upp- gift är att spåra de mörkaste och kanske ännu omedvetna hemlig- heterna i undersåtarnas samvete. De yppar sig i nattens drömmar. I sömnens nattliga rike finns näm- ligen såväl mänsklighetens ljus som dess mörker, dess honung och dess gift,
dess storhet och dess nöd. Allt som är oklart eller olycksbådande eller kommer att vara det om några år eller århund- raden, dyker först upp i människornas drömmar. Varje osund lidelse eller idé, varje landsplåga eller brott, varje upp- ror eller katastrof kastar nödvändigtvis sin skugga långt innan den visar sig i verkligheten.
Xxxx-Xxxxx morbror Xxxxxxx
säger: ”I varje fall är det dröm- tolkningarna som i hög grad styr den allsmäktige sultanen”.
Balladen om bron
Kadaré delar i varje roman med sig av sin djupa kärlek till albansk folkdiktning och folkmusik. I Drömmarnas palats får Xxxx-Xxxx hos sin morbror för första gång- en lyssna till de så kallade rapso- derna – de som sjunger urgamla episka sånger – accompanjeran- de sin sång med ett instrument som kallas lahuta. Det är en klum- pig trälåda med en öppning på ovansidan och försedd med en enda sträng.
Instrumentets första svaga och mo- notona ljud vittnade om en sorts envis- het att vilja återvända till utgångslä- get. Det var en lång klagan som snörde
samman ens strupe. Xxxx-Xxxx kunde inte ta ögonen från den tunna ensamma strängen som var spänd över resonans- lådan. Det var den strängen som gav ifrån sig det klagande lätet, och lådan inunder sände det tillbaka efter att gett det skrämmande proportioner. Plötsligt gick det upp för honom att denna ihåli- ga bur var det bröst som inneslöt själen hos den nation han tillhörde. Därifrån steg denna urgamla, vibrerande klagan. Lahutans hålrum kände han nu i sitt eget bröst.
Balladen om bron förekom-
mer i olika versioner på Balkan. Xxx Xxxxxx´ utnyttjar balladen i den Nobelprisbelönade roma- nen Bron över floden Drina. Kada- ré förknippar bron som besud- las med människooffer med släk- ten Qyprili, som fått sitt namn av bron. Balladen är Qyprilis släkte- pos som rapsoderna återberättar till lahutans klagande toner.
Också i Nischen i muren åter- kommer den ödesdigra bron:
Xxxxx Xxxx tyckte att det tog ona- turligt lång tid att fara över bron. De tre brovalven skymtade i tur och ordning under honom. Stenarna hade under år- hundradenas lopp fått en ärggrön be- läggning och längst ner var de täckta av
60 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 61
…Kadaré
mossa. Bron tycktes vara uråldrig. Vad den inmurade beträffar var det länge se- dan man kunnat urskilja honom. Vin- den hade nästan helt och hållet hyvlat av konturerna av hans ansikte, det var svårt att skilja det från halsen, och hade det inte varit för legenden skulle man knappast kunnat ana någon antydan till mänsklig gestalt i stenmuren.
Balladen om Doruntine
Xxxxxx säger att Xxxxxxx an- vänt sig av ett mytiskt stoff som varit levande överallt på Balkan. I Bergens Xxxxxxx återges albanska variationer. En annan klassisk le- gend som blivit en känd ballad i Albanien är berättelsen om Do- runtine, som Xxxxxx återberättar i Stäppgudars skymning.
En fantastisk omskrivning av samma ballad blir en hel roman, Xxx förde hem Doruntine?
Balladen berättar om en mo- ders sorg när hennes dotter Do- runtine gifter sig med en man från en avlägsen by. Xxxxxxxxxx bror lovar att en gång föra hem dottern till sin mor igen. Sonen dör emellertid och modern för- bannar sonen som inte hållit sitt hedersord. Då återvänder Do- runtine till sin gamla familj. Vem var det som red med henne över bergen? Xxx kom hon hem? Var det den döde brodern som full- följde sitt löfte till modern?
Bessa är den albanska termen för hedersord, lojalitet, trohet mot ett givet löfte. Bessa är för albanerna heligt och ett genom- gående tema i balladen och be- rättelsen, men Xxxxxx nöjer sig förvisso inte med att återge en gammal skröna. Han får ett yp- perligt tillfälle att visa att bessa inte tillämpas av myndigheterna. Där de inte finner ett naturligt svar på en övernaturlig fråga fa- bricerar de själva ett svar. Roma- nen är en symbolisk studie i den
offentliga lögnen.
Det urgamla Kanun
Kadarés senast översatta roman (en ny har denna höst utkom- mit på franska), Grymma april ut- spelar sig under kung Xxx den förstes tid. Xxxxxx själv ger ing- en tidsanvisning, men romanens grymma april måste ha infallit någon gång på 1930-talet. Mo- derna tider har gjort sitt intåg i Tirana, men uppe på den kar- ga och gudsförgätna högslätten i norra Albanien står tiden stil- la. Befolkningen här är katolsk, men det är varken religion eller statsmakt som styr människornas liv. Här råder ett urgammalt re- gelverk, Kanun, med oinskränkt makt. Kanun sträcker sina rötter långt tillbaka i förfädernas sedva- nerätt. Dess allt överskuggande princip bygger på blodshämnd och familjeheder.
Romanen inleds med ett he- dersmord. Det är den unge Xxxxx Xxxxxxx som rentvår famil- xxxx xxxxx genom att skjuta sin brors mördare. Brodern var det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år och som de två familjerna hamnat i utan egen förskyllan. Familjen Xxxxxxx har försökt bryta den onda cir- keln innan släktens alla män och familjenamnet utplånas men ing- en försoning accepteras. Hedern och Kanun kräver att spillt blod återtas.
Xxxxx Xxxxxxx utför motvil-
ligt den gärning familjehedern kräver av honom. Familjen tar emot honom som en hjälte, men själv känner han sig som ett of- fer. Kanun ger honom en frist på trettio dagar innan han själv blir legitimt villebråd. Han är så smärtsamt ung, han har aldrig älskat en kvinna, och nu har han endast trettio dagar kvar att leva
som en fri man. Sedan väntar ond bråd död, om han inte vanä- rar sin familj genom att välja den långsamma döden, dvs väljer att barrikera sig i ett av tornen på högslätten tillsammans med an- dra fredlösa. Hur han än väljer är hans liv slut. Dessa sista trettio dagar i livet i den grymma må- naden april irrar Xxxxxxx plan- löst omkring på högplatån, döds- märkt, utan hopp.
Ett nygift par från Titana kor- sar Berishas väg. Mannen skall skriva en bok om gamla albanska traditioner. Han föreläser oav- brutet om Xxxxx för sin unga hustru. Hustrun drabbas av Be- rishas öde. Något oåterkalleligt händer mellan henne och Xxxxx- ha när deras ögon möts. För hen- ne finns ingen återvändo – men den grymma månaden april går obevekligt mot sitt slut.
M
Xxxxx spelar också en avgö- rande roll i romanen Aprils frus- na blommor, som utspelar sig i nu- tid med moderna unga männis- kor som tror att de håller på att bli riktiga europeer med blickar- na vända mot väster. Romanen skrevs år 2000 då demokratise- ringsprocessen tagit fart. Kadaré visar hur svårt det är att frigöra sig från uråldriga traditioner. Det förflutna gör sig påmint när man minst väntar det.
ED FÖRVÄNTAN EMOTSER
JAG att Xxxxxx Xxxxxxx ny- aste bok översätts till svenska. Han intar en unik position mel- lan öst och väst, hans författar- skap öppnar dörren till ett okänt litet land, hans röst är både per- sonlig och universell. Han gör Europa och världen större. Ka- darés romaner skulle vara givan- de läsning också för Nobelkom- mittén!
62 • Svenskbygden 3-2010
XXXXXX XXXXXX (förfranskat: Xxxxxx Xx- xxxx), född 28 januari 1936 i Gjirokastër, Albanien, är en albansk författare, med franskt medborgarskap.
Xxxxxx Xxxxxx föddes 1936, och upplev- de därmed andra världskriget med först italiensk och sedan tysk ockupation, var- efter Albanien hamnade i Östblocket under Sovjetunionens inflytande. Efter grundskola och gymnasium i födelsesta- den, inskrevs han vid universitetet i Tira- na där han studerade språk och littera- tur, och där han 1956 tog lärarexamen. Han studerade också världslitteratur i Moskva.
Från 1960-talet var han en av Albaniens ledande kulturpersoner. Trots att han är och var marxist, blev hans kritik mot En- ver Xxxxxx regim anslagsgivande för hans författarskap, då han på olika sätt i skönlitterär dräkt försökte mana till be- frielse. 1970 invaldes han i parlamentet, vilket medgav en viss rörelsefrihet. Han åsamkade sig missnöje med en politisk satir 1975 och förbjöds då i tre år att utge något verk.
I protest mot Xxxxx Xxxx, som var den siste kommunistiske presidenten i Al- banien före demokratiseringen, sökte och fick Xxxxxx med familj politisk asyl i Frankrike 1991.
Bibliografi, utgivet på svenska
Den döda arméns general 1973 Krönika i sten 1975
Bröllopet 1976
Den hårda vintern 1980 Stäppgudarnas skymning 1983 Nischen i muren 1986
Vem förde hem Doruntine? 1988 Bergens Homeros 1990
Drömmarnas palats 1992
Monstret 1994
Aprils frusna blommor 2003 Grymma april 2007
Svenskbygden 3-2010 • 63
På jakt efter – eller på flykt undan människans ålderskriser
På jakt efter en världsbild
TEXT: XXXXX XXXXXX, FOTO: XXXXXXX XXXXXXXXX
På jakt efter en världsbild
-seminariet har gott och väl uppnått medelåldern med den trettiosjunde upplagans tema Människans ålders- kriser. Men någon medelål- derskris för seminariet kan man inte tala om. Trots vår- kallt och tidvis regn på Axx- ell Finns där trettio deltaga- re samlats var atmosfären
vuxnas omedvetenhet och okun- skap som leder till stora trage- dier, uttryckta i de grekiska dra- merna. Grekland nämndes också i ett annat, nu aktuellt ekono- miskt sammanhang, som ett ex- empel på kaos snarare än katharsis. Någon sorts konsensus upp- nåddes kring tanken att vuxen- het handlar om empati, att be- härska sina känslor och ta andra
oss säga 4-5 år, har den känslo- mässiga grunden lagts för res- ten av livet. Om barnet blir ut- satt för våld av något slag, leder detta ofrånkomligen till inre kri- ser senare i livet. På så sätt kan ål- derskriser fortplanta sig från ge- neration till generation, vilket ju är negativt.
varandra i sökandet efter balans i tillvaron.
Olika infallsvinklar
Xxxxxx Xxxxxxxxx lyfte fram skapelseberättelsen äpple från kunskapens träd på gott och ont. Vår kultur vägrar att dö, vi har valt att förbli tonåringar, alltså gränslösa, deklamerade Hilkka, och fortsatte med att ensamhe-
i sin inledning för ett motstånd mot allt vad klassificeringar i fack
öppen och varm inne i sto- ra salen. Samtal kan i bästa fall ha en temperaturhöjan- de effekt.
Din upplevda ålder? Uppvärmningsrundan bestod i att varje deltagare fick presente- ra sig genom att beskriva sin upp- levda ålder, vilken inte alltid är ekvivalent med den biologiska ål- dern. Och – mycket riktigt – den subjektivt upplevda åldern varie- rade i salen mellan 11 år och ne- anderthalare… Olika uttalanden visade genast i början prov på underfundig humor med xxxx- xxxx till tematiken: ”ålder är bara siffror”, ”jag är en vandrande ål- derskris” och ”olla ikäisensä olo- inen”, det sistnämnda svårt att översätta till svenska.
Utgångspunkten visade redan
att åldersbegreppet – och därtill hörande ålderskriser – är betyd- ligt mer mångskiktat än männis- kans ålder räknad från födelsen. Man kan t.ex. börja från evolu- tionen, eller räkna den väster- ländska människans kulturella ål- der, eller räkna in alla åldrar un- der ett människoliv som en sorts samlad åldersfond. Någon sade
under den första rundan att ål- dern inte borde räknas enligt klocktid, utan enligt antalet im- pulser som hjärnan får under ett liv. Det blir nog en hög siffra…
Blir man vuxen?
Ett samtalsspår som dominerade den första halvan av världsbilds- seminariet var frågan om när – och om – människan blir vuxen, eller förblir hon ett stort barn li- vet ut. Olika kriterier för vuxen- het efterlystes av flertalet deltaga- re, och ett antal hypotetiska svar prövades.
Ett första svar formulerades ungefär i följande form: männis- kan blir vuxen då hon kan ta och bära ansvar för sig själv och sina medmänniskor. Fint, allt lyck- ligt och väl, men så uppstod i nå- got skede ett motargument: se på världen i dag, visar den att jorden befolkas av vuxna, ansvarstagan- de världsmedborgare?
Ett andra spår följde en annan rutt: människan blir vuxen då hennes liv är i balans. Xxxxx pra- tade om balansen mellan att äls- ka och arbeta. De grekiska klas- sikerna, bl.a. Xxxxxxxx, talade re- dan för 2500 år sedan om de
människors behov i betraktande.
Samtidigt betonades den positi- va aspekten av att behålla barna- sinnet kvar, vilket inte alla vuxna gjort inför ansvarets tyngd. Den lekande människan (homo ludens) kan t.ex. ta sig uttryck i att en glad pensionär kan skratta och krypa på golvet med sina barn- barn. Det finns alltså en positiv barnslighet till skillnad från en
narcissistisk, självgod barnslighet som tar sig mer utrymme i sam- tidens jakt efter evig ungdom.
Inre och yttre kriser Diskussionen borrade sig allt dju- pare in på det specifika temat ål- derskriser. Ett uttryck för yttre kriser är negativa företeelser så- som våld och misshandel i hem- men. När ett barn är ungt, låt
I detta skede av diskussionen vandrade mina tankar till att vi kanske håller på med att över- psykologisera människolivet med krisstämpel för varje fas. Samta- let övergick till att tangera män- niskans mognad och kritiska ål- dersstreck. En röst i skaran talade för att skrota generationsgrän- serna och de förväntningar som finns i anslutning till olika ålders- skeden.
Xxxx Xxxxxxxx, den enligt födelsetid yngsta deltagaren och inledaren, vände på diskussionen genom att konkludera: Det är så mycket lättare att komma med klagomål över människolivets villkor. Fram för mer leenden och dans! Vi är barren i stacken, inte myrorna, konstaterade Ylva aforistiskt och ville med det fram- häva människornas beroende av
tens pandemi håller på att ta kål
på oss. För en äldre kommer ho- risonten allt närmare, men det- ta behöver vi inte vara rädda för. Även författaren Xxxxx Xxx- xxxxx, som var kreativiteten personifierad, var som 60-åring ödmjuk och glad då han en- ligt forskningsrön kunde se fram emot ett nytt lyft i skapandekraft vid 65-75-85 år.
Xxxxx Xxxxxxxxx fortsat- te där Xxxxxx slutade genom att tala om vårt ålderssegmentera- de samhälle som präglas av spe- cifika segment som intresserar marknadsförarna. Tidigare gjor- de man reklam för äldre ”senior- konsumenter” enbart i form av läkemedel och rollatorer. Nume- ra har även reklammakarna in- sett att det skett en 10-15-årig föryngring när det gäller denna målgrupps kognitiva ålder. Ma- ria pläderade för en mer nyan- serad syn som räknar med män- niskans kulturella ålder som kan kanaliseras via åtminstone fem konsumentroller: senioren, radi- kalen, den förlängda ungdomen, hedonisten och den själfullt er- farna.
Xxxxxx Xxxxxxxx pläderade
innebär. Torsti talade sig varm för kulturella och religiösa över- gångsriter som motvikt till ål- dersstigmatiseringen – som ex- empel därpå den lutherska kon- firmationen eller judarnas Bar Mitwa. I Xxxxxxxxxxxx mening är hela livet en enda stor kris efter födelsen, men kriserna hjälper oss att hålla oss vakna i existen- tiell mening. Livet blir så myck- et mer intensivt i denna utdrag- na fördröjningskamp mot döden, menade Torsti.
Facebook vår räddning?
Den sista timmen inspirerades av Xxxx Xxxxxxxxx postulat om att den yngre generationen har ett otroligt behov att definiera sig själv t.ex. via Facebook-grupper och bloggar. Vi kom fram till att det är en skillnad på att bli sedd och bli påtittad, och att Ansikts- boken nog inte löser de inre ål- derskriserna. Vi lever trots allt, med Xx Xxxxxxxx ord, i mång- dubbla verkligheter, där varje livsålders kriser levs genom att tro, veta, känna, tänka, göra, vil- ja, xxx och visionera.
64 • Svenskbygden 3-2010 Svenskbygden 3-2010 • 65
Svenskbygdens Kryss 3/2010
Svenskbygdens Sudoku (lösningarna nederst på sidan)
KAN SES I TEXT | FISKE- REDSKA- PET FÖR ÅLFÅNGST | FÖRE- TAGS- FORM | ANGER PLAN | FÄRDAS MAN OFTAST | FANNS I SALA | ”SLIP- SEN” | INTOG | ||||||||||||
HANS SOM FOR UTFÖR | |||||||||||||||||||
HÅLLER OSS UPPE | TAL I TAL | ||||||||||||||||||
JUDISK RELI- GIONS- LÄRD | KLÄT- TERVÄXT | HADE PRIVI- LEGIER | |||||||||||||||||
GÄST- GIVERI | |||||||||||||||||||
DET SES I MITTEN | TORKA SOM TORK- HUS | MO- RALEN | SES MED CAPO | ||||||||||||||||
KAN FÅ UTBROTT | |||||||||||||||||||
ER- LÄGGS FÖR MARK | |||||||||||||||||||
LUKTAT ILLA | SMALT | VANLIG ÅSYN | |||||||||||||||||
RIT- BORDET | |||||||||||||||||||
SVENSK ARTIST | DEL AV SKÅNE | ||||||||||||||||||
”LUD- DIGT” | |||||||||||||||||||
KAN MAN AV SKRÄCK? | KAN UT- BRINGAS | KORT ENGLAND | KÄRLEKS- FULL SOM OND | ||||||||||||||||
BALETT- CRAMÉR | FÖRBÄTT- RING? | ||||||||||||||||||
KAN MAN I PLÅT | |||||||||||||||||||
BOPLAT- SEN | TENNES- SEE | ||||||||||||||||||
KORT PÅ KORT | ÄR OFTA BÄRANDE | ||||||||||||||||||
LAGER- PLATSER | KAN SES PÅ TAK | TALA FÖR SIN SAK | KYRKO- DELEN | XXXXX SON | STOR SPRÅK- SKOLA | BÖNA | GUDOM I BABYLON | ||||||||||||
ÄR NÄS- LJUD | |||||||||||||||||||
SÅNGARE XXXXX | XXXXX- LJUD? | GJORDE MEDLARE | |||||||||||||||||
BRUTEN | |||||||||||||||||||
EINSTEI- NIUM | VAR XXXXXX | ||||||||||||||||||
SES MED MATER | |||||||||||||||||||
KOM TILL BAR- BADOS | DEN KOMMER FÖRE | KOM MED OLYCKA | GE ORDER OM | ||||||||||||||||
ENKELT AVTRÄDE | |||||||||||||||||||
BYTER | FLOD | ||||||||||||||||||
SES OFTA PÅ MOAR | BETAL- NINGS- MEDEL | TÄVLING I EUROPA | TIMA | DEN GÅR TILL- BAKA | |||||||||||||||
KAN BLI ETT | |||||||||||||||||||
TIDIGT | |||||||||||||||||||
KYLA NER | OSTORT | KVALS- TER | RÄCKA | ||||||||||||||||
SES PÅ BÅTAR | |||||||||||||||||||
TRÖG | |||||||||||||||||||
KAN STICKA? | AVKÄN- NARE | ÅR- PLATS | KELT I SKOTT- LAND | ||||||||||||||||
KORT TRAPPA | FÅR DEN SENE | ||||||||||||||||||
PIGGA | FÖRFAT- XXXX XXXXXX- SON | KROPPS- VÄTSKA | XXXXXXX- SON VI MINNS | ||||||||||||||||
SIMMAR LÅNGT | |||||||||||||||||||
VINST | |||||||||||||||||||
JÄMNA MED MARKEN | OMTUM- LAD | VIKTIGT ATT FÅ I SIG | TVÄR- SLÅ | ||||||||||||||||
INNEHA SOMTOMT | |||||||||||||||||||
HEL | SÄNDER | ||||||||||||||||||
GITAR- RIST XXXXXXX | MAMMAS POJKE | VANLIG ÅSYN? | SVALKAR I BILEN | DINE- RAR | |||||||||||||||
BÄR BARR | |||||||||||||||||||
ÄRLIG | |||||||||||||||||||
STYRDE ÖSTERUT | POLIS I ”PIPPIS” STAD | KAN SES I HÅR? | |||||||||||||||||
SES RUNT LYKTA | FÖRE- GICK EU | ||||||||||||||||||
BÖR MAN BREVET | BYGGMA- TERIAL | SEGEL SOM DJUR | LIKNAR BOA | TEATER- KUNG | SAM- HÄLLE SOM GÅNG | ||||||||||||||
ANGER VEM | VINYL- SKIVA | GÅR LÄTT AV | |||||||||||||||||
DEL AV MOTOR- TÄVLING | VADAR- FÅGLAR | OFRED | TIDIG DJURVÄN | ||||||||||||||||
CIVIL- STÅND | |||||||||||||||||||
KAN SES PÅ VÄGG | GRIS- SERVIS | ||||||||||||||||||
HELIGT SKRIN HÖRS ÄNDER | EXTRA ORDI- NARIE | SKÄRET | PRYDER VISSA HUVUDEN | ||||||||||||||||
LAND I SKANDI- NAVIEN | SYSSEL- SATT SIG MED | ||||||||||||||||||
Enkel Expert
7 | 4 | 5 | 3 | |||||
3 | 4 | |||||||
7 | ||||||||
9 | 6 | |||||||
3 | 8 | |||||||
5 | 7 | 9 | 1 | |||||
8 | 9 | 4 | 5 | 7 | ||||
5 | 6 | 8 | ||||||
1 | 8 | 4 |
6 | 3 | 8 | 5 | |||||
1 | 7 | 3 | ||||||
6 | 2 | |||||||
7 | ||||||||
4 | 3 | 8 | 6 | |||||
8 | ||||||||
8 | 5 | |||||||
3 | 8 | |||||||
1 | 5 | 4 | 7 |
Krysslösning 2/2010
Kryssvinnare
I
BERG
KRETA-
PLÅGA
L
GER UPP- LYSNING
N E
ANDRA TONEN I C-DUR
D
M
O T
O
KÖR I UPPSALA
E
D
E S
O
S A
S
NEDLAGT MAGA- SIN
KADAV- RET
STAD I PALES- TINA
I L
Y
KÅRE
A
NYKTER- HETS- FÖRE- NING
SES MED ADA
K
N
T O
O
REGIO- NAL
L
K
A R
TRATT
R
I G
E
P A
G
A
SKÄNKER
SILO
N
S A
A
N D
M
SES PÅ SKED
DIREK- TÖR
NEDLAGT VARUHUS
PRESSA
M
STEPPA
D A
E
R A
D
A
TRAFIK- PLATS
D
I T
U
R A
KAP
TORKAR
E
MUSKEL- SJUK- DOM
M
R
N A
R
FÄRSK
N
E
R A
I
R
TAGIT TILL SIG
P
LYXÅK
SALT- OCH BAD- PLATS
ISAKS- SON VI MINNS
R A
G
A S
ARGON
G I
SNÅL
N
KYLA
N
I N
N
D R
NAMN- LÖS
AFRIKA- REPUBLIK
U G
P
LÄGGER FISKARE
MATRÄT- TER SOM VACKRA KVINNOR
LIKA- LEDES
BEDROGS
L
G
PÅ SJÖN
SVÄNG
N E
LJUSGAS
S R
I ETERN
SÄNDER
A
L L
G
E N
I
S
HOL- LAND
R
LUGN- VATTEN
KAN
LETT BO I
R
O B
U
T A
GÖR DEN ROADE
L E
T
E R
K
SJUNGAN- DE JOHN
R
FOND
A
Ä
N
ANGE- NÄM
M
SMISKAS
A
S
A U
I
T
FEL- FRITT
R
U T
P
L U
ANGETT
VÄRDE
H
E T
FAST- SLÅ
B
MÅS- FÅGEL
RÖVA
HAN VAR LUDEN
E
M B
FÖRE- DRAG- NINGS- LISTA
A
FÖDER MÅNGA
R
M A
A
ÄDEL HÄST
R
ÄMBETS- DRÄKT
K
N
OMFAM- NING
ROVA
ÅTER- KOMMA
I
STORT VARU- HUS
N
R
O
O M
I
U
PUHVÄN
O
N
S
P
KORT SKOL- ÄMNE
LUNGIN- FLAMMA- TION
I
G
L
L
G
ELEKT- RONIK- FÖRE- TAG
YNGEL
GÖR MAN EKAN
M
AMPERE
MILLI-
FÖGDERI
D
B E
FUL FISK
SANSAD
E B
GUMMI
HÅRD-
ENS
E N
ÖVER-
S
KON- TENTA
KRATISK
BYRÅ-
YTTRADE
I
HJÄRT- FÖRMAK
A T R
S N Ö
FIRN
A L N
ÄLDRE LÄNGD
S T I
SERE- NITET
BALANS- HJUL
O R O
JÄGARE
U V
CENTRUM
NATT-
E
R
FÖR- PACKA
E
D
R A R
PRO-
NOMEN
E
N D O
D
K
DET FICK ÖKET
A
KAN SES PÅ GRIS
G
SPELADE XXXX
R
E
”DUM- BURK”
T V
I
K T A
L
L E N
FÖR-
ENADE
DANMARK
SIKTA
R
ÄGOR
E G
I
L L
N
A
BOG- SERAR
I
K T
KÄRN- LÄGE
R
D
HAR SAMLADE BÖCKER
AV- DRAGS- BILD
INGÅR I SALT
N
N
N E
E
I R
X
RIKT- NING
A
T O
T
HÅL- GÖRAREN
B
IRLAND
DE KAN ODLAS
GRYT- HUNDEN
KRAFT
E L
UNDER- LIGA IDÉER
G R
R
IS- RÄNNA
O
O
N V
OST- KRYP
R
N Ä
E
O N
B
R I
E
T
TAS UR VID FISKE
L
S A
E
O
KORALL- REVET
C
FÖRNÄM
EVIG- HET
T
E
D
T
TRYCK
EFTER-
E
R
B
E
AN- HÅLLA
T
T
D E
D
”DRAK- GIFT”
FÖR- BJUDET GIFT
A
G
O
N
HINDER
A
FLIT
I
TUNNAN
F
R
TÄVLING
RYTTAR-
KAN TU BLI
E
E
D
KAN OSA
Å
R
PERIOD
U
N
UTHUNG- RAD
A
F
VONLIKT
N
A
MANIKYR-
VERKTYG
FÖR- FINAD
PEDAN- TISK
Vinnare i krysset 2/2010 är Xxxx Xxxxxxxx, Pargas. Prisboken Inte utan min mamma torde vara framme. Gratulerar!
Sudokulösningar
4
3
6
7
9
9
5
2
4
1
1
6
8
3
5
6
7
9
5
3
3
2
4
6
8
8
9
1
2
7
2
1
5
9
4
7
4
3
8
6
5
8
7
1
2
Enkel
6
9
3
1
8
7
2
6
9
4
5
8
7
3
4
2
2
1
6
5
1
8
7
9
5
2
8
4
4
5
1
3
3
6
9
7
1
8
5
2
7
3
6
8
2
9
4
7
4
2
8
1
9
7
1
5
6
5
3
4
8
6
7
3
5
1
2
9
3
4
9
6
Expert
7
1
2
5
3
4
9
6
8
Namn: Adress:
Vinstbok för krysset 3/2010 är antol- gin ”Med ålderns rätt”.
Skicka in lösningarna före den 20 september till Svenskbygden, PB 198, 00121 Helsingfors.
Märk kuvertet ”Kryss”.
Kom ihåg namn och adress.
8
4
5
5
3
4
1
7
3
6
8
9
7
9
8
2
5
6
3
6
1
9
2
7
4
1
2
Konstr: Xxxxx Xxxxxxxxx, Ostkryss/III: Xxxx-Xxx Xxxxxxxxxx
2
9
6
1
4
3
7
8
5
Svenskbygden 3-2010 • 67
Skall du flytta? Har du flyttat?
Hjälp oss att hålla vårt adressregister uppdaterat!
Vi vill gärna att Svenskbygden och SFV-kalendern hittar fram till rätt mottagare på rätt adress och är därför tacksamma om du anmäler adressförändringar antingen via webbformuläret, per post, epost, telefon eller fax till:
Svenskbygden, PB 198, 00121 Helsingfors xxx@xxx.xx
tel: 00-000 0000
fax: 00-0000 0000