Betänkande av Utredningen om intjänande och bevarande av tjänstepension
Villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension
Betänkande av Utredningen om intjänande och bevarande av tjänstepension
Stockholm 2016
SOU 2016:51
SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: xxxxxxxxxxx@xxxxxxxxxxxxx.xx
Webbplats: xxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Xxxxxxx Xxxxxx Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på xxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxx
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016
ISBN 978-91-38-24480-7 ISSN 0375-250X
Regeringen beslutade den 30 april 2015 (dir. 2015:45) att tillsätta en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till genom- förande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU av den 16 april 2014 om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter.
Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxx förordnades att från den 1 september 2015 vara särskild utredare. Sekreterarna förordnades från den 15 september 2015. Som experter förordnades från samma datum Xxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx, Xxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxxxxxx- Xxxx och Xxxxxxxx Xxxxxxxx. Xxxxx Xxxxxxxx förordnades som expert från den 8 mars 2016. Xxxx Xxxxxxxx entledigades från uppdraget från den 16 maj 2016. Xxxxxxxx Xxxxxxxxx entledigades från uppdraget från den 7 juni 2016 och från samma datum förordnandes Xxxxx Xxxxxxxxx som expert.
Sekreterare har varit Xxxxx Xxxxxxx och Xxxxxx Xxxxxx.
Utredningen, som antagit namnet Utredningen om intjänande och bevarande av tjänstepension (A 2015:01), överlämnar härmed sitt betänkande Villkor för intjänande och bevarande av tjänste- pension (SOU 2016:51).
Utredningens uppdrag är därmed slutfört.
Stockholm i augusti 2016 Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxx
/ Xxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx
Sammanfattning 9
Summary 13
1 Författningsförslag 17
1.1 Förslag till lag om villkor för intjänande och bevarande
av tjänstepension 17
1.2 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner 21
2 Utredningens uppdrag och arbete 23
2.1 Utredningens uppdrag 23
2.2 Utredningens arbete 24
2.3 Betänkandets disposition 26
3 Allmänt om tjänstepension i svensk rätt 27
3.1 Inledning 27
3.2 Tjänstpensionsutfästelsen 27
3.3 Kollektivavtalsreglerad tjänstepension 29
3.4 Tjänstepensionsplaner 30
3.4.1 ITP-planen 30
3.4.2 Avtalspension SAF-LO 32
3.4.3 KAP-KL och AKAP-KL 33
3.4.4 PA 16 34
3.5 Tjänstepension som inte är kollektivavtalsreglerad 35
3.5.1 Individuella överenskommelser om tjänstepension 35
3.5.2 Författningsreglerad tjänstepension 36
3.6 Andra former av pension än tjänstepension 37
3.6.1 Inledning 37
3.6.2 Privat pensionssparande 38
3.6.3 Pension till förtroendevalda och
egenföretagare 38
4 Regelverk med betydelse för tjänstepension 41
4.1 Befintlig lagstiftning 41
4.1.1 Inledning 41
4.1.2 Försäkringsavtalslagen 41
4.1.3 Försäkringsrörelselagen 43
4.1.4 Tryggandelagen 45
4.1.5 Inkomstskattelagen 46
4.2 Övriga regleringar och utredningar med betydelse för
ett genomförande av direktivet 48
4.2.1 Direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och företagare som flyttar inom
gemenskapen 48
4.2.2 Europarådets sociala stadga 49
4.2.3 Konventioner antagna av Internationella arbetsorganisationen (ILO) 49
4.2.4 SOU 2014:57 En ny reglering för tjänstepensionsföretag 50
4.2.5 SOU 2015:68 Tjänstepension –
tryggandelagen och skattereglerna 50
5 Direktivet i huvudsak 51
5.1 Direktivets tillkomst 51
5.2 Direktivets innehåll 52
6 Formerna för ett svenskt genomförande av direktivet 55
7 Direktivets tillämpningsområde 59
7.1 Inledning 59
7.2 Begreppet kompletterande pensionssystem 60
7.3 Begreppet kompletterande pension 64
7.4 Andra tjänstepensionsförmåner än ålderspension 66
7.5 Öppna pensionssystem och framtida
anställningsperioder 68
7.6 Vissa avgränsningar 69
8 Bestämmelser om villkor för intjänande 71
8.1 Bestämmelserna i direktivet 71
8.1.1 Kvalifikationstid, förvärvandetid och förvärvandeålder 71
8.1.2 Återbetalning av avgifter 74
8.2 Bestämmelser om intjänande i svensk rätt 76
8.2.1 Bestämmelser i lagstiftning 76
8.2.2 Bestämmelser i avtal om tjänstepension 76
8.2.3 Bestämmelser i förordningar om
tjänstepension 78
8.3 Bestämmelser om återbetalning i svensk rätt 79
9 Bevarande av vilande pensionsrättigheter 81
9.1 Bestämmelserna i direktivet 81
9.1.1 Direktivets bestämmelser om bevarande av
vilande pensionsrättigheter 81
9.1.2 Direktivets bestämmelser om engångsbelopp 83
9.2 Svenska bestämmelser om bevarande av
pensionsrättigheter och engångsbelopp 84
9.2.1 Bestämmelser i svensk rätt och i svenska tjänstepensionssavtal av betydelse för
bevarande av pensionsrättigheter 84
9.2.2 Bestämmelser i svensk rätt och i svenska tjänstepensionsavtal rörande engångsbelopp 86
10 Information 89
10.1 Bestämmelserna i direktivet om information 89
10.1.1 Information till aktiva deltagare 90
10.1.2 Information till blivande och efterlevande förmånstagare 91
10.2 Bestämmelser i svensk lagstiftning om information 92
10.2.1 Inledning 92
10.2.2 Lagen om anställningsskydd 92
10.2.3 Försäkringsavtalslagen 93
10.2.4 Försäkringsrörelselagen 94
10.2.5 Tryggandelagen 95
10.2.6 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd 96
10.3 Bestämmelser i svenska tjänstepensionsavtal om
information 98
10.3.1 ITP-planen 98
10.3.2 Avtalspension SAF-LO 99
10.3.3 KAP-KL och AKAP-KL 100
10.3.4 PA 16 101
10.4 Bestämmelser om information i de svenska
förordningar som grundar rätt till tjänstepension 102
11 Genomförande av direktivet i Sverige 103
11.1 Uppfyller befintliga bestämmelser de krav som ställs i direktivet? 103
11.1.1 Bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande 104
11.1.2 Bestämmelser om information 106
11.2 Utgångspunkter för ett författningsförslag 107
11.3 Hur bör nya bestämmelser införas? 109
11.3.1 Bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande 109
11.3.2 Bestämmelser om information 111
11.4 Till vem bör lagens bestämmelser riktas? 114
11.5 Ska en ny lag gälla alla arbetstagare eller endast
avgående arbetstagare? 116
11.5.1 Lagen ska i sin helhet omfatta samtliga
arbetstagare 116
11.5.2 Även för redan ingångna avtal ska lagen gälla samtliga arbetstagare 120
11.6 Lagens inledande bestämmelser och definitioner 122
11.6.1 Avvikelser från lagens bestämmelser 125
11.6.2 Definitioner i den föreslagna lagen 127
11.7 Lagens bestämmelser om villkor för intjänande 128
11.7.1 Anställningstid eller ålder som villkor 128
11.7.2 Återbetalning 129
11.8 Lagens bestämmelser om bevarande 131
11.8.1 Engångsbelopp 132
11.8.2 Villkor för värdeutvecklingen 133
11.9 Lagens bestämmelser om information 135
11.10 Sanktioner 138
11.10.1 Rättegången 140
11.11 Författningsförslag avseende avgående arbetstagare 140
11.12 Särskilt om förordningsreglerad tjänstepension 142
12 Ikraftträdande och konsekvenser 145
12.1 Lagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser 145
12.1.1 Vissa effekter av villkor vid ikraftträdandet 147
12.2 Konsekvenser enligt kommittéförordningen och internationella åtaganden 149
12.2.1 Kostnadsmässiga och administrativa
konsekvenser för arbetsgivarna 150
12.2.2 Konsekvenser för arbetstagarna 152
12.2.3 Övriga konsekvenser 152
12.2.4 Särskilt om konsekvenser för jämställdheten
mellan kvinnor och män 153
12.2.5 Bedömningen av om regleringen överensstämmer med eller går utöver Sveriges
skyldigheter som medlem i EU 154
12.2.6 Utredningens förslag i förhållande till internationella åtaganden 154
12.2.7 Vilka blir effekterna om lagen inte införs? 155
12.2.8 Tidpunkten för ikraftträdande och informationsinsatser 155
13 Författningskommentar 157
13.1 Förslaget till lag om villkor för intjänande och
bevarande av tjänstepension 157
13.2 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner 166
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2015:45 167
Bilaga 2 Direktiv 179
Bilaga 3 Författningsförslag för avgående arbetstagare 187
Den 16 april 2014 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2014/50/EU om förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter. I direktivet fastställs regler som ska göra det lättare för arbetstagare att utöva rätten till fri rörlighet mellan medlemsstaterna genom att minska de hinder som följer av vissa bestämmelser om kompletterande pensionssystem knutna till ett anställningsförhållande. Vårt uppdrag har varit att analysera direktivet och lämna förslag på eventuella åtgärder som behöver vidtas för att genomföra direktivet i svensk rätt.
Direktivet omfattar tjänstepension enligt kompletterande pensionssystem. Vår bedömning är att med kompletterande pensions- system ska i ett svenskt sammanhang förstås de regleringar som ger arbetstagare rätt till tjänstepension, det vill säga huvudsakligen kollektivavtal och individuella avtal om tjänstepension.
Direktivet omfattar tjänstepension i form av ålderspension. Det omfattar inte andra förmåner som kan förekomma i kollektivavtal om tjänstepension, till exempel sjukpension. Direktivet innehåller även bestämmelser med betydelse för vilande efterlevandepension. Med vilande efterlevandepension avses pension till en efterlevande som bevaras som en vilande förmån fram till dess att den efterlevande uppnår viss ålder.
Direktivet innehåller bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension samt bestämmelser om informa- tion. Vissa av direktivets bestämmelser ter sig för svenska förhållanden i viss mån främmande. Detta gäller bland annat direktivets bestämmelser som begränsar möjligheten att ställa upp villkor om viss anställningstid eller ålder som måste uppfyllas för att arbetstagaren ska tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter. Sådana villkor för intjänande av pensionsrättigheter benämns i direktivet som villkor om förvärvandetid och om minimiålder för
förvärvande, vilket inte förekommer i de svenska kollektivavtalen. En annan för svenska förhållanden främmande företeelse är att arbetstagaren till viss del själv betalar för sin tjänstepension, vilket direktivets återbetalningsbestämmelse tar sikte på. Även direktivets bestämmelser om behandling av och information om efterlevandes vilande pensionsrättigheter tar sikte på en pensionskonstruktion som för närvarande inte förekommer på den svenska arbets- marknaden. Vidare kan konstateras att de svenska kollektivavtalen redan synes uppfylla direktivets krav i de delar som är relevanta. Detta gäller även för individuella avtal. Det kan således konstateras att direktivets praktiska betydelse för svenska förhållanden är begränsad. Trots dessa förhållanden bedömer vi att det krävs en författningsreglering för att direktivet ska genomföras i svensk rätt. Det beror på att det i dag inte finns några rättsliga hinder mot att utforma villkor i avtal om tjänstepension som står i strid med direktivets bestämmelser.
Vi har övervägt om direktivets bestämmelser om intjänande och bevarande bör genomföras i befintlig lagstiftning. Vi har dock inte funnit en sådan lösning lämplig. För att tillförsäkra arbetstagare och efterlevande de rättigheter som framgår av direktivet, föreslår vi i stället att det införs en ny lag. Den lag vi föreslår riktar sig till arbetsgivaren och innehåller bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande i avtal om tjänstepension. Lagen föreslås även innehålla bestämmelser om information. Informationsbestämmelserna föreslås dock endast bli tillämpliga om motsvarande information inte tillhandahålls på annat sätt, exempelvis av försäkringsgivaren eller en valcentral. Avvikelser från lagens bestämmelser föreslås i vissa fall kunna göras i kollektivavtal under förutsättning att avtalet respekterar det skydd direktivet ger.
Vi har övervägt om lagen endast bör omfatta avgående arbetstagare, det vill säga arbetstagare som flyttar till en annan medlemsstat, på samma sätt som direktivet gör. Vi har dock funnit att skälen för en reglering som gäller alla arbetstagare väger tyngre.
Den föreslagna lagen reglerar att villkor om anställningstid för intjänande av pensionsrättigheter inte får överstiga tre år. Det betyder att det varken får uppställas tidsvillkor överstigande tre år för att arbetstagaren ska börja omfattas av avtalets bestämmelser om ålderspension eller motsvarande tidsvillkor för att arbetstagaren ska tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter. Inte heller sådana
SOU 2016:51 Sammanfattning
villkor i kombination får vara högre än tre år. Om ålder uppställs som villkor för att arbetstagaren ska tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter får den åldern inte vara högre än 21 år. Den föreslagna lagen reglerar däremot inte villkor om ålder för att börja omfattas av avtalets bestämmelser om ålderspension, vilket förekommer i flera av de svenska kollektivavtalen. Direktivet uppställer inget hinder mot sådana villkor. Eftersom direktivet föreskriver att arbetstagaren ska ha rätt att återfå avgifter i vissa fall innehåller lagen en motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen kan endast bli tillämplig om det i avtalet om tjänstepension ställts upp villkor för intjänande i kombination med villkor om att arbets- tagaren till någon del själv ska finansiera tjänstepensionen.
Om arbetstagaren avslutar anställningsförhållandet av annan anledning än att denne erhåller tjänstepension i form av ålderspension ska av villkoren för tjänstepensionen följa att de intjänade pensionsrättigheterna bevaras. I enlighet med direktivet, som anger att engångsutbetalning under ett visst gränsvärde får tillåtas, föreslås att avtalet om tjänstepension får medge en engångsutbetalning. En sådan utbetalning förutsätter dels att värdet av intjänade pensionsrättigheterna inte överstiger ett prisbasbelopp, dels arbetstagarens samtycke. Regleringen innebär således att det är upp till avtalsparterna att avtala om möjligheten till engångsbelopp. Pensionsrättigheterna som bevaras ska enligt lagen behandlas på ett sätt som motsvarar villkoren för värdeutvecklingen av pensionsrättigheter för arbetstagare som är kvar i anställningen. Villkoren kan dock i stället följa utvecklingen som sker för förmåner som är under utbetalning eller utformas på annat sätt som är att anse som rättvist. Om avtalet om tjänstepension ger rätt till vilande pensionsrättigheter för efterlevande ska också sådana
pensionsrättigheter behandlas på ett rättvist sätt.
Genom lagen införs bestämmelser om att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran ska lämna information om hur anställ- ningens upphörande skulle påverka tjänstepensionen. Framför allt ska information lämnas om villkoren för intjänande och dess konsekvenser om anställningen upphör, om värdet av intjänade pensionsrättigheter och om villkoren för värdeutvecklingen av intjänade pensionsrättigheter för tid efter anställningsförhållandets upphörande. Information ska även lämnas till blivande förmåns- tagare och till efterlevande om deras vilande pensionsrättigheter.
Tjänstepension som regleras i förordningsform omfattas inte av den föreslagna lagens bestämmelser då denna reglerar avtal om tjänstepension. Något särskilt förslag gällande villkor för tjänstepension som regleras i förordning lämnar vi inte. För sådana statliga pensionsbestämmelser föreslår vi dock att det införs en bestämmelse i förordningen om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner att Statens tjänstepensionsverk ska ha i princip motsvarande informationsansvar som den som framgår av den föreslagna lagen.
Ett avtalsvillkor som strider mot den föreslagna lagens bestämmelser ska kunna jämkas eller förklaras ogiltigt på begäran av en arbetstagare. Det ska finnas en rätt till ekonomiskt och allmänt skadestånd vid brott mot lagens bestämmelser. En tvist enligt lagen ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Direktivet ska enligt artikel 8 införlivas i svensk rätt senast den 21 maj 2018. Lagen föreslås dock träda i kraft vid ett årsskifte och därför redan den 1 januari 2018. Lagen gäller för anställnings- perioder som infaller efter ikraftträdandet. I enlighet med direktivet gäller lagen inte avtal till vilka arbetstagare efter den 19 maj 2014 inte längre kunde anslutas.
Den föreslagna lagen bedöms inte ge några ökade pensions- kostnader för arbetsgivarna. Arbetsgivaren måste sätta sig in i en ny reglering vilket i sig kan antas medföra viss tidsåtgång och vissa kostnader. Eftersom arbetsgivaren endast har skyldighet att lämna information enlig lagen om arbetstagaren inte tillhandahålls information på annat sätt bedöms lagen inte medföra mer än obetydligt ökade kostnader för arbetsgivarna i den delen.
On 16 April 2014, the European Parliament and the Council adopted Directive 2014/50/EU on minimum requirements for enhancing worker mobility between Member States by improving the acquisition and preservation of supplementary pension rights. The Directive establishes rules to make it easier for employees to exercise the right to free movement between Member States by reducing obstacles that follow from certain provisions on supplementary pension schemes linked to an employment relationship. The task of the Inquiry has been to analyse the Directive and submit proposals for measures, if any, that need to be taken to transpose the Directive into Swedish law.
The Directive covers occupational pensions under supplementary pension schemes. The Inquiry’s assessment is that, in a Swedish context, a ‘supplementary pension scheme’ is to mean regulations that give employees the right to an occupational pension, i.e. mainly collective agreements and individual occupational pension agreements. The Directive covers occupational pensions in the form of retirement pensions. It does not cover other benefits that may be found in collective agreements on occupational pensions, such as disability pensions. It also contains provisions of significance for ‘dormant survivor’s pensions’. ‘Xxxxxxx survivor’s pension’ refers to a pension for a survivor, preserved as a dormant benefit until the
survivor reaches a certain age.
The Directive contains provisions on conditions for the acquisition and preservation of occupational pensions and provisions on information. Some of the Directive’s provisions seem unfamiliar to some extent with regard to Swedish circumstances. This includes the Directive’s provisions limiting the possibility of imposing conditions concerning a certain period or age that must be fulfilled by the employee to acquire accumulated pension rights.
In the Directive, such conditions for the acquisition of pension rights are described as vesting period requirements and vesting age requirements, which are not found in Swedish collective agreements. Another unfamiliar phenomenon for Swedish circumstances is that the employees to some extent pays for their own occupational pension, which the Directive’s refunding provision focuses on. In addition, the Directive’s provisions on processing of and information on survivors’ dormant pension rights target a pension design that is not currently found in the Swedish labour market. Furthermore, the Inquiry notes that Swedish collective agreements already seem to meet the Directive’s requirements in the relevant sections. This also applies to individual agreements. It can thus be noted that the Directive’s practical significance for Swedish conditions is limited. Despite these conditions, the Inquiry’s assessment is that a legal regulation is needed for the Directive to be transposed into Swedish legislation. This is due to the fact that there are currently no legal obstacles to drawing up conditions in occupational pension agreements that conflict with the Directive’s provisions.
The Inquiry has considered whether the Directive’s provisions concerning acquisition and preservation should be implemented in existing legislation. However, the Inquiry has not found such a solution to be suitable. To guarantee employees and survivors their rights under the Directive, the Inquiry instead proposes the introduction of a new act. This proposed act targets the employer and contains provisions on conditions for acquisition and preservation in occupational pension agreements. The Inquiry proposes that the act also contain provisions on information. However, we propose that information provisions only apply if corresponding information is not provided in some other way, such as by the insurer or a selection centre. The Inquiry proposes that it should be possible, in some cases, to deviate from the act’s provisions in collective agreements, provided the agreement respects the protection provided by the Directive.
The Inquiry has considered whether the act should only include outgoing employees, i.e. employees who move to another Member State, in the same way as the Directive. However, the Inquiry has found that motives in favour of a regulation that applies to all employees are more important.
SOU 2016:51 Summary
The proposed act regulates that requirements concerning the length of employment for acquisition of pension rights may not exceed three years. This means that no time frame requirements exceeding three years may be prescribed for the employee to start being covered by the agreement’s provisions, nor may corresponding time frame requirements be prescribed for the employee to acquire accumulated pension rights. Such requirements in combination may not exceed three years. Where a minimum age is stipulated as a requirement for the employee to acquire accumulated pension rights, that age may not exceed 21 years. However, the proposed act does not regulate the minimum age for being covered by the agreement’s provisions on retirement pensions, which exists in many Swedish collective agreements. The Directive does not prescribe any obstacle to such requirements. Since the Directive stipulates that the employee is to have the right to refunded pension contributions in certain cases, the act contains a corresponding provision. The provision can only be applicable if acquisition conditions are prescribed in the occupational pension agreement in combination with the condition that the employee in some part finances the occupational pension.
If the employee terminates the employment relationship for a reason other than that they receive an occupational pension in the form of a retirement pension, the occupational pension conditions are to stipulate that acquired pension rights are to be preserved. In accordance with the Directive, which states that a one-off payment below a certain threshold may be permitted, the Inquiry proposes that occupational pension agreements may allow one-off payments. Such payment requires that the value of the acquired pension rights does not exceed one price base amount and that the employee consents. The regulation therefore means that it is the contracting parties’ responsibility to arrange a one-off payment option.
Under the act, preserved pension rights are to be processed in a way that is equivalent to the terms for value growth of pension rights for employees remaining in employment. However, the terms may instead follow value growth of benefits under payment or be carried out in other ways that can be considered fair. If the occupational pension agreement provides the right to dormant pension rights for survivors, these pension rights are also to be processed fairly.
The act introduces provisions that the employer must provide, at the request of the employee, information on how a termination of employment would affect their occupational pension. Above all, information must be provided on acquisition conditions and the effects of applying them if employment is terminated, on the value of the acquired pension rights and the conditions governing value growth of acquired pension rights for the period after the employment relationship is terminated. Information is also to be provided to deferred beneficiaries and survivors on their dormant pension rights.
Occupational pensions regulated by an ordinance are not covered by the provisions of the proposed act, as it regulates occupational pension agreements. The Inquiry is not submitting any particular proposal with regard to occupational pension conditions regulated by an ordinance. However, for such government service pension provisions, the Inquiry proposes the introduction of a provision, in the Ordinance on processing of matters concerning government service pension benefits, on the National Government Employee Pensions Board having in principle equivalent responsibility to provide information as in the proposed act.
A contractual condition that violates the proposed act’s provisions can be adapted or declared void at the request of a employee. There must be a right to economic and general damages in the case of breaches of the act’s provisions. Under this act, a dispute is to be dealt with under the Labour Disputes (Judicial Procedure) Act (1974:371).
Under Article 8 of the Directive, the Directive is to be transposed into Swedish law by 21 May 2018. However, the Inquiry proposes that the act enter into force at the start of a new year, therefore as early as 1 January 2018. The act applies for periods of employment after entry into force. In accordance with the Directive, the act does not apply to agreements to which employees could no longer accede after 19 May 2014.
The proposed act is not deemed to increase pension costs for employers. Employers must learn about the new regulations, which may involve some time and costs. Since, under the act, the employer is only obliged to provide information if employees do not obtain information in some other way, the act is considered to involve no more than negligibly increased costs for employers.
1.1 Förslag till
lag om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension
Härigenom föreskrivs1 följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag har till ändamål att tillförsäkra arbetstagare och deras efterlevande vissa rättigheter gentemot arbetsgivare vid avtal om tjänstepension.
2 § Lagen tillämpas på tjänstepension som är avsedd att betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder (ålderspension) samt, såvitt gäller 12 §, vilande efterlevandepension.
3 § Ett avtal som inskränker en rättighet enligt denna lag är utan verkan i den delen.
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från 5–9 §§ under förutsättning att avtalet respekterar det skydd för arbetstagare och deras fria rörlighet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU av den 16 april 2014 om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU av den 16 april 2014 om minimi- krav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, i den ursprungliga lydelsen.
intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, i den ursprungliga lydelsen.
Definitioner
4 § I denna lag avses med:
ackumulerade pensionsrättigheter: pensionsrättigheter som avser en retroaktiv period under vilken arbetstagaren omfattats av avtalets bestämmelser om ålderspension
blivande förmånstagare: arbetstagare som, utan att uppbära ålderspension enligt avtalet, slutat sin anställning hos arbetsgivaren, och
vilande efterlevandepension: pension till efterlevande som bevaras efter att arbetstagaren avlidit och som betalas ut med anledning av att den efterlevande uppnår viss ålder.
Villkor
5 § Om anställningstid uppställs som villkor för att arbetstagaren ska börja omfattas av avtalets bestämmelser om ålderspension eller för att arbetstagaren ska tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter får sådan tid sammanlagt högst uppgå till tre år.
6 § Om ålder uppställs som villkor för att arbetstagaren ska tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter får denna högst vara 21 år.
7 § Intjänade pensionsrättigheter för blivande förmånstagare ska bevaras fram till dess att förmånstagaren uppnår pensionsåldern.
Om värdet av pensionsrättigheterna inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 7 § socialförsäkringsbalken får dock avtalet medge att ett engångsbelopp motsvarande värdet betalas ut till blivande förmånstagare före nämnda tidpunkt förutsatt att denne gett sitt samtycke.
8 § Villkor för värdeutvecklingen av intjänade pensionsrättigheter för blivande förmånstagare ska
1. motsvara de villkor som tillämpas enligt avtalet för arbets- tagare som kvarstår i anställningen,
2. följa utvecklingen av de pensionsförmåner som utbetalas enligt avtalet eller
3. på annat sätt tillförsäkra att den blivande förmånstagaren behandlas rättvist.
Återbetalning
9 § Om arbetstagaren till någon del finansierat tjänstepensionen och arbetstagaren lämnar sin anställning under tid då hinder för intjänande förelegat på grund av villkor enligt 5 eller 6 § ska arbetsgivaren ersätta arbetstagaren för erlagda avgifter eller värdet av de investeringar som härrör från dessa betalningar.
Information
10 § På arbetstagarens begäran ska arbetsgivaren lämna information om hur anställningens upphörande skulle påverka tjänstepensionen.
Informationen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:
1. villkor för intjänande och konsekvenserna av att dessa tillämpas när anställningsförhållandet upphör,
2. värdet av intjänade pensionsrättigheter och
3. villkor för värdeutvecklingen av intjänade pensionsrättigheter för tid efter anställningsförhållandets upphörande.
Om avtalet medger utbetalning av ett engångsbelopp enligt 7 § ska arbetstagaren informeras om att denne bör överväga rådgivning om investering av beloppet för sitt pensionssparande.
Motsvarande information enligt andra stycket punkterna 2 och 3 ska på begäran lämnas till blivande förmånstagare.
Informationen ska lämnas skriftligen och behöver endast lämnas en gång per år.
11 § Information enligt 10 § behöver endast lämnas i den mån sådan information inte kan erhållas på annat sätt.
Vilande efterlevandepension
12 § Om avtalet innehåller en rätt till vilande efterlevandepension är 8 § samt 10 § fjärde stycket tillämpliga i förhållande till efterlevande förmånstagare.
Ogiltighet
13 § Ett avtalsvillkor som inskränker en rättighet enligt denna lag ska jämkas eller förklaras ogiltigt om en arbetstagare begär det.
Skadestånd
14 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag ska ersätta uppkommen skada.
Skadestånd enligt första stycket kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
Rättegången
15 § Mål om tillämpningen av denna lag ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och omfattar arbetstagares anställningsperioder som infaller från och med dagen för ikraftträdande.
2. Lagen gäller inte avtal till vilka arbetstagare inte kunde anslutas efter den 19 maj 2014.
1.2 Förslag till
förordning om ändring i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner
Regeringen föreskriver att det i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner ska införas en ny paragraf, 25 §, av följande lydelse.
25 § För tjänstepension enligt 1 § 7–8 och 10, som är avsedd att betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder, ansvarar Statens tjänstepensionsverk för att lämna den information som ska ges enligt 10 och 11 §§ lagen (2017:000) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension.
2 Utredningens uppdrag och arbete
2.1 Utredningens uppdrag
Enligt kommittédirektiven (2015:45) ska utredaren lämna förslag på åtgärder som behöver vidtas för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU om förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensions- rättigheter.
Direktivet innehåller en rad definitioner, bland annat vad som avses med kompletterande pensionssystem. Enligt kommitté- direktiven ska utredaren analysera direktivets tillämpningsområde och undersöka vilka kompletterande pensionssystem i Sverige som kan anses omfattas av direktivet.
Direktivet omfattar arbetstagare som flyttar till en annan medlemsstat, så kallade avgående arbetstagare, och är inte tillämpligt för arbetstagare som flyttar inom en enda medlemsstat. Medlemsstaterna får dock överväga att använda sina nationella befogenheter för att utvidga bestämmelserna till att även gälla sådana arbetstagare. Utredaren ska analysera om genomförandet av bestämmelserna bör begränsas till avgående arbetstagare eller omfatta alla arbetstagare. Författningsförslag ska lämnas för båda alternativen, och ett av alternativen ska rekommenderas. När det gäller direktivets bestämmelser i övrigt, bör utredarens förslag inte gå utöver vad direktivet kräver.
Utredaren ska analysera direktivets bestämmelser om villkor för intjänande samt redogöra för direktivets bestämmelser om bevarande av vilande pensionsrättigheter och om information. Vidare ska utredaren redogöra för bestämmelser i nationell rätt av betydelse och bedöma om redan befintliga bestämmelser kan anses uppfylla de krav som ställs i direktivet. En analys ska ske av hur
Medlemsstaterna ska införliva direktivet senast den 21 maj 2018. Utredaren ska analysera om direktivet kräver att de nya bestämmelserna, eller vissa av dem, ska påverka redan ingångna avtal och vid behov lämna förslag till övergångsbestämmelser i de författningsförslag som lämnas.
Kommittédirektiven anger vissa utgångspunkter för utrednings- arbetet. Dessa framgår av avsnitt 11.2. Direktiven i sin helhet framgår av bilaga 1.
2.2 Utredningens arbete
Utredaren och sekreterarna har haft sju sammanträden med experterna. I enlighet med kommittédirektiven har utrednings- arbetet bedrivits i dialog med arbetsmarknadens parter, relevanta myndigheter, företrädare för de företag som tillhandahåller tjänstepensionslösningar och andra berörda intressenter.
I december 2015 hölls ett dialogmöte med företrädare för Arbetsgivarverket, Arbetsgivaralliansen, KFO, Kommunal, LO, OFR, PTK, SACO, SEKO, SKL och Svenskt Näringsliv. Enskilda dialogmöten har ägt rum med Försäkringsbranschens arbetsgivare- organisation, Kommunal och Unionen. Vid nämnda möten inhämtades bland annat parternas uppfattning om direktivets tillämpningsområde, om en reglering bör omfatta avgående arbetstagare eller alla arbetstagare, om förekomsten av villkor om tider respektive åldrar i kollektivavtalen som strider mot direktivets intjänandebestämmelser, om bevarandet av vilande pensions- rättigheter, om engångsbelopp bör tillåtas, om aktuell information redan lämnas i dag och om vem som bör åläggas en informationsplikt. Motsvarande skriftliga frågor har skickats till Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation (BAO), Fastighetsanställdas förbund, Finansförbundet, FTF – Facket för försäkring och finans, Journalist- förbundet, Kommunala Företagens Samorganisation (KFS), Kyrkans akademikerförbund, Ledarna, Medieföretagen, Svensk Scenkonst, Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation, Sveriges civilekonomer, Sveriges Ingenjörer, Transportarbetareförbundet och Vårdförbundet.
SOU 2016:51 Utredningens uppdrag och arbete
I april 2016 redogjorde vi i ett skriftligt underlag för vissa förslag för genomförandet, som skickades till de arbetsmarknadsparter som tidigare bjudits in till dialogmötet i december samt till Unionen. I samband därmed kontaktade vi de olika företrädarna för enskilda möten per telefon. Sådana ägde rum med företrädare för Kommunal, OFR, PTK, SACO och Svenskt Näringsliv. I maj 2016 gavs de arbetsmarknadsparter som utskick tidigare skett till, tillfälle att inkomma med ytterligare synpunkter utifrån ett mer detaljerat underlag av förslagen.
Vidare har vi haft dialog med Finansinspektionen om förslagen för genomförandet. Dialog har även skett med Statens tjänstepensionsverk (SPV) om i första hand förordningsreglerad tjänstepension samt direktivets bestämmelser om information. Gällande direktivets tillämpningsområde, i förhållande till skatterättsliga bestämmelser, har vi haft kontakt med Skatteverket. Vi har även haft kontakt med Pensionsmyndigheten och Konsumentverket om i första hand frågan om tillåtande av engångsbelopp och om information. Vi har träffat Svensk Försäkring och inhämtat deras synpunkter på direktivets bestämmelser och om förslagen för ett genomförande. För frågan om det förekommer villkor om tid och ålder för intjänande i individuella avtal om tjänstepension, som säkerställs med kapital- försäkring, har vi även samtalat med företrädare för enskilda aktörer inom försäkringsbranschen. Vi har dessutom kontaktat Företagarna, Tjänstepensionsförbundet, Svenska Pensions- stiftelsers Förening (SPFA) och Xxxxxxxxxx.xx och gett dem möjligheten att inkomma med synpunkter.
Enligt kommittédirektiven ska utredaren även hålla sig informerad om hur kommissionen och andra medlemsstater ser på direktivet, till exempel när det gäller tillämpningsområdet, och om andra länders arbete med att genomföra direktivet. Genomförandet i övriga nordiska länder ska uppmärksammas särskilt. Vi har i denna del haft kontakt med företrädare för kommissionen om tillämpningsområdet, om begreppet vilande efterlevandepension och om direktivets återbetalningsbestämmelse. Angående genom- förandet i de nordiska länderna har vi haft kontakt med Beskæftigelsesministeriet i Danmark, Finansdepartementet i Norge och Social- och hälsovårdministeriet i Finland. Genomförandet i dessa länder har emellertid inte kommit så långt att vi kunnat ta del av
2.3 Betänkandets disposition
Betänkandet är uppdelat i 13 kapitel. Kapitel 3 innehåller allmänt om tjänstepension. Kapitel 4 beskriver regelverk med betydelse för tjänstepension, inkluderat internationella åtaganden. I kapitel 5 återges EU-direktivet i huvudsak och i kapitel 6 anges formerna för ett genomförande. Direktivets bestämmelser analyseras i kapitel 7–10. Förslagen för genomförandet av direktivet i Sverige framgår av kapitel 11. I kapitel 12 föreslås bestämmelser för ikraftträdande samt övergångsbestämmelser. I samma kapitel redogörs för kon- sekvenser av utredningens förslag. Författningskommentaren återfinns i kapitel 13.
3 Allmänt om tjänstepension i svensk rätt
3.1 Inledning
Vid sidan av det allmänna lagstadgade pensionssystemet finns kompletterande pensionssystem som antingen kan vara tjänste- relaterade eller helt privata. Till skillnad mot vad som gäller i vissa andra länder, såsom till exempel i Norge, finns det inga regler om obligatorisk rätt till tjänstepension i Sverige. De allra flesta anställda i Sverige har trots detta rätt till tjänstepension i någon form. Tjänstepensionen kan ha sin grund antingen i ett kollektivavtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter eller i ett individuellt avtal som ingåtts direkt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det finns även vissa mindre grupper av anställda som har rätt till författningsreglerad tjänstepension.
För att komplettera den allmänna pensionen och tjänstepensionen, eller om arbetstagaren inte har någon rätt till tjänstepension, kan denne också ha ett eget privat pensionssparande.
3.2 Tjänstpensionsutfästelsen
En tjänstepensionsutfästelse innebär ett åtagande från en arbetsgivare gentemot en arbetstagare om framtida pensions- förmåner, så kallad tjänstepension. Tjänstepensionen är en del av den ersättning som avtalas för förvärvsarbetet och är således kopplad till anställningsförhållandet. Det finns inga formkrav för en pensionsutfästelse och den behöver inte ens vara skriftlig.
En pensionsutfästelse kan vara bestämd till att ett visst framtida förmånsbelopp ska betalas ut till arbetstagaren, så kallad förmåns- bestämd pension. Om utfästelsen är bestämd till att arbetsgivaren
regelmässigt ska avsätta ett visst belopp till arbetstagarens pension talar man om avgiftsbestämd eller premiebestämd pension.2
Utfästelsen om tjänstepension kan vara oantastbar eller antastbar. En oantastbar utfästelse är inte förenad med några villkor. Det innebär att den anställde har rätt till den intjänade pensionen även om han eller hon till exempel slutar sin anställning före den ordinarie pensionsåldern. Vid en oantastbar utfästelse om tjänstepension tjänar den anställde fortlöpande in sin fordran på pension. En antastbar utfästelse däremot är förenad med villkor. Det vanligast förekommande villkoret är att det krävs att den anställde är kvar i arbetsgivarens tjänst vid inträdet av pensions- åldern för att det ska föreligga en rätt till den antastbara pensionen. I det fallet sker inte ett löpande intjänande utan rätten att erhålla pensionen uppkommer först när pensionsåldern uppnåtts.
För att skydda arbetstagarens rätt till pension kan arbetsgivaren säkerställa eller trygga utfästelsen om framtida pension. Ett ofta förekommande sätt att trygga utfästelsen är att arbetsgivaren betalar premier för en pensionsförsäkring till ett försäkringsbolag. Genom premiebetalningarna fullgör arbetsgivaren sina förpliktelser enligt pensionsutfästelsen. Om tryggandet sker genom en sådan tjänstepensionsförsäkring övertar försäkringsgivaren utbetalnings- ansvaret.
Om försäkring inte tecknas kan utfästelsen tryggas på de sätt som anges i lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. (tryggandelagen), nämligen genom särskild redovisning av pensionsskuld eller genom avsättning av medel till en pensions- stiftelse. Vid tryggande enligt tryggandelagen har arbetsgivaren kvar ansvaret för de kommande pensionsutbetalningarna.
Såvida inte pensionsutfästelsen reglerar hur pensionen ska tryggas eller säkerställas kan arbetsgivaren välja om det ska ske och på vilket sätt. Några direkta krav på att ett säkerställande eller tryggande måste ske finns alltså inte. För att arbetsgivaren ska ha rätt att göra avdrag för kostnader för de anställdas pensioner vid inkomstbeskattningen krävs dock att pensionsutfästelsen är tryggad på visst sätt. Om arbetsgivaren tryggar pensionsåtagandet genom pensionsförsäkring eller tryggar det genom särskild redovisning av pensionsavsättning i balansräkning i kombination
2 Fortsättningsvis används genomgående benämningen premiebestämd pension.
3.3 Kollektivavtalsreglerad tjänstepension
Rätten till tjänstepension kan grundas på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Kollektivavtalen har en central roll i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den fackliga organisationsgraden har visserligen minskat sedan 1990-talets mitt, men Sverige tillhör fortfarande en grupp av nordiska länder som har den högsta fackföreningsanslutningen i världen. Eftersom kommuner, landsting och stat omfattas av kollektivavtal och tecknade kollektivavtal tillämpas på alla anställda – också oorganiserade – omfattar avtalen, trots den minskande organisationsgraden omkring 90 procent av arbetsmarknaden.3
Begreppet kollektivavtal definieras i 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Med kollektivavtal avses skriftliga avtal mellan arbetsgivarorganisationer eller arbetsgivare och arbetstagarorganisationer om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Parterna i ett kollektivavtal utgörs således av arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer men även enskilda arbetsgivare kan ingå kollektivavtal. I förarbetena till MBL förtydligas att ämnesområdet för kollektivavtal inte bara gäller anställningsvillkor för aktiva arbetstagare utan även kan omfatta pension eller andra förmåner till före detta arbetstagare som tillhör de avtalsslutande organisationerna (prop. 1975/76:105 s. 370). Avtalet binder inte bara de faktiskt avtalsslutande parterna utan även medlemmarna i den organisation som slutit avtalet (26 § MBL).
3 Medlingsinstitutets årsrapport 2015.
Kollektivavtalen om pension kan se ut på olika sätt. Avtalen innehåller normalt bestämmelser om förmåner, ersättningsnivåer och former för hur pensionsutfästelsen ska tryggas.
Pensionsutfästelserna i kollektivavtalen har under senare tid i allmänhet gått från att vara förmånsbestämda till att vara premiebestämda och blivit alltmer likartade. Utvecklingen har även gått mot att arbetstagaren själv kan välja mellan ett visst antal olika försäkringsgivare för placering av den avgift som arbetsgivaren avsätter. En så kallad valcentral sköter då administrationen av arbetstagarens val. Det finns i de flesta avtalen också en rätt att flytta placerat kapital, så kallad flytträtt.
3.4 Tjänstepensionsplaner
De kollektivavtal om tjänstepension som omfattar flest personer på arbetsmarknaden är ITP-planen för privatanställda tjänstemän, Avtalspension SAF-LO för privatanställda arbetare, KAP- KL/AKAP-KL för anställda inom kommun och landsting och PA 16 för statligt anställda. Utöver dessa finns ett flertal andra avtal om tjänstpension som är ingångna mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och även pensionsavtal som är reglerade genom så kallade hängavtal mellan enskilda oorganiserade arbets- givare och fackliga organisationer.
3.4.1 ITP-planen
ITP-planen gäller för tjänstemän inom privat sektor och är en överenskommelse mellan Svenskt Näringsliv och PTK. ITP är uppdelat i två avdelningar. Avdelning 1 är en premiebestämd plan och omfattar som huvudregel tjänstemän födda 1979 och senare. Avdelning 2 är en förmånsbestämd plan och omfattar som huvud-
regel de som är födda 1978 och tidigare. ITP-planen omfattar cirka 33 000 företag och 2 miljoner försäkrade.
Pensionsförmånerna i avdelning 1 omfattar i huvudsak ålders- pension, sjukpension och efterlevandepension. Ålderspensionen är helt och hållet premiebestämd. Arbetsgivaren betalar månatligen en avgift till den anställdes ålderspension från det att denne fyller 25 år och fram till 65 år. Den anställde får inom vissa ramar välja förvaltare av ålderspensionen. Minst hälften av pensionsavgiften måste placeras i traditionella pensionsförsäkringar, resterande del får placeras i fondförsäkringar. Premien för ålderspensionen motsvarar 4,5 procent av den anställdes årslön upp till 7,5 inkomstbasbelopp (IBB). På lönedelar över 7,5 IBB betalas en premie motsvarande 30 procent. Den anställde kan välja att teckna försäkringen med återbetalningsskydd eller familjeskydd.
Pensionsförmånerna i ITP avdelning 2 omfattar i huvudsak ålderspension, kompletterande ålderspension (ITPK), sjukpension och efterlevandepension. Ålderspensionen (dock inte ITPK) är förmånsbestämd och uppgår till 10 procent av lönen upp till 7,5 IBB, 65 procent mellan 7,5 och 20 IBB och 32,5 procent mellan 20 och 30 IBB. Ålderspensionen kan finansieras och tryggas genom att arbetsgivaren köper en pensionsförsäkring i Alecta eller genom att arbetsgivaren, i kombination med kreditförsäkring hos försäkrings- bolaget PRI Pensionsgaranti ömsesidig, gör en avsättning i balans- räkningen eller överföring till en pensionsstiftelse (det så kallade PRI-systemet). ITPK är premiebestämd och den anställde får själv välja förvaltare för den delen. Den som inte gör något val för sin ålderspension enligt avdelning 1 eller för ITPK får avgifterna placerade hos Alecta. Collectum är valcentral och administrerar den anställdes val av försäkringsgivare. ITP avdelning 2 innehåller även vissa möjligheter till alternativa pensionslösningar, den så kallade tiotaggarlösningen. Den som tjänar över vad som motsvarar tio IBB, kan komma överens med arbetsgivaren om andra lösningar än den generella ITP-pensionen. En alternativ ITP-lösning omfattar lönedelar över 7,5 IBB och kan även omfatta ITPK.
Ålderspension enligt ITP är livsvarig. Denna kan dock, om så önskas, betalas ut helt eller delvis under en begränsad tid om minst fem år. Pensionen betalas ut från och med den månad under vilken den anställde fyller 65 år eller annan tidpunkt som den anställde begär.
Pensionsutfästelserna enligt ITP är oantastbara. Den som slutar sin anställning, och påbörjar en ny där anslutning till ITP-planen inte förekommer, får ett fribrev på det värde som tjänats in.
ITP-planen innehåller ingen bestämmelse om värdesäkring. Xxxxxxx styrelse har dock årligen höjt de förmånsbestämda pensionerna enligt ITP 2, som är under utbetalning, med pensions- tillägg motsvarande utvecklingen av konsumentprisindex. Sedan 1985 har Xxxxxx också årligen, med några undantag, räknat upp intjänad pensionsrätt och fribrev enligt ITP 2. Vid årsskiftet 2015/16 räknade Xxxxxx dock inte upp fribreven och höjde inte heller pensionstillägget.
3.4.2 Avtalspension SAF-LO
Avtalspension SAF-LO omfattar arbetare inom privata företag och är en överenskommelse mellan Svenskt Näringsliv och LO. Avtalspension SAF-LO är en helt premiebestämd pensionsplan och omfattar cirka 210 000 företag och cirka 2,9 miljoner försäkrade. Intjänande av ålderspension sker genom att arbetsgivaren betalar en pensionspremie till den anställdes ålderspension från och med den månad han eller hon fyller 25 år till och med månaden före den under vilken den anställde fyller 65 år. Premien är 4,5 procent på lönedelar upp till och med 7,5 IBB. På lönedelar därutöver är premien 30,0 procent. Den anställde får själv välja hur avgiften ska förvaltas. Om avgiften förvaltas av försäkringsbolag kan den anställde välja mellan traditionell pensionsförsäkring eller fondförsäkring hos valbara försäkringsgivare. Om den anställde inte gör något aktivt val av försäkringsgivare placeras premierna hos AMF. Fora är valcentral. Arbetsgivaren kan även erbjuda sina anställda förvaltning av avgiften i egen regi genom redovisning i balansräkningen eller överföring till pensionsstiftelse. Sådant tryggande ska vara kreditförsäkrat. Enligt avtalet ska arbetsgivaren vid varje tidpunkt kunna lösa in åtagandet i en pensionsförsäkring hos en valbar försäkringsgivare.
Avtalspension SAF-LO beräknas som en livsvarig pension men kan betalas ut under en begränsad tid om den anställde så önskar. Den betalas normalt ut från 65 års ålder men kan börja utbetalas tidigast från 55 års ålder.
Den anställde har möjlighet att teckna försäkringen med familjeskydd eller återbetalningsskydd.
3.4.3 KAP-KL och AKAP-KL
KAP-KL eller AKAP-KL gäller för anställda inom kommun, landsting eller företag som ingår i Pacta (ett arbetsgivarförbund inom kommun och landstingssektorn och det privata näringslivet). KAP-KL, som är delvis förmånsbestämt, omfattar anställda födda 1985 eller tidigare. XXXX-XX, som gäller från 2014, omfattar anställda födda 1986 eller senare.
AKAP-KL är helt premiebestämt och gäller alla arbetstagare utan nedre åldersgräns. Pensionsavgiften är 4,5 procent på den pensionsgrundande lönen upp till och med 7,5 IBB och är därutöver 30 procent upp till 30 IBB. Avgiften betalas till en traditionell tjänstepensionsförsäkring eller den tjänstepensions- försäkring i form av fondförsäkring som arbetstagaren väljer. Om inget val görs placeras avgifterna i en traditionell försäkring hos KPA Pension. Administrationen av valet hanteras antingen av Pensionsvalet eller av Valcentralen, beroende på den anställdes arbetsgivare. Ålderspensionen kan betalas ut tidigast från 55 år och kan tas ut livsvarigt eller temporärt under minst fem år.
KAP-KL ger förutom en premiebestämd ålderspension även rätt till en förmånsbestämd ålderspension. För premiebestämd ålders- pension enligt KAP-KL tillgodoräknas arbetstagaren en årlig pensionsavgift från och med månaden denne fyller 21 år. Avgiftens storlek är 4,5 procent på pensionsgrundande lön upp till 30 IBB. Den förmånsbestämda ålderspensionen tjänas in om den anställde har en lön som överstiger 7,5 IBB. Beräkningen för den förmåns- bestämda pensionen sker utifrån procentsatser av pensions- underlaget som varierar beroende på arbetstagarens ålder. För den som är född 1967 eller senare utgörs den av 55 procent i intervallet 7,5 IBB–20 IBB och 27,5 procent därutöver upp till högst 30 IBB. Arbetstagaren kan tillgodogöra sig tid från och med 28 år till och med 65 år. Den som slutar sin anställning före pensionsålder får i stället rätt till en livränta som värdesäkras med anknytning till prisbasbeloppet. Vissa arbetsgivare har KPA Pension som administratör och vissa anlitar Skandia.
3.4.4 PA 16
Sedan den 1 januari 2016 gäller PA 16 för statligt anställda. Avtalet är indelat i två avdelningar. Xxxxxxxxx X gäller som huvudregel för arbetstagare födda 1988 eller senare och innehåller enbart premiebestämd ålderspension. I avdelning II har i huvudsak införts de regler som gällde i det tidigare statliga avtalet PA 03. Avdelningen gäller de arbetstagare som är födda 1987 eller tidigare. Ålderspensionen är till vissa delar premiebestämd och viss del förmånsbestämd. Den statliga tjänstepensionen omfattar cirka 400 arbetsgivare och cirka 800 000 försäkrade.
Avdelning I innehåller bestämmelser om ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. Ålderspensionen består av ålderspension valbar, ålderspension obligatorisk och ålderspension flex. Premier tillgodoräknas arbetstagaren från och med den första anställningsdagen till och med den månad arbetstagaren uppnår den i 32 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) angivna åldern. Det finns inga krav på lägsta ålder för att arbetstagaren ska tillgodoräknas premier. Premien för ålderspension valbar är 2,5 procent av den pensionsgrundande lönen på delar upp till 7,5 IBB och 20 procent på överstigande del. Arbetstagaren kan själv välja försäkringsgivare för placeringen av premien. För den som inte gör något aktivt val sker placering hos Kåpan Pensioner. Arbetstagaren kan välja att försäkringen ska tecknas med återbetalningsskydd. Premien för ålderspension obligatorisk uppgår till 2 procent av pensionsgrundande lön under 7,5 IBB och till 10 procent därutöver. Premien placeras hos Kåpan Pensioner. Premien för ålderspension flex är 1,5 procent av den pensions- grundande lönen och även den placeras hos Kåpan Pensioner. Utbetalning av ålderspension kan ske tidigast vid utgången av månaden innan arbetstagaren fyller 61 år. Utbetalning sker som huvudregel månadsvis och livsvarigt. Utbetalning kan dock ske temporärt förutsatt att utbetalningstiden inte understiger tio år för ålderspension valbar, fem år för ålderspension obligatorisk och ett år för ålderspension flex.
Avdelning II innehåller premiebestämd ålderspension i form av individuell ålderspension och kompletterande ålderspension. Premien för den individuella ålderspensionen, som betalas från och med den månad arbetstagaren fyller 23 år, uppgår till 2,5 procent av
Den förmånsbestämda pensionen gäller för alla anställda som tjänar över 7,5 IBB, dock i varierande grad beroende på födelseår. På lönedelar därunder har dock endast anställda födda före 1973 rätt till förmånsbestämd ålderspension, även det i varierande grad. Pensionen tjänas in från 28 års ålder och kan tas ut livsvarigt eller temporärt. Om den anställde avslutar anställningen före pensionsålder fastställs den förmånsbestämda till ett fribrev som värdesäkras genom anknytning till prisbasbeloppets förändring.
Statens tjänstepensionsverk (SPV) administrerar den förmåns- bestämda delen i avdelning II och är även valcentral för de premiebestämda delarna i PA 16.
3.5 Tjänstepension som inte är kollektivavtalsreglerad
3.5.1 Individuella överenskommelser om tjänstepension
Även om de allra flesta anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal om tjänstepension gäller detta inte alla. Inom mindre företag är det inte ovanligt att kollektivavtal saknas. Av Företagarnas rapport Småföretagen och kollektivavtalen från 2011 framgår att endast cirka 40 procent av de minsta företagen (1–49 anställda) hösten 2010 hade kollektivavtal. Enligt rapporten betyder det i siffror att drygt 140 000 av företagen i Sverige vid den tidpunkten hade valt att inte ha kollektivavtal och att försiktigt räknat arbetade cirka en halv miljon personer i företag som inte hade kollektivavtal eller hängavtal. I AMF:s rapport Tjänstepensionerna i framtiden från 2013 pekar bolaget på olika trender som kan påverka tjänste- pensionerna i framtiden. I rapporten skrivs att utvecklingen går
mot att en lägre andel av de anställda kommer att omfattas av en kollektivavtalad tjänstepension i framtiden.
I det fallet det saknas kollektivavtal eller i syfte att ge förmåner utanför kollektivavtalets ramar kan ett avtal om individuell tjänstepension tecknas. Under senare år har det också blivit allt vanligare att arbetstagaren kan byta ut en del av sin lön mot pension. Sådan s.k. löneväxling kan regleras i ett individuellt avtal mellan den anställde och arbetsgivaren. När det gäller individuella avtal har parterna full frihet att utforma dem som de vill inkluderat säkerställandet eller tryggandet av utfästelsen. Det kan antas att det vanligaste sättet för att trygga utfästelsen om tjänstepension är att arbetsgivaren tecknar en tjänstepensionsförsäkring. Det är dock inte ovanligt att en arbetsgivare ingår ett avtal om s.k. direktpension med en anställd där arbetsgivaren utfäster sig att betala pension och den framtida pensionsutbetalningen säkerställs genom en företagsägd tillgång. Det kan till exempel vara en kapitalförsäkring som tecknas på den anställdes liv och pantsätts till förmån för den anställde. I vilken omfattning enskilda tjänstepensionsavtal förekommer på arbetsmarknaden i dag finns det inga säkra uppgifter om.
3.5.2 Författningsreglerad tjänstepension
Rätt till tjänstepension finns även reglerad i författning. Detta gäller för några få grupper av statligt anställda.
En av dessa grupper är myndighetschefer. Myndighetschefer har rätt till tjänstepension enligt förordning (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Enligt förordningen har dessa arbetstagare rätt till tjänstepension enligt bestämmelserna i det äldre statliga pensionsavtalet PA 03 med de tillägg och undantag som anges i förordningen. Enligt förordningen finns även rätt för myndighetscheferna till inkomst- garanti och avgångsvederlag.
Enligt förordning (2003:56) om tjänstepension och tjänste- grupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning tillämpas bestämmelser i PA 16, med vissa tillägg och
undantag, för de anställda som omfattas av förordningen.4 Förordningen gäller för bland andra anställda vid nordisk institution som tjänstgör i Sverige och för vissa lärare och rektorer vid statsunderstödd svensk utlandskola, såvida de inte begärt undantag från att omfattas av förordningen. Förordningen har tidigare även omfattat anställda vid teater-, dans- och musikinstitutioner. Från och med den 1 januari 2015 upphörde förordningen att gälla för dessa. Enligt övergångsbestämmelser kommer förordningen i dess äldre lydelse dock som huvudregel fortsatt att tillämpas för den som var anställd den 31 december 2014 vid en sådan institution och som då hade högst fem år kvar till pensionsåldern. Pensionsåldern enligt dessa äldre bestämmelser är betydligt lägre än enligt PA 03, bland annat 41 år för dansare och 52 år för korist. Samtliga av dessa pensioner med lägre pensionsålder är antastbara för vilka inget fortlöpande intjänande sker.
En ytterligare grupp som under vissa förutsättningar har rätt till författningsreglerad tjänstepension är lokalanställda icke-svenska medborgare. Sådan rätt finns reglerad i förordning (1984:1042) om pensionsvillkor för icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter. Dessa kan ha rätt till ålders- pension, sjukpension och familjepension enligt förordningen.
Dessa ovan nämnda förordningar administreras av SPV.
3.6 Andra former av pension än tjänstepension
3.6.1 Inledning
Utöver tjänstepension kan en arbetstagare ha eget sparande till sin ålderspension. Detta kan till exempel ske via privata pensions- försäkringar eller genom individuellt pensionsparande.
Tjänstepension förutsätter ett anställningsförhållande. Det innebär att pension till vissa grupper som inte har en anställning inte utgör tjänstepension.
4 Enligt förordning (2016:318) om ändring i förordningen (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning tillämpas bestämmelserna i PA 16 från och med den 1 januari 2016. Tidigare tillämpades bestämmelserna i PA 03.
3.6.2 Privat pensionssparande
Sparande till pensionen kan naturligtvis göras på många olika sätt; genom att köpa fonder eller aktier, amortera på lån och liknande. Men det som de flesta tänker på som eget pensionssparande är privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande (IPS).
Privat pensionsförsäkring och IPS har under lång tid varit ett avdragsgillt pensionssparande. Från den 1 januari 2015 sänktes dock avdragsrätten från 12 000 kr till 1 800 kr per år och från den1 januari 2016 slopades avdragsrätten helt för de allra flesta. Individuellt Pensionssparande (IPS) är ett konto för sparande som omfattas av lagen om individuellt pensionsparande och kan bara erbjudas av ett pensionssparinstitut. Xxxxxxxxx ska grunda sig på ett skriftligt pensionssparavtal. I avtalet ska bland annat anges spartiden, tidpunkten då utbetalningarna ska börja och det antal år utbetalningar ska ske. IPS saknar till skillnad mot en pensionsförsäkring ett försäkringsinslag. För båda formerna gäller dock att pengarna betalas ut tidigast från 55 års ålder och med minst 5 års utbetalningstid.
3.6.3 Pension till förtroendevalda och egenföretagare
Riksdagens ledamöter och statsråd är inte arbetstagare i arbetsrättslig bemärkelse, utan är arvoderade uppdragstagare. Pensionsförmåner som ledamöterna med anledning av sitt uppdrag får rätt till är därmed inte tjänsterelaterade. Pensionsförmåner med anledning av en riksdagsledmots uppdrag, inklusive ålderspension, regleras i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. Bestämmelserna om pensionsförmånerna är utformade med utgångspunkt från bestämmelserna om tjänstepension i det statliga pensionsavtalet PA 03. Statsråd har rätt till pension enligt förordning om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd (Arbets- givarverkets författningssamling AGFVS 2003:1 B 1). SPV administrerar pensionsförmåner till statsråden i enlighet med för- ordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner (handläggningsförordningen). SPV admini- strerar även pensionsförmånerna till riksdagens ledamöter. Denna administration sker dock på särskilt uppdrag av Riksdags- förvaltningen.
Även förtroendevalda i kommun och landsting är arvoderade uppdragstagare. De har inte rätt till kollektivavtalad pension utan omfattas av särskilda bestämmelser om pension. Det normala är att kommuner och landsting beslutar att tillämpa de av Sveriges Kommuner och landsting (SKL) framtagna pensionsbestämmelserna. Inför valet 2014 togs det fram pensionsbestämmelser med benämningen OPF-KL (Omställning och pension för förtroendevalda i kommun och landsting). Dessa följer förmånsmässigt kollektiv- avtalet AKAP-KL.
Egenföretagare omfattas inte av någon rätt till tjänstepension då de inte är anställda. För egenföretagare som driver sitt bolag i form av en juridisk person finns möjlighet att teckna hängavtal och därigenom komma att omfattas av ITP-planen.
4 Regelverk med betydelse för tjänstepension
4.1 Befintlig lagstiftning
4.1.1 Inledning
Det finns ingen enskild lag som ensamt reglerar förhållanden om tjänstepensioner utan sådana bestämmelser får sökas i ett antal olika författningar. Bestämmelser om förhållandet mellan försäkringsbolag och försäkringstagare återfinns i försäkringsavtalslagen (2005:104). Bestämmelser om försäkringsföretags verksamhet återfinns i försäkringsrörelselagen (2010:2043). I skattelagstiftningen finns regler om arbetsgivares avdragsrätt för pensionskostnader och tryggande- lagen reglerar vissa tryggandeformer. I föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen finns bland annat bestämmelser om information gällande tjänstepensioner. De uppräknade regelverken samspelar också delvis med varandra.
4.1.2 Försäkringsavtalslagen
I försäkringsavtalslagen finns avtalsrättliga bestämmelser som reglerar förhållandet mellan försäkringsbolag, samt andra företag som meddelar försäkring, och den som tecknar en försäkring. Lagen gäller därmed inte försäkringar som tecknas hos staten. Lagen innehåller bestämmelser om individuell skadeförsäkring, individuell personförsäkring och kollektiv försäkring. Inom kollektiv försäkring behandlas bland annat kollektivavtalad person- försäkring som tecknas av arbetsgivare för att ge skydd åt anställda (20 kap.). Lagen reglerar, i den delen, när arbetsgivaren respektive arbetstagaren ska anses som försäkringstagare, informations-
skyldighet, tiden för försäkringsbolagets ansvar, uppsägning av försäkringen m.m. Om arbetsgivaren tecknar en individuell person- försäkring för arbetstagaren (inte kollektivavtalad sådan) tillämpas i stället bestämmelserna om individuell personförsäkring i 10–16 kap. som gäller även i övrigt för personförsäkringar, det vill säga även om de tecknas privat. I en av lagens inledande bestämmelser (1 kap. 5 §) anges att när en arbetsgivare tecknar en försäkring till förmån för en anställd på dennes liv eller hälsa anses den anställde som försäkringstagare vid tillämpningen av bland annat bestämmelserna om information när ett avtal träffas och om förfogande över försäkringen. Begreppet tjänstepension eller tjänstepensionsförsäkring används inte i försäkringsavtalslagen.
Ett försäkringsbolag och en försäkringstagare har som huvud- regel rätt att själva bestämma innehållet i försäkringsavtalet. Försäkringsavtalslagen innehåller emellertid ett antal tvingande regler till försäkringstagarens eller den försäkrades förmån. En tvingande lagregel kan inte sättas ur kraft genom avtal. Detta innebär att om en bestämmelse i försäkringsavtalet strider mot en tvingande regel i försäkringsavtalslagen gäller bestämmelsen i lagen. Många regler i försäkringsavtalslagen är dock sådana som inte behöver följas utan kan avtalas bort, så kallade dispositiva regler. De dispositiva reglerna tillämpas bara om försäkringsavtalet inte föreskriver något annat.
De tvingande reglerna gäller överhuvudtaget inte kollektiv- avtalsgrundad försäkring, förutsatt att försäkringen följer en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation. I förarbetena till lagen (prop. 2003/04:150
s. 143) motiveras detta med att försäkringar av denna typ tillkommer efter avtal på så hög organisationsnivå att man kan räkna med att de försäkrades intressen kommer att tillgodoses med tillräcklig sakkunskap, men att det också annars då finns anledning att medge avtalsfrihet i stor utsträckning. En skillnad mellan individuell personförsäkring och kollektivavtalad är därför att i den mån försäkringsvillkoret för den individuella personförsäkringen avviker från en tvingande bestämmelse är villkoret ogiltigt medan ett försäkringsvillkor för en kollektivavtalad försäkring inte behöver följa försäkringsavtalslagens bestämmelser.
De civilrättsliga reglerna för livförsäkringar samspelar med skattereglerna. Exempelvis hänvisar försäkringsavtalslagen till
inkomstskattelagen (1999:1229) när det gäller regler om begräns- ningar i förfoganderätten över pensionsförsäkringar.
4.1.3 Försäkringsrörelselagen
I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om försäkringsrörelser som drivs av försäkringsföretag och om verksamhet som drivs av svenska specialföretag. Med försäkringsföretag avses försäkrings- aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening. Utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige omfattas däremot av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige. Försäkringsrörelselagen innehåller bland annat regler för hur försäkringsverksamhet ska bedrivas och om tillsyn.
Den 1 januari 2016 trädde nya bestämmelser i lagen i kraft till följd av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) i dess lydelse enligt omnibus II-direktivet. Tidigare gällde i lagen vissa särskilda bestämmelser för verksamhet som avser tjänstepensions- försäkring. Genom de nya reglerna i lagen har särbestämmelserna utmönstrats. Lagen innehåller en övergångsreglering för försäk- ringsföretag som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedriver tjänstepensionsverksamhet. För sådana företag, som omfattas av övergångsregleringen, gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2019, tillämpliga äldre bestämmelser om rörelse, tillsyn och ingripande samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För denna verksamhet gäller under angiven tid i övrigt nya tillämpliga bestämmelser om företagsstyrning, associationsrätt och grupptillsyn. Bestämmelsen avser såväl försäkringsföretag som enbart bedriver tjänstepensionsverksamhet som försäkringsföretag som även bedriver övrig livförsäkrings- verksamhet.
I tillämpliga äldre bestämmelser framgår att försäkringsföretags information i fråga om tjänstepensionsförsäkringar ska innehålla uppgifter om försäkringsföretaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkring- arna. En tjänstepensionsförsäkring definieras som en livförsäkring
som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar.
Med stöd av försäkringsrörelseförordningen (2011:257) får Finansinspektionen i fråga om försäkringsrörelselagen utfärda föreskrifter, bland annat om information som ett försäkrings- företag ska lämna till försäkringstagarna, till andra ersättnings- berättigade på grund av försäkringar och till dem som erbjuds att teckna en försäkring i företaget. Finansinspektionen får även enligt nämnda förordning i fråga om tryggandelagen utfärda föreskrifter för vilken information en pensionsstiftelse ska lämna och i fråga om lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige vilken information ett sådant institut ska lämna. Så har skett i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension. Föreskrifterna gäller såväl individuella som kollektivavtalsgrundade försäkringar. När det gäller försäkringar för utfästelser som grundar sig på kollektivavtal vilka följer av en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, får avtalsparterna dock avtala om vilken information som ska lämnas, hur den ska lämnas och av vem den ska lämnas. När det gäller andra kollektivavtalsgrundade försäkringar eller gruppförsäkringar får försäkringsföretagen avtala med kollektiv- avtalsparterna eller andra som kan anses företräda försäkringstagarna om vilken information som ska lämnas samt hur och av vem den ska lämnas.
Lagen (1972:262) om understödsföreningar upphävdes i samband med införandet av försäkringsrörelselagen. Enligt lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) får befintliga understödsföreningar (tjänstepensionskassor) fortsätta att driva sin verksamhet enligt 1972 års lag till utgången av 2017. Innan övergångsperiodens slut måste föreningarna ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen eller träda i likvidation.
4.1.4 Tryggandelagen
Om pensionsutfästelsen inte säkerställs genom försäkring kan denna tryggas enligt tryggandelagen. Arbetsgivares utfästelse om pension till en arbetstagare eller en arbetstagares efterlevande kan enligt tryggandelagen tryggas genom särskild redovisning av pensionsskuld eller genom avsättning av medel till en pensions- stiftelse. Lagen omfattar inte sådana antastbara pensionsutfästelser som villkorats av arbetsgivaren på så sätt att rätten till pension gjorts beroende av att arbetstagaren kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdandet i pensionsåldern och som inte börjat utgå.
När det gäller skuldredovisning får arbetsgivare, oavsett företags- form, redovisa pensionsskuld som hänför sig till ett åtagande enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i tryggandelagen.
Med allmän pensionsplan avses i lagen sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehåller regler om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning och som på arbetstagarsidan är godkända av central arbetstagarorganisation. Arbetsgivare får, oavsett företags- form, redovisa pensionsskuld som hänför sig till ett åtagande enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i tryggandelagen.
Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank får även i balansräkningen redovisa upplupen del av pensionsutfästelse som inte omfattas av allmän pensionsplan. Detta gäller dock inte för arbetstagare med bestämmande inflytande och deras efterlevande. Vid skuldredovisning behålls pensionsmedlen i företaget. Avsättningen i sig är en bokföringsteknisk åtgärd som innebär att pensionsutfästelserna skuldförs i takt med att de tjänas in.
Tryggande av pensioner i egen regi kan även ske genom överföring av medel till en pensionsstiftelse. En pensionsstiftelse är en stiftelse som inrättas av arbetsgivaren med det enda syftet att trygga pensionerna för anställda eller deras efterlevande. Stiftelsen får enligt tryggandelagen inte ha något annat ändamål. Alla anställda och deras efterlevande kan omfattas av stiftelsens ändamål. Arbetsgivare får emellertid begränsa den krets som omfattas av stiftelsens ändamål till att omfatta en viss grupp av anställda. En pensionsstiftelse får inte utfästa pension, utan det är arbetsgivaren som utfäster pensionslöftena och som är skyldig att
infria dem. Arbetsgivaren gör överföringar till stiftelsen av medel för de framtida pensionsutbetalningarna. Stiftelsens förmögenhet utgör en garanti för att arbetsgivaren kan betala ut pension när det blir dags. Tillgångar som förts över till en stiftelse får därefter endast användas för pensionskostnader. Efter tidpunkten för överföringen har arbetsgivaren i princip inte längre någon rätt till tillgångarna. Arbetsgivaren kan dock begära gottgörelse från stiftelsen för pensioner som betalas ut.
4.1.5 Inkomstskattelagen
Tjänstepension utgör en uppskjuten del av inkomsten av det tidigare förvärvsarbetet. Arbetsgivaren har därför rätt till skatte- avdrag för kostnaderna för pensionen. Arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för att trygga lämnade pensionsutfästelser regleras i 28 kap. inkomstskattelagen. Arbetsgivaren har dock endast sådan avdragsrätt om pensionsutfästelserna tryggas genom någon av de skatterättsligt godkända tryggandeformerna, det vill säga:
– överföring till pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
– avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i förening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti,
– betalning av premie för pensionsförsäkring, eller
– överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som likställs med en sådan pensionsstiftelse som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
För att säkerställa att avsättningarna har ett pensioneringssyfte finns en rad kvalitativa och kvantitativa krav som ska vara uppfyllda för att arbetsgivaren ska ha avdragsätt. Kvalitativa krav för en pensionsförsäkring är bland annat enligt 58 kap. i inkomst- skattelagen att denna inte får medföra rätt till andra försäkrings- belopp än sådana som betalas ut för ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. Ålderspension från en pensionsförsäkring får normalt inte börja betalas ut före 55 års ålder. Den får inte betalas ut under kortare tid än fem år och den får under de första fem åren
inte betalas ut med minskande belopp. För ålderspension enligt allmän pensionsplan gäller dock beträffande de två sistnämnda förhållandena i stället det som anges i planen.
Vid bedömningen av rätt till avdrag enligt 28 kap. inkomst- skattelagen ger en pensionsutfästelse avdragsrätt bara om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring. Det innebär att dess utformning måste vara anpassad till de kvalitativa villkor som ställs på en pensionsförsäkring. Med betalning av en premie för pensionsförsäkring likställs betalning enligt ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut om tjänstepension, om avtalet är jämförbart med pensionsförsäkring och uppfyller vissa villkor. De kvalitativa villkoren som ställs på en pensionsförsäkring har därför inte bara betydelse för arbetsgivares avdragsrätt vid tryggande genom pensionsförsäkring utan även för arbetsgivares avdragsrätt vid tryggande av pensionsutfästelse genom pensions- stiftelse, avsättning i balansräkningen och tryggande genom överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut jämförbart med pensionsstiftelse. Om en pensionsutfästelse inte uppfyller de kvalitativa villkoren kan alltså arbetsgivaren inte få avdrag för att trygga framtida pensionsutgifter enligt utfästelsen.
En tjänstepensionsförsäkring är enligt inkomstskattelagen en pensionsförsäkring som har samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att betala samtliga premier för. Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som – sedan en anställd avlidit – tecknats av arbetsgivaren till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala samtliga premier för. En försäkring som betalas av den anställde är således inte en tjänstepensionsförsäkring enligt inkomstskattelagen. Samtliga krav som inkomstskattelagen upp- ställer för att det ska vara fråga om en pensionsförsäkring gäller även för en tjänstepensionsförsäkring.
4.2 Övriga regleringar och utredningar med betydelse för ett genomförande av direktivet
4.2.1 Direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och företagare som flyttar inom gemenskapen
Av aktuellt direktiv 2014/50/EU framgår att rådets direktiv 98/49/EG är en första särskild åtgärd avsedd att förbättra utövandet av rätten till fri rörlighet för arbetstagare när det gäller de kompletterande pensionssystemen.
Direktiv 98/49/EG gäller skydd av kompletterande pensions- rättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen. Skyddet avser pensionsrättigheter enligt både frivilliga och obligatoriska kompletterande pensionssystem, med undantag av de system som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71. Syftet med direktivet är att skydda rättigheter för de försäkringstagare som omfattas av kompletterande pensionssystem och som flyttar från en medlemsstat till en annan och att därigenom bidra till att undanröja hinder för den fria rörligheten för anställda och egenföretagare inom gemenskapen. Med kompletterande pensionsrättigheter menas enligt direktivets definition alla i enlighet med nationell lagstiftning och praxis inrättade tjänstepensionssystem, såsom gruppförsäkringsavtal eller system med löpande inbetalning (”pay as you go”) om vilka en bransch eller flera branscher eller sektorer kommit överens, premiereservsystem eller utfästelser om pension som garanteras av bokförda reserver, eller alla kollektiva eller jämförbara system vilka är avsedda som en kompletterande pension för anställda eller egenföretagare.
Direktivet tillämpas på försäkringstagare som omfattas av kompletterande pensionssystem och andra personer som är berättigade enligt sådana system och som har förvärvat eller håller på att förvärva rättigheter i en eller flera medlemsstater. Direktivet omfattar bestämmelser om likabehandling i fråga om bevarande av pensionsrättigheter, om gränsöverskridande betalningar och om information. Direktiv 98/49/EG har införts i svensk rätt huvud- sakligen genom kollektivavtal.
4.2.2 Europarådets sociala stadga
I artikel 6 i Europarådets sociala stadga regleras den kollektiva förhandlingsrätten. Parterna åtar sig där att främja ett gemensamt samråd mellan arbetstagare och arbetsgivare samt att där så är nödvändigt och lämpligt, främja ett förfarande med frivilliga förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter för att uppnå en reglering av arbetsvillkoren genom kollektivavtal. Huvudregeln när det gäller inskränkningar av de rättigheter som parterna åtnjuter enligt stadgan är att de endast kan ske med stöd av artikel G. I denna anges att förutom de inskränkningar och begränsningar som anges särskilt i vissa delar av stadgan kan inskränkningar göras av rättigheterna för sådana bestämmelser som anges i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle som garanti för andras fri- och rättigheter eller som skydd för samhällets intresse, den nationella säkerheten eller allmän hälsa eller moral.
4.2.3 Konventioner antagna av Internationella arbetsorganisationen (ILO)
Av de ILO-konventioner som Sverige har ratificerat är det särskilt tre som är av betydelse för den kollektiva avtalsrätten. Det är 1948 års konvention om facklig föreningsfrihet och skydd för facklig organisationsrätt (nr 87), 1949 års konvention om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhand- lingsrätten (nr 98) samt 1981 års konvention om främjande av kollektiva förhandlingar (nr 154). Av 1948 och 1949 års konven- tioner framgår bland annat att åtgärder ska vidtas för att säkerställa att organisations- och föreningsrätten respekteras. Dessutom anges att staterna ska agera för att uppmuntra och främja en full utveckling och användning av systemet för frivilliga förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter i syfte att reglera villkor och förut- sättningar för anställning genom kollektivavtal. I 1981 års konvention slås bland annat fast att åtgärder ska vidtas i syfte att främja kollektiva förhandlingar. Syftet med dessa åtgärder ska vara att möjliggöra kollektiva förhandlingar inom de områden som täcks av konven- tionen. Syftet ska också vara att successivt utsträcka kollektiva förhandlingar till de frågor som räknas upp i konventionen som exempelvis att bestämma arbetsvillkor och anställningsvillkor.
4.2.4 SOU 2014:57 En ny reglering för tjänstepensionsföretag
Tjänstepensionsföretagsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande ”En ny reglering för tjänstepensionsföretag” (SOU 2014:57) en reformerad reglering för svenska tjänstepensionsinstitut, men även särskilda övergångs- och omvandlingsmöjligheter för berörda företag. En utgångspunkt för utredningen var att de nya instituten skulle uppfylla kraven för att omfattas av direktiv 2003/41/EG om verksamhet och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (tjänste- pensionsdirektivet). Utredningen föreslår att det skapas en särskild reglering för en ny typ av institut – tjänstepensionsföretag. Det föreslås även att befintliga försäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkring – försäkringsbolag och tjänstepensions- kassor – ges en möjlighet att omvandla sig till tjänstepensions- företag. Efter en övergångsperiod föreslås den svenska regleringen bygga på separata regelverk för å ena sidan företag som bedriver sin verksamhet med stöd av tjänstepensionsdirektivet och å andra sidan företag som bedriver sin verksamhet med stöd av livförsäk- ringsdirektivet. Utredningens förslag om en ny tjänstepensions- rörelselag är under beredning i Regeringskansliet.
4.2.5 SOU 2015:68 Tjänstepension – tryggandelagen och skattereglerna
Tjänstepensionsbeskattningsutredningen överlämnade den 30 juni 2015 sitt betänkande ”Tjänstepension – tryggandelagen och skatte- reglerna” till regeringen med förslag till ändringar i skattereglerna och tryggandelagen. Förslagen innebär bland annat större neutralitet mellan de olika sätten som tjänstepension kan tryggas på. Några av utredningens förslag är att flytträtten ändras så att det skapas bättre möjligheter att flytta värdet i en pensionsförsäkring till en annan försäkring med samma person som försäkrad och att mer flexibla pensionslösningar underlättas genom möjlighet till uppehåll i pensionsutbetalningar och förlängning av utbetalnings- tiden för temporära pensioner. Det föreslås vidare att tryggande- lagen inte ska gälla under tid som rätten till en pension är villkorad. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Utredningens förslag är under beredning i Regeringskansliet.
5.1 Direktivets tillkomst
Den 16 april 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlems- staterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter.
Kommissionens första förslag till direktiv5 presenterades 2005. Förslaget var ett resultat av flera års diskussioner på EU-nivå om nödvändigheten av att förbättra de kompletterande pensionssystemen så att arbetstagarnas rörlighet skulle underlättas. I förslaget fanns bestämmelser om intjänande av pensionsrättigheter, om bevarande av vilande pensionsrättigheter, om information och om överföring av pensionsrättigheter. Förslaget benämndes portabilitetsdirektivet och tog sikte på arbetstagares rörlighet såväl inom en medlemsstat som mellan medlemsstater.
År 2007 presenterades ett ändrat förslag till direktiv6. I förslaget ströks bestämmelserna om överföring av pensionsrättigheter, det vill säga rätten att kunna ta med sig det intjänade pensionskapitalet vid en flytt till en annan medlemsstat.
I det förslag som senare presenterades och antogs under 2014 hade ytterligar förändringar skett. En av dessa var att direktivet i huvudsak omfattade enbart arbetstagare som flyttar mellan medlemsstater.
5 Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter, Kom (2005) 507 slutlig.
6 Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensions- rättigheter, Kom (2007) 6023 slutlig.
5.2 Direktivets innehåll
Direktivet innehåller bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter samt bestäm- melser om information. Syftet med direktivet är att underlätta rörligheten mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom att förbättra villkoren för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter för deltagare i de kompletterande pensions- systemen. Den som flyttar till en annan medlemsstat ska inte riskera att förlora pensionsrättigheter på grund av flytten. Direktivet fastställer minimikrav, vilket ger medlemsstaterna möjlighet att införa eller behålla förmånligare villkor än de som framgår av direktivet. Direktivet innebär inte något krav på att det införs en rätt till kompletterande pensionsrättigheter.
Bestämmelserna om intjänande och bevarande av vilande pensionsrättigheter är tillämpliga på avgående arbetstagare. Med avgående arbetstagare avses en aktiv deltagare i kompletterande pensionssystem vars nuvarande anställningsförhållande upphör av andra skäl än att deltagaren blir berättigad till kompletterande pension och som flyttar till en annan medlemsstat. Även om direktivet inte är tillämpligt på arbetstagare som flyttar inom en medlemsstat framgår att medlemsstaterna får överväga att använda sina nationella befogenheter för att utvidga bestämmelserna till att även gälla sådana arbetstagare.
Medlemsstaterna kan välja att tillåta arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal fastställa avvikande bestämmelser om villkor för intjänande och bevarande av vilande pensionsrättigheter, såvida dessa bestämmelser inte ger ett mindre förmånligt skydd eller skapar hinder för arbetstagares fria rörlighet.
Bestämmelserna om intjänande innebär att om en medlemsstat tillämpar kvalifikationstider eller förvärvandetider för intjänande av pensionsrättigheter får den sammanlagda perioden för dessa tider inte överstiga tre år. Med kvalifikationstid menas anställnings- period som krävs för att arbetstagaren ska få delta i det kompletterande pensionssystemet. Med förvärvandetid menas tid som krävs för att en arbetstagare ska få rätt till ackumulerade pensionsrättigheter. Om det krävs en minimiålder för förvärvandet av pensionsrättigheter får den åldern inte vara högre än 21 år för avgående arbetstagare. Om en anställning upphör innan en
SOU 2016:51 Direktivet i huvudsak
avgående arbetstagare har några intjänade förvärvade pensions- rättigheter, det vill säga innan denne har fått rätt till ackumulerade pensionsrättigheter, ska de avgifter som betalats in återbetalas till arbetstagaren.
Bestämmelserna om bevarande av vilande pensionsrättigheter innebär att förvärvade pensionsrättigheter ska kunna vara kvar i det pensionssystem där de har tjänats in. Avgående arbetstagares eller deras efterlevandes vilande pensionsrättigheter eller värdet av dessa ska likställas med värdet av rättigheterna för aktiva deltagare eller följa utvecklingen av de pensionsförmåner som för närvarande utbetalas eller behandlas på andra sätt som anses rättvisa. I stället för att bevara pensionsrättigheterna får medlemsstaterna tillåta att det, med arbetstagarens samtycke, betalas ut ett engångsbelopp till den avgående arbetstagaren. Beloppet ska motsvara värdet av de förvärvade pensionsrättigheterna. Utbetalning av engångsbelopp får ske om värdet av de förvärvade pensionsrättigheterna inte överstiger ett visst tröskelvärde. Detta tröskelvärde bestäms av respektive medlemsstat.
Direktivet innehåller krav på information. Det gäller informa- tion till aktiva deltagare i pensionssystemet, det vill säga till arbetstagare i ett anställningsförhållande som ger rätt till eller som, när eventuella intjänandevillkor har uppfyllts, kommer att ge rätt till kompletterande pension. Det gäller även information till blivande förmånstagare, det vill säga till en tidigare aktiv deltagare som ännu inte uppbär kompletterande pension från systemet. Aktiva deltagare ska på begäran få information om hur det skulle påverka deras pensionsrättigheter om anställningen skulle upphöra. Framför allt ska de få information om
• villkoren för intjänande av kompletterande pensionsrättigheter och vilken betydelse dessa villkor får om anställningsförhållandet upphör
• värdet av de förvärvade pensionsrättigheterna eller en samman- ställning av de förvärvade pensionsrättigheterna som har gjorts högst tolv månader före begäran om informationen
• villkoren för den framtida behandlingen av de vilande pensions- rättigheterna
Om det är möjligt att i förtid få utbetalning av ett engångsbelopp ska en skriftlig förklaring lämnas till arbetstagaren om att denne bör överväga rådgivning om investering av beloppet för ålderspensionsändamål.
Blivande förmånstagare ska på begäran få information om värdet av de vilande pensionsrättigheterna eller en sammanställning av de vilande pensionsrättigheterna som har gjorts högst tolv månader före begäran om informationen. De ska också få information om villkoren för behandlingen av de vilande pensionsrättigheterna. Direktivet innehåller även bestämmelser om information till efterlevande förmånstagare.
Om det kompletterande pensionssystemet innehåller vilande efterlevandeförmåner ska motsvarande information, som den som lämnas till blivande förmånstagare, lämnas till efterlevande gällande utbetalning av efterlevandeförmåner. Informationen som ska lämnas enligt direktivet ska lämnas skriftligen och på ett tydligt sätt och inom rimlig tid från begäran om informationen. Medlems- staterna får föreskriva att informationen inte behöver lämnas oftare än en gång per år.
Införandet av bestämmelserna i direktivet ska ske senast den 21 maj 2018. Direktivet gäller endast för anställningsperioder som infaller efter dess införlivande.
6 Formerna för ett svenskt genomförande av direktivet
Utredningens bedömning: Direktivets bestämmelser bör implementeras genom lagstiftning. Bestämmelserna bör i så stor utsträckning som möjligt utformas på ett sådant sätt att det ges möjlighet att avvika från bestämmelserna genom kollektivavtal.
I Sverige är det i första hand arbetsmarknadens parter som genom träffande av kollektivavtal reglerar arbetsmarknaden. Vad gäller tjänstepensionsavtal finns ingen specifik arbetsrättslig reglering gällande tjänstepensioner utan tjänstepensioner regleras i huvudsak antingen genom kollektivavtal eller genom enskilda överens- kommelser mellan arbetsgivaren och den anställde.
En nödvändig fråga att ställa sig är i vilka former som ett genomförande av direktivets bestämmelser kan ske. I skäl 30 till direktivet anges att medlemsstaterna, i överensstämmelse med de nationella bestämmelserna om utformningen av kompletterande pensionssystem, får ge arbetsmarknadens parter, på dessas gemensamma begäran, ansvaret för att genomföra direktivet. Detta gäller dock enligt samma skäl de bestämmelser som omfattas av kollektivavtal och under förutsättning att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att hela tiden kunna garantera de resultat som anges i direktivet. Av våra kommittédirektiv framgår att Arbetsmarknadsdepartementet har hållit partssamråd med företrädare för arbetsmarknadens parter på tjänstepensionsområdet. I samband med dessa samråd förklarade parterna att de inte har önskemål om att genomföra direktivet genom kollektivavtal. Av kommittédirektivet framgår också att utredningen inte har något uppdrag avseende ett genomförande genom kollektivavtal.
Oavsett att det inte är aktuellt med ett genomförande genom kollektivavtal kan konstateras att även där de svenska kollektiv- avtalen redan överensstämmer med direktivet kan detta av flera skäl inte ses som tillräckligt för att en korrekt implementering av direktivet ska ha skett.
Även om nuvarande kollektivavtal skulle vara invändningsfria i förhållande till direktivets bestämmelser kan det inte hållas för uteslutet att kommande avtal skulle kunna innehålla regleringar som strider mot direktivets bestämmelser.
De svenska kollektivavtalen rörande tjänstepension omfattar visserligen en mycket stor andel av de yrkesverksamma men inte samtliga. Ett sätt att få kollektivavtal att omfatta hela arbets- marknaden är att allmängiltigförklara dem, det vill säga förklara dem giltiga även för de som inte omfattas av kollektivavtalen i vanlig ordning. Detta är en möjlighet som finns i både finsk och norsk lagstiftning. I Sverige finns dock ingen möjlighet att allmängiltigförklara kollektivavtal. Att kollektivavtal inte kan allmängiltigförklaras medför att en reglering i lag och en reglering i kollektivavtal inte kan få samma rättsverkan. Kollektivavtalet blir således inte direkt bindande för alla arbetstagare, utan endast för arbetstagare som omfattas av kollektivavtalsregleringen. Det innebär att för de omkring 10 procent av arbetstagarna som inte omfattas av kollektivavtal skulle en överensstämmelse mellan kollektivavtalen och direktivets bestämmelser ändå inte medföra att direktivets bestämmelser får genomslag. En enskild överens- kommelse skulle alltså kunna komma att tecknas med ett innehåll som stod i strid med direktivets bestämmelser.
Av praxis från EU-domstolen följer också att genomförande genom endast kollektivavtal normalt sett inte uppfyller EU-rättens krav på ett fullgott skydd för alla arbetstagare vid alla tidpunkter.7 Det är härvid värt att notera att direktivet tillkommit med stöd av artikel 46 EUF-fördraget som inte i sig ger någon hänvisning till genomförande genom kollektivavtal varför utrymmet för ett genomförande genom kollektivavtal kan antas vara mindre än för ett direktiv som antagits med stöd av artikel 153 EUF-fördraget
7 Xxxxxxxx Xxxxxxx; EU och arbetsrätten, upplaga 3:1, Stockholm 2002, s. 66 samt mål 143/83 Kommissionen mot Danmark.
SOU 2016:51 Formerna för ett svenskt genomförande av direktivet
vilken innehåller en direkt hänvisning till möjligheten av ett genomförande via arbetsmarknadens parter.
Med beaktande av ovanstående är det utredningens bedömning att direktivet bör genomföras genom lagstiftning oavsett om gällande kollektivavtal inom tjänstepensionsområdet står i överens- stämmelse med direktivets bestämmelser eller inte.
I våra kommittédirektiv anges att de författningsförslag som lämnas ska utformas på så sätt att arbetsmarknadens parter ska kunna avvika från bestämmelserna genom kollektivavtal, så länge detta inte innebär ett mindre förmånligt skydd än vad som avses i direktivet. Genom sådana regleringar bibehålls också i största möjliga utsträckning det svenska systemet där arbetsmarknadens parter bestämmer utformningen av de kollektivavtalade tjänste- pensionerna.
Då direktivets bestämmelser bör implementeras genom lagstift- ning finns inte anledning för utredningen att i detalj gå igenom de olika kollektivavtal som förekommer på arbetsmarknaden.
7 Direktivets tillämpningsområde
7.1 Inledning
Direktivets tillämpningsområde behandlas i artikel 2, i vilken anges att direktivet gäller kompletterande pensionssystem. Kompletter- ande pensionssystem definieras i artikel 3 b som ett i enlighet med nationell rätt och praxis inrättat tjänstepensionssystem som är kopplat till ett anställningsförhållande och som är avsett att tillhandahålla en kompletterande pension för anställda. Med kompletterande pension avses enligt artikel 3 a ålderspension enligt bestämmelserna för ett i enlighet med nationell rätt och praxis inrättat kompletterande pensionssystem.
Direktivets bestämmelser om villkor för intjänande (artikel 4) och bevarande av vilande pensionsrättigheter (artikel 5) omfattar så kallade avgående arbetstagare. Med begreppet avgående arbetstagare avses enligt artikel 3 g en aktiv deltagare i det kompletterande pensionssystemet vars nuvarande anställningsförhållande upphör av andra skäl än att deltagaren blir berättigad till kompletterande pension och som flyttar mellan medlemsstater. Direktivet omfattar alltså i dessa delar endast arbetstagare som flyttar till en annan medlemsstat.
Det är uppenbart att det kan vara förenat med vissa svårigheter att få kännedom om att en arbetstagare flyttar till en annan medlemsstat. Enligt skäl 7 till direktivet får medlemsstaten därför uppställa kravet att en avgående arbetstagare som flyttar till en annan medlemsstat underrättar sina kompletterande pensions- system om detta.
Att direktivet inte gäller intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter för arbetstagare som flyttar inom en medlemsstat framgår uttryckligen av artikel 2.5. Medlems- staterna får dock enligt skäl 6 till direktivet överväga att använda
7.2 Begreppet kompletterande pensionssystem
Utredningens bedömning: Med kompletterande pensions- system ska i ett svenskt sammanhang förstås den reglering som ger arbetstagaren rätt till tjänstepension. Detta gäller oavsett om rätten till tjänstepension är reglerad i kollektivavtal, individuellt avtal eller i författning.
Med kompletterande pensionssystem avses enligt artikel 3 b ett i enlighet med nationell rätt och praxis inrättat tjänstepensions- system. En definition av vad som utgör ett tjänstepensionssystem saknas i svensk rätt.
De bestämmelser som finns i svensk rätt om tjänstepension rör i huvudsak tryggandet av pensionsutfästelsen (tryggandelagen), arbets- givares avdragsrätt (inkomstskattelagen), förhållandet mellan den som tecknar en försäkring och försäkringsbolaget (försäkringsavtalslagen) och regler för försäkringsföretags verksamhet (försäkringsrörelse- lagen). Bestämmelserna svarar dock inte på vad som utgör ett tjänstepensionssystem och det är inte heller möjligt att utifrån lagstiftningen definiera vad som utgör ett tjänstepensionssystem.
Det finns inte heller någon allmängiltig definition av begreppet tjänstepension i svensk lagstiftning. Det är därför inte heller möjligt att utifrån den aspekten göra en avgränsning av begreppet tjänstepensionssystem, utöver att det är någon form av ett system om pension som har sin grund i ett anställningsförhållande.8
Arbetstagares rätt till tjänstepension och villkoren för tjänste- pensionen regleras i Sverige till största del genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. I viss utsträckning regleras rätten
8 I Pensionstermer (Svensk standard SS 40000:2014) definieras tjänstepension som pension som härrör från arbetsgivarens avsättningar. I anmärkning till definitionen anges att tjänstepensionen grundas på kollektivavtal eller individuella avtal mellan anställd och arbetsgivare.
till tjänstepension i individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, och i begränsad omfattning i författning. Någon lag som ger generella regler för hur villkoren för tjänstepensionen får utformas finns inte.
Att tjänstepension enligt kollektivavtal omfattas av direktivets tillämpningsområde framstår som uppenbart. Det innebär att tidigare nämnda ITP-plan, avtalspension SAF-LO, avtalen KAP- KL/AKAP-KL och PA 16 omfattas av tillämpningsområdet. Därutöver finns en mängd andra kollektivavtal om tjänstepensioner som faller inom tillämpningsområdet. Några exempel är PA-KFS 09 för anställda i kommunala bolag, BTP-avtalet för bankanställda, FTP-avtalet för anställda i försäkringsbranschen och KAP-KL Svenska Kyrkan.
Även om flertalet anställda omfattas av kollektivavtalad tjänste- pension så förekommer individuellt avtalad tjänstepension. I skäl 11 till direktivet anges att direktivet bör gälla alla kompletterande pensionssystem som har inrättats enligt nationell rätt och praxis och som ger arbetstagaren en kompletterande pension. Vidare anges i skäl 14 att direktivet inte är tillämpligt på andra individuella pensionsordningar än sådana som grundar sig på anställnings- förhållanden. Några krav avseende formerna för hur tjänstepension kan utfästas finns inte i Sverige. Det betyder att även individuella avtal om pension som grundar sig på ett anställningsförhållande är att anse som kompletterande pensionssystem i direktivets mening. Eftersom det inte finns några civilrättsliga krav i Sverige på att ett avtal om tjänstepension ska vara skriftligt omfattas ytterst även muntliga avtal.
Rätten till tjänstepension kan i Sverige även vara författnings- reglerad. Direktivet uppställer inte några krav på att rätten till tjänstepension ska vara grundad på avtal för att omfattas av direktivets tillämpningsområde. Direktivet undantar däremot sådana system som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004, det vill säga socialförsäkringsförmåner inkluderat den allmänna pensionen. Medlemsländerna ska underrätta kommissionen om vilken förmåns- lagstiftning och vilka trygghetssystem som ska omfattas av förordningen. Sverige har inte anmält att någon tjänstepensions- relaterad författning omfattas av förordningen. Eftersom direktivet inte innehåller någon annan begränsning i detta avseende är vår bedömning att även förekommande författningar om tjänste-
pension ingår i direktivets tillämpningsområde. Dessa är för närvarande förordning (1984:1042) om pensionsvillkor för icke- svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlands- myndigheter, förordning (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning9 samt förordning (2003:56) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning.
Även direktiv 98/49/EG10 omfattar pensionsrättigheter enligt kompletterande pensionssystem. Tillämpningsområdet för direktiv 98/49/EG är enligt vår uppfattning i huvudsak detsamma som för direktiv 2014/50/EU, vilket även framgår av motiveringen till det första förslaget till sistnämnda direktiv. Dock omfattas också egenföretagare av direktiv 98/49/EG. Eftersom det direktivet huvudsakligen genomfördes genom kollektivavtal, har utredningen haft kontakt med företrädare för kommissionen gällande tillämp- ningsområdet. Därvid har utredningen fått bekräftat att direktiv 2014/50/EU utöver kollektivavtalad tjänstepension täcker individuella pensionsplaner som har sin grund i ett anställningsförhållande samt författningsreglerad tjänstepension.
Med kompletterande pensionssystem ska alltså i ett svenskt sammanhang förstås den reglering som ger arbetstagaren rätt till tjänstepension. Det innebär att pensionssystemet antingen kan vara ett kollektivavtal, ett individuellt avtal eller en författning.
I direktivets skäl 11 anges att direktivet bör gälla alla kompletterande pensionssystem som har inrättats i enlighet med nationell rätt och praxis och som ger arbetstagare kompletterande pension. I samma skäl anges exempel på kompletterande pensions- system som omfattas av direktivet. Dessa är gruppförsäkringsavtal, bransch- eller sektorspecifika fördelningssystem, fonderade system eller utfästelser om pension som garanteras av bokförda reserver eller något kollektivt eller annat jämförbart sätt. I sammanhanget kan övervägas om sättet för tryggande eller säkerställande av pensionen har betydelse för direktivets tillämpningsområde såvitt gäller begreppet kompletterande pensionssystem. I svensk rätt
9 Den 1 januari 2017 träder förordning (2016:411) om tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till myndighetschefer i kraft. Genom förordningen upphävs förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning.
10 Rådets direktiv 98/49/EG av den 29 juni 1998 om skydd av kompletterande pensions- rättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen.
uppställs inga krav på att utfästelsen om tjänstepension ska tryggas eller säkerställas för att utfästelsen civilrättsligt ska vara gällande. En annan sak är att det i skattelagstiftningen uppställs krav att utfästelsen tryggas på visst sätt för att arbetsgivaren ska medges avdrag för kostnaderna för utfästelsen vid inkomstbeskattningen. Eftersom en utfästelse om tjänstepension i sig är gällande oavsett om den tryggas enligt tryggandelagen eller säkerställs på annat sätt menar vi att dessa förhållanden saknar betydelse i sammanhanget.
Direktivet omfattar kompletterande pensionssystem som ger arbetstagare rätt till tjänstepension. Denna rätt regleras i Sverige företrädesvis i avtal men även i författning. Något utrymme att tolka direktivets tillämpningsområde som att det enbart skulle omfatta utfästelser om tjänstepension som tryggas enligt tryggandelagen eller när tjänstepensionsförsäkring tecknas före- ligger inte enligt vår mening. Vi gör därför bedömningen att direktivet omfattar tjänstepension till arbetstagare oavsett hur utfästelsen tryggas eller säkerställs.
Det inrättade tjänstepensionssystemet ska enligt artikel 3 b i direktivet vara kopplat till ett anställningsförhållande. Utanför tillämpningsområdet faller därmed pension som inte har sin grund i ett anställningsförhållande. Direktivet är således inte tillämpligt på pension till förtroendevalda eller uppdragstagare. Det är inte heller tillämpligt på pension till egenföretagare eller privat pension.
Utredningen har vid dialog med Skatteverket framfört bedömningen att skattelagstiftningens bestämmelser om tryggande av pension inte begränsar vilka utfästelser som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Skatteverket har instämt i denna bedömning. Att direktivet omfattar tjänstepension till arbetstagare oavsett hur pensionen tryggas eller säkerställs och oavsett formen för tjänstepensionens reglering har inte bemötts med invändningar i dialogen med företrädare för arbetsmarknadens parter.
7.3 Begreppet kompletterande pension
Utredningens bedömning: Med kompletterande pension avses ålderspension enligt den reglering, det vill säga avtalet eller författningen, som ger arbetstagaren rätt till tjänstepension. Grundläggande är att pensionen är avsedd att betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder för att det ska vara fråga om ålderspension. Med pensionsålder avses den ålder som följer av regleringens bestämmelser.
Med kompletterande pension avses enligt direktivets artikel 3 a ålderspension enligt bestämmelserna för det kompletterande pensionssystemet. Med kompletterande pension avses alltså ålderspension enligt den reglering, det vill säga avtalet eller författningen, som ger arbetstagaren rätt till tjänstepension.
Vi har i sammanhanget övervägt om skattelagsstiftningens bestämmelser om ålderspension respektive pension har betydelse för hur direktivets bestämmelse om kompletterande pension ska tolkas.
Bestämmelser om ålderspension med betydelse för tjänste- pension finns i svensk rätt i inkomstskattelagen (28 och 58 kap.). Reglerna avser en arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för att trygga lämnade pensionsutfästelser. Om vissa kvalitativa och kvantitativa villkor är uppfyllda kan en arbetsgivare medges avdrag för kostnader för att trygga framtida pensionsutgifter redan vid tidpunkten för tryggandet. De kvalitativa villkoren finns i 58 kap. och tar främst sikte på utformningen av de förmåner som utfästelsen får omfatta. I fråga om en pensionsförsäkring, och därmed även en tjänstepensionsförsäkring, är ålderspension enligt lagen pension som utges vid en viss uppnådd ålder. För att arbetsgivaren ska ha rätt till skatteavdrag får enligt huvudregeln ålderspension inte betalas ut före 55 års ålder och inte under kortare tid än fem år. Dessa kvalitativa villkor har inte bara betydelse för arbetsgivares avdragsrätt vid pensionsförsäkring utan även vid tryggande av pensionsutfästelser i egen regi. Att arbets- givaren har avdragsrätt torde ofta vara av avgörande betydelse för att arbetsgivaren ska avtala om en rätt till ålderspensionsförmåner och sannolikt kommer därmed de flesta överenskommelser om ålderspension att uppfylla nämnda krav i inkomstskattelagen. Bestämmelser i inkomstskattelagen har dock skatterättslig betydelse
och kan enligt vår mening inte bli avgörande för vilka civilrättliga överenskommelser som omfattas av direktivet. Det kan konstateras att inom vissa yrkeskategorier, till exempel idrottare, förekommer avtal med lägre pensionsålder än 55 år.
Begreppet pension definieras i inkomstskattelagen i 10 kap. 5 §. För utbetalning av pension, som inte omfattas av ovan angivna bestämmelser om ålderspension i fråga om tryggande av pensionsutfästelse, finns inga krav om lägsta åldersgräns eller krav på utbetalning under en viss tidsperiod. Pension kan alltså betalas ut tidigare än vid 55 år och under en kortare period än fem år. Enligt bestämmelsen i inkomstskattelagen avses med pension bland annat ersättning på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring eller ersättning som betalas ut från en pensions- försäkring. Det betyder exempelvis att till arbetstagaren utfallande belopp från en kapitalförsäkring, med vilken arbetsgivaren säker- ställt pensionsutfästelsen, inte beskattas som pension. Inte heller i detta avseende anser vi dock att skattelagstiftningens bestämmelser är avgörande för vad som menas med kompletterande pension enligt direktivet, och därigenom skulle begränsa vilka överens- kommelser om tjänstepension som omfattas av direktivets tillämpningsområde.
Vad avser tjänstepension, finns, förutom de kvalitativa reglerna i inkomstskattelagen, således ingen generell reglering avseende begreppet ålderspension, utan detta regleras i respektive avtal eller författning. Vår bedömning är därför att ålderspension enligt bestämmelserna för det kompletterande pensionssystemet utgörs av ålderspension såsom den definieras i respektive avtal eller författning om tjänstepension. Grundläggande är dock att pensionen är avsedd att betalas ut med anledning av uppnådd ålder enligt avtalet eller författningen, för att det ska vara fråga om ålderspension.
Direktivet uppställer bland annat villkor för intjänande av pensionsrättigheter och krav på att intjänade pensionsrättigheter ska bevaras. Det kan vara värt att förtydliga att direktivet i sig inte medför någon rätt till tjänstepension för arbetstagare, utan endast uppställer vissa villkor när sådan rätt ges. Direktivet reglerar inte heller andra typer av villkor för rätten till tjänstepension än villkor om kvalifikationstid och förvärvandetid/ålder för intjänande (artikel 4). Det betyder att direktivet inte begränsar möjligheten att
7.4 Andra tjänstepensionsförmåner än ålderspension
Utredningens bedömning: Direktivet omfattar inte tjänste- pension i form av sjukpension eller efterlevandepension, med undantag för vilande efterlevandepension. Med vilande efterlevandepension avses efterlevandepension som betalas ut när en efterlevande uppnår en viss ålder.
De svenska kollektivavtalen om tjänstepension innehåller vanligen inte endast rätt till ålderspension utan även rätt till sjukpension och efterlevandepension. I direktivets artikel 2.3 anges att direktivet inte gäller invaliditets- och/eller efterlevandeförmåner som är knutna till kompletterande pensionssystem. Därigenom tydliggörs att sjuk- och efterlevandeförmåner är undantagna tillämpnings- området, även om sådana tjänstepensionsförmåner regleras i avtalet om tjänstepension eller författningen.
För efterlevandes vilande pensionsrättigheter gäller dock direktivets bestämmelser i artikel 5.2 om behandlingen vid bevarandet av de vilande pensionsrättigheterna och artikel 6.3 om information till efterlevande om de vilande pensionsrättigheterna. Bestämmelserna förutsätter att det är fråga om efterlevandepension som inte betalas ut direkt vid arbetstagarens dödsfall, utan som efter dödsfallet bevaras som vilande pensionsrättigheter fram till dess att den efterlevande uppnår en viss ålder. Endast i sådana fall blir det aktuellt med behandling enligt artikel 5 av den vilande efterlevandepensionen och med information enligt artikel 6 till den efterlevande om framtida utbetalningar. Om begreppet skulle
tolkas på det sättet att med efterlevandes vilande pensions- rättigheter avses efterlevandepension som bevaras före arbets- tagarens dödsfall, skulle det betyda att den efterlevande har rätt till information enligt artikel 6 om sina pensionsrättigheter före det att den avgående arbetstagaren har avlidit. En sådan tolkning skulle alltså ge en efterlevande rätt till information om vilande pensionsrättigheter före den tidpunkt när det faktiskt är möjligt att fastställa vem som är att anse som efterlevande. Detta synes inte rimligen ha varit avsikten med direktivets bestämmelser om information. En annan möjlighet vore att tolka direktivet på det sättet att informationen enligt artikel 6 ska lämnas till den efter- levande under utbetalningsperioden och alltså att även efter- levandepension som utges i samband med arbetstagarens dödsfall omfattas av direktivet. De artiklar i direktivet som omfattar efterlevandepension gäller emellertid behandlingen vid bevarandet av efterlevandes vilande pensionsrättigheter (artikel 5) och information till efterlevande om vilande pensionsrättigheter (artikel 6). Artiklarna ska enligt vår mening tolkas på det sättet att dessa omfattar bevarandet av vilande pensionsrättigheter fram till dess att det är aktuellt med utbetalning. Denna tolkning överensstämmer med betydelsen av vilande pensionsrättigheter för arbetstagare i stort. Vår bedömning är därför att med begreppet efterlevandes vilande pensionsrättigheter kan inte avses annat än efterlevandepension som bevaras efter det att arbetstagaren avlidit och fram till en viss utbetalningstidpunkt. Vid kontakt med företrädare för kommissionen har vi också fått bekräftat att med begreppet efterlevandes vilande pensionsrättigheter avses efter- levandepension som betalas ut när den efterlevande uppnår en viss ålder.
I artikel 2.2 d anges att direktivet inte är tillämpligt på en engångsutbetalning från en arbetsgivare till en anställd vid anställningsförhållandets upphörande, om utbetalningen inte är att hänföra till ålderspension. I skäl 15 till direktivet anges att ett sådant engångsbelopp, och som helt och hållet finansieras av arbetsgivaren men som inte har samband med avgifter som har betalats in för kompletterande ålderspension, inte bör betraktas som en kompletter- ande pension i direktivets mening. Detta innebär att i det fallet arbetsgivaren betalar ut ett engångsbelopp vid anställningens
7.5 Öppna pensionssystem och framtida anställningsperioder
Utredningens bedömning: Direktivet omfattar regleringar om tjänstepension till vilka nya arbetstagare den 20 maj 2014 eller senare kunde anslutas. Direktivet omfattar individuella avtal som ingåtts efter den 19 maj 2014.
Direktivet ska tillämpas på anställningsperioder som infaller efter direktivets införlivande. Med anställningsperioder avses en period av en arbetstagares anställning och inte anställningar som påbörjas efter införlivandet.
Direktivet gäller endast så kallade öppna tjänstepensionssystem. I artikel 2.2 a anges att direktivet inte gäller för kompletterande pensionssystem som vid tidpunkten för direktivets ikraftträdande inte längre tar emot nya deltagare och som kommer att förbli stängda för nya deltagare. I skäl 12 till direktivet anges att skälet till att direktivet inte bör tillämpas på sådana kompletterande pensionssystem, eller i förekommande fall underavdelningar av sådana system, är att införandet av nya regler skulle innebära en orimlig börda för sådana system. Eftersom direktivet trädde i kraft den 20 maj 2014 innebär det att direktivet inte är tillämpligt på kollektivavtal eller författningar om tjänstepension som den 19 maj 2014 var stängda för nya deltagare. Vad gäller enskilda avtal innebär detta att lagen inte gäller avtal som tecknats innan den 20 maj, eftersom dessa aldrig tar emot nya deltagare.
Av artikel 2.4 framgår att direktivet endast gäller för anställningsperioder som infaller efter dess införlivande i enlighet med artikel 8, enligt vilken införlivandet ske senast den 21 maj 2018. Avtal utan anställningsperioder efter införlivandet kommer därmed inte att påverkas av direktivets bestämmelser. För stängda kollektivavtal och förordningar har det tvärtom ingen betydelse om arbetstagare som omfattas av avtalet eller förordningen har intjänandeperioder efter införlivandet. Direktivet gäller inte för sådana avtal och förordningar enligt ovanstående. För avtal och
Att direktivet gäller för anställningsperioder efter ett visst datum kommer få till konsekvens att två olika regelverk kan gälla för arbetstagarens tjänstepension. Ett regelverk för anställnings- perioder före tidpunkten för införlivandet och ett annat regelverk för anställningsperioder därefter. Det kan här ifrågasättas om detta är avsikten. Direktivet definierar inte vad som menas med begreppet anställningsperioder som sådant. Begreppet anställningsperiod förekommer emellertid i direktivets artikel 3, i vilken begreppet kvalifikationstid definieras som den anställningsperiod som krävs innan en arbetstagare blir berättigad till deltagande i ett kompletterande pensionssystem. Artikeln visar att med anställ- ningsperiod avses en period av en arbetstagares anställning. Eftersom direktivet omfattar anställningsperioder som infaller efter inför- livandet framstår det tydligt att därmed avses just en period av en anställning och inte anställningar som påbörjas efter nämnda datum.
7.6 Vissa avgränsningar
I artikel 2.2 b anges att direktivet inte omfattar kompletterande pensionssystem som är föremål för åtgärder som medför ingripande av administrativa organ, inrättade genom nationell lagstiftning, eller av rättsliga myndigheter, vilka vidtas i syfte att bevara eller återställa systemens ekonomiska ställning, inbegripet likvidationsförfaranden. Detta undantag ska inte förlängas efter att ingripandet har upphört. I motiveringen till det andra förslaget till direktivet, i vilket skrivningen först infördes, anges att detta är ett tekniskt förtydligande att direktivet inte påverkar rekonstruktions- åtgärder och likvidationsförfaranden. Undantaget gäller då under rekonstruktions- eller likvidationsförfarandets gång. Efter avslutade åtgärder upphör undantaget.
Vidare gäller direktivet inte enligt artikel 2.2 c system för insolvensgaranti eller kompensationssystem, som inte är en del av pensionssystemet och vilkas syfte är att skydda arbetstagarens rättigheter om företaget eller pensionssystemet blir insolvent. I detta fall får man skilja mellan olika tryggandeformer, framför allt
mellan tryggande med redovisning i balansräkning och andra tryggandeformer. Några generella system för insolvensgaranti eller kompensationssystem som omfattar kompletterande pensions- system oavsett tryggandeform finns inte i Sverige. Vid redovisning i balansräkning ska arbetsgivaren enligt tryggandelagen säkerställa sina åtaganden med kreditförsäkring eller motsvarande säkerhet om godkännande ges av arbetstagarorganisationen. Kreditförsäkring är en garanti för arbetsgivarens åtaganden som bara träder i kraft om arbetsgivaren går i konkurs. Vid konkurs ska försäkringen garantera att arbetsgivarens åtaganden löses in i ett försäkrings- bolag. I dag finns sådana kreditförsäkringar huvudsakligen hos PRI Pensionsgaranti. Några före detta affärsdrivande verk har kredit- försäkrat sina pensionsåtaganden hos Riksgäldskontoret.
Direktivet påverkar inte heller enligt artikel 2.2 c nationella pensionsreservfonder. I Sverige finns inga nationella pensions- reservfonder för kompletterande pensionssystem. AP-fonderna fungerar enbart som reserv till det statliga pensionssystemet.
8 Bestämmelser om villkor för intjänande
8.1 Bestämmelserna i direktivet
Artikel 4 i direktivet behandlar villkor för intjänande av rättigheter enligt kompletterande pensionssystem samt återbetalning av avgifter om en anställning upphör innan en avgående arbetstagare har några intjänade förvärvade pensionsrättigheter. Artikeln ger medlemsstaterna möjlighet att tillåta att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal fastställer avvikande bestämmelser såvida dessa bestämmelser inte ger ett mindre förmånligt skydd eller skapar hinder för arbetstagares fria rörlighet.
8.1.1 Kvalifikationstid, förvärvandetid och förvärvandeålder
Utredningens anställningstid omfattas av förvärvandetid
bedömning:
Med kvalifikationstid avses
som krävs för att arbetstagaren ska börja bestämmelserna om ålderspension. Med avses anställningstid, när en arbetstagare
11 Ackumulerade pensionsrättigheter innebär pensionsrättigheter som avser en retroaktiv period under vilken arbetstagaren omfattats av avtalets bestämmelser om ålderspension.
Enligt artikel 4.1 a i direktivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att i det fallet det tillämpas en förvärvandetid eller en kvalifikationstid, eller bådadera, så får den totala sammanlagda perioden under inga förhållanden överstiga tre år för avgående arbetstagare.
Med kvalifikationstid menas enligt artikel 3 d den anställnings- period som krävs innan arbetstagaren blir berättigad till deltagande i det kompletterande pensionssystemet. Det är alltså den tid som krävs för att arbetstagaren ska börja omfattas av avtalets bestäm- melser om ålderspension. Om ett avtal om tjänstepension innehåller bestämmelser om att arbetstagaren ska ha varit anställd i till exempel sex månader för att börja tjäna in ålderspension, så är det ett villkor innehållande en kvalifikationstid.
Med förvärvandetid menas enligt artikel 3 f den tid som aktiv deltagare som krävs för att få rätt till ackumulerade pensions- rättigheter. En aktiv deltagare är enligt artikel 3 c en arbetstagare vars nuvarande anställningsförhållande berättigar eller, när eventuella intjänandevillkor har uppfyllts, kan berättiga till en kompletterande pension. Förvärvandetid tar således sikte på situationen när det finns en angiven tid som en arbetstagare måste omfattas av avtalets bestämmelser om ålderspension för att få rätt till ackumulerade pensionsrättigheter. Om ett avtal om tjänstepension innehåller ett villkor om att en arbetstagare, som omfattas av bestämmelserna om ålderspension, måste arbeta i till exempel fem år för att få rätt till ackumulerade pensionsrättigheter motsvarande den perioden, så är det ett villkor innehållande en förvärvandetid.
Om det föreskrivs en minimiålder för förväxxxxxxx00 av pensionsrättigheter, det vill säga en viss ålder för att få rätt till ackumulerade pensionsrättigheter, så får den åldern enligt artikel
4.1 b inte vara högre än 21 år för avgående arbetstagare. Det kan noteras att för Tyskland har direktivets bestämmelse om förvärv- andeålder inneburit att de tvingats sänka sin förvärvandeålder från 25 år till 21 år.
Direktivet uppställer inga hinder för åldersgränser för att börja omfattas av bestämmelserna om ålderspension, något som är vanligt i svenska kollektivavtal. I skäl 17 till direktivet anges
12 I betänkandet använder vi benämningen förvärvandeålder.
uttryckligen att en minimiålder för deltagande inte utgör hinder för den fria rörligheten och därför inte tas upp av direktivet.
Skillnaden mellan förvärvandetid och kvalifikationstid är inte alltid uppenbar. Om ett avtal om tjänstepension innehåller villkor om att arbetstagaren måste arbeta viss tid för att börja omfattas av bestämmelserna om ålderspension och att denne när tidskravet är uppfyllt får pensionsrättigheter med retroaktiv verkan, kan frågan ställas om det är ett att anse som ett villkor om förvärvandetid eller ett villkor om kvalifikationstid. Med retroaktiv verkan menar vi här att arbetstagaren vid uppfyllandetidpunkten får – i ett förmåns- bestämt system – tillgodoräkna sig tid för en retroaktiv period, eller – i ett premiebestämt system – att arbetsgivaren betalar in premier för en retroaktiv period. I direktivets definition av kvalifikationstid anges endast att därmed avses anställningsperiod som krävs innan arbetstagare bli berättigad till deltagande i systemet. Något krav på att detta berättigande också ska medföra retroaktiva effekter anges inte. Begreppet utesluter emellertid inte sådana situationer. Förvärvandetid å sin sida, synes endast ta sikte på tid när arbetstagaren omfattas av avtalets bestämmelser om ålderspension. Detta synsätt stöds även av direktivets bestämmelse i artikel 4.1 c om återbetalning av avgifter när förvärvandetiden inte är uppfylld eller förvärvandeåldern inte är uppnådd. Bestämmelsen reglerar då rätten till återbetalning av avgifter som har betalats in under den anställningstid arbetstagaren omfattats av bestämmels- erna om ålderspension. Direktivet måste därför tolkas på det sättet att med förvärvandetid avses tid, när en arbetstagare omfattas av bestämmelserna om ålderspension, medan kvalifikationstid avser tid för att börja omfattas av bestämmelserna om ålderspension, oavsett om det har en retroaktiv verkan eller inte.
Det skulle kunna anföras att det finns en viss inkonsekvens i att en kvalifikationstid för deltagande utan retroaktiva effekter anses vara ett hinder mot arbetstagares fria rörlighet samtidigt som ett villkor om minimiålder för deltagande inte anses vara det. Detta eftersom ett villkor om kvalifikationstid utan retroaktiv effekt endast innebär att arbetstagaren måste arbeta en viss tid innan denne börjar omfattas av bestämmelserna om ålderspension, och då börjar tjäna in pension för tid framåt. Samma princip gäller vid villkor om minimiålder, det vill säga att när arbetstagaren uppnår viss ålder börjar han eller hon att tjäna in ålderspension för tid
framåt. Den arbetstagare som avslutar anställningen innan kvalifikationstiden eller minimiåldern är uppnådd förlorar inget i tjänstepensionshänseende på att byta anställning, eftersom ett uppnått villkor inte skulle ha gett några pensionsrättigheter för en retroaktiv tid. Det finns emellertid en viss skillnad mellan de två situationerna. Den som flyttar mellan länder och därvid byter anställning vid flera tillfällen kan riskera att drabbas av långa kvalifikationstider i högre utsträckning än när det uppställs krav på minimiålder för att börja tjäna in ålderspension. Vid en viss ålder borde risken för att träffas av sådana villkor vara utesluten. Om långa kvalifikationstider däremot skulle gälla vid varje nyanställning skulle det kunna medföra att arbetstagaren går miste om många års intjänande under sitt arbetsliv.
8.1.2 Återbetalning av avgifter
Utredningens bedömning: Direktivets återbetalningsbestäm- melse reglerar återbetalning av avgifter som arbetstagaren har erlagt.
Om en anställning upphör före det att en avgående arbetstagare har några intjänade förvärvade pensionsrättigheter ska tjänstepensions- systemet enligt artikel 4.1 c i direktivet återbetala de avgifter som har betalats in eller återbetala värdet av de investeringar som härrör från dessa inbetalningar. I direktivet anges att de avgifter som har betalats in av den avgående arbetstagaren eller för den avgående arbetstagarens räkning ska återbetalas. Det framgår inte uttryckligen av artikeln till vem återbetalningen ska ske. Artikeln kan dock inte tolkas på annat sätt än att det är fråga om återbetalning av avgifter till arbetstagaren. I det första förslaget till direktivet uttrycktes att om pensionsrättigheterna ännu inte har intjänats när anställningen upphör, ska samtliga avgifter som har betalats av den avgående arbetstagaren, eller i dennes namn, återbetalas. I den närmare redogörelsen för det förslaget anges att en arbetstagare som ännu inte tjänat in några rättigheter inom det kompletterande pensionssystemet, men som redan har betalat avgifter ska inte gå miste om dessa. Syftet med direktivet i sig är att bidra till arbetstagares fria rörlighet och syftar inte till att skapa
rättigheter för arbetsgivaren. Att erlagda avgifter betalas tillbaka till arbetstagaren bidrar till att arbetstagaren inte ska känna sig tvingad att vara kvar i en anställning för att få något värde av de erlagda avgifterna. Slutsatsen måste därför vara att bestämmelsen endast reglerar arbetstagarens rätt att få tillbaka erlagda avgifter.
Av direktivet framgår att avgifter som har betalats av den avgående arbetstagaren eller för dennes räkning ska återbetalas. Vad som närmare menas med ”för dennes räkning” framgår inte och frågan kan ställas om i begreppet inryms de avgifter som arbetsgivaren betalar för arbetstagarens tjänstepension. Skäl till att ställa upp förvärvandevillkor, vilket är tillåtet enligt direktivet i viss omfattning, torde vara att få arbetstagaren att stanna kvar i anställningen under en viss minsta tid. Om arbetstagaren skulle få rätt till arbetsgivarens inbetalda avgifter, om än i annan form än pension, även om denne avslutar sin anställning före förvärvandet, framstår det som att ett villkor om förvärvandetid skulle förlora sitt syfte. I många av de övriga medlemsstaterna betalar arbets- tagaren på frivillig eller obligatorisk basis avgifter till sin tjänste- pension. När så sker och arbetstagaren inte uppfyller villkoren för förvärvande före anställningens upphörande bedömer vi att direktivet föreskriver en rätt för arbetstagaren att återfå avgifterna. Uttrycket ”för dennes räkning” förtydligar att detta gäller även om arbetstagaren inte själv faktiskt erlagt avgifterna utan att detta skett för dennes räkning. Bestämmelsen ska således tolkas på det sättet att den endast omfattar arbetstagarens inbetalning av avgifter eller när inbetalning sker åt denne. Den omfattar inte arbetsgivarens inbetalning av avgifter i enlighet med sitt pensionsåtagande som sker i arbetsgivarens namn. Att direktivets återbetalnings- bestämmelse ska tolkas på detta sätt har utredningen också fått bekräftat i dialog med företrädare för kommissionen.
Av direktivet framgår att återbetalning ska ske av de avgifter som betalats in eller, när arbetstagaren bär investeringsrisken, antingen summan av de avgifter som har betalats in eller värdet av investeringarna. Av skäl 19 till direktivet framgår att sistnämnda fall tar sikte på premiebestämda system där arbetstagaren bär investeringsrisken. När det gäller premiebestämda system finns således en valmöjlighet; antingen återbetalas avgifterna eller så återbetalas värdet av de investeringar som härrör från dessa inbetalningar.
8.2 Bestämmelser om intjänande i svensk rätt
8.2.1 Bestämmelser i lagstiftning
Enligt kommittédirektiven ska utredningen redogöra för de bestämmelser i nationell rätt som har betydelse för intjänande och förvärvande av tjänstepension. Till en början kan det konstateras att det i svensk lagstiftning inte finns några allmänna bestämmelser som reglerar villkor om förvärvandetider och kvalifikationstider. Avtalsparterna är fria att komma överens om sådana villkor. I de största kollektivavtalen om tjänstepension förekommer dock i princip inte några sådana bestämmelser, se nedan i avsnitt 8.2.2.
I sammanhanget är värt att nämna att tryggandelagen inte är tillämplig på en pensionsutfästelse som lämnats efter den 31 december 1966, om rätten till pension gjorts beroende av att arbetstagaren kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdet i pensionsåldern. Tjänstepensionsbeskattningsutredningen13 har, som tidigare beskrivits i avsnitt 4.2.5, föreslagit att det i tryggandelagen klargörs att lagen inte ska tillämpas när utfäst pension är villkorad. I betänkandet anges att med den föreslagna ändringen kommer utfästelser som är villkorade, genom att de begränsar den anställdes rätt till pension, att falla utanför tryggandelagens tillämpningsområde.
8.2.2 Bestämmelser i avtal om tjänstepension
Enligt ITP-planen avdelning 1 sker intjänande av ålderpension genom att arbetsgivaren månatligen betalar avgift till den anställdes ålderspension från och med den månad arbetstagaren fyller 25 år, till och med den månaden före den under vilken arbetstagaren fyller 65 år. Enligt planens avdelning 2 gäller bestämmelserna om ålderspension och ITPK från och med månaden efter den månad som arbetstagaren fyllt 28 år. Vid vikariat och visstidsanställning gäller planen dock först efter det att anställningen har varat i tre hela kalendermånader i följd. Om anställningen fortsätter efter nämnda period inräknas de tre månaderna i den pensionsgrundande tjänstetiden. Arbetsgivaren betalar då pensionsavgift för tre- månadersperioden.
13 SOU 2015:68.
Enligt avtalspension SAF-LO sker intjänande av ålderspension genom att arbetsgivaren betalar en pensionspremie till arbets- tagarens ålderspension från och med den månad han eller hon fyller 25 år till och med månaden före den under vilken den arbetstagaren fyller 65 år.
För premiebestämd ålderspension enligt KAP-KL tillgodo- räknas arbetstagaren en årlig pensionsavgift från och med månaden denne fyller 21 år. Arbetstagaren tillgodoräknas pensionsavgiften endast om avgiften för kalenderåret är högre än 1 procent av samma års inkomstbasbelopp. Om avgiften inte uppgår till detta belopp betalas ett motsvarande belopp ut direkt till arbetstagaren. Vid beräkning av förmånsbestämd ålderspension tillgodoräknas arbetstagaren tid från och med kalendermånanden efter den då arbetstagaren fyller 28 år och till och med månaden arbetstagaren fyller 65 år. Tillgodoräkning av tid förutsätter att anställningstiden uppgår till en sammanhängande tid om minst tre månader. Alla som omfattas av AKAP-KL har rätt till premiebestämd ålders- pension. Arbetsgivaren betalar årligen en avgift beräknad på visst sätt fram till dess att arbetstagaren uppnår åldern som anges i 32 a § LAS. Därefter är pensionsavgiften 4,5 procent på hela den pensionsgrundande lönen. Det finns ingen nedre åldersgräns för att få rätt till den årliga avgiften. En arbetstagare tillgodoräknas dock avgiften endast om den för kalenderåret, efter viss uppräkning, är högre än 1,5 procent av samma års inkomstbasbelopp. I annat fall betalas ett motsvarande belopp direkt till arbetstagaren.
Enligt det statliga pensionsavtalet PA 16 avdelning I tillgodo- räknas arbetstagaren premier för ålderspension från och med den första anställningsdagen till och med den månad arbetstagaren uppnår den i 32 a § LAS angivna åldern. Det finns inga krav på lägsta ålder för att arbetstagaren ska tillgodoräknas premier. När arbetstagaren anställs hos en arbetsgivare och arbetsgivaren första gången ska göra en avsättning för ålderspension så sker detta dock först när de sammanlagda beräknade premierna under kalenderåret överstiger 1 procent av aktuellt inkomstbasbelopp. Om dessa understiger det beloppet avsätts premierna inte till en försäkring utan ett belopp motsvarande premierna betalas i stället direkt ut till arbetstagaren. Detta förfarande sker endast första gången arbets- givaren ska betala för arbetstagaren. Om premier tidigare har tillförts en försäkring betalas därefter premier till försäkringen,
oavsett storleken på dessa. Premier för individuell ålderspension enligt PA 16 avdelning II tillgodoräknas arbetstagaren från och med den månad denne fyller 23 år. Detsamma gäller för premier för kompletterande ålderspension. Förmånsbestämd ålderspension tjänas in från och med månaden arbetstagaren fyller 28 år. Eftersom xxxxxxxxx XX omfattar arbetstagare födda 1987 och tidigare, upp- fyller alla arbetstagare som omfattas av avdelning II åldersgränserna för ålderspension.
Nämnda ålderspensioner enligt de ovanstående avtalen är oantastbara. I det fallet arbetstagaren upphör sin anställning får denne rätt till fribrev (livränta enligt KAP-KL). Avtalen innehåller inga bestämmelser om förvärvandetider och inte heller kvalifika- tionstider som överstiger direktivets tidsgränser.
Enligt uppgift från företrädare för försäkringsbranschen förekommer inte villkor om kvalifikationstider och förvärvande- tider i någon egentlig utsträckning i individuella avtal. Det kan dock inte uteslutas att sådana villkor förekommer i enstaka fall.
8.2.3 Bestämmelser i förordningar om tjänstepension
Som nämnts tidigare har vissa arbetstagare rätt till författnings- reglerad tjänstepension.
Vissa icke-svenska medborgare kan ha rätt till ålderspension enligt förordning om pensionsvillkor för icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter. Förord- ningen ger bland annat rätt till ålderspension. Pensionsförmånen utgörs av en andel av arbetstagarnas lön vid avgången ur tjänst. Denna andel beräknas som en summa av procenttal för varje kalenderår. I en bilaga till förordningen anges ett procenttal för varje aktuellt land. Vissa länder som finns uppräknade i förord- ningen och som är medlemmar i EU har noll som procentsats, så kallat nollade, och en anställning i sådant land ger då som huvudregel inte rätt till ålderspension. EU-länder som inte är nollade är Belgien, Cypern, Estland, Irland, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien Slovenien, Storbritannien, Tjeckien och Ungern.
Enligt förordningen krävs minst fem års anställning för rätt till ålderspension. Om arbetstagaren avslutar anställningsförhållandet
Förordning om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning innehåller bestämmelser som innebär att arbetstagaren omfattas av pensionsförmåner motsvarande förmån- erna i det statliga pensionsavtalet PA 03. Bestämmelserna i PA 03 om intjänandeålder och tid motsvarar de som finns i PA 16 avdelning II. Det betyder att premier för individuell ålderspension och för kompletterande ålderspension tillgodoräknas arbetstagaren från och med den månad denne fyller 23 år. Förmånsbestämd ålderspension tjänas in från och med månaden arbetstagaren fyller 28 år. Några villkor om kvalifikationstider eller förvärvandetider finns inte. En ny förordning för myndighetscheferna, kopplad till bestämmelserna i PA 16, kommer att träda i kraft den 1 januari 2017. Förordning om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning innehåller bestäm-
melser om ålderspension enligt PA 16.
8.3 Bestämmelser om återbetalning i svensk rätt
Bestämmelserna om återbetalning tar sikte på den situationen att en arbetstagare har erlagt avgifter för tjänstepensionen men avslutar anställningen innan denne förvärvat pensionsrättigheter. För att frågan om återbetalning i sammanhanget ska bli aktuell krävs därför två förhållanden. Det ena är att det tillämpas villkor om förvärvandetid eller förvärvandeålder. Det andra är att arbetstagaren har betalat avgifterna eller att detta har skett för arbetstagarens räkning.
Som framgår av avsnitt 8.2.2 finns inga villkor om förvärvande- tid eller förvärvandeålder i de största kollektivavtalen om tjänste- pension. Att det skulle förekomma i andra kollektivavtal är inte sannolikt. Även om det skulle förekomma sådana bestämmelser i andra kollektivavtal krävs det därtill att arbetstagaren har betalat avgifterna för att återbetalningsbestämmelsen ska bli aktuell.
Betalning av avgifter blir det normalt endast fråga om när det gäller försäkring. För att en arbetstagare själv ska anses ha betalat någon del av premien krävs att betalningen gjorts med egna beskattade medel.14 En sådan ordning, att arbetstagaren betalar premien med egna beskattade medel, förekommer inte inom kollektivavtalen.
När det gäller individuella tjänstepensionsutfästelser kan det konstateras att en tjänstepensionsförsäkring i praktiken inte kan tecknas för villkorade utfästelser. I sammanhanget kan även konstateras att för att en försäkring ska utgöra en tjänstepensions- försäkring i skatterättslig mening krävs att arbetsgivaren betalar premierna. Den arbetsgivare som vill villkora en pensionsutfästelse kan använda sig av så kallad direktpension utanför tryggandelagen. En direktpension behöver inte garanteras. Pensionsutfästelsen kan villkoras med krav som ska uppfyllas för att utbetalning ska ske till arbetstagaren, till exempel att arbetstagaren arbetar kvar inom företaget en viss tid. Som säkerhet för utfästelsen kan arbetsgivaren teckna en kapitalförsäkring, som denne betalar premier till. Skulle de villkorade kraven i pensionsutfästelsen inte uppfyllas kan arbetsgivaren låta försäkringsgivaren återköpa försäkringen.
Som konstaterats i tidigare avsnitt finns det inte några bestämmelser om förvärvandetid eller förvärvandeålder när det gäller författningsreglerad tjänstepension. I sammanhanget kan konstateras att avgifter för författningsreglerade tjänstepensioner betalas av arbetsgivaren till SPV i enlighet med förordning (1997:908) om premier för statens avtalsförsäkringar. Någon möjlighet för arbetstagaren att betala in premier finns inte.
Sammanfattningsvis kan konstateras att nuvarande regelverk i Sverige inte är konstruerat på det sättet att arbetstagaren betalar avgifter för sin tjänstepension och att det sker i kombination med uppställande av villkor om förvärvandetid eller förvärvandeålder.
14 xxx.xxxxxxxxxxxx.xx: Vägledning » 2015 » Inkomstskatt » Pensioner » Pensionssparavdrag
» Vilket pensionsparande kan dras av
9 Bevarande av vilande pensionsrättigheter
9.1 Bestämmelserna i direktivet
Artikel 5 i direktivet behandlar bevarandet av vilande pensions- rättigheter samt möjligheten att tillåta avsteg från kravet på bevarande genom att betala ut ett engångsbelopp motsvarande värdet på pensionsrättigheterna. Artikeln ger vidare medlems- staterna möjlighet att tillåta arbetsmarknadens parter att fastställa avvikande bestämmelser såvida dessa bestämmelser inte ger ett mindre förmånligt skydd än direktivet eller skapar hinder för arbetstagares fria rörlighet.
9.1.1 Direktivets bestämmelser om bevarande av vilande pensionsrättigheter
Utredningens bedömning: Direktivet föreskriver att värdet av vilande pensionsrättigheter ska behandlas på ett rättvist sätt och anger metoder för hur behandlingen kan ske för att anses vara rättvis.
Enligt artikel 5 i direktivet ska medlemsstaterna anta de bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att avgående arbetstagare kan bevara sina förvärvade pensionsrättigheter i det pensionssystem där de förvärvades.
Bevarade pensionsrättigheter ska behandlas på ett rättvist sätt. Grundprincipen gällande bevarande av vilande pensionsrättigheter är att sådana bestämmelser ska antas som är nödvändiga för att säkerställa att avgående arbetstagares och deras efterlevandes
vilande pensionsrättigheter eller värdet av dessa likställs med värdet av rättigheterna för aktiva deltagare i kompletterande pensions- system, eller följer utvecklingen av de pensionsförmåner som för närvarande utbetalas eller behandlas på andra sätt som anses vara rättvisa. Direktivet ger sedan en rad exempel på metoder som kan anses rättvisa.
Om pensionsrättigheterna har intjänats som en rätt till ett nominellt belopp, som till exempel för en förmånsbestämd tjänstepension, är tryggandet av det nominella värdet enligt direktivet att se som ett rättvist bevarande. Om värdet av pensionsrättigheterna förändras över tiden, som till exempel för en premiebestämd tjänstepension, ges två olika exempel på ett rättvist justerande av värdet. Det första är användandet av en räntesats som är inbyggd i systemet som till exempel en garanterad ränta vid en traditionell pensionsförsäkring, det andra att använda avkastningen på tillgångarna i systemet som vid fondförsäkring. Vidare ges som exempel på en rättvis metod att om värdet av intjänade pensionsrättigheter justeras utifrån inflation eller lönenivå så är en motsvarande justering av en vilande pensionsrättighet ett rättvist sätt. Detta gäller även om det finns ett förbehåll att ökningen inte kan överskrida ett proportionellt tak som bestämts genom lagstiftning eller av arbetsmarknadens parter.
Det kan konstateras att det kan föreligga en avsevärd skillnad mellan att behandla aktiva arbetstagares och avgående arbetstagares pensionsrättigheter lika, jämfört med att till exempel endast garantera ett nominellt belopp. I det första fallet säkerställs en likabehandling medan det andra fallet endast säkerställer att ett nominellt belopp inte minskas. Direktivet ger alltså relativt vida ramar för behandlingen av de vilande pensionsrättigheternas värde och garanterar inte ett faktiskt likabehandlande. Tillämpas samma metod för aktiva och avgående arbetstagare får det anses uppfylla direktivets krav då det rör sig om en likabehandling av de två grupperna. Av skäl 22 till direktivet framgår att direktivet inte medför någon skyldighet att fastställa förmånligare villkor för vilande pensionsrättigheter än för de rättigheter som gäller för aktiva deltagare i kompletterande pensionssystem.
Som utgångspunkt för värdeutvecklingen av en avgående arbetstagares pensionsrättighet ska det ursprungliga värdet av en
pensionsrättighet enligt artikel 5.1 beräknas vid den tidpunkt som det tidigare anställningsförhållandet upphört.
Förutom att en avgående arbetstagares rättigheter ska bevaras och behandlas rättvist ställer direktivet också upp ett krav på att vilande pensionsrättigheter för arbetstagarens efterlevande, om sådana förekommer, ska behandlas på samma sätt som för en avgående arbetstagare.
9.1.2 Direktivets bestämmelser om engångsbelopp
Utredningens bedömning: Medlemstaten får under vissa förutsättningar tillåta att intjänade pensionsrättigheter betalas ut i form av ett engångsbelopp till arbetstagaren före uppnådd pensionsålder. Ett sådant engångsbelopp kräver arbetstagarens samtycke.
Artikel 5.3 ger möjlighet för medlemsstaterna att tillåta ett avsteg från kravet på bevarande genom att tillåta att belopp av en viss storlek avlöses genom ett engångsbelopp. Enligt artikeln får medlemsstaterna alltså tillåta att i stället för att ett pensionssystem bevarar en avgående arbetstagares förvärvade rättigheter får pensionssystemet betala ut ett belopp som motsvarar det förvärvade värdet, ett så kallat engångsbelopp. En förutsättning för detta är att arbetstagaren har gett ett informerat samtycke till att så ska ske. Det informerade samtycket ska i detta avseende inbegripa eventuella avgifter som är förknippade med utbetalningen av ett engångsbelopp. Det krävs också att beloppet inte överstiger ett tröskelvärde som medlemsstaten fastställt. Det anges i skäl 23 till direktivet att storleken på ett sådant engångsbelopp bör bestämmas med beaktande av vad som är en lämplig nivå för arbetstagarnas framtida pensionsinkomster. Om en medlemsstat utnyttjar möjlig- heten att tillåta ett engångsbelopp ska kommissionen underrättas om det tröskelvärde som tillämpas.
Direktivets bestämmelse om engångsbelopp reglerar således inte endast att utbetalning av engångsbelopp får ske under ett visst tröskelvärde utan även att sådana engångsutbetalningar ska ske med arbetstagarens samtycke. Tyskland har vid genomförande av direktivet
9.2 Svenska bestämmelser om bevarande av pensionsrättigheter och engångsbelopp
9.2.1 Bestämmelser i svensk rätt och i svenska tjänstepensionssavtal av betydelse för bevarande av pensionsrättigheter
Enligt försäkringsavtalslagen (kap. 11:5) finns en rätt att i samband med en uppsägning av en försäkring få försäkringen ändrad till ett fribrev. Samma rätt gäller när en anställd som omfattas av en kollektivavtalad försäkring lämnar sin anställning. Det bör noteras att de regler som finns om återköp (se avsnitt 9.2.2) också i praktiken innebär ett avsteg från ett bevarande. I övrigt saknar svensk lagstiftning avseende tjänstepensioner närmare regler gällande bevarande av vilande pensionsrättigheter. Det är därför i huvudsak upp till respektive pensionssystem att bestämma sina egna regler. De olika tjänstepensionsavtalen har liknande regleringar gällande bevarandet av vilande pensionsrättigheter medan villkoren för uppräkningen gällande förmånsbestämd pension i de olika avtalen skiljer sig åt. Uppräkningen av intjänad pensionsrätt för arbetstagare som slutat anställningen motsvaras antingen av de villkor som gäller för arbetstagare som kvarstår i anställningen eller motsvaras av de villkor som gäller för pension som är under utbetalning. Vad gäller premiebestämd pension följer värdet av intjänad pensionsrätt utvecklingen av vald placering och det blir inte fråga om någon olikbehandling enligt tjänstepensionsavtalen mellan arbetstagare som avslutar anställningen och arbetstagare som kvarstår i anställningen.
En person som slutar en anställning som omfattas av ITP- planen och inte påbörjar en ny anställning som omfattas av planen får rätt till ett fribrev som motsvarar intjänad pensionsrätt vid avgångstillfället. ITP-planen innehåller i sig inga regler om uppräkning. Xxxxxxx styrelse har dock för förmånsbestämd pension möjlighet att besluta om uppräkning av värdet på intjänade fribrev. Metoden för uppräkning av pensioner som är under utbetalning
och för vilande pensionsrättigheter är inte densamma utan uppräkningen av pensioner som är under utbetalning sker genom ett pensionstillägg som kan både sänkas och höjas. Pensions- tillägget är dock alltså inte en del av själva ITP-planen utan är en separat förmån som ges. En uppräkning av värdet av ett intjänat fribrev kan inte sänkas och ett intjänat nominellt belopp kan heller aldrig sänkas. För premiebestämd pension följer värdet av intjänad pensionsrätt utvecklingen av den valda placeringen. För intjänade pensionsrätter görs ingen skillnad mellan en arbetstagare som slutat sin anställning och en arbetstagare som är kvar i anställningen.
Avtalspension SAF-LO utgör en premiebestämd plan och värdet av en intjänad pensionsrätt följer utvecklingen av vald placering.
Den som tjänar in till en förmånsbestämd pension enligt KAP- KL, och avgår från sin anställning innan pensionering, får rätt till en livränta som värdesäkras med anknytning till prisbasbeloppets förändring. Samma uppräkningsmetod används för personer som får pension utbetalad. Värdet för en intjänad pensionsrätt för premiebestämda delarna i KAP-KL och pensionsrättigheter enligt AKAP-KL följer utvecklingen av vald placering.
Vad gäller förmånsbestämd pension enligt PA 16 får en person som avgår från sin anställning före pensionsålder, på grund av annan anledning än varaktig sjukdom, rätt till ett fribrev som motsvarar intjänad pensionsrätt vid avgångstillfället. Fribrevet värdesäkras genom anknytning till prisbasbeloppets förändring. Samma uppräkningsmetod används för personer som får pension utbetalad. För premiebestämd pension följer värdet av en avgående persons intjänade pensionsrätt utvecklingen av den valda placeringen.
I inget av de ovan redovisade tjänstepensionsavtalen har en efterlevande rätt till några vilande pensionsrättigheter varför direktivets krav på behandlingen vid bevarande inte blir aktuellt i denna del.
Det kan noteras att för de tjänstepensionsavtal som innehåller flytträtt kan inte detta vara att se som ett problem i förhållande till direktivets krav på bevarande eftersom en eventuell flytt inte kan ske utan godkännande av arbetstagaren. Av skäl 24 till direktivet framgår också att direktivet inte avser att försvåra för en flytträtt. Det ursprungliga förslaget till direktiv innehöll också en rätt att flytta pensionsrättigheter.
För en arbetstagare som omfattas av förordningen om pensionsvillkor för icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter och som avgår före pensionsålder fastställs enligt huvudregeln (se om engångsbelopp i stället för pension nedan under 9.2.2.) pensionsförmånen vid avgångstillfället och värdesäkras sedan från och med året efter avgångsåret. Uppräk- ningen följer det löneindextal utrikesdepartementet tillämpar vid den myndighet där arbetstagaren varit anställd.
För förmånsbestämd pension enligt förordningen om tjänste- pension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning och förordningen om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning sker uppräkningen enligt bestämmelserna i PA 16 respektive PA 0315. Det betyder att ett fribrev värdesäkras genom anknytning till prisbasbeloppets förändring.
9.2.2 Bestämmelser i svensk rätt och i svenska tjänstepensionsavtal rörande engångsbelopp
Vad avser engångsbelopp finns inte några bestämmelser i svensk rätt som rör specifikt engångsbelopp innan uppnådd pensionsålder. För att arbetsgivaren ska ha rätt till skatteavdrag vid inkomst- beskattningen får enligt huvudregeln ålderspension inte betalas ut före 55 års ålder och inte under kortare tid än fem år. I inkomst- skattelagen finns dock regleringar rörande återköp av pensions- försäkringar vilka också till sin utformning omfattar återköp av tjänstepensionsförsäkringar.
En pension får enligt 58 kap. 18 § inkomstskattelagen återköpas om återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp. Detta innebär att en pensionsförsäkring med ett lågt värde i praktiken kan komma att avlösas med ett engångsbelopp. För att det ska vara möjligt för en arbetstagare att få till stånd ett sådant återköp krävs dock först att arbetsgivaren överlåter försäkringen på arbetstagaren då det är arbetsgivaren som är försäkringstagare fram till dess att en tjänstepensionsförsäkring börjar utbetalas. Förutom återköp av försäkringar med ett lågt värde ger regleringen i inkomstskatte-
15 Bestämmelserna i avtalet motsvaras av ovan nämnda bestämmelser i PA 16.
lagen en möjlighet för Skatteverket att ge tillstånd till återköp av försäkringar vars värde överstiger ett prisbasbelopp. En förutsätt- ning för detta är att försäkringstagaren är på obestånd och ett återköp kan medföra en varaktig lösning på försäkringstagarens ekonomiska problem eller om det annars föreligger synnerliga skäl för att medge återköp. I förarbetena till denna bestämmelse (prop. 1993/94:85 s. 52 och 60) anges dock att det bör vara uteslutet att medge dispens för återköp av en försäkring som är eller har varit en tjänstepensionsförsäkring.
Förutom regleringarna i inkomstskattelagen finns i de flesta fall frågan om återköp reglerad i försäkringsvillkoren hos de olika försäkringsgivarna för tjänstepensionsförsäkringar. I de olika försäkringsvillkoren finns exempel både på när ett återköp kan initieras av försäkringstagaren och när återköp kan initieras av försäkringsgivaren. I inget av de granskade försäkringsvillkoren finns några regleringar rörande en arbetstagares samtycke.
ITP-planen innehåller inga regler om återköp. Planen ger heller ingen rätt till engångsbelopp före uttag av pension. Inte heller avtalet om avtalspension SAF-LO innehåller några bestämmelser om återköp eller engångsbelopp före utbetalningens början.
Både KAP-KL och AKAP-KL innehåller bestämmelser om en form av engångsbelopp. Detta engångsbelopp är emellertid konstruerat så att en arbetstagare inte tillgodoräknas någon pensionsavgift från arbetsgivaren om avgiften inte överstiger 1 procent av inkomstbasbeloppet för KAP-KL respektive 1,5 procent av inkomstbasbeloppet för AKAP-KL. I inget av de två avtalen sker alltså något intjänande för belopp som understiger de angivna nivåerna. Sådana engångsbelopp är undantagna direktivets tillämpningsområde, se avsnitt 7.4. Varken KAP-KL eller AKAP-KL innehåller någon reglering rörande återköp.
Enligt PA 16 kan en försäkring återköpas i enlighet med vad som är reglerat i lag. PA 16 innehåller motsvarande reglering som de kommunala avtalen vad avser belopp som inte överstiger ett inkomstbasbelopp.
I förordningen om pensionsvillkor för icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter finns regleringar rörande engångsbelopp för personer som avgår från anställningen innan pensionsåldern. För en anställning som varat mer än fem år och upphör före pensionsåldern utan att rätt till sjuk- eller
familjepension föreligger kan ett engångsbelopp betalas ut i stället för att det ska föreligga en rätt till vilande pension. För den som varit anställd kortare tid än tio år eller som har minst femton år kvar till pensionsåldern betalas alltid ett engångsbelopp ut vid avgång från anställningen. Engångsbeloppet motsvarar hälften av pensionens kapitaliserade värde. Att det endast motsvarar hälften har sin grund i att en pension minskas med rätten till en förmån som den anställde har rätt till i anställningslandet, vilket inte sker vid utbetalning av ett engångsbelopp.
För tjänstepension enligt förordningen om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning finns, i enlighet med bestämmelserna i PA 03, inga regler om återköp och inte heller någon rätt till engångsbelopp före uttag av pension.
10.1 Bestämmelserna i direktivet om information
Artikel 6 i direktivet behandlar tillhandahållande av information till aktiva deltagare i kompletterande pensionssystem, samt till blivande och efterlevande förmånstagare. Den information det är fråga om ska lämnas på begäran. Informationen ska lämnas på ett tydligt sätt, skriftligen och inom rimlig tid från det att den begärs. Medlemsstaten får besluta att informationen inte behöver lämnas mer än en gång per år. Direktivet anger inte vem som ska tillhanda- hålla informationen.
Bestämmelserna i direktivet är avsedda att komplettera tjänste- pensionsinstitutens informationsskyldighet enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionsdirektivet). Det förtjänar att framhållas att tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde inte är detsamma som tillämpningsområdet för detta direktiv. Tjänstepensions- direktivet gäller tjänstepensionsinstituts verksamhet och omfattar inte alla som tillhandahåller tjänstepensioner. Tjänstepensions- direktivet har i det avseendet ett mer begränsat tillämpnings- område.
Till skillnad mot vad som gäller för direktivets bestämmelser om intjänande och bevarande ges i direktivets artikel 6 inget utrymme för arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal fastställa avvikande bestämmelser om information.
10.1.1 Information till aktiva deltagare
Utredningens bedömning: Informationen enligt artikel 6.1 a om villkoren för intjänande och konsekvenserna av att dessa tillämpas, tar sikte på sådana villkor som anges i direktivets artikel 4.
Information om den framtida behandlingen av vilande pensionsrättigheter i artikel 6.1 c avser villkoren för värde- utvecklingen enligt artikel 5.
Enligt artikel 6.1 i direktivet ska medlemsstaten se till att aktiva deltagare på begäran kan få information om hur anställningens upphörande skulle kunna påverka deras kompletterande pensions- rättigheter. Framförallt ska följande information tillhandahållas.
• Information om villkoren för intjänande av de kompletterande pensionsrättigheterna och konsekvenserna av att dessa villkor tillämpas när ett anställningsförhållande upphör (artikel 6.1 a)
• Information om värdet av de förvärvade pensionsrättigheterna eller en sammanställning av de förvärvade pensionsrättigheterna som har gjorts högst tolv månader före begäran om information (artikel 6.1 b)
• Information om villkoren för den framtida behandlingen av vilande pensionsrättigheter (artikel 6.1 c).
Informationen om villkoren för intjänande och konsekvenserna av att dessa tillämpas (artikel 6.1 a) tar enligt vår bedömning sikte på sådana villkor som anges i direktivets artikel 4, det vill säga information om villkor om eventuella kvalifikationstider, förvärv- andetider, förvärvandeålder och rätten till återbetalning. Tillämpas exempelvis villkor om att arbetstagaren måste arbeta minst två år för att tjäna in ackumulerade pensionsrättigheter, har denne rätt att få information om detta och om vad som händer om han eller hon slutar anställningen före angivna två år.
Vad som närmare avses med den framtida behandlingen av vilande pensionsrättigheter framgår inte uttryckligen av artikel 6 i direktivet. Eftersom artikel 5 anger metoder för att vilande pensionsrättigheter ska behandlas på ett rättvist sätt, får med
behandling förstås villkoren för värdeutvecklingen av vilande pensionsrättigheter enligt artikel 5. Arbetstagaren har alltså rätt att få information om villkoren för värdeutvecklingen av sina vilande pensionsrättigheter.
Av artikel 6.1 framgår vidare att om det genom systemet är möjligt att i förtid få tillgång till pensionsrättigheterna genom utbetalning av ett engångbelopp, ska arbetstagaren informeras om att denne bör överväga rådgivning om investering av beloppet för sitt ålderspensionsparande.
10.1.2 Information till blivande och efterlevande förmånstagare
Medlemsstaten ska enligt artikel 6.2 i direktivet även se till att blivande förmånstagare får information. Med blivande förmåns- tagare avses enligt artikel 3 h en tidigare aktiv deltagare som har förvärvat pensionsrättigheter i det kompletterande pensions- systemet och ännu inte uppbär pension från systemet. Något krav på att den blivande förmånstagare ska ha flyttat till en annan medlemsstat anges inte. Att ett sådant krav saknas vinner stöd av skäl 25 till direktivet, i vilken anges att aktiva deltagare och blivande förmånstagare som utövar eller avser att utöva sin rätt till fri rörlighet på begäran ska få relevant information.
Den blivande förmånstagaren ska på begäran få information om värdet av de vilande pensionsrättigheterna, varmed enligt artikel 3 j menas pensionsrättigheternas kapitalvärde. Alternativt kan arbets- tagaren tillhandahållas en sammanställning av pensionsrättigheterna som gjorts högst tolv månader före begäran. Blivande förmåns- tagare har även rätt att på begäran få information om villkoren för behandlingen av de vilande pensionsrättigheterna, det vill säga om villkoren för värdeutvecklingen.
Om efterlevandeförmåner är knutna till det kompletterande pensionssystemet bör efterlevande enligt skäl 25 i direktivet ha samma rätt till information om sina vilande pensionsrättigheter som blivande förmånstagare. Medlemsstaten ska därför enligt artikel 6.3 se till att efterlevande på begäran får information om värdet av deras vilande pensionsrättigheter alternativt att det tillhandahålls en sådan sammanställning av pensionsrättigheter som nämnts ovan. Efterlevande har även rätt till information om
10.2 Bestämmelser i svensk lagstiftning om information
10.2.1 Inledning
I lagen (1982:80) om anställningsskydd framgår en generell informationsskyldighet för arbetsgivaren i förhållande till arbets- tagaren. Bestämmelser om information med betydelse för tjänste- pension återfinns i försäkringsavtalslagen, tryggandelagen, försäk- ringsrörelselagen, lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, samt i Finans- inspektionens föreskrifter och allmänna råd.
10.2.2 Lagen om anställningsskydd
Lagen om anställningsskydd reglerar arbetsgivarens skyldighet att lämna skriftlig information till arbetstagaren om villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsavtalet eller anställnings- förhållandet. Informationen ska bland annat innehålla uppgift om löneförmåner och om tillämpliga kollektivavtal. Sådan information ska som huvudregel lämnas senast en månad efter det att arbetstagaren har påbörjat arbetet. Om förutsättningarna för anställningen ändras på visst sätt och ändringen gäller någon av de uppgifter som arbetsgivaren informerat om, eller skulle ha informerat om, ska arbetsgivaren lämna skriftlig information om ändringen inom en månad. Vad som utgör villkor av väsentlig betydelse kan inte anges på ett allmängiltigt sätt utan varierar från anställning till anställning.16
16 Se prop. 2005/06:185 s. 63.
10.2.3 Försäkringsavtalslagen
Informationsskyldigheten för individuell tjänstepensionsförsäkring följer bestämmelserna för individuell personförsäkring i 10 kap. försäkringsavtalslagen. Bestämmelserna omfattar försäkringsbolagens informationsskyldighet. Av lagens inledande bestämmelser framgår, om inte försäkringsavtalet säger annat, att arbetstagaren är att anse som försäkringstagare vid tillämpningen av bestämmelserna om information när ett försäkringsavtal har träffats.
Innan en personförsäkring meddelas ska försäkringsbolaget lämna information som underlättar kundens, det vill säga den som avser att ingå avtal, bedömning av försäkringsbehovet och val av försäkring. Viktiga begränsningar av försäkringsskyddet ska tydligt framgå. Snarast efter avtalsslutet ska försäkringsbolaget tillställa försäkringstagaren en skriftlig bekräftelse på avtalet. Försäkrings- bolaget ska upplysa om försäkringsvillkorens innehåll och bland annat särskilt framhålla utfallande försäkringsbelopp, de huvud- sakliga principerna för hur beloppet beräknas och villkor som utgör en oväntad och väsentlig begränsning av försäkringsskyddet.
Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas ska försäkringbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som är av betydelse för denne att känna till. Försäkringsbolaget ska på försäkringstagarens begäran också i övrigt lämna information om premien och andra villkor för försäkringen. När ett försäkringsfall har inträffat, ska försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren och andra som har anspråk mot bolaget om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Bolaget ska på ett ändamålsenligt sätt kontrollera om det inträffar dödsfall som utgör försäkringsfall. Om bolaget får kännedom om ett sådant försäkringsfall ska bolaget genast underrätta dödsboet och kända förmånstagare.
I 20 kap. försäkringsavtalslagen behandlas de kollektivavtalade personförsäkringarna. Informationsskyldigheten för dessa försäk- ringar är uppdelad mellan det försäkringsbolag, som har fått uppdrag att meddela försäkringen, och arbetsmarknadsparterna. Parterna kan dock avtala om att lagens bestämmelser om information inte ska tillämpas.
När en överenskommelse, som medför skyldighet för en arbetsgivare att teckna en kollektivavtalsgrundad personförsäkring, har ingåtts ska försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit kollektivavtalet på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och arbetstagare som berörs av överenskommelsen. Informationen ska avse arbetsgivarens skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och omfattningen av den.
När försäkring har meddelats ska försäkringsbolaget snarast skicka försäkringsbesked till arbetstagaren. Beskedet ska innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga begränsningar av för- säkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats eller förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär en begräns- ning av försäkringsskyddet eller en väsentlig ändring av försäkringen. Under försäkringstiden ska försäkringsbolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare, arbetstagare och andra som omfattas av försäkringen om sådana förhållanden rörande denna som är av betydelse för dem att känna till. Försäkringsbolaget har informationsskyldigheten med anled- ning av försäkringsfall.
10.2.4 Försäkringsrörelselagen
Informationsreglerna i försäkringsrörelselagen syftar, på samma sätt som informationsreglerna i försäkringsavtalslagen, till att ge ett skydd till de berörda. Bestämmelserna i lagen utgör dock även villkor för bedrivande av försäkringsverksamhet. En enskild kan åberopa bestämmelserna om information i försäkringsavtalslagen men däremot inte bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. I det senare fallet kan dock Finansinspektionen ingripa mot ett försumligt företag.
Enligt försäkringsrörelselagen ska information till försäkrings- tagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen ska ges den information de behöver. Ett försäkrings- brev ska innehålla uppgifter både om de allmänna försäkrings- villkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som
avses i brevet. I den lydelse av försäkringsrörelselagen som tillämpas från och med 1 januari 2016 särskiljs inte tjänstepensions- försäkring från övrig livförsäkring varför dessa regler är tillämpliga även på försäkringar avseende tjänstepension. I fråga om liv- försäkringsföretag som bedriver verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring enligt äldre bestämmelser, som är tillämpliga under en övergångsperiod, ska informationen innehålla uppgifter om försäkringsföretaget och dess verksamhet samt om de even- tuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna. Motsvarande bestämmelser för utländska tjänstepensionsinstitutet om information finns i lagen (1998:293) om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Enligt försäkringsrörelselagen föreligger inga hinder mot att informationsskyldigheten rent faktiskt fullgörs av annan än försäkringsföretaget. Så sker även i vissa fall genom att valcentraler tillhandahåller informationen. Ytterst är det dock alltid försäkrings- företaget som ansvarar för att information lämnas.
10.2.5 Tryggandelagen
En pensionsstiftelse, som tryggar utfästelse om pension till minst
100 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, ska enligt 10 d § tryggandelagen ge dessa den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet. En arbetsgivare ska enligt samma paragraf ge den information som behövs om pensionerna. Även information om de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna ska lämnas. I förarbetena17 till lagens bestämmelse om information anges att den information som avses, utöver uppgifter om pensionsförmånerna och innehållet i överenskommelserna, är dels uppgifter om stiftelsens verksamhetsvillkor såsom stadgar och placeringsriktlinjer, dels uppgifter om stiftelsens ekonomiska ställning. I förarbetena framhålls att det inte är nödvändigt att den information som ska lämnas faktiskt tillhandahålls av stiftelsen. Det är dock alltid stiftelsen som ytterst ansvarar för att informationen lämnas.
17 prop. 2004/05:165 s. 248.
Motsvarande bestämmelser om informationsgivning för utländska tjänstepensionsinstitutet finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
10.2.6 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om information som gäller försäkring och tjänstepension (FFFS 2011:39), gäller information som ska lämnas enligt försäkringsrörelselagen, tryggandelagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Samtliga som omfattas av föreskrifterna ska till försäkringstagaren och ersättningsberättigade lämna uppgift om sitt namn, associations- form och adress. För en pensionsstiftelse och ett utländskt tjänstepensionsinstitut gäller föreskrifterna i övrigt i begränsad omfattning. Dessa ska i huvudsak lämna information om stiftelsen eller institutet och dess verksamhet och uppgifter om placerings- riktlinjerna.
Föreskrifterna gäller såväl individuella som kollektivavtals- grundade försäkringar. För kollektivavtalsgrundade försäkringar, som följer en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, får avtalsparterna avtala om vilken information som ska lämnas, hur den ska lämnas och av vem. För andra kollektivavtalsgrundade försäkringar eller grupp- försäkringar får försäkringsföretagen avtala med kollektivavtals- parterna, eller andra som kan anses företräda försäkringstagarna, om vilken information som ska lämnas samt hur och av vem den ska lämnas.
Enligt de allmänna råden bör informationen utformas så att den underlättar de beslut som den som avser att teckna en försäkring, eller en försäkringstagare, kan behöva fatta. Det bör vara enkelt att överblicka försäkringens viktigaste egenskaper och begränsningar. Med undantag för information om kollektiv konsolidering bör informationen lämnas i en handling eller i någon annan läsbar eller varaktig form som är tillgänglig för mottagaren. För pensions- försäkring och kapitalförsäkring med sparande bör det tydligt framgå i vilken utsträckning nivån är garanterad på pensionsbelopp respektive försäkringsbelopp och eventuellt efterlevandeskydd.
Föreskrifterna innehåller bestämmelser om information innan en försäkring meddelas, under försäkringstiden och under utbetalningstiden. Enligt dessa ska ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare bland annat lämna information om företaget/försäkringsgivaren och om klagomålshanteringen. Före- skrifterna innehåller bestämmelser om särskild information om livförsäkring och tjänstepension. Enligt dessa ska ett livförsäkrings- företags information om liv- och tjänstepensionsförsäkring innehålla uppgift om kollektiv konsolidering. Ett försäkrings- företag eller en utländsk försäkringsgivare ska avseende tjänste- pension årligen lämna information om aktuella pensionsförmåner, riskskydd och efterlevandeskydd till ersättningsberättigade. Ett livförsäkringsföretags information om liv- och tjänstepensions- försäkring ska även innehålla följande uppgifter.
Innan en försäkring meddelas ska försäkringsföretaget18 informera om försäkringsavtalet. Informationen ska bland annat innehålla uppgift om, i förekommande fall, hur försäkringen kan återköpas eller ändras till fribrev, och principerna för hur försäkringens värde i sådana fall bestäms. Försäkringsföretaget ska vidare informera om premiebetalning, uttag av avgifter och disposition av överskott samt ekonomiska uppgifter om företaget.
Ett försäkringsföretag ska under försäkringsavtalets löptid och fram till utbetalningen informera försäkringstagare och ersättnings- berättigade om ändringar som är av väsentlig betydelse för tillämpningen av avtalet. Försäkringsföretaget ska årligen informera om inbetalda premier och uttagna avgifter för den gångna perioden. Under utbetalningstiden ska företaget informera om ändringar i avtalet som är av väsentlig betydelse. Företaget ska årligen lämna uppgifter för den aktuella perioden om bland annat försäkrings- belopp, avkastning och om ersättningen kommer att upphöra inom de närmaste tolv månaderna.
Försäkringsföretag som bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska lämna viss kompletterande information.19 Ersättningsberättigade ska bland annat få information om ändringar av aktuell pensionsplan, om de förmåner
18 Med försäkringsföretag avses här även utländska försäkringsgivare som bedriver livförsäkringsrörelse i Sverige från en generalagentur eller filial här i landet.
19 Detta gäller även för livförsäkringsföretag som bedriver verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring enligt övergångregleringen i försäkringsrörelselagen.