BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

III

(Andra akter)

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 260/15/KOL av den 30 juni 2015

om påstått statligt stöd som beviljats Síminn för utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (Island) [2016/2101]

Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) har antagit detta beslut

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 61.3 c och protokoll 26,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artikel 24,

med beaktande av protokoll 3 till övervakningsavtalet (nedan kallat protokoll 3), särskilt artikel 7.3 i del II,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1) och med beaktande av deras synpunkter, och

av följande skäl:

I. SAKUPPGIFTER

1. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 2 februari 2011 (2) ingav Og fjarskipti ehf. (nedan kallat Vodafone eller klaganden) ett klagomål till myndigheten om påstått olagligt statligt stöd som beviljats Síminn för utbyggnad av bredbandsnät på den isländska landsbygden.

(2) Efter att ha mottagit alla relevanta upplysningar från de isländska myndigheterna och även utförlig information från klaganden och berörda parter (3), beslutade myndigheten genom beslut 302/13/KOL av den 10 juli 2013 att inleda det formella granskningsförfarandet angående eventuellt statligt stöd som beviljats Síminn för utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (nedan kallat beslut nr 302/13/KOL eller beslutet om att inleda förfarandet).

(1) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 302/13/KOL av den 10 juli 2013 om att inleda det formella granskningsförfarandet angående eventuellt statligt stöd som beviljats Síminn för utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (EUT C 347, 28.11.2013,

s. 11 och EES-supplement nr 66, 28.11.2013, s. 8). Finns på internet: xxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxxxxxxxxx/Xxxxx-xxx- siminn.pdf.

(2) Dokument nr 585458.

(3) Hänvisning görs till skrivelser från de isländska myndigheterna av den 28 april 2011 (dokument nr 596157), den 17 maj 2011 (dokument nr 598419), den 22 juni 2011 (dokument nr 601861) och den 11 mars 2013 (dokument nr 665601), skrivelser från klaganden av den 23 maj 2012 (dokument nr 657203) och den 10 maj 2013 (dokument nr 672303) samt e-postbrev från en berörd part av den 2 oktober 2011 (dokument nr 614576) och den 19 november 2011 (dokument nr 615746 och 615747).

(3) Genom en skrivelse av den 15 oktober 2013 (4) inkom de isländska myndigheterna med synpunkter på myndighetens beslut om att inleda förfarandet. Myndigheten mottog även synpunkter från en berörd part (Hringiðan ehf.) genom en skrivelse av den 18 juli 2013 (5).

(4) Den 28 november 2013 offentliggjordes beslut nr 302/13/KOL i Europeiska unionens offentliga tidning och i EES- supplementet. Berörda parter fick en månad på sig att lämna synpunkter på myndighetens beslut om att inleda förfarandet.

(5) Genom en skrivelse av den 18 december 2013 (6) mottog myndigheten synpunkter och dokument från Nova ehf., en berörd part. Genom en skrivelse av den 20 december 2013 (7) mottog myndigheten synpunkter och kompletterande dokument från Síminn. Xxxxxx lämnade också in ett sakkunnigutlåtande av den 24 september 2013, som företaget hade beställt från analysis Xxxxx, en konsultbyrå specialiserad på telekom och medier (nedan kallat AM-utlåtandet) (8). Genom en skrivelse av den 23 december 2013 (9) mottog myndigheten dessutom synpunkter och ytterligare dokument från klaganden.

(6) Den 8 januari 2014 översände myndigheten i enlighet med artikel 6.2 i del II till protokoll 3 de synpunkter som mottagits till de isländska myndigheterna och uppmanade dem att inkomma med sina kommentarer (10). De isländska myndigheterna inkom med sina synpunkter och kommentarer genom en skrivelse av den 28 februari 2014 (11).

(7) Efter att ha bedömt de inlämnade upplysningarna, utlåtandena och synpunkterna begärde myndigheten genom en skrivelse av den 2 september 2014 (12) kompletterande upplysningar och klargöranden från de isländska myndigheterna. De isländska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 17 oktober 2014 (13), och lämnade de begärda upplysningarna till myndigheten.

(8) Slutligen deltog myndigheten på Síminns begäran i ett möte i Bryssel den 20 november 2014 med Síminns tekniska sakkunniga och externa advokater.

2. BESKRIVNING aV ÅTGÄRDEN

2.1 Bakgrund

2.1.1 Telekommunikationsfondens roll

(9) Telekommunikationsfonden (nedan kallad fonden) inrättades genom lag nr 132/2005. Fondens roll enligt stadgarna är att främja utvecklingen inom telekommunikationsområdet på Island enligt beskrivningen i den officiella telekommunikationsstrategin (nedan kallad strategin), som godkänts av det isländska parlamentet alltinget (14). I artikel 2 i lagen anges att fonden inrättas för att övervaka fördelningen av medel till projekt som rör utbyggnad av infrastruktur för elektronisk kommunikation i syfte att öka samhällets säkerhet och konkurrenskraft på området för elektroniska kommunikationer samt andra projekt som ingår i strategin, under förutsättning att sådana projekt inte genomförs på marknadsvillkor.

(10) Fonden finansieras genom ett lagstadgat bidrag från den isländska statskassan. Fonden förvaltas av inrikesmi­ nisteriet, som utser fondens styrelsemedlemmar för en femårsperiod.

(11) Fonden har arbetet med de fyra huvudprioriteringar som fastställs i strategin, varav utbyggnaden av bredbands­ tjänster var den sista som genomfördes. Enligt de isländska myndigheterna användes ett öppet anbudsförfarande för samtliga projekt.

(4) Dokument nr 687314.

(5) Dokument nr 679306.

(6) Dokument nr 694292.

(7) Dokument nr 694234.

(8) Dokument nr 694237.

(9) Dokument nr 694646.

(10) Dokument nr 694762.

(11) Dokument nr 701089.

(12) Dokument nr 720418.

(13) Dokument nr 729141.

(14) Se lag nr 132/2005 av den 20 december 2005 om telekommunikationsfonden.

2.1.2 Kartläggning- och täckningsanalys

(12) I början av 2007 anlitade fonden en avdelning till jordbruksföreningen för att kontrollera folkräkningen i landsbygdsområden, särskilt de mest glesbefolkade landsbygdsområdena (15). Detta resulterade i en omfattande och aktuell förteckning över byggnader som eventuellt kunde ingå i projektet för utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (se närmare beskrivning i skäl 16).

(13) I februari 2007 bad fonden om information från bredbandsleverantörer om deras dåvarande marknadsområden (16), som ett första steg för att kartlägga den nuvarande och framtida bredbandstäckningen. Syftet med detta arbete var att identifiera marknadsmisslyckanden genom att skilja mellan ”grå”, ”svarta” och ”vita” områden i yttersta randområden på Island (17). I en offentlig annons som publicerades i dagstidningen Morgunblaðið bad fonden om information om alla befintliga områden med täckning av bredbandstjänster (dvs. områden som hade en ständigt tillgänglig internetanslutning (inte uppringbar) på minst 512 kb/s till ett skäligt fast månadspris) samt planerade områden (utan täckning) som skulle få bredband till juni 2008.

(14) Fonden fick information om marknadsområden i olika former från flera bredbandsleverantörer och privatpersoner (18). När täckningsområdena var fastställda var nästa steg att anvisa GPS-koordinater för samtliga hushåll utanför kända områden med aDSL-täckning. Den resulterande flerskiktskartan över bostäder utanför alla nuvarande och planerade (totalt antal) områden med bredbandstäckning skickades till de deltagande bredbandsle­ verantörerna för en ytterligare detaljerad granskning. Tjänsteleverantörerna jämförde kartan med sina kunddatabaser, vilket ledde till att kartan uppdaterades avsevärt. När detta arbete hade avslutats skickade fonden en förteckning över byggnader utanför täckningsområdena samt en utskrift av den uppdaterade kartan över bredbandstäckning till var och en av Islands 78 kommuner. Varje kommun granskade sedan de ”vita” områdena på kartan för att hitta saknade byggnader eller byggnader som inte var kvalificerade för projektet. För att en byggnad skulle vara kvalificerad måste den vara en officiell stadigvarande åretruntbostad och/eller arbetsplats för minst en person.

(15) Fondens kartläggning och täckningsanalys gav en exakt förteckning över de byggnader som skulle ingå i projektet. Från början omfattade projektet 1 118 ”vita” byggnader, som identifierades individuellt av sina GPS- koordinater.

2.1.3 Anbudsförfarande och val av vinnande anbudsgivare

(16) I februari 2008 offentliggjorde det statliga handelscentrumet Ríkiskaup för fondens räkning en anbudsinfordran för projektet ”Háhraðanettengingar til allra landsmanna”. Projektet bestod i utbyggnad av bredbandstjänster i landsbygdsområden där de isländska myndigheterna hade identifierat ett marknadsmisslyckande, och därför bedömde det som osannolikt att privata operatörer skulle bygga ut tjänster på marknadsvillkor. Projektet omfattade de 1 118 ”vita” byggnader som fonden kartlagt i sin undersökning (19).

(17) Efter offentliggörandet av anbudsförfarandet inledde Ríkiskaup flera diskussioner med intresserade anbudsgivare, vilket ledde till att tidsfristen för att lämna in anbud förlängdes till den 4 september 2008. Ríkiskaup mottog fem anbud, som varierade i pris och föreslagna tekniska lösningar. Xxxxxx lämnade in två anbud: det anbud som hade det lägsta priset till ett belopp av 379 miljoner isländska kronor, och det anbud som hade det högsta priset (för den högsta erbjudna genomsnittliga nedladdningshastigheten) till ett belopp av 5 miljarder isländska kronor.

(15) Kontrollen gjordes genom jämförelser mellan officiella lagliga bosättningsuppgifter och uppgifter från kommunerna och jordbruksfö­ reningens egna databaser över jordbrukare och genom att tillfråga lokalbefolkning med aktuell kunskap, och i vissa fall till och med genom att kontakta vissa adresser eller även grannar i tveksamma fall.

(16) Även kallade ”tjänsteleverantörer” eller ”internetleverantörer”, som används omväxlande i detta beslut.

(17) Svarta områden är områden där det finns eller inom en nära framtid kommer att finnas minst två grundläggande bredbandsnät med olika operatörer och bredbandstjänster tillhandahålls på konkurrensmässiga villkor. Grå områden är områden där det finns en nätoperatör och det är osannolikt att ett ytterligare nät kommer att utvecklas inom en nära framtid. Vita områden är områden där det finns inte finns bredbandsinfrastruktur och det är osannolikt att sådan infrastruktur kommer att utvecklas inom en nära framtid. Mer uppgifter ges i myndighetens riktlinjer för snabb utveckling av bredbandsnät, som finns på internet på xxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx- guidelines/Part-IV—application-of-state-aid-rules-in-relation-to-rapid-deployment-of-broadband-networks.pdf, och skälen 159–164.

(18) Fonden tillhandahöll kostnadsfri teknisk hjälp till alla tjänsteleverantörer som inte hade teknisk kapacitet att skapa exakta shape-filer

som kunde användas i aRCGis-GIS-tillämpningar.

(19) Dokument nr 665605.

(18) Enligt anbudsbeskrivningen var syftet med de använda tilldelningskriterierna att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Följande fyra tilldelningskriterier användes: i) totalt pris (50 %), ii) utbyggnadshastighet (15 %), iii) nedladdningshastighet (25 %) och iv) 2G GSM (valfritt) (10 %) (20). Ríkiskaup mottog fem giltiga anbud (och ett ogiltigt anbud från Hringiðan ehf., som inte kunde lämna en giltig bankgaranti) till den 4 september 2008. De mottagna giltiga anbuden var utformade enligt följande (21):

anbudsgivare, anbud – 14121	ISK	Projekttid	Genomsnittl. Mb/s	GSM
	Totalt pris (kr)	Månader	Nedladdnings­ hastighet	Valfritt	Poäng
Síminn hf.	379 000 000	12	6,0	Ja	95
Nordisk Mobile Island ehf	000 000 000	12	3,0	Ja	i.u.
Vodafone	1 858 339 001	15	6,2	Ja	52
Vodafone	2 000 000 000	17	6,5	Ja	49
Síminn hf.	5 000 000 000	22	12,0	Ja	39

(19) Eftersom det första anbudet från Síminn fick flest poäng (95) enligt de ovannämnda kriterierna inledde Ríkiskaup förhandlingar med Xxxxxx (22). Ríkiskaup begärde även att Síminn skulle delta i flera förberedande möten, eftersom detta är standardförfarandet efter inledandet av ett anbudsförfarande.

2.1.4 Utökning av utbyggnadsområdet

(20) I början av december 2008 mottog Islands post- och teleförvaltning, Póst- og fjarskiptastofnun, en begäran från tjänsteleverantören Wireless Broadband Systems (nedan kallad WBS), om att avregistreras som telekommunika­ tionsleverantör på Island. WBS hade tidigare deltagit i fondens kartläggning och täckningsanalys och hade informerat Ríkiskaup om sina täckningsplaner under perioden fram till Ríkiskaups anbudsinfordran. WBS utträde från marknaden och det påföljande tillbakadragandet av dess täckningsplan medförde betydande förändringar av förteckningen över byggnader som varken hade eller skulle få bredbandstäckning på marknadsvillkor inom en nära framtid. När tjänsteleverantörens planerade täckningsområde räknades bort från den totala kumulativa täckningskartan framkom ytterligare 670 ”vita” byggnader, spridda runt landet. Fonden tog med dessa byggnader i den nya telekommunikationspolicyn.

(21) Fonden begärde information från Ríkiskaup om huruvida det var möjligt att utöka projektets omfattning som ett led i det pågående anbudsförfarandet. Enligt de isländska myndigheterna svarade Ríkiskaup den 7 januari 2009 och förklarade att en viss utökning kunde ingå i anbudsförfarandet och att detta överensstämde med reglerna för offentlig upphandling.

(22) För att fastställa att befintliga eller nya leverantörer inte hade för avsikt att utöka sina täckningsområden genom att ta med några av de ytterligare 670 ”vita” byggnaderna begärde fonden att Ríkiskaup skulle utlysa ett nytt anbudsförfarande för planer för att erbjuda tjänster för dessa 670 byggnader. Den 23 januari 2009 offentliggjorde Ríkiskaup ett meddelande i dagstidningen Morgunblaðið för att inhämta information från marknadsaktörerna om

(20) Tillhandahållande av telefonitjänster var valfritt för anbudsgivarna för byggnader som inte skulle motta denna tjänst på marknadsvillkor och endast kunde motta 2G GSM-telefonitjänster. 2G avser andra generationens mobilteknik, medan GSM (Global System for Mobile Communications) avser den teknik som 2G baseras på.

(21) Se de isländska myndigheternas skrivelse till myndigheten av den 22 juni 2011 (dokument nr 601861).

(22) Ibid.

utbyggnadsplaner för bredbandstjänster inom ytterligare områden som tidigare inte hade ingått i anbudsför­ farandet (23). Enligt de isländska myndigheterna överensstämde detta med den metod som Ríkiskaup tidigare hade använt vid sin första begäran om att inkomma med information om täckningsområden. Eftersom begäran om information gjordes via en annons riktades den inte bara till de tjänsteleverantörer som tidigare hade lämnat in anbud, utan var avsedd att nå ut till samtliga tjänsteleverantörer.

(23) Ríkiskaup mottog inga kompletterande eller nya planer för täckningen av de 670 byggnader som identifierats. Ríkiskaup beslutade därefter att låta dessa ytterligare byggnader omfattas av projektet. Det var därför nödvändigt att se över det avtal som höll på att förhandlas fram med Síminn för att inbegripa de ytterligare byggnaderna.

2.2 Avtalet mellan telekommunikationsfonden och Síminn

2.2.1 Allmänt

(24) Den 25 februari 2009 ingick fonden (köparen) och Síminn (säljaren) ett avtal om utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (nedan kallat avtalet). Enligt avtalet skulle säljaren bygga ut höghastighetsnät och bredbandstjänster i områden som tidigare inte haft tillgång till sådana tjänster. Nätet och tjänsten skulle omfatta alla hushåll där minst en person var registrerad som åretruntboende samt företag som bedrev verksamhet året runt. avtalet omfattade sammanlagt 1 788 byggnader: de 1 118 byggnader som ursprungligen angavs i anbudsun­ derlaget plus de ytterligare 670 byggnader som lagts till under förhandlingarnas gång. Enligt avtalet skulle säljaren bli ägare till nätet när utbyggnaden slutförts.

2.2.2 Avtalsperiod och avtalsbelopp

(25) Enligt artikel 4 i avtalet löpte avtalsperioden från dagen för undertecknandet och fram till den 1 mars 2014. Om båda parterna var eniga kunde avtalsperioden förlängas med upp till två år. Enligt artikel 10 i avtalet inleddes dock byggandet av nätet formellt den 1 mars 2009 och pågick fram till den 1 mars 2011. Fonden tillät en förlängd utbyggnadsperiod (18 månader) på grund av projektets ökade omfattning. Fonden samtyckte till detta på villkor att utbyggnaden av minst 1 118 byggnader skulle avslutas under de första 12 månaderna enligt anbudet från Síminn.

(26) Köparen skulle betala ett belopp på totalt 606 128 801 isländska kronor för utbyggnaden av nätet och tjänsten. Priset för de ytterligare 670 byggnader som tillkommit överenskoms enligt det enhetspris som ursprungligen erbjudits av Síminn, multiplicerat med antalet nya byggnader. Betalningen till Síminn ökade därför från 379 miljoner isländska kronor till 606 miljoner isländska kronor. Köparen skulle betala 70 % av det totala beloppet till säljaren när avtalet undertecknades, ytterligare 20 % när nätet hade tagits i drift och de återstående 10 % efter en försöksperiod på tre månader (24).

(27) Betalningarna indexerades på grundval av växelkursen mot en utländsk valuta i stället för konsumentprisindexet, som först var tanken. Valet av indexering berodde enligt de isländska myndigheterna på de ovanliga ekonomiska förhållandena och den rådande osäkerheten till följd av finanskrisen (25). Den utländska valuta som användes var den danska kronan (DKK) till värdet den 3 september 2008 (1 DKK = 16,513 ISK).

(23) Enligt de isländska myndigheterna beaktades även bestämmelserna i lag nr 84/2007 när meddelandet publicerades, för att säkerställa lika behandling av företagen under upphandlingen. Lagen införlivar den rättsakt som nämns i punkt 2 i bilaga XVI till EES-avtalet, dvs. Euroropaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114) (nedan kallat upphandlingsdirektivet eller direktiv 2004/18/EG) som införlivas i EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 68/2006 av den 2 juni 2006 om ändring av bilaga XVI (Offentlig upphandling) till EES-avtalet (EUT L 245, 7.9.2006, s. 22, och EES-supplement nr 44, 7.9.2006, s. 18). Ríkiskaup annonserar ut alla sina projekt/upphandlingar i denna del av den berörda dagstidningen.

(24) Se artikel 16 i avtalet.

(25) Dokument nr 687314.

2.2.3 Tekniska krav

(28) Enligt artikel 2.1 i anbudsbeskrivningen var projektet teknikneutralt, och det fanns inga särskilda anvisningar om hur nätet skulle byggas eller vilken teknisk lösning som skulle användas (26).

(29) Förutom att tillhandahålla höghastighetsinternet till byggnaderna uppmuntrades anbudsgivarna också att tillhandahålla mobiltelefonitjänster (2G GSM) (27). Denna tjänst skulle uppfylla de kriterier som angavs i Póst- og fjarskiptastofnuns telekommunikationsplan (i. fjarskiptaáætlun) för perioden 2005–2010, som omfattade taltelefoni, roamingmöjligheter och tillhandahållande av användarutrustning till förmånliga priser. Tillhanda­ hållandet av mobila 2G GSM-tjänster utgjorde 10 % av anbudskriterierna.

(30) Den tekniska lösning som erbjöds av Síminn baserades på fyra olika tekniker: aDSL (28), UMTS (29), wi-fi (30) och satellit. När nätet var färdigbyggt visade det sig att 55 % av byggnaderna var anslutna via UMTS (3G, fast trådlöst), 41 % via aDSL och 4 % via satellit/wi-fi.

2.2.4 Tillträdeskrav

(31) Enligt artikel 2.2.13 i bilaga I till avtalet skulle nätet byggas för att möjliggöra tillträde för andra internetleve­ rantörer i grossistledet. Dessa internetleverantörer skulle på begäran kunna köpa grundtjänsten från Síminn till grossistpriser och skulle tillåtas leverera tjänster över nätet till sina slutkunder. Tillträde skulle beviljas enligt en praktisk lösning (t.ex. via tillträde till Broadband Remote access Server, nedan kallat BRAS). alla internetleve­ rantörer skulle beviljas samma tjänster och lika tillträde till nätet, oavsett sin anknytning till säljaren.

(32) Tillträdeskraven förklaras närmare i bilaga II till avtalet, med titeln ”Frågor och svar 1–22 under anbudsperioden, nya ortförteckningar, klargöranden av anbudsunderlaget samt protokoll från presentationen av anbudsför­ farandet”. För tillträde i grossistledet anges fyra alternativ. De är utformade enligt följande (31):

alternativ 1: Säljaren (Síminn) anlägger en xDSL-anslutning för användarna och levererar bitström till köparna bakom DSLaM-utrustningen. Köparna (internetleverantörerna) sköter stamlinjeanslutningen från DSLaM via aTM och/eller ip-nätet till nättjänstcentralen. På så sätt får köparna större kontroll över kvaliteten på de tjänster de säljer, men det kräver en betydande investering från deras sida.

alternativ 2: Säljaren tillhandahåller en xDSL-anslutning från ett aTM-/ip-nät över en stamlinjeanslutning från DSLaM. I detta fall kan köparen endast i begränsad utsträckning kontrollera kvaliteten på aTM- nätet. Köparen driver sin egen BRaS och kan därför kontrollera utrustningens tekniska variabler och registrera information om användarna.

alternativ 3: I detta fall levereras bitström till köparna via ett ip-nät som drivs av säljaren, som även driver DSLaM och ansvarar för tjänstens kvalitet. Det är tänkbart att köparna kan förhandla fram olika kvalitetsvillkor för sina kunder.

(26) Beskrivningen av de tekniska kraven för projektet finns i anbudsbeskrivningen, som är märkt som bilaga I till avtalet. Bilagorna ingår i avtalet och är bindande för parterna.

(27) Se artikel 1.2.3.1 i bilaga I till avtalet och fotnot 20 i detta beslut.

(28) aDSL står för asymmetrisk digital abonnentanslutning (asymmetric Digital Subscriber Line). Tekniken digital abonnentanslutning (DSL) använder traditionella (fasta) telefoninät med kopparledningar för digitala bredbandssignaler.

(29) UMTS står för universellt mobilt telekommunikationssystem, som avser tredje generationens (3G) mobilteknik. UMTS levererar högre

kapacitet för data-/bredbandstjänster än andra generationens (2G) mobilteknik. 3G kan användas för tillämpningar som mobiltelefoni, sms och mobila internetanslutningstjänster samt fast trådlös internetanslutning.

(30) Wi-fi avser användningen av lokala radiolänkar för överföring av telefoni- och datakommunikation till hushåll eller företagslokaler.

(31) Hämtade från den engelska versionen av Póst- og fjarskiptastofnuns marknadsanalys nr 12, finns på internet: xxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxx/ files/Market%2012%20-%20annex%20a%20‑%20analysis%20of%20market.Public.pdf.

alternativ 4: Detta är ett typiskt exempel på återförsäljning av internetabonnemang. Säljaren säljer samma internetanslutning till köparen som till sina egna slutkunder. Köparen driver inte någon del av nätet och ansvarar endast för att sälja tjänsten oförändrad. Köparen har dock alternativet att fakturera sina kunder samtidigt för alla tjänster som tillhandahålls via höghastighetsnätet.

(33) Enligt bilaga II till avtalet står det Síminn fritt att erbjuda alternativen 1–4, men företaget är skyldigt att minst erbjuda alternativ 3 i alla fall där aDSL-teknik används i projektet (32). Det anges dessutom uttryckligen att Síminn måste följa Póst- og fjarskiptastofnuns beslut och regler i detta avseende (33).

(34) Om UMTS-teknik används i projektet är Síminn endast skyldigt att följa alternativ 4 (34). Enligt detta alternativ ska Síminn alltid tillhandahålla och installera användarutrustning, oavsett vem återförsäljaren är. Síminn är också skyldigt att driva kund- och underhållstjänster. Enligt de isländska myndigheterna är det huvudsakliga skälet till detta arrangemang att Síminn hävdar att man måste ha fullständig tillgång till och kontroll över UMTS-nätet från början till slut, inklusive all användarutrustning, för att kunna garantera att kvaliteten och servicenivån lever upp till anbudsunderlaget. Omvänt tillät fonden att fritt tillträde skulle undantas för satellit- och wi-fi-anslutningar, eftersom att det skulle vara mycket svårt och dessutom opraktiskt att genomföra ett sådant tillträde (35).

(35) Bilaga 10 till avtalet innehåller standardiserade återförsäljningsavtal (endursölusamningar) mellan Síminn

och internetleverantörer för återförsäljning av UMTS-höghastighetstjänster och aDSL-tjänster. För alternativ

4 innehåller dessa standardavtal standardminimirabatter baserat på hastighet, enligt följande (36):

UMTS 1 Mb/s = 10 %

UMTS 2 Mb/s = 7,5 % UMTS > 2 Mb/s = 5 %

(36) För aDSL gäller följande minimirabatter för tillträde enligt alternativ 4:

aDSL 1 000 = 5 %

aDSL 2 000 = 5 %

aDSL 4 000/8 000 = 7,5 %

aDSL 6 000/12 000 = 10 %

När det gäller tillträde till aDSL i grossistledet skulle återförsäljarna/leverantörerna enligt alternativen 1–3 få en rabatt på minst 35 % på Síminns återförsäljarpris. Enligt de isländska myndigheterna fastställdes denna rabatt enligt Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 8/2008 av den 18 april 2008 (37).

(37) Enligt en not från fonden av den 14 augusti 2009 (38) om organiseringen av tillträdesalternativ i avtalet, är tillträde i återförsäljarledet endast möjligt för UMTS-anslutningar. Sådana anslutningar har inte fler infrastruktur­ baserade alternativ för tillträde i grossistledet. Enligt fonden gäller de ovannämnda rabatterna därför om en annan internetleverantör vill ha tillträde i återförsäljarledet till Síminns nät.

(32) Detta utgör 41 % av hela projektet.

(33) I bilaga II till avtalet hänvisas till Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 8/2008 av den 18 april 2008 om fastställande av företag med betydande marknadsinflytande samt införande av skyldigheter på marknaden för bredbandsanslutning i grossistledet (marknad 12) (se även fotnot 123). Enligt Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 26/2007 ansågs Míla, ett företag med anknytning till Síminn, ha ett betydande marknadsinflytande på marknaden för tillträde i grossistledet (inklusive delat tillträde) till konventionella abonnentledningar av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar för att tillhandahålla bredbands- och telefonitjänster. Míla omfattas således av en rad skyldigheter avseende tillträde i grossistledet, t.ex. att tillgodose rimliga begäran om tillträde i grossistledet till konventionella abonnentledningar av metall, inklusive kopparledningar samt relaterade tjänster. På grund av ekonomin i att tillhandahålla bredbands­ tjänster via tillträde till accessnät i avlägsna landsbygdsområden är det dock knappast sannolikt att någon verklig efterfrågan kommer att uppstå för återförsäljning av denna typ av accesstjänster.

(34) Detta utgör 55 % av hela projektet.

(35) Detta utgör 4 % av hela projektet.

(36) Detta är rabatter som dras av från Síminns återförsäljarpris.

(37) Finns på internet: xxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxx/Xxxxx/xxx.-xx-xxxxxxxxx/xxxxxxxxxx-XXX/xxx_xx.0_0000_X%0000.xxx.

(38) Dokument nr 615746.

(38) En mer detaljerad beskrivning av åtgärden återfinns i myndighetens beslut nr 302/13/KOL (39).

3. SKÄL FÖR aTT INLEDa DET FORMELLa GRaNSKNINGSFÖRFaRaNDET

(39) I beslut nr 302/13/KOL bedömde myndigheten preliminärt om avtalet mellan Telekommunikationsfonden och Síminn om utbyggnad av bredbandsnät på den isländska landsbygden kunde utgöra statligt stöd, och om så var fallet, om det statliga stödet kunde anses förenligt med EES-avtalets funktion.

(40) Enligt de isländska myndigheterna utgjorde åtgärden inte statligt stöd eftersom villkoren i artikel 61.1 i EES- avtalet inte var uppfyllda. De ansåg dessutom att bidraget kunde betecknas som finansiering av allmännyttiga tjänster och att kriterierna i ”altmarktestet” var uppfyllda. Om övervakningsmyndigheten skulle anse att åtgärden utgör statligt stöd framhöll de isländska myndigheterna att detta stöd skulle kunna betraktas som förenligt med artikel 61.3 c i EES-avtalet med tanke på åtgärdens syften, som bland annat är att öka allmänhetens tillgång till bredband i stödområden.

(41) Myndigheten ansåg emellertid preliminärt att avtalet mellan fonden och Síminn omfattade statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Följande aspekter framhölls i beslut nr 302/13/KOL:

i) Myndigheten konstaterade att fonden har inrättats genom lag och ägs av den isländska staten, som tilldelar den medel genom den årliga statliga budgeten, vilket innebär att åtgärden förefaller finansieras genom statliga medel. Vidare är Síminn Islands största aktör på telekommunikationsområdet. allt stöd som omfattas av avtalet har således gått till ett företag.

ii) Myndigheten fann dessutom att den offentliga finansieringen av projektet hade gett Síminn en ekonomisk förmån som normalt skulle täckas av företagets budget. Ett konkurrensutsatt anbudsförfarande leder vanligtvis till att det krävs mindre ekonomiskt stöd, men det kan diskuteras huruvida ersättningen för de ytterligare byggnaderna fastställdes genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande eller om det beslutades efter det att Síminns anbud valts. Därför visade myndighetens preliminära bedömning att en ekonomisk förmån inte kunde uteslutas.

iii) Eftersom Síminn var den enda mottagaren av de statliga medlen ansåg myndigheten preliminärt att åtgärden föreföll vara selektiv.

iv) Slutligen ansåg myndigheten att statlig inblandning i utbyggnad av infrastruktur för elektroniska kommunika­ tionstjänster stärker den utvalda nätleverantörens ställning i förhållande till konkurrenternas. I allmänhet är marknaderna för elektroniska telekommunikationstjänster öppna för handel och konkurrens mellan operatörer och tjänsteleverantörer i hela EES-området. Därför ansåg myndigheten preliminärt att åtgärden riskerade att snedvrida konkurrensen och påverka handeln inom EES.

(42) Myndigheten konstaterade att stöd till utbyggnad av bredbandsnät i landsbygdsområden med dålig täckning på Island föreföll bidra till väldefinierade mål av allmänt intresse, var ett lämpligt sätt att nå de fastställda målen och gav den utvalda leverantören ett incitament till investeringar. På grund av att avtalet ändrades i så hög grad drog myndigheten emellertid den preliminära slutsatsen att det var möjligt att upphandlingsförfarandet inte var ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande i enlighet med myndighetens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät från 2013 (nedan kallade bredbandsriktlinjerna) (40). Myndigheten var också osäker på om Síminn hade varit skyldigt att tillhandahålla tillräckligt tillträde i

(39) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 302/13/KOL av den 10 juli 2013 om att inleda det formella granskningsförfarandet angående eventuellt statligt stöd som beviljats Síminn för utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden (EUT C 347, 28.11.2013,

s. 11 och EES-supplement nr 66, 28.11.2013, s. 8). Finns på internet: xxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxxxxxxxxx/Xxxxx-xxx- siminn.pdf.

(40) Finns på internet: xxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxxxxxx/Xxxx-XX—application-of-state-aid-rules-in-relation-to-rapid-

deployment-of-broadband-networks.pdf.

grossistledet till både UMTS- och aDSL-delarna av nätet. Om så inte var fallet skulle det innebära ekonomiska och konkurrensmässiga fördelar för Síminns räkning. Åtgärden föreföll därför inte vara förenlig med proportiona­ litetsprincipen och principen om begränsad snedvridning av konkurrensen i avvägningstestet.

(43) Efter sin preliminära bedömning var myndigheten därför tveksam till om finansieringen av utbyggnaden av bred­ bandstjänster på den isländska landsbygden kunde anses vara förenlig med artikel 61.3 c i EES-fördraget.

4. SYNPUNKTER FRÅN DE ISLÄNDSKa MYNDIGHETERNa

4.1 Förekomst av statligt stöd

(44) Som tidigare nämnts inkom de isländska myndigheterna genom en skrivelse av den 15 oktober 2013 (41) med synpunkter på myndighetens beslut om att inleda förfarandet. De isländska myndigheterna anser inte att de betalningar som gjorts till Síminn enligt avtalsvillkoren utgör statligt stöd, eftersom de menar att villkoren i artikel 61.1 i EES-avtalet inte är uppfyllda då myndigheterna agerade enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. De isländska myndigheterna ansåg vidare att betalningarna kan anses utgöra finansiering av en allmännyttig tjänst, att de fyra kumulativa kriterierna i altmarktestet är uppfyllda, och att åtgärden därför inte utgör statligt stöd.

(45) De isländska myndigheterna hävdar att tilldelningen av kontraktet i fråga inte gav Síminn någon ekonomisk fördel som gick längre än marknadsvillkoren. Enligt de isländska myndigheterna har användningen av ett offentligt anbudsförfarande enligt reglerna för offentlig upphandling ansetts vara ett tillräckligt skäl för förutsätta inget stöd ges till den ekonomiska aktör som valdes ut i förfarandet, eftersom ett marknadspris garanteras (42). Ett rättvist marknadspris skapar enligt de isländska myndigheterna en förutsättning för att inget statligt stöd har beviljats Síminn (43).

(46) När det gäller ändringarna i avtalet med Síminn på grund av det utökade utbyggnadsområdet hävdar de isländska myndigheterna att sådana avtalsändringar enligt Europeiska kommissionen inte medför statligt stöd om de allmänna villkoren inte är mer förmånliga för leverantören än villkoren i det ursprungliga avtalet. Även om villkoren skulle anses vara mer förmånliga på grund av ändringen förekommer inte statligt stöd om den upphandlande enheten agerar som privat avtalsslutande part och enligt sina kommersiella intressen. Enligt de isländska myndigheterna var alla som var intresserade av att delta i upphandlingsförfarandet fria att lämna in anbud eftersom anbud från alla berörda parter var tillåtna, vilket även angavs i annonsen. Det faktum att Síminn, som lämnade det lägsta och ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, till slut valdes för att genomföra projektet, kan inte automatiskt innebära att ett visst företag gynnas.

(47) De isländska myndigheterna framhåller dessutom att bredbandstjänster generellt utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (44). De konstaterar vidare att de kontaktade privata operatörer och offentliggjorde en annons för att se om någon marknadsinvesterare var villig att investera i infrastrukturen. Eftersom ingen visade intresse för att tillhandahålla tjänsten drog de isländska myndigheterna slutsatsen att de berörda områdena faktiskt utgjorde ett marknadsmisslyckande och inte skulle få höghastighetsinternetanslutning utan hjälp från fonden. Enligt de isländska myndigheterna bör tillhandahållandet av lämplig bredbandstäckning till dessa landsbygd­ sområden i Island där inga andra operatörer är verksamma eller intresserade av att investera, anses utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eftersom utbyggnaden av bredbandstäckningen till att omfatta de berörda byggnaderna var mycket viktig för såväl de berörda områdena som för samhället i stort.

(48) Enligt de isländska myndigheterna fastställdes tjänstens art och omfattning tydligt i upphandlingsförfarandet och i det avtal som därefter ingicks med Síminn (dvs. att installera en infrastruktur för att ge vissa byggnader tillgång till höghastighetsinternetanslutning). De isländska myndigheterna uppger vidare att Síminn i detta särskilda fall genom att ingå avtalet formellt anförtroddes uppdraget att tillhandahålla tjänsten och fullgöra detta uppdrag.

(41) Dokument nr 687314.

(42) De isländska myndigheterna hänvisar i detta avseende till kommissionens beslut nr 264/2002 om Londons tunnelbana (EGT C 309, 12.12.2002, s. 14), skäl 79, och kommissionens beslut 2013/435/EU av den 2 maj 2013 om det statliga stöd Sa.22843 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för Société Nationale Corse Méditerranée (EUT L 220, 17.8.2013, s. 20).

(43) De hänvisar i detta avseende till kommissionens beslut nr 46/2007 om Welsh Public Sector Network Scheme (EUT C 157, 10.7.2007,

s. 2).

(44) De isländska myndigheterna hänvisar i detta avseende till kommissionens beslut nr 196/2010 om inrättade av en hållbar infrastruktur för att möjliggöra bredbandsinternetanslutning i hela Estland (EstWin-projektet) (EUT C 60, 25.2.2011, s. 3).

(49) De isländska myndigheterna påpekar att ersättningsbeloppen anges i avtalet på grundval av anbudsunderlaget. Den ersättning som skulle utgå till Síminn för fullgörandet av tjänsten fastställs tydligt och klart i avtalet. Den ersättning som fastställs i avtalet har inte ändrats, och det är inte heller möjligt att ändra den till förmån för Síminn.

(50) De isländska myndigheterna framhåller dessutom att det faktiska bidraget är avsevärt lägre än den kostnad som uppskattats av fonden och dess rådgivare, och att inget mer betalas än vad som är nödvändigt för att slutföra projektet. Den faktiska kostnaden för projektet är betydligt lägre än den uppskattade kostnaden för en liknande nätlösning, vilket visar att de isländska myndigheterna vidtog åtgärder för att förhindra överkompensation.

(51) Enligt de isländska myndigheterna utgick diskussionerna efter det att Síminn hade valts direkt från upphandlings­ förfarandet och var således en förlängning av detta. Betalningarna till Síminn görs enligt en förbestämd utbetalningsplan kopplad till projektets framsteg, vilket innebär att möjligheten till överkompensation undviks. Enligt artikel 19 i avtalet lämnade Síminn en bankgaranti från New Kaupþing bank av den 17 februari 2009, som utgör återkravsmekanism för att undvika överkompensation (45). avtalet föreskriver dessutom ett strikt betalnings­ arrangemang enligt projektets framsteg, vilket innebär att utbetalningarna enligt artikel 16 i avtalet i viss grad är beroende av de faktiska framstegen med det system som byggs upp och kundernas mottagande. artikel 11 i avtalet innehåller dessutom en klausul om vite, enligt vilken Síminn ska betala ersättning vid förseningar, och en klausul om underlåtenhet att uppfylla avtalet i artikel 13.

(52) De isländska myndigheterna framhåller att även om myndigheten skulle dra slutsatsen att den utökade omfattningen av och ersättningen för projektet inte helt överensstämmer med reglerna för offentlig upphandling, bör det öppna anbudsförfarandet tillsammans med den utvärdering som gjorts av oberoende rådgivare anses vara ett lämpligt referensvärde för ersättning. Sammantaget bör dessa faktorer åtminstone betraktas som en stark indikation på de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag på marknaden skulle ha ådragit sig. Eftersom ersättningen till Síminn var lägre än det referensvärdet bör det sista kriteriet i altmarktestet anses vara uppfyllt. De isländska myndigheterna vill också upprepa att anbudet från Síminn även med ändringarna inräknade, fortfarande var det absolut mest ekonomiskt fördelaktiga anbudet.

4.2 Det offentliga upphandlingsförfarandet

(53) Enligt de isländska myndigheterna överensstämde upphandlingsförfarandet med EES-reglerna för statligt stöd och gav fullständiga garantier för likabehandling av alla ekonomiska aktörer på marknaden. De isländska myndigheterna konstaterar dessutom att de justeringar som gjordes av projektet under förhandlingarna med Síminn inte medförde någon överträdelse av de grundläggande reglerna för likabehandling och insyn, särskilt med tanke på den inbyggda flexibiliteten när det gällde projektets omfattning.

(54) När det planerade täckningsområdet för WBS räknades bort från den kumulativa täckningskartan framkom 670 ytterligare ”vita” byggnader. När fonden begärde att Ríkiskaup skulle utlysa ett nytt anbudsförfarande för planer för att erbjuda tjänster för dessa 670 byggnader gjordes detta genom en annons och inte genom direkt kontakt enbart med de få tjänsteleverantörer som hade lämnat in anbud. Det var den metod som Ríkiskaup hade använt vid sin första begäran om att inkomma med information om täckningsområden. De isländska myndigheterna framhåller att de bilaterala kontakterna med de parter som hade lämnat in tidigare anbud inte ansågs ha gett resultat.

(55) De hävdar att ändringarna av omfattningen av och ersättningen enligt avtalet var nödvändiga för att inbegripa de ytterligare 670 ”vita” byggnaderna och ersättningen för dem. Priset för de ytterligare byggnaderna var det genomsnittliga enhetspriset i det ursprungliga anbudet från Síminn, som i ett öppet förfarande valdes som det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Ersättningen för de ytterligare byggnaderna bör således betraktas som en utökning av det ursprungliga anbudet, också det på marknadsvillkor. Enligt de isländska myndigheterna visar detta att förfarandet fortsatte snarare än att ett viktigt villkor i avtalet omförhandlades.

(45) Dokument nr 665602.

(56) Som konstaterats tidigare skulle projektet ursprungligen ha omfattat minst 1 119 byggnader. Enligt de isländska myndigheterna är det naturligt att förteckningen ändras under projektperioden för sådana projekt. Som framgår av diagrammet ovan har förteckningen kontinuerligt varierat från 2008 till 2011 (46). Projektet stabiliserades inte förrän 2011, och även då ändrades förteckningen och gör så än i dag. De isländska myndigheterna anser att med tanke på dessa oundvikliga variationer var det enda sättet för att garantera insyn i ersättningen att fastställa ett genomsnittligt enhetspris.

(57) Fonden ansåg också att ett nytt upphandlingsförfarande skulle innebära ett onödigt ekonomiskt besvär för de isländska myndigheterna och att sannolikheten var mycket stor för att det skulle ge samma eller till och med ett sämre resultat, förutom att utbyggnaden av bredbandstjänster skulle försenas i månader eller till och med år. Fonden ansåg snarare att ersättningen för de ytterligare byggnaderna och projektet i sig kunde anses vara mycket fördelaktig för de isländska myndigheterna eftersom den var densamma som i det ursprungliga projektet.

(58) I september 2008 bad fonden sina rådgivare (Mannvit hf.) om en kostnadsberäkning för de byggnader som endast WBS skulle ha betjänat. Enligt denna kostnadsberäkning, daterad den 8 oktober 2008 (47), uppskattas det eventuella budpriset till 410 000 000–820 000 000 isländska kronor för omkring 750 ”WBS-byggnader” (beräkningen justerades senare till 670 identifierade ”vita” byggnader). Detta ger ett genomsnittspris per byggnad på 546 667 isländska kronor (enkelt system) till 1 093 333 isländska kronor (avancerat system).

(59) Mot bakgrund av dessa överväganden enades fonden och Síminn om ett genomsnittspris för de ytterligare 670 byggnaderna genom att använda det genomsnittliga enhetspris som Síminn ursprungligen erbjudit multiplicerat med antalet nya byggnader, dvs. 338 998 isländska kronor per byggnad. Med hänsyn till indexeringen av det överenskomna beloppet uppgår det genomsnittliga enhetspriset för de sammanlagt 1 788 byggnaderna till 470 191 isländska kronor. De isländska myndigheterna anser att detta är ett gynnsamt resultat med tanke på de extrema ekonomiska förhållandena vid den tidpunkten och de kostnader som tidigare beräknats av den oberoende rådgivaren.

(60) Enligt de isländska myndigheterna anser Síminn att man totalt sett inte vann några stordriftsfördelar till följd av utökningen av projektets omfattning. Även om stordriftsfördelar kunde ha vunnits i vissa områden innebar den ofta spridda placeringen av de ”vita” byggnaderna och deras skick att så generellt sett inte var fallet. För den största delen av utökningen var Xxxxxx tvunget att omorganisera stora delar av projektet, även om några av de ytterligare byggnaderna fanns i samma område som byggnaderna i det ursprungliga projektet, dvs. omplacering av sändare och antenner.

(46) Diagrammet har lämnats av de isländska myndigheterna (dokument nr 687314).

(47) Dokument nr 687320.

(61) När det gäller indexeringen av betalningarna, främst till danska kronor och delvis till konsumentpris- och löneindex, hänvisar de isländska myndigheterna till den extrema situation som rådde hösten 2008 och de svårigheter som den isländska ekonomin stod inför. Islands ekonomiska situation förändrades drastiskt under förhandlingarna mellan Síminn och de isländska myndigheterna. Enligt de isländska myndigheterna berodde avtalsbeloppets indexering mot den danska kronan på dessa exceptionella och oförutsägbara händelser, särskilt med tanke på att projektet omfattade ett stort inköp av utrustning i utländsk valuta. Vid den tidpunkten stod det klart att den isländska kronans kursrörelser skulle omintetgöra alla Síminns förhandsvillkor för att ingå avtalet. Enligt information som Síminn lämnat till de isländska myndigheterna avsåg totalt 80 % av avtalsbeloppet inköp av utrustning i danska kronor (48). Mot bakgrund av detta samtyckte de isländska myndigheterna till att indexera priset till den danska kronan till värdet den 3 september 2008.

(62) Efter den starka nedskrivningen av den isländska kronan stod det dessutom klart för de isländska myndigheterna att det inte skulle vara berättigat att ingå avtalet om de inte försäkrade sig om att företaget inte skulle utsättas för starka påfrestningar på grund av den isländska kronans fritt fallande växelkurs, som hade blivit mycket instabil. Det är uppenbart att det inte var rimligt att Síminn tog på sig hela risken till följd av dessa extrema och oförutsedda omständigheter. Vid oförutsedda händelser som i grunden ändrar jämvikten i ett avtal och leder till att en av parterna belastas med en överdrivet stor börda, är det vedertagen praxis i både isländsk och internationell avtalsrätt att den avtalspart som bär en sådan börda kan kräva att avtalet ändras eller till och med dra sig tillbaka från avtalet helt och hållet. De isländska myndigheterna påpekar emellertid att detta inte innebar att hela risken lades på dem, eftersom Síminn också fick ökade kostnader för andra aspekter av projektet som inte var knutna till den danska kronans växelkurs, dvs. arbetskostnader, oljekostnader och kostnader för andra insatsvaror.

(63) Enligt de isländska myndigheterna är deras tillvägagångssätt avseende den utökade omfattningen av projektet i linje med kommissionens beslut om Londons tunnelbana (49), där kommissionen bekräftade att det var relevant att överväga om entreprenörens bud, även med en ändring, fortfarande skulle ha varit det bästa budet. att inleda ett nytt upphandlingsförfarande i sådana fall medför oproportionerligt stora kostnader.

(64) De isländska myndigheterna beslutade följaktligen att hellre ändra avtalet än att inleda ett nytt konkurrensutsatt upphandlingsförfarande och konstaterar att de måste ha stort utrymme för skönsmässiga bedömningar i detta fall, särskilt eftersom avtalet var långvarigt och komplicerat, och även med tanke på Islands ekonomiska situation vid den tidpunkten. För det första anser de isländska myndigheterna att de ändringar som gjordes passade in i det ursprungliga anbudsförfarandet, trots att omständigheterna var oförutsedda. För det andra skulle ett nytt förfarande ha lett till att projektet försenades i månader eller till och med år. För det tredje ansåg de isländska myndigheterna att anbudet var fördelaktigt och att tjänsterna i fråga skulle tillhandahållas till lägsta kostnad för samhället. Med tanke på situationen för den isländska ekonomin och resultatet av det ursprungliga anbudsför­ farandet ansågs det högst osannolikt, eller till och med omöjligt, att ett bättre anbud skulle ha lämnats in i ett nytt förfarande. Syftet med de isländska myndigheternas ändringar av avtalet var inte att gynna Síminn, utan att se till att projektet genomfördes till lägsta möjliga kostnad, med tanke på de (oförutsedda) omständigheterna. De isländska myndigheterna påpekar dessutom att Síminns bud för de ytterligare 670 byggnaderna, trots den ökade ersättningen och indexeringen mot den danska kronan, fortfarande var det absolut bästa anbudet i ekonomiska termer.

4.3 Det påstådda statliga stödets förenlighet

(65) Om övervakningsmyndigheten skulle anse att åtgärden utgör statligt stöd anser de isländska myndigheterna att detta stöd skulle kunna betraktas som förenligt med artikel 61.3 c i EES-avtalet med tanke på åtgärdens syften, inklusive målet att öka allmänhetens tillgång till bredband i stödområden.

(66) Enligt de isländska myndigheterna har åtgärden uppvägt och kommer att uppväga en geografisk och kommersiell nackdel, och är objektivt sett berättigad för att åtgärda den bristande tillgången på bredbandstjänster på grund av att det finns för få potentiella och befintliga abonnenter för att tillhandahållandet av bredbandstjänster ska vara

(48) Enligt beräkningar och uppgifter från Síminn uppgick kostnaderna för utrustning inköpt i utländsk valuta till 85 % av de betalningar som företaget fått för projektet (dokument nr 694234).

(49) Kommissionens beslut i ärende nr 264/2002 om det offentlig-privata partnerskapet för Londons tunnelbana (EGT C 309, 12.12.2002,

s. 14).

ekonomiskt lönsamt på rent marknadsmässiga grunder. Myndigheterna anser att de har utformat åtgärden på ett sätt som minimerar eventuell förekomst av statligt stöd och snedvridning av konkurrensen.

(67) De konstaterar dessutom att öppna tillträdesvillkor fanns tillgängliga för utomstående företag under ett antal månader innan försäljningen inleddes inom ramen för projektet. De isländska myndigheterna uppger att när försäljningen inleddes i varje avsnitt informerade fonden invånarna om att Síminn inte var den enda återförsäljaren och att alla andra återförsäljare kunde sälja internettjänster till personer som levde/arbetade i området. Enligt myndigheterna erbjuder Síminn dessutom tredjepartstillträde (roaming) till sina 2G GSM- telefonitjänster. Tillträde till 3G-telefonitjänster i grossistledet erbjuds dock inte enligt anbudshandlingarna eller avtalet, eftersom projektet inte rör tillhandahållande av 3G-telefonitjänster.

(68) De isländska myndigheterna konstaterar vidare att Síminn har erbjudit Vodafone tillträde till 3G-roaming på marknadsvillkor, men att Vodafone enligt Síminn inte har velat ingå avtal eftersom de för närvarande har ett avtal med Nova om 3G-roamingtillträde. Enligt de isländska myndigheterna har klaganden fel i sitt påstående om att avtalet mellan Xxxxxx och fonden begränsades till tillträde till återförsäljning jämfört med tillträde i grossistledet enligt anbudshandlingarna. Síminn erbjuder tvärtom grossisttillträde till sitt aDSL-nät för alla konkurrenter enligt Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 8/2008. De isländska myndigheterna påpekar dessutom att det, vilket framgår av aM-utlåtandet, finns en grundläggande skillnad mellan tillträde i grossistledet till DSL-nät och till 3G- datanät. De hänvisar också till analysis Xxxxxx åsikt att det befintliga alternativet för trådlös sammanlänkning i grossistledet på Island är lämpligt för syftena med den isländska insatsen för bredbandstäckning.

(69) De isländska myndigheterna hävdar vidare att projektet och avtalet med Síminn hade ingen eller endast minimal inverkan på konkurrens och handel. Enligt myndigheterna har inga omständigheter framkommit i ärendet som visar att Síminn fick en otillbörlig ekonomisk fördel eller hade en skadlig inverkan på marknadsstrukturen.

(70) Enligt den information som lämnats av de isländska myndigheterna har utvecklingen av marknadsandelarna under de senaste åren visat en tendens till utjämning mellan de tre största företagen på mobilmarknaden. Síminns marknadsandel minskade från 62 % 2005 till 40 % 2011, och Novas marknadsandel ökade till 24 % 2011 från 0 % 2007. Vodafones marknadsandel minskade från 38 % 2005 till 30 % 2011. Denna tendens fortsatte under 2012 och de tre största företagens marknadsandelar närmade sig varandra ännu mer, vilket framgår av Póst- og fjarskiptastofnuns statistikrapport för perioden 2010–2012 (50). Enligt rapporten hade Síminn en marknadsandel på 37,4 % i slutet av 2012 när det sammanlagda antalet abonnemang räknades, medan Vodafones marknadsandel var 28,9 % och Novas marknadsandel hade ökat till 28,3 %.

(71) De isländska myndigheterna påpekar också att Síminn står, och under den tidpunkten stod, under sträng tillsyn av den isländska konkurrensmyndigheten (nedan kallad konkurrensmyndigheten) och Póst- og fjarskiptastofnun. Myndigheterna uppger att Síminns moderföretag Skipti ingick ett avtal med konkurrensmyndigheten den 26 mars 2013, som garanterar att Síminns konkurrenter har samma tillträde till Skiptis grundläggande telekomsystem. Eventuella tecken på snedvridning av konkurrensen föranleder en formell utredning från de ovannämnda myndigheternas sida. Sådana snedvridningar kan leda till böter för Síminn. Enligt de isländska myndigheterna har varken konkurrensmyndigheten eller Póst- og fjarskiptastofnun inlett någon utredning av det berörda projektet.

(72) De isländska myndigheterna konstaterar dessutom att projektet har lett till att marknaden har utökats för samtliga marknadsaktörer. Konkurrenter till Síminn erbjuds tillträde till nätet i grossistledet på lika villkor. alla berörda operatörer har därför ända sedan tjänsten blev tillgänglig kunnat erbjuda tjänster till slutkonsumenter på samma villkor. Enligt uppgifter från Síminns har ett antal konkurrenter tillträde i grossistledet för att tillhandahålla

antingen

aDSL-

eller UMTS-tjänster på återförsäljarnivå. De isländska myndigheterna uppmärksammar även

påstådda oriktiga uppgifter i beslutet om att inleda förfarandet när det gäller klaganden Vodafones begäran om tillträde i grossistledet och en påstådd vägran från Símmins sida att bevilja sådant tillträde. Enligt de isländska myndigheterna är det i själva verket så att det begärda tillträdet till Síminns 3G-sändare, s.k. roamingtillträde, inte ingår i projektet i fråga. Síminn var berett att bevilja Vodafone tillträde till 3G-sändare, men förnekade att sådant tillträde ingick i projektet.

(50) Se xxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxx/xxxxx/Xxxxxxxxxxxxxxxx_XXX_Xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx_0000_xxx_0000.xxx.

(73) De isländska myndigheterna påpekar slutligen att de ambitiösa målen för projektet var att introducera bredband i särskilda delar av den isländska landsbygden. Det målet har nåtts. Island hör till den elitgrupp av nationer som med visshet kan hävda att alla landets stadigboende invånare har tillgång till bredbandstjänster. Enligt de isländska myndigheterna måste det beaktas att projektet omfattade upp till 1 788 byggnader som var spridda över ett stort landsbygdsområde på Island, och att projektet inleddes bara några månader efter det att Island drabbades av den värsta ekonomiska krisen i sin historia. De isländska myndigheterna är fullständigt medvetna om sina skyldigheter enligt reglerna för statligt stöd i EES-avtalet och beslutspraxis på detta område (som senare inbegreps i bredbandsriktlinjerna), och ansträngde sig för att följa dem i alla skeden i projektet.

(74) På det hela taget drar de isländska myndigheterna slutsatsen att den allmänna effekten av åtgärden bör anses vara positiv. Åtgärden överensstämmer enligt de isländska myndigheterna fullständigt med målen för artikel 61.3 c i EES-avtalet, eftersom den bidrar till att underlätta utvecklingen av vissa ekonomiska verksamheter (bredbands­ tjänster i återförsäljar- och grossistledet) i avlägsna områden och landsbygdsområden på Island.

(75) Mot bakgrund av ovanstående hävdar de isländska myndigheterna att det potentiella stöd som åtgärden kan medföra är förenligt med artikel 61.3 c i EES-avtalet.

5. SYNPUNKTER FRÅN SÍMINN

5.1 Förekomst av statligt stöd

(76) Xxxxxx lämnade sina synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet samt kompletterande handlingar genom en skrivelse av den 20 december 2013 (51). Síminn anser att finansieringen av utbyggnaden av de berörda bredband­ stjänsterna inte medför statligt stöd. Enligt artikel 61.1 i EES-avtalet måste en åtgärd uppfylla vissa villkor för att ha inslag av statligt stöd. Síminn anser inte att alla dessa villkor är uppfyllda, särskilt med tanke på att företaget inte fått någon ekonomisk fördel.

(77) Síminn konstaterar att EU-domstolen i sin

altmarkdom

klargjorde de villkor enligt vilka ersättning för en

allmännyttig tjänst inte anses utgöra statligt stöd på grund av avsaknad av fördel (52). Síminn hävdar att åtgärden i fråga medför finansiering av en allmännyttig tjänst och att de fyra kumulativa villkoren i altmarktestet är uppfyllda.

(78) Enligt Síminn gav avtalet i fråga ingen ekonomisk fördel för företaget som gick längre än marknadsvillkoren. användningen av konkurrensutsatta, öppna och icke-diskriminerande offentliga upphandlingar har ansetts tillräckligt för att kunna förutsätta att inget statligt stöd ges till den ekonomiska aktör som väljs i förfarandet, eftersom marknadspriset garanteras (53). Upphandlingsförfarandet föreskrev fyra objektiva utvärderingskriterier. Det giltiga anbud som fick flest poäng vann anbudet. alla som ville delta i upphandlingsförfarandet var fria att lämna anbud. Upphandlingen var teknikneutral, dvs. öppen för alla tekniska lösningar, för att inte gynna någon aktör på marknaden. Síminn fick flest poäng och vann upphandlingen. Kriterierna avseende konkurrensutsatt urvalsprocess och att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet uppfylldes därför. Síminn var också den anbudsgivare som erbjöd sig att tillhandahålla tjänsterna till den lägsta kostnaden för samhället.

(79) Enligt Síminn var ändringarna av omfattningen av och ersättningen enligt avtalet nödvändiga för att inbegripa de ytterligare 670 ”vita” byggnaderna och ersättningen för dem. Ersättningen för de ytterligare byggnaderna var det genomsnittliga enhetspriset i Síminns ursprungliga anbud. Ersättningen för de ytterligare byggnaderna bör således betraktas som en utökning av det ursprungliga anbudet, även på marknadsvillkor. Síminn påpekar därför att inget statligt stöd förekommer eftersom villkoren generellt sett inte var mer fördelaktiga för Síminn än villkoren i det

(51) Dokumenten nr 694234, 694235, 694236, 694237 och 694238.

(52) Dom i mål C-280/00, altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg, EU:C:2003:415.

(53) Kommissionens beslut i ärende nr 264/2002 om det offentlig-privata partnerskapet för Londons tunnelbana (EGT C 309, 12.12.2002, s. 14), skäl 79.

ursprungliga avtalet (54). Enligt Síminn kan det faktum att det företag som lämnade det lägsta och mest ekonomiskt fördelaktiga anbudet valdes för att genomföra projektet inte automatiskt innebära att ett visst företag gynnas.

(80) Enligt Síminn uppgår den faktiska genomsnittliga enhetskostnaden för företaget (kostnad per byggnad) till […] (*) isländska kronor, medan det genomsnittliga enhetspris som det får är 470 191 isländska kronor. Såsom beskrivs i beslutet om att inleda förfarandet var det pris som betalades till Síminn efter utökningen av projektets omfattning fortfarande betydligt lägre än det pris som erbjöds av andra anbudsgivare och det förhandspris som räknats fram av fondens rådgivare (55). Síminn har hittills mottagit 000 000 000 isländska kronor, vilket inbegriper ersättningen för de 670 ytterligare byggnaderna och indexeringen mot den danska kronan. Vodafone lämnade det näst lägsta giltiga anbudet i upphandlingen, till ett belopp av 1 858 339 001 isländska kronor, dvs. mer än dubbelt så mycket som den ersättning som mottagits av Síminn, även inklusive de ytterligare byggnaderna och indexeringen mot den danska kronan.

(81) Síminn hävdar att företaget totalt sett inte vann några stordriftsfördelar till följd av utökningen av projektets omfattning. Även om stordriftsfördelar kunde ha vunnits i vissa områden innebar den ofta spridda placeringen av de ”vita” byggnaderna och deras skick att så generellt sett inte var fallet. För den största delen av utökningen var Xxxxxx tvunget att omorganisera stora delar av projektet, även om några av de ytterligare byggnaderna fanns i samma område som byggnaderna i det ursprungliga projektet, dvs. omplacering av sändare och antenner. Enligt Xxxxxx vann företaget därför inte en verklig finansiell fördel som försatte det i en mer gynnsam ställning jämfört med konkurrenterna (56).

(82) Enligt Síminn visar det faktum att den faktiska kostnaden för projektet är lägre än den beräknade kostnaden och att ersättningen är både öppen och kostnadsbaserad att de isländska myndigheterna inbegrep en mekanism för att förebygga överkompensation.

(83) Mot bakgrund av ovanstående argument samt de argument som framförts av de isländska myndigheterna anser Síminn att åtgärden måste anses vara fri från statligt stöd.

5.2 Det påstådda statliga stödets förenlighet

(84) Om myndigheten skulle anse att projektet kan klassificeras som statligt stöd hävdar Síminn att åtgärderna kan anses utgöra stöd som är förenligt med artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(85) Síminn hävdar att projektet var utformat för att begränsa snedvridning av konkurrensen, bland annat genom att garantera tillträde i grossistledet för alla utomstående företag. Genom tillträde i grossistledet kan alla utomstående tjänsteleverantörer konkurrera aktivt på marknaden, vilket ökar urvalet och konkurrensen på de områden som berörs av åtgärden, samtidigt som bildandet av regionala tjänstemonopol undviks. Bredbandsnätet utformades för att vara neutralt, öppet och tillgängligt för alla intresserade operatörer, med tillträde i grossistledet på lika villkor.

(86) Enligt Síminn framgår det tydligt av avtalet att företaget är skyldigt att ge sina konkurrenter tillträde till infrastrukturen. Följaktligen har tillträde i grossistledet tillhandahållits ända sedan projektet inleddes (57). Enligt

Síminn beslutade man att använda aDSL-tillträdesmodellen, som benämns ”bitströmsaccess i fasta nät” för

tillträde till aDSL i grossistledet och som referens för 3G-tillträdesmodellen, eftersom det inte fanns någon känd referensmodell för 3G vid den tidpunkten. Síminn påpekar att Póst- og fjarskiptastofnuns riktlinjer har följts när det gäller aDSL-tillträde. För att ge en närmare förklaring av de tekniska frågorna kring tillträdet i grossistledet

(54) Ibid., skälen 120 och 125.

(*) Icke-konfidentiell version. Informationen inom hakparenteser har utelämnats eftersom den är konfidentiell.

(55) Enligt upplysningar som lämnats av de isländska myndigheterna (dokument nr 687320) beräknade fondens rådgivare att det potentiella budpriset skulle ligga på mellan 410 000 000 till 820 000 000 isländska kronor för cirka 750 ytterligare byggnader (denna uppskattning justerades senare till 670 identifierade ”vita” byggnader), dvs. ett genomsnittspris per byggnad från 546 667 (enkelt system) till 1 093 333 isländska kronor (avancerat system).

(56) Dom i mål C-399/08 P, Europeiska kommissionen mot Deutsche Post aG, EU:C:2010:481, punkt 41.

(57) Síminn har annonserat om ett erbjudande om tillträde till UMTS i grossistledet på sin webbplats sedan projektet inleddes. Telekomföretaget Tal har bland annat ingått ett sådant avtal med Síminn. Närmare information finns på internet: xxxxx://xxxxxxxxx. xxxxxx.xx/.

lämnade Síminn in det förutnämnda aM-utlåtandet (58). Enligt utlåtandet finns det en grundläggande skillnad mellan tillträde i grossistledet till ett DSL-nät och till ett 3G-datanät. Enligt aM-utlåtandet är det befintliga alternativet för trådlös sammanlänkning i grossistledet på Island lämpligt för syftena med den isländska insatsen för bredbandstäckning. aM-utlåtandet hänvisar också till att samma tekniska lösning användes för tillträde till 3G i grossistledet i ett liknande och samtidigt irländskt bredbandsprojekt som godkändes av Europeiska kommissionen (59).

(87) Enligt Xxxxxx har klaganden felaktigt hävdat att den upprepade gånger har begärt tillträde till nätet i grossistledet utan framgång och att detta har gett Síminn en väsentlig fördel genom att vara först på marknaden. Síminn påpekar att Vodafone endast har begärt roamingtillträde till Síminns 3G-sändare för att tillhandahålla 3G- mobilkommunikation, vilket inte har något samband med projektet i fråga. Enligt Síminn har Vodafone erbjudits 3G-roamingtillträde på marknadsvillkor av Síminn, men har inte velat ingå något avtal. Enligt Síminn har Vodafone dock varken begärt tillträde i grossist- eller återförsäljarledet för höghastighetsinternettjänster via UMTS, aDSL och satellit för de områden som berörs av projektet.

(88) Síminn hävdar att projektet inte har någon eller endast minimal inverkan på konkurrens och handel. Enligt Síminn har inga omständigheter framkommit i ärendet som visar att företaget fick en otillbörlig ekonomisk fördel eller att avtalet hade en skadlig inverkan på marknadsstrukturen.

(89) Síminn konstaterar vidare att projektet endast rör företag och privatpersoner som lever och verkar i de berörda områdena. Byggnaderna är spridda över hela landet och bör inte anses utgöra en särskild marknad. De ingår snarare i Islands allmänna bredbandsmarknad. Det finns över 109 000 höghastighetsinternetanslutningar på Island. Projektet avser utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden för sammanlagt 1 788 byggnader. av dessa 1 788 byggnader har 1 050 abonnemang på bredbandstjänsten, och bredband erbjuds via UMTS för 559 byggnader. Projektet berör därför endast 0,96 % av den relevanta marknaden, och de 559 UMTS-anslutna byggnaderna utgör endast 0,51 %.

(90) Síminn konstaterar dessutom att företaget vid den tidpunkten stod, och fortfarande står, under sträng tillsyn av både konkurrensmyndigheten och Póst- og fjarskiptastofnun. Síminn, dess moderföretag Skipti samt Míla, som också är dotterföretag till Skipti, nådde en förlikning med konkurrensmyndigheten den 8 mars 2013, följt av konkurrensmyndighetens beslut nr 6/2013 som offentliggjordes den 26 mars 2013, där det garanteras att Síminns och Milas konkurrenter har samma tillträde till det fasta stamnätet för telekommunikationer som Skiptis dotterföretag har. Eventuella tecken på snedvridning av konkurrensen från Símmins sida skulle därför föranleda en formell utredning från de ovannämnda myndigheternas sida.

(91) Mot bakgrund av ovanstående drar Síminn slutsatsen att den allmänna effekten av åtgärden bör anses vara positiv. Åtgärden överensstämmer fullständigt med målen för artikel 61.3 c i EES-avtalet, eftersom den bidrar till att underlätta utvecklingen av vissa ekonomiska verksamheter (bredbandstjänster i återförsäljar- och grossistledet) i avlägsna områden och landsbygdsområden på Island. Síminn anser att projektet har utformats på ett sätt som minimerar eventuell förekomst av statligt stöd och snedvridning av konkurrensen. Om myndigheten anser att åtgärden medför statligt stöd anser Síminn att eventuellt stöd är förenligt med artikel 61.3 c i EES-avtalet.

6. SYNPUNKTER FRÅN KLaGaNDEN (VODaFONE)

(92) Genom en skrivelse av den 23 december 2013 mottog myndigheten synpunkter och kompletterande handlingar från Vodafone (60). Enligt klaganden beviljades Síminn olagligt stöd av fonden genom det avtal som ingicks mellan de två parterna. Klaganden hävdar att upphandlingsförfarandet var bristfälligt eftersom betydande ändringar gjordes i det slutliga avtalet mellan Xxxxxx och fonden, vilka skedde på Síminns begäran och var ytterst gynnsamma för företaget.

(58) Dokument nr 694646.

(59) Se kommissionens beslut N 475/2007, Irland National Broadband Scheme (NBS), (EUT C 18, 24.1.2009, s. 1).

(60) Dokument nr 694646.

(93) Enligt klaganden kan statligt stöd inte uteslutas i detta fall genom att hänvisa till att Síminns bud var betydligt lägre än de bud som lämnades av andra parter. För det första står det klart att andra anbudsgivare inte hade möjlighet att lämna in nya bud efter översynen av projektet. För det andra står det klart att det på grund av den stora ökningen av betalningarna efter ändringarna inte kan uteslutas att konkurrerande företag kunde ha lämnat in lägre bud för projektet i dess ändrade utformning.

(94) Klaganden hävdar att de tillträdesvillkor som föreskrivs i det slutliga avtalet begränsas till tillträde i återförsäl­ jarledet, inte tillträde i grossistledet som ursprungligen föreskrevs i anbudshandlingarna (61). Klaganden hävdar att den upprepade gånger begärde tillträde till nätet i grossistledet utan framgång (62). Klaganden konstaterar dessutom att de svar den har fått från fonden angående tillträdeskravet har varit otillräckliga. Enligt klaganden har detta lett till en oacceptabel snedvridning av konkurrensen och har gett Síminn en väsentlig fördel genom att vara först på marknaden.

(95) Enligt klaganden finns det ingenting som hindrar Síminn från att erbjuda roamingtillträde till UMTS-nätet. Det finns tre generella alternativ för att erbjuda tillträde i grossistledet baserat på GSM och senare UMTS/3G- nätstandarder, dvs. tillträde i återförsäljarledet, roamingtillträde i grossistledet och virtuellt nättillträde.

(96) Klaganden konstaterar att Síminn inte har förklarat varför tjänsten skulle utsättas för risker om företaget tillhandahåller roamingtillträde till sina UMTS/3G-nät. Enligt klaganden tillverkar Síminn inte sin egen slututrustning, utan den görs av flera tillverkare i hela världen och kan användas och köpas av alla aktörer på marknaden. När det gäller tjänstens kvalitet spelar det ingen roll om den inkluderar ett SIM-kort från Síminn, Vodafone eller något annat telekomföretag. Enligt klaganden är kvaliteten densamma.

(97) Vodafone påpekar dessutom att man flera gånger har vänt sig till Síminns för att begära tillträde till UMTS-nätet, som finansieras av telekommunikationsfonden. Det var först i september 2010 som Síminn, efter flera möten och formella skrivelser, erbjöd Vodafone roamingtillträde till UMTS-nätet. De tillträdesvillkor som erbjöds var emellertid sådana att det skulle ha varit mer lönsamt för Vodafone att bygga sitt eget nät i det område som omfattades av projektet. Enligt erbjudandet skulle Vodafone betala en årsavgift på 1 500 000 isländska kronor för var och en av de sändare som företaget begärde tillträde till.

(98) Enligt klaganden står det dessutom inte klart om de ytterligare platserna skulle leda till en betydlig ökning av arbetskostnaderna. Den ökade betalningen kan därför inte enbart motiveras av det ökade antalet platser. I detta sammanhang måste man även beakta att avtalsändringarna medförde en länge utbyggnadsperiod, dvs. från 12 till 18 månader. Den ändrade utbyggnadsperioden skulle i sig medföra en möjlighet att rationalisera utnyttjandet av personal i projektet, vilket enligt klaganden i sin tur skulle sänka arbetskostnaderna. Klaganden hävdar dessutom att ändringarna av bestämmelserna om påföljder tyder på att de avgifter som företagen normalt bär har lindrats.

(99) Klaganden konstaterar likaså att det i artikel 12 i anbudshandlingarna föreskrivs en bankgaranti för skadeståndskrav, men utan bevis på fel. I artikel 13 i avtalet föreskrivs dock ingen bankgaranti, den innehåller endast en hänvisning till Síminns ansvar enligt allmän skadeståndslagstiftning. Denna ändring tyder även på en lindring av de avgifter ett företag normalt bär. Fördelarna med att avstå från en bankgaranti måste således bedömas, dvs. kostnaden för tillhandahållandet av en sådan garanti hösten 2008.

(100) Klaganden betonar att avtalet har lett till en betydande, kontinuerlig och pågående snedvridning av konkurrensen på marknaden. Enligt klaganden påverkar åtgärden inte bara konkurrensen i landsbygdsområden på Island, utan

(61) Som beskrivs närmare i skäl 32 föreskrevs en rad olika möjliga tillträdesalternativ i de ursprungliga anbudshandlingarna, där aDSL- infrastruktur (se fotnot 28 för en definition av denna teknik) används för tillhandahållandet av de berörda bredbandstjänsterna. alternativen sträckte sig från mer återförsäljarbaserade alternativ (där accessökare väsentligen förlitar sig på värdoperatörens system/ infrastrukturer) till mer infrastrukturbaserade alternativ (där operatörer som ansöker om tillträde i varierande grad förlitar sig på sina egna system/infrastrukturer). alla dessa tillträdesalternativ var dock inte obligatoriska, vilket diskuteras närmare nedan. När det gäller tjänster som tillhandahålls via UMTS (se fotnot 29 för en definition av denna teknik) föreslogs endast ett återförsäljarbaserat tillträdesal­ ternativ i anbudshandlingarna.

(62) Myndigheten har mottagit liknande påståenden från en berörd part, som också hävdar att den utan framgång försökt få tillträde

i grossistledet till Síminns nät (dokument nr 614576).

hela marknaden, eftersom ett av de kriterier som kunderna går efter när de väljer telekommunikationsföretag är hur omfattande nätet och tjänsten är. I detta avseende bör det noteras att Síminn har gjort reklam för sig som det företag som har de mest omfattande nätanslutningarna på Island.

(101) Mot bakgrund av ovanstående överväganden hävdar klaganden att alla villkor för att åtgärden ska anses inbegripa statligt stöd enligt artikel 61 första stycket i EES-avtalet är uppfyllda. Klaganden hävdar dessutom att den påstådda stödåtgärden inte uppfyller något av de relevanta undantagen och därför måste anses vara oförenlig med EES-avtalet.

7. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDa PaRTER

7.1 Hringiðan ehf.

(102) Xxxxxxxxx lämnade synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet genom en skrivelse av den 18 juli 2013 (63). I sina synpunkter betonar Hringiðan de ändringar som gjordes av avtalet mellan Síminn och fonden jämfört med de anbudshandlingar som offentliggjordes av Ríkiskaup i februari 2008. Hringiðan konstaterar t.ex. att anslutningshastigheten fastställdes till minst 2 Mb/s i anbudshandlingarna, men att avtalet inte innehåller någon definition av höghastighetsanslutning. Hringiðan citerar även andra ändringar av avtalet, t.ex. att uppbyggnads­ perioden har förlängts, att omfattningen av utbyggnadsområdet har utökats, att betalningarna har ökat och att betalningarna indexeras mot en valuta i stället för konsumentprisindex.

(103) Hringiðan hävdar även att Síminn inte var skyldigt att lämna en bankgaranti för skadeståndskrav, trots att det tydligt anges att detta är ett krav i artikel 12 i anbudshandlingarna (64). Efter den ekonomiska nedgången på Island kunde enligt Xxxxxxxxx inga banker lämna tillräckliga bankgarantier till privata företag som kunde uppfylla de anbudskriterier som fastställts av Ríkiskaup. Enligt Xxxxxxxxx förefaller Síminn därför inte ha kunnat lämna en bindande bankgaranti under anbudsförfarandet, och den garanti som Xxxxxx lämnade var följaktligen inte bindande för den bank som utfärdade den.

(104) Enligt Hringiðan var samtliga av de förutnämnda ändringarna fördelaktiga för Síminn. avtalet utgör således statligt stöd, vilket är oförenligt med EES-avtalets funktion.

7.2 Nova ehf.

(105) Nova lämnade synpunkter till myndigheten genom en skrivelse av den 18 december 2013 (65). Enligt Xxxx klarar inte åtgärden avvägningstestet eftersom det inte finns en tydlig och effektiv skyldighet avseende tillträde i grossistledet med tydligt definierade prissättningsprinciper. Enligt Xxxx ger detta Síminn en oproportionerlig fördel som orsakar snedvridning av konkurrensen.

(106) Nova påpekar att krav på faktiskt tillträde för utomstående företag i grossistledet till en subventionerad bredbandsstruktur är en nödvändig komponent i alla statliga åtgärder för att finansiera byggande av en ny bredbandsinfrastruktur. För att undvika snedvridning av konkurrensen på telekommarknader där statligt stöd förekommer bör utomstående företag beviljas faktiskt tillträde i grossistledet på ett teknikneutralt sätt och med rimliga anpassningar till deras tillträdesbehov.

(107) Enligt Nova ändrades avtalsvillkoren jämfört med villkoren i anbudshandlingarna, och Síminn var endast skyldigt att tillhandahålla begränsat tillträde i grossistledet till aDSL-nätet. Det obligatoriska tillträdet till UMTS/3G-nätet begränsades endast till tillträde i återförsäljarledet. Enligt Xxxx har varken de isländska myndigheterna eller Síminn förklarat varför det är tekniskt nödvändigt för Síminn att ha fullständigt tillträde till och kontroll över UMTS-nätet för att tillhandahålla de föreskrivna kvalitets- och servicenivåerna och därför endast ge tillträde i återförsäljarledet.

(63) Dokument nr 679306.

(64) Enligt Hringiðan var ett av de huvudsakliga skälen till att Ríkiskaup avslog Xxxxxxxxxx anbud att företaget inte kunde lämna en tillräcklig bankgaranti.

(65) Dokument nr 694292.

(108) Enligt Novas åsikt ger avsaknaden av en tydlig skyldighet att tillhandahålla effektivt tillträde i grossistledet Síminn en konkurrensfördel avseende den del av 3G-nätet som byggdes enligt avtalet. Det ger även Síminn en fördel på detaljistmarknaden i stort på grund av den allmänt ökade täckningen för Síminns mobilnät. Detta gör att Síminn kan bygga upp en kundbas med slutanvändare och öka sina marknadsandelar utan effektiv konkurrens från utomstående företag. Även om Nova skulle få tillträde till UMTS/3G-nätet i grossistledet skulle företaget dock inte kunna differentiera sina tjänsters priser eller funktioner på återförsäljarnivå jämfört med de tjänster som Síminn tillhandahåller.

(109) Enligt Nova begärde företaget upprepade gånger tillträde till Síminns 3G-nät i grossistledet utan framgång. Síminn var enligt Xxxx därför aldrig villigt att ge Nova ett rimligt tillträde till nätet.

(110) Nova konstaterar dessutom att man i sina samtal med Síminn påpekade att tillgång till nätet i grossistledet skulle vara tekniskt svårt eller omöjligt. Enligt Novas åsikt tyder detta på att Síminns tekniska behov av att ha fullständigt tillträde till och kontroll över UMTS-nätet för att kunna tillhandahålla de föreskrivna kvalitets- och servicenivåerna inte kan motiveras.

(111) Mot bakgrund av ovanstående överväganden hävdar Nova att Síminn har getts en orättvis fördel som snedvrider konkurrensen och strider mot artikel 61.1 i EES-avtalet.

8. DE ISLÄNDSKa MYNDIGHETERNaS SVaR På SYNPUNKTERNa FRåN KLaGaNDEN SaMT BERÖRDa PaRTER

8.1 Svar på klagandens (Vodafones) synpunkter

(112) De isländska myndigheterna lämnade sina synpunkter på och kommentarer till synpunkterna från klaganden och berörda parter genom en skrivelse av den 28 februari 2014 (66). De isländska myndigheterna anser det vara ytterst osannolikt att den ökade omfattningen skulle ha lett till ett lägre bud från Vodafone, eller från andra konkurrerande företag för den delen. Såsom framgår av skäl 18 lämnade Vodafone in två bud för anslutningen av de 1 118 byggnader som ursprungligen angavs i anbudshandlingarna. Det första budet från Vodafone uppgick till cirka 2,2 miljarder isländska kronor och det andra budet till omkring 1,8 miljarder isländska kronor. Det ursprungliga budet från Síminn uppgick dock till 379 miljoner isländska kronor, vilket ledde till ett justerat pris på omkring 606 miljoner isländska kronor för den slutliga omfattningen på 1 788 byggnader, dvs. inklusive de ytterligare 670 byggnaderna. Enligt de isländska myndigheterna är det bara logiskt att anta att ett justerat bud från Vodafone skulle ha varit betydligt högre än det ursprungliga budet med tanke på den utökade omfattningen och de högre utrustningskostnaderna.

(113) Enligt de isländska myndigheterna är klagandens påstående om att de ytterligare platserna inte nödvändigtvis medför en kostnadsökning ogrundat. Síminn har bekräftat för de isländska myndigheterna att de ytterligare platserna ökade projektkostnaderna. Kostnadsökningen berodde på att de ytterligare platserna geografiskt sett skilde sig från de ursprungliga platserna och var spridda över stora områden på Island.

(114) De isländska myndigheterna upprepar att det avsedda syftet med projektet i fråga inte var att tillhandahålla mobildata- eller mobiltelefonitjänster, dvs. ”3G-roamingtjänster”, som aldrig var avsedda att ingå i projektet över huvud taget. av ovanstående följer att anbudshandlingarna inte innehöll några krav på roamingtillträde som en del av lösningen. I det avseendet ändrades inte avtalet med Síminn på något sätt. Tekniska problem i samband med tillhandahållandet av roamingtillträde är följaktligen irrelevanta för detta projekt, eftersom mobilt roamingtillträde aldrig ingick i projektet. De isländska myndigheterna betonar att kriteriet för ”uttryckligt tillträde i grossistledet” aldrig ströks från anbudsförfarandet och ingår i avtalet med Síminn. Däremot används olika

(66) Dokument nr 701089.

metoder för genomförandet av tillträde i grossistledet beroende på vilken teknik som används i projektet, dvs. aDSL eller UMTS/3G. De isländska myndigheterna anser därför att frågan om tillträde i grossistledet verkar grundas på en grundläggande missuppfattning, nämligen att roamingtillträde skulle ingå i projektet.

(115) När det gäller metoden med enhetspris konstaterar de isländska myndigheterna att den baseras på kapitel 2.3.4 i anbudshandlingarna, med titeln ”Nya anslutningar och anslutningskrav”. Detta kapitel innehåller ett uttryckligt krav på att en metod med genomsnittspris skulle användas vid beräkningen av kostnaderna för de nya byggnader som lades till projektet. Enligt de isländska myndigheterna överensstämmer detta tillvägagångssätt även med vedertagen praxis i isländsk avtalsrätt.

(116) Enligt de isländska myndigheterna mottog fonden dessutom en fullständigt giltig bankgaranti från New Kaupþing bank (nu arion bank hf.) av den 17 februari 2009, som ingår som bilaga till det slutliga avtalet.

8.2 Svar på de synpunkter som mottagits från Hringiðan ehf.

(117) De isländska myndigheterna tillbakavisar de argument som framförts av Hringiðan både när det gäller förekomst av statligt stöd och att det påstådda stödet skulle vara oförenligt med EES-avtalets funktion. De isländska myndigheterna har dessutom funnit flera sakfel i Hringiðans inlaga, vilka bör besvaras.

(118) När det gäller bankgarantier anser de isländska myndigheterna att den förklaring som lämnades till dem av Glitnir bank på Hringiðans vägnar inte var tillräcklig, eftersom det endast angavs att Glitnir bank var ”berett att överväga att lämna en garanti”, medan den vinnande anbudsgivaren Síminn kunde lämna en giltig garanti från New Kaupþing bank. I den garanti som lämnades av Xxxxxx angavs att New Kaupþing Bank faktiskt var villigt att ”lämna en bankgaranti för projektet”. De isländska myndigheterna konstaterar även att Xxxxxxxxx lämnade in sitt dokument långt efter det att en förlängd tidsfrist hade löpt ut.

(119) De isländska myndigheterna betonar att det anbud som lämnades in av Hringiðan för de ursprungliga 1 119 byggnaderna var betydligt högre än det valda anbudet, 1 297 257 098 isländska kronor jämfört med Síminns ursprungliga anbud på 379 000 000 isländska kronor. De isländska myndigheterna konstaterar dessutom att det belopp som till sist överenskoms med Síminn fortfarande är lägre än det anbud som lämnades av Hringiðan, även efter det att projektets omfattning utökats.

8.3 Svar på de synpunkter som mottagits från Nova ehf.

(120) Enligt de isländska myndigheterna anges den minsta rabatt för tillträde i grossistledet som Síminn måste erbjuda till andra tjänsteleverantörer tydligt i avtalet. Síminn får dock förhandla om högre rabatter. De isländska myndigheterna upprepar att roamingtillträde i UMTS/3G-delen av nätet inte ingår i projektet, vilket i sin tur innebär att projektet inte omfattar roamingtillträde i grossistledet. Resultaten av tidigare förhandlingar mellan Síminn och Nova om roamingtillträde berör därför inte projektet.

(121) De isländska myndigheterna är dessutom starkt oeniga med Xxxxx uttalande om att fondens svar av den 23 juli 2009 var otillräckligt och att fonden helt enkelt ignorerade de underliggande frågorna. Enligt de isländska myndigheterna är fondens svar på frågan om 3G-mobilroaming tydligt, vilket förefaller vara den underliggande fråga som är viktigast för klaganden och senare svar från marknadsaktörer. I svaret anges följande: ”avtalet omfattar inte 3G-mobiltelefonitjänster eller mobila bredbandstjänster till de identifierade byggnaderna eller det omgivande området. De avtalade tjänsterna levereras i själva verket från en routerport inom hushållens eller arbetsplatsernas väggar. andra tjänster som erbjuds eller eventuellt kommer att erbjudas från säljarens 3G-sändare omfattas inte av avtalet.”

II. BEDÖMNING

1. FÖREKOMST aV STaTLIGT STÖD

(122) artikel 61.1 i EES-avtalet har följande lydelse:

”Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.”

(123) Detta innebär att en åtgärd utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet om den uppfyller samtliga följande villkor: i) den beviljas av staten eller med statliga medel, ii) den medför en ekonomisk fördel för mottagaren, iii) den är selektiv, iv) den påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna och hotar att snedvrida konkurrensen.

(124) I de följande kapitlen kommer den statliga finansieringen av det ovannämnda projektet att bedömas mot dessa kriterier.

1.1 Förekomst av statliga medel

(125) Enligt artikel 61.1 i EES-avtalet måste åtgärden beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel för att utgöra statligt stöd.

(126) Enligt artikel 61.1 omfattar staten alla organ i statsförvaltningen, från den statliga förvaltningen till förvaltning på stadsnivå eller lägsta administrativa nivå, samt offentliga företag och organ (67).

(127) Såsom beskrivs ovan har fonden inrättats enligt lag och ägs av den isländska staten, som fördelar medel till fonden via den årliga statliga budgeten. Det första kriteriet i artikel 61.1 i EES-avtalet är således uppfyllt.

1.2 Företag

(128) För att utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet måste åtgärden ge en fördel till ett företag. Företag är enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett rättslig form och finansieringsform (68). Ekonomisk verksamhet är all verksamhet som består av att erbjuda varor eller tjänster på en marknad (69).

(129) Síminn är Islands största telekomoperatör och erbjuder tjänster som mobiltelefoni, fast telefoni och internet- och tv-tjänster på den isländska marknaden. Det står följaktligen klart att eventuellt stöd i avtalet mellan Síminn och fonden har getts till ett företag.

(67) Se beslutet av Eftas övervakningsmyndighet nr 55/05/KOL av den 11 mars 2005 om att avsluta det formella granskningsförfarandet enligt artikel 1.2 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet avseende försäljningen av 1 744 hyreslägenheter i Oslo (Norge) (EUT L 324, 23.11.2006, s. 11, och EES-supplement nr 56, 23.11.2006, s. 1), avsnitt II.3. s. 19, med ytterligare hänvisningar.

(68) Dom i mål C-41/90, Xxxxxx och Xxxxx mot Xxxxxxxx, C-41/90, EU:C:1991:161, punkterna 21–23 och mål E-5/07, Private Xxxxxxxxxxx

Landsforbund mot Eftas övervakningsmyndighet (2008), Eftadomstolens rapport 61 (2008), punkt 78.

(69) Dom i mål C-222/04, Ministero dell'Economica e delle Finanze v Cassa di Risparmio di Firenze Spa, EU:C:2006:8, punkt 108.

1.3 Gynna vissa företag eller viss produktion

(130) För det första måste stödåtgärden ge företaget en ekonomisk fördel som det inte hade fått under normala marknadsvillkor (70). Statliga stödåtgärder kan ta sig olika former och måste analyseras med utgångspunkt i vilka verkningar de har (71). Den vanligaste formen av ett sådant stöd är en subvention som en kontant- eller naturaförmån som beviljas till stöd för ett företag vid sidan av betalningen, från köparen eller användaren, för varor eller tjänster som företaget producerar (72).

(131) I det föreliggande ärendet har de offentliga myndigheternas finansiering av projektet gett en ekonomisk fördel till den valda nätleverantören som normalt skulle täckas av företagets budget, och har gett den valda leverantören möjlighet att tillhandahålla ett bredbandsnät på villkor som annars inte skulle finnas på marknaden. Dessutom kan det inte uteslutas att det ekonomiska stödet gav Xxxxxx, som den vinnande budgivaren, möjlighet att bedriva sin affärsverksamhet med avseende på nätet på villkor som inte skulle ha funnits utan åtgärden (73).

(132) Även om ett konkurrensutsatt anbudsförfarande brukar leda till en minskning av det ekonomiska stöd som krävs och det blir möjligt att undvika överdrivna vinster, ger stödet operatören uppenbarligen möjlighet att erbjuda tjänster till slutkunderna till lägre priser än om den hade fått bära alla kostnader själv, vilket innebär att företaget lockar till sig fler kunder än under normala marknadsvillkor. Den valda operatören förvärvar också äganderätten till nätet och till andra materiella och immateriella tillgångar med hjälp av statliga medel (t.ex. utrustning, kundrelationer), även efter det att projekten avslutats. Mot bakgrund av ovanstående står det klart att den valda operatören beviljades en ekonomisk fördel (74).

(133) Myndigheten konstaterar dessutom att åtgärden syftar till att förbättra tillhandahållandet av befintliga bredbands­ tjänster till privata användare och företag i de berörda områdena. Privata användare omfattas inte av reglerna för statligt stöd, men företagen i målområdena kommer i slutändan att dra fördel av de förbättrade bredband­ stjänsterna och den förbättrade täckningen jämfört med vad som skulle tillhandahållas på rent affärsmässiga grunder.

(134) För det andra måste stödåtgärden vara selektiv, och den måste gynna ”vissa företag eller viss produktion”. Som den vinnande anbudsgivaren beviljades Síminn statlig finansiering av bredbandsnät på den isländska landsbygden. Eftersom Síminn är den enda mottagaren av de statliga medlen drar myndigheten slutsatsen att åtgärden är selektiv.

1.4 Snedvridning av konkurrensen och inverkan på handeln mellan de avtalsslutande parterna

(135) åtgärden måste riskera att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES- avtalet för att anses utgöra ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(136) Enligt fast rättspraxis är det inte nödvändigt att styrka att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och att konkurrensen faktiskt snedvrids, utan endast att undersöka huruvida det kan påverka handeln och snedvrida konkurrensen (75). Dessutom är det inte nödvändigt att stödmottagaren själv är verksam i handeln inom EES. Ett statligt bidrag som beviljas ett företag som endast tillhandahåller lokala eller regionala

(70) Dom i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen, EU:C:1990:67, punkt 41, dom i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen mot Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet, EU:C:1961:2, punkt 19, dom i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (Xxxxxxxx Xxxxx), EU:C:1996:353, punkt 34 och dom i mål T-109/01, Fleuren Compost, EU:T:2004:4, punkt 53.

(71) Dom i mål C-124/10 P, kommissionen mot EDF m.fl., EU:C:2012:318, punkt 77 samt citerad rättspraxis. Se även dom i målen

C-399/10 och C-401/10, Bouygues mot kommissionen EU:C:2013:175, punkt 102.

(72) Dom i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen mot Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet, punkt 9 ff.

(73) Se beslut nr 231/11/KOL av den 13 juli 2011 från Eftas övervakningsmyndighet om snabb utbyggnad av nästa generations accessnät i landsbygdsområden i Tromsø kommun (EUT C 10, 12.1.2012, s. 5, och EES-komplement nr 2, 12.1.2012, s. 3), avsnitt II.1.2, och kommissionens beslut Sa.33063 om Italy Trentino NGa (EUT C 323, 24.10.2012, s. 6), skäl 77.

(74) Kommissionens beslut N 14/2008 – Förenade kungariket, Broadband in Scotland – Extending Broadband Reach (EUT C 150, 17.6.2008,

s. 3), skäl 37.

(75) Mål E-6/98, Konungariket Norges regering mot Xxxxx övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport 76 (1999).

tjänster och inte tillhandahåller några tjänster utanför ursprungsstaten kan också påverka handeln om sådan intern verksamhet kan utökas eller upprätthållas till följd av stödet, eftersom det minskar möjligheterna för företag som är etablerade i andra avtalsslutande parter (76).

(137) Statliga ingripanden i utbyggnad av infrastruktur för att tillhandahålla elektroniska kommunikationer ändrar de befintliga marknadsvillkoren genom att den valda nätleverantörens ställning stärks i förhållande till dess konkurrenter.

(138) Mottagaren av åtgärden kommer att vara aktiv i utbyggnaden av en bredbandsnätinfrastruktur på en marknad som andra aktörer kan gå in på, antingen direkt eller via ekonomiskt deltagande från aktörer från andra EES- stater. I allmänhet är marknaderna för elektroniska kommunikationstjänster (inklusive grossist- och detaljist­ marknader för bredband) öppna för handel och konkurrens mellan operatörer och tjänsteleverantörer i hela EES- området.

(139) Myndigheten drar därför slutsatsen att åtgärden kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln inom EES.

1.5 Finansiering av en allmännyttig tjänst och Altmarktestet

(140) De isländska myndigheterna och Síminn anser att bidraget kan anses utgöra finansiering av en allmännyttig tjänst, att de fyra kumulativa kriterierna i altmarktestet är uppfyllda, och att åtgärden därför inte utgör statligt stöd.

(141) Domstolen klargjorde i sin dom i altmarkmålet under vilka förhållanden ersättning för allmännyttiga tjänster inte utgör statligt stöd eftersom ersättningen inte medför några fördelar (77). Men för att en sådan ersättning inte ska klassas som statligt stöd i ett visst fall måste fyra kumulativa villkor, som vanligen kallas för altmarkkriterierna, vara uppfyllda (78).

(142) De fyra kumulativa kriterierna i altmarktestet är följande: i) stödmottagaren för en mekanism för statlig

finansiering av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse ska formellt ha anförtrotts tillhandahållandet och fullgörandet av en sådan tjänst, och skyldigheten att göra detta ska vara klart definierad, ii) kriterierna för att beräkna ersättningen ska vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt för att undvika att ge en ekonomisk fördel som kan gynna det stödmottagande företaget framför konkurrerande företag, iii) ersättningen får inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, med hänsyn till relevanta intäkter och en rimlig vinst för fullgörandet av dessa skyldigheter, samt iv) när stödmottagaren inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande måste den beviljade ersättningens storlek fastställas utifrån en analys av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag skulle ha haft för att fullgöra dessa skyldigheter, med hänsyn till relevanta intäkter och en rimlig vinst.

(143) EES- och Eftastaterna har i allmänhet ett stort utrymme för att själva fastställa om en tjänst är av allmänt ekonomiskt intresse, så länge de följer relevant rättspraxis som anger vilka allmänna principer som måste iakttas (79). Tillhandahållande av lämplig bredbandstäckning till alla invånare i områden där inga andra operatörer tillhandahåller eller inom en nära framtid kommer att tillhandahålla sådana tjänster kan därför mycket väl betecknas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (80). I princip kan därför ersättning för en tjänst av

(76) Dom i de förenade målen C-197/11 och C-203/11, Libert m.fl., EU:C:2013:288, punkterna 76–78.

(77) Dom i mål C-280/00, altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg.

(78) Dom i mål C-280/00, altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg, punkterna 87–93.

(79) Se myndighetens beslut om tillämpning av reglerna för statligt stöd på ersättning som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (”myndighetens riktlinjer för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”), finns på internet: xxxx://xxx. xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxxxxxx/Xxxx-XX—Compensation-granted-for-the-provision-of-services-of-general-economic-interest.pdf.

(80) Såsom kommissionen tidigare förklarat när det gäller tillträde till bredbandstjänster, t.ex. i kommissionens beslut N 381/04, Pyrénées-

atlantiques (EUT C 162, 2.7.2005, s. 5). Se även punkt 49 i myndighetens riktlinjer för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och punkt 22 i myndighetens riktlinjer från 2010 om tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät. Myndigheten diskuterar dessa riktlinjers relevans i avsnitt II.3.1 i detta beslut.

allmänt intresse beviljas ett företag som har anförtrotts uppdraget att bygga och driva ett bredbandsnät. Enligt punkt 16 i bredbandsriktlinjerna kan så vara fallet när det kan styrkas att privata investerare inte kan tillhandahålla lämplig bredbandstäckning till alla invånare eller användare inom en nära framtid (tre år), vilket innebär att en avsevärd del av befolkningen inte är ansluten. Ett statligt finansierat nät som inrättas i vita områden för alla eventuella användare, både företag och privatpersoner, kan följaktligen finansieras genom ersättning för en tjänst av allmänt intresse. Ett antal villkor måste dock vara uppfyllda, särskilt de villkor som anges i punkterna 17–23 i bredbandsriktlinjerna.

(144) De isländska myndigheterna har beskrivit skälen till att utbyggnaden av bredbandsnät i landsbygdsområden som inte betjänas av privata investeringar måste finansieras av staten i det allmänna ekonomiska intresset. Efter samråd med berörda aktörer genom en kartläggning och en täckningsanalys fastställdes det att byggnaderna i fråga inte skulle betjänas med infrastruktur för höghastighetsinternet på marknadsvillkor inom de närmaste tre åren. De isländska myndigheterna har förklarat varför de anser det vara viktigt att undvika en ”digital klyfta” mellan tätorts- och landsbygdsområden.

(145) Ekonomin i tillhandahållandet av bredband är sådan att marknaden inte alltid anser att det är lönsamt att investera i bredband i alla områden. På grund av täthetsfördelar är det vanligen mer lönsamt att bygga ut bredbandsnät där efterfrågan är större och mer koncentrerad, dvs. i tätbefolkade områden. På grund av de höga fasta investeringskostnaderna ökar enhetspriset stort allteftersom befolkningstätheten minskar. Till följd av detta brukar det bara vara lönsamt att låta bredbandsnät täcka en del av befolkningen. avlägset läge, t.ex. längre sträckor från befintlig telekommunikationsinfrastruktur, kan också betydligt öka de investeringskostnader som krävs för att bygga ut lämpliga bredbandsnät (81).

(146) De områden som har dålig täckning är vanligen landsbygdsområden med låg befolkningstäthet, där kommersiella leverantörer inte har ekonomiska incitament för att investera i elektroniska kommunikationsnät för att tillhandahålla lämpliga bredbandstjänster. Detta kan leda till en digital klyfta mellan områden som har tillgång till lämpliga bredbandstjänster och områden som inte har det. Detta innebär att det ligger i EES-staternas uttalade allmänna ekonomiska intresse att använda medel för att ansluta områden som annars inte skulle ha höghastig­ hetsinternet, varken nu eller inom en nära framtid (82).

(147) De isländska myndigheterna har visat att deras ingripande är nödvändigt. Såsom beskrivs i kapitel 2.1.2 i del I har myndigheterna bekräftat att det fanns en allvarlig brist på höghastighetsbredbandstäckning i de berörda områdena. Kartläggningen och täckningsanalysen visade dessutom att det inte fanns några investeringsplaner på att ansluta de berörda byggnaderna inom en nära framtid på grund av att de inte var kommersiellt attraktiva för privata operatörer då samtliga byggnader var belägna i glesbefolkade områden.

(148) Síminn förefaller dessutom ha fått ett tydligt uppdrag genom avtalet, som enligt myndighetens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på ersättning som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (nedan kallade myndighetens riktlinjer för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse) kan betraktas som det nödvändiga beslutet om tilldelning (83). Enligt Xxxxxxx uppdrag skulle den utbyggda bredbandsinfra­ strukturen ge allmän täckning för alla användare inom ett visst område. Nätet och tjänsten skulle omfatta alla hushåll där minst en person var registrerad som åretruntboende samt företag som bedrev verksamhet året runt.

(149) Enligt punkterna 19 och 20 i bredbandsriktlinjerna skulle det offentligfinansierade nätet byggas för att möjliggöra tillträde för andra internetleverantörer i grossistledet. Dessa internetleverantörer skulle på begäran kunna köpa grundtjänsten från Síminn till grossistpriser och skulle tillåtas leverera tjänster över nätet till sina slutkunder. Tillträde skulle beviljas enligt en praktisk lösning, och alla internetleverantörer skulle beviljas samma tjänster och lika tillträde till nätet, oavsett sin anknytning till säljaren. Síminn kan därför inte vägra tillträde till infrastrukturen

(81) Se beslut nr 444/13/KOL av den 13 november 2013 från Eftas övervakningsmyndighet om utbyggnad av nästa generationens accessnät i kommunerna Skeiða och Gnúpverjahreppur (EUT C 66, 6.3.2014, s. 6 och EES-supplement nr 14, 6.3.2014, s. 1), skäl 72.

(82) Se beslut nr 444/13/KOL av den 13 november 2013 från Eftas övervakningsmyndighet om utbyggnad av nästa generationens accessnät

i kommunerna Skeiða och Gnúpverjahreppur (EUT C 66, 6.3.2014, s. 6 och EES-supplement nr 14, 6.3.2014, s. 1), skäl 73.

(83) Se punkt 52 i myndighetens riktlinjer för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

på godtyckliga och/eller diskriminerande grunder. Uppdraget och stödet omfattar dessutom endast utbyggnad av nätet och tillhandahållande av de relaterade tillträdestjänsterna i grossistledet, men kommunikationstjänster i återförsäljarledet ingår inte.

(150) Omständigheten att beslutet om ersättning för de 670 byggnader som lades till projektet efter det att WBS dragit sig tillbaka från marknaden fattades efter det att Síminn hade vunnit upphandlingen ger emellertid upphov till problem när det gäller de övriga altmarkkriterierna. Kriterierna för beräkning av ersättning för de ytterligare enheterna fastställdes inte i förväg på ett objektivt och öppet sätt, utan fastställdes, vilket har bekräftats av de isländska myndigheterna, efter det offentliga upphandlingsförfarandet med beaktande av det genomsnittliga enhetspriset i Síminns ursprungliga bud.

(151) Även om Xxxxxx valdes som tjänsteleverantör enligt en offentlig upphandling grundades därför endast ersättningen för de första 1 118 byggnaderna på det offentliga upphandlingsförfarandet. Ersättningen för de ytterligare 670 byggnaderna fastställdes efter det att Síminn vunnit upphandlingen. Myndigheten har inte heller fått någon information som visar att de isländska myndigheterna genomförde en jämförelse med ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning beträffande de sannolika kostnaderna för att bygga och driva bredbandsnätet för de ytterligare byggnaderna.

(152) Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att åtgärden i fråga inte uppfyller samtliga altmarkk­ riterier.

1.6 Slutsats om förekomst av stöd

(153) Med hänvisning till ovanstående överväganden drar myndigheten slutsatsen att den granskade åtgärden omfattar inslag av statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Enligt de villkor som anges ovan är det därför nödvändigt att överväga huruvida åtgärden kan anses vara förenlig med EES-avtalets funktion.

2. FORMKRaV

(154) Följande föreskrivs i artikel 1.3 i del I i protokoll 3: ”Eftas övervakningsmyndighet underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. … Staten i fråga får inte genomföra åtgärderna förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.”

(155) De isländska myndigheterna underrättade inte myndigheten om åtgärden. De isländska myndigheterna har dessutom, genom att anordna en offentlig upphandling för och finansiera utbyggnaden av bredbandstäckning i landsbygdsområden, genomfört åtgärderna innan myndigheten fattat ett slutgiltigt beslut. Därför drar myndigheten slutsatsen att de isländska myndigheterna inte har iakttagit sina skyldigheter enligt artikel 1.3 i del I i protokoll 3. Beviljandet av stödet i fråga är därför olagligt.

3. STÖDETS FÖRENLIGHET

3.1 Inledning

(156) Stödåtgärder som faller under artikel 61.1 i EES-avtalet är i allmänhet oförenliga med EES-avtalets funktion, såvida de inte omfattas av ett undantag enligt artikel 61.2 eller 61.3 eller artikel 59.2 i EES-avtalet samt är nödvändiga, proportionerliga och inte orsakar otillbörlig snedvridning av konkurrensen. De isländska myndigheterna hävdar att det stöd som förekommer i avtalet mellan fonden och Síminn är förenligt med artikel 61.3 i EES-avtalet.

(157) På grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet kan ”stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa ekonomiska områden” anses som förenligt med EES-avtalets funktion, om stödet inte påverkar handeln och konkurrensen inom EES-området i en omfattning som anses strida mot det gemensamma intresset.

(158) Myndighetens nu gällande bredbandsriktlinjer innehåller en detaljerad tolkning av artikel 61.3 c i EES-avtalet med avseende på denna sektor (84). De tidigare riktlinjerna för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (nedan kallade bredbandsriktlinjerna från 2010) antogs först den 3 februari 2010, och gällde därför inte vid den tidpunkt då Xxxxxx och fonden ingick avtalet. Bredbandsriktlinjerna grundas emellertid på Europeiska kommissionens befintliga rätts- och beslutspraxis (85). Myndigheten kommer därför inte att tillämpa bredbandsriktlinjerna direkt, utan kommer i stället att bedöma avtalet mot bakgrund av de grundläggande principerna för statligt stöd till bredbandsinfrastruktur, som anges i de förutnämnda riktlinjerna och i den rätts- och beslutspraxis som fanns vid tidpunkten för ingåendet av avtalet, vilken har vidareutvecklats i nyare ärenden.

3.2 Åtskillnad mellan vita, grå och svarta områden för grundläggande bredbandsnät

(159) I bredbandsriktlinjerna anges att för att en förenlighetsbedömning av statlig finansiering av bredbandsprojekt ska kunna genomföras måste den region där det nya bredbandsnätet ska byggas definieras som ett vitt, grått eller svart område (86).

(160) Vita områden avser områden där det finns inte finns bredbandsinfrastruktur och det är osannolikt att sådan infrastruktur kommer att utvecklas inom en nära framtid. Myndigheten inser att Eftastaterna genom att ge ekonomiskt stöd för tillhandahållande av bredbandstjänster i områden som för närvarande saknar bredband eftersträvar genuina mål för sammanhållning och ekonomisk utveckling. Sådana ingripanden överensstämmer sannolikt med allmänintresset, på villkor att villkoren i avsnitt 3.3 är uppfyllda.

(161) Grå områden avser områden där det finns en nätoperatör och det är osannolikt att ett ytterligare nät kommer att utvecklas inom en nära framtid. Det faktum att det bara finns en nätoperatör innebär inte nödvändigtvis att inga marknadsmisslyckanden eller sammanhållningsproblem föreligger. Om operatören har inflytande på marknaden (monopol) kan den ge invånarna en sämre kombination av tjänstekvalitet och priser. Vissa användarkategorier kanske inte betjänas på lämpligt sätt. återförsäljarpriserna kan också, i avsaknad av reglerade taxor för tillträde i grossistledet, vara högre än de priser som tas ut för samma tjänster som erbjuds i mer konkurrensutsatta men annars jämförbara områden eller regioner i landet. Om det dessutom bara finns begränsade utsikter till att alternativa operatörer går in på marknaden kan finansiering av en alternativ infrastruktur vara en lämplig åtgärd.

(162) Svarta områden avser områden i en viss geografisk zon där det finns eller inom en nära framtid kommer att finnas minst två grundläggande bredbandsnät med olika operatörer och bredbandstjänster tillhandahålls på konkurren­ smässiga villkor (infrastrukturbaserad konkurrens). Här kan det förutsättas att ett marknadsmisslyckande föreligger. Det finns därför mycket lite utrymme för statliga ingripanden för att skapa ytterligare fördelar (87).

(163) Enligt de isländska myndigheterna täcktes området i projektet inte av något bredbandsnät innan nätet byggdes. Fonden genomförde en noggrann kartläggning där den begärde information om alla befintliga områden med täckning av bredbandstjänster (dvs. områden som hade en ständigt tillgänglig internetanslutning (inte uppringbar) på minst 512 kb/s till ett skäligt fast månadspris) samt planerade områden (utan täckning) som skulle ha bredband till juni 2008. Fonden fick information om marknadsområden i olika former från flera

(84) Eftas övervakningsmyndighets riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (nedan kallade bredbandsriktlinjerna). Finns på internet: xxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxxxxxx/Xxxx-XX—application-of-state-aid-rules-in- relation-to-rapid-deployment-of-broadband-networks.pdf.

(85) En förteckning över samtliga kommissionsbeslut som fattats enligt reglerna för statligt stöd på bredbandsområdet återfinns på xxxx://xx.

xxxxxx.xx/xxxxxxxxxxx/xxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxxxxx/xxxxxxxxx_xxxxxxxxx.xxx.

(86) Se punkt 57 i bredbandsriktlinjerna och fotnot 17 ovan.

(87) Se punkt 68 i bredbandsriktlinjerna.

bredbandsleverantörer och privatpersoner Syftet med kartläggningen var att identifiera marknadsmisslyckanden genom att skilja mellan grå, svarta och vita områden i avlägsna regioner på Island. Fondens kartläggning och täckningsanalys gav en exakt förteckning över de byggnader som senare inbegreps i projektet.

(164) Mot bakgrund av ovanstående betraktar myndigheten de områden som omfattas av projektet som ”vita områden” vid tillämpningen av bredbandsriktlinjerna.

3.3 Avvägningstestet och bredbandsriktlinjerna/beslutspraxis

(165) I sin bedömning av huruvida stödåtgärden kan anses vara förenlig med EES-avtalets funktion väger myndigheten stödåtgärdens positiva inverkan för att uppnå ett mål av gemensamt intresse mot de eventuella negativa sidoeffekterna, t.ex. snedvridning av handeln och konkurrensen (det s.k. avvägningstestet).

(166) Vid tillämpningen av avvägningstestet bedömer myndigheten följande frågor (88):

a) Inriktas stödåtgärden på ett klart definierat syfte av allmänt intresse, dvs. är det föreslagna stödet avsett att avhjälpa ett marknadsmisslyckande eller riktat på något annat mål?

b) Är stödet väl utformat så att målet av gemensamt intresse uppnås? Här frågas särskilt följande:

i) Är det statliga stödet ett lämpligt politiskt instrument, dvs. finns det andra, bättre lämpade instrument?

ii) Finns det en stimulanseffekt, dvs. förändrar stödet företagens beteende?

iii) Är stödåtgärden proportionerlig, dvs. kan samma förändring i beteende uppnås med mindre stöd?

c) Är snedvridningen av konkurrensen och effekten på handeln begränsad, så att den sammantagna effekten blir positiv?

(167) Enligt bredbandsriktlinjerna (89) kommer myndigheten vid tillämpningen av avvägningstestet att överväga åtgärdens syfte, utformning och behovet av att minska snedvridning av konkurrensen.

3.3.1 Åtgärdens syfte

3.3.1.1 Statligt stöd i vita områden

(168) Bredbandsanslutning är en avgörande faktor för utveckling, införande och användning av informations- och kommunikationstekniker i ekonomin och samhället. Projektet omfattar och inriktas endast på ”vita områden” (90).

(169) Myndigheten anser att dessa områden i princip är berättigade till statligt stöd enligt bredbandsriktlinjerna eftersom projektet främjar territoriell, social och ekonomisk sammanhållning och är avsett att avhjälpa ett bevisat marknadsmisslyckande (91). För att åtgärden ska anses vara förenlig med EES-avtalet måste dock vissa villkor vara uppfyllda. Dessa villkor kommer att bedömas i följande underavsnitt.

3.3.1.2 Klar t definierat mål av allmänt intresse

(170) Bredbandsanslutning är en avgörande faktor för utveckling, införande och användning av informations- och kommunikationstekniker i ekonomin och samhället. I sin Europa 2020-strategi av den 3 mars 2010, En digital

(88) Se t.ex. kommissionens beslut 2007/175/EG av den 19 juli 2006 om stödåtgärd C 35/2005 som Nederländerna ämnar verkställa avseende anläggning av ett bredbandsnät i appingedam (EUT L 86, 27.3.2007, s. 1) och kommissionens beslut N 14/2008, Broadband in Scotland – Extending broadband reach (EUT C 150, 17.6.2008, s. 3).

(89) Se punkt 28 i bredbandsriktlinjerna.

(90) Se definition i fotnot 17 och skäl 160.

(91) Se beslut nr 219/14/KOL av den 11 juni 2014 om statligt stöd till utbyggnad av bredband (EUT C 344, 2.10.2014, s. 13, och EES- supplement nr 55, 2.10.2014, s. 4), avsnitt 3.2.1.2.

agenda för Europa, förklarar kommissionen att ”syftet är att skapa hållbara ekonomiska och sociala fördelar utifrån en digital inre marknad baserad på snabbt och ultrasnabbt Internet och kompatibla applikationer, med tillgång till bredband för alla senast 2013 och till mycket snabbare Internet (30 Mbps eller mer) senast 2020, och där 50 % eller fler av hushållen i EU har Internetuppkopplingar med över 100 Mbps” (92).

(171) I Europa 2020-strategin bekräftas vikten av bredbandsprojekt för att påskynda bredbandsteknikernas bidrag till tillväxt och innovation inom alla sektorer i ekonomin samt till social och regional sammanhållning. Utbyggnad av nya grundläggande nät och/eller NGa-bredbandsnät bidrar till att skapa sysselsättning och förbättra hälso- och utbildningstjänsterna i målområdena.

(172) Utbyggnad av bredbandsnät bidrar dessutom till att minska den digitala klyftan mellan områden eller regioner inom ett land med tillgång till överkomliga och konkurrenskraftiga bredbandstjänster och områden som saknar sådan tillgång. Myndigheten anser att det utan statligt ingripande finns en verklig risk för att en digital klyfta kan uppstå mellan de olika regionerna på Island, främst mellan landbygds- och tätortsområden. Detta kan leda till ekonomiskt och socialt utanförskap för lokala invånare och företag, och kan dessutom ge upphov till ytterligare avfolkning av redan glesbefolkade områden. Även om det finns flera orsaker till digitala klyftor är en av de främsta orsakerna brist på lämplig bredbandsinfrastruktur.

(173) Myndigheten erinrar dessutom om att tillgång till bredbandstjänster för alla i Europa senast 2013 var ett av huvudmålen för den digitala agendan för Europa (93). Projektet är därför i linje med både Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa.

(174) Enligt de isländska myndigheterna är tillgång till infrastruktur för höghastighetsbredband en avgörande faktor för att lokalsamhällena ska kunna locka till sig företag, förbättra de lokala levnadsförhållandena och påskynda tillväxt och innovation inom alla sektorer av den lokala ekonomin. Tack vare stödordningen har hushåll och företag i målområdena möjlighet att få tillgång till bredbandstjänster till överkomliga priser. Detta är också ett mål av allmänt intresse, eftersom bredbandstjänster måste finnas tillgängliga till överkomliga priser så att så många medborgare som möjligt drar nytta av det offentliga stödet (94). Utan stödet skulle kostnaderna för att bygga ut den nödvändiga bredbandsinfrastrukturen vara mycket höga för privata operatörer i glesbefolkade områden. Det leder i sin tur till höga återförsäljarpriser, vilket inte alla har råd med. Till följd av detta har den offentliga finansieringen av bredbandsinfrastrukturen inte bara garanterat bredbandstillgång, utan kommer även att säkerställa att tjänsterna tillhandahålls till överkomliga priser, vilket är ett krav enligt den digitala agendan. Med andra ord möjliggör projektet tillgång till bredbandstjänster till slutkunder i målområdena (dvs. glesbefolkade områden, främst på landsbygden) till ungefär samma priser som i mer befolkade områden (dvs. tätortsområden).

(175) Myndigheten anser att stöd för utbyggnad av bredbandsnät i landsbygdsområden och vita områden utan täckning, där bredband för närvarande inte finns tillgängligt, bidrar till att främja den territoriella, sociala och ekonomiska sammanhållningen och till att avhjälpa marknadsmisslyckanden (95). Utbyggnad av bredbandsnät bidrar dessutom till att minska den digitala klyftan mellan områden eller regioner inom ett land med tillgång till överkomliga och konkurrenskraftiga bredbandstjänster och områden som saknar sådan tillgång (96).

(176) Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att stödet eftersträvar genuina mål för sammanhållning och ekonomisk utveckling, som anses vara klart definierade mål av allmänt intresse.

(92) Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020, s. 12.

(93) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (KOM(2010) 245) En digital agenda för Europa, vilken bekräftades i resolutionen från det 37:e mötet i Europeiska ekonomiska områdets (EES) gemensamma parlamentarikerkommitté den 26 oktober 2011. Meddelandet finns på internet: xxxx://xxx‑xxx.xxxxxx.xx/ legal‑content/SV/aLL/;jsessionid=Y4vLTX8KtHt58G2x4R1h26h1l1zYRJcHnMBhTTx3cKhqvYf4R8m0!-1629905942?uri= CELEX:52010DC0245R(01). I den digitala agendan fastställs målet att alla i Europa bör ha tillgång till grundläggande bredband senast 2013 och strävan att tillgången till NGa‑tjänster ökas stort till 2020 (alla i Europa ska tillgång till internethastigheter på över 30 Mbps och 50 % eller fler av de europeiska hushållen abonnerar på internetförbindelser på över 100 Mbps).

(94) Bredbandstjänster till överkomliga priser är även ett av målen för den digitala agendan, se xxxxx://xx.xxxxxx.xx/xxxxxxx-xxxxxx/xx/xxxxx-

broadband.

(95) Se punkt 62 i bredbandsriktlinjerna.

(96) Se t.ex. beslut nr 231/11/KOL, som det hänvisas till i fotnot 73, avsnitt 3.2.1.2.

3.3.1.3 Är syftet med åtgärden att avhjälpa ett marknadsmisslyckande?

(177) Eftersom endast vita områden är stödberättigande godtar myndigheten såsom redan har påpekats att det föreligger ett marknadsmisslyckande i dessa områden. Med andra ord når inte marknaderna på egen hand ett effektivt resultat för samhället utan ingripande (97).

3.3.2 Åtgärdens utformning och behovet av att begränsa snedvridning av konkurrensen

3.3.2.1 Är stöd ett lämpligt instrument?

(178) Såsom anges i punkt 40 i bredbandsriktlinjerna inser myndigheten att förhandsreglering kan stimulera utbyggnaden av bredbandsnät i tätortsområden och mer tätbefolkade områden, men detta är inte tillräckligt för att korrigera ett marknadsmisslyckande som beror på brist på privata infrastrukturinvesteringar i vissa områden.

(179) Myndigheten har inte fått information om huruvida de isländska myndigheterna övervägde några alternativ till statlig finansiering av bredbandsnätet för att avhjälpa marknadsmisslyckandet. Precis som kommissionen har myndigheten emellertid redan tidigare bedömt användningen av bidrag eller skatteincitament för slutanvändarna samt möjligheten att tillämpa förhandsreglering (98). Det har ansetts osannolikt att sådana åtgärder leder till tillräckliga investeringar för tillhandahållande av bredbandstjänster i områden utan täckning.

(180) Som tidigare har konstaterats fanns endast begränsade tjänster med låg internethastighet tillgängliga i det berörda området, och kartläggningen visade att inga privata operatörer hade planer på att uppgradera sin bredbandsinfra­ struktur. De isländska myndigheterna konstaterade dessutom att de stora internetleverantörerna på Island inte hade visat något intresse av att förbättra internetanslutningarna i det berörda området eller att investera i bredbandsinfrastruktur inom en nära framtid (99). I situationer som det föreliggande ärendet, där det har bekräftats att bredbandsinfrastrukturen och tjänsterna är allvarligt underutvecklade i en viss region, förefaller det inte finnas något annat alternativ än att bevilja statliga medel för att åtgärda bristen på bredbandsanslutning.

(181) Myndigheten drar därför slutsatsen att statlig finansiering av tillhandahållande av bredbandstjänster är ett lämpligt instrument för att uppnå de fastställda målen.

3.3.2.2 Har stödet en stimulanseffekt?

(182) Enligt bredbandsriktlinjerna (100) måste man för att bedöma förekomsten av en stimulanseffekt undersöka huruvida de berörda investeringarna i bredbandsnät inte skulle ha genomförts utan statligt stöd.

(183) Det offentliga samråd som genomfördes av de isländska myndigheterna visade att det var osannolikt att ett bredbandsnät som omfattar byggnaderna utan täckning skulle ha tillhandahållits av marknaden inom en nära framtid. Eftersom ekonomiskt stöd utlovades för utbyggnaden av nätet ändrade budgivarna i den offentliga upphandlingen sina investeringsbeslut. Myndigheten drar därför slutsatsen att stödet hade en stimulanseffekt för den valda leverantören för att bygga ut bredbandsinfrastruktur i områden som den annars inte skulle ha investerat i.

(97) Se punkterna 33–35 i bredbandsriktlinjerna.

(98) Se t.ex. beslut nr 231/11/KOL, som det hänvisas till i fotnot 73, och kommissionens beslut N 14/2008, Broadband in Scotland – Extending broadband reach (EUT C 150, 17.6.2008, s. 3), skälen 54 och 55.

(99) De isländska myndigheterna kontaktade privata operatörer för att fastställa om någon marknadsinvesterare var villig att tillhandahålla bredbandsanslutning till byggnaderna i fråga. Efter att ha konstaterat att det inte fanns något intresse för att tillhandahålla tjänsten drog de isländska myndigheterna slutsatsen att dessa områden faktiskt led av ett marknadsmisslyckande och att de inte skulle få höghastig­ hetsanslutning inom en nära framtid utan statligt ingripande.

(100) Punkt 41 i bredbandsriktlinjerna.

3.3.2.3 Stödets propor tionalitet samt begränsning av snedvridning av konkurrensen och inverkan på handeln

Detaljerad kartläggning och täckningsanalys

(184) De isländska myndigheterna genomförde en detaljerad kartläggning och täckningsanalys 2007. Konkurrensvillko­ ren och den rådande strukturen i det berörda området analyserades, och samråd hölls med alla aktörer som berördes av åtgärden. Mot bakgrund av detta anser myndigheten att kartläggningen och täckningsanalysen bidrog till att minimera eventuella snedvridningar av konkurrensen.

(185) WBS utträde från marknaden medförde betydande förändringar av förteckningen över byggnader som varken hade eller skulle få bredbandstäckning på marknadsvillkor inom en nära framtid. Därefter utlyste de isländska myndigheterna ett nytt anbudsförfarande för planer för att erbjuda tjänster för de byggnader som ursprungligen ingick i WBS planer. Detta gjordes via en annons i en dagstidning, vilket enligt de isländska myndigheterna var samma metod som tidigare hade använts i kommunikationen med marknaden. Tack vare denna kommunika­ tionsmetod kunde alla tjänsteleverantörer informera de isländska myndigheterna om eventuella utbyggnadsplaner i området. Myndigheten drar således slutsatsen att en tidningsannons var en lämplig kommunikationsmetod i denna situation.

Offentligt samråd

(186) Genom bredbandsriktlinjerna införs en skyldighet att inleda ett offentligt samråd med befintliga operatörer genom ett öppet och transparent förfarande för att se till att statliga medel endast används i vita områden med grundläggande bredbandstäckning och i vita NGa-områden (101).

(187) Såsom konstaterats tidigare genomförde fonden en analys av konkurrensvillkoren på marknaden och de framtida utvecklingsplanerna genom att samråda med de berörda aktörerna via en offentlig annons, som publicerades i den nationella dagstidningen Morgunblaðið för att säkerställa fullständig öppenhet. Genom att göra detta försäkrade sig fonden om att eventuella snedvridningar av konkurrensen minimerades.

Öppet upphandlingsförfarande/det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet

(188) Myndigheten vill betona att även om direktivet om offentlig upphandling inte är tillämpligt på upphandling av bredbandsnät och tjänster (102) omfattas sådana upphandlingar fortfarande av de grundläggande principerna om lika och icke-diskriminerande behandling (103). Det följer även av bredbandsriktlinjerna att när de beviljande myndigheterna beslutar sig för att välja ett utomstående företag att bygga ut och driva den subventionerade infrastrukturen ska urvalsförfarandet genomföras enligt andan och principerna i direktiven om offentlig upphandling (104). Öppna upphandlingar garanterar lika och icke-diskriminerande behandling av alla budgivare, minskar budgetkostnaderna, minimerar eventuellt statligt stöd och minskar åtgärdens selektiva natur. användningen av öppna upphandlingar för att främja dessa mål inom ramen för bredbandsuppbyggnad har bekräftats av kommissionen i beslutspraxis före det granskade avtalet (105).

(101) Punkt 74 b i bredbandsriktlinjerna.

(102) Se artikel 13 i direktiv 2004/18/EG.

(103) EU-domstolen har i sin rättspraxis bekräftat att fördragets inremarknadsregler även är tillämpliga på avtal utanför upphandlingsdi­ rektivens tillämpningsområde, så länge avtalen är av intresse för ekonomiska aktörer som är etablerade i andra medlemsstater. Se t.ex. dom i mål C-324/98, Telaustria, EU:C:2000:669, punkt 60, dom i mål C-231/03, Coname, EU:C:2005:487, punkt 16, och dom i mål C-458/03, Parking Brixen, EU:C:2005:605, punkt 46. Se även kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (EGT C 179, 28.11.2001, s. 2).

(104) Punkt 74 c i bredbandsriktlinjerna.

(105) Se t.ex. kommissionens beslut N 508/08 – Förenade kungariket, Provision of Remote Broadband Services in Northern Ireland (EUT C 18, 24.1.2009, s. 1), kommissionens beslut N 475/2007 – Irland, National Broadband Scheme (NBS) (EUT C 282, 24.11.2007, s. 1), och kommissionens beslut N 157/06 – Förenade kungariket, South Yorkshire Digital region Broadband Project (EUT C 80, 13.4.2007, s. 1).

(189) I bredbandsriktlinjerna betonas att i ett konkurrensutsatt anbudsförfarande ska den stödbeviljande myndigheten fastställa kvalitativa tilldelningskriterier för bedömning av de inlämnade anbuden (106). I riktlinjerna klargörs också att för att minska mängden stöd som beviljas, med bibehållande av motsvarande eller rentav samma kvalitet, bör den anbudsgivare som begär den minsta mängden stöd i princip ges fler prioritetspoäng inom ramen för den allmänna bedömningen av anbudet (107). Den stödbeviljande myndigheten ska också alltid på förhand ange den relativa vikt som den ger vart och ett av de valda (kvalitets)kriterierna.

(190) I föreliggande ärende offentliggjorde Ríkiskaup på fondens vägnar anbudsbeskrivningen på sin webbplats och i nationella dagstidningar i februari 2008. Enligt punkt 74 c i bredbandsriktlinjerna publicerades information om anbudsförfarandet på en central webbplats på nationell nivå, dvs. Ríkiskaups webbplats (108), och det meddelades även på inrikesministeriets webbplats (109). anbudsbeskrivningen innehöll tydliga tilldelningskriterier, vars syfte var att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Följande fyra tilldelningskriterier användes: i) totalt pris (50 %), ii) utbyggnadshastighet (15 %), iii) nedladdningshastighet (25 %), och iv) 2G GSM (valfritt) (10 %). Efter offentliggörandet av anbudsförfarandet inledde Ríkiskaup diskussioner med intresserade anbudsgivare, vilket ledde till att tidsfristen för att lämna in anbud förlängdes till den 4 september 2008. Ríkiskaup mottog fem giltiga anbud, och det anbud som fick högst poäng baserat på tilldelningskriterierna valdes (110).

(191) På grundval av ovanstående anser myndigheten att Ríkiskaup på fondens vägnar genomförde ett öppet och transparent offentligt upphandlingsförfarande för att välja leverantören av bredbandsnätet. Det står dessutom klart att principen om lika behandling garanterades eftersom det var uppenbart för alla intresserade budgivare att priset var det absolut viktigaste kriteriet i anbudsförfarandet, eftersom det stod för 50 % av tilldelningskriterierna.

(192) Efter det att anbudsförfarandet avslutats drog sig WBS tillbaka från marknaden. Detta ledde till en ökning av antalet byggnader som behövde bredbandstjänster. Till följd av detta gjordes ändringar i avtalet med den valda leverantören vad gäller omfattning, ersättning och utbyggnadsperiod. På grund av de exceptionella och oförutsedda förhållandena i den isländska ekonomin gjordes även ändringar av indexeringen av de totala betalningarna (111).

(193) Klaganden hävdar att andra budgivare inte fick möjlighet att lämna in anbud för de ytterligare byggnaderna och att det ökade antalet platser inte nödvändigtvis medförde en motsvarande ökning av kostnaderna och utbyggnads­ perioden.

(194) Myndigheten inser att de ändringar som gjordes av utkastet till avtal i anbudshandlingarna är betydande, och även om det enligt EES-reglerna för offentlig upphandling är tillåtet att göra vissa ändringar av avtalet genom förhandlingar efter det att leverantören har valts, överskrider ändringarna de gränser som fastställs i direktivet om offentlig upphandling (112). Som tidigare konstaterats är inte direktivet om offentlig upphandling tillämpligt på föreliggande förfarande eftersom upphandlingar av telenät är undantagna från direktivets tillämpningsområde (113). Enligt bredbandsriktlinjerna ska urvalsförfarandet dock genomföras enligt andan och principerna i direktiven om offentlig upphandling (114).

(106) Punkt 74 d i bredbandsriktlinjerna.

(107) Ibid.

(108) xxxx://xxx.xxxxxxxxx.xx/

(109) xxxx://xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx/xxx/xxxxxxx/xx/00000

(110) Se tabellen i skäl 18.

(111) Ändringarna beskrivs närmare i avsnitt I.3.1.4 i detta beslut. Se även skälen 27 och 61.

(112) Se t.ex. artikel 31.4 a i direktiv 2004/18/EG, där följande anges: ”Om det rör sig om kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, men som genom oförutsedda omständigheter har blivit nödvändiga för att de byggentreprenader eller tjänster som beskrivs i kontraktet skall kunna utföras, förutsatt att kontraktet tilldelas den ekonomiska aktör som utför dessa byggentreprenader eller tjänster,

— om de kompletterande byggentreprenaderna eller tjänsterna av tekniska eller ekonomiska skäl inte kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet utan stora olägenheter för den upphandlande myndigheten,

eller

— om byggentreprenaderna eller tjänsterna, även om de kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet, är absolut nödvändiga för att kontraktet skall kunna fullföljas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avser kompletterande byggentreprenader eller tjänster får dock inte överstiga 50 % av det ursprungliga kontraktets värde.”

(113) Ibid., artikel 13.

(114) Punkt 74 c i bredbandsriktlinjerna.

(195) Det står klart att det pris som betalades till Síminn efter utökningen av projektets omfattning fortfarande var betydligt lägre än det pris som erbjöds av andra budgivare (115) och det pris som fonden bedömt på förhand. Ändringarna kan därför ha varit nödvändiga på grund av prisskillnader. Det framgick också tydligt av kapitel 2.3.4 med titeln ”Nya anslutningar och anslutningskrav” i anbudsbeskrivningen att det genomsnittliga enhetspriset i det ursprungliga anbudsförfarandet skulle användas som referensvärde i händelse av oförutsedda utökningar av projektets omfattning. Detta kapitel innehåller i själva verket ett uttryckligt krav på att en metod med genomsnittspris skulle användas vid beräkningen av kostnaderna för de nya byggnader som lades till projektet.

(196) Enligt etablerad rättspraxis anser myndigheten dessutom att det, åtminstone under extrema omständigheter, kan vara godtagbart att staterna väljer säkerhet framför osäkerhet och erhåller en bestämd och tillfredsställande avkastning i stället för en avkastning som inte kan förutsägas (116). Med tanke på att syftet med att genomföra ett anbudsförfarande är att uppnå det lägsta priset för samhället, betoningen på prisaspekten och användningen av metoden med genomsnittligt pris i anbudshandlingarna samt de stora skillnaderna mellan de inlämnade buden, anser myndigheten att en lika och icke-diskriminerande behandling av alla anbudsgivare garanterades i detta fall och att urvalsförfarandet och utökningen av projektets omfattning överensstämde med andan och principerna i direktiven om upphandling.

(197) När det gäller bytet från konsumentprisindexering till indexering med en utländsk valuta hävdar klaganden att detta har lett till att betalningarna till Síminn har ökat ytterligare till följd av nedskrivningen av den isländska kronan efter finanskrisen. De isländska myndigheterna har bekräftat att dessa ändringar inte innebar att hela risken lades på dem, eftersom Síminn också fick ökade kostnader för andra aspekter av projektet som inte var knutna till den danska kronans växelkurs, dvs. arbetskostnader, oljekostnader och kostnader för andra insatsvaror (117). De har också visat att stödbeloppet även efter avtalsändringarna fortfarande var betydligt lägre än det näst lägsta giltiga anbudet och fondens kostnadsberäkningar.

(198) Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att anbuds- och urvalsförfarandet generellt sett överensstämde med andan och principerna i direktiven om offentlig upphandling och att de isländska myndigheterna valde det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Teknikneutralitet

(199) Enligt punkt 74 e i bredbandsriktlinjerna bör anbudet inte gynna eller utesluta någon särskild teknik- eller

nätplattform. anbudsgivarna ska således ges möjlighet att föreslå att de begärda bredbandstjänsterna

tillhandahålls med användning av eller genom en kombination av den eller de tekniker de anser vara lämpligast. Den stödbeviljande myndigheten kan, på grundval av de objektiva anbudskriterierna, välja den lämpligaste tekniska lösningen eller en kombination av flera tekniska lösningar.

(200) Enligt artikel 2.1 i anbudsbeskrivningen var projektet teknikneutralt, och det fanns inga särskilda anvisningar om hur nätet skulle byggas eller vilken teknisk lösning som skulle användas. anbudsförfarandet gynnade ingen särskild teknik eller nätplattform, utan det stod anbudsgivarna fritt att fastställa de lämpligaste tekniska lösningarna för att ansluta de byggnader som hade identifierats under kartläggningen. anbudsförfarandet var således öppet för alla tekniska lösningar och därför teknikneutralt, vilket krävs enligt bredbandsriktlinjerna. Myndigheten anser att de lämpligaste teknikerna eller en blandning av dem valdes genom tillämpningen av principen om teknikneutralitet (118).

(115) Se tabellen i avsnitt I.2.1.3.

(116) Se t.ex. dom i mål T-29/10, Nederländerna och ING Groep mot kommissionen, EU:T:2012:98, punkt 123.

(117) Dokument nr 687314.

(118) Se beslut nr 219/14/KOL från Eftas övervakningsmyndighet av den 11 juni 2014 om statligt stöd till utbyggnad av bredband (EUT C 344, 2.10.2014, s. 13, och EES-supplement nr 55, 2.10.2014, s. 4), skäl 125 e.

Användning av befintlig infrastruktur

(201) Enligt bredbandsriktlinjerna ska Eftastaterna uppmuntra anbudsgivarna att förlita sig på eventuell befintlig och tillgänglig infrastruktur för att undvika onödig dubblering och slöseri med statliga resurser (119). Som konstaterats tidigare täcktes byggnaderna i fråga inte av något bredbandsnät innan nätet byggdes. Myndigheten har inte heller fått in några synpunkter från nätoperatörer eller berörda parter som rör onödig dubblering och slöseri med resurser i detta fall.

(202) Mot bakgrund av detta förefaller användningen av befintlig infrastruktur inte ha spelat någon viktig roll i utbyggnaden av det subventionerade nätet.

Grossisttillträde

(203) att ge tredje parter faktiskt grossisttillträde till en subventionerad bredbandsinfrastruktur är en nödvändig komponent i alla statliga åtgärder för finansiering av utbyggnaden av ny bredbandsinfrastruktur. Särskilt gäller att grossisttillträde gör det möjligt för tredjepartsoperatörer att konkurrera med den valda anbudsgivaren (när denna senare också finns med på detaljistnivå), och således öka urvalet och konkurrensen i de områden som berörs av

åtgärden samtidigt som man undviker att det bildas regionala tjänstemonopol (120).

att

ge faktiskt tillträde

i grossistledet till konkurrenter bidrar dessutom till att minska de snedvridningar av konkurrensen som blir följden av statliga stödåtgärder.

(204) Kommissionen har betonat betydelsen av att ge faktiskt tillträde i grossistledet till subventionerade nät i sin praxis, som föregår det granskade avtalet (121).

(205) I bredbandsriktlinjerna betonas även att den typ av skyldigheter rörande grossisttillträde som åläggs ett subventionerat nät bör anpassas till de skyldigheter avseende tillträde som fastställs inom ramen för den sektorspecifika regleringen. I princip bör stödmottagande företag erbjuda ett större utbud av accessprodukter i grossistledet än de som agerar på uppdrag av nationella tillsynsmyndigheter på grundval av sektorspecifika regler, eftersom stödmottagaren använder inte bara sina egna resurser utan också skattebetalarnas pengar för att bygga ut sin egen infrastruktur. Sådant grossisttillträde bör beviljas så tidigt som möjligt innan driften av nätet av inleds (122).

(206) Efter sin analys 2008 av marknaden för tillträde till bredband i grossistledet krävde den isländska nationella regleringsmyndigheten Póst- og fjarskiptastofnun att Síminn (som det företag som ansågs ha ett betydande inflytande på marknaden) skulle efterkomma alla rättvisa och skäliga förfrågningar från andra elektroniska kommunikationsföretag om öppet tillträde till specialiserad nätinfrastruktur relaterad till kopparledningsbaserade accessnät på grossistnivå, inklusive möjligheten att få bitströmsttjänster levererade vid flera punkter längs nätet (123). Síminn ska bland annat besvara skäliga och lämpliga förfrågningar om tillträde till alternativen 1, 2, 3 och 4 enligt vad som anges i skäl 32. Detta beslut från Póst- og fjarskiptastofnun citerades i anbudsbeskrivningen.

(119) Punkt 74 f i bredbandsriktlinjerna.

(120) Punkt 74 g i bredbandsriktlinjerna.

(121) Se kommissionens beslut 2008/729/EG av den 11 december 2007 om stödåtgärd C 53/2006 (ex N 262/05, ex CP 127/04) av amsterdams kommun till förmån för Glasvezelnet amsterdam för en investering i ett fiberaccessnät (EUT L 247, 16.9.2008, s. 27), skäl 96, och kommissionens beslut N 14/2008 Förenade kungariket, Broadband in Scotland – Extending Broadband Reach (EUT C 150, 17.6.2008, s. 3), skäl 57 c, och kommissionens beslut N 475/2007 Irland, National Broadband Scheme (NBS) (EUT C 282, 24.11.2007,

s. 1), skäl 45 e.

(122) Punkt 74 g i bredbandsriktlinjerna.

(123) Beslut nr 8/2008 från Póst- og fjarskiptastofnun (se fotnot 33).

(207) Syftet med EU:s regelverk för elektroniska kommunikationer är också att underlätta konkurrensen genom att nya marknadsaktörer gradvis kan förlita sig mer på sin egen infrastruktur när det är effektivt för dem att göra detta (124). Reglering som främjar effektiva investeringar i företagens egen infrastruktur anses i högre grad främja effektiv och bärkraftig konkurrens. Detta har lett till en regleringsstrategi för marknaderna för elektroniska kommunikationer där flera olika accessprodukter vid olika nivåer i näthierarkin finns tillgängliga samtidigt för alternativa operatörer om det finns ett betydande marknadsinflytande. Sådana differentierade accessalternativ anpassas till olika nivåer av utbyggnaden av nät för alternativa leverantörer. Såsom Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för nät och tjänster inom området elektronisk kommunikation (ERG, nu känd som Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation eller Berec) har konstaterat är denna regleringsstrategi med en ”investeringstrappa” en väletablerad princip i det gällande regelverket för elektroniska kommunikationsnät och tjänster (125).

(208) Förutom etablerad rättspraxis om faktiskt grossisttillträde till bredbandstjänster har man i beslut om statligt stöd även haft en dynamisk inställning till de olika tillträdesalternativ som har varit nödvändiga. I besluten 2006/2007

om investeringar av

amsterdams

kommun i ett fiberaccessnät (126) beviljades t.ex. grossisttillträde både

i passiva (127) och aktiva (128) lager i nätet. I ett beslut 2010 om utbyggnad av bredbandsnät med mycket hög hastighet i Frankrike (129) krävdes grossisttillträde på alla nivåer i den subventionerade infrastrukturen. Eftersom stödet beviljades för nätets passiva infrastruktur (t.ex. ledningar och svartfiber) skulle tillträdet till den passiva nivån av nätet underlättas, enligt ett beslut av den franska nationella regleringsmyndigheten arcep 2010 (130). Den aktiva accessprodukten skulle emellertid också tillhandahållas alla utomstående företag som lämnade en skälig förfrågan om en sådan produkt (131). Förfrågan ansågs skälig om följande tre villkor var uppfyllda: a) den part som ansökte om tillträde skulle lämna en konsekvent affärsplan som motiverar aktiveringen av nätet, ii) den part som ansökte om tillträdet måste kunna visa att den inte har de ekonomiska medel som krävs för att installera egen aktiv utrustning, och iii) inga aktiva accessprodukter erbjöds redan inom samma geografiska område av en privat operatör till likvärdiga priser som de priser som tas ut i mer tätbefolkade områden (132).

(209) De ovannämnda exemplen avser främst tillträde till internet i grossistledet till nät med fasta ledningar, och det står inte klart för myndigheten varför en liknande dynamisk strategi inte kan tillämpas på tillträde till internet i grossistledet till nät som använder mobila accesstekniker. Om de nationella regleringsmyndigheterna t. ex. har identifierat betydligt marknadsinflytande på grossistmarknaden för mobilt tillträde och samtalsoriginer­ ingstjänster i ett regleringssammanhang har ett antal tillträdeshjälpmedel tillhandahållits med hänsyn till att marknadsdeltagarna har kommit olika långt i utbyggnaden av nätet. I sina slutsatser 2007 om dominans inom mobilt tillträde i grossistledet och samtalsorigineringstjänster på Island konstaterade Póst- og fjarskiptastofnun att med tanke på mångfalden på mobiltelefonimarknaden och de olika behoven hos de parter som kunde tänkas söka tillträde, bör alla former av grossisttillträde som rimligen kunde beviljas och kan främja konkurrens på

(124) Se t.ex. artikel 8.5 c i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33), införlivat i EES-avtalet genom den gemensamma kommitténs beslut nr 11/2004 av den 6 februari 2004 om ändring av xxxxxx XX (Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering), bilaga X (audiovisuella tjänster) och bilaga XI (Teletjänster) till EES-avtalet (EUT L 116, 22.4.2004, s. 60, och EES-supplement nr 20, 22.4.2004, s. 14), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37) (direktivet om bättre lagstiftning, ännu ej införlivat i EES-avtalet) och den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 544/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 717/2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 167, 29.6.2009, s. 12), införlivat i EES-avtalet genom den gemensamma kommitténs beslut nr 107/2009 av den 22 oktober 2009 om ändring av bilaga XI (Teletjänster) till EES-avtalet (EUT L 334, 17.12.2009, s. 4, och EES- supplement nr 68, 17.12.2009, s. 4), där det konstateras att ett av målen för regelverket, i förekommande fall, är infrastrukturbaserad konkurrens.

(125) ERG 06(33), reviderad gemensam ståndpunkt från ERG, Approach to Appropriate Remedies in the ECNS Regulatory Framework, maj 2006.

(126) Se fotnot 121 och beslut 2008/729/EG.

(127) Passivt nättillträde avser tillträde till det passiva nätet utan elektronisk utrustning (dvs. fysiska nätdelar som ledningar, fiberkablar, skåp osv.).

(128) aktivt nättillträde avser tillträde till det aktiverade nätet (dvs. när de system eller tekniska komponenter som behövs för att driva nätet

är installerade, som växlar, routrar eller splittrar).

(129) Kommissionens beslut N 330/2010 Frankrike – Programme national ”Très Haut Débit” – Volet B (EUT C 364, 14.12.2011, s. 1).

(130) Detta inbegrep erbjudande om att ansluta accessökarens egna nät, ansluta olika delar av nätet och ansluta till slutkonsumenten.

(131) I detta fall finansierades inte denna form av nätverksamhet av programmet, men tillträde till aktiva grossistprodukter krävdes ändå när det fanns en skälig efterfrågan på sådana produkter.

(132) Se myndighetens beslut nr 231/11/KOL, som det hänvisas till i fotnot 73, skäl 24.

detaljistmarknaden omfattas av skyldigheten att tillhandahålla tillträde (133). I detta avseende uppmanades Síminn att bevilja alla skäliga och lämpliga förfrågningar om tillträde till i) nationell roaming (134), ii) samlokalisering och gemensam användning (135), iii) tillträde för virtuella mobiloperatörer (MVNO) (136) och iv) återförsäljning (137).

(210) av artikel 2.1 i anbudsbeskrivningen, som är märkt som bilaga I till avtalet, följer att det granskade projektet var teknikneutralt. Enligt denna princip byggde Síminn ut det statligt finansierade nätet genom att använda aDSL-, UMTS-, satellit- och wi-fi-teknik (138). För att undvika eventuella snedvridningar av konkurrensen på marknaderna för elektroniska kommunikationer där statligt stöd förekommer förefaller det som att utomstående företag generellt bör beviljas faktiskt grossisttillträde på ett teknikneutralt sätt som på ett skäligt sätt bör anpassas till deras respektive tillträdesbehov.

(211) De isländska myndigheterna har visat att starten för marknadsföringen och försäljningen av varje del av projektet offentliggjordes på fondens webbplats under perioden augusti 2009–augusti 2010. För att inte gynna någon tjänsteleverantör skickade fonden dessutom ett brev till de hushåll och företag som berördes av projektet för att förklara vad projektet handlade om och informera dem om att de efter ett visst datum kunde beställa tjänsten från alla internetleverantörer som var villiga att tillhandahålla tjänsten. I brevet uppgavs det uttryckligen att projektet var öppet för alla tjänsteleverantörer. Fonden skickade också ett meddelande till alla telekomföretag som var registrerade hos Póst- og fjarskiptastofnun vid den tidpunkten, inklusive samtliga internetleverantörer, för att informera dem om att den nya infrastrukturen fanns tillgänglig för användning. På så sätt hade alla internetleve­ rantörer på marknaden möjlighet att lansera konkurrerande återförsäljartjänster samtidigt som Síminn.

(212) Enligt bilaga II till avtalet står det säljaren fritt att erbjuda alternativen 1–4, men företaget är skyldigt att minst erbjuda alternativ 3 i alla fall där aDSL-teknik används i projektet (se skäl 33) (139). Samtidigt anges det dock i samma bilaga att grossisttillträde till aDSL-baserade tjänster bör beviljas på samma villkor som anges i Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 8/2008 från 2008 om tillträde till bredband i grossistledet, enligt vilket Síminn är skyldigt att tillhandahålla alternativen 1, 2, 3 och 4 (140).

(213) När UMTS-teknik används för att leverera bredbandstjänster som ett led i projektet är säljaren dessutom endast skyldig att tillhandahålla tillträde enligt alternativ 4. Enligt de isländska myndigheterna är det huvudsakliga skälet till detta arrangemang att säljaren behöver ha fullständig tillgång till och kontroll över UMTS-nätet från början till slut. alternativ 4 grundas på definitionen av grundläggande tjänster i kapitel 2.2.9 i anbudshandlingarna, som beskriver en traditionell internetåterförsäljningstjänst där återförsäljaren inte behöver driva någon del av nätet.

(133) Se beslut nr 4/2007 från Póst- og fjarskiptastofnun om fastställande av företag med betydande marknadsinflytande samt införande av skyldigheter på marknaden för tillträde och samtalsoriginering på offentliga mobiltelefonnät (marknad 15), och analys av grossist­ marknaden för tillträde och samtalsoriginering på offentliga mobiltelefonnät (marknad 15), 5 februari 2007.

(134) ”Nationell roaming” avser en överenskommelse mellan operatörer av mobilnätinfrastruktur om att använda varandras nät för att

tillhandahålla tjänster inom geografiska områden där de ännu inte har täckning.

(135) Detta avser en skyldighet för Síminn att erbjuda andra mobilnätoperatörer möjlighet att fysiskt placera sin utrustning på eller gemensamt använda befintlig markbunden eller mobil infrastruktur (som kabelledningar, byggnader och strukturer eller master).

(136) ”Virtuella mobiloperatörer” (MVNO) avser leverantörer av mobiltjänster som inte har egna spektrumresurser och äger eller inte äger

mobilnätinfrastruktur, beroende på affärsmodell och i vilken utsträckning de förlitar sig till anläggningar som ägs av värdmobilnätet. Enligt Póst- og fjarskiptastofnuns definition i beslut nr 4/2007 kontrollerar virtuella mobiloperatörer i fall med rent virtuellt nättillträde det system som är nödvändigt för samtrafik och roaming på andra operatörers nät, men äger inget distributionssystem (dvs. den trådlösa delen av mobiltelefoninätet).

(137) återförsäljare har vanligen varken mobilt spektrum eller nätinfrastruktur utan har direkta kundrelationer och kan bland annat sköta

kundfakturering, marknadsföring och försäljning av tjänsterna till slutanvändare under ett oberoende märkesnamn. Enligt Póst- og fjarskiptastofnuns definition i beslut nr 4/2007 äger återförsäljare ingen oberoende mobilnätinfrastruktur och köper praktiskt taget alla supporttjänster på grossistnivå.

(138) Som tidigare konstaterats i skäl 30 var 55 % av byggnaderna anslutna med UMTS (3G fast trådlös), 41 % med aDSL och 4 % med

satellit/wi-fi.

(139) Enligt den information som lämnats av de isländska myndigheterna skulle grossisttillträde tillhandahållas från 2008 till 2014, och avtalsparterna kan förlänga den perioden med två år beroende på marknadsutveckling och andra faktorer.

(140) En beskrivning av alternativen 1–4 ges i kapitel 2.2.4 i avsnitt I.

Enligt beskrivningen ska Síminn dessutom alltid tillhandahålla och installera användarutrustning, oavsett vem återförsäljaren är, och driver dessutom kund- och underhållstjänster.

(214) De isländska myndigheterna har bekräftat att Síminn enligt detta avtalskrav har varit skyldigt att tillhandahålla faktiskt grossisttillträde för sina konkurrenter ända sedan projektet inleddes. Síminn har också enligt Póst- og fjarskiptastofnuns beslut nr 8/2008 varit skyldigt att tillhandahålla grossisttillträde till sitt aDSL-nät för alla internetleverantörer på marknaden, inklusive Vodafone. Grossisttillträde har därför funnits tillgängligt enligt icke- diskriminerande villkor för alla operatörer som ansöker om grossisttillträde, oavsett deras tekniska kapacitet eller etableringsort. Síminn har i själva verket enligt den information som har lämnats till myndigheten hittills ingått elva avtal om grossisttillträde med sina konkurrenter för tillhandahållande av aDSL-tjänster, två grossistavtal för tillhandahållande av UMTS/3G-tjänster och två avtal om tillhandahållande av 2G-tjänster (141). De isländska myndigheterna uppger att de inte har fått någon information om att Síminn har avslagit skäliga förfrågningar om grossisttillträde. Tvärtom har grossisttillträde tillhandahållits ända sedan projektet inleddes, och Síminn har annonserat om ett erbjudande om tillträde till UMTS i grossistledet på sin webbplats sedan projektet inleddes (142).

(215) Enligt uppgifter som lämnats av de isländska myndigheterna har Vodafone endast begärt roamingtillträde till Síminns 3G-sändare för att tillhandahålla 3G-mobilkommunikation. Vodafone har dock varken begärt tillträde i grossist- eller återförsäljarledet för höghastighetsinternettjänster via UMTS, aDSL och satellit för de områden som berörs av projektet. Varken Síminn eller de isländska myndigheterna har mottagit en sådan begäran från Vodafone. Enligt de isländska myndigheterna har Vodafone erbjudits 3G-roamingtillträde på marknadsvillkor av Síminn, men har enligt Síminn inte velat ingå något avtal. Enligt Síminn har Vodafone för närvarande ett avtal med Nova om 3G-roamingtillträde (143).

(216) De isländska myndigheterna har visat att det finns avsevärda likheter mellan projektet i fråga och det irländska NBS-projektet (Irish National Broadband Scheme). Projekten genomfördes samtidigt, båda projekten krävde att nätleverantören skulle erbjuda liknande grossisttillträde till bredband, i båda projekten använde leverantörerna en blandning av tekniker (inklusive trådlös teknik) och inget av projektet föreskrev obligatoriska UMTS/3G-telefoni­ tjänster. NBS-projektet använde dessutom samma tekniska lösning för 3G-grossisttillträde som i det isländska projektet. Efter att ha bedömt NBS-projektet drog kommissionen slutsatsen att obligatoriska tillträdesbe­ stämmelser skulle ge utomstående företag möjlighet att konkurrera med den valda nätleverantören, vilket ökar urvalet och konkurrensen i de områden som berörs av åtgärden (144).

(217) Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att de isländska myndigheterna genom det avtal som ingåtts med Síminn och de skyldigheter som det avtalet medför, har garanterat att tredje parter ges faktiskt grossisttillträde till den subventionerade bredbandsinfrastrukturen.

Prissättning för grossisttillträde

(218) Enligt punkt 74 h i bredbandsriktlinjerna bör priset för tillträde i grossistledet bygga på de prissättningsprinciper och riktmärken som fastställts av den nationella regleringsmyndigheten och beakta det stöd som beviljats nätoperatören. Den isländska myndigheten Póst- og fjarskiptastofnun inbegrep emellertid inte bredbandstjänster som levereras via fiberbaserad infrastruktur i sitt beslut om grossistmarknaden för bredband, dvs. marknad 5 i myndighetens rekommendation om relevanta marknader (145). Fiber undantas även från marknaden för (fysiskt) tillträde till nätinfrastruktur i grossistledet (inbegripet accessnät med gemensamt tillträde eller helt öppet tillträde) via en fast anslutningspunkt (marknad 4). Póst- og fjarskiptastofnun har därför hittills inte infört prissättningskrav för tillträde i grossistledet för fibernät.

(141) Dokument nr 687322.

(142) Telekomföretaget Tal har bland annat ingått ett sådant avtal med Síminn, se även skäl 86.

(143) Dokument nr 687314.

(144) Kommissionens beslut N 475/2007, Irland National Broadband Scheme (NBS) (EUT C 18, 24.1.2009, s. 1), skäl 45.

(145) Se Eftas övervakningsmyndighets rekommendation av den 5 november 2008 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt ramdirektivet (EUT C 156, 9.7.2009, s. 18).

(219) Med tanke på de särskilda omständigheterna i detta ärende är det lämpligt att erinra om att även om Póst- og fjarskiptastofnun inte har infört några prissättningskrav för grossisttillträde ingår standardiserade återförsälj­ ningsavtal, inklusive standardåterförsäljningsrabatter för både aDSL- och UMTS-teknikerna i bilaga 10 till avtalet. Det faktum att erbjudandena om tillträde i grossistledet via det nybyggda nätet faktiskt har utnyttjats (146) visar att de priser som erbjuds av Síminn är konkurrenskraftiga och speglar marknaden (147).

Översyns- och återkravsmekanism

(220) Generellt ska de beviljande myndigheterna ha översynsmekanismer för att undvika eventuella risker för överkompensation. Enligt bredbandsriktlinjerna är de beviljande myndigheterna dock endast skyldiga att ha en återkravsmekanism om stödbeloppet för projektet överstiger 10 miljoner euro (dvs. cirka 1,5 miljarder isländska kronor) (148).

(221) I föreliggande ärende har de isländska myndigheterna bekräftat att den totala kostnaden för projektet var betydligt lägre än gränsen på 10 miljoner euro. Myndigheten godtar därför att det inte fanns något behov av översyns- och återkravsmekanismer.

(222) De isländska myndigheterna har dock bekräftat att betalningarna till Síminn gjordes enligt en förbestämd utbetalningsplan kopplad till projektets framsteg, vilket innebär att möjligheten till överkompensation undveks. Enligt artikel 19 i avtalet lämnade Síminn en bankgaranti från New Kaupþing bank av den 17 februari 2009, som utgör en återkravsmekanism för att undvika överkompensation. avtalet föreskriver dessutom ett strikt betalnings­ arrangemang enligt projektets framsteg, vilket innebär att utbetalningarna enligt artikel 16 i avtalet i viss grad är beroende av de faktiska framstegen med det system som byggs upp och kundernas mottagande. artikel 11 i avtalet innehåller dessutom en klausul om vite, enligt vilken Síminn ska betala ersättning vid förseningar, och en klausul om underlåtenhet att uppfylla avtalet i artikel 13.

Rapportering

(223) Enligt punkt 74 k i bredbandsriktlinjerna bör den myndighet som beviljar det statliga stödet vartannat år rapportera viktig information om stödprojekten till myndigheten (från den dag då nätet tas i bruk) (149). Stödåtgärden i fråga anmäldes inte formellt till myndigheten, men de isländska myndigheterna har nu lämnat relevant viktig information till svar på myndighetens begäran om upplysningar. Denna information ska nu lämnas till myndigheten vartannat år som ett led i Islands årliga rapporteringskrav avseende statliga stödåtgärder.

3.4 Den övergripande avvägningsprocessen

(224) Efter att ha bedömt åtgärden enligt de relevanta kriterierna i avvägningstestet och de grundläggande principerna för statligt stöd till bredbandsinfrastruktur i bredbandsriktlinjerna drar myndigheten slutsatsen att åtgärden på det hela taget bidrar till att uppväga en geografisk och kommersiell nackdel i dessa landsbygdsområden som annars inte skulle ha kunnat åtgärdats via marknadsbaserade lösningar inom en nära framtid. åtgärden syftar till att främja konkurrensutsatt tillhandahållande av innovativa och högkvalitativa bredbandstjänster till de berörda byggnaderna. åtgärden har utformats för att garantera att den övergripande avvägningen mellan dess effekter är positiv.

(146) Enligt den information som har lämnats till myndigheten har ett antal tjänsteleverantörer köpt erbjudanden om grossisttillträde från Síminn och börjat sälja sina egna tjänster via nätet.

(147) Se beslut nr 444/13/KOL av den 13 november 2013 från Eftas övervakningsmyndighet om utbyggnad av nästa generationens

accessnät i kommunerna Skeiða och Gnúpverjahreppur (EUT C 66, 6.3.2014, s. 6 och EES-supplement nr 14, 6.3.2014, s. 1), skäl 114.

(148) Punkt 74.1 i bredbandsriktlinjerna.

(149) Sådan information bör, förutom information som redan offentliggjorts enligt punkt 74 j i bredbandsriktlinjerna, omfatta den dag då nätverket tas i bruk, accessprodukter i grossistledet, antalet accessökare och tjänsteleverantörer på nätet, antalet hushåll som omfattas samt utnyttjandegrad.

(225) Projektets utformning och möjligheterna till faktiskt grossisttillträde (bland annat tack vare en öppen och icke- diskriminerande utformning av nätet och stödmottagarens affärsmodell med endast grossisttillträde, tillsammans med ett tydligt uppdrag att bevilja fritt och icke-diskriminerande tillträde för alla tjänsteleverantörer) garanterar att eventuell snedvridning av konkurrensen till följd av det statliga inbegripandet hålls så liten som möjligt.

(226) På grundval av ovanstående överväganden är resultatet av avvägningstestet positivt, och finansieringen av utbyggnaden av bredbandstjänster på den isländska landsbygden utgör en stödåtgärd som anses förenlig med EES-avtalets funktion i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet.

4. SLUTSaTS

(227) På grundval av ovanstående överväganden drar myndigheten slutsatsen att avtalet mellan Síminn och Telekommu­ nikationsfonden av den 25 februari 2009 om utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden utgör statligt stöd som är förenligt med EES-avtalets funktion i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES- avtalet.

(228) De isländska myndigheterna påminns om att de bör underrätta myndigheten om alla planer på att ändra finansieringen av det individuella stöd som kommer att beviljas, inbegripet eventuella ökningar av bidragen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJaNDE.

Artikel 1

Eftas övervakningsmyndighet drar slutsatsen att avtalet mellan Síminn och Telekommunikationsfonden av den 25 februari 2009 om utbyggnad av bredbandstjänster på den isländska landsbygden utgör en statlig stödåtgärd som är förenlig med EES-avtalets funktion i enlighet med artikel 61.3 c i detta avtal.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Island.

Artikel 3

Endast den engelska versionen av detta beslut är giltig.

Utfärdat i Bryssel den 30 juni 2015

För Eftas övervakningsmyndighet

Xxx Xxxxx XXXXXXX Xxxxx XXXXXX

Ordförande Ledamot av kollegiet