Räddningstjänstlagen (1986:1102; omtryckt 1992:948) och

6 Olycksberedskap i Göteborg ‌

6.1 Räddningstjänsten

6.1.1 Lagstiftning

räddningstjänstförordningen (1986:1107; omtryckt 1995:502) reglerar hur samhällets räddningstjänst skall orga- niseras och bedrivas.

Enligt 4 § räddningstjänstlagen skall räddningstjänsten planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan på- börjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Varje kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen, med undantag för sådan räddningstjänst som staten svarar för. Livräddning och släckning av brand i bygg- nad är en uppgift för kommunen. Varje kommun skall ha en räddningskår. Kommunen får dock komma överens med en annan kommun om att ha en gemensam räddningskår.

Räddningskåren skall göra de räddningsinsatser som kom-

munen har ansvaret för. Räddningskåren skall bestå av en räddningschef och en eller flera räddningsstyrkor. En rädd- ningsstyrka skall bestå av anställd personal som genom ut- bildning och erfarenhet har nödvändig kompetens för sina uppgifter. I räddningstjänstförordningen föreskrivs vilka kompetenskrav som gäller för anställda inom kommunal räddningstjänst. Enligt räddningstjänstlagen skall kommu- nens planering och organisation av räddningstjänsten framgå av en räddningstjänstplan. Kommunen skall också se till att det finns anordningar för alarmering av räddningskåren. Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare. I den kommunala räddningstjänsten är räddningschefen, eller den som denne har utsett, räddningsledare.

I samtliga organisationer som deltar i en räddningsinsats finns det ett flertal befattningar som kan ikläda sig en eller flera roller. Detta kan ibland skapa en otydlig bild över vem som haft vilken uppgift vid en given tidpunkt.

Figur 6.1 Skillnaden mellan befattning och roll inom räddningstjänsten

Befattning

Roll

Brandman

Rökdykare

Xxxxxxxx- ledare

Brandförman

Sektorchef

Brandmästare

Räddnings- ledare

Chef upp- samlingsplats

Brandingenjör

Skadeplats- chef

Brandchef/ räddningschef

Stabschef

Skillnaderna mellan befattning och roll inom räddnings- tjänsten framgår av figur 6.1.

6.1.2 Räddningstjänsten i Göteborg– Mölndal–Kungsbacka (RGMK)

Utryckningsstyrkor

Göteborg ingick vid tidpunkten för händelsen tillsammans med kommunerna Mölndal och Kungsbacka i ett kommu- nalförbund (fr.o.m. år 1999 ingår även Partille och Härryda kommuner i detta förbund – Räddningstjänsten Storgöte- borg) som svarade för de ingående kommunernas skyldig- heter enligt räddningstjänstlagen. Inom detta område finns brandstationer placerade så att alla objekt kan nås inom en viss angiven insatstid (tid från larm på station till första åt- gärd på skadeplats). För tätortsbebyggelse gäller 10 minuters insatstid. Vid en olyckshändelse skall utryckning ske från den närmast belägna brandstationen. Hur utryckningsstyrkan sätts ihop vid det enskilda larmet beror på komplexiteten i händelsen. Vid en mindre bilbrand utan personfara rycker endast en släckbil ut från närmaste station, medan anmälan om en tågurspårning med många skadade direkt medför ut- larmning från flera stationer. Hur utlarmningen skall gå till vid olika olyckstyper regleras i Göteborg i de s.k. utrycknings- bestämmelserna. Dessa innehåller bl. a. en allmän klassificer- ing av olika larmtyper samt detaljerade anvisningar för ut- larmning till särskilda objekt och vid särskilda händelser. Vid anmälan om brand i samlingslokal, hotell och vårdanlägg- ning skall två stora stationer, vakthavande brandingenjör, hävare och ambulanser utlarmas direkt. Begreppet samlings- lokal har i detta sammanhang ingen koppling till bygglag- stiftning eller brandsyn utan utgör endast en indikering i larmhanteringen att det kan finnas många människor inblan- dade i branden.

I Räddningstjänsten Göteborg–Mölndal–Kungsbacka

fanns hösten 1998 utryckningsstyrkor i beredskap enligt tabell 6.1 (deltidsstyrka och räddningsvärn i södra skärgår- den ej inräknade).

Figur 6.2 Karta över göteborgsområdet med brandstationer markerade

KUNGÄLV

ANGERED

SÄVE

KORTEDALA

BRANDPLATS

LUNDBY

TORSLANDA

GÅRDA

ÖJERSJÖ

FRÖLUNDA

MÖLNDAL

Tabell 6.1 Utryckningsstyrkor i beredskap vid Räddningstjänsten Göteborg–Mölndal–Kungs- backa hösten 1998 (deltidsstyrka och räddnings- värn i södra skärgården ej inräknade).

Station Bemanning Heltid/Deltid

Gårda–RIB 1 chef i beredskap I hemmet Gårda–VBI 1 vakth branding +1 lop H Gårda–AC 1 BM + 4 lop H

Gårda 1 BM +1 Bf + 6 Bm H

1 Bf + 4 Bm H

Frölunda 1 BM +1 Bf + 6 Bm H Båtarna 2 Bf H

Kortedala 1 BM +1Bf + 6 Bm H Angered 1 BM +1 Bf + 6 Bm H

Lundby 1 BM +1 Bf + 6 Bm H Torslanda 1 Bf + 4 Bm H

Säve flygplats 1 Bf + 2 Bm H Mölndal 1 BM +1 Bf + 5 Bm H Lindome 1 Bf + 4 Bm H Kungsbacka 1 BM +1 Bf + 4 Bm H

1 Bf + 3 Bm D

Särö 1 Bf + 3 Bm D

Frillesås 1 Bf + 4 Bm D

Summa utryckningspersonal på 12 stationer:

7 BM +16 Bf + 63 Bm

Ledningspersonal på Gårda:

1 RIB +1 VBI +1 BM + 5 lop

Under insatsen utnyttjades dessutom resurser från Kungälv och Öjersjö som hade följande räddningssstyrkor i bered- skap.

Kungälv 1 Bf + 4 Bm H

Öjersjö 1 BM + 1 Bf + 3 Bm H

Förkortningar

RIB Räddningschef i beredskap VBI Vakthavande brandingenjör lop Ledningsoperatör

AC Räddningstjänstens alarmcentral BM Brandmästare

Bf Brandförman

Bm Brandman

H Heltid – 90 s anspänningstid (tid från larm till utryckning)

D Deltid – 5 min anspänningstid (tid från larm till utryckning)

Ledningsorganisation och stab

I Göteborg är ledningen av den operativa organisationen och räddningsledarskapet reglerade i ett antal instruktioner och beskrivningar: ”Instruktion för brandingenjör i vakttjänst”

(1981-02-23), ”Instruktion för brandchef i beredskap” (1979- 06-06),”Befattnings- och arbetsbeskrivning för brand- mästare” (1992-09-23),”Befattnings- och arbetsbeskrivning för stabsbrandmästare” (1994-03-15) och ”Gemensamma förhållningssätt för RIB i vissa situationer” (1998-06-08).

Dessutom genomfördes under åren 1996–98 ett antal be- fälskurser i bl.a. taktik och ledning.

Vid mindre insatser leder en brandförman eller en brand- mästare själv insatsen men när flera brandstationer är insatta skall den vakthavande brandingenjören överta ledningen och räddningsledarskapet. Vid särskilda tillfällen kan en rädd- ningschef i beredskap överta räddningsledarskapet. Ett befäl har som räddningsledare operativt ansvar för den egna insat- sen. I de operativa arbetsuppgifterna ingår bl.a. att ansvara för och leda räddningsstyrkan vid insats.

Den brandingenjör som har vakttjänst är under rädd- ningschef i beredskap ansvarig för utryckningsberedskapen. Vid större insatser ingår han i räddningsstyrkan, tjänstgör som räddningsledare och skall larmas enligt utryckningsbe- stämmelserna.

Räddningschef i beredskap kan ta över räddningsledarska- pet om den vakthavande brandingenjören blir överbelastad. Han skall vidare bedöma behovet av och besluta om bered- skapshöjande insatser för stab, yttre stöd, extra brandingen- jör, räddningstjänstberedskap och ambulanser. Om rädd- ningschef i beredskap övertar räddningsledarskapet, skall räddningschefen eller ställföreträdande räddningschefen all- tid informeras.

För att understödja ledningsorganisationen finns ett antal stabsfunktioner. När brandförmannen eller brandmästaren själv leder insatsen sker stödet normalt inifrån alarmcentra- len och befälet på plats förfogar över vissa sambandsmedel och andra enklare hjälpmedel.

När vakthavande brandingenjör rycker ut åker han eller hon och en ledningsoperatör i en särskild ledningsbil som är utrustad med mer avancerade sambandsmedel, kartor, doku- mentationshjälpmedel, insatsplaner och annan specialutrust- ning. På skadeplatsen är det meningen att ledningsbilen skall utgöra den fysiska ledningsplatsen och operatören s.k. yttre stöd. Bl.a. skall radiosambandet säkras och utlarmade och framkomna resurser noteras. Vidare skall fordonet med ope- ratör fungera som en knutpunkt och kanal mellan de bakre funktionerna och själva skadeplatsen. För större och långva- riga insatser kan ett större ledningsfordon utgå från Gårda brandstation. I detta fordon kan en mindre stabsorganisation etableras samtidigt som ledningspersonerna kan få ett ostört sammanträdesutrymme.

Vid större räddningsinsatser arrangeras en stab på Gårda brandstation enligt förutbestämda rutiner. Stabsarbetet orga- niseras i tre nivåer beroende på insatsens omfattning; grön, gul eller röd nivå. Röd nivå är den mest omfattande. Denna nivå innebär att ett tjugotal personer från räddningstjänsten kallas in och bemannar ett antal funktioner. Syftet med sta- ben är bl.a. att tilldela resursram till skadeplatsen, understöd- ja skadeplatsen i enlighet med denna ram samt skapa fram- förhållning. Andra uppgifter är att ansvara för beredskap för nya larm, arrangera information till media och berörda, informera kommunens ledning samt samverka med andra myndigheter och organisationer.

Den operativa ledningsorganisationen vid Räddnings- tjänsten i Storgöteborg framgår av figur 6.3.

Figur 6.3 Den operativa ledningsorganisationen vid Räddningstjänsten i Göteborg–Mölndal–Kungsbacka

enhet

station (BM)

insats (VBI)

operativ stab

organisation

(RIB)

strategisk stab

Enhet

Enhet, som t.ex. rökdykargrupp, leds av brandförman

Organisation

Vid omfattande olyckor leds verksamheten av räddnings- chef i beredskap

Station

I en station kan flera enheter ingå, leds av brandmästare

BM = Brandmästare

VBI = Vakthavande brandin- genjör

RIB = Räddningschef i

beredskap

Insats

Då flera stationer är insatta leds dessa av en brandingenjör

Stab

Stab understödjer ledningen, på skadeplats och/eller på Gårda

6.2 Polisen

6.2.1 Lagstiftning

Polisens verksamhet regleras i polislagen (1984:387) och polisförordningen (1998:1558). I 1 § polislagen anges att syf- tet med polisens arbete är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. Enligt polislagen utgör varje län ett polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet. En polismyndighet leds av en polisstyrelse. Rikspolisstyrelsen är central förvaltnings- myndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. Inom ramen för av Rikspolisstyrelsen meddelade föreskrifter skall polisstyrelsen bestämma vad som skall gälla om planering och uppföljning av polisens arbete.

Rikspolisstyrelsen har i serien ”Föreskrifter och anvisning- ar för polisväsendet” utgivit allmänna råd om polismyndig- heters organisation, ledning och planering vid särskilda hän- delser (FAP 201). Med särskild händelse avses brott eller annan störning av den allmänna ordningen eller säkerheten som är så omfattande eller allvarlig att en polismyndighet för att kunna lösa sina uppgifter måste organisera, leda och an- vända resurser i särskild ordning.

Till polisens uppgifter vid en svår olycka hör att tillse att tillfarts- och frånfartsväg säkras för räddningstjänstens och sjukvårdens enheter. Polisen skall också genomföra avspärr- ningar och utrymningar efter beslut av räddningsledaren. Därutöver skall polisen bl.a. organisera registrering av män- niskor som drabbats av olyckan, upprätthålla ordningen vid uppsamlingsplatser för döda, skadade och oskadade samt omhänderta gods.

6.2.2 Polismyndigheten i Västra Götalands län

Polismyndigheten i Västra Götalands län var vid tidpunkten för branden indelad i tre polisområden. Göteborg ingick i det första polisområdet, som utgjordes av Bohuslän och Dalsland. Inom detta område fanns 34 närpolisområden.

Till förfogande för akuta uppdrag via länskommunika- tionscentralen fanns i göteborgsområdet omkring midnatt en torsdagskväll 44 polismän exklusive trafikpolisen.

Därutöver fanns 16 närpolismän som också kunde tas i an- språk vid särskilda händelser.

Polismyndigheten hade utfärdat bestämmelser om vad som vid en särskild händelse skulle gälla i fråga om organisa- tion, planering och ledning (TjF 200 och 201).

Det är vakthavande poliskommissarie som skall besluta om en händelse är att anse som en särskild händelse. Han skall också underrätta chefen för länsordningspolisen, chefen för länskriminalpolisen eller polischef i beredskap. I samband med en sådan underrättelse beslutas vem som skall vara kommenderingschef. Denne skall i sin tur underrätta läns- polismästaren och besluta om man skall upprätta en stab.

Polisens insats på en olycksplats leds av en insatschef. Vid en särskild händelse är vakthavande poliskommissarie vid läns- ordningspolisen polisinsatschef, om han inte utser någon annan polisman att vara detta. Den polisman som kommer först till en olycksplats får dock fatta beslut om åtgärder som behöver vidtas snabbt, t.ex. om avspärrning.

När länskommunikationscentralen blivit underrättad om att en särskild händelse inträffat sänder man tillgänglig tjänstgörande personal till platsen. På order av polisinsats- chefen eller kommenderingschefen kan sedan ytterligare per- sonal beordras ut.

Vid en akut inträffad särskild händelse skall polisinsats- chefen i samråd med länskommunikationscentralen eller berörd kommunikationscentral upprätta en särskild sam- bandsplan.

Polisens stab skall följa händelseutvecklingen för att ha en framförhållning för den fortsatta insatsen. Den skall också se till att insatsstyrkan, övrig polispersonal, samverkande organ, allmänhet och massmedia får erforderlig information. Därut- över skall staben se till att händelser, beslut och personalresur- ser m.m. dokumenteras samt hålla kommunikationscentralen underrättad om händelseutvecklingen och verksamheten.

6.3 Sjukvården

6.3.1 Allmänt

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är grundläggande lag för sjukvård. Lagen gäller även för ambulanssjukvården. Med hälso- och sjukvård avser lagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvård hör också sjuktransporter samt åtgärder för att ta hand om avlidna.

Vid tiden för branden hade Göteborgs Sjukvård och Bohuslandstinget en gemensam katastrof- och beredskaps- organisation. En beredskapsenhet svarade för samordning av akutsjukhusens och primärvårdens insatser och samverkan med statlig och kommunal räddningstjänst. Enheten hade

planerings-, utbildnings- och övningsansvar men inte opera- tivt ansvar. Vid varje akutsjukhus fanns en lokal katastrof- ledningsgrupp.

En förändring av organisationen har genomförts. Den 1 januari 1999 bildades Västra Götalandsregionen, varvid landstingen i Skaraborg och Älvsborg, Bohuslandstinget samt sjukvården i Göteborg slogs samman. En regional bered- skapsenhet placerad under regionledningen etablerades.

Sedan den 1 juni 1999 finns inom regionen också en regional ledningsläkare och en tjänsteman i beredskap.

6.3.2 Xxxxxxxxx

Nedanstående sjukhus ingick i Sahlgrenska Universitets- sjukhuset (SU):

Sahlgrenska sjukhuset (SU/S); Östra sjukhuset (SU/Ö);

Östra barnsjukhuset (SU/ÖB); Xxxxxxxx sjukhus (SU/M).

Samtliga hade beredskap att ta emot skadefall brandnatten. Enligt gällande planer förväntades SU/S, SU/Ö och SU/M vid omfattande olyckor på begäran kunna sända ut sjukvårds- grupper – SU/S två och SU/Ö och SU/M vardera en grupp.

Sjukvårdsgrupperna utgörs av en eller två läkare samt en sjuksköterska och en undersköterska med kompetens inom narkos/intensivvård alternativt kirurgi.

För att en sjukvårdsgrupp skall kunna fungera med kort varsel på en skadeplats krävs förutbestämd personal som vid larm genast kan bege sig till platsen med fördefinierat fordon och rätt utrustning och som är välövad och beredd att åka på vida indikationer. Det är sällan så hög beredskap finns. I Göteborg kom i regel larmet till sjukhusets akutmottagning. Förutbestämd personal att ingå i gruppen fanns oftast inte utan olyckans omfattning och art samt personaltillgången var avgörande för gruppens sammansättning. Transport måste ordnas, vilket i ett ansträngt läge kunde vara svårt. Gruppens utrustning förvarades i sjukhusens katastrofförråd.

Vid mycket omfattande olyckor medverkar på skadeplat- sen ofta en s.k. ledningsläkare. Denne, som behöver besitta god kunskap i akutsjukvård, bör också ha genomgått särskild utbildning, bl.a. ledningsläkarkurs. Han ingår tillsammans med räddningsledaren och polisinsatschefen i ledningsstaben då sådan upprättas vid skadeplatsen. I Göteborg fanns en för- teckning över ett antal läkare med sådan kompetens som kunde kontaktas. Någon särskild jourlista fanns däremot inte.

Vid Gårda brandstation fanns i anslutning till SOS Alarm och räddningstjänstens alarmcentral förberett för upprätt- ande av en medicinsk ledningsstab. I den skulle ingå en inre ledningsläkare (stabsläkare) samt företrädare för dåvarande beredskapsenheten vid Bohuslandstinget och Göteborgs sjukvård (numera Västra Götalandsregionens beredskaps- enhet) och för SU.

Beträffande brännskadefall hade vid SU de senaste 25 åren behandlats patienter med brännskador upp till maximalt 20 procent av kroppsytan och utan behov av intensivvård.

Svårare brännskador hade vidareremitterats till brännskade- intensivvårdsenheter i Sverige. Barn med brännskador hade skötts inom barnkirurgin på SU/Ö.

6.3.3 Ambulansverksamheten

Målbeskrivningen för ambulansverksamheten för Räddnings- avdelningen vid Räddningstjänsten Göteborg–Mölndal lyder: ”Ambulanssjukvården skall omhänderta och utföra liv-

räddande åtgärder samt transportera människor vilka drab- bats av olycksfall, skada, sjukdom eller annat fysiskt eller psy- kiskt tillstånd som kräver vård. Detta skall ske på sådant sätt att så hög kvalitet och överlevnad som möjligt erhålls och rehabiliteringstiden minimeras.”

Den till skadeplatsen först anländande olycksfallsambu- lansen (OLA) fungerar som ledningsambulans. Enligt Social- styrelsens Allmänna råd 1992:5 har den ansvariga sjuksköter- skan och ambulanssjukvårdaren i ledningsambulansen följ- ande uppgifter på skadeplatsen i avvaktan på eller avsaknad av ledningsläkare:

1/ översiktlig bedömning av vårdbehovets art och omfattning, 2/ omedelbara livräddande första-hjälpenåtgärder,

3/ bedömning och prioritering av skadade, 4/ samverkan inom räddningsledningen,

5/ rapportering till ledningsläkare när denne anländer, 6/ kontinuerlig rapportering till SOS-central.

För punkterna 1–3 svarar sjuksköterskan och för punkterna 4–6 ambulanssjukvårdaren.

För ambulanssjukvårdens beredskap inom den aktuella regionen i kommunerna Göteborg, Mölndal, Härryda, Partille och Kungsbacka, svarade Räddningstjänsten i Göte- borg respektive Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän. Där- utöver medverkade vid denna händelse två ambulanser och en jourläkarbil från Läkartransporter AB som normalt inte ingick i olycksberedskapen.

Ambulanssjukvården i Göteborgs kommun

Räddningstjänsten i Göteborg svarade för stadens ambulans- verksamhet. Härvid var ”Enheten för ambulanssjukvården” organisatoriskt en del av Räddningsavdelningen. Det övergri- pande organisatoriska ansvaret hade direktören vid Rädd- ningstjänsten. En ambulansöverläkare fungerade som medi- cinsk verksamhetschef och lydde därvid organisatoriskt under direktören.

SU fungerade som beställare av ambulanstjänsten. En kontaktgrupp fanns för samverkan mellan sjukvården och räddningstjänsten.

Göteborgs ambulanser var fördelade på två distrikt med sex stationer:

1/ Centrum Gårda.

Nordost Angered, Kortedala.

2/ Nordväst Frölunda

Södra skärgården Lundby, Torslanda.

En tresiffrig kod tillämpades. Siffran 8 som första siffra betecknade ambulans. Mellersta siffran angav stationen:

1 = Frölunda, 2–3 = Gårda,

4 = Kortedala,

5 = Angered,

6 = Torslanda.

7 = Lundby,

8 = Mölndal, (ej ambulans)

9 = Öarna.

Sista siffran angav fordonets art:

1–2 = Dagambulans

3 = Dygnsambulans

4 = Extraambulans *

5–6 = Extraambulans (Dagambulans blev 5 eller 6

efter kl. 16)

8 = Olycksfallsambulans (OLA)

* Extraambulanserna bemannades av brandmän ur utryck- ningsstyrkan när behov och möjlighet fanns.

Tabell 6.2 Göteborgs ambulanser
Typ av xxxxxxxx	Xxxxx
Olycksfallsambulanser (OLA)	2
Dygnsambulanser	4
Extraambulanser	7
Dagambulanser	6
RMI (Räddningsmedicinsk insats)	3
Ambulans Donsö/Styrsö	1
Ambulansbåt	1

Medicinsk kompetens:

De två olycksfallsambulanserna (OLA) var bemannade med vardera en sjuksköterska och en ambulanssjukvårdare dygnet runt alla dagar. Övriga ambulanser i Göteborgs kommun be- mannades av ambulanssjukvårdare som alternerade mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst.

Alla ambulanssjukvårdare var brandmän och flertalet brandmän fungerade således även som ambulanssjukvårdare. Strävan var att de skulle ha undersköterskeutbildning och 20 veckors utbildning i ambulanssjukvård följt av årligen åter- kommande kompletteringskurser. Ett antal brandmän med mångårig tjänstgöring hade dock som grund endast sju veck- ors utbildning, motsvarande kravet vid den tidpunkt då de antogs. Under de gångna åren hade de genomgått komplette- rande utbildningar. Den ambulanspersonal som deltog vid insatsen vid Backaplan hade mellan nio och trettiotre års yrkeserfarenhet i ambulansverksamhet och sjukvård. Ambu- lans vid prioritet 1 och vanliga transporter var bemannad med minst en 20-veckorsutbildad ambulanssjukvårdare.

Eftersom cirka 70 procent av brandmännen i Göteborg hade sjukvårdsutbildning med lägst sjuveckorskurs och påbygg- nadskurser kunde de, även när de ingick i brandstyrkan, ut- föra vissa akuta sjukvårdsuppgifter på skadeplatsen när så erfordrades. I släckbilarna fanns utrustning för akutsjukvård med bl.a. syrgas och defibrillator ingående i s.k. Räddnings- medicinsk utrustning (RMI).

Ambulanstillgänglighet:

Resurserna var decentraliserade för att förkorta den tid som åtgick från larm till dess att ambulansen kommit fram till patienten. De sex stationerna var fördelade på olika stads- delar. Man tillämpade ett tvåbilssystem (dygn–dagambulans) där närmaste lediga ambulans larmades först. Samtidigt lar-

mades OLA. Brandfordon med ambulanssjukvårdare (RMI) larmades parallellt om sådant fordon befann sig närmare.

Utlarmningen sköttes av SOS Alarm.

Planerade insatstider:

Vid prioritet 1: 6,5 minuter;

Vid normalinsats: 50% av alla insatser inom 4 minuter;

97% av alla insatser inom 10 minuter; Specialinsats (OLA): 40% av alla insatser inom 4 minuter;

90% av alla insatser inom 10 minuter.

Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän

Ett privat företag, Bohusläns Ambulans Ekonomiska För- ening (BAEF), svarade för ambulansverksamheten i Bohus- län. Verksamheten var indelad i två driftsområden – Norra respektive Södra Bohuslän. I den senare ingick Mölndals, Kungälvs, Stenungsunds, Tjörns och Öckerö ambulanser. Verksamheten hade egen ambulansöverläkare.

Principen att ambulanssjukvårdarna vissa veckor tjänstgör som brandmän tillämpades inte vid Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän. De var helt ambulanssjukvårdare. Målsätt- ningen var även här att alla skulle ha kompetens motsvarande undersköterska samt genomgången grundutbildning i ambu- lanssjukvård. För larmning svarade SOS Alarm i Göteborg.

Under brandnatten anlitades 4 ambulanser från Mölndal, 2 från Kungälv, 1 från Stenungsund samt ambulansförestån- daren för Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän.

Läkartransporter i Göteborg AB

Därutöver hade Läkartransporter AB (LTAB) två ambulanser samt några fordon för transport av handikappade. LTAB hade även en bil med chaufför avsedd för jourhavande läkare.

Medicinska ansvarsförhållanden

Vid Räddningstjänsten i Göteborg och Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän hade respektive ambulansöverläkare det övergripande medicinska ansvaret för behandling som utför- des. Det fanns skriftlig personlig delegering av ett antal åtgär- der som ambulanssjuksköterskor och ambulanssjukvårdare medgavs att utföra då läkare ej fanns närvarande. Som exem- pel kan nämnas intubering och defibrillering samt behand- ling av lungödem, hjärtarytmier och smärttillstånd.

Utrustning

I ambulanserna fanns bl.a. syrgas, EKG-utrustning, defibril- lator samt utrustning för intubation och assisterad andning, för vätskeinfusion samt för smärtlindring och fixation av kroppsdelar.

Utrustningen i OLA överensstämde i stort med den i akut- ambulanserna men med utökning av syrgas, läkemedel och viss materiel.

Det fanns även en katastrofkärra (släpvagn) placerad på Mölndals brandstation med utrustning dimensionerad för behandling av ett större antal skadade i behov av andnings- assistens och vätsketerapi och ett antal mer kvalificerade ingrepp och behandlingar. Den innehöll även ett stort antal filtar och utrustning av vårdkaraktär.

6.4 Alarmeringsorganisationen

Enligt avtal mellan SOS Alarm AB och staten kopplas alla telefonsamtal på larmnumret 112 till en larmcentral. SOS Alarm AB har 20 regionala larmcentraler som tillsammans täcker landets behov. Företaget ägs gemensamt av staten, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

SOS utbildar sina egna larmoperatörer. Vid rekrytering krävs treårigt gymnasium och särskild lämplighet som testas. Efter intagning går operatören i utbildning under sex måna- der. I denna ingår ca tre veckors skolbänksutbildning och sedan handledning med praktik i centralen. Utbildningen omfattar fyra huvudblock; geografi, teknik, allmän sjukvård och organisationskunskap. Dessutom ingår numera intervju- teknik. Som färdig operatör börjar man med 112-mottagning och sedan lär man sig fler funktioner.

SOS-centralen i Göteborg ansvarar för gamla Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, ca 1,2 miljoner invånare. Bemanningen i centralen varierar men som minst tjänstgör fem operatörer, varav en är driftledare, två utlarmar och diri- gerar ambulanser, en utlarmar räddningstjänst och en svarar för övriga tjänster. Alla operatörer tar emot 112-samtal. Vid tidpunkten för larmet var fem operatörer i tjänst.

Centralen är samlokaliserad med Sjukvårdsupplysningen och räddningstjänstens alarmcentral för Göteborg och Mölndal (Brand-AC) på Gårda brandstation. Syftet med denna samlokalisering är att optimera förmågan att utlarma och leda räddningstjänstens enheter. Man utnyttjar samma teknik för telefoni och utalarmering, COORD-COM, medan räddningstjänsten har ett eget radiosystem. Den nya tekniken introducerades under våren 1998, då också Brand-AC-perso- nalen utbildades.

Alla samtal som kommer in till telefonnummer 112 spelas automatiskt in på en flerkanalig bandspelare där också Fröken Ur spelas in. Den uppringandes telefonnummer registreras, vilket kan vara till hjälp när det gäller att be- stämma var olyckan inträffat. Detta innebär att man i efter- hand kan konstatera från vilken telefon och vid vilken tid ett visst samtal kopplades till 112. När någon larmar om en brand på telefonnummer 112, besvaras samtalet av en larm- operatör på någon av de regionala SOS-centralerna.

Operatören intervjuar den uppringande och med ledning av uppgifterna konstateras om larmet gäller ambulans, polis, räddningstjänst eller någon annan akut situation. Gäller lar- met behov av ambulans, utlarmas och dirigeras ambulansen av SOS-centralen. Om larmet berör polisen, överkopplas samtalet till polisens kommunikationscentral. Är larmet av sjö- eller flygräddningskaraktär, överkopplas det till dem som ansvarar för dessa insatser. Gäller larmet kommunal rädd- ningstjänst, utlöser operatören i de flesta kommuner larm på berörd brandstation.

Vid gemensam utryckning ambulans–räddningstjänst, dirigeras aktuell ambulans över till räddningstjänstens radio- kanal där den kvarstannar tills uppdraget är slutfört. SOS- centralen skall vidare, efter begäran, larma övriga samhällsre- surser, t.ex. sjukvårdsgrupper

I Göteborg och Mölndal sköts emellertid räddnings- tjänstens alarmering helt av egen personal. Inkommande larm till 112 tas emot av SOS och efter en första intervju, som syftar till att klarlägga vad som hänt och var detta hänt och

om larmet gäller räddningstjänst, överkopplas uppringaren till räddningstjänstens alarmcentral för fördjupad intervju. Därefter beslutar räddningstjänstens ledningsoperatör vilka resurser som skall utlarmas. Som stöd för dessa beslut finns

s.k. utryckningsbestämmelser. Dessa bestämmelser innehål- ler dels allmänna regler för beredskap och olika sorters larm, dels larmplaner för särskilda händelser och särskilda objekt. Ledningsoperatören skall meddela SOS om eventuellt ambu- lansbehov samt informerar samverkande organ, t.ex. polis om olyckan. Efter begäran från SOS kan alarmcentralen ut- larma extraambulanser i Göteborg. Dessa är placerade på brandstationer och bemannade med personal ur räddnings- styrkan. Efter utlarmning skall extraambulansen anmäla sig till SOS på ambulansradiokanalen där den kvarstannar tills uppdraget är slutfört.

Alarmcentralen svarar vidare för all stabsverksamhet och allt ledningsstöd åt räddningstjänsten under en räddnings- insats. Vid större räddningsinsatser organiseras detta arbete enligt särskilda rutiner med extrainkallad personal.

Såsom framgått av avsnitt 6.1.2 bemannas alarmcentralen av en brandmästare och fyra ledningsoperatörer. Under dag- tid sitter normalt två ledningsoperatörer inne i alarmcentra- len, på natten är den ene i vila. Stabsbrandmästaren och övri- ga operatörer är också i vila på natten. Brand-AC rekryterar sina ledningsoperatörer ur utryckningsorganisationen och utbildar dem. Sedan år 1998 finns särskilda tester som an- vänds för att se om den sökande är lämplig för arbetet som operatör. De som var operatörer sedan tidigare har emellertid erbjudits fortsatt tjänst i Brand-AC, även efter samlokalise- ringen med SOS.

Vid larm på flera stationer, eller enligt larmplan, skall vakthavande brandingenjör och en ledningsoperatör be- manna ett ledningsfordon och rycka ut till skadeplatsen. Resterande ledningsoperatörer skall antingen kunna förstär- ka alarmcentralen eller bemanna en ledningsbuss som på skadeplatsen understödjer räddningsledaren.

Radiokommunikationen är ordnad så att all utlarmning och kvittering med alarmcentralen skall skötas på kanal 85. Vid framkomst till skadeplats eller brytpunkt sker övergång till kanal 86. Detta möjliggör dels för de insatta styrkorna att etablera ett eget samband på kanal 86, dels för alarmcentralen att sköta nya larm på kanal 85. Vid större insatser skall vakt- havande brandingenjörs ledningsoperatör etablera ”sam- bandsknutpunkt” i ledningsfordonet. Vakthavande brandin- genjör och stationsbrandmästarna kan då utnyttja kanal 86 som en ledningskanal. Vid långvariga och/eller särskilda hän- delser kan en ledningsbuss sättas in för att ytterligare förstär- ka stabs- och sambandsarbetet på skadeplatsen.

Ambulanssjukvårdens radiosamband sköts av SOS-cen- tralen på en särskild ambulanskanal. Vid gemensam utryck- ning skall emellertid ambulansen, efter mottaget larm, gå över till räddningstjänstens radiokanal. Detta för att ambu- lanspersonalen skall kunna erhålla information om själva räddningsinsatsen, eventuella risker, körväg, brytpunkt m.m. Efter omhändertagandet på skadeplatsen, och före transport till sjukhus, skall ambulanspersonalen gå tillbaka till ambu- lanskanalen för att rapportera om vart de kör, lämna eventu- ell förhandsinformation till mottagande sjukhus etc.

Enligt räddningstjänstlagen skall polismyndigheten underrättas så snart ett räddningsorgan gör en insats. I övrigt har polisen en egen länskommunikationscentral inom varje

polismyndighet. I vissa fall finns även kommunikations- centraler som omfattar en del av ett län. Såväl den interna radiokommunikationen med exempelvis polisens patrull- bilar som kommunikationen med dem som söker polisen via nödtelefonnumret 112 hanteras av denna central. Vid varje större polisinsats upprättas en särskild sambandsplan av vilken framgår vilka kanaler de olika enheterna har till sitt förfogande. Under pågående insats använder sig polisen av sitt eget radionät för såväl rapporter som order. Vid behov kan även räddningsledaren framföra meddelanden med poli- sens hjälp.

6.5 Stadsbyggnadskontoret

I samband med bränder i stora byggnader med komplicerade planlösningar samt vid jordskred kan det vara av stor bety- delse att den kommunala räddningstjänsten har tillgång till tekniska uppgifter om byggnader och geotekniska förhållan- den. På stadsbyggnadskontoret finns nästan alltid tillgång till dessa viktiga faktauppgifter. Personalen vid Stadsbyggnads- kontoret i Göteborg har därför påtagit sig beredskap genom att lämna förteckning med telefonnummer och namn på de tjänstemän som har tillgång till de eftersökta uppgifterna till räddningstjänstens larmcentral.

7 Insatsen ‌

7.1 Räddningstjänsten

7.1.1 Alarmering

Den 29 oktober 1998 var räddningstjänstens alarmcentral, Brand-AC, på Gårda brandstation bemannad med minimi- styrkan en brandmästare och fyra ledningsoperatörer. Vid larmtillfället fanns två ledningsoperatörer inne i Brand-AC.

I SOS-centralen tjänstgjorde en driftledare och fyra larm- operatörer från kl. 23.00. Av dessa svarade en för brand i övri- ga området, två för ambulans och en för övrig service.

Samtliga svarade på 112-anrop. Vid larmtillfället var samtliga operatörer inne i trafikrummet.

Det första larmet kom, enligt SOS, in på larmnumret 112 kl. 23.42.02 från den ene discjockeyns telefon. Inga tidigare samtal har, enligt SOS-centralen, inkommit. Samtalet över-

Tabell 7.1 Alarmeringsdialog

(Avlyssning av band. Utskrift av inkommande larmsamtal.)

Tidpunkt Upp- Dialog

ringande/ SOS/ AC

23:43:50 SOS Det låter som det är panik, det låter

som det är panik.

23:44:00 AC Ja, men jag måste ju veta vart jag ska

åka hän.

23:44:10 SOS Tjata med honom lite du.

Nytt larm = LARM 2

23:44:20 SOS SOS Alarm

Person 3 Hallå Hallå

Hallå (skrik i bakgrunden)

23:42:30 Person 2 Det är över 800 pers, panik för fan,

det brinner som fan!

AC Var då någonstans?

23:42:40 Person 2 Backateatern, bredvid Sängjätten,

Makedoniska föreningen. Hallå, hör du mej?

AC Jag hör inte någonting

23:42:50 Person 2 Backateatern, det brinner,

Makedoniska föreningen, snabba er.

AC Var ligger detta någonstans?

23:43:10 AC Makedoniska föreningen eller nåt?

Person 2 Hör du mej?

AC Vet du om det finns någon att prata med?

23:43:20 AC Hallå?? – xxxxx xxx –

23:43:30 Person 2 Hallå?

Nytt larm Annat ärende

Tidpunkt	Upp- ringande/ SOS/ AC	Dialog
LARM 1 23:42:02	SOS	SOS
	Person 1	Ja, brandkåren, Hisingen.
	SOS Person 1	Vad är det som brinner då? Det brinner vid Sängjätten, snabbt!
23:42:10	SOS Person 1 SOS	Vad är det som brinner? Makedoniska föreningen – det är mycket folk i lokalen. Ja, men vad är det för något som brinner då?
23:42:20	Person 1 AC	Backateatern, vänta lite – (här lämnar den första uppringaren över till en annan person) – hallå, ursäkta paniken men det är panik, det är panik, det är panik här, det är panik! Hallå!!
	Person 2 AC	Hallå? Hallå ja!

23:44:30 SOS SOS Alarm

Nytt larm = LARM 3

SOS SOS Alarm

Person 4 Det brinner i Backaplan.

SOS Var på Backaplan?

23:44:40 Person 4 Makedoniska föreningen (otydligt).

SOS Vad sa du?

Person 4 Makedoniska föreningen. SOS Makedoniska föreningen? Person 4 Ja, i Backaplan.

SOS Backaplan?

Person 4 Ja

23:44:50 SOS Mmm, vad är det för lokaler?

Person 4 Ja

SOS Vad ligger det på för gata?

Person 4 Jag vet inte exakt, Xxxxxxx

Xxxxxxxxxxxxxxxx.

23:45:00 SOS Xxxxxxx Xxxxxxxx.

Person 4 Ja

SOS Ja, OK vi är på väg.

Person 4 Ja

SOS Ja, ja hej.

kopplades från SOS till Brand-AC efter knappt 30 sekunder. Mottagande operatör på Brand-AC har uppgivit att han inte kunde urskilja någon adress eller vad som hänt; bakgrunds- ljud från både skadeplatsen och själva centralen omöjliggjor- de detta. Inspelningsfunktionen av pågående samtal använ- des ej. Av bandinspelningen av larmsamtalet framgår dock att uppringaren nämner Sängjätten och Makedoniska förening- en för såväl SOS-operatören som Brand-AC:s ledningsopera- tör och att han för den senare också nämner Backateatern. På bandet hörs i bakgrunden skrik från många människor. Flera larmsamtal kom in och förutom de 4–5 första handlades dessa av SOS-personal. Till slut larmades första räddnings- styrkan ut kl. 23.45.08 och första ambulans kl. 23.46.57. Det inkom 15 samtal under de första 3 minuterna och samman- lagt mottogs 110 larmsamtal fram till kl. 01.20.

Tabell 7.2 visar dels när de olika stationerna larmades ut och när de ankom till skadeplatsen, dels hur mycket resurser som fanns kvar i beredskap efter utlarmning.

Brand-AC larmade först ut Lundbystyrkan med vag infor- mation. Utlarmningen skedde 3 min. 38 sek. efter att det för- sta larmsamtalet kommit in till SOS. Vid utlarmningen klassificerades inte händelsen enligt någon larmplan och lar- met ropades ut på brandstationens högtalarsystem som ”Stort larm – Backaplan – undersökning”.

Brand-AC begärde ambulans av SOS och ambulanserna 873 och 878 utlarmades direkt av den larmoperatör som ansvarade för ambulansdirigering.

Lundbystyrkan ryckte ut en minut efter larmet. Under framkörningen begärde brandmästaren i Lundbystyrkan för- stärkning med en brandstation och Gårdastyrkan utlarmades och ryckte ut. Vid framkomsten till skadeplatsen begärde brandmästaren i Lundbystyrkan att ytterligare en station skulle larmas ut, förutom den tidigare begärda styrkan. Han begärde också att intagen på Östra och Sahlgrenska sjukhu- sen skulle kontaktas och att läkarlag skulle utlarmas. Brand- AC larmade ut den resterande Gårdastyrkan samt larmade en sjukvårdsgrupp på Östra sjukhuset och ett tiotal ambulanser.

Tabell 7.2 Sammanställning av utlarmnings- och ankomsttider samt kvarvarande beredskaper

Styrka

Personal

Utlarmad kl. Ankom kl. Kvarvarande styrkor i beredskap,

i RGMK, efter genomförd utlarmning

A) totalförsvarspliktig räddningsman

B) utlarmades ej – ryckte ut på eget initiativ

Förkortningar

RIB Räddningschef i beredskap BM Brandmästare VBI Vakthavande brandingenjör Bf Brandförman Lop Ledningsoperatör Xx Xxxxxxxx

Vakthavande brandingenjör fick inget eget larm men när den resterande Gårdastyrkan utlarmades förstod han att något hade hänt och att han också skulle till skadeplatsen.

Efter att han kontaktat den ledningsoperatör som skulle rycka ut tillsammans med honom åkte även de mot skade- platsen och var framme kl. 00.03.50. Under utryckningen begärde vakthavande brandingenjör utlarmning av ytterli- gare en station, förutom de av brandmästaren i Lundby- styrkan begärda enheterna. Detta gör vakthavande brand- ingenjör enligt uppgift oavsett vad som tidigare utlarmats, i syfte att t.ex. skapa möjlighet för alternativa åtgärder på skadeplatsen.

Brandmästaren i Gårdastyrkan begärde kl. 00.02.40 att Brand-AC skulle ta dit så mycket resurser som de kunde. Brandmästaren i Lundbystyrkan framställde ca sex minuter senare samma begäran till Brand-AC. Ett par minuter däref- ter rapporterade han att det fanns massor av folk kvar inne, att branden var häftig och att de behövde hjälp. Brand-AC larmade två minuter efter det samtalet ut Angeredsstyrkan som kom fram kl. 00.22.30. Mölndalsstyrkan utlarmades några minuter senare och var på plats kl. 00.42.00.

Brand-AC kontaktade kl. 00.10.00 räddningschef i bered- skap på telefon, efter att först ha misslyckats med att nå honom via hans personsökare. Han anlände till skadeplatsen drygt tjugo minuter senare.

Strax före kl. 01.00 rapporterade brandmästaren i Lundby- styrkan att de inte hade tillräckliga resurser för att klara av branden i Backateatern. Inom ca en halvtimme anlände Öjer- sjöstyrkan och Kungälvsstyrkan till skadeplatsen.

I tabell 7.3 redovisas vissa händelser i kronologisk ordning.

7.1.2 Livräddning

(Källor: Intervjuer med räddningspersonal och inblandade. Polisförhör. Radiotrafik)

Lundbystyrkan

Styrkan utlarmades kl. 23.45.40. Brandmästaren ledde denna enhet och man ryckte ut med en släckbil (471) och en stegbil (473). I släckbilen åkte, förutom brandmästaren och xxxxxxx- xxx, en rökdykargrupp som bestod av en rökdykarledare och två rökdykare. I stegbilen åkte chaufför och två brandmän.

Lundby	1 BM + 2 Bf + 6 Bm (+1)A)	23.45.40	23.49.40	6 BM + 15 Bf + 52 Bm	(+RIB +VBI)
Gårda	1 BM + 1 Bf + 6 Bm	23.49.50	23.57.00	5 BM + 14 Bf + 46 Bm	(+RIB +VBI)
Gårda rest	1 Bf + 4 Bm	23.55.00	00.02.00	5 BM + 13 Bf + 42 Bm	(+RIB +VBI)
Vakth branding	VBI +1 Lop	23.56.50B)	00.03.50	5 BM + 13 Bf + 42 Bm	(+RIB)
Räddningschef	RIB	00.10.00	00.31.50	5 BM + 13 Bf + 42 Bm
Angered	1 BM + 1 Bf + 6 Bm	00.12.40	00.22.30	4 BM + 12 Bf + 36 Bm
Mölndal	1 BM + 1 Bf + 5 Bm	00.28.00	00.42.00	3 BM + 11 Bf + 31 Bm
Kungälv	1 Bf + 4 Bm	01.08.30	01.26.20	3 BM + 11 Bf + 31 Bm
Öjersjö	1 BM + 4 Bm	01.08.30	01.17.00	3 BM + 11 Bf + 31 Bm

Tabell 7.3 Xxxxxxxxx i kronologisk ordning

Förutom utlarmningen av de första två ambulanserna så noteras inga ambulansutlarmningar i denna redovisning.

(Källa: Utskrift av inkommande larmsamtal och COORD-COM protokoll samt avlyssning av radiotrafik. Intervjuer med SOS- personal och räddningspersonal)

Tid Händelse Tid Händelse

23.42.02 Larm inkom till SOS-centralen på 112 från den ene discjockeyns telefon.

23.42.28 Samtalet överkopplades till Brand-AC.

23.45.40 Lundbystyrkan utlarmades (471,473).

23.46.40 Lundbystyrkan på väg och kontaktade Brand-AC för kompletterande information.

23.47.00 Lundbyambulansen utlarmades (873).

23.48.00 OLA-ambulansen på Lundby brandstation ut- larmades (878).

23.49.20 Brandmästaren i Lundbystyrkan meddelade att de såg rök och begärde en station till.

23.49.40 Lundbystyrkan framme.

23.49.50 Gårdastyrkan utlarmades (421, 423).

23.50.10 Brandmästaren i Lundbystyrkan begärde att Brand-AC skulle slå ytterligare en station.

23.50.30 Lundbyambulansen framme.

23.50.50 Gårdastyrkan anropade Brand-AC på radio för kompletterande information.

23.51.00 Rökdykare från Lundbystyrkan uppe i trapphuset (uppskattad tid).

23.52.20 Brandmästaren i Lundbystyrkan begärde att inta- gen på Östra Sjukhuset och Sahlgrenska sjukhu- set skulle larmas samt att läkarlag skulle utlarmas.

23.52.40 Maskinstege rest mot fasad.

23.53.20 Brandmästaren i Lundbystyrkan begärde utlarm- ning av tankbilar.

23.53.50 OLA-ambulans 878 meddelade till Brand-AC att det behövdes många ambulanser.

23.54.50 Hävaren (478) från Lundby rapporterade till Brand- AC att den var framme.

23.55.00 Resterande Gårdastyrka utlarmades (424, 427, 428).

23.55.00 Larm till sjukvårdsgrupp på Östra sjukhuset.

23.56.50 Vakthavande brandingenjör (402) rapporterade till Brand-AC att han var på väg.

23.57.00 Gårdastyrkan rapporterade till Brand-AC att de var framme.

23.57.00 Automatiskt brandlarm inkom från Backateatern.

23.57.20 Tankbil (424) och hävare (428) från Gårda rappor- terade till Brand-AC att de var på väg.

23.59.10 Tankbil (447) från Kortedala rapporterade till Brand-AC att den var på väg.

00.00.00 Det rapporterades till Brand-AC att de första skadade transporterades till sjukhus.

00.02.20 Tankbilen från Gårda rapporterade till Brand-AC att den var framme.

00.02.40 Brandmästaren i Gårdastyrkan begärde att Brand- AC ”skulle ta dit så mycket de kunde”.

00.03.50 Vakthavande brandingenjör (402) rapporterade till Brand-AC att han var framme.

00.08.20 Tankbilen (447) från Kortedala meddelade att den var framme.

00.08.50 Brandmästaren i Lundbystyrkan begärde hos Brand-AC att de skulle ordna fram bussar till alla chockade.

00.09.40 Ambulansföreståndaren (967) rapporterade till Brand-AC att han var på Östra sjukhuset för att hämta sjukvårdsgrupp.

00.10.00 Räddningschef i beredskap (RIB) söktes på tele- fon av Brand-AC.

00.10.40 Brandmästaren i Lundbystyrkan rapporterade att ”det går år helvete, massor med folk inne och det brinner som fan, vi behöver hjälp”.

00.12.40 Angeredsstyrkan utlarmades (451, 453, 457).

00.13.40 Angeredsstyrkan anropade Brand-AC på radio för kompletterande information.

00.15.00 Rökskyddsbilen (486) utlarmades från Mölndal.

00.15.00 Bil från Volvos industribrandkår anländer med bl.a. fläktar (osäker tidsuppgift).

00.20.00 Räddningschef i beredskap beslutade att etablera

x.x. xxx stab på Gårda.

00.22.30 Angeredsstyrkan framme.

00.28.00 Mölndalsstyrkan (481) utlarmades med katastrof- kärra.

00.29.10 Sjukvårdsgrupp från Östra sjukhuset framme.

00.31.50 Räddningschef i beredskap framme.

00.42.00 Mölndalsstyrkan framme.

00.55.00 Brandmästaren i Lundbystyrkan rapporterade till Brand-AC att de inte hade resurser för att klara av branden i Backateatern.

01.08.30 Kungälvsstyrkan (701) och Öjersjöstyrkan (611) rapporterade till Brand-AC att de var på väg.

01.17.00 Öjersjöstyrkan (611) framme.

01.26.20 Kungälvsstyrkan (701) framme.

01.54.00 Samtliga skadade rapporterades avförda.

02.02.00 Branden rapporterades släckt.

Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx

Makedoniska

föreningen

Backateatern

473

Figur 7.1 Räddningsstyrkor på plats mellan kl. 23.50 och 23.57

Bilhall

471

Entrén

utskjutsstege

Herkulesgatan

Sängjätten

Kulvert

Dessutom ingick en totalförsvarspliktig räddningsman i steg- bilsbesättningen. När styrkan närmade sig det aktuella kvar- teret såg man rök och brandmästaren trodde att det kunde vara avfall från teatern som brann. Han begärde då förstärk- ning med en station till samt hävare och bogserbar motor- spruta; detta redan innan styrkan var framme.

Brandmästaren har berättat att ”när vi kom runt hörnet och körde in såg vi flera hundra människor. Vi körde ända fram med 471 och 473 och det var helt klart att det fanns folk kvar inne. Jag såg folk som föll ut från fönstren och det brann i ett par fönster. Jag bestämde mig för enbart livräddning”. I den andra rapporten till Brand-AC begärde han ytterligare en station.

Själva livräddningsskedet inleddes omedelbart vid Lundbystyrkans framkomst. Efteråt har det visat sig att ca 380 personer fanns i lokalen när branden upptäcktes. Av dessa hade minst 150 utrymt själva, genom ingången och genom fönster, innan proppen i dörren bildades. Därefter drog bl.a. de ungdomar som arbetat som vakter, insläppare och biljettförsäljare ut minst 100 fastkilade och instängda personer innan Lundbystyrkan kom till platsen. Sålunda fanns det ca 100 personer kvar i lokalerna när räddnings- tjänsten anlände.

Rökdykarledaren tog sig direkt, ca kl. 23.51, upp i trappan vid huvudingången på husets gavel. Någon minut senare kom

även en av rökdykarna dit. De fann då att dörren in till loka- len var igensatt av 10–15 ungdomar som kilats fast i dörröpp- ningen. De måste därför fortsätta med att dra loss dessa.

Allteftersom de fick loss ungdomar fylldes dock tomrummen av nya ungdomar som tryckte på inifrån lokalen. Xxxxxxxxxx fick hjälp av flera ungdomar med att dra loss och ta ut dem som satt fast. Detta första arbete pågick under 7–8 minuter. Därefter blev det möjligt att tränga in i passagen, och efter att ha tagit på sig andningsmaskerna gick rökdykarna in i passa- gen där de fann ytterligare minst 20 ungdomar. Efter en för- sta insats, 15–20 minuter, måste rökdykarna gå ut för att byta luftpaket.

Maskinstegen från Lundby restes mot fönstret på kortsidan (i passagen) där det satt ungdomar och skrek. Stegpersonalen försökte uppmana dem att stanna kvar tills stegen var på plats. Direkt när stegen var rest hoppade två flickor ner i korgen.

Samtidigt vällde rök ut ur fönstret. En av brandmännen gick upp på stegen och föste ner de första två flickorna mot mar- ken. Därefter kom ytterligare tio ungdomar själva ut denna väg. Sedan drog brandmannen tillsammans med en annan brandman ut några till. Efter detta skede användes maskinste- gen som angreppsväg för rökdykarna från Gårda.

Samtidigt med denna insats reste den tredje rökdykaren tillsammans med chauffören på släckbilen en utskjutsstege mot ett fönster på långsidan (kapprummet) där de sett en

Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx

Makedoniska

föreningen

Backateatern

Figur 7.2 Räddningsstyrkor på plats mellan kl. 23.57 och 00.22

447

Bilhall

471

Entrén 473

421

423

402

428

424

Herkulesgatan

Sängjätten

Kulvert

flicka. Xxxxxxxxxx gick själv upp och fick upp flickan från golvet och ut henne på stegen och han hörde att det fanns flera kvar där inne. Han gick upp igen, lutade sig in och kän- de en hand. Efter vissa problem fick han upp och ut en flicka till. Sedan blev hettan för kraftig för att de skulle kunna göra ytterligare försök. De försökte dock att gå upp med en vatten- slang men vattenförsörjningen avbröts. Därefter restes maskinstegen från Gårda mot detta fönster. Man gjorde ett släckförsök och tyckte sig se rökdykare i lokalen. Det gjordes inte någon ytterligare insats via dessa stegar.

Hävaren på Lundbystationen, som var bemannad med en brandförman, åkte inte ut i första skedet. Förmannen lyss- nade emellertid på radiotrafiken i vagnhallen och när han förstod situationens allvar körde han, utan att vara utlarmad, till skadeplatsen. Där kom han att ingå i Lundbystyrkan, in- ledningsvis med räddning via maskinstegen.

Sammanfattningsvis fördelades arbetet inom Lundby- styrkan när den först kom till platsen på följande sätt: brand- mästaren ledde insatsen, två rökdykare arbetade i trapphuset med att ta loss och få ut ungdomar genom huvudentrén, två brandmän tog på maskinstegen ut ungdomar genom fönstret på gaveln, en rökdykare arbetade på utskjutsstegen vid ett fönster på långsidan och två brandmän och den totalför- svarspliktige räddningsmannen arbetade med omhänderta- gande av skadade på gårdsplanen. Se figur 7.1.

När Xxxxxxxxxxxxx kom fram var brandmästaren att be- trakta som räddningsledare, samtidigt som han skulle leda den egna styrkan. Det första beslutet som togs innebar att alla resurser skulle användas för att rädda liv. Brandmästaren begärde dessutom vid åtminstone två tillfällen omedelbar förstärkning av ytterligare stationer.

Gårdastyrkan

Styrkan fick larm om komplettering till teaterbrand Backa kl.

23.49.50. Man visste att Lundbystyrkan var på plats och åkte med fordonen 421 och 423. Bemanningen i dessa fordon var identisk med 471 och 473 ovan, förutom räddningsmannen. När styrkan kört ut från vagnhallen uppmanades man att ta med en bogserbar motorspruta, en s.k. efterhängare. Brand- mästaren meddelade dock Brand-AC att nästa enhet fick ta med den. När man kört igenom Tingstadtunneln fick brand- mästaren kompletterande information och frågade då efter brytpunkt (en samlingspunkt för alla tillkommande rädd- ningsenheter). Han fick beskedet att Xxxxxxxxxxxxxx brand- mästare skulle ta emot och att de skulle göra sig klara för liv- räddning. När Gårdastyrkan körde förbi Makedoniska för- eningens lokal ute på Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx såg man eld- kvastar slå ut ur fönstren. Xxxxxxxxxxxxxx brandmästare tog emot vid infarten från Herkulesgatan och informerade om

Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx

Makedoniska

föreningen

Backateatern

Figur 7.3 Räddningsstyrkor på plats mellan kl. 00.22 och 00.42

447

Bilhall

471

Entrén 473

421

423

402

428

424

453

451

Herkulesgatan

Sängjätten

Kulvert

att det kanske fanns tio personer kvar inne. Gårdastyrkan fick i uppdrag att förstärka rökdykarinsatsen och att hjälpa till med omhändertagande av skadade på utsidan.

Gårdastyrkans brandmästare bestämde sig för att sätta in rökdykare i trapphuset och via Lundbystyrkans maskinstege. Han gjorde ingen egen orientering på platsen.

Kl. 23.55.00 larmades resterande styrka från Gårda ut. Denna bestod av ett befäl och fyra brandmän som beman- nade en hävare, en tankbil och en pick-up lastad med fläktar. Vid framkomst fick den i uppdrag att dels säkra vattenför- sörjningen till släckbil, dels ytterligare förstärka den pågå- ende rökdykarinsatsen. Se figur 7.2.

Rökdykargruppen från Gårdastyrkan fick i uppdrag att ta sig in i lokalen via Lundbystyrkans maskinstege som var rest mot kortsidan. Direkt när rökdykarna kommit in fick de upp och ut en flicka. Fönstret var beläget högt ovanför golvet, var- för en mindre stege togs in genom fönstret. Så snart dörren ut till trappan blivit rensad bar rökdykarna ut så många ungdo- mar de kunde den vägen. Brandmännen som kommit med hävaren i den resterande Gårdastyrkan tog på sig andnings- skydd och begav sig direkt upp i trappan och anslöt till rök- dykarna från Lundbystyrkan.

Efter ca 15–20 minuters insats var de första rökdykarna från Gårda tvungna att byta luftpaket. Vid den andra inträng- ningen hade branden närmat sig passagen och de släckte mot

taket. I detta skede hittade en av rökdykarna kapprummet med ett flertal livlösa ungdomar.

Brandmästaren i Lundbystyrkan ledde i detta skede såväl hela insatsen som sin egen styrka. Någon uppdelning av led- ningsarbetet med brandmästaren i Gårdastyrkan skedde ej.

Vakthavande brandingenjör

Vakthavande brandingenjör fick inget eget larm, utan han bedömde att han skulle åka när den resterande Gårdastyrkan larmades ut. Efter viss fördröjning åkte han tillsammans med en ledningsoperatör ca kl. 23.56. På väg ut begärde han infor- mation om brytpunkt och fick då angivet Herkulesgatan.

Vid kontakt med Brand-AC fick han besked om att det var folk kvar inne i lokalen och han begärde då via telefon att ytterligare en station skulle larmas ut som förstärkning. Vid framkomsten till platsen körde de av lite för tidigt och kom Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx tillbaka – förbi branden. Vakthav- ande brandingenjör såg att det brann kraftigt och har berättat att han funderade på om de skulle köra in eller stanna utan- för staketet – på leden. De körde dock in. Han fick kontakt med Xxxxxxxxxxxxxx brandmästare och kom överens med honom om att brandmästaren skulle ansvara för byggnaden och insatsen samt om att de inte skulle försöka släcka bran- den utan i stället koncentrera sig på livräddning. I detta skede

kom livräddningen att delas upp i två delar – livräddning på gården och livräddning i byggnaden.

Vakthavande brandingenjör tog över räddningsledarska- pet från brandmästaren. Han gjorde ingen egen orientering på skadeplatsen och ändrade inte insatsens inriktning eller organisation. Vakthavande brandingenjör bekräftade vid framkomst det tagna beslutet RÄDDA LIV och lät brand- mästaren i Lundbystyrkan ansvara för själva räddningsinsat- sen i och utanför fastigheten. Själv ansvarade vakthavande brandingenjören för samordningen med ambulans- och sjukvårdsresurser. Bl.a. fattade han beslut om att bryta upp en intilliggande bilhall och använda denna som uppsamlings- plats. Vakthavande brandingenjör och brandmästaren i Lundbystyrkan bestämde i ett senare skede, ca kl. 01.00 och efter en orientering runt objektet, att säkra för brandsprid- ning in i kringliggande lokaler, främst Backateatern. Öjersjö- styrkan och Kungälvsstyrkan fick denna uppgift när de anlän- de. Förutom räddningschef i beredskap använde ingen av de inblandade befälen väst eller annan utmärkning för att tydlig- göra räddningsledarskapet eller andra roller på skadeplatsen.

Angeredsstyrkan

Kl. 00.12 fick styrkan larm om förstärkning till Backaplan. De uppmanades att ta kontakt med brandmästaren i Lundby- styrkan. Man åkte med fordonen 451 och 453. Bemanningen i dessa fordon var identisk med den tidigare beskrivna be- manningen av fordonen 471 och 473, förutom räddnings- mannen. Vid framkomst mötte Xxxxxxxxxxxxxx brand- mästare och informerade om att det fanns många skadade på gårdsplanen. De fick inledningsvis i uppgift att ta hand om dessa. Fordonen ställdes utanför området och styrkan tog med sig andningsskydd och sjukvårdsmateriel in på området. Väl framme på planen fick Angeredsstyrkan dock komplette- ra och avlösa de rökdykare som arbetade inne i lokalerna.

Fyra rökdykare tog sig in i själva festlokalen och två gick in i korridoren på planet under lokalen.

Fyra brandmän från Angered fick i uppdrag att avlösa de tidigare insatta rökdykarna. Två av dessa fortsatte att söka efter överlevande och fann tre ungdomar som levde i passa- gen. Efter denna tidpunkt, ca kl. 00.30, finns inga rapporter om överlevande.

Angeredsstyrkans brandmästare gjorde ingen egen orien- tering på skadeplatsen. Se figur 7.3.

Räddningschef i beredskap

Den sista ledningsresursen som anlände var räddningschef i beredskap. Enligt räddningstjänstplanen skall han vara direkt gripbar och kunna inställa sig i stab eller på skadeplats inom 30 minuter. Räddningschef i beredskap blev uppringd hemma ca kl. 00.10, eftersom hans personsökare inte funge- rat. Han beslutade sig för att köra till platsen och beordrade samtidigt röd stabsberedskap. Under färden lyssnade han på kommunikationsradion och vid framkomsten, kl. 00.31.50, tog han kontakt med brandmästaren i Lundbystyrkan. Han ställde sin bil intill polisens ledningsfordon på Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx och fick direkt kontakt med polisinsatschefen och vakthavande brandingenjör. Han fick rapport av vaktha- vande brandingenjör, som begärde att han skulle ta över räddningsledarskapet. Räddningschef i beredskap beslutade att ta över räddningsledarskapet och kom överens med vakt-

havande brandingenjör om att denne fick ta hand om skade- platsarbetet medan han själv skulle hantera ”trycket bak- ifrån”. Han fick kontakt med sjukvårdsrepresentant och polis. Första uppgiften blev att ge en kort pressinformation till journalister på plats och därefter hänvisades alla presskontak- ter till Gårda brandstation. Xxxxxx fick i uppdrag att organi- sera pressinformationen. Det andra beslutet innebar att lätt skadade skulle transporteras i buss, med någon polisman, till sjukhusen för att lätta på trycket på ambulanserna. Det sista beslutet som räddningschef i beredskap deltog i handlade om hur de döda skulle omhändertas. Därefter lämnade han till- baka räddningsledarskapet till vakthavande brandingenjör och åkte in till Gårda för att delta i en presskonferens.

Räddningschef i beredskap deltog inte i några beslut om den direkta räddningsinsatsen utan tog hand om sidoord- nade organisationer och beslut rörande press, transport av skadade och omhändertagande av döda. Räddningschef i beredskap gjorde ingen egen orientering eller analys av hur själva räddningsarbetet gick.

Mölndalsstyrkan

Mölndalsstyrkan ankom kl. 00.42 till skadeplatsen. De fick i uppdrag att ansvara för uppsamlingsplatsen i bilhallen.

Sammanfattning av räddningstjänstens insatser under livräddningsskedet

Under de 40 minuter som själva livräddningen från festloka- len pågick arbetade sammanlagt 11 rökdykare inne i lokal- erna. Utifrån, med olika stegar, arbetade 4 brandmän. Dessa 15 brandmän tog ut mellan 60 och 70 ungdomar från de brinnande och rökfyllda lokalerna. Övrig personal, 19 befäl och brandmän, omhändertog skadade, ansvarade för vatten- försörjning samt ledde insatsen. Gällande föreskrifter och interna instruktioner om rökdykning frångicks på flera punkter i syfte att optimera livräddningsinsatsen.

7.1.3 Brandsläckning

Såsom framgått av det föregående bestämde räddnings- tjänsten sig inledningsvis för att helt koncentrera sig på liv- räddning. Den enda brandsläckning som pågick under tiden fram till ca kl. 00.30 var den som utfördes inne på Backa- teatern av de båda teateranställda. Under hela livräddnings- skedet arbetade de med att försöka släcka och begränsa bran- den inne på teatern. De arbetade utan skyddsutrustning – bortsett från ett filterskydd – och med en fast brandslang.

Efter det att räddningspersonalen konstaterat att inga fler gick att rädda inne i lokalerna beslutade räddningstjänsten ca kl. 00.30 att kvarvarande bränder skulle släckas. Enligt uppgift från Volvos industribrandkår insattes fläktar från industri- brandkåren vid denna tidpunkt vid entrén.

Backateaterns personal fick assistans från räddnings- tjänsten ca kl. 01.00. I detta sammanhang kan också nämnas att automatlarmet som inkom till Brand-AC kl. 23.57 aldrig åtgärdades. Det skickades inte någon ny räddningsstyrka till Backateatern med anledning av det inkomna automatlarmet, inte heller meddelades räddningsledaren att det inkommit ett larm från Backateatern.

Rökdykare från Angered tog sig via korridoren som går

Figur 7.4 Skadeplatsens organisation

Livräddningsinsatser i lokalerna och på gårdsplanen, i det senare skedet brandsläckning

Omhändertagande på uppsamlingsplats

BM Gårda

BM Angered

BM Mölndal

BM Lundby

vakthavande brandingenjör

räddningschef i beredskap

Brandstation, styrka

Befäl, enskild individ

Ledningslinje

Rapportering, radio, telefontrafik

Mölndal

Angered

Gårda rest

Gårda

Lundby

parallellt med brandlokalen, fast ett halvt plan under, fram till nödutgångstrapphuset. Därifrån försökte man släcka branden i trapphuset.

Rökdykare från Gårda och Angered tog sig in i kulverten, varifrån man slutligen släckte branden i nödutgångstrapp- husets nedre del.

Rökdykare från Lundby, Gårda och Angered släckte reste- rande bränder i danslokalen.

Personal från Kungälv och Öjersjö släckte mindre bränder på taket och rökventilerade bl.a. Backateaterns lokaler.

7.1.4 Organisation på skadeplatsen

Skadeplatsen var organiserad enligt figur 7.4 mellan kl. 23.49 och 01.15, dvs. under själva livräddningsskedet och det inle- dande brandsläckningsskedet.

7.1.5 Stabstjänst på skadeplatsen

På skadepalatsen försökte den ledningsoperatör som med- följde vakthavande brandingenjör i fordon 402 inledningsvis att strukturera sambandet och dokumentera händelseför-

loppet. Efter en stund var det enligt vakthavande brandin- genjör och ledningsoperatören omöjligt att klara detta, efter- som ungdomar och andra påfordrade att ledningsoperatören lämnade bilen för att hjälpa till med livräddning. Lednings- operatören hjälpte därför, i strid med intern instruktion, till med rena räddningsuppgifter. Möjligheten för vakthavande brandingenjör att använda radiokommunikationen för in- formation/styrning/ledning försvann därmed. Istället använ- des direkta samtal inom skadeplatsen och mobiltelefon till Brand-AC som kommunikationsmedel. Inget understöd i form av operativ stab, förstärkta ledningsresurser eller be- mannad ledningsbuss organiserades under insatsen.

Det genomfördes ingen dokumentation av åtgärder eller redovisning/uppföljning av insatta enheter. Brand-AC hade kontinuerlig radiokontakt med brandmästaren i Lundby- styrkan och viss telefonkontakt med vakthavande brandin- genjör. Man fick emellertid inte katastrofens omfattning klar för sig på Brand-AC. Så sent som kl. 00.12 rådde på Brand- AC fortfarande osäkerhet om den exakta adressen för bran- den. Enligt uppgift så hämtades med bud kortfattad skriftlig information som vakthavande brandingenjör hade samman- ställt till den strategiska staben på Gårda.

7.1.6 Strategisk ledning ‌

Räddningschef i beredskap beslutade ca kl. 00.20 att man skulle etablera ”Röd stab”. Detta innebar att en ledningsope- ratör på Brand-AC omedelbart började ringa in ledig perso- nal, eftersom ”Röd stab” till största delen bygger på detta.

Informationsfunktionen var snabbast etablerad, ca kl. 01.00, och hela staben, 15–20 personer, var i funktion ca kl. 02.00. De främsta uppgifterna för staben blev att svara för informa- tion till media och andra, att arrangera beredskap för nya larm samt att ordna avlösning för den insatta personalen.

7.2 Polisen

Kl. 23.47 larmades polisens länskommunikationscentral (LKC) om branden på Makedoniska föreningen. Den första polispatrullen kom till platsen kl. 23.49. Patrullen rapporte- rade över polisradion att ungdomar hoppade eller ramlade ut genom fönstren. Via polisradion fick kl. 23.50 fyra dubbelpa- truller order om insats. Den förste polisinsatschefen var en polisinspektör från Lundby polisstation, som kom till platsen med den andra polisbilen kl. 23.52. Han gjorde genast be- dömningen att detta var en särskild händelse och larmade därför omgående vakthavande kommissarie, som enligt poli- sens planverk skall leda insatsen vid en särskild händelse.

Skadade och blodiga ungdomar kom fram till honom och bad om hjälp och han kände att han måste hjälpa dem i första hand. Så snart några av hans kollegor kommit på plats bör- jade de att göra avspärrningar. Dessa påbörjades kl. 23.55.

Strax därefter, runt midnatt, fick polisen hjälp av räddnings- tjänsten med att ta upp ett hål i staketet ut mot Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx så att ambulanserna kunde komma in den vägen utan att behöva åka in på smågatorna i området.

I det första skedet hjälpte flera av poliserna till med att ta hand om skadade och hade ingen möjlighet ägna sig åt de rent polisiära uppgifterna.

Vakthavande poliskommissarie kom till brandplatsen vid midnatt eller strax därefter och stannade ledningsbilen fram- för butiken Sängjätten. Hans första reaktion var att branden var mycket våldsam med lågor som slog ut genom flera av fönstren på långsidan. Det fanns många skadade och män- niskor som för honom föreföll avlidna på planen framför byggnaden. Ungdomarna uppträdde aggressivt, vilket över- raskade honom. Räddningstjänsten var på plats och undsätt- ningsarbete hade startat. Han såg att det var många invand- rarungdomar. Det fanns inget påtagligt i fråga om berusade eller i övrigt påverkade ungdomar.

Poliskommissarien tog på sig den markeringsväst som angav hans uppgift som polisinsatschef. Därefter sökte han upp räddningsledaren, som först sade att folk måste bort ifrån platsen och att de måste försöka skapa ordning. Rädd- ningsledaren insåg dock sedan det omöjliga i uppgiften och ändrade sig. Det blev således ingen framställning om att ut- rymma planen. Utrymningen kom inte i gång i första skedet utan först efter det att busstransporterna med de lätt skadade hade påbörjats. Senare informerade räddningsledaren honom om att han med stöd av räddningstjänstlagen berett insats- styrkan tillträde till den bilhall som fanns inom området.

Polisinsatschefen insåg att han dessutom måste se till att de skadade registrerades fortlöpande och att det ordnades en

uppsamlingsplats för döda. Han konstaterade snart att det var svårt att registrera de lättare skadade, eftersom de förflyt- tade sig hela tiden.

Polisinsatschefen försökte få bort dem som inte hade på platsen att göra. Så småningom gick det att ordna med buss- transport till sjukhus för de lindrigt skadade. Minst en polis följde med varje buss och även anhöriga fick följa med i buss- arna. Efter det att busstransporterna kommit igång minskade antalet personer på planen. Samtidigt hade flera poliser an- länt och platsen utrymdes, så att endast de som deltog i rädd- ningsarbetet och de som var skadade var kvar.

Under tiden från kl. 23.49 fram till kl. 00.16 anlände från ordningspolisen 25 poliser till brandplatsen och kl. 00.52 var ytterligare 10 poliser verksamma på och invid denna. Kl.

01.00 var ca 50 poliser – inklusive trafikpoliser – sysselsatta med akutuppgifter vid brandplatsen och på mottagande sjukhus. Till detta antal kommer poliser och civilanställd per- sonal i ledningsstaben. De skötte också information till mass- media från i stort sett hela världen. Xxxxxx arbetade kriminal- poliser och civilanställda med katastrofregistrering samt med mottagande av telefonsamtal från anhöriga och andra som sökte vänner och bekanta bland de drabbade.

Kl. 00.30 upprättades ledningsstab med en polismästare som kommenderingschef. Man utsåg även en informations- ansvarig som skulle svara för informationen till pressen.

Tipsmottagning/telefonsluss upprättades i kriminaljouren med befintlig personal. Dokumentationen startades omedel- bart genom att alla som efterfrågade drabbade personer an- tecknades och redovisades på de blanketter som utgör under- lag för registrering i katastrofregistret.

Polisen ordnade med registrering av dem som kom med ambulans till Östra sjukhuset, Sahlgrenska sjukhuset och Mölndals sjukhus. Personal från närpolisområde Kungälv sändes till Kungälvs sjukhus för motsvarande registrering. Det ordnades så att anhöriga kunde komma till sjukhusen.

Chefen för kriminalpolisens tekniska rotel startade kl.

01.45 arbetet med brottsplatsundersökning och identifiering av döda personer. Vid den tidpunkten var 59 ungdomar an- mälda som avlidna. Kl. 02.50 anlände chefen för spaningsro- teln och tog ansvaret för förundersökningen. Kommissarien vid länskriminalpolisens stab kom till polishuset och började förbereda det ADB-baserade katastrofregistret, vilket starta- des kl. 03.30.

Kl. 07.30 påbörjade enheten för underrättelse av dödsbud sitt arbete. Vid den tidpunkten hade elva präster anlänt för att medverka vid framförandet av dödsbuden. Tolkar hade kal- lats in för att biträda.

7.3 Omhändertagande av skadade och omkomna

7.3.1 Alarmering

Vid det medicinska omhändertagandet på skadeplatsen med- verkade:

– en sjukvårdsgrupp från SU/Ö

– två OLA och fem ambulanser från Räddningstjänsten i Göteborg,

– sju ambulanser och en befälsbil från Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän

– två ambulanser och en jourläkarbil från Läkartransporter AB (LTAB) med läkare ur stadsläkarjouren

Även brandmanskap, poliser och frivilliga hjälpte till med liv- räddande medicinska åtgärder. Tre bussar från Göteborgs- regionens lokaltrafik och ett antal taxi- och privatbilar avtransporterade lindrigt skadade och oskadade. Ytterligare två sjukvårdsgrupper begärdes, varav en anlände i ett sent skede med taxi och en tillbakakallades .

Utlarmningen av sjukvårdsgrupper och ambulanser från Räddningstjänsten i Göteborg och Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän ombesörjdes av SOS (i några fall AC).

Ambulanser och jourläkarbil ur LTAB larmades av sin central efter att denna meddelats av SOS om behov av hjälp.

Tabell 7.4 Ambulans- och sjukvårdspersonalens larm- och ankomsttider till skadeplatsen

Från

Larmad kl.

Ankomst kl.

Göteborg:

873

878 OLA

823

824

853

813

828 OLA

23.47

23.48

23.51

23.52

23.53

23.58

23.50

23.53

23.54

00.09

00.00

00.03

Mölndal:

963 23.51 00.12

964 23.57 00.13

965 23.59 00.15

968 00.35 i bostad 01.24

967 sjvgrupp SU/Ö 23.55 00.30

Katastrofkärra 00.16.00 00.42

Kungälv:

973

00.01

974

00.00

00.15

(kl. 23.53 larmad mot Göteborg) 00.15

Stenungsund:

913

00.26

00.41

LTAB

501 Stadsjourläk. 00.00

942 i bostad

943 i bostad

00.05

00.15

00.17

Med taxi

Sjvgrupp SU/S

00.42

(ca) 01.25

7.3.2 Sjukvård på skadeplats och avtrans- porter

I det följande beskrivs kortfattat ambulansinsatserna. Svårigheter har funnits att få tillförlitliga data om verksam- heten. Med stöd av vid SOS och Brand-AC loggade tider och uppgifter lämnade av ambulansernas personal vid en enkät

som genomförts, har försök gjorts att beräkna ankomst- och avfärdstider. I många fall har uppgifterna dock varit motsä- gelsefulla. De två medlemmarna i en ambulansbesättning har inte sällan angett tider som skiljer sig åt och ibland gäller detta även antalet skadefall i fordonet.

Understruken uppgift = enligt SOS eller AC logg

Inom parentes = uppgift från ambulanspersonal vid enkät Ej understruken, ej parentes = beräknad tidpunkt

7.3.3 Räddningstjänsten i Göteborg

Ambulans 873 (Lundby)

Ankomst Plats Xxxxxx Xxxxx tp

23.50 Backaplan 00.11 6(6)

00.15 SU/S 00.30

00.40 Backaplan 00.51 (4)

01.00 SU/M 01.07

01.15 Backaplan 01.22 (2)

01.32 Kungälv 01.48

01.54 Backaplan

Ambulans 873 kom som första ambulans till skadeplatsen kl.

23.50 och uppställdes mellan bilhallen och den brinnande byggnaden. Besättningen började ta sig an skadade och upp- rörda människor. Första avtransport av skadade skedde 20–30 minuter senare. En hade bäckenskada medan de övri- ga främst var påverkade av rökgaser. De fick turas om att andas syrgas under färden. Besättningen hade uppmanat AC att meddela SU/S att man kom med sex skadefall men vid framkomsten verkade alla där att vara oförberedda. Sannolikt var 873 den första ambulansen till SU/S från brandplatsen.

873 återvände till skadeplatsen medförande filtar. Läget på platsen var nu något lugnare. Uppsamlingsplats fanns upp- rättad i en närliggande bilhall. Man anvisades genast fyra ungdomar med rök- och brännskador och chock samt en som även hade fotfraktur. De kördes till SU/M. Ytterligare en transport genomfördes. Två ungdomar med svåra bränn- och rökskador fick behandling med syrgas och kylning under färden till Kungälvs sjukhus. Med i ambulansen fanns ytterli- gare ett skadefall.

Olycksfallsambulans (OLA) 878, (Lundby). Ledningsambulans

Ankomst Plats Xxxxxx Xxxxx tp

23.53 Backaplan Stannade, Ledn amb

OLA 878 parkerades på planen innanför staketet mot Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx. Den blev ledningsambulans. Antalet skadade uppskattades till ett trettiotal, vilket rappor- terades till AC. Flera ambulanser begärdes. (Logg kl. 23.53.50: ”Det behövs mycket ambulanser.”) Ett slags uppsamlingsplats för skadade fanns vid en husvägg men OLA-personalen före- drog att behandla skadefall vid ambulansen. Fordonet var lätt att se och uppfattades som en naturlig samlingspunkt för människor i behov av hjälp.

Kroppsskadorna utgjordes till en början främst av relativt lindriga rökskador samt sårskador och frakturer hos ungdo- mar som kunnat ta sig ut genom utgången eller fönster.

Figur 7.5 Xxxxxxxx och ambulanser på skadeplatsen och avtransporter

Amb. 501

813

823

824

828

853

873

878

913

942

943

963

964

965

967

968

973

974

Taxi

Kl 23.45

Stadsläkarjour + chaufför

S4 Ö7

Ö4

Ö6

Ö4

Ö3

OLA

Ö1

S1 K2

XXX xxxx.amb.

Ö1

M2+1 anhörig

Ö3

Ö1

M3 S2

Sjv. gr. + amb.förest.

S1 S1

S1 Xxx.xx

00.00 00.15

00.30

00.45 01.00

01.15 01.30 01.45 02.00 02.15 02.30 02.45 03.00

xxxxx vistelse på skadeplatsen med ankomst- och avfärdstid. Eventuell vistelse på platsen efter det att ambulansen utfört sista transport av skadad till sjukhus har inte redovisats.

K = Kungälvs sjukhus

M = Mölndals sjukhus

S = Sahlgrenska sjukhuset

Ö = Östra sjukhuset

Siffror anger antal patienter i ambulansen. (Kan skilja mellan SOS/AC logg och vid av SHK utförd enkät. Endast antal svårare skadade har ibland uppgivits av ambulansens personal.)

Räddningsinsatsen förstärktes och efterhand kom allt fler människor med allvarliga brandskador ut ur byggnaden, sär- skilt efter det att man fått loss dem som suttit som en propp fastkilade i dörröppningen till föreningslokalen. Många hade svåra rök- och brännskador och några avled på uppsamlings- platsen. Den medicinska insatsen försvårades av att förtviv- lade människor runt omkring begärde omedelbar hjälp och i

nöst till de svårare fallen. Någon kylning av brännskadorna med vätska företogs i regel inte. Det rådde en viss brist på vätskor och risk fanns att de skadade kunde bli nedkylda. Dödsfall konstaterades i flertalet fall med hjälp av EKG.

Ambulans 823 (Gårda)

vissa fall uppträdde aggressivt. Även våld förekom. Det var	Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
mycket svårt att utöva ledning i det kaos som rådde. Män-	23.54	Backaplan	00.10	3(7)
niskor som var involverade i räddningsinsatsen måste arbeta	00.17	SU/Ö	00.28
mycket självständigt med livräddande åtgärder. Skadekort	00.35	Backaplan	00.40	(6)
med prioriteringsanvisningar användes inte. Ej heller skrevs	00.47	SU/Ö	00.53
ambulansjournaler.	00.59	Backaplan	01.07	5(4)
Främst gällde det att upprätthålla fria andningsvägar och	01.14	SU/Ö	01.22
ge syrgas. Svåra skadefall gavs intensivvård med hjärt-lung-	01.27	Backaplan	01.35	1(1)
räddning, intubation i 4–5 fall och EKG-registrering. Eftersom tillgången på syrgasutrustning var otillräcklig, fick	01.43	SU/S	01.52

rökexponerade i många fall sitta i grupper och turas om att andas syrgas. I samband med att ambulanspersonal avläm- nade skadade vid sjukhusen hämtades ytterligare syrgas.

Kl. 00.42 anlände katastrofkärran från Mölndals brandstation med en större mängd syrgas och filtar. Vätska gavs intrave-

Besättningen ställde ambulansen innanför stängslet och bör- jade hjälpa skadade. Alla begärde syrgas. Mörker och kyla för- svårade insatsen. Sju skadefall togs in varefter den ene av de två ambulanssjukvårdarna ensam körde dem till SU/Ö. En lindrigt skadad fick försöka hjälpa de övriga i fordonet. Det rörde sig

om rök- och brännskador, skärsår samt ett benbrott. Patient- erna behandlades med syrgas, förband och vacuumkudde.

Ambulans 823 återkom till skadeplatsen medförande filtar. Det rådde fortfarande kaos. Ambulansföraren medver- kade vid konstaterande av några dödsfall och transporterade sedan sex skadefall till SU/Ö. I fordonet tjänstgjorde nu också en totalförsvarspliktig räddningsman. Ytterligare en trans- port till SU/Ö företogs med fyra skadefall. Slutligen genom- förde ambulans 823 också transport av en brännskadad till SU/S.

Den andre ambulanssjukvårdaren, som hade OLA-kom- petens, hade stannat kvar på brandplatsen och vårdat ska- dade tillsammans med polis, anhöriga och brandmän. Han medverkade vid hjärt-lungräddning, intubation och beslut att avbryta 3–4 återupplivningsförsök. Han upplevde brist på syrgas, filtar, ambulanser och sjukvårdspersonal.

Ambulans 824 (Gårda)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.09	Backaplan	00.17	(4)
00.25	SU/Ö	00.40
00.50	Backaplan	01.00	(3)
01.08	SU/Ö	01.18
01.25	Backaplan	02.07

Ambulans 824 var på väg från SU/Ö när den fick i uppgift att åka till Backaplan. Fordonet parkerades nära Herkulesgatan. Besättningen tog hand om fyra skadade med andningsbesvär, varav en också hade brännskador. Under transporten till SU/Ö delade de skadade på den syrgas som fanns i ambulan- sen. Efter det att de skadade avlämnats återkom 824 och körde längre in på planen. En ny transport genomfördes med tre lätt rökskadade. Man återvände sedan till skadeplatsen. Filtar medfördes. Några ytterligare skadefall fanns inte för 824.

Ambulans 853 (Angered)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.00	Backaplan	00.20	3(3)
00.30	SU/M	00.35
00.40	Backaplan	00.44	7(1)
00.50	SU/Ö	01.00
01.14	Backaplan	01.20	(1)
01.26	SU/S

Ambulans 853 stannade i höjd med ”Sängjätten”. Människor skyndade fram för att få hjälp. De som inte hade allvarligare yttre skador och kunde tala hänvisades till en slänt för att tas om hand senare. Besättningen tog kontakt med OLA 878 där dess ambulanssjukvårdare höll på att ta på en ledningsväst. Han hade inga uppgifter att ge dem.

Vid cykelbanan låg en ung man som tagit sig ut genom ett av fönstren. Han var blodig och dåligt kontaktbar och fick bli bårpatient i 853. En flicka med brännskador placerades i for- donets vårdarstol. Ytterligare en flicka hade brännskador och fick sitta hos föraren med en aluminiumfilt runt sig.

Avsikten var att köra till SU/S men SOS anvisade dem under färden istället till SU/M, dit de kom som första ambu- lans. På återfärden tog de med filtar, lakan och infusionsvät- skor. Ambulansen ställdes på Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx, efter- som bilhallen nu var öppen. De tilldelades en svårt brännska-

dad yngling. Han andades själv men det skummade ur munnen. Han fick syrgas och levde vid framkomsten till SU/Ö.

När 853 återkom var läget mindre dramatiskt. Besätt- ningen tilldelades en ung man med intravenöst dropp i behov av bårtransport. Han transporterades till SU/S.

Ambulans 813 (Frölunda)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.00	Backaplan	00.16	4
00.27	SU/S	00.39
00.45	Backaplan	01.00	3
01.15	Kungälv	01.25

Ambulans 813 placerades innanför staketet men inte så långt fram som OLA 878. Sjukvårdarna blev kvar på skadeplatsen cirka 15 minuter och försökte hjälpa skadade. De hade även kontakt med sjuksköterskan i ledningsambulansen innan de transporterade fyra ungdomar med rökskador. Av dessa hade två ynglingar också yttre kroppsskador och en flicka hade haft andningsstopp vid två tillfällen men sedan klarat and- ningen. Hon blev bårpatient.

Vid framkomsten till SU/S verkade personalen oförbe- redda på att patienterna skulle komma. Man hade endast fått förvarning om att det skulle komma någon rökskadad.

Ungefär samtidigt anlände ytterligare ett par ambulanser. Besättningen på 813 stannade 15 minuter för att hjälpa sjuk- huspersonalen, bl.a. med att sätta dropp. Ambulans 813 åter- vände till brandplatsen med syrgas och filtar. Fordonet par- kerades på ungefär samma ställe som tidigare och utrust- ningen togs till ledningsambulansen. Sjuksköterskan tillde- lade besättningen en brännskadad. Dessutom medföljde i ambulansen två rökskadade. Patienterna kördes till Kungälvs sjukhus. Ambulans 813 återvände men behövde inte trans- portera fler skadade.

Olycksfallsambulans (OLA) 828 (Gårda)

Ankomst Plats Xxxxxx Xxxxx tp

00.03 Backaplan Kvarstannade

Samtliga enheter vid Gårda hade utlarmats innan 828 larm- ades. Ett förslag gjordes till sektorindelning av skadeplatsen mellan de båda OLA, men det visade sig vara svårt att gen- omföra detta på grund av den tumultartade situationen.

Huvudsaklig uppgift blev skadeplatsarbete. Någon återrap- portering till ledningsambulansen skedde inte. Flera patien- ter intuberades. Ambulansens personal upplevde situationen som ohållbar med så många svårt skadade i behov av omedel- bar hjälp. Man eftersökte kriterier för att avbryta behandling och fick syn på Stadsläkarjouren som anlänt. Xxxxx deltog i beslutet att kriterier för avbrytande av behandling var: ”Ingen andning, ingen puls samt asystoli”.

Det rådde brist på syrgas, filtar och dropp. Det var kallt. Xxxxxxxxxxxxxx fördelade anhöriga att sitta hos skadade. De anhöriga hjälpte till på ett beundransvärt sätt enligt hennes utsago. När uppsamlingsplatsen upprättades i bilhallen fort- satte hon arbetet där.

7.3.4 Ambulanssjukvården i Södra Bohuslän

Ambulans 963 (Mölndals Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00,12	Backaplan	00.38	(3)
00.45	SU/Ö	00.52
01.00	Backaplan	01.08	1(3)
01.15	SU/M	01.28

Ambulans 963 fick tidigt i uppdrag att hämta en sjukvårds- grupp vid SU/Ö. Uppdraget ändrades då ambulansförestån- daren vid Mölndals ambulans tog sig an denna uppgift. Vid ankomsten till skadeplatsen ställdes fordonet innanför stängslet nära ledningsambulansen som kontaktades. Inga specifika arbetsuppgifter kunde ges. De fyra första fallen som ambulanssjukvårdarna tog sig an hade ingen andning och puls. Hjärt-lungräddning avbröts efter EKG-kontroll. En femte, till synes livlös, svarade på åtgärderna och transporte- rades senare till sjukhus med ambulans 974 från Kungälv.

Eftersom 963 var omgärdad av skadade kunde ambulan- sen i tidigt skede inte avtransportera. Efterhand kunde den tas loss och köra tre skadefall till SU/Ö. Det rörde sig om en patient med svåra brännskador och andningsproblem, en med fraktur och lättare andningsbesvär samt en med lättare skador. Vid återkomsten parkerades ambulansen på ungefär samma plats som tidigare. Tre skadade med andningsbesvär omhändertogs och behandlades med syrgas och vätska. De fördes till SU/M. Besättningen deltog sedan i vårdarbetet i bilhallen.

Ambulans 964 (Mölndals Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.13	Backaplan	00.30	(1)
00.38	SU/Ö	00.47
00.55	Backaplan	01.09	2(2)
00.16	SU/S	01.22

Lindomeambulansen 964 hade genomfört en transport. I höjd med Kållered fick den direktiv att köra mot Göteborg. Ambulans 964 ställdes utanför staketet. Den ene av sjukvår- darna sökte upp OLA 878 där han fick beskedet att det var principen ”load and go” som gällde. Det tog bara några sekunder innan en sotig, omtöcknad, hostande flicka låg på båren. Ungdomar och privatpersoner bar skadade som lyftes över staketet. En var död. En annan – en man som var bränd i ansiktet, på bröstet, på armar och på händer och som hade dålig andning och fradga ur munnen – togs om hand för avtransport. Flickan på båren lyftes bort för att ge plats, efter- som hennes tillstånd bedömdes vara stabilt. Under färden till SU/Ö rensögs mannen och gavs syrgas samt behandlades med koksaltlösning och burnshield på bröst och ansikte.

Sjukhuspersonalen stod beredd att ta emot patienten och hjälpte till att lasta in filtar och syrgasmasker i ambulansen.

Vid återkomsten ställdes 964 på ungefär samma ställe som tidigare. Ambulanssjukvårdarna ”högg in” där de behövdes. De tog hand om en rökskadad flicka som slutade att andas om hon inte hjälptes att hålla fria luftvägar och smärtstimu- lerades. Hennes pojkvän, som hjälpt henne ut ur den brin- nande byggnaden, var också sotig och irriterad i luftvägarna.

Båda togs in i 964 och kördes till SU/S. Därefter fanns inga fler för dem att avtransportera.

Ambulans 965 (Mölndals Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.14	Backaplan	00.45	1(3)
01.19	SU/S	01.32
01.40	Backaplan	01.45	(2)
01.55	SU/S	02.05

Fordonet ställdes utanför staketet mot Xxxxxxx Xxxxxxxxx- gatan. Ledningsambulansens besättning kontaktades men tilldelade inte någon uppgift, varför ambulansmännen bör- jade delta i försök till återupplivning och prioritering av ska- dade. De hjälpte en som var svårt brännskadad och hade and- ningsproblem, en brännskadad som var medvetslös och en lätt brännskadad samt konstaterade också dödsfall.

Aggressiviteten hos vissa ungdomar i omgivningen försvå- rade arbetet för dem. Det rådde brist på watergel och syrgas.

Ambulans 965 avtransporterade tre skadade varav en med brännskador och allvarliga andningsproblem, en med astma- tiska symtom samt en som hade andningssvårigheter och vaknade till under färden. Behandling gavs med syrgas och Ventolin. Därutöver gavs brännskadevård.

Man återkom till skadeplatsen efter att ha tvingats byta till en annan ambulans, O 939, på grund av kollision. Ambulan- sen parkerades på ungefär samma plats som tidigare. Upp- samlingsplatsen i bilhallen var upprättad. De anvisades två skadefall att transportera. Den ene hade lindriga brännska- dor och andningsproblem och den andre astmatiska sym- tom. Behandling gavs med syrgas och dropp. Efter det att patienterna avlämnats vid SU/S återvände man till Backa.

Ambulans 968 (Mölndals Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
01.23	Backaplan	01.35	(1)
01.50	Kungälv

De två sjukvårdarna befann sig i sina bostäder när de larma- des av SOS på telefon. De tog sig till Mölndals ambulanssta- tion och bytte om, ringde SOS och fick order att åka till SU/S för att hämta en sjukvårdsgrupp. De fick kontraorder när de var nästan framme vid sjukhuset och dirigerades till brand- platsen. Ambulansen parkerades utanför staketet. De kontak- tade ambulansföreståndaren som hänvisade dem till upp- samlingsplatsen där läkaren tilldelade dem en patient och gav information. De avtransporterade en brännskadad man med tecken på chock. Han behandlades under färden till Kungälvs sjukhus med syrgas och dropp samt lokal brännskadevård.

Ambulans 973 (Kungälvs Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.10	Gårda stn	00.12
00.15	Backaplan	00.23	(1)
00.31	SU/S	00.40
00.50	Backaplan	00.57	(3)
01.05	SU/S	01.12
01.20	Backaplan	01.25	(2)
01.32	SU/S

Ambulans 973 larmades kl. 23.53 av SOS med begäran om uppställning mot Göteborg. Under färden fick man direktiv att köra till Gårda brandstation där det kl. 00.01 gavs besked om stor brand med behov av ambulansen vid Backaplan.

Besättningen fick efter ankomsten omedelbart börja att ta hand om skadade som lyftes över staketet. Den ene sjukvård- aren fick ett skadefall i famnen som visade sig vara utom all hjälp. Den andre fick en person som var svårt brännskadad och andningspåverkad. Behandling gavs med syrgas, slem- sugning, watergel och fuktade dukar under färden till SU/S.

Ambulans 973 återkom till Backa. Uppsamlingsplats var upprättad och staketet öppnat. En kvinna som låg utanför uppsamlingsplatsen anvisades och togs in i ambulansen. Det uppstod tumult, varvid den kvinnliga ambulanssjukvårdaren fick knytnävsslag mot vänster sida av bröstkorgen. Tre patien- ter medföljde sedan ambulansen. Förutom rök- och bränn- skador hade en av dem svåra inre skador och två hade fraktu- rer. Under färden gavs behandling med syrgas och blöta dukar. Vid återkomsten till skadeplatsen fick besättningen i uppgift att transportera en pojke med rökskador och svårt brännskadade fötter samt dennes chockade far. Under färden till SU/S pågick behandling med syrgas, dropp och förband.

Ambulans 974 (Kungälvs Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.15	Backaplan	00.24	(1)
(00.30)	SU/S	00.31
(00.40)	Backaplan	00.50	(4)
(01.00)	SU/S	01.07
01.15	Backaplan	01.20	(3)
(01.25)	SU/S	01.30
01.40	Backaplan	01.50	(1)
02.00	SU/M

Ambulans 974 utlarmades kl. 00.00 mot Göteborg först för passning men sedan till Backaplan. Den ställdes upp utanför staketet. Besättningen tog hand om en flicka med rökskador efter det att de undersökt en avliden som lyfts över staketet. Avfärd skedde mot SU/S. Den rökskadade i ambulansen gavs syrgas och andningsassistens. Ambulans 974 återkom till ska- deplatsen medförande filtar. Besättningen kontaktade ambu- lans 963 och fick en patient. De hade även kontakt med sjuk- sköterskan i ledningsambulansen. Ny transport till SU/S företogs, nu med en patient som haft hjärtstillestånd och återupplivats samt tre med chock och andningsbesvär. Vid återkomsten till skadeplatsen uppmanades besättningen att bege sig till bilhallen. Ny transport företogs till SU/S med tre patienter – en med svåra brännskador och medvetandepåver- kan, en med andningsbesvär och en med framför allt tecken på psykisk chock. Patienterna gavs dropp, syrgas och under- stöd av xxxxxxx. Ytterligare en vända gjordes sedan, denna gång med en ryggskadad till Mölndals sjukhus.

Ambulans 913 (Stenungsunds Ambulans)

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.41	Backaplan	01.03	(2)
01.10	SU/M	01.25
01.35	Backaplan	01.42	(3)
01.51	SU/M	01.57

02.07	Backaplan	02.12	(1)
02.20	Kungälv

Ambulans 913 ställdes utanför staketet och sjukvårdarna tog kontakt med föreståndaren från Mölndal som just hade an- länt. Han uppmanade dem att bege sig till bilhallen. De tre första ungdomarna som de undersökte visade inga livstecken men de följande var vid liv. Två rökskadade gavs syrgas och kördes till SU/M. Ambulans 913 återvände till brandplatsen medförande syrgas. Där var läget nu något lugnare. Ny upp- gift blev att transportera tre ungdomar med ej livshotande rökskador till SU/M. Efter att ha återvänt fick 913 som upp- gift att köra en rök- och brännskadad ung man till Kungälvs sjukhus. Behandling gavs med syrgas och intravenöst dropp.

7.3.5 Läkartransporter i Göteborg AB (LTAB)

Ambulans 942

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.15	Backaplan	00.40	(1)
00.50	SU/Ö	01.00
01.10	Backaplan	01.25	(1)
01.35	Kungälv	01.44

Besättningen larmades i sina bostäder. Vid ankomsten till garaget gavs mer information. Extra filtar medtogs. När 942 närmade sig brandplatsen syntes ett hav av blåljus. Överallt låg eller satt människor. Ungdomar rusade emot dem. De två ambulansmännen försökte att med hjälp av en polis skaffa sig en bild av situationen och stannade vid en yngling som var i stort behov av omedelbar hjälp. Han var svårt rökskadad och andades ytligt. Han kördes till SU/Ö.

De återvände medförande vätskor och syrgasmasker. Nu fanns ledningsbefäl på plats och uppsamlingsplats var upp- rättad i bilhallen. De tilldelades en ung man med svåra brännskador i ansiktet och med smärtor i höger höft och ben. Tillståndet var kritiskt. Han behandlades med dropp och syr- gas samt sprayades med natriumklorid i ansiktet under fär- den till Kungälvs sjukhus.

Ambulans 943

Ankomst	Plats	Xxxxxx	Xxxxx tp
00.17	Backaplan	00.27	(1)
00.35	SU/S	00.42
00.50	Backaplan	01.00	(2)
01.15	Kungälv	01.20
01.35	Backaplan	01.45	(2+1)
01.55	SU/M

Ambulanssjukvårdarna larmades i sina bostäder. Vid kontakt med ledningsambulansen vid ankomsten gavs uppmaningen: ”Ta den ni tycker och kör.” De blev kvar på skadeplatsen ett femtontal minuter, varvid de tog hand om en flicka med svåra rökskador och brännskadad rygg. Hon visade dåliga livstecken och återupplivades efter hjärtstillestånd och inför- des av dem till SU/S där hon avled.

De återkom till skadeplatsen medförande filtar, infusions- lösningar och syrgas. Det var full verksamhet i bilhallen. De

medverkade vid försök till återupplivning, intubering och beslut om avbrytande av behandling samt transporterade en rökskadad person med begynnande lungödem och en person med lindriga brännskador och fraktur till Kungälvs sjukhus. Under färden gavs behandling med Bricanyl, våta kompresser och syrgas. Ambulans 943 genomförde ytterligare en trans- port från skadeplatsen. Det rörde sig om två ungdomar med lätta brännskador som fördes till SU/M.

LTAB Läkarbil 501

Ankomst Plats Avfärd Anm

00.05 Backaplan Kvar med läkare

En läkare kom till skadeplatsen i LTAB:s läkarbil 501. Hon hade under kvällen tjänstgjort som läkarjour i Göteborg och befann sig med chauffören, som på dagtid studerade till sjuk- sköterska, på återfärd efter jourtjänstgöringen då Xxxxxxxxx- upplysningen anropade. Man meddelade att det var en brand vid Backaplan och bad henne att åka dit och se hur det var.

Läkaren tvekade, eftersom hon saknade utrustning och kom- petens att fungera som läkare på skadeplats, men beslutade att åka till Backaplan.

Vid framkomsten möttes hon av ungdomar som hade tagit sig ut ur den brinnande byggnaden. Skadade låg på marken. Läkaren tog för givet att en sjukvårdsgrupp var på väg. Hon gick fram till ett befäl som angavs vara räddningsledare och bad om direktiv. Räddningsledaren uppfattade henne som utsänd ledningsläkare och uppmanade henne att kontakta ledningsambulansen. Även där togs hon till en början för led- ningsläkare, vilket gav upphov till vissa missförstånd under de kommande minuterna då man förväntade sig att hon skulle ha en mer styrande funktion på de medicinska insat- serna.

Läkaren började att tillsammans med chauffören ta sig an skadade. Det fanns en liten akutväska med syrgastub i bilen. Hon hade fått låna chaufförens jacka med texten ”Läkarbil” på ryggen. När ungdomarna såg texten började de dra i henne och krävde att genast få hjälp med just sina kamrater. Det började också att strömma till anhöriga som kontaktats med mobiltelefoner. Vid ett tillfälle höll hon och bilens chaufför på med återupplivningsförsök i åtminstone fem minuter trots att det var uppenbart att patienten var oåter- kalleligen död. Människor i omgivningen uppträdde så hot- fullt att hon inte vågade sluta. Det var oväsen och mörkt.

Hela tiden ökade antalet svårt skadade ungdomar. Det blev bättre när bilhallen öppnats. Där fanns belysning och det blev möjligt att överblicka situationen bättre. Människor i omgiv- ningen som försvårade räddningsverksamheten kunde efter- hand fås bort. En sjukvårdsgrupp från SU/Ö anlände.

7.3.6 Sjukvårdsgrupper

Sjukvårdsgruppen från SU/Ö

Befälsbil 967 med ambulansföreståndare och sjuk- vårdsgrupp

Ankomst Plats Xxxxxx Xxxxx tp

00.28 Backaplan Kvar med sjv grupp Jourhavande narkosläkare på SU/Ö befann sig på intensiv-

vårdsavdelningen då det från akutmottagningen meddelades att SOS Alarm hade hört sig för om sjukhuset kunde sända en sjukvårdsgrupp. Det rörde sig om en brand vid Backateatern. Läkaren tog kontakt med sin bakjour. De kom överens om att denne skulle komma till sjukhuset medan primärjouren till- sammans med en sjuksköterska och en undersköterska skulle åka till brandplatsen. Man visste inte då något om brandens omfattning.

Ambulansföreståndaren från Mölndals Ambulans var inlarmad och anlände till SU/Ö kl. 00.09.40 för att hämta sjukvårdsgruppen. Man kom till skadeplatsen kl. 00.28. Gruppens medlemmar hade inte några tidigare erfarenheter av arbete på skadeplatser med många skadade. De fördes med sin utrustning till uppsamlingsplatsen i bilhallen. Där fanns ett stort antal skadade men också oskadade anhöriga och vänner. Någon önskade att läkaren genast skulle ta sig an en yngling som synbarligen var livlös. Läkaren kunde snabbt konstatera att denne var död och fortsatte att undersöka, pri- oritera och behandla andra skadefall. Att noggrant bedöma brännskador var inte möjligt. Ibland påträffades under oför- störda kläder svåra hudbrännskador. Ibland var det till och med svårt att se om människor var skadade eller oskadade.

Det upplevdes som om situationen var helt hopplös. Överallt fanns människor i behov av hjälp. Efter det att polisen ”rensat upp” lokalen från obehöriga förbättrades situationen.

Sjukvårdsgruppen var van vid teamarbete och började till- sammans att hjälpa en yngling med andningsbesvär. Men man fann snart att det var nödvändigt att dela gruppen för att hinna ta sig an flera skadefall. Smärtstillande medel gavs till en patient med svåra smärtor. Nästan alla skadade gavs behandling med syrgas på mask efter det att man försäkrat sig om att de hade fria luftvägar. Läkaren försökte intubera en yngling med svullna slemhinnor i mun och svalg men fick avbryta. Istället transporterades denne till SU/S efter det att ambulansens personal instruerats. Den skadade levde vid framkomsten.

En av frågeställningarna var just intubation eller inte.

Läkaren ansåg att samtidigt som man på ett bättre sätt hade andningsfunktionen under kontroll om patienten var intube- rad så var han mycket mer beroende av att det fanns sjuk- vårdspersonal som kunde ta ansvar för andningen. Vid denna katastrof kunde läkaren eller sjuksköterskan inte bli sittande vid en skadad när det fanns så många fler i behov av hjälp.

Läkaren och sjuksköterskan försökte ringa efter förstärk- ning på mobiltelefon. Men ingen av dem kunde komma fram. Infusionslösningar och sjukvårdsmateriel som gruppen medfört förslog inte långt. Men det blev bättre efter det att katastrofkärran hade anlänt.

Sjukvårdsgruppen från SU/S

Kl. 00.42 larmades sjukvårdsgrupp vid SU/S.

Kl. 01.15.10 angavs i logg: ”968 hämtar läkarlag på SS (SU/S).” Kl. 01.18 återstod tio svårt skadade på uppsamlingsplatsen. Ambulansföreståndaren och sjukvårdsgruppens läkare från SU/Ö bedömde då att man kunde klara sig utan de två sjuk- vårdsgrupper som uppgavs vara på väg, vilket meddelades. Omkring kl. 01.25 anlände en sjukvårdsgrupp från SU/S till skadeplatsen med taxi. Sex patienter fanns kvar på uppsam- lingsplatsen. Gruppen återvände medförande en av dem till sjukhuset.

Kl. 02.12 sändes den sista patienten från skadeområdet till sjukhus – en skadad som suttit i en busskur på Xxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx och påträffats kl. 02.05.

7.3.7 Personal på brandfordon och frivilliga

Flertalet av de brandmän vid Räddningstjänsten i Göteborg som hade genomgått kurs i ambulanssjukvård och medver- kade vid räddningsinsatsen utförde också sjukvårdande upp- gifter med hjälp av den räddningsmedicinska utrustning som medfördes i räddningsfordonen. De instruerade även anhöri- ga och kamrater till de skadade.

Många oskadade eller relativt lindrigt skadade gjorde stor nytta genom att delta i hjälpinsatserna. De medverkade till att få bort den propp av människor som bildats i dörröppningen till den brinnande lokalen. De bar ut människor ur byggnaden och de hjälpte till att bära skadade till uppsamlingsplatser och ambulanser. Som nämnts hjälpte de också till att vaka över och vårda de skadade. Men vänner och anhöriga till de skadade och omkomna på skadeplatsen kunde ibland i viss mån försvåra arbetet för räddnings- och sjukvårdspersonalen genom att ställa krav på omedelbar hjälp åt just deras vän eller släkting.

Det förekom att de uppträdde hotfullt och även tillgrep våld.

7.3.8 Buss- och biltransporter

Redan kl. 00.08.50 begärde den brandmästare som kommit först till platsen bussar för avtransport av oskadade. Även ambulansföreståndaren bad om bussar efter sin ankomst med sjukvårdsgruppen.

Kl. 00.45 kunde bussar från Göteborgsregionens lokaltra- fik börja att avtransportera skadefall. Ett drygt trettiotal ung- domar med lätta skador kördes till SU/M. Nästa buss tog hand om anhöriga och chockade. De fördes till SU/S. Också den tredje bussen körde till SU/S, eftersom det sjukhuset hade störst kapacitet. Ambulans- eller sjukhuspersonal kunde inte avvaras för busstransporterna men poliser medverkade vid dessa.

Utöver de ambulans- och busstransporter som gick från skadeplatsen tog sig i ett tidigt skede ett antal skadade till sjukhus med privat- och taxibilar.

7.3.9 Ledning av den medicinska verksamheten

På skadeplatsen

Det stora antalet svårt skadade och döda och det kaos som rådde på platsen gjorde det näst intill omöjligt för lednings- ambulansens personal att klara ledningsansvaret. Xxxxx led- ningsläkare kom inte. Redan när brandmästaren från Lundby anlänt till skadeplatsen hade han begärt hjälp av sjukvårds- grupper och förutsatt att denna begäran inbegrep ledningslä- kare. Såväl han som personalen i OLA 878 tog därför för givet att den kvinnliga läkare som anlände var ledningsläkare. Som framgått hade varken hon eller sjukvårdsgruppens läkare utbildning eller erfarenhet att ta sig an denna uppgift och de var dessutom mycket hårt belastade med livräddande åtgär-

der. Räddningsledaren hade begärt att katastroflarm skulle utlösas vid sjukhusen och att de skulle sända sjukvårdsgrup- per. Härvid gavs besked att det var ansvarig chefsläkare på respektive sjukhus som avgör om katastroflarm skall utlösas vid sjukhus.

I ett senare skede anlände räddningschef i beredskap och kom att fungera som räddningsledare. Vid den lokala led- ningsplatsen befann sig också polisinsatschefen och ambu- lansföreståndaren. Den senare hade tagit rollen som sjuk- vårdssamordnare och överenskommit med personalen i led- ningsambulansen att han skulle leda avtransporterna, om de med hjälp av kommunikationsradion gav information in- ifrån skadeområdet. Från Gårda höll enhetschefen vid ambu- lanssjukvården i Göteborg telefonkontakt med ambulans- föreståndaren och informerade om ambulanser och sjukhus- platser.

På Gårda brandstation

Enhetschefen för ambulanssjukvård i Göteborg väcktes cirka kl. 00.30 med besked om branden. Vid sin ankomst till Gårda tog han kontakt med SOS-operatörerna och via mobiltelefon med ambulansföreståndaren på skadeplatsen. Han fick be- sked att läget nu var under skaplig kontroll där. Han kontak- tade också sjukhusens akutintag för att inhämta information och såg över den övriga ambulansberedskapen i Göteborg. Det fanns fortfarande tre ambulanser som kunde svara för normala behov av transporter, trots den massiva insatsen vid Backa.

I ett senare skede gällde det för honom att få tillbaka beredskapen och kunna frikoppla den ambulanspersonal som deltagit. En annan viktig uppgift blev att ordna för avtransport av de döda.

Chefen för dåvarande Bohuslandstingets och Göteborgs beredskapsenhet väcktes cirka kl. 01.30 i sin bostad med besked om branden. Hon fick besked att alla överlevande var avtransporterade från skadeplatsen. Xxxxxxxxxxx lednings- grupp vid SOS var larmad. På vägen till Gårda brandstation besökte hon akutmottagningen vid SU/S och fick en kortfat- tad rapport om läget där. På Gårda upprättades en stab för de medicinska insatserna i vilken ingick personal från bered- skapsenheten, en administratör från SU och en stabsläkare/ inre ledningsläkare. De fick besked att personalläget överallt var gott och att sjukhusen klarade situationen. Psykologisk krishanteringsverksamhet var igång men krävde stora resur- ser.

Eftersom det akuta skedet på skadeplatsen var i det när- maste avslutat, kom den medicinska staben aldrig att delta i ledningen av verksamheten där. Dess ansvar kom att omfatta bl.a. behovet av intensivvård och flygtransporter för bränn- skadefallen efter att de fått in beställning på lufttransport till brännskadekliniker. En mycket stor del av arbetsuppgifterna bestod även i att ta ställning till erbjudanden om hjälp och att ta hand om massmedier som hörde av sig från hela världen.

På mottagande sjukhus

Enligt biträdande chefsläkare med ansvar för katastrofmedi- cinska frågor vid SU kom en ganska vag signal om olyckan från SOS Alarm som meddelade om en brand och att det kunde komma brännskadepatienter. Xxx lovade att åter- komma med mer information. Men det dröjde länge efter-

som SOS Alarm blev mycket hårt belastat. Sjukvården fick inget veta förrän privata fordon och taxibilar med skadade började anlända. Enligt läkaren utlarmas normalt en led- ningsläkare. Ledningsambulansen ger besked om skadefall och behov av ledningsläkare. Sådant besked kom ej.

Den spontana patientinströmningen medförde stor akti- vitet på sjukhusen. Primärjourer fick börja ta hand om skade- fallen. Bakjourer tillkallades och var snabbt på plats. Kata- stroflarm utlöstes på Kungälvs sjukhus när besked kom om olyckan. På SU/S utlöstes inte katastroflarm. Här föredrogs ”stort larm”, dvs. man förstärkte personalen på akutintag, intensivvårdsavdelning, röntgen, blodcentral, laboratorier och kallade in psykosocial katastrofledningsgrupp (PKL- grupp) på engelska benämnt Psychological Disaster Manage- ment group (PDM). Vaktmästeriet förstärktes och köket öppnade.

På SU/Ö utlöstes också ”stort larm”. Den planlagda kata- strofledningen fanns således ej på plats utan det upprättades en sådan av personal med vana att ta ledningsansvar och erfarenhet av beredskaps- och katastroffrågor. SU/Ö har två akutmottagningar, en på Centralkliniken för vuxna och en på Barnkliniken (SU/ÖB). På SU/M anges att katastroflarm utlöstes till viss del.

Totalt infördes till sjukhusen ett par hundra skadefall från skadeplatsen. Omkring 150 var inläggningsfall, varav 74 behövde initial vård på intensivvårdsavdelning. Extra inten- sivvårdsplatser skapades genom att resurser från operations- sjukvården överfördes.

Kl. 00.08 anlände de första spontanevakuerade, sex ska- dade, till SU/Ö med privatbilar och ett par minuter senare nådde den första ambulanstransporten SU/Ö. De första patienterna till SU/ÖB, barnakuten, anlände innan larm om olyckan nått sjukhuset. Det rörde sig om relativt lindrigt ska- dade ungdomar, som infördes med privata bilar. Senare kom patienter med allvarligare skador. SU/ÖB utnyttjades inte fullt ut med hänsyn till resurser och kompetens. Xxxx xxxxxxxx- gare brännskador infördes. De svåraste fallen gick till vuxen- akuterna.

Xxxxxxx	Xxxxx inneliggande	Antal polikliniska
SU/S	Som mest 57	32
SU/Ö	Som mest 28	15
SU/ÖB	Som mest 24	8
SU/M	Som mest 33	8
Kungälvs sjukhus	Som mest 11	0

Av de elva skadefall som Kungälvs sjukhus tog emot var sju intensivvårdsfall, varav fem respiratorbehandlades. Det rörde sig framför allt om rökskador men också om brännskador – även halsbrännskador med svullnad i luftvägarna. Två var medvetslösa vid ankomsten till sjukhuset.

7.3.10 Omhändertagande av de omkomna

Antalet omkomna på skadeplatsen växte snabbt. Många fanns kvar inne i byggnaden. När branden var i stort sett släckt och de skadade avtransporterats samlades brand-, polis- och ambulanspersonal för att ta hand om de omkom- na. Man betonade vikten av att de döda bars ut ur byggnaden och avtransporterades på ett värdigt sätt. Någon registrering

gjordes inte av var de påträffats. På en av polis och brandmän avspärrad väg bars de omkomna till en skyddad plats på byggnadens baksida. De täcktes med filtar i avvaktan på transporten till bårhus, vilken sedan genomfördes med en avliden i varje ambulans. En saknad påträffades död inne i byggnaden först efter några dagar.

Rättsmedicinsk undersökning av brandoffren från Backa- plan påbörjades på morgonen söndagen den 1 november. Då var redan de omkomnas identitet fastställd. I tolv fall hade det förelegat behov av rättsodontologisk hjälp. Intyg om kon- staterat dödsfall utfärdades först under söndagsdygnet och natten till måndagen.

Undersökningarna omfattade främst yttre besiktning och provtagningar enligt gällande bestämmelser. Eftersom det rörde sig om unga människor som exponerats för giftiga brandgaser och stark värme, bedömde rättsläkaren att det inte fanns behov av rättsmedicinsk obduktion för att fastställa dödsorsaken. I samband med undersökningen togs genom punktion blodprov från stora kroppspulsådern eller något annat stort blodkärl, prov på vätska från ögats glaskropp eller främre kammare och urinprov från urinblåsa i de fall där urin fanns. Förekomsten av carboxyhemoglobin (kolmonoxid bundet till blodfärgämnet hemoglobin), cyanider, alkohol och vissa andra ämnen bestämdes. Proverna sändes på måndags- morgonen med kurir till rättskemiskt laboratorium i Linköp- ing. Analyserna blev klara redan samma kväll.

7.4 Stadsbyggnadskontoret

Vid branden på Makedoniska föreningen kunde personal från Stadsbyggnadskontoret under natten skaffa fram gäll- ande ritningar över både byggnaden med de närmaste om- givningarna och de lokaler där det brann.

8 Erfarenheter från liknande olyckor

Allmänt

Genom åren har flera tragiska bränder inträffat i lokaler där det samlas mycket folk. Brandolyckor i dylika utrymmen utgör en stor del av de dödsbränder som krävt många liv och de har uppmärksammats mycket av medier. Ofta blir dessa olyckors brandorsak och brandförlopp undersökta i detalj under det att utrymningsförloppen många gånger beskrivs schematiskt. I tabell 8.1 redovisas ett antal bränder i sam- lingslokaler i Europa och USA som under de senaste 25 åren krävt flera liv. (Källor: Köpenhamns brandförsvar och NFPA, Fire Investigation, Dance Hall Fire Gothenburg, Sweden October 28, 1998, Prepared by X. Xxxxxx and R.F.Duval.)

Efter Göteborgsbranden år 1998 har ytterligare storbränder i publika lokaler inträffat i Sydkorea, Kina och Nederländerna.

I Sverige, som jämförelse, omkommer ca 100 människor av brand per år. Detta antal har varit relativt konstant under många år.

När man studerar det utredningsmaterial och de analyser som finns att tillgå om nyssnämnda bränder kan man finna vissa likheter i brand- och utrymningsförlopp. Bränderna finns kortfattat beskrivna sist i detta avsnitt. Gemensamma drag för dessa bränder är:

Brandförlopp

• Branden har i samtliga åtta fall startat i ett till den stora lokalen angränsande, obemannat utrymme.

• Branden har i sju fall vuxit sig stor i detta utrymme som saknat eller haft icke fungerande röklarm eller släcksystem.

• När initialbranden brutit genom en brandteknisk eller annan avskiljning eller när en dörr har öppnats har brand och rökspridningen till den stora lokalen med många

människor gått mycket snabbt. Brandspridning har i fem fall underlättats av brännbara ytskikt.

• Larm om utrymning och varseblivning av faran har i sju fall fungerat otillfredsställande.

• Utrymningsvägarna har i fem fall varit otillräckliga, låsta eller blockerade eller har blockerats av rök i ett tidigt skede.

• Människorna har i fyra fall varit dåligt orienterade om utrymningsvägarna och valt vägar till toaletter, kapprum eller andra biutrymmen som saknat utrymningsväg.

Senare har de inte kunnat ta sig från dessa biutrymmen utan omkommit av giftiga rökgaser.

• Då brandkåren anlänt har det varit mycket svåra förhållan- den som mött brandmännen.

• Xxxxxx omkom i sju fall primärt av rökförgiftning.

Det är oftast inte en enstaka faktor utan en serie av olyckliga omständigheter, som berör förebyggande brandskyddsåtgär- der, brandförlopp, utrymningsförlopp och räddningsinsats, som kan resultera i en svår olycka.

Några viktiga åtgärder för att förebygga dylika olyckor är att:

• Tidigt upptäcka bränder, framförallt i obemannade biut- rymmen, så de ej får växa till innan åtgärder vidtas, dvs.

installation av en automatisk brandlarmanläggning eller ett släcksystem.

• Undvika ansamling av brännbart material i biutrymmen, speciellt om de saknar larm.

• Minska risken för snabba brandförlopp genom att välja ytskikt, dekorationer och inredning som förhindrar en snabb brandspridning från primärbranden.

• Förbättra varseblivning och orientering om utrymnings- vägar. Speciellt bör det uppmärksammas om fönster är för- sedda med järngaller eller icke öppningsbara.

• Förhindra att utrymningsvägar är för få i förhållande till deltagarantalet, blockerade eller låsta eller att den primära utrymningsvägen spärras av brand eller rök.

• Utbilda personalen i hur man larmar och utrymmer vid brand.

Nedan ges en kort beskrivning av brandolyckorna i tabell 8.1 och en sammanställning av brand och utrymningsförloppen i tabell 8.2 resp 8.3.

Tabell 8.1 Större dödsbränder de senaste 25 åren i Europa och USA
År	Xxxxx	Xxxxx omkomna	Xxxxx skadade
1996	Rhein-Ruhr Flygplats, Düsseldorf, Tyskland	16	50
1994	Zwitel Hotel, Antwerpen, Belgien	15	163
1990	Happy Land Social Club, New York, USA	87	flera
1990	Diskotek Flying, Zaragoza, Spanien	43
1984	Diskotek Alcalá, Madrid, Spanien	81	30
1981	Diskotek Stardust Club, Dublin, Irland	48	flera
1978	Diskotek Stadt, Borås, Sverige	20	50
1977	Xxxxxxx Xxxxx Supper Club, Kentucky, USA	164	70

1996 Rhein-Ruhr Flygplats, Düsseldorf, Tyskland

Byggnad

Flygplatsen, en av Tysklands största, byggdes på 1970-talet. Huvudbyggnaden i fyra våningar var 450 m lång och från den utgick tre flyglar. Takhöjden i ankomsthallen var 3 m. Taket var nedsänkt med ett 60 cm hålrum för kablar och ventila- tion. Taket bestod av perforerad plåt täckt med en isolering av polyetenskum. Hålrummet ovanför taket var förbundet med hela byggnaden.

Brandförlopp

Branden startade i samband med svetsarbete i en bilramp ovanför ankomsthallen. Gnistor anses ha tänt isoleringen i det nedsänkta taket. Xxxxxxx spred sig snabbt i kablarna och isoleringen över det nedsänkta taket som var i förbindelse med hela byggnaden. Stora mängder rök bildades och antän- des, först i stora delar av ankomsthallen, där taket ramlade ned, och därefter i avgångshallen via trapphusen (skorstens- verkan).

Utrymning

Ca 2500 personer befann sig i lokalerna. Larm och varning blev fördröjda då endast en mindre del av byggnaden var för- sedd med automatiskt brandlarm. Först ca 30 minuter efter brandens start gavs riktiga meddelanden via högtalare. Dess- förinnan gavs via högtalare meddelandet ”Ett tekniskt fel har uppstått. Byggnaden kommer att stängas, var vänlig att kon- takta personal för vidare information”.

Dödsorsak

Alla 16 dog av rökförgiftning.

1994 Zwitel Hotel, Antwerpen, Belgien

Byggnad

En stor festlokal (28,25 x 115,54 x 5,62 m) på bottenvåningen var förbunden med hotellbyggnaden genom en sluss (3,7 x 3,55 x 2,62 m). Det fanns utgångar till det fria från festloka- len. Utgångarna var jämnt fördelade i rummet. Förutom ingången, som var 2 m bred fanns det fyra dörrar ut, 2,1 m, 2,1 m, 2,4 m och 4 m breda, dvs. en total bredd av 14,6 m.

Inredningen var normal men i slussen från hotellet hade man placerat två julgranar, 2,0 resp 2,5 m höga. Julgranarna var delvis klädda med textilfiber.

Brandförlopp

Branden startade i slussen till den stora lokalen. Julgranarna blev antända av stearinljus. Effektutvecklingen blev våldsam och resulterade i en jetflamma in i den stora lokalen. Denna flamma varade några få minuter. En videokamera registre- rade händelsen. Ca 9 sekunder efter det att en sångare i orkestern upptäckt branden registrerade kameran rök och efter 19 sekunder de första flammorna. Efter 35 sekunder ses tjock rök och efter 58 sekunder stannar videokameran på grund av termiska skador. Den maximala effektutvecklingen har uppskattats till 4–6 MW. Xxxxxxx självslocknade efter några få minuter utan att ha spritt sig till hotellet.

Utrymning

I lokalen fanns det vid brandtillfället 478 gäster och en perso- nal på ca 50 personer. Det motsvarar 0,6 personer per kva- dratmeter. Utrymningsvägarna motsvarade tre gånger den bredd som de belgiska byggbestämmelserna krävde. Alla utrymningsvägarna var märkta och försedda med nödbelys- ning. Alla besökare passerade in i lokalen genom slussen, var- för denna väg ut, som blockerades av flammorna, var känd.

Vid branden omkom 15 personer och 163 skadades – alla hade svåra brännskador på händer, armar och huvud.

Dödsorsak

Alla 15 dog av brännskador.

1990 Happy Land Social Club, New York, USA

Byggnad

I byggnaden (7,3 x 18,3 x 6,1 m), som ursprungligen varit en envåningsbyggnad, kunde besökarna lyssna till musik, dansa och förtära alkohol. Senare hade man byggt ett mellanplan ca 3 m över golvet. Väggarna var täckta med 5 mm träpanel. Vid denna ombyggnad utökades inte det automatiska sprinkler- systemet till det nedre planet och en grenledning i sprinkler- systemet på det övre planet pluggades igen. Klubben bröt mot lokala byggnads- och brandbestämmelser och hade före branden förelagts nyttjandeförbud. Byggnaden hade dörrar, 0,9 m breda, på nord- och sydsidan. Dörrarna kunde blocke- ras av en säkerhetsdörr som var avsedd att användas då klubben var stängd. Syddörren utgjorde huvudentrén.

Xxxxxxxxxx var inte utmärkt och var troligtvis bara känd av personalen. Det fanns två nedgångar från det övre planet till det nedre.

Brandförlopp

Brandförloppet startade med en anlagd brand (med hjälp av accelerator) i huvudentrén. En anställd gick och öppnade dörren på nordsidan som varit låst tidigare. Xxxxxxx spred sig in i lokalen och endast två personer som befann sig på det övre planet lyckades ta sig ut. Brandkåren anlände ca 2½ minut efter larmet och slog snabbt ned branden.

Utrymning

Utrymningen är ofullständigt dokumenterad. Brandmännen fann 18 avlidna på det första planet och 69 på det andra.

Dödsorsak

Alla 87 dog av rökförgiftning

1990 Diskotek Flying, Zaragoza, Spanien

Byggnad

Diskoteket bestod av en entré och bar i markplanet och en danssal i källaren. Källaren var förbunden med byggnaden i markplanet via två trappor. Utrymningsvägarna var väl utmärkta och försedda med nödbelysning. Lokalen var god- känd för 200 personer.

Brandförlopp

Branden startade i ett omklädningsrum i markplanet nära trappan till källaren. Branden förorsakade mycket rök som spärrade en av uppgångarna från källaren. Brandförloppet gav en snabb övertändning och det kan ha förekommit en rökgasexplosion. Branden släcktes relativt snabbt av brand- kåren.

Utrymning

Vid brandens start var 75 personer närvarande. Utrymningsvägarna var väl markerade men spärrades delvis av rök. Flera deltagare som befann sig i källarplanet försökte undkomma via det rökfyllda trapphuset men de måste vända om. 43 människor omkom.

Dödsorsak

Alla 43 dog av rökgasförgiftning.

1984 Diskotek Alcalá, Madrid, Spanien

Byggnad

Diskoteket var beläget i källaren under en teater. Lokalen var godkänd för 900 personer. Väggbeklädnaden och dekoratio- ner var mycket brännbara. Det fanns ingen automatisk larm- anläggning i lokalen. Utrymningsvägarna, som avseende bredd uppfyllde kraven för 900 personer, var delvis spärrade.

Brandförlopp

Xxxxxxx startade bakom ett draperi på en scen och spred sig till dekorationer och väggbeklädnad.

Utrymning

Vid brandens start fanns ca 500 personer i lokalen. Röken från draperiet uppfattades först som om den tillhörde före- ställningen, varför utrymningen fördröjdes. En kort tid efter brandens start slocknade ljuset, varvid panik uppstod. Flera utrymningsvägar var spärrade eller låsta, vilket försvårade utrymningen. Minst en person trampades ihjäl vid en av de låsta utrymningsvägarna. 81 människor omkom och ca 30 skadades

Dödsorsak

En person trampades ihjäl medan övriga 80 dog av rökgas- förgiftning.

1981 Diskotek Stardust Club, Dublin, Irland

Byggnad

Diskoteket var beläget i markplanet. och omfattade ett dans- golv, några alkover med stolar och bord samt några biut- rymmen. Byggnaden hade många dörrar direkt ut (tio, varav sex med dubbel dörrbredd) men fönstren var spärrade med metallgaller. På väggarna och i taket fanns brännbart material.

Brandförlopp

När branden upptäcktes brann det i två stolar i en oanvänd del av en alkov. Utrymmet var avskilt från den övriga lokalen med en skärm. Försök att släcka branden misslyckades.

Personal förde undan skärmen, vilket resulterade i att tak- täckningen och väggarna tog eld. Xxxxxxx spred sig snabbt i taket och producerade stora mängder svart rök. Brandkåren larmades 3 minuter efter upptäckt och anlände ca 8 minuter senare. Brandkåren släckte branden efter ca en halv timme.

Utrymning

Uppgifterna om hur många personer som befann sig i loka- len när branden bröt ut är bristfälliga. Ca 3 minuter efter upptäckt meddelade discjockeyn via mikrofon och högtalare publiken att det var en mindre brand i lokalen. Mikrofonen dog därefter och utrymningen blev panikartad. Några utrymningsvägar var låsta och många sökte sig till rum där det fanns fönster, men dessa var blockerade med järngaller som hindrade flykt. Lokalen var fylld av svart rök och efter några minuter slocknade all belysning, inklusive den vid nöd- utrymningsvägarna. 48 människor omkom vid branden.

Dödsorsak

Alla 48 dog av rökgasförgiftning

1978 Diskotek Stadt, Borås, Sverige

Byggnad

Diskoteket låg i Borås stadshotell, en femvåningsbyggnad. I markplanet fanns en foajé med reception och en taverna. På första våningen fanns restaurang med bar och tillhörande nattklubb. På andra våningen fanns en stor festlokal och de övre våningarna utgjorde hotelldelen. Inredningen var nor- mal. Byggnaden var godkänd för 300 personer i markplanet, 375 i första planet, 400 i andra planet och 130 i hotelldelen. Utrymningsvägarna var oöverskådliga och dåligt utmärkta, då byggnaden var en labyrint av spiraltrappor, långa korrido- rer och förskjutna våningsplan.

Brandförlopp

Branden startade troligtvis i en papperskorg i ett mindre rum mellan foajén och tavernan. I rummet stod ett övertäckt rou- lettbord och en vägg var täckt med ett draperi. Xxxxxxx och röken spred sig från draperiet och roulettbordet via den öppna dörren i foajén till huvudtrappan och vidare till loka- lerna på första våningsplanet. Ca 3–5 minuter efter brandens start hade röken nått festlokalen och därefter gick det mycket snabbt och ett par minuter senare sågs flammor ut från fön- stren på första våningen.

Utrymning

Vid brandtillfället fanns det ca 150 människor på det första våningsplanet. Det tog lång tid innan alla insett faran och att evakuering var nödvändig. Evakueringen blev panikartad och få personer kunde själva hitta utrymningsvägarna. Några hamnade i en återvändsgränd (toaletterna), där de senare omkom. Av de 150 som var närvarande blev ca 50 hjälpta ut

Tabell 8.2 Brandförlopp
År	Brandorsak	Primärbrand	Primärbrandrum	Brandförlopp
1996	Svetsning	Polyetenskum i undertak.	Undertak.	Spridning i hela byggnaden via sammanbundet undertak.
1994	Stearinljus	Två julgranar.	Sluss till festlokal.	Jetflamma in i festlokal. Branden över på några minuter.
1990	Anlagd	Med accelerator, spreds till brännbart ytskikt.	Foajé till diskotek.	Spridning till klubblokalerna via inredning och 5 mm väggpanel av trä.
1990	Transformator	Inredning i rum.	Omklädningsrum.	Rök spreds över ett nedsänkt tak i diskoteket. Rökgasexplosion eller snabb övertändning.
1984	Okänd	Föremål bakom ett förhänge på en scen.	Bakom scen till diskotek.	Spridning till diskotekets brännbara ytskikt och dekorationer.
1981	Okänd	Stolar i en alkov dold av skärm.	Xxxx använd avskild del av xxxxx.	Spridning via brännbart ytskikt i tak och på väggar i diskoteket.
1978	Okänd	Papperskorg, draperi och roulettbord.	Icke använt biutrymme med öppen dörr mot foajé.	Spridning via foajé och trappuppgång till festlokal.
1977	Elektrisk	Trälager och takplattor.	Stängt lagringsrum.	Spridning via en huvudkorridor med brännbart ytskikt till klubbrummen.

av personalen via ett brandsäkert trapphus, 20–30 räddade sig ut genom fönster på första våningen och de övriga hjälp- tes ut av rökdykare. Vid branden omkom 20 personer och 50 skadades.

Dödsorsak

Alla 20 dog av rökgasförgiftning.

1977 Xxxxxxx Xxxxx Supper Club, Kentucky, USA

Byggnad

Klubben bestod till största delen av ett mycket stort envå- ningshus. Under en del av huset fanns en källare och en mindre del hade två våningsplan. Byggnaden inrymde en restaurang och en nattklubb med en yta av mer än 4000 kva- dratmeter. Byggnaden saknade sprinkler och automatiskt brandlarm. Utrymningsvägarna var inte dimensionerade efter den mängd personer som fanns i lokalerna då branden bröt ut.

Brandförlopp

Vid brandtillfället fanns 2400–2800 personer i byggnaden. Av dessa såg 1200–1300 på en show i Cabaret-rummet. Branden startade i markplanet i ett stängt rum beläget i motsatt del av huset i förhållande till klubben. I rummet, som hade bränn- bara takplattor, fanns trä för stöd och underlag till scenerna. Branden utvecklades en lång tid innan den upptäcktes. Den troliga brandorsaken var av elektrisk natur. När branden upptäcktes av personalen försökte de först släcka den. När de

misslyckats larmades brandkåren och övrig personal som påbörjade utrymning. Branden spred sig och Cabaret- rummet fylldes snabbt av rök. Ytskiktet i huvudkorridoren, som gick från norr till söder, höll inte föreskriven brandklass och bidrog till den snabba brandspridningen.

Utrymning

Utrymningen fördröjdes av sen upptäckt och av att persona- len försökte släcka innan deltagarna varnades och innan man ringde brandkåren. Det fanns ingen etablerad utrymnings- plan från byggnadskomplexet i händelse av brand. De anställ- da var inte tränade i hur de skulle uppträda vid en eventuell brand. Antalet besökare i Cabaret-rummet överskred med en faktor tre och det totala besökarantalet i byggnaden med en faktor två det antal som utrymningsvägarna enligt gällande bestämmelser var dimensionerade för. Vid branden omkom 164 personer.

Dödsorsak

Alla 164 dog av rökförgiftning.

Tabell 8.3 Utrymningsförlopp
Årtal	Varseblivning	Utrymningsvägar	Utrymning
1996	Mycket fördröjd. Fel högtalar-	Tillräckliga men oöverskådliga.	Många räddades via stegar från tak och
	meddelande i ca 30 minuter.		altaner. Fönstren gick ej att öppna. Mot-
			stridig information om utrymningsvägarna.
1994	Snabbt förlopp med rök och	Tillräckliga.	Man hann ej ut på grund av mycket snabbt
	flammor inom 20 sekunder.		brandförlopp.
1990	Någon ropade brand i foajén.	Utrymningsvägarna från andra planet	Endast två personer lyckades ta sig ner
	Personalen varnade.	spärrades av branden. Sprinkler i	från det andra planet. Övriga på detta plan
		delar av det andra planet påverkade	omkom.
		ej branden på det första planet.
1990	Rökgaser under taket.	Utrymningsväg från diskotek i	Flera personer försökte fly uppför trappan
		källarplan spärrades av branden.	men fick vända om.
1984	Fördröjd. Man trodde röken	Xxxxxxxxxxxx men flera var låsta	Problem att hitta vägar ut. Minst en
	hörde till föreställningen.	eller spärrade.	trampades ihjäl vid låst utrymningsväg.
1981	Discjockeyn varnade via	Tillräckligt med utrymningsvägar.	Problem med att hitta ut. Fångades i rum
	högtalaranläggning.	Några var låsta. Fönstren försedda	med fönster försedda med järngaller.
		med järngaller.
1978	Rök som kom via trapphus	Tillräckligt med utrymningsvägar.	Problem med att hitta ut. Fångades i rum
	in i festlokal.	Vägarna oöverskådliga.	(toaletter) utan utrymningsväg.
1977	Fördröjd. Man försökte släcka	Ej tillräckliga till antalet personer	Panikartad utrymning genom för få
	innan man varnade deltagare	som befann sig i lokalen.	utrymningsvägar.
	och larmade brandkår

9 Psykologiska aspekter vid svåra händelser ‌‌

9.1 Inledning

Ett kännetecken för svåra händelser såsom den aktuella bran- den är att de behov som finns av vård och omhändertagande överstiger kapaciteten i den vanliga hjälp- och behandlings- verksamheten. Berörda samhällsfunktioner är inte dimensio- nerade för att klara av alla de akuta behov som uppstår.

Svåra händelser och olyckor medför stort mänskligt lidande och/eller omfattande materiella skador. De upplevs ofta som oväntade och ofattbara. De berörda och även det övriga samhället beskriver att de aldrig kunnat föreställa sig att en sådan allvarlig händelse skulle kunna inträffa.

Händelsen kan då upplevas som ett hot mot den egna exi- stensen och tryggheten. Andra kännetecken är att man ofta inledningsvis försöker att förklara den svåra händelsen som att den har en unik och ovanlig orsak. Ibland beskrivs hän- delsen som en fundamental överraskning. Gemensamt för dem som berörs av en svår händelse är att de utsätts för svåra påfrestningar av både fysisk och psykisk karaktär.

De drabbade, men även räddningspersonal, utsätts för en kraftig stress i samband med en allvarlig olycka, vilket också var fallet vid den aktuella branden. För att förstå ungdomar- nas och räddningspersonalens agerande i samband med den aktuella händelsen måste man ta som utgångspunkt den forskning som finns angående hur människor reagerar i situ- ationer där de utsätts för kraftig stress. Nedan sammanfattas därför relevant kunskap om stress och stressreaktioner och dessas påverkan på människors handlingar och upplevelser.

9.2 Stress och stressreaktioner

9.2.1 Allmänt

Människans biologiska stressreaktioner är konstruerade för att hantera fysiska hot med en kamp- och flyktreaktion. Detta är ett uråldrigt reaktionsmönster. Enligt den klassiska biolo- giska definitionen är stress den generella mobilisering som sker i hela kroppen när vi ställs inför en utmaning eller ett hot, verkligt eller upplevt (en så kallad stressor). Kroppen prioriterar då att skaffa energi till hjärnan och skelettmusku- laturen och det autonoma (icke-viljestyrda) nervsystemet aktiveras och produktionen av stresshormoner ökar. Denna kortvariga och generella mobilisering av kroppens resurser är mycket ändamålsenlig för att skydda oss i farliga situationer. En kortvarig stressreaktion är ofarlig medan en långvarig stressreaktion kan ge skador.

Stressreaktionen innebär förutom fysiologiska reaktioner även påverkan på känslomässiga och mentala processer lik- som på beteendet. Av stor betydelse är också individens vär- dering av den farliga situationen och sina möjligheter att hantera denna liksom om man har tidigare erfarenhet av den farliga situationen.

I stressreaktionen kan man urskilja tre huvudfaser: alarm, motstånd och utmattning. Ställd inför ett allvarligt hot eller en påfrestningen går ”alarmet” igång. Alla aktiviteter avstan-

nar och vi försöker orientera oss mot angriparen och med- vetet eller omedvetet välja vad vi skall göra för att möta hotet. I nästa fas kommer ”motståndsperioden” då stora mängder energi och kraft uppbådas för att möta hotet. Under den fasen kan man prestera betydligt över sin normala förmåga. Utmattningsfasen innebär extrem överansträngning och kännetecknen är trötthet, allvarliga sömnbesvär och slutligen fysiska sjukdomstillstånd såsom infektioner och magbesvär.

9.2.2 Posttraumatisk stress

Forskningen har visat att långvarig stress kan ge olika stör- ningar i balansen mellan vila och aktivitet. Balansen mellan de återuppbyggande och reparerande verksamheterna i kroppen kan störas liksom regleringen av anspänning och avslappning med bl.a. högt blodtryck som följd. Även föränd- ringar i det centrala nervsystemet kan uppstå, framförallt i ett område i hjärnan, hippocampus, som har betydelse för inpräglingen av minnesbilder. Detta område kan skadas om man utsätts för stressupplevelser i form av traumatiska hän- delser, t.ex. krigsupplevelser. En rubbning i stressregleringen kan t.ex. uppstå vid posttraumatiska stressjukdomar (PTSS) som uppkommer efter svåra och ofta långvariga traumatiska upplevelser. Rubbningen innebär att halterna av och känslig- heten för ett viktigt stresshormon, kortisol, ökar och att det då räcker med små förändringar för att hela kroppen skall reagera. Tillståndet är svårt att behandla och kan ge perma- nenta skador i form av en avtrubbning av nervsystemet. I samband med att personen påminns om det otäcka som han eller hon varit med om aktiveras ”trasiga” minnesbilder och hela kroppen går upp i högvarv. Denna stegring kan ske flera gånger om dagen i samband med helt vardagliga upplevelser som för den drabbade har en symbolisk innebörd.

Förekomsten av posttraumatiska stressreaktioner som

följd av olyckor och naturkatastrofer varierar kraftigt. Symptom på en posttraumatisk stressjukdom hos personer som varit med om katastrofer är sämre koncentrationsför- måga, sömnstörningar, trötthet, kroppsliga besvär, värk, per- sonlighetsförändringar, skygghet, självförebråelser och käns- lor av skuld över sitt handlande i katastrofsituationen.

Irritabilitet, aggressivitet och ilska samt svårigheter att minnas vissa delar av händelsen är andra reaktioner som kan före- komma.

Efter den aktuella branden har många av de ungdomar som varit med beskrivit och också sökt hjälp för att de upp- levt stressreaktioner av ovanstående slag som kvarstått under lång tid.

9.2.3 Hur reagerar människor i en allvarlig hotsituation?

Den mest ändamålsenliga strategin för att hantera en påfrest- ande situation är att aktivera mentala och kroppsliga funktio- ner. En lagom stress eller aktiveringsnivå krävs för att man skall kunna prestera sitt bästa, man kan säga att det inte är bra att vara vare sig för lite eller för mycket aktiverad. Den

nivå som är optimal varierar också beroende på vilken upp- gift som man skall utföra.

Från forskningen om människors stressreaktioner i trau- matiska situationer kan man konstatera att några olika typer av beteenden förekommer. Dessa olika beteenden kan i anslutning till ovanstående relateras till för lite, lagom eller för mycket aktivering.

Xxxxx aktivering ger ändamålsenliga reaktioner för att rädda sig från en fara såsom mobilisering av stora egna kraf- ter och skärpt uppmärksamhet för att hantera en situation.

Det överaktiverade tillståndet i farosituationer kan inträffa när man uppfattar att tiden är för kort för att man skall kunna fly från en annalkande fara. Detta tillstånd beskrivs av vissa forskare som panik. Tillståndet kan innebära att man inte beaktar alla möjliga handlingsalternativ och utrym- ningsvägar och att man misslyckas med att utvärdera de alternativ som finns och att beslutsfattande och handlingar därför blir ineffektiva.

Aggressivitet kan bli resultatet av en stressreaktion som är orsakad av eller relaterad till en otrevlig och negativ händelse som kan ha medfört kroppsligt obehag och där man varit utsatt för värme och höga temperaturer. Aggressiviteten kan då vara ett sätt att reducera och agera ut sin energi och kroppsliga aktivering.

För lite aktivering kan innebära förnekande eller undvi- kande och att man inte söker efter tecken på fara eller förne- kar tecken på en uppenbar fara. Andra tecken är ouppmärk- samhet, glömska och förvrängning av varningsbudskapet. Detta kan också medföra passivitet och handlingsförlamning och att man inte vidtar åtgärder för att skydda sig.

Andra akuta effekter som man observerat hos människor i katastrofsituationer är avståndstagande från händelsen och avsaknad av större känslomässiga reaktioner. Likaså förvrängs tidsupplevelsen och skeendet upplevs som i ultrarapid.

Andra reaktioner i katastrofsituationer är att hjälpa och beskydda andra. I samband med bränder förekommer detta särskilt vid bostadsbränder och i andra situationer där de inblandade har ett känslomässigt förhållande till varandra.

De flesta människor har inte någon beredskap för hur man skall handla i en katastrofsituation och valet av handling blir kanske inte det mest optimala för att skydda sig. Exempelvis kan man vid en brand söka sig till den utgång där man kom in istället för att söka sig till närmaste nödutgång. Det är där- för viktigt att lära ut och träna på hur man skall uppträda i farliga situationer.

Ofta ser man dock i samband med analys av olyckor exem- pel på alla de beteenden som beskrivs ovan. Enligt SHK:s bedömning har alla typerna av beteenden förekommit vid den aktuella branden.

Eftersom begreppet panik ofta används i media och andra sammanhang för att beskriva hur människor reagerar i sam- band med allvarliga olyckor, är det viktigt att särskilt beskriva vad man menar med begreppet. Man syftar då oftast på ett beteende som för en utomstående betraktare kan upplevas som irrationellt eller som kan skada andra eller försvåra deras möjligheter att rädda sig, såsom att knuffas och tränga undan andra för att komma ut. För individen själv kan där- emot beteendet vara ett ändamålsenligt kamp- och flyktbe- teende för att klara sig ifrån en farlig situation. Begreppet panik är därför inte en lämplig utgångspunkt då man skall förklara människors beteende i katastrofsituationer.

Beteendet i en farosituation måste alltid betraktas mot bak- grund av individens bedömning av eller medvetenhet om situationen eller faran och om de handlingsalternativ som denne har till sitt förfogande.

Xxxxx forskare menar att man kan använda begreppet panik om följande två faktorer finns i situationen: om de drabbade tror sig vara i omedelbar livsfara och om de drab- bade förmodar att det just nu finns möjligheter att undslippa faran, men att dessa möjligheter efterhand minskar. Att det finns ett begränsat tidsutrymme inom vilket det är möjligt att rädda sig är också en central tanke bakom begreppet panik. En fokusering på att undvika panik har medfört att man vid bränder och andra allvarliga faror har dröjt med att tala om att en allvarlig fara uppstått och att man därför fördröjt var- ningssignaler och givit dubbla budskap med syftet att undvi- ka panik. De reaktioner som individer uppvisar vid bränder och andra allvarliga händelser är dock många gånger ända- målsenliga och innebär att man mobiliserar kroppens resur- ser för att fly från den farliga situationen. I vissa fall verkar man dock använda panik som en negativ benämning på ett ändamålsenligt flyktbeteende.

Vissa teorier om människors reaktioner i farliga situatio-

ner innebär att den ofta mångtydiga och ofullständiga infor- mationen om faran i kombination med en begränsad tid för att agera samt det faktum att stora värden står på spel skapar stress. Detta innebär att man genom att ge information som underlättar värdering av situationen kan reducera stressen, vilket kan leda till att man på ett effektivare sätt kan skydda sig; exempelvis genom att ge information om faran och ge specifika anvisningar om vad man skall göra för att skydda sig, t.ex. vilken utgång man skall välja.

9.2.4 Effekter av stress på minne och prestation

I samband med den aktuella branden är det också viktigt att känna till hur stress kan påverka förmågan att minnas hän- delsen. Det finns en rad förhållanden som kan påverka min- net och möjligheterna att kunna återge upplevelser. Detta utgör viktig bakgrundskunskap för att tolka ungdomarnas vittnesmål i kapitel 3. För att kunna hantera eventuella svå- righeter med minnesbilder har en viktig arbetsmetod i denna utredning varit att titta på samstämmigheten mellan olika vittnesutsagor.

Stress medför att uppmärksamhetsfältet begränsas och att uppmärksamheten fokuseras på den uppgift eller informa- tion som för stunden uppfattas som allra viktigast. Men det kan också innebära en fokusering på den uppgift som har den högsta prioriteten och att man därmed bortser från andra uppgifter och att man förlorar överblicken. Detta är bakgrunden till att man talar om fenomenet ”tunnelseende”. Stress kan också försämra förmågan att komma åt informa- tion och handlingsmönster från minnet så att endast de handlingsstrategier som är väl inlärda eller överinlärda är lätta att komma åt. Man prioriterar också att göra saker snabbt snarare än felfritt.

Effekterna kan förstärkas eller försvagas beroende på indi- videns möjligheter att kontrollera situationen men också på hur väl man har tränat in ett beteende som man kan använda i den aktuella situationen.

9.2.5 Minnet och traumatiska upplevelser ‌

Man kan sammanfatta effekter av stress på minnet med att kortvarig stress förbättrar minnesförmågan medan långvarig stress försämrar denna.

Resultat från senare års forskning om stresshormonet kor- tisol och dess betydelse för minnet har visat att höga kortisol- nivåer under långa tidsperioder medför att nervändarna till- bakabildas och att minnesförmågan försämras. Detta innebär alltså att minnesförmågan försämras under långvarig och hög stress. Däremot medför kortvariga påslag av kortisol en förbättrad minnesförmåga. Forskningsresultat tyder på att ett kortvarigt påslag av stresshormon förmodligen kan vara en del av förklaringen till att man minns traumatiska händelser bättre.

Förbättringen av minnesförmågan innebär att man minns det centrala och det som väcker ens känslor särskilt bra, men mer perifera saker minns man sämre eller inte alls.

Minnet fungerar även rekonstruktivt, dvs. när det finns luckor så fyller man ut med det som i sammanhanget verkar rimligt. I kaotiska situationer kan man inte minnas allt och här är förmodligen behovet av utfyllnad stort.

Förgiftningar, exempelvis av rökgaser, och syrebrist kan påverka minnet och ge blackouter och minnesförluster.

9.3 Beteende vid bränder

Vid studier av människors beteende vid bränder har man konstaterat att de första varningssignalerna ofta är mångtydi- ga och medför att man vill skaffa sig mera information för att få en bekräftelse på att det verkligen brinner. Man spenderar värdefull tid på att söka bekräftelse på varningsinformatio- nen, t.ex. genom att gå och titta om det verkligen brinner och varna eller leta efter andra istället för att prioritera att försöka rädda sig själv. Information om brand i offentliga miljöer är för individen ovanlig och oväntad och man vill inte heller göra sig löjlig inför andra om man försöker skydda sig när det inte är fråga om en farlig situation. Man tenderar också att ignorera eller missförstå tidiga varningssignaler.

När det gäller hur man uppfattar en larmsignal t.ex. ett brandlarm, kan osäkerhet förekomma om vad signalen bety- der, om det är en verklig fara eller en övning, test eller ett falsklarm. En studie av människors värdering av en situation när ett brandlarm gått visar att färre än 20 procent trodde att det var en verklig brand. Det är därför viktigt att undvika falska varningssignaler såsom falska brandlarm. En viktig åtgärd är därför att ställa höga krav på tillförlitligheten hos larmanläggningar.

I samband med bränder i bostäder förekommer det att man försöker ta sig in i en brinnande byggnad på nytt för att rädda någon.

I en undersökning där flera olika brandolyckor studerades kunde man konstatera att de vanligaste första handlingarna vid en brand var att försöka släcka, kontakta brandkåren, undersöka elden, varna andra, göra något för att minska faran, utrymma själv och hjälpa andra att utrymma. Ju allvar- ligare man ansåg att branden var desto mer benägen var man att utrymma. Om man var bekant med byggnaden eller ej påverkade inte utrymningen. Om man fått mera träning, var

det mera troligt att man larmade eller organiserade utrym- ningen. Om man tidigare varit med om en brand, påverkade detta inte benägenheten att kontakta brandkåren. Man har funnit att man i brandsituationer följer de regler och rutiner som man lärt sig och att man alltför sent inser att man måste tänka ut en ny lösning.

En omfattande utveckling av beräkningsmodeller att använda som ett verktyg för dimensionering av utrymnings- vägar har genomförts under senare år, se kapitel 11. Man genomför även utrymningsövningar för att öka kunskapen om människors beteende vid bränder. Det är dock viktigt att beakta att man vid utrymningsövningar aldrig kan framkalla stress, rädsla och andra känslomässiga reaktioner som kan likställas med en verklig händelse. Det är också viktigt att beakta de förhållanden som fördröjer starten av utrymning- en, exempelvis att man söker information; detta är svårt att göra på ett adekvat sätt i samband med simuleringar och utrymningsövningar.

Forskningen angående flera olika typer av olyckor har visat att människor tenderar att inte ta varningar om kata- strofer eller allvarliga faror på allvar, på samma sätt som just beskrivits om bränder. Man underskattar faran om man inte har någon tidigare erfarenhet av situationen. Personal som varnar om en allvarlig händelse kan tona ner sitt budskap av rädsla för att utlösa panik. Flera studier har dock visat att man bör göra det motsatta; försöka få människor att inse faran och göra något för att rädda sig. Man kan säga att en försening av varningssignalen i syfte att undvika panik istället kan förvärra situationen och försena utrymningen.

Människor tar gärna fasta på tveksamheter eller vagheter i en varning, eftersom detta ger dem en möjlighet att omtolka meddelandet såsom mera optimistiskt så att de slipper vidta några åtgärder. Tecken på hotande fara kan uppfattas som tecken på normala och välkända företeelser ända tills det är för sent.

Om upprepade signaler om hotande fara mottas under en längre tid, är det svårt att bibehålla vaksamheten och tron på riskerna, och det sker en viss anpassning till farosituationen. Om en allvarlig händelse föregåtts av täta falska alarm, för- längs reaktionstiden.

Forskning tyder på att om man i förväg lär in ett hand- lingsmönster för hur man skall kunna skydda sig i en farlig situation, förbättrar detta avsevärt möjligheterna att klara sig. Det är alltid en fördel att ha väl inlärda handlingsplaner för olika allvarliga situationer.

Idag arbetar man med att använda bl.a. kunskap från psykologisk forskning och att vidareutveckla denna kunskap särskilt för att förbättra människors hantering av bränder och andra risksituationer.

9.4 Hur skall man utforma varningar?

En varning är ett budskap som förmedlas från en sändare till en mottagare om att något farligt eller negativt kan inträffa och att man måste göra något för att skydda sig. Det viktiga är att se till att mottagaren uppfattar att han eller hon måste göra något för att skydda sig och gärna också vad man skall göra.

En varning blir effektiv när mottagaren kan läsa/höra och förstå varningen och dessutom är motiverad att förändra sitt beteende. Det är viktigt att personerna har möjlighet att ta till sig ett budskap (exempelvis att de inte är drogpåverkade), att varningen är tydlig så att den uppmärksammas, att den ges vid rätt tid och på rätt plats och att den inte filtreras bort. Det är särskilt viktigt att mottagaren tror på varningen, både på budskapet och på sändaren, och att man bedömer de positiva konsekvenserna av att ta varningen på allvar som större än exempelvis det sociala trycket att fortsätta att ta risken.

Varningar bör utformas enligt nedanstående;

• de skall ges vid rätt tidpunkt och plats

• de skall vara tydliga, specifika och kunna skiljas ut från bakgrundsinformation för att fånga uppmärksamhet

• informationen i varningen skall vara av lagom omfattning och lätt att förstå

• de skall innehålla tydliga och realistiska instruktioner om vad man skall göra

• de skall ange vad som händer om man inte följer varningen

• antalet falska larm skall minimeras

• de skall inte ges när de inte behövs och exempelvis skall inte riskområden göras större än nödvändigt

• man skall se till att människor respekterar ett riskområde och belöna detta beteende

• varningsbudskapet och den som förmedlar detta skall vara trovärdiga.

10 Brandpåverkan på människan ‌‌

10.1 Allmänt

Vid bränder alstras värme, bildas ett antal brandgaser och förbrukas syre. Om det brinner i ett slutet rum sjunker luf- tens halt av syre. Förbränningen blir ofullständig. Kolmon- oxid, i stället för koldioxid, bildas i ökad mängd. En män- niska som exponeras för brand riskerar att skadas av för stark värme, toxiska gaser och i vissa fall syrebrist.

10.2 Värme

10.2.1 Inledning

En människa utan kläder eller annat skydd kan uthärda ett antal minuters vistelse i torr luft av temperaturer upp till

+120 °C. Motsvarande gräns för luft som är mättad med vat- tenånga ligger lägre, omkring + 80 °C.Högre temperaturer ger smärtor och risk för brännskador.

Vid vistelse i alltför varm luft stiger kroppstemperaturen. En höjning upp till +39 °C ligger inom fysiologiska gränser och kan även förekomma vid normal omgivningstemperatur vid hårt kroppsarbete. Vid kroppstemperatur över +40 °C börjar medvetandet att grumlas. Vid temperaturer över

+42 °C uppstår hjärnskador.

Vid bränder orsakas brännskador främst av värmestrål- ning men kan uppstå också vid kontakt med heta föremål, vätskor eller gaser. Hudens och slemhinnors olika cellager skadas eller dör. Hudens förmåga att motstå hetta varierar med dess tjocklek och fuktighet.

10.2.2 Brännskador

Allmänt

Värmestrålning är ett värmeflöde i form av elektromagne- tiska vågor. Värmeutbytet mellan strålningskällan (t.ex. brinnande gasmoln) och omgivningen genom strålning bestäms av temperaturskillnaden mellan de mot varandra vettande ytorna och deras emissionsfaktorer. Värmestrål- ningen avtar med avståndet från källan. Föremål mellan strålningskällan och den som blir bestrålad kan ge ”skugga”. Kläder kan således ge ett visst skydd under en begränsad tid.

Konduktion (ledning av värme) sker om ett hett föremål

kommer i direkt kontakt med huden. Konduktionsvärmens storlek står i relation till föremålets temperatur och värmele- dande förmåga (termala motstånd) och den ”interface-tem- peratur” som uppstår vid kontakten mellan föremålet och hudytan. Som exempel: En stålbit med temperatur +100 °C liggande an mot hud med temperatur +35 °C ger en kontakt- temperatur på +98 °C. Trä med temperatur +100 °C ger en kontakttemperatur på +65 °C mot samma hud. Kork, vars värmeledande förmåga är ännu lägre, ger en kontakttempe- ratur på endast +46 °C.

Konvektion innebär att värme transporteras med hjälp av

ett strömmande medium såsom vätska eller gas, vid bränder

het luft eller rökgas. Hur stor mängd värme som överförs beror på luftens/gasens temperatur, rörelsehastighet och fuktighet samt på exponeringstiden och eventuellt skydd av kläder.

Skador i andningsvägar

I stort sett gäller vid bränder att om en människa inte har brännskador i ansiktet så finns ej heller brännskador i and- ningsvägarna. Om däremot ansiktet har brännskador, kan andningsvägarna ha skadats av hettan. Torr het luft har låg värmebärande kapacitet och ger sällan brännskador nedanför luftstrupen men svullnad och andningshinder i ovanför lig- gande delar förekommer. Het vattenånga innehåller större mängd värme och kan därför ge skador längre ner i lungorna.

Andningsinsufficiens kan uppträda minuter till timmar efter exposition för brandrök. Det är ofta svårt att skilja åt vad som är en effekt av hettan och vad som är en effekt av giftgaser, retande gaser och sot. Också effekter av hudbränn- skador kan allvarligt påverka respirationen, t.ex. genom att bröstkorgens rörelseförmåga begränsas.

Effekter på blodomloppet

Vid utbredda brännskador sker stora förluster av vatten, elek- trolyter och äggviteämnen från blodbanan med ansamling av vätska inom de brännskadade områdena. Läckage från ska- dade celler ger övergående förhöjning av kaliumvärdet i blo- det. En omfattande vätskebehandling krävs redan under de närmaste timmarna efter skadetillfället. I brännskadad hud bildas på grund av värmen mikrotromber (blodproppar i små blodkärl) och sker sönderfall av röda blodkroppar. Vid omfattande brännskador kan upp till 10 procent av kroppens totala mängd av röda blodkroppar förstöras.

10.2.3. Skadebedömning

Vid bedömning av en brännskada måste hänsyn tas till ska- dans utbredning, djup och lokalisation. Den brännskadades ålder och samtidiga andra skador och sjukdomar är också av betydelse.

Brännskadans utbredning kan hos vuxna grovt beräknas

med hjälp av den s.k. 9-regeln. Huvudet utgör 9 procent, bålens bak- och framsida vardera 18 procent, varje arm 9 procent, vardera benet 18 procent och genitalia 1 procent av kroppsytan.

Brännskadans djup kan vara svår att fastställa. En viss hjälp

får man av skadans utseende och av hur sårytan svarar på tryck och smärtstimuli. Uppgifter om hur skadan uppkom- mit kan också underlätta bedömningen.

Vid en ytlig brännskada (ofta kallat första grads brännska- da) är endast epidermis skadad. Huden är rodnad, svullen och öm. Inga blåsor har uppstått.

En delhudsbrännskada (andra grads skada) omfattar epi- dermis och en del av dermis. Den ger en inflammatorisk reaktion med ödem i epidermis och dermis, svullnad, rod- nad, ömhet, blåsbildning och ytliga cellsönderfall. Orsaken är ofta skållning eller kortvarig kontakt med heta föremål.

En fullhudsbrännskada (tredje grads skada) innebär ett sönderfall av hudens alla cellager. Även underliggande kroppsvävnader kan vara skadade. Huden är blekbrun och pergamentartad med koagulerade blodkärl. Hudområdet reagerar inte på smärtstimuli och ”bleknar” inte om man trycker på det med fingret.

Brännskadans lokalisation är av stor betydelse. Vid skador

drabbande huvud-, hals- eller bröstkorgsregion finns risk för komplikationer från andningsvägarna. Brännskador i and- ningsvägar är mycket allvarliga. Brännskador som drabbar muskler kan ge påverkan på njurfunktionen.

Svåra skador bedöms bland annat vara

– Delhudsbrännskador täckande mer än 20 procent av kroppsytan;

– Fullhudsbrännskador täckande mer än 10 procent av kroppsytan;

– De flesta djupa hand- och ansiktsbrännskador;

– Brännskador i andningsvägar och/eller inandning av gifti- ga gaser med samtidig del- eller fullhudsbrännskada;

– Brännskador täckande mer än 10 procent av kroppsytan med samtidig annan svår skada eller allvarlig sjukdom;

Livshotande är del- eller fullhudsbrännskador täckande mer än 50 procent av kroppsytan.

10.2.4 Akuta åtgärder

Bränder och glöd i den drabbades kläder och omgivning be- kämpas bäst med rikligt med vatten. Finns vatten bör också brandexponerade ytor spolas med kallt vatten (ej iskallt) under några minuter. Den skadade flyttas till säker plats, varefter skador och behov av sjukvårdsåtgärder bedöms. Om han är medvetslös, är orsaken någon annan än brännskadan (förgiftning, skallskada, andningshinder, etc). Det är viktigt att försäkra sig om att andningsvägar hålls fria. Vid behov ges andningshjälp, syrgas, vätskebehandling och eventuell smärt- lindring. Också andra skador av betydelse kan finnas som behöver åtgärdas. Särskilt viktig är eventuell påverkan av brandrök.

10.3 Brandgaser

10.3.1 Skadliga effekter

Exponering för brandrök är dominerande dödsorsak vid bränder. Vid planering av utrymningsvägar måste hänsyn tas till vissa vanliga effekter av röken:

1. Smärta och irritation i ögonen och nedsatt sikt, vilket där- med begränsar möjligheterna att lämna brandrummet;

2. Smärtor i luftvägar och andningssvårigheter. I svåra fall kramp, svullnad och skador i luftvägarna samt lungödem. Slem och avstötta delar av slemhinnorna kan orsaka mekaniska andningshinder. Försämrat gasutbyte i alveo- lerna som följd av atelektaser orsakade av brist på ytspänningsfaktorer. Pneumonit och pneumoni före- kommer inte sällan;

3. Medvetandepåverkan orsakad av giftiga och retande gaser.

4. Temperaturen på brandgaser blir så hög att brännskador uppstår på oskyddad hud.

10.3.2 Nedbrytningsprodukter

Vid förbränning bildas kolmonoxid, koldioxid, sotpartiklar och många kemiska föreningar. Några exempel på skadliga ämnen i brandrök ges i tabell 10.1.

Tabell 10.1 Exempel på skadliga ämnen i brandrök

Skadliga ämnen Brinnande material

Kolmonoxid Cyanväte

Nitrösa gaser Saltsyra

Svaveldioxid Ammoniak Isocyanater Fluorväte Fosgen

Många organiska material

ull, polyuretan, silke, bomull, nylon, melamin

nitrocellulosafilm, polyamid, kvävehaltiga material

polyesterhartser, polyvinylklorid, klorerade kolväten svavelföreningar, kol, olja polyamider, ull, silke, fenolhartser polyuretan

teflon, fluorinnehållande material polyvinylklorid

I t.ex. möbelstoppningar finns polyuretaner och i xxxx- xxxxxx ledningar melamin som vid brand frisätter giftigt cyan- väte. Många plaster som används som isoleringsmaterial och också vissa tapeter innehåller polyvinylklorid som frisätter saltsyra, som är retande på luftvägarnas slemhinnor. Nitrösa gaser bildas bl.a. vid bränder med organiska material och kan orsaka lungskada med risk för lungödem. De kan även reage- ra med det röda blodfärgämnet hemoglobin och därvid bilda methemoglobin. Det finns skillnader i en brands olika faser i fråga om hur materialen avger toxiska ämnen.

10.3.3 Toxicitet

Brandrökens akuta toxiska effekter utgörs främst av kvävande effekt hos kolmonoxid och cyanväte samt retande effekter av vissa gaser. I stort sett är effekterna additiva, dvs. de individu- ella komponenternas effekter kan läggas ihop.

Hur svår påverkan blir av toxiska ämnen bestäms av ämnets koncentration i kroppens målorgan och den tid som toxiska koncentrationer bibehålls. För kolmonoxid och cyan- väte handlar det om koncentrationen av dem i hjärnans blod och celler. Denna står i sin tur i relation till koncentrationen i inandningsluften och expositionstiden. Också ventilationens storlek (andningsdjup och andningsfrekvens) är viktig. Vid snabba toxiska effekter måste hänsyn även tas till den hastig- het med vilken det skadliga ämnet kan tas upp av kroppen.

Några av brandrökens effekter är dock inte på samma sätt beroende av en viss dos över en viss tidsperiod. Den retande effekten på ögon och övre luftvägar upplevs omedelbart vid exponering och står i relation till koncentrationen av de retande ämnena. Ofta tilltar inte smärtan med tiden vid oför- ändrad exposition utan kan snarare minska beroende på att individen adapterat till det smärtfulla stimulit.

10.3.4 Kolmonoxid (Koloxid)

Egenskaper

Kolmonoxid är en färglös gas utan lukt som bildas vid ofull- ständig förbränning av ett antal ämnen. Den är brandfarlig. Kolmonoxid både tas upp och utandas genom lungorna.

Storleken på kroppens upptag av kolmonoxid kommer där- för att stå i relation till skillnaden mellan kolmonoxidkon- centrationen i den gasblandning som inandas och den som finns inne i kroppen. Vid exponering för höga kolmonoxid- koncentrationer kommer upptaget till en dödlig dos att följa en i det närmaste rät linje med brant lutning. Vid lägre kon- centrationer gäller längre exponeringstider, varvid blodets till en början relativt snabba upptag av kolmonoxid kommer att successivt avta.

De röda blodkropparnas hemoglobin har 200–250 gånger högre affinitet för kolmonoxid än för syre. Kolmonoxiden konkurrerar därför ut syret från blodfärgämnet hemoglobin och bildar carboxyhemoglobin (COHb). Dess ljusröda färg gör att huden syns rosig. Läppar, slemhinnor och nagelbäd- den blir ljusröda. Den förändrar också hemoglobinet så att det syre som finns kvar blir fastare bundet till hemoglobin- molekylerna. Härigenom försvåras frisättandet av syre ute i kroppens vävnader. Denna kombination av minskad mängd hemoglobinbundet syre och försvårat frisättande kan vara deletärt för framför allt celler och vävnader med hög syreför- brukning såsom fallet är i hjärnan och hjärtat. Vid kolmon- oxidförgiftning påverkas medvetande, cirkulation och and- ning. Svår kolmonoxidförgiftning är livshotande.

Vid långdragen kolmonoxidexponering ges tid för kol- monoxid att tränga ut från blodbanan till vävnader utanför blodkärlen och den kommer främst att finnas i hjärtmuskel och andra muskler där den binds till myoglobin. Hjärt- muskelcellens myoglobin har 40 gånger högre affinitet för kolmonoxid än för syre, vilket ger risk för hjärtpåverkan och hjärtsvikt.

Kolmonoxid kan också binda sig till andra proteiner med hemgrupper och hämma cellandning. Liknande verknings- mekanism finns också vid cyanförgiftning.

Ytterligare en hypotes om varför cellskada uppkommer vid kolmonoxidförgiftning är att syrebristen försämrar det antioxidativa enzymsystemet, vilket leder till en ökad mängd fria syreradikaler. Detta kan skada cellernas membranfunk- tion.

Akuta effekter

Det finns rapporter om att den fysiska och psykiska presta- tionsförmågan i viss mån påverkas om 12 procent eller mer av blodets hemoglobin finns som COHb. Huvudvärk uppträ- der vid 15–20 procent COHb. Sedan kommer de allvarliga effekterna av kolmonoxidförgiftning plötsligt. Nivåerna för medvetslöshet ligger kring 30–40 procent. För människor med nedsatt hjärtfunktion kan COHb-värden under 40 pro- cent utgöra ett livshot. För unga och starka människor utan andningshinder eller skador ligger den dödliga COHb-kon- centrationen ovanför 50 procent.

Vid begynnande inkapacitering dominerar påverkan på motivationen och den psykomotoriska förmågan. Den expo- nerade har en tendens att somna. Plötsliga starka ljud eller tillrop kan tillfälligt förbättra vakenheten. Han befinner sig

dock i fara eftersom detta stadium snabbt kan följas av med- vetslöshet. Kroppsansträngning med ökat syrebehov förvärrar situationen. Hur hastigt kolmonoxid upptas i kroppen beror i hög grad på den respiratoriska minutvolymen (RMV), dvs. hur stor volym luft personen andas på en minut. RMV per kilo kroppsvikt är större hos barn som alltså tar upp kol- monoxid snabbare.

Vid matematiska beräkningar brukar det ofta antas att RMV är konstant under hela expositionen. I verkligheten är det sällan så. Den exponerades aktivitetsnivå och RMV sjun- ker oftast då han närmar sig inkapacitering och förlorar med- vetandet.

Behandling

Eliminering av kolmonoxid sker via lungorna frånsett en liten mängd som oxideras till koldioxid. COHb:s halverings- tid varierar beroende på vederbörandes ålder, lungstatus, ventilation och syrets partialtryck i inandningsluften under elimineringsfasen. Om han andas vanlig luft, kan halverings- tiden uppgå till 6 timmar. Vid andning av 100 procent syrgas sjunker den till mellan 80 och 130 minuter. Vid andning av 100 procent syrgas i tryckkammare med cirka 2,5 atmosfärers absoluttryck ligger halveringstiden någonstans mellan 23 och 43 minuter. Eliminationshastigheten för kolmonoxid bunden till andra celler än de röda blodkropparna är okänd.

Exponeringen för kolmonoxid måste avbrytas snarast och symtomatisk behandling starta. Det är väsentligt att tillföra 100 procent syrgas. Behandling med 100 procent syrgas i övertryckskammare om sådan finns att tillgå skall övervägas om en kolmonoxidförgiftad är medvetslös eller har varit medvetslös mer än några minuter eller uppvisar symtom från centrala nervsystemet. Även om den exponerade ganska snabbt vaknar och verkar återställd kan det ta mycket lång tid innan fullständig återhämtning skett efter svår förgiftning.

10.3.5 Cyanväte (Blåsyra)

Allmänt

Cyanväte är en färglös och lättflyktig vätska som används inom industrin och vid bekämpning av skadedjur. Också vid bränder frigörs cyanväte och kan då tas upp ur andningsluf- ten. Cyanider och cyanväte är synnerligen giftiga och har hög affinitet till cellernas cytokromoxidassystem som blockeras med hämmad cellandning som följd. Den exponerade kan dö på grund av inre kvävning.

Vid höga koncentrationer av cyanväte i blodet hos offer för bränder finns nästan alltid också dödliga nivåer COHb. Därigenom har det varit svårt att bestämma cyanids roll som orsak till inkapacitering. Det är också svårt att relatera blod- cyanidnivån i blodprov som tagits efter en brand till motsva- rande cyanväteexponering, eftersom man inte har tillräcklig kunskap om hur cyanväte tas upp och avges från blod.

Värden som uppmäts vid blodprov efter döden är ofta för låga eftersom en nedbrytning sker av cyanider även efter döden.

Toxicitet

Trots att de slutliga effekterna av en cyanväteexponering är desamma som vid en kolmonoxidexponering så skiljer sig

dess tidiga effekter mycket från kolmonoxidens. Begynnelsen av en kolmonoxidförgiftning är långsam och lömsk. En cyan- väteförgiftning kommer snabbt och dramatiskt. Även om storleken på i kroppen ackumulerad mängd cyanväte är en viktig faktor så bestäms gasens toxicitet främst av den hastig- het med vilket den tas upp. Hastigheten står i sin tur i relation till koncentrationen av cyanväte i luften och den exponerades andning. Cyanväte stimulerar andningen, vilket leder till att cyanväte inandas snabbare och i större mängd. Inom några minuter inträder medvetslöshet. Därvid börjar hyperventila- tionen att avta. Om inte exponeringen avbryts, försämras andningen successivt till dess vederbörande avlider. Om exponeringen avbryts och inga andra förgiftningar eller ska- dor finns, kan den exponerade återhämta sig.

Cyanväte som orsak till inkapacitet vid bränder kan ha undervärderats på grund av otillräcklig kunskap om vad som sker då cyanider tas upp, fördelas och metaboliseras och på grund av osäkra data från skadade och döda. Cyanväte når snabbt hjärnan vilket skulle kunna vara särskilt farligt vid bränder p.g.a. en ”knockdown” effekt. Även relativt låga nivå- er, 150–200 ppm i inandningsluften, skulle ge relativt snabb förlust av medvetandet. De drabbade skulle sedan dö av kol- monoxid, hetta eller av andra skadliga agens.

Symtom

Symtomen kommer snabbt, i lättare fall huvudvärk, oro, omtöckning, illamående, hjärtklappning och andnöd. I svå- rare fall tillkommer medvetandeförlust, kramper, förlamning samt sviktande andning och blodcirkulation.

Behandling

Tidig behandling av symtomen behövs, främst som under- stöd av andning och cirkulation. Syrgas ges till alla där cya- nidförgiftning misstänks. Härvid förbättras syresättningen i cellerna. Också antidotbehandling kan behöva sättas in tidigt, om möjligt redan på skadeplatsen. Exempel härpå är hydroxokobalamin (cyanokit ®) och natriumtiosulfat.

10.3.6 Koldioxid

Koldioxid är en färg- och luktlös gas som också bildas vid brand. Den är inte toxisk vid koncentrationer under 5 pro- cent men stimulerar andningen. Vid 3 procent är RMV för- dubblad och vid 5 procent trefaldigad. Förutom att hyper- ventilationen är ansträngande kan den bidraga till att andra ämnen i rökgaserna tas upp snabbare av kroppen. Vid kol- dioxidnivåer över 5 procent upplevs att det inte hjälper att öka andningen mot den enorma lufthungern. Huvudvärk och kräkningar förekommer. Om koldioxidhalten stiger upp mot 7 procent till 10 procent, tillkommer omtöckning och medvetslöshet.

10.3.7 Retande ämnen i rök

En viktig orsak till inkapacitering vid bränder är förekomsten av retande ämnen. De ger en inflammatorisk reaktion med stimulering av smärtreceptorerna i ögonen som tåras kraftigt. Personen tvingas knipa ihop ögonen. I svåra fall kan horn- hinnan grumlas. Näsa, mun och svalg svider och slempro-

duktionen ökar. Vid mycket höga koncentrationer utvecklas inflammatoriska reaktioner i de övre luftvägarna med kramptillstånd i dem.

Också lungorna drabbas. Till skillnad mot retning i de övre luftvägarna ger retande ämnen i lungorna ökad and- ningsfrekvens och besvärande hosta. Bronkerna drar sig samman och andningsmotståndet ökar. I svåra fall följer inflammation och ödem som kan orsaka död.

Behandling

Vid tecken på ödem i de övre luftvägarna kan intubation behövas. Förutom syrgas kan bronkvidgande medel och eventuellt steroider i inhalationsform ges vid svårare retning i nedre luftvägar.

10.4 Syrebrist

Vid förbränning förbrukas syre. Luftens syrgashalt sjunker i slutna rum. Människan har kompensationsmekanismer som inom vissa gränser garanterar att hjärnan ändå får nödvändig syreförsörjning. Blodflödet till hjärnan ökar och blodet avger där i viss omfattning syret effektivare. Det har sålunda inte kunnat visas allvarlig störning i hjärnans funktion vid 15 pro- cent syre i andningsluften istället för normala 20,9 procent. Men vid lägre syrehalt börjar hjärnans funktion att försäm- ras. Xxxx nivåer kan särskiljas med hänsyn till det som händer när människan utsätts för akut syrebrist.

1. Indifferenta fasen (20,9–14,4 procent syre i omgivande luft) motsvarar en normal atmosfär med syrets partial- tryck vid havsytans nivå och upp till 3 000 m höjd. En obe- tydlig försämring av mörkeradaptationsförmågan kan förekomma nära gränsen mot nästa nivå.

2. Kompenserade fasen (14,4–11,8 procent syre i omgivande luft) motsvarar partialtrycket på höjder mellan

3 000–4 500 m i en normal atmosfär. Andning och hjärt- frekvens ökar något. En viss försämring av prestationsför- mågan vid komplexa psykomotoriska uppgifter och av korttidsminnet kan förmärkas. Även omdömesförmåga och maximala arbetskapaciteten är något nedsatt.

3. Manifest hypoxi (11,8–9,6 procent syre i omgivande luft). Denna nivå motsvarar syrets partialtryck på höjder mellan 4 500–6 000 m. En klar försämring av högre mentala pro- cesser och neuromuskulära kontrollen har inträtt. Omdömesförmågan är nedsatt. Det emotionella uppträ- dandet varierar individer emellan men är klart påverkat. Hjärtaktivitet och andning är ökad.

4. Kritisk hypoxi (9,6–7,8 procent syre i omgivande luft). Tillståndet motsvarar vistelse på höjd 6 000–7 600 m. Efterhand inträder omtöckning, förlust av medvetandet, upphörande andning, cirkulationssvikt och död.

Document Metadata

Table of Contents

Räddningstjänstlagen (1986:1102; omtryckt 1992:948) och

Document Metadata

Räddningstjänstlagen (1986:1102; omtryckt 1992:948) och

6 Olycksberedskap i Göteborg‌

6.1 Räddningstjänsten

6.2 Polisen

6.3 Sjukvården

6.4 Alarmeringsorganisationen

6.5 Stadsbyggnadskontoret

7 Insatsen‌

7.1 Räddningstjänsten

7.2 Polisen

7.3 Omhändertagande av skadade och omkomna

7.4 Stadsbyggnadskontoret

8 Erfarenheter från liknande olyckor

9 Psykologiska aspekter vid svåra händelser‌‌

9.1 Inledning

9.2 Stress och stressreaktioner

9.3 Beteende vid bränder

9.4 Hur skall man utforma varningar?

10 Brandpåverkan på människan‌‌

10.1 Allmänt

10.2 Värme

10.3 Brandgaser

10.4 Syrebrist

Document Metadata

6 Olycksberedskap i Göteborg ‌

7 Insatsen ‌

9 Psykologiska aspekter vid svåra händelser ‌‌

10 Brandpåverkan på människan ‌‌