Inkomstpolitiskt avtal för åren 2005–2007

16.12.2004

Kannen kuva Xxxxxx Xxxxxxxx/Gorilla Painatus: Keili Oy

ISBN 951-714-235-8

Sysselsättning, trygghet och köpkraft 4

Slutprotokoll 6

1 Utgångspunkterna 7

2 Arbets- och tjänstekollektivavtalsuppgörelserna 7

2.1 Avtalens förnyande och avtalsperioden 7

2.2 Lönejusteringarna 7

2.3 Löneförhöjnings- och förhandlingsklausulerna inom olika

branscher samt utvecklings- och andra specialarrangemang 11

2.4 Indexvillkor 12

2.5 Granskningsklausul 12

2.6 Ersättning av resekostnader 13

2.7 Kommunernas dyrortsklassificering 14

3 Fortlöpande förhandlande 14

3.1 Principerna för fortlöpande förhandlande 14

3.2 Branschspecifika åtgärder för främjande av

lokalt samarbete och lokala avtal 14

4 Utveckling av arbetslivet 16

5 Upprätthållande och utveckling av yrkeskunskapen 16

6 Avtalets omfattning, dess bindande karaktär och ikraftträdande 16

Bilaga 1: Utveckling av arbetslivet 19

1 Modell för sysselsättnings- och omställningsskyddsåtgärder 19

2 Bekämpning av grå ekonomi och beställarens ansvar 25

3 Personalens företrädare 28

4 Jämställdhet mellan könen 30

5 Arbetstidsbanksystemen 31

6 Arbetstidsarbetsgruppens uppdrag 32

7 Forskningsprojekt gällande lokala avtal 32

Bilaga 2: Förstärkning och utveckling av kunnandet 33

1 Personalutveckling 34

2 Yrkesexamensstipendium 34

3 Förslag till statsmakten 35

Bilaga 3: Meddelande om bekräftelse 38

Regeringens ställningstagande i fråga om det förhandlingsresultat som uppnåddes 29.11.2004 gällande ett inkomstpolitiskt avtal för åren 2005-2007 39

Innehållsförteckning för figurerna 39

SYSSELSÄTTNING, TRYGGHET OCH KÖPKRAFT

En inkomstpolitisk helhetsuppgörelse för åren 2005—2007 har blivit till. Uppgörelsen gäller i två och ett halvt år och ger därmed en obruten period på nästan sju år av inkomstuppgörelser, vilket är historiskt unikt. Inkomstrundan visade igen en gång att avtalssamhället är en funktionsmodell med livskraft och ansvarsförmåga. Uppgörelsen ger stabilitet där den ekonomiska utvecklingen är oviss och den bidrar för sin del till att stöda sysselsättningen. Den ger löntagarna trygghet och bättre köpkraft.

Inkomstrundan avvek från de föregående i och med att arbetsgivarna för första gången förhandlade under ledning av sin nya takorganisation EK. Löntagarrörelsens samarbete förlöpte sakligt, FFC:s och FTFC:s samarbete fick den här gången nya kvalitativa dimensioner.

Den ingångna uppgörelsen stöder sysselsättningen genom att stabilisera den eko- nomiska utvecklingen och öka dess förutsägbarhet. Skattelättnader genomförs som en del av inkomstuppgörelsen och riktas till främst småinkomsttagare, dessa ökar löntagarnas köpkraft och den inhemska efterfrågan. Statens ökade investeringar i bl.a. trafikprojekt skapar förutsättningar för näringslivsverksamheten och förbättrar därmed också sysselsättningen.

Graden av solidaritet i uppgörelsen var föremål för hårda duster under förhandling- arna. Arbetsgivarsidan var inför förhandlingarna fast besluten att öka löneskillnaderna kännbart. Den löneuppgörelse som slutligen ingicks innehåller ändå solidariska element för vartdera avtalsåret. Den allmänna förhöjningen följer det första året en

x.x. xxxxxxxxxx. Det andra året är den allmänna förhöjningen procentbaserad, men den kompletteras av en jämställdhetspott för kvinnodominerade och låglönebranscher. En förbundspott ger å sin sida möjligheter till branschtillämpningar. Uppgörelsen innehåller inte arbetsgivarnas krav på en pott som företagen kunde dela på, förbi

förbunden, men förbundsparterna kan, om de så önskar, besluta att ge ut förbundspot- ten eller en del av den till fördelning på företagsnivån.

Utöver köpkraftspaketet innehåller inkomstuppgörelsen ett digert kvalitetspaket. Parternas enades om att införa ett omställningsskydd, som avsevärt förbättrar de uppsagdas situation. Arbetsgivaren bör framdeles, i samråd med personalens repre- sentanter, göra upp en handlingsplan för att underlätta en snabb omplacering av de uppsagda. Tre års arbete för samma arbetsgivare ger rätt till ett individuellt sysselsätt- ningsprogram. Denna rätt gäller också dem med tidsbundna anställningar, om de har arbetat i tre år, eller under kortare på varandra följande perioder inalles minst tre år, för samma arbetsgivare. Arbetstagaren har rätt att delta i de åtgärder som bestäms i hans/hennes sysselsättningsprogram redan under uppsägningstiden.

Omställningsskyddspaketet omfattar också en viktig reform av arbetslöshetsskyd- det i form av en ny ”avancemangsstege”. Den som blir arbetslös och deltar i ett omplaceringsprogram har möjlighet att få ett särskilt sysselsättningsstöd, utöver den

inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen. Sysselsättningsstöd kan man få i hela 185 dagar. De som har varit minst tjugo år i arbetslivet har också kvar rätten till 150 dagars avgångstillägg, en förmån som gavs i och med det föregående inkomstavtalet, och de kan sålunda få förhöjd dagpenning i hela 335 dagar.

Inkomstuppgörelsen förverkligar också ett ökat beställaransvar, ett annat centralt mål för FFC inför förhandlingarna. Beställaransvaret ökas både avtalsvägen och genom en kommande lagändring som bereds på trepartsbasis. I lagändringen, som gäller offentliga uppköp, kommer man att ta hänsyn till arbetsvillkoren i enlighet med ILO:s konventioner. Centralkriminalpolisens övervakningsenhet blir permanent och myn- digheterna intensifierar sitt samarbete i kampen mot den grå ekonomin.

I parternas förhandlingsresultat nämns också arbetsmarknadsorganisationernas rätt att väcka talan. En trepartskommitté grundas för att undersöka utländska arbetstagares arbetsvillkor, den ska studera lagstiftningen i de övriga EU-länderna och samla in de erfarenheter som finns av organisationernas rätt att väcka talan. På basen av utred- ningen avgörs behoven av eventuella lagändringar.

De förtroendevaldas (bl.a. förtroendemännens och arbetarskyddsfullmäktiges) ställ- ning förenhetligas i de olika avtalsbranscherna under avtalsperioden så, att omotive- rade skillnader i möjligheterna att studera, använda tid och få ersättning elimineras. Alla förtroendevalda har framdeles rätt till en minimiersättning för sitt uppdrag.

Under avtalsperioden strävar man också till att öka de förtroendevaldas rätt till infor- mation och deras möjligheter att utbilda sig.

Organisationerna nådde också samförstånd om att utveckla samarbetet på den lokala nivån så, att förbundsparternas roll framhävs. I de rekommendationer som gäller utvecklandet av det lokala samarbetet och den lokala avtalsverksamheten har man försökt möta både arbetsgivarnas och löntagarnas behov. Avsikten är att förbunds- parterna under avtalsperiodens gång skall dryfta åtgärder som kan främja både sys- selsättning och produktivitet.

Det två och ett halvt år långa helhetsavtalet har en stor betydelse som stabiliserande faktor i de ovissa förhållanden som råder i den globala ekonomin. Helhetsuppgörelsen stöder rättvisa i samhället och löntagarnas trygghet i omställningar i arbetslivet.

Avtalet löper ut under en intressant period, hösten 2007. En ny riksdag har nyligen tillträtt, en ny regering har avgett sin programförklaring och följande års budgetavgö- randen ligger för handen.

Xxxxx Xxxxxxxxx Puheenjohtaja SAK

INKOMSTPOLITISKT AVTAL FÖR ÅREN 2005-2007

Undertecknade organisationer har idag gemensamt konstaterat att man i förhandlingarna om arbets- och tjänstekollektivavtalen ingått avtal i över- ensstämmelse med det förhandlingsresultat som undertecknade organisa- tioner nådde 29.11.2004. Parterna godkänner ovan nämnda och bifogade förhandlingsresultat som ett inkomstpolitiskt avtal för åren 2005-2007.

Helsingfors den 16 december 2004

AKAVA rf

FINLANDS NÄRINGSLIV rf

KYRKANS AVTALSDELEGATION

KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKET

FINLANDS FACKFÖRBUNDS CENTRALORGANISATION FFC rf.

TJÄNSTEMANNACENTRALORGANISATIONEN FTFC rf.

STATENS ARBETSMARKNADSVERK

FÖRHANDLINGSRESULTAT GÄLLANDE INKOMSTPOLITISKT AVTAL FÖR ÅREN 2005-2007

UTGÅNGSPUNKTERNA

Syftet med detta avtal är att uppnå en gynnsam utveckling av ekonomin och sysselsättningen genom att förstärka företagens konkurrenskraft och genom en gynnsam utveckling av löntagarnas köpkraft.

ARBETS- OCH TJÄNSTEKOLLEKTIVAVTALSUPPGÖRELSERNA

2.1

Avtalens förnyande och avtalsperioden

Oberoende av gällande arbets- och tjänstekollektivavtals avtalsperioder upphör dessa att gälla 15.2.2005 och förnyas med nedan nämnda änd- ringar, förutsatt att avtalsparterna ingår arbets- och tjänstekollektivavtal förenliga med detta förhandlingsresultat. De nya arbets- och tjänstekollek- tivavtalens avtalsperiod är 16.2.2005 – 30.9.2007.

Ifall avtalsperioden i tidigare slutna branschavtal fastställts att utlöpa senare än 15.2.2005, upphör de att gälla efter motsvarande tidsperiod efter 30.9.2007. *

2.2

Lönejusteringarna

ÅR 2005

2.2.1

Allmän förhöjning

Lönerna höjs från början av den lönebetalningsperiod som inleds 1.3.2005 eller närmast därefter med en allmän förhöjning, vars storlek är 18 cent per timme eller 30,06 euro per månad, dock minst 1,9 procent.

* Om inget branschvis avtal ingås, se separat protokoll.

2.2.2

Förbundspotten

Utöver den allmänna förhöjningen höjs lönerna från samma tidpunkt som den allmänna förhöjningen med en 0,6 procents förbundspott per avtalsområde.

Parterna i arbets- och tjänstekollektivavtalen kan komma överens om att förbundspotten eller en del av den omvandlas till en lokal företags-, äm- betsverks-, kommun- eller arbetsplatsvis fördelbar pott. Storleken av den pott som tas i bruk lokalt konstateras lokalt av berörda parter gemensamt.

Tidpunkten för när förbundspotten och den lokala potten tas i bruk kan genom avtal förflyttas. Förflyttningarna förstorar dock inte den disponibla potten. Ifall tidpunkten för pottens ibruktagande förflyttas, kan man samti- digt komma överens om att ersätta förflyttningen med en motsvarande pott av engångsnatur.

Om inget avtal ingås om användningen av förbundspotten, utbetalas den i form av en allmän procentförhöjning.

2.2.3

Riktlöner

Den privata sektorns kollektivavtalsenliga rikt- och tabellöner höjs från 1.3.2005 med ett i procent, cent eller euro angivet belopp, som motsvarar den allmänna förhöjningen inom respektive avtalsområde. Den allmänna förhöjningen per avtalsområde fastställs enligt detta förhandlingsresultat ifall man inte branschvis kommer överens om att använda förbundspotten till en utökning av den allmänna förhöjningen.

Förhöjningen av rikt- och tabellönerna får inte leda till en större förhöjning av de individuella lönerna än den inom branschen avtalade allmänna för- höjningen. Från denna regel kan dock avsteg göras ifall förbundspotterna används till eventuella reformer eller till underhåll av

lönesystemen inom branschen, vilkas kostnader bör täckas till fullo. För en övergripande täckning av kostnaderna bör parterna ingå avtal om den pott som därtill behövs. I punkt 2.2.2 i avtalet har för kollektivavtalsparterna reserverats en möjlighet att omvandla en del av potten till en företagsvis fördelbar rat för täckning av kostnaderna.

Inom den offentliga sektorn justeras minimilönerna, grundlönerna, grund- nivåerna, riktlönerna samt lönegränserna från och med 1.3.2005 med en förhöjning som motsvarar den allmänna förhöjningen.

2.2.4

Övriga lönegrunder

Skifttilläggen och övriga motsvarande miljötillägg höjs 1.3.2005 med ett procenttal som motsvarar den allmänna förhöjningens höjande verkan på lönenivån inom respektive avtalsbransch. Dessa tillägg höjs endast i det fall att ifrågavarande tillägg inte på grund av beräkningsgrunden annars skulle höjas till följd av löneförhöjningen. Tilläggen avrundas till närmaste cent.

ÅR 2006

2.2.5

Allmän förhöjning

Lönerna höjs från början av den lönebetalningsperiod som inleds 1.6.2006 eller närmast därefter med en allmän förhöjning, vars storlek är 1,4 pro- cent.

2.2.6

Förbundspotten

Utöver den allmänna förhöjningen höjs lönerna från samma tidpunkt som den allmänna förhöjningen med en 0,4 procents förbundspott per avtals- område.

Som en del av det i detta avtals punkt 3.2 nämnda befrämjandet av lokalt samarbete och lokala avtal kan parterna i arbets- och tjänstekollektivavta- len förhandla och avtala om det i respektive bransch tillämpade förfarandet gällande den lokala pottens användning.

Om inget avtal ingås om användningen av förbundspotten, utbetalas den i form av en allmän procentförhöjning.

2.2.7

Jämställdhetspotten

Från 1.6.2006 eller från början av den lönebetalningsperiod som inleds närmast därefter har avtalsbranscherna en jämställdhetspott till sitt förfo- gande.

Potten fastställs enligt avtalsområde på följande sätt:

Kvinnornas relativa andel av avtalsbranschens samtliga löntagare mul- tipliceras med 0,45. Till det tal som sålunda erhållits adderas vidare den relativa andelen av samtliga löntagare, vars lön understiger 10,67 euro per timme eller 1782 euro per månad, multiplicerad med 0,15.

Underteckningsorganisationerna beräknar jämställdhetspotten för varje avtalsbransch på basis av lönestatistiken för fjärde kvartalet år 2003 eller motsvarande statistikperiod.

Potten används så som parterna i arbets- och tjänstekollektivavtalen kom- mer överens. Ifall man inte kommer överens om pottens användningssätt betalas den som en procentuell allmän förhöjning. Även i övrigt fastställs pottens användningssätt, tidpunkten för dess ibruktagande och förfarings- sättet enligt punkt 2.2.6.

Vid avtal om användningen av jämställdhetspotten bör uppmärksamhet fästas vid pottens fastställningsgrunder. Med denna pott försöker avtals- parterna höja den lönemässiga ställningen för de kvinnor, vilkas lön inte är förenlig med arbetets svårighetsgrad och den utbildning som uppgiften kräver, samt korrigera branschens relativa låglöneläge.

2.2.8

Riktlöner

Den privata sektorns kollektivavtalsenliga rikt- och tabellöner höjs från 1.6.2006 med ett procentbelopp, som motsvarar den allmänna förhöjningen inom respektive avtalsområde. Den allmänna förhöjningen per avtals- bransch fastställs enligt detta förhandlingsresultat ifall man inte branschvis kommer överens om att använda förbundspotten eller jämställdhetspotten till en utökning av den allmänna förhöjningen.

Förhöjningen av rikt- och tabellönerna får inte leda till en större förhöj- ning av de individuella lönerna än den inom branschen avtalade allmänna förhöjningen. Från denna regel kan dock avsteg göras ifall förbundspotten eller jämställdhetspotten används till eventuella reformer eller underhåll av lönesystemen inom branschen, vilkas kostnader bör täckas till fullo. För en övergripande täckning av kostnaderna bör parterna ingå avtal om den pott som därtill behövs. I punkt 2.2.6 i avtalet har för kollektivavtalsparterna reserverats en möjlighet att omvandla en del av potten till en företagsvis fördelbar rat för täckning av kostnaderna.

Inom den offentliga sektorn justeras minimilönerna, grundlönerna, grund- nivåerna, riktlönerna samt lönegränserna från och med 1.6.2006 med en förhöjning som motsvarar den allmänna förhöjningen.

2.2.9

Övriga lönegrunder

Skifttilläggen och övriga motsvarande miljötillägg höjs 1.6.2006 med ett procenttal som motsvarar den allmänna förhöjningens höjande verkan på lönenivån inom respektive avtalsbransch. Dessa tillägg höjs endast i det fall att tilläggen ifråga inte på basis av beräkningsgrunden annars skulle höjas till följd av löneförhöjningen. Tilläggen avrundas till närmaste cent.

2.3

Löneförhöjnings- och förhandlingsklausulerna inom olika bran- scher samt utvecklings- och andra specialarrangemang

Istället för att tillämpa förhandlings- och uppgörelseklausuler som gäller de tidigare branschavtalens allmänna förhöjningar år 2005 och tiden där- efter, höjs lönerna såsom överenskommits i det inkomstpolitiska avtal som detta förhandlingsresultat avser.

Med denna inkomstpolitiska uppgörelse görs ingen ändring i de tidigare branschvis slutna avtalens löneförhöjningar för år 2005 eller sådana löne- förhöjningar som enligt de branschvis slutna avtalen senare skulle verk- ställas, inte heller görs någon ändring i utvecklingen av lönesystemet eller andra specialarrangemang.

Ifall man i ett branschavtal ingått från denna inkomstpolitiska uppgörelse avvikande avtal om löneförhöjningstidpunkterna år 2005 eller därefter, iakttas för löneförhöjningstidpunkternas del de tidigare avtalade ifall parterna inte kommer överens om annat.

2.4

Indexvillkor

Parterna i detta avtal sammanträder i november-december 2005 för att granska det ekonomiska läget, prisutvecklingen samt de faktorer som inverkar på dessa.

Den inkomstpolitiska utredningskommissionen bedömer stegringen i konsumentprisindex (2000=100) från oktober 2004 till oktober 2005. Konsumentprisindex räknas på basis av poängtal uttryckta med två deci- maler. Indexstegringen avrundas till en förhöjningsprocent med en deci- mal.

Ifall stegringen i konsumentprisindex (2000=100) från oktober 2004 till oktober 2005 överskrider 2,6 procent höjs lönerna i samband med följande allmänna förhöjning med det belopp som motsvarar överskjutningen.

Förhöjningar om 0,4 procent eller mindre betalas dock inte ut.

Ifall prisstegringen beror på särskilda yttre orsaker, kan centralorganisatio- nerna avtala om att genomföra en indexgottgörelse på annat sätt.

2.5

Granskningsklausul

Arbetsmarknadens centralorganisationer som undertecknat detta avtal sam- manträder i maj 2006 för att granska hur avtalets målsättningar nåtts och förtjänsterna utvecklats.

Granskningsperioden för inkomstutvecklingen är IV/2004-IV/2005 eller motsvarande statistikperiod. Den inkomstpolitiska utredningskommis- sionen anlitas vid behov som hjälp vid utredningsarbetet. I granskningen utreds hur jämnt alla löntagares och olika sektorers och avtalsbranschers förtjänster utvecklats under avtalsperioden med beaktande av detta avtals lönemässiga målsättningar. Parterna i detta avtal kommer överens om om- fattningen av de utredningar som skall göras per sektor och avtalsbransch. Ifall lönestatistikunderlag inte finns kan annan pålitlig utredning användas. Parterna kommer överens om behövliga åtgärder.

Om någon av parterna i detta avtal anser att man inom någon sektor eller något avtalsområde i samband med den ovan avsedda granskningen av lön- tagarnas förtjänstutveckling inte uppnått det i avtalet avsedda slutresultatet, kan vederbörande avtalspart kräva att granskningen av förtjänstutvecklingen överförs till en för ändamålet tillsatt skiljenämnd för avgörande.

För avtalsperioden utser parterna var sin representant i skiljenämnden. Riksförlikningsmannen fungerar som ordförande i nämnden. En till avtalet ansluten organisations representant i skiljenämnden utses av riksförlik- ningsmannen på förslag av respektive organisation. I granskningen deltar ordföranden och de representanter för undertecknarorganisationerna som utgör parter i meningsskiljaktigheten eller representanter för en organisa- tion som anslutit sig till avtalet. Ifall röstning förrättas i nämnden kommer den åsikt, som majoriteten stött, att bli nämndens beslut. Ifall alla med- lemmar är av olika åsikt om saken gäller ordförandens åsikt som beslut.

Skiljenämndens beslut bör grunda sig på lönestatistik eller annan tillförlit- lig utredning.

Ifall det inom någon sektor eller något avtalsområde finns avtalsparter som hör till fler än en av detta avtals undertecknarorganisationer, sammanträder skiljenämnden i en sammansättning i vilken valda representanter från varje undertecknarorganisation deltar. Xxxxxx har vardera parten lika många röster vid avgörandet av saken. Ifall representanternas röster fördelas jämnt mellan olika alternativa lösningar, är det ordförandens åsikt som blir utslagsgivande.

Nämndens beslut binder, med samma verkan som arbets- och tjänstekol- lektivavtalsuppgörelserna, de avtalsparter som är delaktiga i avgörandet samt de förbund inom respektive avtalsbransch som varit föremål för meningsskiljaktigheten.

Anhållan om att överföra ett ärende till skiljenämnden bör lämnas in senast 18.8.2006 och beslutet bör fattas senast 29.9.2006.

Förbunden inom respektive avtalsbransch besluter om de lönejusteringar och deras verkställighetssätt som förtjänstutvecklingsklausulen eventuellt ger anledning till. Ifall förbunden inte kommer till avtal om hur justering- arna skall verkställas betalas de ut i samband med följande allmänna för- höjning som en för alla parter lika stor procentuell allmän förhöjning.

2.6

Ersättning av resekostnader

Ersättningarna för resekostnader som betraktas som skattefria, liksom även reseersättningsgrunderna, fastställs för åren 2005, 2006 och för den del

av år 2007 då avtalet fortfarande är i kraft, enligt skattestyrelsens gängse beslut.

Om man i ett arbets- eller tjänstekollektivavtal överenskommit om ersätt-

ning av resekostnader på ett sätt, som avviker från skattestyrelsens beslut, skall ändringar göras i avtalet från och med 16.2.2005, 1.1.2006 och 1.1.2007 i överensstämmelse med tidigare praxis.

2.7

Kommunernas dyrortsklassificering

Under avtalsperioden tillämpas på arbets- och tjänstekollektivavtalens löne- och andra bestämmelser kommunernas dyrortsklassificering och kommunala indelning, så som fastställts i statsrådets beslut 11.12.2003/1055.

FORTLÖPANDE FÖRHANDLANDE

3.1

Principerna för fortlöpande förhandlande

Då centralorganisationerna och förbunden följer systemet med fortlöpande förhandlingar kan man flexibelt inleda för parterna gemensamma projekt för utveckling av arbetslivet.

Även sådana ärenden som kräver behandling på trepartsbasis, såsom pen- sionspolitiken och utkomstskyddet för arbetslösa, kan höra till frågor som är föremål för fortlöpande förhandlande.

3.2

Branschspecifika åtgärder för främjande av lokalt samarbete och lokala avtal

Avtalsparternas ställning och ansvar i bedömningen av ändringarna i verk- samhetsmiljön har accentuerats i takt med globaliseringen av ekonomin och den allt mer skärpta konkurrensen. En utveckling av avtalen gör det lättare att svara på de utmaningar som ändringarna medför på arbetsplat- serna. För branschen specifika avtalsbestämmelser styr företagens och arbetsplatsernas verksamhet samt påverkar personalens ställning.

Lokalt samarbete och lokala avtal är centrala medel för styrning av för- ändringsprocesser, med vilka man kan utveckla företagens och arbetsge- menskapernas verksamhet där både företagens och personalens behov kan beaktas. De växande behoven att främja lokalt samarbete och lokala avtal kräver initiativförmåga och utvecklingsvilja av förbundsparterna, till- räcklig beredskap av de lokala parterna samt verksamhetsförutsättningar.

Parterna betonar att en utvidgning av det lokala samarbetet och det lokala avtalsförfarandet förutsätter förtroende och en fungerande och äkta växel- verkan mellan arbetsgivaren, personalen och personalgruppernas företrä- dare där hänsyn tas till välbefinnandet i arbetet.

Det nationella globaliseringsprojektet gav upphov till en dialog inom många branscher. Dialogen och åtgärderna inom respektive bransch får en allt större betydelse i utvecklingen av sysselsättningen, konkurrenskraften och produktiviteten. En fungerande dialog inom branschen stöder och främjar för sin del dessa målsättningar.

Som en del av den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen föreslår centralor- ganisationerna för sina medlemsförbund att de utvecklar sina arbets- och tjänstekollektivavtal på branschnivå och kommer överens om behövliga åtgärder för att främja sysselsättningen, produktiviteten, funktionsdugliga lösningar och god praxis på arbetsplatserna.

Avtalsparterna inom de olika branscherna inleder en utvärdering av möjlig- heterna att ingå lokala avtal och utveckla praxis i samband med dessa. Vid företag som binds av avtalen förverkligas och utvecklas förfarandet med lokala avtal företagsvis i överensstämmelse med de branschvisa avtalen och arbetslagstiftningen. Det lokala samarbetet och ingåendet av lokala avtal som grundar sig på parternas jämlika ställning är nödvändiga för att förändringsprocessen skall kunna styras. Möjligheterna och beredskapen att ingå lokala avtal varierar dock kraftigt.

Avtalsparterna inom respektive bransch bedömer och utreder behovet av behövliga åtgärder för att utveckla löne- och belöningssystemen och deras användbarhet.

Avtalsparterna inom respektive bransch fortsätter utvecklingen av arbets- tidsarrangemangen och drifts- och tjänstetiderna. I utvecklingsarbetet beaktas det av arbetsmarknadens centralorganisationer sammanställda ställningstagandet om god arbetstidspraxis (14.3.2002) samt rekommenda- tionen om främjande av arbetstidsbankarrangemangen som ingår i bilagan som gäller utveckling av arbetslivet. Dialogen bör på arbetsplatserna vara en del av det normala samarbetet med vilket man kan finna nya verksam- hetssätt och lösa eventuella problem.

Därtill kan parterna utvärdera andra delområden som de anser behövliga såsom exempelvis utomstående tjänster och underleverans samt utveckling av arbetsgemenskaperna och främjande av personalens kompetensutveckling. För att trygga verksamhetens kontinuitet och företagets arbetsplatser kan parterna på branschnivå också utreda hur man inom ramen för samarbetet

på arbetsplatsnivå kan förutse växlingar i marknaderna och efterfrågan samt vilka medel och möjligheter man har till förfogande i styrningen av förändringsprocessen.

Det fortlöpande förhandlande som avtalsparterna på branschnivå under av- talsperioden iakttar stöder utvecklingen av arbets- och tjänstekollektivavta- len och förmågan att anpassa sig till ändringsprocesser. Utgångspunkten är att avtalsparterna på branschnivå före 28.2.2006 förhandlar och avtalar om behövliga åtgärder.

Centralorganisationerna gör en kartläggning av de branschspecifika åtgär- derna på basis av vilken man våren 2006 arrangerar ett gemensamt utvär- deringsseminarium för samtliga parter i arbets- och tjänstekollektivavtalen.

UTVECKLING AV ARBETSLIVET

Undertecknarparterna har ingått avtal om utveckling av arbetslivet enligt bilaga 1.

I förhandlingarna om tillämpningen av avtalet inom de olika avtalsbrans- cherna bör bilagans nedan nämnda punkter beaktas:

- 1.6 om verkställigheten av en åtgärdsmodell för sysselsättning och om- ställningstrygghet

- 3.3 personalföreträdarnas verksamhetsförutsättningar

- 4.4 en utvärdering av vilken verkan arbetstagarnas kön har i arbets- och tjänstekollektivavtalen

- 5. främjandet av arbetstidsbanksarrangemangen *

UPPRÄTTHÅLLANDE OCH UTVECKLING AV YRKESKUNSKAPEN

Undertecknarparterna har ingått avtal om frågor som gäller förstärkning och utveckling av yrkeskunskapen i enlighet med bilaga 2.

AVTALETS OMFATTNING, DESS BINDANDE KARAKTÄR OCH IKRAFTTRÄDANDE

Parterna konstaterar att deras utgångspunkt är, att alla deras medlems- organisationer förnyar sina arbets- och tjänstekollektivavtal enligt detta för-

* I förteckningen saknas punkterna 3.1, 3.2 och 3.5 i bilagen 1 och punkt 1 i bilagan 2. Se separat protokoll.

handlingsresultat senast 15.12.2004. Parterna gör sitt yttersta för att detta förhandlingsresultat skall kunna förverkligas. Arbets- och tjänstekollektiv- avtalsparterna kan, då de nått enighet, dock separat avtala om sådana för branschen specifika frågor, som inte strider mot detta förhandlingsresultat.

Vid undertecknandet av detta förhandlingsresultat uppmanar avtalspar- terna alla arbets- och tjänstekollektivavtalsparter att utan dröjsmål inleda branschvisa förhandlingar för att detta förhandlingsresultat skall kunna förverkligas.

I de branschvisa arbets- och tjänstekollektivavtalen intas följande villkor: Om inte det förhandlingsresultat gällande den inkomstpolitiska uppgörel- sen, som undertecknades 29.11.2004 med underteckning godkänns som ett inkomstpolitiskt avtal, är detta avtal ogiltigt.

Avtalsparterna bör före 15.12.2004 klockan 16.00 till sina egna central- organisationer och till riksförlikningsmännens byrå sända ett gemensamt meddelande enligt bilaga 3 om de arbets- och tjänstekollektivavtal som slutits i enlighet med detta förhandlingsresultat.

Parterna bestyrker detta förhandlingsresultat till avtal utan dröjsmål efter det att avtalen inom branscherna enligt ovan avsedda har slutits. Avtalet undertecknas 15.12.2004 under förutsättning att alla de parter som under- tecknat förhandlingsresultatet har godkänt avtalet.

Helsingfors den 29 november 2004

AKAVA rf

FINLANDS NÄRINGSLIV rf KYRKANS AVTALSDELEGATION

KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKET

FINLANDS FACKFÖRBUNDS CENTRALORGANISATION FFC rf. TJÄNSTEMANNACENTRALORGANISATIONEN FTFC rf.

STATENS ARBETSMARKNADSVERK

BILAGOR

1. Utveckling av arbetslivet

2. Upprätthållande och utveckling av yrkeskunskapen

3. Fastställelsemeddelande

BILAGA 1

UTVECKLING AV ARBETSLIVET

MODELL FÖR SYSSELSÄTTNINGS- OCH OMSTÄLLNINGSSKYDDSÅTGÄRDER

Centralorganisationerna föreslår en ny åtgärdsmodell för arbetsgivare, arbetstagare och arbetskraftsmyndigheter gällande förfarandet i sam- band med uppsägning på grund av ekonomiska eller produktionsmäs- siga orsaker. Med hjälp av den nya modellen hoppas man att samarbetet effektiveras och att arbetstagare möjligast fort kan sysselsättas på nytt.

Arrangemangen skall införas både inom den privata och offentliga sektorn.

1.1

Samarbets- och uppsägningsförfarandet

Arbetsgivaren framför en handlingsplan i början av sådana samarbetsför- handlingar, som berör minst 10 arbetstagare. Om planens innehåll förhand- las med personalrepresentanterna. I planen redogörs för förhandlingspro- cedurer och förhandlingsformer, den tilltänkta tidtabellen samt en plan över uppsägningstidens förfaringsprinciper till den del som gäller sökande av arbete, utbildning och användning av arbetsförvaltningens tjänster. I planen skall man beakta de befintliga normer som gäller förfarandet vid reducering av arbetskraft. Om samarbetsförhandlingarna berör färre än 10 arbetstagare, skall man med iakttagande av samarbetsförfarandet framläg- ga vilka principer man under uppsägningstiden planerat följa beträffande sökande av arbete, utbildning och användning av arbetsförvaltningens tjänster.

I centralorganisationsavtalen och arbets- och tjänstekollektivavtalen kan annat avtal ingås om vad handlingsplanen skall innehålla.

Samarbetsförfarandet i samband med den planerade nedskärningen förbätt- ras så, att man samtidigt behandlar de förändringar i personalplanen som kommer att behövas.

Arbetsgivaren och arbetskraftsmyndigheterna skall tillsammans omedel- bart efter att samarbetsförfarandet, eller på små företag uppsägningsproce- duren, påbörjats inleda kartläggningen av de olika offentliga arbetskrafts- tjänster som kommer att behövas. Med arbetskraftsmyndigheterna söker man samförstånd gällande arten av erbjudna tjänster, tidtabellen för deras verkställande samt samarbetet vid verkställandet. Personalens representan- ter skall delta i samarbetet.

Arbetskraftsmyndigheterna (TE-centralen medräknad) tillskrivs skyldighet att på parternas yrkan informera och bistå.

1.2

Sysselsättningsprogrammet och dess verkställande under uppsägningstiden

En på ekonomiska och produktionsmässiga grunder uppsagd arbetstagare har rätt, om han så vill, att få ett individuellt sysselsättningsprogram upp- lagt för sig. Motsvarande rätt tillkommer en arbetstagare, vars arbetsför- hållande baserats på ett eller flera tidsbestämda arbetsavtal och som under sammanlagt minst tre år utan avbrott eller med endast korta intervaller varit bunden till samma arbetsgivare.

Arbetstagaren har rätt att delta i uppläggningen av sysselsättningsprogram- met.

Sysselsättningsprogrammet görs upp av arbetskraftsmyndigheterna. Arbetsgivaren informerar arbetskraftsmyndigheterna om ovan nämnda uppsägningar och utgången av tidsbestämda arbetsavtal. Arbetsgivaren är skyldig att informera om rättigheten till sysselsättningsprogram och förhöjt utbildningsstöd.

Arbetsgivaren är skyldig att med arbetstagarens medgivande till arbets- kraftsmyndigheterna överlåta alla data gällande arbetstagarens utbildning, arbetserfarenhet och arbetsuppgifter omedelbart efter uppsägningen. Om därom särskilt avtalas, bör arbetsgivaren även på övriga sätt bistå vid uppläggningen av sysselsättningsprogrammet.

I sysselsättningsprogrammet utreds arbetstagarens sysselsättningsmöj- ligheter och man stöder arbetstagarens aktiva sökande efter arbete och utveckling av sina yrkeskunskaper. Sysselsättningsprogrammets innehåll beror på arbetstagarens egna förutsättningar och målsättningar. Sysselsättni ngsprogrammet kan vid behov senare kompletteras.

I sysselsättningsprogrammet inkluderas åtgärder som tillgodoser arbetsta- garens behov, vilka kan vara exempelvis arbetsförmedlingstjänster inklusi- ve omplaceringsinstruktion, arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, inlärning på arbetsplatsen och praktik, yrkesval och karriärplanering samt service gällande utbildnings- och yrkesinformation.

Ett mer utförligt och detaljerat innehåll i sysselsättningsprogrammet utar- betas i den fortsatta beredningen tillsammans med vederbörande myndig- heter på trepartsbasis.

Om inte annat har avtalats efter uppsägningen har arbetstagaren rätt att, utan inkomstbortfall, ta ut ledigt för att under sin uppsägningstid delta i utarbetningen av sitt sysselsättningsprogram, för att söka arbete på eget el- ler arbetskraftsmyndigheternas initiativ och för arbetsintervju, för att delta i omplaceringsinstruktion, utbildning på arbetsplatsen och praktik eller för att ta del av sådan arbetsmarknadspolitisk utbildning som ingår i hans sys- selsättningsprogram. Ledighetens längd är beroende av arbetsförhållandets längd enligt följande:

1. högst 5 dagar, om arbetstagarens uppsägningstid är högst en månad

2. högst 10 dagar, om arbetstagarens uppsägningstid är över en månad men högst fyra månader

3. högst 20 dagar, om arbetstagarens uppsägningstid är mer än fyra månader

En ytterligare förutsättning är, att ledigheten inte orsakar betydande olä- genhet för arbetsgivaren.

Arbetstagaren bör utan dröjsmål meddela arbetsgivaren om ledigheten och vid anmodan visa upp en tillförlitlig utredning av motiven till ledigheten.

1.3

Tiden efter arbetsförhållandets upphörande och förhöjt studiestöd

Efter arbetsförhållandets utgång betalas åt arbetstagaren ett förhöjt studie- stöd.

Det förhöjda studiestödet betalas ut av arbetslöshetskassan. Förutsättningarna för stödets beviljande skulle i lagen om arbetslöshets- skydd vara följande:

1. Anställningsförhållandet har avbrutits på grund av ekonomiska orsa- ker eller produktionsorsaker (AAL, kapitel 7, §§ 3, 4, 7 eller 8) eller arbetsförhållandet har bestått av ett eller flera oavbrutna eller med endast korta intervaller upprepade tidsbundna arbetsavtal hos samma arbetsgivare under minst tre år.

2. Personen är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (medlem i löntagarkassan i 10 må- nader och uppfyller villkoret om arbetsnärvaro under 43 veckor). Personens arbetshistoria omfattar minst tre år.

3. Ett sysselsättningsprogram har utarbetats för personen.

Åt en person som deltar i åtgärder nämnda i sysselsättningsprogrammet (exempelvis arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, utbildning på arbetsplat- sen och praktik eller omplaceringsintroduktion) kan bidrag betalas under högst 185 förmånsdagar under åtgärdstiden. Ett avbrott på mindre än en kalendervecka mellan åtgärderna avbryter inte utbetalningen av förmånen.

Åt en person, som deltar i sådan verksamhet som i enlighet med syssel- sättningsprogrammet stöder ett aktivt arbetssökande, betalas dock bidrag under minst 20 förmånsdagar.

Ett bindande arbetskraftspolitiskt utlåtande gällande ovan nämnda åtgärder lämnas till arbetslöshetskassan.

Villkoren för beviljande av s.k. avgångsbidragstillägg i enlighet med § 6:2 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras inte. Ifall samma person är berättigad till både förhöjt studiestöd och till avgångsbidragstillägg, löper inte dagarna med avgångsbidragstillägg samtidigt.

Det förhöjda studiestödets förtjänstdel är till storleken 65 % av skillnaden mellan daglönen och grunddelen. Om månadens förtjänstbelopp är högre än grunddagpenningen gånger 90 (2084,40 euro), är förtjänstandelen 37,5 % av det belopp som överstiger gränsen.

För personer som erhåller grunddagpenning utreds stödet separat.

1.4

Finansiering av sysselsättnings- och omställningsskyddets åtgärder

Ifall arbetskraftsmyndigheterna föreslår avgiftsbelagda tjänster, bör man avtala om dem med arbetsgivaren.

Om arbetskraftsmyndigheterna anser att gruppträning under uppsägningstiden nödvändigtvis bör ingå i sysselsättningsprogrammet, skall arbetsgivaren helt eller delvis stå för kostnaderna.

Det förhöjda studiestödet finansieras genom att arbetsgivarens arbetslös- hetsförsäkringsavgift höjs, varvid arbetslöshetskassornas och statens andel alltid beräknas utgående från den oförhöjda inkomstrelaterade dagpen- ningen.

1.5

Utveckling av Utbildningsfonden

Organisationerna anser det nödvändigt att Utbildningsfonden effektivare än tidigare skall stöda fortgående utbildning i arbetslivet. I samband med den förra inkomstuppgörelsen tillsatte organisationerna en arbetsgrupp som skulle följa upp utvecklingen av antalet användare av vuxenutbildning efter den förhöjning som genomfördes. Organisationerna ger arbetsgrup- pen i uppgift att före 31.12.2005 utreda vilka förändringar i utbildnings- fondslagen och i vuxenutbildningslagen som behövs för att man bättre än förr med stöd av fonden skall kunna upprätthålla och förbättra yrkeskun- skaperna och på det sättet förbättra de personliga sysselsättningsförutsätt- ningarna.

1.6

Verkställande

Ovan beskrivna modell för åtgärder i sysselsättnings- och omställnings- skyddsfrågor förverkligas från och med början av avtalsperioden genom bestämmelser i arbets- och tjänstekollektivavtalen och genom arbetskrafts- myndigheternas interna åtgärder.

Samarbetslagskommittén eller dess undergrupp bereder de ändringar som åtgärdsmodellen för sysselsättnings- och omställningsfrågor medför i samarbetslagen och arbetsavtalslagen före den 31.3.2005 så att de i lag- stiftningen kan verkställas snabbt.

Motsvarande arrangemang genomförs inom den offentliga sektorn med ändringar i lagar och avtal.

Ändringarna som gäller förhöjt utbildningsstöd görs så att ändringarna kan verkställas snabbt.

1.7

Realiseringen av modellen för sysselsättnings- och omställnings- skyddsåtgärder och en aktiv arbetskraftspolitik

Parterna lämnar ett förslag till statsmakten om att man för realiserandet av åtgärdsmodellen för sysselsättning och omställningsskydd tillsätter en trepartsarbetsgrupp. Arbetsgruppen har i uppgift att

1. före 31.5.2005 lämna ett förslag om ändringar i lagstiftningen om

utkomstskydd för arbetslösa beträffande stödet som hänför sig tillsys- selsättningsprogram/förhöjt utbildningsstöd samt lämna förslag om de ändringar i arbetskraftstjänsterna som åtgärdsmodellen kräver.

2. före 31.12.2005 utreda behovet av eventuella andra aktiva åtgärder för att underlätta sysselsättningen och förbättra den regionala incidensen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsgruppen bör också utreda erfarenheter som erhållits av utländska åtgärdsmodeller med beaktande av skillnaderna i arbetsmarknadens verksamhetssätt och struktur.

1.8

Juridikutredning

På parternas försorg sammanställs en gemensam juridisk utredning över gällande grunder för uppsägning och permittering på grund av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker samt om omplacerings- och omskolnings- skyldigheten. Utomstående experter kan anlitas i sammanställningen av rapporten.

1.9

Utveckling av samarbetet mellan arbetskraftsmyndigheterna och företagen/samfunden och behövliga resurser

Åtgärdsmodellen beträffande omställningsskyddet förutsät-

ter sakkunniga och effektiva åtgärder av arbetskraftsförvaltningen. Centralorganisationerna föreslår att man i lagen om offentliga arbetskrafts- tjänster gör de ändringar som framställningen kräver.

Den i lagen om offentliga arbetskraftstjänster avsedda anmälningsskyldig- heten som ålagts arbetsgivaren och därtill hörande samarbete mellan ar- betskraftsmyndigheterna och företagen/samfunden, utvecklas och effekti- veras. Möjligheterna till utbildning utöver TE-centralernas gränser utökas. Vidare föreslår parterna att arbetsförvaltningen tillförsäkras tillräckliga person- och ekonomiska resurser för att förverkliga avtalade åtgärder.

I samarbete med arbetsförvaltningen utarbetar parterna informationsmate- riel för arbetstagare och arbetsgivare om de arbetsförvaltningstjänster och åtgärder som står till buds i samband med personalminskning.

BEKÄMPNING AV GRÅ EKONOMI OCH BESTÄLLARENS ANSVAR

(Arrangemangen förverkligas såväl inom den privata som offentliga sek- torn)

2.1

Bestämmelser som gäller förfaringssätten

Arbetsmarknadens centralorganisationer tillsätter en arbetsgrupp för att bereda förfaringssätt för att motarbeta den grå ekonomin i samband med hyrd arbetskraft och underleverans som sker hos beställaren eller på bestäl- larens arbetsplats. De kan innehålla bl.a.:

• Rekommendationer om hur beställaren och uppdragsgivaren genom egna åtgärder i samband med uppgörandet av underleveransavtal och avtal om hyrning av arbetskraft, och även under deras giltighetstid, säkrar att underleverantörerna och personaluthyrningsföretagen fyller sina anställningsförpliktelser.

• En rekommendation gällande underleverantörers och personaluthyr- ningsföretags godkännande- och anmälningsförfarande.

• Övriga villkor och betalningsarrangemang som bör inkluderas i avta- len.

I arbetsgruppens arbete kan beaktas bl.a. de erfarenheter som byggbran- schens organisationer erhållit om sina avtals- och rekommendationsar- rangemang.

Arbetsgruppens mandattid utlöper 30.11.2005.

2.2

Ändringar i lagstiftningen som gäller förfaringssätten

Centralorganisationerna föreslår att arbetsministeriets treparts- arbets- grupp, den s.k. ULTEVA-arbetsgruppen utreder och lämnar förslag till behövliga ändringar i lagstiftningen med vilka man skapar förutsättningar för företagen att fylla sina förpliktelser med avseende på anställningsför- hållanden, skatter och socialskyddsavgifter.

• Förutsättningar skapas för att beställaren och uppdragsgivaren i sam- band med uppgörandet av avtal om underleverans och arbetskrafts- hyrning och under pågående avtalsförhållande med sina egna åtgärder försäkrar att företagen fyller sina skyldigheter med avseende på an- ställningsförhållanden, skatter och socialskyddsavgifter.

I ovan avsedda utredningsarbete och förslag beaktas även:

1. Att hos beställaren eller på beställarens arbetsplats fungerande under- leverantörers och arbetskraftshyrningsföretags pålitlighet kontrolleras (intyg över skatteskulder, arbetspensionsavgifter mm.)

2. Att uppgifterna om företag som avses i punkt 1 lämnas till skattever- ket (kvartalsvis)

3. Att passerkontrollsförfarande ordnas (beviljande och dokumentering av tillträdesrätt)

4. Att utreda möjligheterna att i företag som avses i punkt 1 förverkliga olika betalningsarrangemang, såsom spärrkonto som förverkligats eller planerats i olika medlemsländer i Europeiska Unionen.

Arbetsgruppen utreder vidare eventuella lagstiftningsbehov och företagens till ovan nämnda anslutna ansvarsfrågor, med vilka man i störningssitua- tioner skall kunna minimera de skador som förorsakats av personaluthyr- ningsföretags eller hos beställaren fungerande underleverantörs försum- melse att betala skatt, arbetspensionsavgifter, lönefodringar mm. och se till att anställningsförpliktelserna fylls.

Arbetsgruppen lämnar ett förslag beträffande ovan avsedda fråga inom ramen för ULTEVA 2-arbetsgruppens mandatperiod före 31.1.2006.

2.3

Centralorganisationernas förslag till statsmakten om bekämp- ningen av den grå ekonomin

Myndigheternas resurser

Centralorganisationerna föreslår att myndigheternas övervakning effek- tiveras genom att den i samband med centralkriminalpolisen fungerande enheten för övervakning av grå arbetskraft, som tillsatts på bestämd tid, ombildas till ordinarie och att dess verksamhet i större omfattning koncen- treras på bekämpning av den grå ekonomin. Enheten beviljas tillräckliga resurser för att sköta sina uppgifter.

Samarbete mellan myndigheterna

Parterna föreslår vidare att samarbetet som redan inletts i bekämpningen av den grå ekonomin och ekonomisk brottslighet effektiveras mellan skatte- och övriga myndigheter.

Arbetsvillkor för offentlig upphandling

Parterna konstaterar att en totalrevidering av den lagstiftning som gäller offentlig upphandling är under arbete och föreslår att man i detta samman- hang också ska beakta de av Finland ratificerade ILO konventionerna, som gäller offentliga myndigheters skyldigheter.

2.4

Centralorganisationernas övriga förslag

Arbetsmarknadsorganisationerna föreslår vidare för statsmakten att man av de förslag som förberetts i inrikesministeriets arbetsgrupper om be- kämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi på trepartsbasis gör en tilläggsutredning mellan centralorganisationerna och vederbörande ministerier. Utgående från tilläggsutredningarna bedöms under förloppet av år 2005 möjligheterna att förverkliga dem och inleds en lagberedning speciellt för följande förslag:

• arbetskraftsbyråns rätt att erhålla uppgifter från skatteverket om hu- ruvida en i arbetstagares uppehållstillstånd avsedd arbetsgivare skött sina skyldigheter med avseende på skatter och avgifter och huruvida uppgifterna angående exempelvis tidigare utbetalda löner är riktiga

• arbetskrafts- och skattemyndigheternas uppgiftsväxling i beslutsfattandet som gäller beviljande av uppehållstillstånd för utländska arbetstagare

• skattemyndigheternas rätt att ta del av utlänningsregistrets uppgifter beträffande utlännings vistelse i Finland, arbetsgivare och anställ- ningsförhållande.

Övriga i ovan nämnda arbetsgrupper gjorda förslag bedöms under ledning av det ministerium, till vars verksamhetsområde de hör.

2.5

Förverkligandet av utländska arbetstagares anställningsvillkor

Parterna föreslår för statsmakten att en arbetsgrupp på trepartsbasis tillsätts för att utreda hur man effektivt skall kunna säkra att utländska arbetstagares anställningsvillkor förverkligas och avgöra meningsskiljaktigheter som

gäller anställningsvillkoren. I detta sammanhang kartläggs också de övriga EU-ländernas lagstiftning och erfarenheter bl.a. om användningsområdet för organisationernas rätt till talan. På basis av utredningen bedöms beho- vet av att ändra lagstiftningen.

PERSONALENS FÖRETRÄDARE

Arrangemangen verkställs såväl inom den privata som offentliga sektorn.

3.1

Rätten att ta del av uppgifter

De branschvisa bestämmelserna om erhållande av uppgifter förenhetligas och preciseras så att man inom samtliga branscher tillämpar minimigrän- sen för uppgifter som tillhandahålls personalföreträdarna (förtroendemän, kontaktpersoner). Detta gäller särskilt uppgifter om löner och lönesystem, uppgifter som berör personalgrupper samt praxis angående arbetskraf- tens utnyttjande, personalantal och omställningar i personalen inklusive användning av visstidsanställd och utomstående arbetskraft. Härvid upp- märksammas även uppgifternas specificering och delgivningstidpunkter. En arbetsgrupp tillsätts för att före 30.9.2005 genomföra de förändringar som behövs.

På basis av arbetsgruppens förslag går man före 30.11.2005 branschvis igenom vilka ändringar som behövs.

3.2

Utbildning

Centralorganisationerna tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett för förbunden gemensamt basmaterial om utbildningen i personal- och anställningsfrågor. Materialet baserar sig på bl.a. den centrala arbets- lagstiftningen. Förbunden kan var för sig komplettera materialet med branschspecifika kollektivavtalsfrågor. Samtidigt rekommenderar central- organisationerna att deras medlemsförbund också i övrigt använder sig av gemensam utbildning i frågor gällande personal- och anställningsfrågor.

Nätundervisningsmöjligheten läggs till som en del av förtroendepersoner- nas utbildning. Centralorganisationernas utbildningsarbetsgrupper utreder och avtalar om de åtgärder som behöver vidtas. Ledigheten för studierna (mångformsutbildning) ersätts (i enlighet med principerna i 7.4. i TT – FFC:s allmänna avtal).

3.3

Övriga verksamhetsförutsättningar

Centralorganisationerna är eniga om att de branschspecifika kollektivav- talsparterna skall utreda om det förekommer omotiverade skillnader i per- sonalföreträdarnas inbördes ställning med avseende på deras uppgifter och parterna skall under avtalsperioden genomföra de reformer som behövs för att avlägsna skillnaderna. Utredningen gäller exempelvis utbildningsmöj- ligheter, ersättningar och tidsanvändning för handhavande av förtroende- uppgifter. Förbunden avtalar om ersättningarnas minimibelopp.

Den i punkt 1 nämnda, av centralorganisationerna bestående arbetsgrup- pen skall, inom ramen för den i punkt 1 nämnda tidtabellen, kartlägga och förnya avtalsbestämmelserna gällande personalföreträdarnas ställning och rättigheter. I sitt arbete bör arbetsgruppen beakta de i frågan senast fram- tagna forskningsresultaten, liksom också de eventuella förändringar som det ökande antalet lokala avtal eventuellt förorsakar i personalföreträdar- nas tidsanvändningsrätt, ersättningar, rätt att få och delge information samt rätt till utbildning som förbättrar förutsättningarna att klara av arbets- och förtroendeuppgifter och som förbättrar deras yrkeskunskaper.

3.4

Systematisk och långsiktig utveckling av personalpolitiken

Centralorganisationerna genomför ett gemensamt projekt, som går ut på att informera om det inbördes sammanhanget mellan de planer och åtgärds- program som behövs för arbetsplatsens personalpolitik och om möjlighe- terna att sammankoppla dessa.

För att främja införandet av personalrapportering produceras stödmaterial, som kombineras med TELKE-gruppens tidigare producerade Tessu-sidor. Förslagets förverkligande förutsätter att man startar ett särskilt projekt och ordnar finansiering av projektet. Projektet planeras, administreras och leds av Arbetarskyddscentralen. Projektet finansieras genom Tykes-program- met.

3.5

Överlåtelse av rörelse

I samband med stiftandet av arbetsavtalslagen verkställdes artikel 6 i direktivet gällande överlåtelse av rörelse och stadgades om ersättning för förtroendefullmäktigs inkomstbortfall samt gällande förtroendefullmäk- tigs ställning i samband med överlåtelse av rörelse. Man utreder om det

i gällande centralorganisationsavtal eller motsvarande såväl arbets- som tjänstekollektivavtal överenskommits om motsvarande avtalsenligt skydd för personalföreträdare och genomför de behövliga ändringarna på samma nivå.

JÄMSTÄLLDHET MELLAN KÖNEN

4.1

Likalönsprogrammet

Arbetsmarknadscentralorganisationerna deltar i samarbete med regeringen i beredningen av likalönsprogrammet i den programarbetsgrupp som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet.

4.2

Fortsättning av Tase-arbetsgruppens arbete

Arbetsmarknadscentralorganisationernas samarbete fortsätter med mål- sättningen att befrämja bl.a. införandet och utvecklingen av lönesystem baserade på värdering av arbetets svårighetsgrad samt att över lag befrämja lönesystemens funktionsduglighet i Finland. I sitt arbete utnyttjar TASE- arbetsgruppen aktuella forskningsresultat såsom resultaten från projektet ”Genom lönereformer till lika lön”.

4.3

Direktiv och information gällande reformen av jämställdhetslagen

Arbetsmarknadscentralorganisationerna föreslår för social- och hälsovårds- ministeriet, att organisationerna tillsammans med ministeriet utarbetar direktiv för bestämmelserna gällande jämställdhetslagens jämställdhetspla- ner. I detta arbete beaktas även den enighet som arbetsmarknadsparterna uppnådde 21.4.2004 gällande frågor i anknytning till reformen av jäm- ställdhetslagen.

Arbetsmarknadscentralorganisationerna föreslår för social- och hälsovårds- ministeriet att organisationerna tillsammans med ministeriet informerar om den nya jämställdhetslagen.

4.4

Utvärdering av arbets- och tjänstekollektivavtalens könsrelaterade inverkan

Arbetsmarknadscentralorganisationerna rekommenderar att deras med- lemsförbund i förhandlingarna mellan förbunden fortsätter värderingen av den könsrelaterade inverkan av bestämmelserna i de branschvisa arbets- och tjänstekollektivavtalen. Centralorganisationernas s.k. runda jämställd- hetsbord följer upp arbetet.

ARBETSTIDSBANKSYSTEMEN

Som en del av den inkomstpolitiska helhetslösningen konstaterar centralor- ganisationerna att de kommer att fortsätta informera sina medlemsförbund om de möjligheter som arbetstidsbankerna erbjuder samt om deras infö- rande.

Arbetsmarknadscentralorganisationerna är eniga om att arbetstidsbanksys- temet till nedan nämnda delar kräver ett förtydligande av lagstiftningen eller tolkningspraxis. Bestämmelserna som gäller löneskydd och ut- komstskydd för arbetslösa bör ändras så, att de inte hindrar införande och användning av arbetstidsbanksystemen. I löneskyddslagen kan ett sådant hinder vara exempelvis löneskyddets arbetstagarspecifika maximistorlek. För arbetslöshetsskyddets del borde ändringar göras bl.a. i arbetsnärva- rovillkoret och i bestämmelserna gällande dagpenning och periodisering. Beträffande dessa reformbehov har centralorganisationerna som sin gemensamma ståndpunkt framfört sitt förslag till arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Dessutom bör man förtydliga tolkningen av inkomstskattelagen och förskottsinnehållningslagen så, att de för arbets- tidsbankens del möjliggör förskottsinnehållning och samtidigt möjliggör att de övriga lönebaserade avgifter, som i samband med förskottsinnehåll- ningen bestäms, riktas till den tidpunkt då inbetalningen av det belopp som motsvarar förmånerna sker.

Arbetsmarknadscentralorganisationerna föreslår att regeringen påskyndar verkställigheten av ovan nämnda ändringsförslag.

Centralorganisationerna rekommenderar sina medlemsförbund att vid förhandlingarna om de branschspecifika avtalen för sin del, på det sätt de finner bäst, främjar införandet av arbetstidsbankarrangemang på arbets- platserna.

ARBETSTIDSARBETSGRUPPENS UPPDRAG

Centralorganisationerna förlänger mandatperioden för den arbetstidsar- betsgrupp, som de tidigare tillsatt. Arbetsgruppens uppgift är att följa upp utvecklingen av den ordinarie och den utförda arbetstiden internationellt och i den europeiska unionens medlemsländer, samt förändringstrycket på dessa. I mån av möjlighet bör arbetsgruppen som en del av uppföljningen av arbetstidsutvecklingen även ge akt på bransch- och företagsspecifika arbetstidsarrangemang.

Arbetsgruppens uppgift är också att utreda olika arbetstidsformers omfatt- ning, användningsbehov och funktionsduglighet. I mån av möjlighet bör också utvecklingen i de övriga EU-länderna beaktas.

Dessutom bör arbetsgruppen följa upp arbetstidsbankarrangemangens utveckling och införande samt bedöma systemens funktionsduglighet i praktiken med beaktande även av arbetarskyddsaspekterna samt klargöra eventuella hinder för deras införande.

Arbetsgruppen bör avlägga sin rapport under avtalsperiodens förlopp.

FORSKNINGSPROJEKT GÄLLANDE LOKALA AVTAL

Arbetsmarknadscentralorganisationerna verkställer i samarbete med Turun yliopisto under åren 2005 och 2006 ett forskningsprojekt gällande lokala avtal. Forskningsprojektets mål är att utreda de lokala avtalens utveckling och nuläge.

BILAGA 2

FÖRSTÄRKNING OCH UTVECKLING AV KUNNANDET

Inom ramen för Europeiska Unionens sociala dialog stöder arbetsmark- nadens europeiska centralorganisationer EAY, UNICE och CEEP den i Lissabon ställda målsättningen att av unionen skapa världens mest konkur- renskraftiga och dynamiska, på kunskap baserade ekonomi. Kunnande och utbildning utgör centrala faktorer i detta projekt. Centralorganisationerna godkände år 2002 en gemensam referensram för den europeiska kompe- tensutvecklingen, för främjandet av livslång inlärning samt för en utökning av därtill hörande information, stöd och ledning i syfte att stöda utbild- ningssystemens funktionsduglighet.

Statsrådet har med sin förordning av 28.10.2004 tillsatt ett arbets- och utbildningsråd. Parterna i den inkomstpolitiska uppgörelsen anser det nya rådet vara betydelsefullt genom att det möjliggör en granskning av utbildnings- och sysselsättningsfrågorna ur en gemensam synvinkel. Med

tanke på att rådets arbete skall lyckas är det viktigt att det baserar sig på en planering och beredning på trepartsbasis.

Arbetsmarknadsorganisationerna konstaterar att de frågor som lämpar sig för behandling i arbets- och utbildningsrådet är exempelvis de sakhelheter som framställdes i det inkomstpolitiska avtalet för åren 2003-2004.

Finlands nationella framgång samt kvarhållandet av produktionen och arbetsplatserna i Finland förutsätter målmedvetna insatser på kunnande.

Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslår att man under ledning av det nya rådet för arbets- och utbildningsfrågor utreder hur programmen för utveckling av arbetslivet samt den parlamentariska vuxenutbildnings- arbetsgruppen och regeringens globalisationsutredning med sina fortsatta åtgärder beaktar betydelsen av kompetensutvecklingen när det gäller att höja produktiviteten och konkurrenskraften samt främja välbefinnandet i arbetet och kontinuiteten i arbetskarriären i företagen och på arbetsplat- serna. Behovet av ett särskilt nationellt program för kunnande bedöms på basis av utredningen i form av trepartssamarbete och eventuellt i form av en dialog inom respektive branscher.

PERSONALUTVECKLING

För att företagets verksamhetsmässiga och ekonomiska målsättningar skall kunna nås är det viktigt att ombesörja upprätthållandet och utvecklingen av personalens yrkeskunskap. En planenlig utveckling av personalen är ett av nyckelområdena i den strategiska ledningen och ett kännetecken för en framgångsrik arbetsgemenskap.

I det inkomstpolitiska avtalet för åren 2003-2004 föreslog centralorganisa- tionerna att man inleder sektorsvisa gemensamma åtgärdsprogram för att stöda en planenlig utveckling av personalen.

Centralorganisationerna betonar vikten av en planmässig utveckling av personalen och rekommenderar att man fortsätter med de sektorsvis in- ledda gemensamma åtgärdsprogrammen. Också med hjälp av programmet för utveckling av arbetslivet, Tykes, syftar man till att på arbetsplatsnivå främja förverkligandet av utvecklingsprojekt som hänför sig till dylika åtgärdsprogram. Chefsutbildningen bör utvecklas att motsvara arbetslivets behov.

I TELKE-arbetsgruppen som tillsatts av centralorganisationerna utreds hur man på olika arbetsplatser med praktiska åtgärder planmässigt kan främja upprätthållandet av personalens yrkeskunskaper samt samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare i utbildningsfrågor.

Centralorganisationerna följer för sin del med hur åtgärdsprogrammen inom de olika sektorerna kommer igång.

YRKESEXAMENSSTIPENDIUM

Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslår för social- och hälso- vårdsministeriet att yrkesexamensstipendiet höjs till 330 euro från och med 1.8.2005. Samtidigt ändras lagen om utbildningsfonder så att villkoret för beviljande av ett stipendium, som tidigare var minst 30 års ålder, slopas och maximiåldersgränsen om 60 år höjs till 63 år och att stipendiesumman vid behov kan justeras också på initiativ av arbetsmarknadens centralorga- nisationer.

FÖRSLAG TILL STATSMAKTEN

3.1

Anslagen för vuxenutbildning

Den yrkesinriktade vuxenutbildningen har beroende av ett flertal faktorer utgjort och kommer även i fortsättningen att utgöra en allt viktigare faktor med tanke på Finlands konkurrenskraft och välfärdssamhällets effektivitet. I regeringens budgetförslag har de anslag som reserverats för dessa ända- mål inte utvecklats på det sätt som behovet påkallat.

Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslår att de anslag som reserve- rats för den yrkesinriktade vuxenutbildningen höjs i den examensinriktade yrkesutbildningen för vuxna samt i yrkeshögskolornas och universitetens kompletteringsutbildning.

3.2

Läroavtalsutbildning

Tilläggsutbildningen som ges i form av läroavtalsutbildning har kvotbe- lagts. Kvoten för år 2004 är 22 000 studieplatser. I sitt budgetförslag för nästa år föreslår regeringen en minskning. Hela tiden har det dock före- kommit mera behov och efterfrågan på de kvotbelagda läroavtalsplatserna än vad som stått till buds.

Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslår att man för nästa år ökar antalet platser för den kvotbelagda tilläggsutbildningen som förverkligas i form av läroavtalsutbildning.

3.3

Kunskapsproven som ingår i de ungas yrkesexamina

Beslut har fattats om att i de ungas examina i andra stadiets yrkesutbild- ning införa ett kunskapsprov. Arbetsmarknadens centralorganisationer stöder för sin del systemets ibruktagande. Eftersom det är fråga om en betydande och krävande ändring i systemet bör man för dess ibruktagande reservera tillräckliga resurser och utarbeta ett informeringsprogram.

Centralorganisationerna föreslår att man i nästa års och därpå följande års budgetförslag reserverar tillräckliga anslag för att arrangera de kunskaps- prov som ingår i de ungas yrkesexamina och för att informera om saken.

3.4

Kunskapsprovssystem i de vuxnas examina

Kunskapsprovssystemet i de vuxnas examina har under de 10 senaste åren utvecklats till en betydande examenskanal genom att 50 000 studerande årligen deltar i examenstillfällena. För att kunna bibehålla systemets på en kvalitetsmässigt tillräckligt hög nivå och för att förtroendet för examina ska kunna bibehållas är det viktigt att det tillbuds stående prov- och upp- giftsmaterialet som hänför sig till kunskapsproven är högklassiga.

Centralorganisationerna föreslår att man i budgetförslaget reserverar till- räckliga anslag för att säkra kvaliteten på kunskapsprovsmaterialet.

3.5

De ungas utbildningsplatser och verkstadsverksamhet

Förverkligandet av de ungas utbildningsgaranti ingår som del i verkställig- heten av det sysselsättningspolitiska programmet. Organisationerna anser det vara ändamålsenligt att samtliga unga säkras en studieplats i andra sta- diets utbildning. Genom verkstadsverksamheten är det av behovet påkallat att med i utbildningen tas också de unga som inte ännu inte är beredda att fatta beslut om sitt yrkesval när grundskolan tar slut. Arbetsmarknadens krav på yrkeskunskap ökar och förutsätter, oberoende av arbetsområde, utbildning som leder till ett yrke.

Centralorganisationerna anser det behövligt att undervisnings- och arbets- ministeriet och kommunerna till sitt förfogande beviljas tillräckliga anslag för att samtliga unga skall kunna erbjudas studieplatser och verkstadsverk- samhet.

3.6

Allokeringen av högskolornas resurser

Yrkeshögskolorna och universiteten bör utvecklas som särpräglade och till sina utbildningspolitiska målsättningar klara enheter. Högskolesystemet bör utvecklas allt mer planmässigt samtidigt som samarbetet och arbets- fördelningen mellan yrkeshögskolorna och universiteten bör preciseras.

Resurserna som används till utbildning på högre stadier bör allokeras så att deras förmåga att ge internationellt konkurrenskraftig undervisning för- bättras och att elevernas möjligheter att utveckla sitt kunnande till toppnivå säkras.

3.7

Användningen av individuella pensionsförsäkringar till utbildning

Genom att individuellt förbereda sig på de kostnader som eventuell utbild- ning medför kan arbetstagare själv inverka på fortsättningen i arbetslivet och senareläggning av pensioneringen.

Centralorganisationerna föreslår att man i samråd med social- och hälso- vårdsministeriet, finansministeriet och arbetsmarknadens centralorgani- sationer utreder hur de individuella pensionsförsäkringarna skulle kunna utnyttjas i en persons frivilliga utveckling av sitt kunnande och sin yrkes- kunskap.

BILAGA 3

MEDDELANDE OM BEKRÄFTELSE

Parterna har ingått kollektivavtal /tjänstekollektivavtal för

xxxxxxxxx, i enlighet med det förhandlingsresultat gällande inkomstpoli- tiskt avtal som godkändes mellan arbetsmarknadens centralorganisationer 29.11.2004

I den 2004

ARBETSGIVARFÖRBUND ELLER FACKFÖRBUND

ELLER MOTSVARANDE MOTSVARANDE

REGERINGENS STÄLLNINGSTAGANDE I FRÅGA OM DET FÖRHANDLINGSRESULTAT SOM UPPNÅDDES 29.11.2004 GÄL- LANDE ETT INKOMSTPOLITISKT AVTAL FÖR ÅREN 2005-2007

Regeringen konstaterar att det förhandlingsresultat som de centrala arbets- marknadsorganisationerna 29.11.2004 uppnådde i fråga om ett inkomst- politiskt avtal för åren 2005-2007 uppfyller de krav som regeringen hade uppställt.

Regeringen förbinder sig för egen del vid de nedan uppräknade åtgärderna och överlämnar de behövliga propositionerna till riksdagen. Om reger- ingen anser att förhandlingsresultatet inte i tillräckligt täckande omfattning senast den 15 december 2004 kl. 16 har blivit godkänt i förhandlingarna på förbundsnivå, konstaterar regeringen att de nedan uppräknade förslagen med undantag för de åtgärder som hänför sig till budgetpropositionen för 2005 förfaller.

ÅTGÄRDER SOM STÖDER SYSSELSÄTTNINGEN, KÖPKRAFTEN OCH KONKURRENSKRAFTEN

1.1

Beskattningen

I syfte att öka sysselsättningen och löntagarnas köpkraft lindrar reger- ingen åren 2005-2007 beskattningen av arbete med ett bruttobelopp av sammanlagt 1,7 miljarder euro. Genom denna skattelättnad kompenseras även enligt tidigare överenskommelse den höjning av de försäkrades sjukförsäkringspremie som föranleds av den reform av finansieringen av sjukförsäkringen som avses bli genomförd år 2006. Dessutom kompen- seras genom lättnaden höjningar i arbetslöshetsförsäkringspremien, ar- betspensionsavgiften (personer över 53 år) och kommunalskatten år 2005. Skattelättnaderna gäller främst små arbetsinkomster.

År 2006 tas ett nytt förvärvsinkomstavdrag i bruk inom statsbeskattningen på så sätt att den förlust i skatteintäkterna som följer av lättnaderna år 2006 och 2007 enbart belastar staten.

I samband med lättnaderna omstruktureras beskattningen år 2007 genom att en inkomstgräns i skatteskalans nedre del slopas.

År 2005 lindras beskattningen med ca 350 miljoner euro påårsbasis.

Lättnaden genomförs genom en höjning av förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen och en sänkning av statens inkomstskatteskala. I inkomstskatteskalan görs dessutom en inflationsjustering på två procent. Kommunerna får kompensation för de förluster i skatteintäkterna som följer av höjningen av förvärvsinkomstavdraget genom att statsandelarna för social- och hälsovården höjs och församlingarna genom att deras andel av samfundsskatten höjs.

Statens inkomstskatteskala justeras i jämförelse med den skala som fö- reslagits i samband med budgetpropositionen så, att den första, tredje, fjärde och femte marginalskatteprocenten på skalan sänks med en halv procentenhet. Den första inkomstgränsen höjs med 100 euro och den andra med 600 euro. Den tredje inkomstgränsen på skalan sänks med 100 euro. Maximibeloppet för förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen höjs från 3 550 euro till 3 850 euro och den första inflödesprocenten för avdraget höjs från 47 till 49 procent och den andra från 23 till 26 procent. Den direkta inkomstsänkande effekten av skattelättnaderna är för statens vidkommande 208 miljoner euro, för kommunernas vidkommande 121 miljoner euro, för Folkpensionsanstaltens vidkommande 10 miljoner euro och för församlingarnas vidkommande 7 miljoner euro. Dessutom minskar inflationsjusteringen statens skatteintäkter med 160 miljoner euro.

År 2006 lindras beskattningen med ett bruttobelopp av 810 miljoner euro, varav en del utgör kompensation för höjda sjukförsäkringspremier. Statens inkomstskatteskala justeras så, att den första marginalskatteprocenten på skalan sänks med 1 1/2 procentenhet och de övriga marginalskattesatserna med en procentenhet. Den andra inkomstgränsen höjs med 1 200 euro och den femte med 200 euro. Den tredje inkomstgränsen på skalan sänks med 800 euro. Dessutom görs en inflationsjustering i skalan.

År 2006 tas ett nytt förvärvsinkomstavdrag i bruk inom statsbeskattningen på så sätt att förlusten av skatteintäkter enbart belastar statens inkomster. Det nya avdraget utformas så, att verkningarna av avdraget motsvarar en höjning av maximibeloppet för förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbe- skattningen till 4 600 euro och en höjning av den första inflödesprocenten till 55 procent och av den andra till 32 procent.

Beskattningen lindras år 2007 med 550 miljoner euro. Den andra och den tredje inkomstklassen i statens inkomstskat-teskala sammanslås. Denna nya, andra inkomstklass motsvarar den tidigare tredje inkomstklassen.

Marginalskattesatsen för den tredje och den fjärde inkomstklassen sänks med 1/2 procentenhet. Dessutom görs en inflationsjustering.

År 2007 utformas det nya avdraget så, att verkningarna av avdraget mot- svarar en höjning av maximibeloppet för förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen till 5 100 euro och en höjning av den första inflö- desprocenten till 58 procent och av den andra till 35 procent.

Förmögenhetsbeskattningen slopas år 2006.

1.2.

Trafikinvesteringsprojekt som främjar den internationella konkurrenskraften

Regeringen fortsätter att utveckla infrastrukturen utifrån den prioritetsord- ning som utarbetats av en ministerarbetsgrupp som dryftat trafikledspoliti- ken. I samband med detta har regeringen ansett det motiverat att i syfte att stärka industrins konkurrenskraft fatta ett principbeslut om att inledandet av vägprojektet Villmanstrand-Imatra och banprojektet Lahtis-Luumäki skrivs in i budgeten för 2007.

Vidare tryggas ett tillägg av engångsnatur av sammanlagt 10 miljoner euro till de utgifter som redan föreslagits för år 2005 och ett tillägg av samman- lagt 50 miljoner euro (inklusive moms) för temaprojekt, basväghållning och basbanhållning, ett tillägg som periodiseras på den återstående valpe- rioden.

1.3

Innovationsverksamhet som stärker konkurrenskraften

Regeringen anser utvecklandet av den innovativa verksamheten vara särskilt viktigt med tanke på Finlands konkurrenskraft och sysselsättnings- utvecklingen. Regeringen kommer utan dröjsmål att ta itu med de utveck- lingsförslag gällande forskning, utbildning och innovationsverksamhet som regeringen själv eller arbetsmarknadsorganisationerna tagit initiativ till eller som kommit fram i andra sammanhang, och lägger i samband med rambeslutet våren 2005 fram de förslag till åtgärder som behövs.

STATSANDELAR TILL KOMMUNERNA

I fråga om justeringen av kostnadsfördelningen mellan kommunerna och staten tidigareläggs den periodiserade andelen för 2008 med 20 miljoner euro för år 2005 och 15 miljoner euro för år 2006 respektive 2007.

VERKSAMHETSMODELLEN FÖR SYSSELSÄTTNING OCH OMSTÄLLNINGSSKYDD

Regeringen förhåller sig positiv till det förfarande som arbetsmarknads- parterna avtalat om och som avser att främja att arbetstagare sysselsätts på nytt i samband med uppsägningar, och vidtar åtgärder för att genomföra de ändringar som behövs i fråga om arbetskraftsmyndigheternas förfaranden samt de behövliga ändringarna i lagstiftningen.

BEKÄMPNING AV EKONOMISK BROTTSLIGHET

Regeringen förhåller sig positiv till de förslag till utveckling gällande be- kämpningen av ekonomisk brottslighet som arbets-marknadsparterna tagit fram, och vidtar för sin egen del åtgärder enligt dessa riktlinjer.

5. INDEXVILLKORET

En regeringsproposition kommer att överlämnas med förslag till en lag, enligt vilken det kommer att tillåtas att indexvillkoret enligt punkt 2.4 i det inkomstpolitiska förhandlingsresultatet tas in i de arbets- och tjänstekollek- tivavtal som avses i det inkomstpolitiska avtalet.

BUDGETERINGEN AV STATENS PERSONALUTGIFTER

De ökningarna i personalutgifterna för 2005 som föranleds av det inkomst- politiska avtalet budgeteras i den första tilläggsbudgetpropositionen för 2005. Ökningarna i personalutgifterna för 2006 budgeteras i budgetpropo- sitionen för året i fråga.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖR FIGURERNA

Löneförhöjningar, Avtalsförhöjningarnas struktur och kostnadseffekt 44

Uppskattning av avtalsförhöjningens kostnadseffekt 45

Förändring i sysselsatt löntagares köpkraft, % (årsgenomsnitt) 46

Löneförhöjningarnas och skatteförändringarnas inverkan på den disponibla inkomsten 2005–2007 47

Kommunalskattens inkomstavdrag 2003–2005 och statsskattens inkomstavdrag 2006–2007. 48

Ffc-familjs ändrade nettoinkomst 2005–2007 49

Löntagarnas nominella och realförtjänster 1985–2005 50

Arbetslöshetsgraden 1990–2008 51

LÖNEFÖRHÖJNINGAR,

Avtalsförhöjningarnas struktur och kostnadseffekt

	1.3.2005	1.6.2006
Allman förhöjnin - cent/h	18	1,4
- euro/mån	30,06
- minst %	1,9
Förbundspott, %	0,6	0,4
Jämställdhetspott, %		0,3
Kostnadseffekt totalt,%	2,5	2,1
15.12.2004/SAK /TL

UPPSKATTNING AV AVTALSFÖRHÖJNINGENS KOSTNADSEFFEKT

1.3.2005: Allmän förhöjning 18 cent/h, 30,06 euro/mån (minst 1,9 %) ,förbundspott 0,6 %

1.6.2006: Allmän förhöjning 1,4 %, förbundspott 0,4 %, jämställdhetspott 0,3 %

TeKo Grafiska

Kemi Såg och skivind.

Teknologi

Industri, arb., tillsammans

Städare Försäljare Kommun

Stata Alla löntagare

0 1 2 3 4 5 6

Allmän förhöjning Förbundspott Allmän förhöjning Förbundspott Jämställdhetspot

14.12.2004/SAK /TL

FÖRÄNDRING I SYSSELSATT LÖNTAGARES

KÖPKRAFT, % (årsgenomsnitt)

	2005*)	2006
Nominell förtjänst	3 1/2	2 1/2
Nettoförtjänst	3 1/4	3 1/2
Konsumentpriser	1 3/4	1 1/2
Realinkomster	1 3/4	1
Nettorealförtjänst (= Köpkraft per sysselsatt	1 1/2	2
löntagare)

Inklusive de skatte- och avgiftsändringar (bl.a. inflationsjustering) som asviserats. Löneglidning o.dyl. är inkluderade.

Förändringen i nettolönen per månad baserar sig på årsinkomster. Löneförhöjningarna 1.3.2005 och 1.6.2006 har beaktats men inte eventuella avtalsförhöjningar för år 2007.

LÖNEFÖRHÖJNINGARNAS OCH SKATTEFÖRÄNDRINGARNAS INVERKAN PÅ DEN DISPONIBLA INKOMSTEN 2005 - 2007*

Förändrad nettolön, %

Skatter och lön Skatter

1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 10000

Bruttolön euro /mån.

* inklusive anmälde skatte- och avgiftsförhöjningar: skatte förhöjningarna (inkl. inflationsjustering) samt löneförhöjningar, struktusförändringar, löneglidning mm.

Skatteförhöjningarna ökar den disponibla inkomsten med 3 - 4 %; skatte- och lönehöjningar med tillsammans 9 - 10 %.

14.12.2004/HP/TL

KOMMUNALSKATTENS INKOMSTAVDRAG 2003 - 2005

OCH STATSSKATTENS INKOMSTAVDRAG 2006 - 2007

Avdrag, euro

2007*

2006*

2004

2005*

2003

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0 20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000

Beskattningsbar inkomst i euro/år

* Enligt inpo-avtalets skattepaket

14.12.2004/ /HP/TL

FFC-FAMILJS ÄNDRADE NETTOINKOMST2005 - 2007*

Ändrad nettolön 2007/2004

	%	euroa/kk
Den med högre inkomst	9,5	157
Den med lägre inkomst	9,8	135
Familjen tillsammans	9,6	292

* inklusive löneglidning

Förändringen i nettolönen per månad baserar sig på årsinkomster.

Löneförhöjningarna 1.3.2005 och 1.6.2006 har beaktats men inte eventuella avtalsförhöjningar för år 2007. Den ena inkomsttagaren antas förtjäna 2.400 € per månad och den andra 1.900 € per månad år 2004.

15.12.2004/HP/TL

LÖNTAGARNAS NOMINELLA OCH REALFÖRTJÄNSTER 1985 - 2005

Muutos, %

Nominell lön Reallön

Hushållens disponibla realinkomst

-2

-4

-6

85 87 89 91 93

95 97 99 01 03* 05**

14.12.2004/TL Källa: Statistikcentralen, Finansministeriet

ARBETSLÖSHETSGRADEN 1990 - 2008

Finland

Euro-området

90 92 94 96 98 00 02 04** 06** 08**

14.12.2004/TL Källa: OECD, Finansministeriet (Uppdatering av finlands stabilitetsprogram, november 2004)

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC Xxxxxxxxxxx 0, XX 000, 00000 Xxxxxxxxxxx

Tel. (09) 772 11

xxx.xxx.xx

Document Metadata

Table of Contents

Inkomstpolitiskt avtal för åren 2005–2007

Document Metadata