Hinder och drivkrafter. Där man har haft svårigheter uppges olika orsaker. Brist på tid på grund av att andra frågor tagit uppmärksamhet och resurser är en vanlig förklaring. Det kan ha varit ekonomiska problem, krav på nedskärning, omorganisationsarbete, personalbrist mm som fått myndigheten att avvakta en bättre tidpunkt. Frågan är om detta lugn någonsin kommer. Alla myndighetsområden är ständigt utsatta för olika förändringar som tar kraft och som kräver resurser. Inom någon myndighet uppges som motsats att de anser att ett fungerande samverkanssystem är ett nödvändigt villkor för att en förväntad genomgripande förändring ska kunna genomföras på ett positivt sätt. En annan orsak till att samverkan dröjt är att ledningen eller någon av parterna är negativa. Vanligen bordläggs arbetet på samverkan i så fall. Exempel på detta finns inom rättsväsendet men också inom andra myndighetsområden. En dylik tveksamhet kan förmodligen endast övervinnas om tydliga erfarenheter från olika håll påvisar att samverkan leder till positiva effekter för verksamheten och de anställda. Den högsta ledningens inställning är helt avgörande för hur samverkansområdet har utvecklats inom myndigheten. Utvecklingsrådets seminarier, idéskrift och positiva signaler från myndigheter som gått före har skapat intresse för samverkansförfarande som drivit på utvecklingen. Många har varit trötta och besvikna på det begränsade utfallet av MBL-förhandlingar och har en önskan att finna andra former för inflytande. Samverkan kan leda till förenklingar och att frågor som tidigare togs upp i förhandlingar snabbt löses där de hör hemma och aldrig lämnar arbetsgruppen.
