Internationella förhållanden. Det kan antas att flera bolag med statligt ägande köper varor och tjänster av leverantörer och underleverantörer i utlandet, där svensk arbetsrätt inte är tillämplig. Om parterna inte valt vilket lands lag som är tillämplig är huvudregeln enligt den s.k. Rom I- förordningen68 att ett anställningsavtal ska vara underkastat lagen i det land där arbetet vanligen utförs. Inom denna ram är det i och för sig möjligt att genom avtal kräva att utländska leverantörer ska erbjuda sina anställda villkor som motsvarar de som förekommer på den svenska arbetsmarknaden, i vart fall i den utsträckning sådana krav inte skulle strida mot lagstiftning i det land där leverantören är verksam. Utredningen bedömer det emellertid som svårt att på detta sätt utsträcka den svenska arbetsrättens territoriella tillämpningsområde. Det riskerar i stället att medföra betydande svårigheter för bolagen med statligt ägande att köpa varor och tjänster på den internationella marknaden, vilket också påtalades i samband med den nulägesbeskrivning som redovisas i avsnitt 3. I förarbetena till de upphandlingsrättsliga bestämmelserna om särskilda arbetsrättsliga villkor anförde regeringen att offentliga medel inte ska bidra till att arbetstagare som utför arbete i andra länder än Sverige gör detta under förhållanden som inte är förenliga med ILO:s kärnkonventioner. När arbete utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig ska upp- handlande myndigheter och enheter således, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner. Enligt utredningens mening är det lämpligt att bolagen med statligt ägande ställer minst samma krav på sina leverantörer i internationella förhållanden. Det ska dock vara möjligt att ställa mer ingående krav även i internationella förhållanden, om ett bolag med statligt ägande bedömer det som önskvärt utifrån bolagets kännedom om sin leverantörskedja och de förhållanden som kan råda i olika geografiska områden. Som har redogjorts för tidigare gäller ILO:s kärnkonventioner bl.a. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (ILO- konvention nr 87), tillämpning av principerna för organisations- rätten och den kollektiva förhandlingsrätten (ILO-konvention nr 68 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I).
Internationella förhållanden. Denna lag tillämpas på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige även om tvisten har internationell anknytning. SFS 1999:116
Internationella förhållanden. Finansinspektionen hänvisar i promemorian till att ett antal andra länder har belåningsbegränsningar. För att få ett bredare perspektiv på förslaget har Riks- gälden översiktligt tittat på förhållandena i Kanada och Norge. En iakttagelse är att i båda fallen står stabilitetsmotiv i förgrunden, snarare än konsumentskydd. I Kanada ändrades reglerna senast i april 2010.2 Belåningsgränsen är där satt till 95 procent, kombinerat med ett krav på statlig kreditförsäkring för den del av lånet som överstiger 80 procent av försäljningspriset. Det framgår dock att kravet på kreditförsäkring är till för att skydda långivaren. Det finns också ett belånings- tak på 80 procent för bostäder som ägaren inte bor i. Konsumentskyddet nämns inte i det kanadensiska materialet, utan tonvikten ligger på målet att bevara finansiell stabilitet. Även i Norge har reglerna ändrats under 2010.3 Finanstilsynet nämner hänsyn till konsumenterna, men perspektivet är bredare genom innefatta både finansiell och samhällsekonomisk stabilitet: - Selv om norske bankers utlånstap på boliglån er lave, vil tilstramninger i husholdningenes økonomi og tilbakeslag i boligmarkedet kunne gi store ringvirkninger til næringsliv og øke bankenes risiko. - Hensynet til forbrukerne og den finansielle stabilitet gjør det derfor viktig å bidra til en mer robust boligfinansiering og større stabilitet i boligmarkedet. Betydelsen av stabilitetsmålet framgår även av att Finanstilsynet säger att avsteg från riktlinjerna kan leda till höjda kapitalkrav under Pelare 2. Det är normalt inte en åtgärd som är aktuell till följd av avsteg från konsumentskyddsregler. Regeln avseende belåningsgraden har följande lydelse: De norska riktlinjerna skiljer sig på vissa punkter från Finansinspektionens förslag. Bland annat är utgångspunkten att den angivna procentsatsen endast är ett normalvärde. Å andra sidan görs ingen skillnad mellan lån med respektive utan bostaden som säkerhet. Det torde innebära att det inte är möjligt för banken att komma runt kravet genom att ge ett blancolån i fall där lån mot säkerhet inte vore rimligt utifrån riktlinjernas övriga krav. Vidare sägs att det är naturligt att banken beaktar låntagarens förmögenhets- ställning. Det torde innebära att det är möjligt att tillåta en högre belåningsgrad för en låntagare med andra tillgångar än bostaden. I andra delar av riktlinjerna anges också krav på bedömning av huruvida låntagarens inkomster räcker för att klara räntor och amorteringar. Jämfört med inspektio...
Internationella förhållanden. Den som, enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar förmåner som avses i förordningen.