Krav på opartiskhet, ändamålsenlighet och snabbhet LSF innehåller endast ett fåtal bestämmelser om förfarandet och parterna har enligt principen om partsautonomi medgivits stor frihet att själva bestämma hur förfarandet ska gå till. Att inte tynga förfarandet med fastställda former anses vara en förutsättning för skiljedomsväsendets utveckling och även ett viktigt motiv varför parter väljer skiljeförfarande framför prövning inför domstol.14 Lagstiftaren har emellertid ansett det vara ett statsintresse att försöka tillgodose objektiviteten i skiljeförfaranden. Det har också ansetts rimligt att staten uppställer vissa formella krav samt försöker bereda möjligheter för materiellt riktiga avgöranden.15 I 21 § LSF återfinns därför en grundläggande regel om att skiljemännen ska handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Ett grundläggande krav på opartiskhet kan inte anses vara särskilt kontroversiellt. Parterna måste givetvis ges samma möjlighet att påverka förfarandet som sådant. I kravet på opartiskhet ligger den s.k. likhetsprincipen som innebär att en part inte ska ges möjlighet att framlägga sin sak i den andra partens frånvaro, att skiljenämnden inte ska kommunicera med den ena parten utan att den andra parten får ta del av vad som ägt rum samt att en förmån som beviljats den ena parten inte ska vägras den andra parten16. Bestämmelserna i 24 § LSF ger av denna anledning bl.a. uttryck för att parterna ska ges tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt samt att kommunikationsprincipen ska iakttas. I begreppet ändamålsenligt ligger att smidighet och effektivitet ska eftersträvas samtidigt som anledning till klander inte ska uppkomma. Det finns även en målsättning om att materiellt riktiga avgöranden bör åstadkommas.17 Vad gäller kravet på att tvisten ska lösas snabbt kan först erinras om att LSF inte innehåller någon tidsgräns för när skiljedom ska meddelas. Det finns dock inget hinder mot att parterna kommer överens om en tidsgräns. Om en sådan överenskommelse har ingåtts kan en förlängning av tiden inte ensidigt uppnås av ena parten. Som argument för ett krav på snabbhet kan anföras att det håller nere kostnaderna och att det främjar utredningens och skiljedomens kvalitet. Vidare är det något av en självklarhet att parterna gärna ser en snabb lösning av tvisten så att deras verksamhet kan fortsätta utan onödiga orosmoln.18 Enligt 21 § LSF ska skiljemännen också följa vad parterna har bestämt, om det inte finns något hinder mot det. Detta kan ses...
