Obehörigt angrepp exempelklausuler

Obehörigt angrepp. Med obehörighet avses här att en åtgärd som utförs i nödvärn saknar laglig grund. Man kan t.ex. inte åberopa nödvärn som försvar mot ett gripande som utförs av en polisman, om polismannen har laglig befogenhet för gripandet. Om gripandet som utförs av polismannen däremot är olagligt gäller rätten till nödvärn som vanligt. Angrepp uppfattas vanligen som fysiska åtgärder såsom sparkar, slag osv. Det är dock inte alltid nödvändigtvis en sådan handling, utan angrepp kan ta sig uttryck som t.ex. frihetsberövande. T.ex. en person som sitter på en parkbänk förbjuds att stiga upp från bänken, och detta understryks genom att placera handen på personens axel. Då kränker man rörelsefriheten och det är fråga om ett angrepp, om än ett lindrigt sådant. Detta inverkar i sin tur automatiskt på hurdana åtgärder man kan ta till i nödvärn mot ett sådant angrepp. Det lindrigaste sättet torde i detta fall vara att vifta bort handen från axeln och avlägsna sig från platsen.