Socialtjänst. Insatser för en enskild person enligt författningarna om socialtjänst (SoL) och stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samt insatser enligt de särskilda författningarna om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare (LVU, LVM).
Socialtjänst. Enligt Socialtjänstlagen ska socialtjänsten arbeta förebyggande och uppsökande gentemot kommuninvånarna. Särskilt fokus ligger på barns sociala situation och välmående. Socialtjänsten ska förutom att erbjuda ett generellt förebyggande arbete även tidigt upptäcka utsatta barns behov för att så tidigt som möjligt kunna erbjuda barn och föräldrar olika former av stöd. Familjecentralen blir då en arena där socialtjänsten arbetar utan myndighetsutövande och mycket tidigt kommer i kontakt med barn och deras föräldrar. I samverkan med de andra aktörerna kan socialtjänsten bidra till att minska små barns riskfaktorer och hälsoproblem genom att exempelvis ge lättillgängligt stöd i föräldrarollen eller genom att i akuta situationer finnas där och hänvisa vidare till rätt form av stöd. På en familjecentral ges därigenom socialtjänsten möjlighet till såväl den närhet till kommuninvånarna som utövande av sitt breda uppdrag, från samhällsinformation och förebyggande arbete till tidig upptäckt, som lagstiftningen förespråkar.
Socialtjänst. Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän (SoL 2 kap. 1 §). Enligt socialtjänstlagen (SoL 5 kap § 1 a) har socialtjänsten ett särskilt ansvar för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd och skydd de behöver samt, om hänsyn till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Socialtjänsten har även en skyldighet för att samverkan kommer till stånd i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa.
Socialtjänst. Insatser för enskilda enligt författningarna om socialtjänst (Socialtjänstlagen) och stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samt insatser enligt de särskilda författningarna om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare (LVU, LVM). Den enskilde eller legal företrädare ansöker om insatser. Behovet utreds och ansökan beviljas eller avslås. Enskilda har rätt att överklaga beslutet till domstol. I de fall enskilda beviljas insats, verkställs beslutet. I vissa fall tillämpas ett valfrihetssystem, som ger den enskilde möjligheten att välja utförare.
Socialtjänst. I Estlands socialtjänstlag (Social welfare act RT 1995, 21, 323) inkluderas inte rehabilitering av drogmissbrukare (efter att de blivit drogfria) som en explicit del av kommunernas ansvarsområden inom ”Social insurance” och ”Social welfare”, se bilden ovan. Men enligt företrädare på Socialministeriet är praxis i kommunerna att man gör så. Socialministeriet står även för subventioner för företag som anställer före detta missbrukare.
Socialtjänst. Insatser för en enskild enligt författningarna om socialtjänst och stöd och service till vissa funktionsnedsatta samt insatser enligt de särskilda författningarna om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare.
Socialtjänst. Verksamhet enligt socialtjänstlag (2001:453) och lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Socialtjänst. Beslut härunder anmäls till sociala delegationen
Socialtjänst. SDN ansvarar för att socialtjänstens generella och förebyggande arbete, icke myndighets- utövande, medverkar på familjecentralen. Verksamheten ska vara rådgivande och stödjande samt erbjudas i form av gruppverksamhet och kortare individuella samtal.
Socialtjänst. Ansvaret för motsvarande funktioner som i Sverige faller under Socialtjänsten är i Nederländerna kraftigt fragmenterade, utan enhetlig huvudman. I många fall ligger det övergripande ansvaret på myndighetsnivå (Ministry of Social Affairs and Employment) eller kommunnivå. Trots omfattande eftersökning har Sirona ej lyckats finna någon indikatorbaserad uppföljningsmodell som omfattar verksamheter/insatser inom området. Det är oklart om SBG:s ROM-undersökningar även omfattar leverantörer av ”socialtjänst”-liknande tjänster eller endast vård. Givet att en stor del av det praktiska arbetet utförs av privata organisationer med offentliga medel torde dock uppföljning av efterlevnad ske, men förmodligen då efter överenskommelser i enskilda avtal.