Common use of Ställningstagande Clause in Contracts

Ställningstagande. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtal.

Ställningstagande. Jag anser liksom utskottet att bemanningsföretagens utbredning tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det bidrar till måste gå att splittra arbetstagarnata in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktdet måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de Ett tydligt problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden är dock att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar – trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det ger arbetsgivarna en flexibilitet som går ut över arbetstagarnas trygghet. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid (numera särskild visstid) och olika former av behovs- anställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringeninitiativ för att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Jag delar alltså inte motsätter mig utskottets avvisande inställning till behovet bedömning att den nyligen genomförda reformeringen av förändringararbetsrätten tillgodoser arbetstagarnas behov av trygghet i tillräcklig omfattning. I likhet med vad Vänsterpartiet anförde när förslaget behandlades av riksdagen anser jag att det är fråga om ändringar av regelverket som sammantaget försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Jag anser därför att regeringen för att komma bör ta initiativ till rätta med de nuvarande bristerna på området bör följande åtgärder. • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv Anställningsskyddslagen ändras så att medlemsstaterna själva kan besluta särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • En utredning tillsätts med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med Jämlikhets- kommissionens förslag (SOU 2020:46). • Regelverket om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen Anställningsskyddslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det inte är tillåtet möjligt för arbetstagaren att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt anpassa sig till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas arbetsgivarens krav och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalförväntningar.

Ställningstagande. Jag Vänsterpartiet anser att bemanningsföretagens utbredning bemanningsföretagen för med sig vissa problem på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som arbetsmarknaden. Problemen drabbar både de bemanningsanställda bemannings- anställda och de anställda på kundföretagen. Det Bemanningsföretagens utbred- ning på arbetsmarknaden bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor jobbet och stärker arbetsgivarnas makt. Det är en ganska liten andel av arbetskraften som i dag arbetar via bemanningsföretag, men inhyrning har likväl en bredare påverkan på arbets- platser och i branscher där det är vanligt. Det finns exempelvis indikationer på att bemanningsanställda utför mer repetitiva eller farliga arbetsuppgifter än anställd personal. Detta drabbar den inhyrde, men kan också bli en utväg för arbetsgivaren att slippa omorganisera och förbättra själva arbetsinnehållet. Jag kan anser att tydliga och effektiva regleringar behövs både för att skapa rimlig anställningstrygghet för anställda i likhet med företag som anlitar eller avser att anlita inhyrda från bemanningsföretag och för att anställda i uthyrningsföretag ska omfattas av rimliga villkor. Det är också viktigt att ha ett regelverk som tillåter arbetstagarorganisationerna att fullt ut medverka för att stoppa oseriösa entreprenörer och bemanningsföretag vid inhyrning. Till skillnad från vad utskottet konstatera verkar göra så noterar jag den utsatta position som uthyrda arbetstagare ofta befinner sig och behovet av ett särskilt skydd för dessa. Sverige har i dag en av de mest arbetsgivarvänliga regleringarna inom OECD när det gäller möjligheten att vissa ändringar av regelverket vid anlita bemanningsföretag för inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftningarbetskraft. Jag menar dock vill se en rad åtgärder för att det krävs helt andra lösningar på komma till rätta med de problem brister i regelverket som inhyrning finns kopplat till uthyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringenarbetstagare. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om huruvida bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtal.

Ställningstagande. Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag anser dock att det finns goda skäl till att tillsvidare- anställning är och ska vara norm på den svenska arbetsmarknaden. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhälls- medborgare. Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden en nödvändig väg framåt är åtgärder för att få till stånd ett system där bl.a. objektiva kriterier avgör när det är tillåtet med sig problem visstidsanställ- ningar och där tiden som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagennågon ska kunna vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare begränsas ytterligare. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen Åtgärder behövs också för att komma till rätta med de nuvarande bristerna det omfattande missbruk som i dag finns av både intermittenta anställningar och vikariat. Vidare anser jag att bristen på området skydd av sysselsättningsgraden i anställningen för med sig tydliga problem för arbetstagarna och således behöver åtgärdas. Ytterligare ett problemområde där dagens regelverk är otillfredsställande och där insatser från regeringen är nödvändiga är situationen för provanställda. Det finns också skäl att överväga insatser för att garantera att bestämmelsen om föreningsrättens okränkbarhet i 8 § medbestämmandelagen efterlevs i verkligheten. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns skäl till initiativ för att stärka anställningstryggheten. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den principöverenskommelse som träffats av några av parterna på den svenska arbetsmarknaden, men långtifrån alla, och regeringens pågående utrednings- arbete ska vara styrande och tillräckligt för förändringar på området. Det finns inga garantier för att den vägen kommer att leda till en rimlig balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas olika behov av flexibilitet och anställningstrygghet. Jag anser att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder. • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv Anställningsskyddslagen ändras så att medlemsstaterna själva allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • En övre tidsgräns införs i anställningsskyddslagen om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan besluta vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • Regelverket om bemanningsföretag ska vara tillåtna på vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den egna arbetsmarknaden anställdes sysselsättningsgrad. • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen Anställningsskyddslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det inte är tillåtet möjligt för arbetstagaren att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt anpassa sig till återanställning arbetsgivarens krav och förväntningar. • återkomma med ett förslag om Bestämmelsen i 8 § medbestämmandelagen ses över för att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto skyddet mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalföreningsrättskränkning.

Ställningstagande. Vänsterpartiet anser att företrädesrätten till återanställning är viktig för att upprätthålla tillsvidareanställningen som norm. Utan företrädesrätten förlorar också turordningsreglerna sin funktion. Företrädesrätten till återanställning motverkar att oseriösa arbetsgivare godtyckligt säger upp personal enbart för att kunna ersätta dem med andra. Givet de allt fler korta visstidsanställningar som framför allt unga hänvisas till innebär dagens regler om kvalifikationstid att stora grupper ställs utanför det skydd som företrädesrätten medför. Företrädesrätten gäller i dag under nio månader efter anställningens upphörande. För att företrädesrätten ska ge ett tillräckligt skydd mot godtyckliga uppsägningar bör denna tid förlängas. Redan i dag finns ett stort antal personer som permanent blir hänvisade till att varva tillfälliga anställningar med arbetslöshet. Om inget görs för att stärka återanställningsrätten riskerar den skaran att växa än mer framöver. Enligt dagens regelverk är det möjligt för arbetsgivare att säga upp anställda och i stället hyra in helt andra personer för att utföra deras arbete. Det innebär att anställningsskyddet sätts ur spel. Så var det inte tänkt när anställnings- skyddslagen skrevs. Då var bemanningsföretag förbjudna, och ingen kunde föreställa sig dagens situation. Konsekvenserna av luckan i lagen är uppenbara. I flera uppmärksammade fall har arbetsgivare sagt upp, eller hotat med att säga upp, fast anställd personal för att ersätta dem med inhyrd arbetskraft. Xxxxx att ersätta de anställda med inhyrda har använts i utpressningssyfte för att förhandla ned lokala kollektivavtal och för att kunna säga upp anställda utan hänsyn till regler om anställningstid och kvalifikationer. Vänsterpartiet anser att avsaknaden av ett uttryckligt förbud mot att kringgå återanställningsrätten genom att anlita uthyrningsföretag strider mot lagens syfte. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden problemen med dagens bristande regelverk i fråga om företrädesrätten till återanställning är större än vad utskottet tycks göra. Regelverket är inte tillfredsställande i dessa avseenden, och regeringen bör agera för med sig problem att täppa till de brister som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringarfinns. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med följande förslag till ändringar i anställningsskyddslagen. • Kvalifikationstiden för att komma företrädesrätt till rätta med återanställning kortas ned och inträder efter sammanlagt sex månaders anställning under de nuvarande bristerna på området bör senaste två åren, och tiden under vilken företrädesrätten gäller förlängs till tolv månader efter anställningens upphörande. • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en En tydlig skrivning införs i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalåteranställning.

Ställningstagande. Jag anser liksom utskottet att bemanningsföretagens utbredning tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det bidrar till måste gå att splittra arbetstagarnata in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktdet måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de Ett tydligt problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl är dock att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar – trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det ger arbetsgivarna en flexibilitet som går ut över arbetstagarnas trygghet. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till ett antal åtgärder från regeringenotrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag delar alltså konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid (numera särskild visstid) och olika former av behovs- anställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag beklagar att utskottet inte ser det behov som finns av att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Jag motsätter mig utskottets avvisande inställning till behovet bedömning att den genomförda reformeringen av förändringararbetsrätten tillgodoser arbetstagarnas behov av trygghet i tillräcklig omfattning. I likhet med vad Vänsterpartiet anförde när förslaget behandlades av riksdagen anser jag att det är fråga om ändringar av regelverket som sammantaget försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Jag anser därför att regeringen för att komma bör ta initiativ till rätta med de nuvarande bristerna på området bör följande åtgärder: • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv Anställningsskyddslagen ändras så att medlemsstaterna själva kan besluta särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • En utredning tillsätts med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med Jämlikhets- kommissionens förslag (SOU 2020:46). • Regelverket om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen Anställningsskyddslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det inte är tillåtet möjligt för arbetstagaren att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt anpassa sig till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas arbetsgivarens krav och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalförväntningar.

Ställningstagande. Jag anser Rätten att bemanningsföretagens utbredning strejka är helt avgörande för att arbetstagarna ska kunna försvara uppnådda rättigheter och på sikt förbättra dem. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är i grunden ojämlik till arbetsgivarens fördel, eftersom arbetstagaren är beroende av sin inkomst, samtidigt som arbetsgivaren i kraft av en utvidgad tolkning av äganderätten har rätten att leda och fördela arbetet. Den enskilda arbetstagaren är beroende av kollektivt agerande för att faktiskt kunna hävda sig och motverka den strukturella obalansen. Strejk är en yttersta möjlighet att realisera detta och bör värnas på starka principiella grunder. Strejkrätten är ett resultat av arbetarrörelsens långa och mödosamma kamp och utgör i dag en grundläggande del av den svenska arbetsmark- naden arbetsmarknadsmodellen. De förändringar av strejkrätten som genomfördes 2019 innebär allvarliga och oacceptabla begränsningar. När ärendet behandlades i utskottet avvisade Vänsterpartiet förslaget med motiveringen att regeringens förslag utgör en ensidig begränsning av arbetstagarsidans stridsåtgärdsrätt, öppnar för avtals- shopping och gula fackföreningar och innebär ett oproportionerligt hårt slag mot fristående fackföreningar. Jag står fast vid denna uppfattning. Under den tid som gått sedan ändringarna infördes har också flera exempel med just avtalsshopping och gula fackföreningar visat sig problem som drabbar både de bemanningsanställda på arbetsmarknaden. Tidigare har fackföreningarna kunnat ta strid för att rätt avtal ska tillämpas. Den möjlig- heten är nu borta. Strejkförbudslagstiftningen utgör därmed ett allvarligt hot mot svenska kollektivavtal och de anställda på kundföretagenöppnar för lönedumpning. Det bidrar till Jag menar att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor begränsningarna i strejkrätten försvagar arbetstagarnas ställning och stärker arbetsgivarnas maktmakt i en tid när löntagarna redan är tillbakapressade. Jag kan Utgångs- punkten bör i likhet med stället vara att stärka arbetstagarnas position på arbetsmark- naden, inte att angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv. Det är beklagligt att utskottet konstatera inte har samma utgångspunkt i sitt sätt att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar se på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringarfrågan. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning riva upp de inskränkningar i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda konflikträtten som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten genomförts i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del anledning av bemanningsföretagets affärsavtalproposition 2018/19:105.

Ställningstagande. Jag Sverigedemokraterna anser att bemanningsföretagens utbredning Sverige behöver fler företag om vi ska klara framtidens utmaningar. Utöver företagsklimatet i största allmänhet kan initiativ från staten med riktade insatser bidra till att fler företag skapas. Ett sådant önskvärt initiativ vore mer generösa regler för personer som vill vara tjänstlediga för att starta företag. Har man ett fast arbete och bär på en företagsidé kan steget vara stort att lämna sin fasta anställning för att försöka driva ett eget företag. Samhället riskerar därigenom att gå miste om vad som skulle kunna få ekonomin och arbetsmarknaden att växa. Vidare konstaterar vi att minnesdagen för svenska veteraner sedan 2018 är en allmän flaggdag i Sverige. Vi anser att veteraner bör ha en lagstadgad rätt att ta ut ledighet denna dag. Det är en rimlig ordning att försöka underlätta för veteraner att delta i det årliga högtidlighållandet av de viktiga insatser som de själva har varit en del av. Ett annat område av ledighetslagstiftningen där det finns skäl att se över regelverket är ledigheter för föräldrar. Vi anser att besök hos mödravården kan hjälpa föräldrarna med viktig information om fostrets utveckling och den svenska arbetsmark- naden gravida kvinnans hälsa och vara en förberedelse för föräldraskapet. Båda föräldrarna bör därför ha en lagstadgad rätt att närvara vid besök hos mödravården under hela graviditeten utan att arbetsgivaren ska ha möjlighet att neka detta. Vidare kan vi konstatera att barn går igenom olika faser i sin utveckling och i sina möten med sig omvärlden. För vissa barn går t.ex. inskolningen på förskolan mycket bra och snabbt, medan det för andra barn kan behövas extra stöd. Sverigedemokraterna inser betydelsen av att barn i största möjliga mån får utvecklas i sitt eget tempo och vill därför öka möjligheten för föräldrar att arbeta deltid under barnets första åtta år. Sverigedemokraterna har också noterat de problem som drabbar både många föräldrar upplever de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenveckor då förskolan har sommarstängt. Vi vill därför införa s.k. förskoledagar, en lagstadgad rätt till tjänstledigt fem dagar per år då förskolan är sommarstängd. Det bidrar till är visserligen glädjande att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling både utskottet och partierna bakom januariöverenskommelsen i viss mån verkar se behovet av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktatt prioritera arbetande föräldrar. Jag kan i likhet med Det är en grupp som Sverigedemokraterna har prioriterat under en längre tid. Till skillnad från vad utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar verkar tycka anser vi dock att det krävs helt andra lösningar finns skäl för åtgärder på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sigflera områden snarast. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om följande förändringar av regelverket: • utöka rätten till tjänstledighet för att komma bedriva näringsverksamhet från sex till rätta med de nio månader • införa en lagstadgad rättighet för veteraner att ta ut ledighet för att delta under veterandagen • införa en lagstadgad rättighet för båda föräldrarna att få ledigt från sitt arbete för att kunna närvara vid besök hos mödravården under hela graviditeten utan att arbetsgivaren ska ha möjlighet att neka detta • utöka den lagstadgade deltidsrätten för föräldrar under barnets första åtta år till 50 procent från nuvarande bristerna på området bör 75 procent • verka för införa en ändring ny lagstadgad rätt till tjänstledigt fem dagar per år i form av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte s.k. förskoledagar då förskolan är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalsommarstängd.

Ställningstagande. Jag anser Det finns i dag ett stort antal människor i arbetsför ålder som har svårt att bemanningsföretagens utbredning etablera sig på den svenska arbetsmark- naden arbetsmarknaden. Till skillnad från vad utskottet tycks göra ser vi behov av träffsäkra reformer för med sig problem att få så många som drabbar både de bemanningsanställda möjligt i arbete. En grupp som har svårt att komma in och de anställda få fäste på kundföretagenarbetsmarknaden är nyanlända. Det bidrar är inte sällan fråga om personer som fastnar i ett utanförskap och har mycket svårt att med dagens strukturer ta sig ur det. Vi menar att arbetsmarknaden behöver förändras så att nya typer av arbeten utan förkunskapskrav skapas för att fler människor ska kunna få ett första jobb. Vi är övertygade om att ett jobb med lägre ingångslön är bättre än bidrags- beroende. En ny förenklad anställningsform, inträdesjobb, bör införas för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Anställningsformen ska få innehas i maximalt tre år och innebär att splittra arbetstagarnaarbetsgivaravgiften slopas samtidigt som den anställde arbetar till en nedsatt ingångslön. Det arbetsrättsliga skyddet ska motsvara provanställning i två år, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktanställningen ska därefter övergå till en tillsvidareanställning. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag Vi anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras införa inträdesjobb i enlighet med vad som anförts ovan. En annan grupp som kan ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är personer som är dömda för brott. Det finns ofrånkomligen en stark misstro mot att anställa någon som kanske har flera fängelsedomar i livsbagaget. Vi vill undersöka fler sätt att hitta vägar tillbaka till jobb för personer som har lämnat kriminaliteten bakom sig. En möjlighet skulle kunna vara att inom frivårdens ramar ge bättre möjligheter till tidsbegränsade anställningar så att före detta kriminella kan skaffa sig normala yrkeserfarenheter och meriter att hänvisa till. Det skulle också göra det blir förbjudet lättare för denna grupp att hyra fortsätta ut och hyra in arbetskraft på den ordinarie arbetsmarknaden. Anställningsformen behöver förenas med noggrann uppföljning för permanenta arbetskrafts- behov • att säkerställa att personerna inte återfaller i kriminalitet. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka möjligheterna för före detta kriminella att komma ut på den fackliga vetorätten ordinarie arbetsmarknaden i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma enlighet med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse vad som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalanförts ovan.

Ställningstagande. Jag Vänsterpartiet anser visserligen att bemanningsföretagens utbredning tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det bidrar måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Men det finns goda skäl till att splittra arbetstagarnatillsvidareanställning är och ska vara normen. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhällsmedborgare. Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock därför att det krävs helt andra lösningar är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Samtidigt har de tidsbegränsade anställningarna ökat trendmässigt de senaste 30 åren. Fördelningen över arbetsmarknaden är dock väldigt ojämn. Det går att se tydliga klass- och könsmönster i form av att tidsbegränsade anställningar är vanligare hos unga och kvinnor och inom arbetaryrken. Det som är särskilt oroväckande är att det är de mest osäkra anställningsformerna som har ökat mest. Anställningsformen allmän visstidsanställning har bidragit till denna utveckling, eftersom den ensidigt ger arbetsgivaren möjlighet att undgå huvudregeln om tillsvidareanställning utan att behöva motivera detta eller förhandla om det. Andra problematiska områden i dagens regelverk är otydligheten i kravet på de problem ett personsamband vid vikariat och bristen på skydd av sysselsättnings- graden i anställningen. Det är viktigt att förhindra missbruk av vikariatsformen och säkra anställningstryggheten för arbetstagare som inhyrning utsätts för omorgani- sation med krav på annan sysselsättningsgrad. Även om vissa steg har tagits i rätt riktning, såsom åtgärder för att begränsa stapling av arbetstagare visstidsanställningar, anser jag att ytterligare åtgärder behövs för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringenatt stärka anställningsskyddet. Jag delar alltså således inte utskottets avvisande inställning uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till behovet nya initiativ på området. Utskottets bedömning att den pågående arbetsrättsliga utredning som är ett resultat av förändringarjanuariavtalet bör vara styrande för inriktningen av arbetsrätten framöver är direkt oroväckande då detta i stället för den nödvändiga förstärkningen snarare riskerar att leda till ett försämrat anställningsskydd. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det blir förbjudet i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • En övre tidsgräns införs om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligare framgår att det inte är tillåtet måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att stärka omreglera den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalanställdes sysselsättningsgrad.

Ställningstagande. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden dagens regelverk medger en relativt flexibel användning av föräldraförsäkringen under barnets första levnadsår. Vid barnets ettårsdag inträder dock ett antal begränsande regler och villkor som starkt styr såväl uttaget av föräldrapenningen som planeringen av eventuella syskon. Jag vill att makten över föräldraförsäkringen i större utsträckning ska flyttas till föräldrarna. Ett område som behöver förändras för att detta ska vara möjligt är föräldrars rätt till tjänstledighet för att vara med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagensina barn. Dagens system inskränker möjligheten att nyttja föräldraförsäkringen flexibelt. Det bidrar är visserligen glädjande att även utskottet värdesätter rollen som både föräldrar och anhöriga har i samhället. Det är dock olyckligt att utskottet inte drar samma slutsatser som jag gör när det gäller behovet av reformer på området. Genom att utöka möjligheten till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten tjänstledighet på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktheltid för föräldrar skulle det t.ex. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare bli möjligt för med sig. Mot bakgrund fler av de negativa effekter bemannings- företagen har föräldrar som så vill att vänta tills barnet är tre år innan det börjar på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringarförskola. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så utöka möjligheten till tjänstledighet för föräldrar genom att det blir förbjudet ge varje förälder rätt till 20 månaders tjänstledighet på heltid utöver tjänstledighet med föräldrapenning. Vikten av att hyra ut och hyra in arbetskraft ta del av sina barns utveckling upphör inte bara för permanenta arbetskrafts- behov • att barnen har börjat förskolan. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten ge varje förälder rätt till fem dagars tjänstledighet årligen för vård av barn upp tills barnet fyller 18 år. Detta förslag ligger väl i medbestämmandelagen genom linje med Kristdemokraternas förslag om ett jobbskatteavdrag för föräldrar, vilket utökar föräldrars ekonomiska möjligheter att vara tjänstlediga utan lön exempelvis vid lov eller studiedagar. Vidare anser jag att det finns skäl att överväga hur socialförsäkrings- systemet och arbetsmarknadslagstiftningen bör anpassas för att underlätta för anhöriga att förena anhörigomsorg med arbete på ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka bättre sätt. Rätt till tjänstledighet på heltid eller deltid kan vara en väg framåt. Jag anser att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med regeringen bör göra en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund översyn av möjligheterna till rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtaltill tjänstledighet för anhörigomsorg.

Ställningstagande. Jag Vi anser att bemanningsföretagens utbredning det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på utveckla den svenska arbetsmarknaden finns det skäl arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett antal åtgärder från regeringenår. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringarDärutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Jag Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma uppsäg- ningstvister i enlighet med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda vad som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalanförts ovan.

Ställningstagande. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar regeringens lagrådsremiss, som bygger på en överenskommelse mellan några av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförtsparterna, innehåller förslag som ger anställda i bemanningsföretag en ökad möjlighet till tillsvidare- anställning. Den nya lagstiftningen innebär Det är visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag ett välkommet förslag men till skillnad från utskottet menar dock jag att det krävs helt andra lösningar på inte är tillräckligt för att komma till rätta med de problem som inhyrning av arbetstagare för med sigbemanningsföretag medför på svensk arbetsmarknad. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen effekterna som bemanningsföretagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om huruvida bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtal.

Ställningstagande. Jag Även om barn, i alla fall de i de lägre åldrarna, inte köper särskilt mycket produkter själva, har de ofta egna pengar och är också delaktiga i familjens inköp. De är därför i allra högsta grad konsumenter. Eftersom barn har svårare än vuxna att sålla och vara kritiska mot de budskap de möter är de extra mottagliga för reklambudskap. Det är därför viktigt att det ställs särskilt höga krav på den marknadsföring som riktas till barn och att lagstiftningen skyddar barn mot oönskad marknadsföring. Barn tillbringar alltmer tid i den digitala världen. Vi anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden lagstiftningen när det gäller regler om marknadsföring till barn behöver uppdateras så att lagstiftningen följer den digitala utvecklingen. Våra synpunkter bör övervägas vid den fortsatta beredningen av Utredningen om ett reklamlandskap i förändrings betänkande. Vi anser även att Sverige inom EU ska verka för med sig att regler om marknadsföring till barn motsvarande de svenska reglerna ska vara mininivå inom hela EU. Vi ser vidare ett särskilt problem när det gäller reklam för ohälsosam mat som drabbar både de bemanningsanställda riktas till barn. Föräldrars strävan att ge sina barn sunda matvanor motverkas av reklam som förhärligar ohälsosam mat och de anställda på kundföretagendryck till barn, vilket bidrar till en ohälsosam livsstil. Det bidrar är enklare att rikta marknadsföringen av sådana produkter till barn som är mer påverkbara i fråga om reklambudskap. Som förälder har man en fostrande roll och rätten att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktbestämma över vad familjen ska ha för inköpsvanor. Jag kan i likhet En förälder ska inte behöva utsättas för köptryck med utskottet konstatera risk för konflikt med barnen. Förälderns bestämmanderätt ska därför inte få ifrågasättas genom reklam om ohälsosam mat som riktar sig till barn. Det är positivt att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare Statskontoret för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på närvarande utreder hur den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen offentliga styrningen för att komma främja hälsosamma matvanor kan stärkas. Uppdraget gäller de offentliga styrmedel som Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har identifierat som särskilt angelägna att utreda, bl.a. begränsningar i marknadsföringen av ohälsosam mat till rätta med de barn. Enligt vår mening bör nuvarande bristerna på området regler skärpas. Regeringen bör • inom EU även verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut förbjuda reklam för ohälsosam mat som riktas till barn. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och hyra in arbetskraft tillkännage för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalregeringen.

Ställningstagande. Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag anser dock att det finns goda skäl till att tillsvidare- anställning är och ska vara norm på den svenska arbetsmarknaden. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhälls- medborgare. Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden en nödvändig väg framåt är åtgärder för att få till stånd ett system där bl.a. objektiva kriterier avgör när det är tillåtet med sig problem visstidsanställ- ningar och där tiden som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagennågon ska kunna vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare begränsas ytterligare. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Jag anser därför att regeringen Åtgärder behövs också för att komma till rätta med de nuvarande bristerna det missbruk som i dag finns av både intermittenta anställningar och vikariatsanställningar. Vidare anser jag att bristen på området skydd av sysselsättningsgraden i anställningen för med sig tydliga problem för arbetstagarna och således behöver åtgärdas. Ytterligare ett problemområde där dagens regelverk är otillfredsställande och där insatser från regeringen är nödvändiga är situationen för provanställda. Det finns också skäl att överväga insatser för att garantera att bestämmelsen om föreningsrättens okränkbarhet i 8 § medbestämmandelagen efterlevs i verkligheten. Vidare behöver det göras ändringar för att lokalt fackligt förtroendevalda fullt ut ska kunna kontrollera underentreprenörer som en del av en entreprenörskedja. Jag ser också behov av åtgärder för att skapa trygghet för personer som utför arbete i subven- tionerade anställningar. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns skäl till initiativ för att stärka anställningstryggheten. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den principöverenskommelse som träffats av några av parterna på den svenska arbetsmarknaden och regeringens pågående arbete ska vara styrande och tillräckligt för förändringar på området. Det finns inga garantier för att den vägen kommer att leda till en rimlig balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas olika behov av flexibilitet och anställningstrygghet. Jag anser att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder. • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv Anställningsskyddslagen ändras så att medlemsstaterna själva kan besluta allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • Regelverket om bemanningsföretag ska vara tillåtna på vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den egna arbetsmarknaden anställdes sysselsättningsgrad. • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen Anställningsskyddslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det inte är tillåtet möjligt för arbetstagaren att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt anpassa sig till återanställning arbetsgivarens krav och förväntningar. • återkomma med ett förslag om Medbestämmandelagen ses över för att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom skyddet mot förenings- rättskränkning. • Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen om entreprenörsansvar för lönefordringar ses över för att det stärka möjligheten för ett lokalt fackligt veto mot inhyrning ska räcka förtroendevalda att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med kontrollera underentreprenörer som en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalen entreprenörskedja. • Det införs en skyldighet för arbetsgivare som anställer personer med subventioner att utfärda ett arbetsintyg till den anställde när anställningen upphör. • Regelverket ändras så att alla som utför arbete i subventionerade anställningar omfattas av anställningsskyddslagen.

Ställningstagande. Det förhållandet att gång- och cykelvägar inte kan anordnas inom ramen för väglagen om de saknar samband med allmän väg innebär att det är svårare att anlägga gång- och cykelstråk än vanliga vägar. Markåtkomst vid byggande av cykelleder försvåras ofta av att enskilda markägare eller vägföreningar motsätter sig att marken upplåts till cykelleder. Det innebär ökade kostnader och försämrad användarnytta eftersom långa omvägar måste dras. Redan 2002 föreslog Lantmäteriet i sin rapport Översyn av anläggningslagen att det bör införas en möjlighet för kommuner att anordna gång- och cykelvägar, vandrings- och skoterleder, motionsspår och liknande anläggningar samt att en kommun ska kunna delta i en gemensamhets- anläggning. Båda förslagen tillstyrktes av flera remissinstanser. Jag anser att bemanningsföretagens utbredning behovet av goda gång- och cykelvägsförbindelser är lika relevant som behovet av goda vägförbindelser för motortrafik och stöder därför Lantmäteriets förslag när det gäller upplåtelse av en rätt för en kommun att anordna gång- och cykelvägar och kommunalt deltagande i en gemensam- hetsanläggning. En möjlighet att upplåta rätt för kommunerna att anordna gång- och cykelvägar har också förordats i betänkandena Ökad och säkrare cykling – en översyn av regler ur ett cykelperspektiv (SOU 2012:70) och Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84). I det förstnämnda betänkandet anförs att behovet av att anlägga cykelvägar har ökat sedan Lantmäteriet upprättade sin rapport 2002, och att behovet är så tungt vägande ur allmän synpunkt att enskilda bör få tåla intrång i sina markägarintressen. Utredaren gjorde därför bedömningen att Lantmäteriets förslag borde genomföras i vart fall till den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda del det avser kommuners rätt att anordna cykelvägar och de anställda på kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock att det krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning borde övervägas att även staten får motsvarande rättighet. I sitt remissvar över betänkandet angav Lantmäteriet att myndigheten inte hade ändrat uppfattning i fråga om behovet av arbetstagare en utvidgad rätt för med sigbl.a. kommuner att anordna gång- och cykelvägar. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på det ovannämnda anser jag att det är anmärkningsvärt att regeringen valde att inte behandla frågan om kommuners möjlighet till markåtkomst för att anordna sammanhängande cykelleder i den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal åtgärder från regeringen. Jag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringarnationella cykelstrategi som presenterades den 28 april 2017. Jag anser därför att det är angeläget att regeringen för att komma till rätta återkommer med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen ändras så i anläggningslagen möjliggöra upplåtelse av en rätt för en kommun att det blir förbjudet nyttja en fastighet för att hyra ut anordna eller använda gång- och hyra in arbetskraft cykelvägar samt att kommuner ges möjlighet att delta i en gemensamhetsanläggning. Det jag nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med regeringen. Ställningstagandet innebär ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt bifall till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas motionerna 2016/17:3192 yrkande 45 och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare 2017/18:3580 yrkande 44 och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtaldelvis bifall till motion 2016/17:804.

Ställningstagande. Jag Vänsterpartiet anser att bemanningsföretagens utbredning tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funk- tion på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det bidrar måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid till- fälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begrän- sad tid. Men det finns goda skäl till att splittra arbetstagarnatillsvidareanställning är och ska vara normen. En anställningsrelation är grundläggande ojämn eftersom arbets- givaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet, hotar tryggheten på jobbetoch över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten att i utgångspunkten veta att anställningsförhållandet fortgår tills vidare, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och stärker arbetsgivarnas maktmer allmänt som samhällsmedborgare. Jag kan i likhet med utskottet konstatera Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det krävs helt andra lösningar är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Livet blir svårt att planera, ekonomin blir osäker och på arbetsplatsen befinner man sig i ständigt underläge. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Samtidigt har de problem tidsbegränsade anställningarna ökat trendmässigt de senaste trettio åren. Fördelningen över arbetsmarknaden är dock väldigt ojämn. Det går att se tydliga klass- och könsmönster i form av att tidsbegränsade anställningar är vanligare hos unga och kvinnor och inom arbetaryrken. Tidsbegränsade anställningar är olika till sin karaktär. Det som inhyrning är särskilt oroväckande är att det framför allt är de mest osäkra anställningsformerna som har ökat mest. Anställningsformen allmän visstidsanställning har bidragit till denna utveck- ling, eftersom den ensidigt ger arbetsgivaren möjlighet att undgå huvudregeln om tillsvidareanställning, utan att behöva motivera detta eller förhandla om det. Andra problematiska områden i dagens regelverk är bristen på skydd av sysselsättningsgraden i anställningen och mot godtyckliga uppsägningar vid byte av entreprenör i samband med upphandlingar. Det är viktigt att säkra anställningstryggheten för arbetstagare som utsätts för omorganisation med sigkrav på annan sysselsättningsgrad och arbetstagare som arbetar i upphandlade verksamheter. Mot bakgrund Även om vissa steg har tagits i rätt riktning, såsom åtgärder för att begränsa stapling av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal visstidsanställningar, anser jag att ytterligare åtgärder från regeringenbehövs för att stärka anställningsskyddet. Jag delar alltså således inte utskottets avvisande inställning uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till behovet nya initiativ på området. Utskottets bedömning att januariavtalet bör vara styrande för riktningen av förändringararbetsrätten framöver är direkt oroväckande då detta i stället för den nödvändiga förstärkningen snarare riskerar att leda till ett försämrat anställningsskydd. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det blir förbjudet i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstids- anställningar. • En övre tidsgräns införs om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställ- ningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligare framgår att det inte är tillåtet måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den anställdes sysselsättningsgrad. • Den arbetsrättsliga lagstiftningen och lagen om offentlig upphandling skrivs om så att anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma skyddas mot godtyckliga uppsägningar vid byte av entreprenör i samband med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalupphandlingar.

Ställningstagande. Jag Vänsterpartiet anser att bemanningsföretagens utbredning tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funk- tion på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och de anställda på kundföretagenarbetsmarknaden. Det bidrar till måste gå att splittra arbetstagarnata in vikarier när anställda är föräldralediga, hotar tryggheten på jobbeteller sjuka, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas maktdet måste gå att anställa extrapersonal vid till- fälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag kan i likhet med utskottet konstatera Problemet är att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en förbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Jag menar dock många arbetsgivare systematiskt använder tids- begränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det krävs helt andra lösningar på är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Åtgärder behövs för att komma åt de problem otrygga anställningar som inhyrning många människor i dag sitter fast i. Otrygga anställningar ger otrygga liv. När de inte är motiverade av tydliga och konkreta behov, och särskilt om de fortgår länge, utsätter de arbetstagare för risken att behandlas mer godtyckligt av arbetsgivaren. De undergräver också möjligheter och drivkrafter till kompetensutveckling och kan bli en förevändning för arbetsgivaren att placera problematiska arbetsuppgifter hos någon som ändå kan bytas ut, snarare än att ändra arbetets innehåll. Arbetsplatser med sigotrygga anställningsförhållanden riskerar också att i praktiken bli tystare arbetsplatser, där de som arbetar drar sig mer för att säga ifrån om missförhållanden. Mot bakgrund Även om vissa steg har tagits i rätt riktning, såsom åtgärder för att begränsa stapling av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden finns det skäl till ett antal visstidsanställningar, anser Vänsterpartiet att ytterligare åtgärder från regeringenbehövs. Jag delar alltså således inte utskottets avvisande inställning uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till behovet av förändringarnya initiativ på området. Åtgärder är nödvändiga för att minska de otrygga anställningarna och stärka den enskildes rätt till anställnings- trygghet. Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag till riksdagen om att uthyrningslagen följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det blir förbjudet i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstids- anställningar. Lagen ska i denna del även fortsättningsvis vara semi- dispositiv. • En övre tidsgräns införs i anställningsskyddslagen om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Regelverket kring vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen tydligare framgår att det inte är tillåtet måste finnas ett personsamband. • Den arbetsrättsliga lagstiftningen och lagen om offentlig upphandling skrivs om så att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma skyddas mot godtyckliga uppsägningar vid byte av entreprenör i samband med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av bemanningsföretagets affärsavtalupphandlingar.