Common use of Ställningstagande Clause in Contracts

Ställningstagande. Jag är enig med utskottet om att de motionsyrkanden som behandlas under denna punkt bör avslås. Däremot har jag i flera avseenden en annan motivering än utskottet. Av utskottets ställningstagande framgår att stor vikt verkar läggas vid att regelverket behöver utformas så att det tillåter ”flexibilitet” på arbetsmark- naden. Av sammanhanget och andra skrivningar framgår att detta i praktiken måste tolkas som mer otrygga och oförutsägbara anställningsvillkor för fler arbetstagare. Till skillnad från utskottet anser jag att den svenska arbetsrätten i dag präglas av tillräckligt stor flexibilitet eftersom den ger stort utrymme för verklighetsnära lösningar genom parternas försorg. I dag är det stora faktiska problemet att många arbetstagare inte omfattas av någon rimlig anställnings- trygghet, vilket får negativa effekter såväl för individer och hushåll som för samhällsekonomin i stort – något som jag utvecklar i andra reservationer i det här betänkandet. Jag vill med kraft markera mot utskottets hänvisningar till den arbetsrättsutredning som har tillsatts med grund i januariavtalet. Det finns enligt min mening ganska lite som tyder på att de förändringar som skisseras genom utredningsdirektiven skulle kunna bli balanserade eller fungera ”moderniserande”. Snarare skulle dessa förslag, om de ligger i linje med direktiven, försvaga arbetstagarnas ställning och föra det svenska arbetsrättsliga regelverket närmare forna tiders mer vidsträckta godtycke. Jag menar därför att motionsyrkandena bör avslås med motiveringen att regelverket behöver stärkas till arbetstagarnas fördel, inte tvärtom.

Ställningstagande. Jag är enig med utskottet om att de motionsyrkanden som behandlas under denna punkt bör avslås. Däremot har jag i flera avseenden en annan motivering än utskottet. Av utskottets ställningstagande framgår att stor vikt verkar läggas vid att regelverket behöver utformas så att det tillåter Utskottet säger sig dela motionärernas uppfattning om behovet av ”flexibilitet” på arbetsmark- nadenarbetsmarknaden. Av sammanhanget och andra skrivningar framgår att detta i praktiken måste tolkas som mer otrygga och oförutsägbara anställningsvillkor anställ- ningsvillkor för fler arbetstagare. Till skillnad från utskottet Jag anser jag att den svenska arbetsrätten i dag präglas av tillräckligt stor flexibilitet eftersom den ger stort utrymme för verklighetsnära lösningar genom parternas försorg. I dag är det stora faktiska problemet problemet, att många arbetstagare inte omfattas av någon rimlig anställnings- trygghetanställningstrygghet, vilket får negativa effekter för såväl för individer och hushåll som för samhällsekonomin i stort – något som jag utvecklar har utvecklat i andra reservationer i det här betänkandet. Jag vill med kraft markera mot utskottets hänvisningar till den arbetsrättsutredning utredning om arbetsrätten som har tillsatts med grund i januariavtalet. Det finns enligt min mening ganska lite som tyder på att de förändringar som skisseras genom utredningsdirektiven skulle kunna bli balanserade balanserade, eller fungera ”moderniserandemoderni- serande”. Snarare skulle dessa förslag, om de ligger i linje med direktiven, försvaga arbetstagarnas ställning och föra det svenska arbetsrättsliga regelverket regel- verket närmare forna tiders mer vidsträckta godtycke. Jag menar därför att motionsyrkandena bör avslås med motiveringen att regelverket behöver stärkas till arbetstagarnas fördel, inte tvärtom.

Ställningstagande. Vi har i dag regelverk på arbetsmarknaden som skrevs för decennier sedan i en tid när de största företagen stod för jobben. Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. Jag anser att regler som inte längre är enig med utskottet anpassade för dagens arbetsmarknad och näringsliv riskerar att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden hota Sveriges internationella konkurrenskraft. På många platser är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbets- marknaden. Ett område som hindrar jobbskapande är utformningen av reglerna om att de motionsyrkanden som behandlas under denna punkt bör avslås. Däremot har jag i flera avseenden en annan motivering än utskottet. Av utskottets ställningstagande framgår att stor vikt verkar läggas vid att regelverket behöver utformas så att det tillåter ”flexibilitet” på arbetsmark- naden. Av sammanhanget och andra skrivningar framgår att detta i praktiken måste tolkas som mer otrygga och oförutsägbara anställningsvillkor för fler arbetstagarestridsåtgärder. Till skillnad från utskottet ser jag ett behov av att göra en större översyn av konflikträtten för att skapa en bättre balans mellan arbetsmarknadens parter och ekonomin och samhället i övrigt. Jag anser jag därför att regeringen bör se över konflikträtten för att anpassa den till dagens arbetsmarknad i enlighet med vad som anförts ovan. Vidare finns det skäl att framhålla att fackförbund i dag kan vidta stridsåtgärder mot små företag även om de anställda där själva inte har någon konflikt med arbetsgivaren. Sådana strider handlar sällan om att medlemmar i facket skulle ha drabbats av orimliga villkor eller vägras skälig lön utan om att den svenska arbetsrätten mix av villkor som anställda och arbetsgivare enats om är en annan än den som facket föreskriver centralt. Till skillnad från vad utskottet tycks göra ser jag ett behov av att byta godtycket i dag präglas av tillräckligt stor flexibilitet eftersom den ger stort utrymme att blockera mindre företag mot respekt för verklighetsnära lösningar genom parternas försorg. I dag är det stora faktiska problemet att många arbetstagare inte omfattas av någon rimlig anställnings- trygghet, vilket får negativa effekter såväl för individer och hushåll som för samhällsekonomin i stort – något som jag utvecklar i andra reservationer i det här betänkandetde anställdas egna önskemål. Jag vill anser att det måste finnas en proportionalitet mellan vad facket försöker uppnå med kraft markera mot utskottets hänvisningar till sina stridsåtgärder och den arbetsrättsutredning som har tillsatts med grund i januariavtalet. Det finns enligt min mening ganska lite som tyder på att de förändringar som skisseras genom utredningsdirektiven skulle kunna bli balanserade skada det lilla företaget eller fungera ”moderniserande”. Snarare skulle dessa förslag, om de ligger i linje med direktiven, försvaga arbetstagarnas ställning och föra det svenska arbetsrättsliga regelverket närmare forna tiders mer vidsträckta godtyckesamhällsekonomin utsätts för. Jag menar anser därför att motionsyrkandena regeringen bör avslås se över hur en bättre proportionalitet kan nås i förfackförbunds möjligheter att vidta stridsåtgärder mot mindre företag i enlighet med motiveringen att regelverket behöver stärkas till arbetstagarnas fördel, inte tvärtomvad som anförts ovan.

Ställningstagande. Många av regelverken på dagens arbetsmarknad skrevs för decennier sedan i en tid när de största företagen stod för jobben. Jag anser att dessa regelverk inte är enig med utskottet om anpassade för dagens arbetsmarknad och näringsliv. Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. Stora företag har, och kommer att fortsätta att ha, en mycket viktig roll att spela i svensk ekonomi. Men dagens arbetsmarknadsregler hindrar framväxten av morgon- dagens jobb. Vi riskerar i längden Sveriges internationella konkurrenskraft. På många platser är dessutom de motionsyrkanden små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden. Ett område som behandlas under denna punkt bör avslås. Däremot har jag i flera avseenden en annan motivering än utskottet. Av utskottets ställningstagande framgår hindrar jobbskapande är utformningen av reglerna för när det är tillåtet att stor vikt verkar läggas vid att regelverket behöver utformas så att det tillåter ”flexibilitet” på arbetsmark- naden. Av sammanhanget och andra skrivningar framgår att detta i praktiken måste tolkas som mer otrygga och oförutsägbara anställningsvillkor för fler arbetstagarevidta stridsåtgärder. Till skillnad från utskottet ser jag ett behov av att göra en större översyn av konflikträtten i syfte att skapa en bättre balans mellan arbetsmarknadens parter och ekonomin och samhället i övrigt. Jag anser jag därför att regeringen bör se över konflikträtten för att anpassa den till dagens arbetsmarknad i enlighet med vad som anförts ovan. Vidare finns det skäl att framhålla att fackförbund i dag kan vidta stridsåtgärder mot små företag även om de anställda där själva inte har någon konflikt med arbetsgivaren. Sådana strider handlar sällan om att medlemmar i facket skulle ha drabbats av orimliga villkor eller vägras skälig lön utan om att den svenska arbetsrätten mix av villkor som anställda och arbetsgivare enats om är en annan än den facket föreskriver centralt. Till skillnad från vad utskottet tycks göra ser jag ett behov av att byta godtycket i dag präglas av tillräckligt stor flexibilitet eftersom den ger stort utrymme att blockera mindre företag mot respekt för verklighetsnära lösningar genom parternas försorg. I dag är det stora faktiska problemet att många arbetstagare inte omfattas av någon rimlig anställnings- trygghet, vilket får negativa effekter såväl för individer och hushåll som för samhällsekonomin i stort – något som jag utvecklar i andra reservationer i det här betänkandetde anställdas egna önskemål. Jag vill anser att det måste finnas en proportionalitet mellan vad facket försöker uppnå med kraft markera mot utskottets hänvisningar till sina stridsåtgärder och den arbetsrättsutredning som har tillsatts med grund i januariavtalet. Det finns enligt min mening ganska lite som tyder på att de förändringar som skisseras genom utredningsdirektiven skulle kunna bli balanserade skada det lilla företaget eller fungera ”moderniserande”. Snarare skulle dessa förslag, om de ligger i linje med direktiven, försvaga arbetstagarnas ställning och föra det svenska arbetsrättsliga regelverket närmare forna tiders mer vidsträckta godtyckesamhällsekonomin utsätts för. Jag menar anser därför att motionsyrkandena regeringen bör avslås se över hur en bättre proportionalitet kan nås i förfackförbunds möjligheter att vidta stridsåtgärder mot mindre företag i enlighet med motiveringen att regelverket behöver stärkas till arbetstagarnas fördel, inte tvärtomvad som anförts ovan.

Ställningstagande. Jag är enig I dag kan fackförbund vidta stridsåtgärder mot små företag även om de anställda där själva inte har någon konflikt med utskottet arbetsgivaren. Sådana strider handlar sällan om att de motionsyrkanden medlemmar i facket skulle ha drabbats av orimliga villkor eller vägras skälig lön utan om att den mix av villkor som behandlas under denna punkt bör avslås. Däremot har jag i flera avseenden anställda och arbetsgivare enats om är en annan motivering än utskottet. Av utskottets ställningstagande framgår att stor vikt verkar läggas vid att regelverket behöver utformas så att det tillåter ”flexibilitet” på arbetsmark- naden. Av sammanhanget och andra skrivningar framgår att detta i praktiken måste tolkas som mer otrygga och oförutsägbara anställningsvillkor för fler arbetstagareden facket föreskriver centralt. Till skillnad från vad utskottet tycks göra ser jag ett behov av att byta godtycket i att blockera mindre företag mot respekt för de anställdas egna önskemål. Jag anser att det måste finnas en proportionalitet mellan vad facket försöker uppnå med sina stridsåtgärder och den skada det lilla företaget eller samhällsekonomin utsätts för. Jag anser därför att regeringen bör se över hur en bättre proportionalitet kan nås i förfackförbunds möjligheter att vidta stridsåtgärder mot mindre företag i enlighet med vad som anförts ovan. Vidare anser jag att det finns ett uppenbart behov av att modernisera konflikträtten och anpassa regelverket efter dagens arbetsmarknad. Denna uppfattning kommer också till uttryck i kommittémotion 2020/21:3284 yrkande 3 (C) där det efterfrågas en större översyn av konflikträtten just för att anpassa den svenska arbetsrätten i dag präglas av tillräckligt stor flexibilitet eftersom den ger stort utrymme för verklighetsnära lösningar genom parternas försorg. I dag är det stora faktiska problemet att många arbetstagare inte omfattas av någon rimlig anställnings- trygghet, vilket får negativa effekter såväl för individer och hushåll som för samhällsekonomin i stort – något som jag utvecklar i andra reservationer i det här betänkandettill dagens arbetsmarknad. Jag vill står i sak bakom förslaget men bedömer att det i nuläget finns skäl att avvakta det vidare arbetet som pågår som följd av januariavtalet, med kraft markera mot utskottets hänvisningar till den arbetsrättsutredning som har tillsatts med grund i januariavtalet. Det finns enligt min mening ganska lite som tyder på att de förändringar som skisseras genom utredningsdirektiven skulle kunna bli balanserade eller fungera ”moderniserande”. Snarare skulle dessa förslag, om de ligger i linje med direktiven, försvaga arbetstagarnas ställning en omfattande och föra viktig översyn av det svenska arbetsrättsliga regelverket närmare forna tiders mer vidsträckta godtyckeoch uttryckliga krav på förändringar inom vissa områden för ökad flexibilitet och minskade kostnader. Jag menar har därför valt att motionsyrkandena bör avslås med motiveringen att regelverket behöver stärkas inte reservera mig till arbetstagarnas fördel, inte tvärtomförmån för det förslaget.