Särskilda bestämmelser om fordringsförlust avseende karenstidsränta. 47 5.2.4 Närmare om realisationsvärde m m 48 5.2.5 Kostnader som ej inräknas i ersättningsgill förlust 49 5.2.6 Omräkning av utländsk valuta 49
Särskilda bestämmelser om fordringsförlust avseende karenstidsränta. Om huvudfordringen erlägges – helt eller delvis – före karenstid- ens utgång, utgår inte någon ersättning för karenstidsränta avse- ende det sålunda erlagda beloppet. Skadeersättningen beräknas med utgångspunkt från refinan- sieringsräntan under den tidsperiod som anges i 5.2.3 tredje stycket. Vid beräkning av skadeersättningen får dock refinan- sieringsräntan inte överstiga den avtalade dröjsmålsräntan. Den tidsperiod, som gäller vid beräkning under 5.2.3 andra stycket, fastställs på följande sätt. Utgångspunkten är huvud- fordringens förfallodag, eller, i fall som omtalas i 2.5.2 första stycket första meningen, den dag deponering skett. Tidsperioden sträcker sig fram till dagen då EKN utbetalar ersättning under garantin – dock inte längre än till 30 dagar efter utgången av den för garantin tillämpliga karenstiden, varvid dock händelse som omtalas i 2.5.1 första stycket a) eller 2.5.2 andra stycket inte avkortar den angivna maximala tidsperioden. För det fall karenstiden förlängts på grund av att krav som omtalas i 2.5.1 första stycket b) framställts senare än två månader från förfallodagen eller med tillämpning av 4.1 fjärde stycket, utgår inte ersättning för karenstidsränta under den sålunda förlängda karenstiden. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 5.2.2.