Tidigare uppföljningar exempelklausuler

Tidigare uppföljningar. Sedan 1982 tillämpas tvångsvårdslagstiftningen för missbrukare i Sverige. Enligt lagen kan missbrukare mot sin vilja placeras på LVM-hem under högst sex månader (SOU 1981:7). Huvudsyftet med tvångsåtgärden är att avbryta det tunga missbruket av alkohol och narkotika och motivera till fortsatt frivillig vård samt en mer långsiktig rehabilitering (Socialstyrelsen 1997). Tvångsvården är riktad mot missbrukare som inte har velat ha eller inte blivit hjälpta av frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen (SoL). Tvångsvården kan ske på två olika sätt dels enligt 4 § LVM, som betyder att socialtjänsten söker hos länsrätten om tvångsvård för en person som till följd av fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel bedöms vara i behov av vård, dels enligt 13 § LVM, då socialnämnden eller polisen omhändertar en person som bedöms vara i omedelbart behov av åtgärder till följd av sitt missbruk. Tvångsvården upphör efter sex månader eller så fort syftet med vården har uppnåtts. I allmänna ordalag har tvångsvårdslagstiftningen två centrala syften, det ena är att ”rädda” den enskilde som far illa av sitt missbruk och för dennes välbefinnande åtgärda de negativa effekterna av missbruket (Sallmén, 1999), dels att skydda omgivningen genom att man avlägsnar missbrukaren (Tops, 2001). Oavsett vilket av dessa två synsätt som dominerar, är det enligt Xxxxxxx (1999) ett allmänt drag inom det svenska välfärdssystemet att de berörda myndigheterna har stora möjligheter att aktivt ingripa i enskilda individers och familjers liv. Även om kritiker ifrågasätter det etiskt rimliga i att tvinga missbrukare till drogfrihet menar andra att det svåra och outhärdliga livet som missbruk orsakar gör att många missbrukare förr eller senare välkomnar samhälleliga vårdinsatser. Dessutom, och som Xxxxxxxxx (2001) antyder, är det ett faktum att en stor majoritet av människor som hamnar i tungt missbruk tillhör en marginaliserad och utsatt social grupp som förr eller senare hamnar i en situation som gör att samhälleliga insatser blir oundvikliga. Intresset för tvångsvården av missbrukare har under de senaste åren ökat internationellt och alltfler länder har börjat tillämpa någon form av tvångsvård för missbrukare (Israelsson, 2004; Gerdner, 2004). I ett nordiskt perspektiv är tvånget i den svenska LVM-lagstiftningen mer omfattande och de svenska kriterierna för tvångsvård bredare. Den svenska lagstiftningen är tvingande i den mening att tvångsvård ska verkställas ...