Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 oktober 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā rajona tiesa, Administratīvā apgabaltiesa – Lettland) – ”Baltijas Starptautiskā Akadēmija” SIA (C-164/21), ”Stockholm School of Economics in...
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Rigall Arteria Management Sp. z o.o. sp. k.
Motpart: Bank Handlowy w Warszawie S.A.
Domslut
Artikel 7.1 b i rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter
ska tolkas så,
att det är tillåtet att avtala om undantag från den rätt som en självständig handelsagent har enligt denna bestämmelse att erhålla provision på avtal som ingås under handelsagentavtalets löptid med en tredjeman som handelsagenten tidigare har skaffat som kund för samma slags uppgörelser.
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 oktober 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā rajona tiesa, Administratīvā apgabaltiesa – Lettland) – ”Baltijas Starptautiskā Akadēmija” SIA (C-164/21), ”Stockholm School of Economics in Riga” SIA (C-318/21) mot Latvijas Zinātnes padome
(Mål C-164/21 och C-318/21) (1)
(Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) nr 651/2014 – Artikel 2 led 83 – Direkt och ovillkorlig hänvisning till unionsrätten – Huruvida frågorna kan tas upp till sakprövning – Stöd för forskning, utveckling och innovation – Begreppet ”organ för forskning och kunskapsspridning” – Högskola som bedriver ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet – Fastställande av det primära syftet)
(2022/C 463/08)
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Administratīvā rajona tiesa, Administratīvā apgabaltiesa
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: ”Baltijas Starptautiskā Akadēmija” SIA (C-164/21), ”Stockholm School of Economics in Riga” SIA (C-318/21)
Motpart: Latvijas Zinātnes padome
Domslut
1) Artikel 2 led 83 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF],
ska tolkas så, att
en privaträttslig enhet som bedriver flera verksamheter, däribland forskning, men vars huvudsakliga intäkter härrör från ekonomisk verksamhet, såsom tillhandahållande av undervisningstjänster mot vederlag, kan anses vara en ”organisation för forskning och kunskapsspridning”, i den mening som avses i denna bestämmelse, om det mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet kan fastställas att dess främsta syfte är att bedriva oberoende grundforskning, industriell forskning eller experimentell utveckling, eventuellt kompletterat med spridning av resultaten av denna forskningsverksamhet genom undervisning, offentliggörande eller kunskapsöverföring. I detta sammanhang kan det inte krävas att en sådan enhet erhåller en viss andel av sina intäkter från icke-ekonomisk verksamhet avseende forskning och spridning av kunskap.
2) Artikel 2 led 83 i förordning nr 651/2014 ska tolkas så, att
det inte är nödvändigt, för att en enhet ska kunna anses vara en ”organisation för forskning och kunskapsspridning”, i den mening som avses i denna bestämmelse, att denna enhet återinvesterar de intäkter som genererats av dess huvudsakliga verksamhet i denna huvudsakliga verksamhet.
3) Artikel 2 led 83 i förordning nr 651/2014 ska tolkas så, att
den rättsliga ställningen för delägare och aktieägare i en enhet, liksom den eventuella vinstgivande karaktären av den verksamhet som dessa bedriver och de mål som eftersträvas med den, inte utgör avgörande kriterier vid kvalificeringen av nämnda enhet som en ”organisation för forskning och kunskapsspridning” i den mening som avses i denna bestämmelse.
EUT C 297, 26.7.2021
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 13 oktober 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht – Österrike) – DN mot Finanzamt Österreich
(Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artiklarna 67 och 68 – Familjeförmåner – Rättigheter på grund av uttag av pension – Pensionstagare som uppbär pension från två medlemsstater – Medlemsstat(er) där denna pensionstagare har rätt till familjeförmåner – Förordning (EG) nr 987/2009 – Artikel 60.1 tredje meningen – Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken familjeförmåner ska beviljas den förälder vars hushåll barnet tillhör – Denna förälder avstår från att ansöka om familjeförmåner – Skyldighet att beakta den andra förälderns ansökan – Återkrav av familjeförmåner som utbetalats till den andra föräldern – Tillåtlighet)
(2022/C 463/09)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: DN
Motpart: Finanzamt Österreich
Domslut
1) Artikel 67 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
ska tolkas så,
att när en person uppbär pension från två medlemsstater har denna person rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i dessa båda medlemsstater. Om sådana förmåner inte kan beviljas i en av dessa medlemsstater enligt den nationella lagstiftningen ska prioritetsreglerna i artikel 68.1 och 68.2 i denna förordning inte tillämpas.
2) Artikel 60.1 tredje meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen