Contract

22/0453

Advokat har enligt anmälaren tillämpat oskäliga arbetsvillkor för biträdande jurist. Prövning av huruvida villkor gällande bland annat provision kostnad för arbetsverktyg i anställningsavtalet är förenligt med god advokatsed.

Disciplinnämndens beslut

Disciplinnämnden tilldelar advokat A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger henne enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att betala straffavgift till Advokatsamfundet med 10 000 (tiotusen) kr.

Bakgrund

X har arbetat som biträdande jurist på Advokatfirman A som innehas av advokat A.

Anmälan

X har i anmälan till Advokatsamfundet riktat anmärkningar mot A och anfört i huvudsak följande.

Hans principal och arbetsgivare A sa upp honom i mars 2021. Hon påstod då att han hade en skuld till henne. I den situationen riskerade han att bli arbetslös och skuldsatt till Advokatfirman A AB.

Han var tvingad att skriva på ett nytt anställningsavtal med rent provisionsbaserad lön, med 30 % provision. Det de kom överens om var att lönen skulle betalas utifrån hans fakturerade timmar med formulering ”på grundval av influtna medel”. Detta uppfattades av båda sidor som att betalningen av hans lön skulle grundas på timmar han fakturerade och arbetsgivaren har betalat enligt den principen från början utan anmärkning.

1 / 14

Han hade i december 2021 rätt att få lön om 49 000 kronor. Han fick dock endast

30 000 kronor. Han meddelade då A att hans lön inte var korrekt. Hon skrev då att hon inte hade fått underlag för lönen, det vill säga för hans fakturor för november och december 2021 och att det var därför ett lägre belopp betalades. Hon sa att han skulle mejla fakturor direkt till henne, vilket han gjorde. Efter detta kom hon med nya orsaker till att inte betala resten av hans lön.

Hon skickade en sammanställning av betalningar och hans fakturor sedan april 2021. Hon påstod att han fått för 59 000 kronor för mycket i lön och därför inte hade rätt att få det han krävde.

Hon påstod också att överenskommelsen de gjorde, och som hon tillämpade, om att hans lön grundades och utbetalades utifrån fakturerade timmar inte var korrekt.

Under 2021 har han bara fått lön i 6 månader, han har fått en genomsnittlig lön på 10 404 kronor i månaden som biträdande jurist. Det är inte värdigt och inte heller marknadsmässigt.

Hennes agerande har lett till att han inte fick lön i januari månad eller under resterande uppsägningstid om 3 månader som stod i avtalet. Den längre uppsägningstiden antyder att detta är något hon planerat.

Klausulen i anställningsavtalet om ”influtna medel” är oskälig. Detta skulle innebära att en anställd inte har rätt till någon lön alls innan fakturorna betalats av klienterna. Detta motsvarar ett konsultuppdrag.

Hon har ålagt honom som anställd att betala för arbetsverktyg och arbetsutrustning som mobil och dator vilket inte är förenligt med god advokatsed. Detta framgår av anställningsavtalet.

Hon har trakasserat honom genom att bland annat ta beslut i ärenden där han förordnats utan att hon frågat honom. Han har inte tillgång till akter som gäller ärenden där han är förordnad som bodelningsförrättare. Detta trots att han bett henne om akterna. Hon har försökt ta ifrån honom ett ärende genom att ljuga i ett brev till domstolen. Hon har försökt ta hans ärenden för att tjäna pengar på det inte för klientens bästa. Hon tvekar inte på att påstå saker som inte stämmer och misskreditera hans kompetens för att få pengar från ärendet hon försöker ta från honom.

Till sin anmälan har X bifogat bland annat korrespondens och anställningsavtal.

Advokatens yttrande

A har tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

X har under en lång period tagit kontakt med henne vid olika tillfällen för att erhålla arbete hos henne. Hon har vid flera tillfällen nämnt att hon inte är i behov av någon ytterligare jurist och att hon inte kan motivera en anställning med hänsyn till arbetsbörda m.m.

X underströk sin önskan att bli advokat och att han behövde ytterligare erfarenhet och hjälp för att nå sitt mål. Att arbeta vid advokatbyrå var hans önskan framför att fortsätta arbeta i egen verksamhet. Trots deltagande i utbildningar för advokatexamen och försök till tentamen hade hans försök inte lyckats.

Han underströk även att han hade erfarenhet av att arbeta vid advokatbyrå och att han hade tillgång till en stor mängd kontakter och egna klienter då han drivit egen juristbyrå under ett stort antal år. Han var helt införstådd med behovet av att kunna vara sysselsatt och att han inte kunde räkna med att hon skulle kunna erbjuda honom sysselsättning i den mån som skulle vara motiverat inom ramen för en anställning.

Under, vad hon skulle uppskatta, en period om drygt ett år fortsatte han att återkomma med sitt önskemål att kunna vara på en advokatbyrå för att erhålla behövlig kunskap och han underströk det faktum att han hade en befintlig kundkrets.

Han uppgav att han hade lång erfarenhet av egen juristverksamhet och hade dessutom uppnått en tämligen hög ålder och var mot den bakgrunden villig att redan inledningsvis arbeta provisionsbaserat. Han lät henne förstå att han var införstådd med omständigheterna och att han skulle ta med sig sina befintliga klienter och dessutom ha förmågan att med stöd av alla sina kontakter utöka med ytterligare klienter då han själv valt att inte arbeta heltid utan lägga tid på frekventa resor och ledigheter.

Då han hade lång erfarenhet av juristbranschen och hade en befintlig kundkrets såg hon ett provisionsbaserat avtal som en möjlig väg till advokatyrket för honom. Hennes bolag övertog hans lokal i X-stad och tanken var att han skulle kunna behålla sina

befintliga klienter och ta emot klienter på plats och att övriga på byrån skulle kunna vara tillgängliga för uppdrag vid X-stad tingsrätt.

Avtal upprättades efter förutsättningarna och hon var mycket noga med att understryka att det inte alltid är säkert att man erhåller betalning enligt vad man fakturerar, att man ligger ute med moms innan betalning många gånger och att provision måste baseras på influtna medel vilket X uppgav att han förstod. Med hans erfarenhet av egen verksamhet stod det för henne klart att han förstod att vad man skriver ner på en faktura inte alltid är den intäkt som genereras i verksamheten. Hon var också noga med att understryka att det tar tid att arbeta upp sig på en byrå för att kunna generera intäkter men X betonade återigen att han redan var verksam och hade en befintlig kundkrets.

Vidare var det uppenbart att X hade vissa brister i det svenska språket men han uppvisade ett flertal inlagor som såg kompetenta ut och som var skrivna på ett förtjänstfullt sätt. Xxxxxx det stod det för henne klart att en tämligen stor arbetsinsats skulle krävas av henne för såväl att övervaka arbetet såsom principal men även att utbilda och kunna öka kunskap inom områden som kanske inte tidigare varit Xs huvudinriktning.

Trots förutsättningarna i avtalet valde hon att betala ut lön baserat på en uppskattning om vad han borde kunna generera, särskilt med hennes erfarenhet av att nedlagd tid inte återspeglas förrän efter en tid när ärenden är redo för fakturering.

När provanställningen började närma sig sitt slut gjordes en avvägning av omständigheterna. Det stod klart att X sällan var på kontoret och att de inlagor han upprättade var av låg kvalitet både språk- och kunskapsmässigt. Flera i personalen var tvungna att tas i anspråk för att först rätta det språkliga för att sedan översända till henne för översyn, rättning och förtydliganden. Vidare var faktureringen i det närmaste obefintlig. Vid en översyn av intäkter och utbetald preliminär lön var resultatet att ca

70.000 kronor för mycket hade betalats i lön och då hade X inte ens fått en särskilt hög förskottslön. Detta resulterade i en avstämning där hon konstaterade att det inte fungerade för någon av dem. Han gavs inte möjlighet att tjäna några pengar och hans kunskaper var för låga för att kunna avlasta någon. Hennes företag är dessutom ett mycket litet företag som drabbats hårt av pandemi och något utrymme för någon annan typ av anställning fanns inte.

Hon såg ingen annan möjlighet än att avsluta samarbetet mellan dem vid provanställningens slut. På intet sätt har hon krävt att det underskott som förelåg skulle regleras eller betalas tillbaka då hon själv tyckte att det var olyckligt att det inte blivit som någon av de hade hoppats på men hon påtalade dessa siffror för att visa det orimliga för dem båda i en fortsatt anställning.

X var dock av uppfattningen att han hade lärt sig mycket under tiden hos henne. Han underströk hur mycket kunskap det gett honom och att han trots dessa omständigheter ville fortsätta i riktning mot advokatyrket och helst inom ramen för en fortsatt anställning hos henne. Hon var mycket tveksam till upplägget men han gav uttryck för att lärotiden var det viktigaste för honom. Han gav aldrig uttryck för att ha något som helst behov av pengar.

Efter mycket påtryckningar från honom och förslag om att de i praktiken utövar avtalet på ett annat sätt och att ingen lön betalas ut om det inte först har flutit in till byrån kom de i mars 2021 överens om att kvitta det som varit och kom överens om ett nytt avtal.

Han övertygade henne om att kostnaden som han utgjort skulle minskas och att han själv hade tillgång till telefon och dator och inte hade något behov ens av det.

Oaktat den nya lösningen ändrades inte omständigheterna. Han verkade inte ”komma igång” med sitt arbete och sågs nästan aldrig på kontoret. Han verkade inte arbeta i någon nämnvärd utsträckning. Den avtalade lösningen om att inte betala någon lön utan att intäkter genererades upplevdes inte som rimlig och det gjordes trots detta utbetalningar baserat på förhoppning om intäkter som borde komma byrån till godo framöver.

Under december 2021 fanns äntligen ett visst debiteringsunderlag och det skedde viss fakturering från hans sida. Han gav då uttryck för att han önskade en månadslön om

49.000 kronor trots att ingen av fakturorna var erlagda och i praktiken, tillfälligt i vart fall, enbart innebar ökade kostnader i form av moms och arbetsgivaravgifter. Vidare närmade det sig årets slut varefter avstämning enligt avtal skulle ske avseende intäkter och provision. Vid en snabb avstämning insåg hon att en lön om 49.000 kronor för december månad inte speglades i det fakturerade underlaget eller av influtna medel. För att inte förta hans ambition betalades en provision ut om 30.000 kronor trots att underlaget inte motiverade detsamma.

Han blev mycket upprörd och hon försökte än en gång förklara grunderna för provision, som han nu inte verkade förstå, och att ingen av de upprättade fakturorna var betald. Hon försökte illustrera med att en faktura av visst belopp genererar en momsskuld och skulle lön då betalas ut på det samt tillkommande arbetsgivaravgifter och fakturan sedan inte blir betald så är det en lösning som hennes verksamhet inte klarar av utan att intäkten kommit byrån tillhanda. Han gav dock uttryck för att inte förstå varför hon gjorde en avstämning som visade att han hade fått ut allt som han hade genererat i intäkter till firman, och inte en procentsats, fram till det datumet och att hon därutöver erlagt moms för icke influtna fakturor samt arbetsgivaravgifter vilket gjorde att han ekonomiskt bara bidragit till förluster. Detta trots den stora arbetsinsats hon lagt på att försöka utbilda en jurist till att nå sitt mål.

Han valde att avsluta sin anställning vilket var en lättnad för henne då det var tydligt att varken hans förmåga eller kompetens hade utvecklats i önskad riktning. Han hade därutöver inte visat sig varken ha eller generera ärenden som genererade tillräckligt underlag för lön. Han insinuerade kort efteråt att han ville arbeta kvar om han istället fick provision på varje debiterad krona men som hon tidigare förklarat för honom var det inte en ekonomiskt möjlig lösning för ett litet bolag som hennes och dessutom inte med hänsyn till att arvoden många gånger sätts ned eller att invändningar sker och betalning uteblir.

Beträffande avtalet i övrigt har hon varit tydlig med att hon inte hade något emot att han lämnade sin anställning tidigare än inom tre månader om han önskade. Om han önskat hade hon varit villig att ha en månads uppsägningstid men hennes erfarenhet vid avslut av anställningar där personen har arbetat aktivt är att det tar lite tid att redovisa för sin nedlagda tid och förbereda för sitt avslut. Xxxxxx var skälet till den överenskomna uppsägningstiden. Som sagt frågade han om han kunde sluta tidigare vilket hon sa fungerade alldeles utmärkt och att han då bara skulle prioritera att sammanställa sina befintliga ärenden så de kunde gå igenom det inför avslut av anställning. Detta har dock inte gjorts. Hon utnyttjar inte sina anställda och tillämpar individuell lönesättning. Personen hon anställde innan X hade lämnat en tidigare tjänst på advokatbyrå för ett annat arbete och var tydlig med att hon inte längre hade någon egen kundkrets och önskade en god grundlön som hon kunde känna sig trygg med och därtill önskade provision vilket de kom överens om och hon har varit anställd ganska

länge och har alltjämt samma villkor men mer lön då hon även har en del som är provision.

Hon känner istället att X lurat till sig en anställning för en tjänst som inte var utlyst och som hon under år sa att hon inte var i behov av, detta i syfte att erhålla utbildning och en advokattitel och under falska förespeglingar om att vara en självförsörjande, redan etablerad jurist på marknaden med tillgång till stor kundkrets som även var en bra rekrytering ur ett ekonomiskt perspektiv.

Beträffande övrig kritik så kan hon nämna att han under sin anställning hos henne blev förordnad bodelningsförrättare av Y-stad tingsrätt. Direkt när hon hörde om förordnandena insåg hon att detta inte var något han klarade av. Han hade obefintliga kunskaper om bodelning och äktenskapsskillnad m.m. Som principal såg hon dock att han kunde lära sig av uppdraget och att handläggningen och utfallet ändå kunde bli bra och korrekt till följd av hennes erfarenhet.

Det tog inte lång tid innan hon blev uppringd av ombudet i det första uppdraget. Ombudet hade ringt honom och uttryckte att han inte hade någon aning om vad han pratade om, var totalt okunnig och att det inte var möjligt för honom att hantera ärendet. Hon lugnade advokaten med att han var biträdande jurist och att de alla bara var ”barn i början” och att hon skulle tillse att handläggningen blev korrekt och att han genom detta fick möjlighet att lära sig, vilket hon nöjde sig med.

Med denna information lät sig ombudet lugnas och när de kallade till sammanträde höll hon i mötet med honom närvarande. Det var en tämligen komplex bodelning och det var uppenbart att han inte hade eller kunde skaffa sig sådan kunskap att han skulle kunna genomföra förrättningen. Efter uppsägning meddelade hon ombudet att hon inte längre skulle vara kvar som principal då hans anställning hade upphört och ombudet uttryckte att hon omedelbart var tvungen att begära byte då han inte hade tillräcklig kompetens för uppdraget, vilket också skedde.

I den andra bodelningen var parterna utan ombud och med hennes erfarenhet av att han helt saknade grundläggande kunskaper om bodelning valde hon att i det fallet begära byte för klienternas räkning enligt fullmakt då handläggningen i det närmaste var i sitt slutskede och att en annan lösning skulle vara till men för klienterna.

Beträffande ärendet vid Z-stads tingsrätt som rörde vårdnad om barn m.m. så har hon följt det i egenskap av principal och hon har väglett honom inom ramen för handläggningen och läst samtliga yttranden och var insatt i tvisten. När målet började närma sig huvudförhandling uppgav han att klienten inte ville ha kvar honom som ombud och att hon önskade en kvinnlig advokat varför han föreslog för henne att hon kunde ta över målet. Hon tackade ja till detta och deras gemensamma tanke var substitution. Då hon redan var insatt i målet skulle det inte heller innebära merkostnader. Då han skulle sluta på byrån begärde klienten byte av rättshjälpsbiträde det var då deras samarbete kollapsade helt. Hon har inte försökt ta målet utan bytet hade sin grund i att klienten var missnöjd med hans insats och det var han själv som föreslagit lösningen att hon skulle ta över målet vilket klienten var glad över då hon sa att hon hade blivit rekommenderad A från början och att det var henne hon ville ha men att hon hade fått kontakt med honom inledningsvis då de hade samma modersmål och att han av den anledningen kom att företräda henne.

I övrigt har hon inte haft några synpunkter på att han slutför sina uppdrag eller tar de med sig till nästa arbetsgivare, vilken han tyvärr inte velat uppge, men han har uttryckt att han har möjlighet att fortsätta att bistå dem. Hon har inte haft synpunkter på hans förmåga inom migrationsrätt och asyl där hon tyckt att det fungerat bra, men i de avseenden där klienternas rätt att få kompetent hjälp har stått på spel har hon varit tvungen att agera då hon haft ansvar för att deras rätt tillgodoses. Det rör som sagt de två uppdrag där han inte haft tillräckligt kompetens och där principalansvaret varit avgörande.

I övrigt kan hon nämna att avstämning avseende influtna medel skett med underlag i den fakturering han gjort fram till sista anställningsdag och hon har anlitat den bokföringsbyrå som hon i övrigt tar hjälp av för ändamålet. Visar det sig att han ska ha mer provision trots den avstämning som skedde under december månad 2021 och med uppföljning 2022 kommer självklart ytterligare lön att betalas ut till honom.

Avslutningsvis vill hon nämna att han anställdes under de premisser som var kända, dvs. att han var en äldre jurist med erfarenhet av såväl arbete vid advokatbyrå som mångårig erfarenhet av egen juristverksamhet med pågående verksamhet inför anställning. Att inför Advokatsamfundet framstå som ung och oerfaren och utnyttjad är inte de premisser som grundade samarbetet. Hon kan understryka att hon aldrig har tillämpat ren provision för nyanställda och att det faktum att han redan var en verksam

jurist med kunskap om hur branschen fungerar och med egen kundkrets var det som motiverade just denna typ av anställning. I annat fall hade hon inte valt att inleda samarbetet, vilket hon gjorde tydligt för honom.

Hon har en liten verksamhet utan nämnvärda resurser och har endast en advokat anställd, en advokat som för tillfället arbetar deltid på grund av föräldraledighet. Hon har använt en stor mängd egen tid samt tagit annan avlönad personal i anspråk för att kunna få kvalitet på hans arbete och trygga klienterna och honom själv. Hon tar helt avstånd från den kritik som lämnats, men kan konstatera att detta inte var en lyckad rekrytering för någon av dem och med facit i hand är det uppenbart att den i vart fall borde ha avslutats när provanställningen gick ut. Hade det inte varit för hans stora önskan att arbeta kvar för att nå sina mål hade det blivit så.

Ytterligare skriftväxling

X har under ytterligare skriftväxling i ärendet yttrat sig och vidhållit sina anmärkningar och tillagt i huvudsak följande.

Det stämmer inte att han under en lång period tagit kontakt med henne för att erhålla arbete hos henne. De gjorde en bestämd tidsplanering där två intervjuer skulle äga rum och i den tredje skulle de skriva avtalet, tidsplaneringen var för tre månader.

Innan han började arbeta hos henne arbetade han i egen verksamhet, dessförinnan hade han arbetat på en annan advokatbyrå i T-stad.

Han hade gått och klarat del 1, 2 och 3 på vägen till advokatexamen innan han började arbeta hos henne.

Eftersom han drev egen Juristbyrå var han specialiserad inom migrationsrätt, hade egna klienter och var specialiserad i områden som hon inte arbetade med som till exempel ”arbetstillstånd”. Dessa klienter tog han med sig till henne. Han har bidragit med spansktalande klienter eftersom han behärskar det spanska språket. Han har bidragit med en stor del klienter till henne men det har aldrig varit tanken att han ska bära hela hennes advokatverksamhet på sina axlar.

Hon profilerade sig med att hon var väletablerad i Y-stad och på grund av det skulle det gå bättre för honom inom hennes verksamhet än att fortsätta själv.

Det var hennes egna beslut att skriva ett provisionsbaserat avtal för honom. Han trodde att det var ett avtal där grundlönen var 25 000 kr i månad plus provisionen. Han blev överraskad när hon gjorde en avstämning som visade att avtalet var rent provisionsbaserat och han blev skuldsatt till henne på cirka 100 000 kronor. Efter detta var han tvungen att acceptera en ren provisionsbaserad lön baserad på fakturerat arbete.

Det är sant att hon tog över hans företagskontor i X-stad och tanken var att han skulle kunna behålla sina befintliga klienter och kunna ta emot klienter på plats och att hon även skulle kunna vara tillgängliga för uppdrag vid X-stads tingsrätt.

Det pratades aldrig om att det inte var säkert att han skulle få betalning för arbetet som han fakturerade. Detta ska inte diskuteras över huvud taget i normala förhållanden.

Han har aldrig hört och har ingen erfarenhet av att provisionslön baserats på ”influtna medel” och detta pratade de aldrig om.

En arbetsgivare vet vad som gäller för att vara arbetsgivare, särskilt om man är advokat, det administrativa ska inte belasta den anställde. Som han förstår är det därför arbetsgivaren tar 70% av de intäkter som den anställde fakturerar.

Det var han som sa upp avtalet med henne och inte tvärtom. Detta eftersom hon inte ville betala lönen som han hade rätt till i december 2021 samt att hon ville ändra överenskommelsen och betala framtida lön utifrån ”influtna medel” vilket de aldrig pratat om och som inte heller tillämpats under anställningstiden hos henne.

Hon har själv angett att deras överenskommelse var att han skulle arbeta i X-stad och i Y-stad, det är därför han, när han inte befann sig i Y-stad, var i X-stad eller på ärende inom arbetet. Under covidpandemin var de anställda sällan på kontoret i Y-stad och han var ofta helt ensam på kontoret.

Han förstår inte hennes påstående gällande att de inlagor han upprättade var av låg kvalitet både språk- och kunskapsmässigt. Detta kom aldrig på tal.

Hon påstår att ”Vidare var faktureringen i det närmaste obefintlig. Vid en översyn av intäkter och utbetald preliminär lön var resultatet att ca 70 000 kronor hade betalats för mycket i lön och då hade X inte ens fått en särskild hög förskottslön”. Det är

uppenbart att hon gör en efterhandskonstruktion för att ge trovärdighet till dessa påståenden.

Hon skriver saker som inte stämmer och kommer med falska anklagelser. Om det varit så att han inte var bra i hennes verksamhet, så hade det varit bra att avsluta avtalet på rätt sätt. Efter att hon påstod att han hade en skuld till henne var han tvingad att skriva på ett anställningsavtal som var provisionsbaserat utifrån fakturerade intäkter. Han hade ingen annan utväg för att komma överens även om han visste att det inte var korrekt, men han accepterade detta eftersom han annars fick en skuld till henen. Det stämmer absolut inte att han accepterade att inte få någon lön för sitt arbete, detta är absurt. Hon vill ge ”sken” av att han inte levererade någonting till hennes verksamhet genom att bara fokusera och prata om december 2021. Hennes egen sammanställning, är felaktigt räknat till hennes fördel, där kan man se att han fakturerade regelbundet. I sammanställningen gjorde hon som hon gjort förut, med syfte att behålla alla intäkter påstår hon att hon fått felaktig information från den administrativa personalen på företaget och skyller felet på andra. Hon påstår att han fått ”för mycket betalt” för sina fakturor. Det som han fick som lönebaserat på det han faktiskt fakturerade och inte på ”förhoppning om intäkter” som hon skriver.

Hon nämner december 2021. Alla fakturor som skulle utgöra grund för hans lön i december 2021 var erlagda. Men eftersom hon vägrar betala den rätta lönen till honom, så argumenterar hon för sin vägran genom att klaga på det administrativa ansvaret som arbetsgivaren har gentemot den anställde och Skatteverket.

Hon låtsas vara naiv. Först påstår hon att hon betalat för mycket i förskott och sen påstår hon att hon också betalat för mycket men skyller på sina administratörer. Det är inte trovärdigt eftersom hon är en advokat med mera än 20 års erfarenhet, oavsett är det oacceptabelt och oprofessionellt att belasta hennes fel på anställda på det sätt som hon gör.

Det stämmer inte att hans arvoden många gånger sätts ned, detta har hänt en enda gång under hans cirka två års anställning hos henne.

Under uppsägningstiden så försökte hon ta klienter ifrån honom och det slutade med att han blev av med flera klienter.

Det är låg nivå att hon uttrycker sig på följande sätt ”Jag känner istället att X lurat till sig en anställning för en tjänst som inte var utlyst och som jag under år sa mig inte vara i behov av, detta i syfte att erhålla utbildning och en advokattitel och under falska förespeglingar om att vara en självförsörjande redan etablerad jurist på marknaden med tillgång till stor kundkrets och att även vara en bra rekrytering ur ett ekonomiskt perspektiv”. Det är inte möjligt att lura sig till en anställning. Ett anställningsavtal är en ömsesidig handling där två kommer överens, arbetsgivare och den anställde. Om arbetsgivare inte önskar anställa eller inte behöver anställa, då gör man helt enkelt inte det. Tjänsten var absolut utlyst, han fick reda på detta via arbetsförmedlingens platsbank. Anklagelsen från henne är väldigt nedlåtande.

Hennes påståenden om bodelning stämmer inte. En av parterna har skriftligt uttryckt att han är nöjd med hans arbete. Hon vägrade fortfarande den 11 maj 2022 ge honom tillgång till det ärende där han är bodelningsförrättare.

Det räcker inte att en advokat säger att den har kännedom om lagar och regler man måste följa dem. Rätt till semesterersättning och sjuklön är lagstadgat. Den 11 maj 2022 har hon fortfarande inte betalat någon slutlön till honom. Detta har tvingat honom att söka hjälp hos facket som kallat henne till förhandling enligt MBL. Utöver ersättning för en del fakturor och jobb är hon skyldig honom semesterersättning och sjuklön på tre veckor. Hans sista anställningsdag hos henne var den 31 mars 2022.

X har i yttrande inkommit med nya anmärkningar mot A. Han har i huvudsak anfört följande.

De har förhandlat om hans slutlön som hon inte vill betala ut. Facket Akavia har varit medlare, under förhandlingen har Advokatfirman A företrätts av en redovisningskonsult. Så vitt han vet måste en advokatfirma företrädas av en auktoriserad revisor.

Advokatens svar

A har yttrat sig över den nya anmärkningen och i huvudsak anfört följande.

Hon företräds inte av någon. Det de har gjort hittills är att reda ut hans inbetalningar avseende hans fakturor. För att möjliggöra detta har hennes redovisningskonsult närvarat vid mötena då hon kan se i systemet vad som är influtet med mera. Utan henne hade de inte kommit framåt så snabbt och hennes närvaro har underlättat och varken han eller hans fackliga representant har haft några synpunkter på detta utan hon har bjudits in till mötena och varit en underlättande resurs.

Xx egen representant skrev följande svar angående Xs felaktiga påstående inför advokatsamfundet:

”Jag har påpekat det för honom redan. Det är inget som jag ställer mig bakom och jag påpekade att det inte har någon som helst betydelse under utredningsfasen. Men [redovisningskonsulten] tar inte några beslut”.

Ärendets handläggning

X har, efter As yttrande, återkallat sin anmälan. I samband med sitt återkallande meddelade X att A och han själv har löst de missförstånd och meningsskiljaktigheter som låg till grund för anmälan samt att de nått en överenskommelse som accepterats av båda parterna. Avtalet har kommit till stånd via medling av fackförbundet.

Nämnden, som oaktat återkallelsen prövar ärendet, gör följande bedömning och fattar följande beslut

X har anmärkt på förfarandet då hans provanställning som biträdande jurist på Advokatfirman A upphörde. Vidare har han framfört anmärkningar kring anställningsvillkoren i det nya anställningsavtalet som tecknades vid provanställningens upphörande. X har också framfört anmärkningar kring sättet som avtalet tillämpades samt As agerande vid anställningens upphörande.

A har tillbakavisat anmärkningarna och redogjort för sitt handlande.

Det ursprungliga anställningsavtalet innehåller en provanställningstid som är längre än vad lagen om anställningsskydd tillåter. Av det nya anställningsavtalet framgår det att X endast haft provisionsbaserad lön, att han betalat för sina egna arbetsverktyg samt

att han förbundit sig att inte diskutera sina lönevillkor. God advokatsed innefattar att biträdande jurister inte får anställas på villkor som i konkurrensbegränsande syfte eller i något annat avseende framstår som oskäliga. Detta gäller även med beaktande av att X var en relativt erfaren jurist när anställningsavtalet ingicks.

Xs anställningsavtal innehåller villkor som är oskäliga. Härigenom har A allvarligt åsidosatt god advokatsed.

Med hänsyn till att A tidigare tilldelats varning för likartat åsidosättande av god advokatsed (ärende D-2015/2225) föreligger särskilda skäl att ålägga straffavgift.

När det gäller övriga anmärkningar konstaterar disciplinnämnden att ord står mot ord i fråga om vad som har förekommit. Mot As bestridande finner nämnden att det inte är visat att hon brutit mot god advokatsed i de påtalade avseendena. Anmälan i dessa delar föranleder därför inte någon åtgärd.

Nämnden tilldelar A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger henne enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att betala straffavgift till Advokatsamfundet med 10 000 (tiotusen) kr.