UTREDNINGEN Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på för- bundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med A-C.W. samt vittnesförhör med fackligt förtroendevalda L.H. och förbundsjuristen D.D. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med personalsvariga I.K., fabrikschefen H.P., f.d. personalchefen A.L., förhandlaren P.Ö. och f.d. förhandlaren M.R. Även skriftlig bevisning har åberopats. Förbundet har gjort gällande sammanfattningsvis följande. A-C.W:s månadslön för perioden den 1 april 2009 – 31 mars 2010 fastställdes i lokalt kollektivavtal den 30 april 2009. I överenskommelsen anges bara att hennes lön skulle uppgå till 23 898 kr. Genom att ensidigt sänka hennes månadslön har bolaget brutit mot detta lokala avtal, eftersom lönesumman har varit ett odelat belopp som inte inkluderat något särskilt tillägg. Detta ska ses mot bakgrund av att de lokala parterna vid de förhandlingar som ledde fram till införandet av ett nytt lönesystem år 2000 var ense om att de tillägg i form av befattningslönedelar som var en del av lönesystemet endast skulle vara en tillfällig lösning. Överenskommelsen om detta lönesystem sades upp av den lokala fackklubben i december 2005. De lokala parterna har därefter varit överens om att individuell lönesättning hos bolaget ska göras enligt principerna för lönesättning i gemensamma metallavtalet. Enligt det gemensamma metallavtalet är ett lönesystem med lönetillägg som kan tas bort omedelbart inte tillåtet. Arbetsgivarparterna har invänt följande. A-C.W:s lön enligt 2009 års lokala löneöverenskommelse bestod av en fast och en rörlig del, även om detta inte kommer till synes i överenskommelsen. I samband med att lönesystemet med olika befattningstillägg infördes år 2000 var tanken inte att ordningen med sådana tillägg endast skulle vara en tillfällig lösning. Det har inte vid något senare tillfälle träffats överenskommelse om att lönetilläggen skulle utgöra en del av den fasta månadslönen. I fall då en arbetstagare inte längre utför arbetsuppgifter knutna till viss befattning har bolaget rätt att ta bort lönetillägget. Det finns inget lokalt kollektivavtal som förhindrar att bolaget tillämpar de aktuella lönetilläggen eller tar bort tillägg från arbetstagare som inte längre utför vissa arbetsuppgifter. Bolaget har följaktligen inte brutit mot 2009 års lokala överenskommelse då A-C.W:s lönetillägg togs bort. Det är ostridigt att de lokala parterna år 2000 var ense om att införa ett nytt lönesystem innehållande vissa lönetillägg, benämnda befattningslönetillägg, som skulle utbetalas till de arbetstagare som utförde vissa angivna arbets- uppgifter. Själva överenskommelsen finns enligt vad som är upplyst i målet inte längre i behåll. I den information som lämnades från bolagets sida i samband med överenskommelsen klargörs emellertid att befattningslöne- delarna skulle utbetalas ”när man kan och utför arbetsuppgiften”. Arbets- domstolen har uppfattat parternas inställning i målet så att det är ostridigt att lönetilläggen, om man enbart ser till innebörden av 2000 års löneöverens- kommelse, skulle utbetalas endast under förutsättning att arbetstagaren faktiskt utförde de arbetsuppgifter som lönetillägget avsåg. Förbundets talan vilar i ett första led på uppfattningen att parterna redan när överenskommelsen om det nya lönesystemet träffades år 2000 var överens om att lönetilläggen var en tillfällig lösning som snart därefter skulle komma att utgöra en del av arbetstagarnas fasta månadslön. Det går emellertid inte att av den skriftliga bevisningen i målet finna stöd för denna uppfattning. Utöver den i det föregående omnämnda handlingen med information om lönesystemet, som skickades ut till arbetstagarna, saknas skriftlig bevisning som visar vad parterna kom överens om i fråga om det nya lönesystemet. Den aktuella handlingen innehåller inte några uppgifter om att lönetilläggen skulle vara begränsade till viss tid eller uppgå i fast månadslön efter viss tid. L.H., som på den lokala fackklubbens sida var med och förhandlade fram det nya lönesystemet, har berättat att parterna vid införandet av detta inte hade en tanke på hur länge systemet skulle komma att tillämpas. Dåvarande personalchefen A.L. har berättat att det vid förhandlingarna som ledde fram till införandet av lönetilläggen inte sades något om att dessa var tillfälliga och skulle tas bort efter en tid. Arbetsdomstolen anser därmed att den muntliga bevisningen i målet inte ger stöd för förbundets uppfattning att det vid införandet av det nya lönesystemet fanns en partsavsikt om att lönetilläggen endast var en tillfällig lösning och att dessa så snart som möjligt skulle ingå i den fasta månadslönen. Frågan är då om senare händelser kan anses ha förändrat lönesystemet så att tilläggen har kommit att utgöra en oskiljaktig del av den fasta månadslönen. Förbundets talan får nämligen uppfattas så att detta har varit fallet. I målet är ostridigt att den lokala fackklubben i december 2005 ensidigt sade upp 2000 års överenskommelse om lönesystemet. Förbundet har anfört att parterna därefter var ense om att den individuella lönesättningen hos bolaget skulle göras endast enligt principerna för lönesättning i det gemensamma metallavtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening kan emellertid uppsägningen av 2000 års överenskommelse inte anses ha förändrat förutsättningen för de lönetillägg som infördes med lönesystemet år 2000. Uppsägningen kan enligt domstolens mening alltså inte anses ha fått till följd att lönetilläggen ändrade karaktär och blev en oskiljaktig del av den fasta månadslönen. Frågan blir då om det senare har ingåtts något lokalt kollektivavtal som har förändrat bilden. Förbundet har i målet hänvisat till de lokala kollektivavtal som har träffats i samband med årliga lönerevisioner och avser fastställande av månadslön för arbetstagarna hos bolaget. I den uppräkning av respektive arbetstagares månadslön som finns bifogad till dessa avtal är beloppet inte uppdelat på så vis att vissa belopp särredovisats som lönetillägg. Avtalen innehåller å andra sidan inte heller någon formulering som klargör att de lönetillägg som parterna var ense om fanns år 2000 skulle ha uppgått i den fasta månadslönen. Arbetsdomstolen anser inte att det genom dessa lokala löneöverenskommelser har blivit klarlagt att parterna skulle ha frångått en ordning som innebar en viss del av lönen utgjordes av befattningslönetillägg. Det anförda gäller även den i målet aktuella löneöverenskommelse som in- gicks den 30 april 2009, där parterna som en bilaga till protokollet har tagit in en förteckning över samtliga arbetstagares löner. Att A-C.W:s lön där har angetts som ett enda månadslönebelopp kan alltså inte anses innebära att parterna ändrade lönesystemets karaktär. Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis till uppfattningen att det efter ingåendet av 2000 års löneöverenskommelse inte har träffats något avtal mellan de lokala parterna av innebörd att de har avskaffat det system med befattningslönedelar vilka förutsatte att arbetstagaren faktiskt utförde en viss arbetsuppgift. Bolaget har alltså haft rätt att betrakta A-C.W:s lönebelopp enligt 2009 års löneöverenskommelse som summan av en grundlön och ett befattningslönetillägg. Detta betyder i sin tur att bolaget inte har åsidosatt något lokalt kollektivavtal genom den löneminskning som gjordes efter hennes återkomst i arbetet efter tjänstledighet. Förbundet har gjort gällande att en överenskommelse innebärande att man har ett lönesystem där tillägg kan tas bort omedelbart inte skulle vara tillåtet enligt det gemensamma metallavtalet. Förbundet har till stöd för detta påstå- ende inte hänfört sig till någon specifik bestämmelse utan har som domsto- len uppfattat saken menat att avtalet likväl vilar på den anförda grundsatsen. Utredningen i målet om innebörden av det gemensamma metallavtalet utgörs av de uppgifter om lämnats inför domstolen av D.D., P.Ö. och M.R. De har samtliga uppgett att detta avtal inte lägger hinder i vägen för en ordning där de lokala parterna har kommit överens om ett lönetillägg som knyts till utförandet av en viss arbetsuppgift och som utges endast så länge denna uppgift utförs. Arbetsdomstolen kan mot den bakgrunden inte finna visat att det har stått i strid mot det gemensamma metallavtalet att tillämpa en ordning med ett befattningslönetillägg som tas bort när arbetstagaren inte längre utför den ifrågavarande arbetsuppgiften. Bolagets avdrag från A- C.W:s lön kan alltså inte anses stridande heller mot det gemensamma metallavtalet. Arbetsdomstolen har uppfattat förbundets talan på det sättet att det görs gäl- lande att bolagets löneavdrag under alla förhållanden har stått i strid mot A- C.W:s enskilda anställningsavtal, dvs. även om bolagets tillämpning inte har innefattat något åsidosättande av den lokala löneöverenskommelsen eller det gemensamma metallavtalet. A-C.W. har inför domstolen uppgett följande. När hon fick sin nya lön år 2000 fick hon höra att det var fråga om en individuell lönesättning, men hon kände inte till detaljerna eftersom hon inte hade deltagit i arbetet med att skapa det nya lönesystemet. Hon fick visserligen del av bolagets information om det nya lönesystemet och ordningen med befattningslönedelar, men fick inte information om tilläggens belopp. Att hon skulle haft något särskilt lönetillägg knutet till gruppförstärkarsysslan har hon aldrig hört talas om. Inte heller när hon omplacerades från dessa arbetsuppgifter på grund av det fackliga uppdraget och fick behålla sin lön omnämndes något sådant från bolagets sida. Vad A-C.W. har berättat har inte motsagts av någon annan bevisning i målet. Vidare har framkommit följande av särskilt intresse. A-C.W:s lön har alltsedan år 2000 konsekvent redovisats på hennes lönespecifikationer som ett månadslönebelopp. På lönespecifikationerna har alltså inte redovisats några lönetillägg som varit hänförliga till viss arbetsuppgift. Det har heller inte framkommit att bolaget någon gång på annat sätt i förhållande till henne har klargjort att viss del av lönen utgjorde en befattningslönedel, och än mindre vilken storlek detta lönetillägg hade. Mot bakgrund av de nu anförda omständigheterna anser Arbetsdomstolen att A-C.W:s enskilda anställningsavtal hade innebörden att det av bolaget på lönespecifikationerna angivna månadslönebeloppet utgjorde en fast lön, som inte skulle påverkas av att hon bytte arbetsuppgifter. Att bolaget sänkte hennes lön på det sätt som skett utgjorde alltså ett åsidosättande av hennes enskilda anställningsavtal.
Vilka tvister försäkringen gäller för Försäkringen gäller för tvist, som kan prövas som tvistemål (T-mål) av tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen. Kan en tvist först handläggas av någon annan instans täcks inte kostnaderna för en sådan förberedande prövning av försäkringen. Rättsskyddet gäller inte för kostnader för prövning i Trafikskadenämnden.
När gäller försäkringen? Försäkringen gäller från det att den försäkrade lämnar hemmet eller annan plats i Norden där resan påbörjas, till dess resan är avslutad och den försäkrade kommit hem igen - dock längst 90 dagar. Vid köp av enkelbiljett gäller försäkringen från att den försäkrade lämnade hemmet eller annan plats i Norden, där resan påbörjats, till dess att den försäkrade kommit fram till resmålet. Se även punkt 2.
Var gäller försäkringen Försäkringen gäller i Sverige.
Vem gäller försäkringen för Försäkringen gäller för försäkringstagaren som innehavare av den försäkrade rörelsen. Försäkringen gäller även för försäkringstagaren såsom ägare eller nyttjanderättshavare av försäkrad byggnad.
Tvistelösning Tvister angående tolkning och tillämpning av Ramavtalet och därmed sammanhängande rättsförhållanden ska avgöras av svensk allmän domstol.
Försäkringens giltighet Förutsatt att försäkringen kan beviljas utan förbehåll börjar försäkringsavtalet gälla senast dagen efter dagen du ansökt om försäkringen. Om du vid ansökan angivit en senare önskad tidpunkt för försäkringens ikraftträdande gäller istället detta datum.
Övriga förmåner Övriga förmåner, såsom företagsbil, ersättning för friskvård, sjukvårds- och sjukförsäkring, ska utgöra en mindre del av den totala kompensationen och överensstämma med vad som är marknadsmässigt brukligt på respektive geografisk marknad.
Vem försäkringen gäller för Försäkringen gäller för försäkringstagaren såsom ägare eller nyttjanderättshavare av försäkrad fastighet.
Vad gäller försäkringen för? Ersättning lämnas för den försäkrades andel av de avbeställningskostnader som kan påföras den försäkrade enligt av researrangör, uthyrare eller trafikföretag fast- ställda bestämmelser eller, om sådana bestämmelser saknas, de av Svenska Resebyråföreningen (SRF) och Researrangörsföreningen i Sverige (RIS) utfärdade all- männa resevillkor eller motsvarande om hemlandet inte är Sverige. Ersättning för ovan nämnda avbeställningskost- nader lämnas om den försäkrade före avresan tvingas av- beställa resa eller researrangemang p.g.a. att ▪ den försäkrade råkar ut för olycksfallsskada, akut sjukdom eller dödsfall ▪ en till den försäkrade närstående person råkar ut för olycksfallsskada, akut sjukdom eller dödsfall. Med närstående person menas make/maka/sambo/registre- rad partner, barn, syskon, föräldrar, svärföräldrar, svär- dotter, svärson, svåger, svägerska mor-/farföräldrar, barnbarn och dessa personers maka/make/sambo/ registrerad partner samt person som har vårdnad om någon inom ovan angiven personkrets ▪ person som den försäkrade med resan har för avsikt att besöka råkar ut för olycksfallsskada, akut sjukdom eller dödsfall ▪ medresenär, som tillsammans med den försäkrade be- ställt resa till samma resmål, råkar ut för olycksfalls- skada, akut sjukdom eller dödsfall ▪ brand eller annan oförutsedd händelse som orsakar väsentlig skada i den försäkrades permanenta bostad. Ersättning lämnas med högst 50 000 SEK per försäkrad och högst 120 000 SEK per kort.