Försvarlighet - en helhet exempelklausuler

Försvarlighet - en helhet. Försvarlighet bedöms som en helhet från fall till fall. Det som i en situation är försvarligt är det inte nödvändigtvis i en annan situation. Allmänt taget: nödvärn är tillåtet, om inte handlingen uppenbart överskrider det som utifrån en helhetsbedömning skall anses försvarligt. Vid bedömningen skall beaktas angreppets art och styrka, försvararens och angriparens person samt övriga omständigheter. • Försvarligheten av användning av maktmedel Vid bedömningen av om de använda maktmedlen varit försvarlig skall beaktas inte bara hur betydelsefullt skyddsintresset och hur farligt angreppet varit, utan också det våld som har brukats vid försvaret och de våldsrelaterade skador försvaret gett upphov till. För ett ringa förmögenhetsintresses skull är det inte tillåtet att förorsaka någon t.ex. allvarliga skador mot liv eller hälsa. • Försvarligheten av nödvärn Å andra sidan har den som försvarar sig i en nödvärnssituation dock fortfarande rätten på sin sida, varför det inte är fråga om det slags intresseavvägning som görs vid nödtillstånd. För avvärjning av ett angrepp mot den kroppsliga integriteten har man sålunda rätt att använda kraftigare maktmedel än vad angriparen använder. För att avvärja obehöriga angrepp mot egendom får man på motsvarande sätt orsaka angriparen egendomsskador, som eventuell t.o.m. klart överstiger värdet av det intresse som räddades genom försvaret. Enligt nödvärnsrätten är det tillåtet att försvara enbart förmögenhetsintressen, även om detta förutsätter att angriparens kroppsliga integritet kränks eller att hans hälsa skadas. Att liv offras bara för att något förmögenhetsintresse skall kunna räddas kan knappast under några som helst omständigheter anses som en rättsenlig nödvärnshandling. Om bestämmelsen om excess i nödvärn blir tillämplig eller ej, måste dock avgöras särskilt. Även försvararens och angriparens person samt de förhållanden under vilka angreppet ägde rum är av betydelse vid försvarlighetsbedömningen. Vid bedömningen kan hänsyn tas till t.ex. försvararens ålder, kön och den fysiska skillnaden mellan honom och angriparen. Om angriparen igen är ett barn eller en person som inte är fullt tillräknelig, är det inte nödvändigtvis alltid motiverat att strängt hålla på sina rättigheter i en sådan försvarssituation. Av den som avvärjer ett dylikt angrepp kan i allmänhet krävas större återhållsamhet än av den som befinner sig i en situation där kränkningen föranleds av en vuxen som är fullt på det klara med vad han eller hon gör och ...