Oklarhetsregeln. En princip som är välkänd för tolkning av standardavtal är oklarhetsregeln. Den här regeln innebär att man vid tvekan om innebörden av villkor i ett skriftligt avtal tolkar villkoret till nackdel för den part (eller sida) som avfattat villkoren.28 Det krävs inte att oklarheten är medveten, kravet är att skrivsättet är otydligt eller svårbegripligt. Oklarhetsregeln kan tillämpas på alla skriftliga avtal men kommer särskilt i belysning i fråga om ensidigt upprättade standardvillkor. Den kan användas både mot den part som själv har skrivit ett visst villkor men även om parten använder sig av ett formulär som redan är formulerat, och skrivet av till exempel en intresseorganisation. Oklarhetsregeln leder till en snäv tolkning av ensidigt upprättade standardavtal. Vilket anses vara en viktig fördel med regeln.29 Däremot innebär inte oklarhetsregeln att den som skrivit ett avtal alltid förlorar i en avtalstolkningstvist. Oklarhetsregeln har lagfäst i 10 § avtalsvillkorslagen och är till för att användas som en sista utväg.30 Oklarhetsregeln har sina rötter i den romerska rätten, men finns även i engelsk rätt och amerikansk rätt. Dessutom är den lagstadgad bland annat i de franska och italienska civillagarna samt i den tyska BGB gällande standardavtal.31 Generellt har oklarhetsregeln haft en begränsad tillämpning i svensk avtalsrätt, utan mest använts som en tolkningsmöjlighet i 25 Xxxxxxx, Xxx & Xxxxxxx, Xxxxxxxxx, Allmän avtalsrätt, 8., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2010, sid 154.
