Alternativ lagstiftning. Jag anser att det kan vara dags att se över avtalslagen och dess lämplighet vid elektroniska avtalsslut eller i varje fall överväga att särskilt lagstifta om förklaringsmisstag i elektronisk miljö. Kanske utöka tillmätningsområdet, av Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, till att innefatta merparten av elektroniska avtalsslut. Stiftandet av bestämmelse, utformad efter 32 § 1 st. AvtL fast utan de subjektiva inslagen, kan finna vägledning i EDI-avtalen. Ett exempel på detta är klausul 7.2 i EDI-avtal 96 – meddelandeutväxlingsavtal där ordalydelsen ”att motparten hade eller borde haft känne- dom om detta” används istället för lagtextens ”insåg eller bort inse misstaget”. Jag anser att ett motsvarande dagens lagstiftnings resultat kan uppnås med en annan ordalydelse, fri från subjektiva element vilket skulle underlätta tillämpningen av bestämmelser i situationer för- orsakade utan direkt mänsklig handling. Slutligen anser jag att en ny lagstiftning tydligare ska öppna upp ett skadeståndsrättsligt sanktionsalternativ i vissa situationer. IT-utredningens anförande att en speciallagstiftning är överflödig, då denna snabbt skulle bli obsolet. Resonemanget är inte hållbart då lagstiftningsbehovet gäller bestående faktum i form av avlägsnandet av de subjektiva elementen. Vidare har IT-utredningen minimerat förklaringsmisstagets betydelse i skuggan av generalklausulen, 36 § AvtL. Jag anser att även detta inte är ett hållbart resonemang, då generalklausulen medför en besvärlig praktisk till- lämplighet.
Alternativ lagstiftning. Avslutningsvis kan sägas att den internationella utblicken har gett anledning att överse det subjektiva elementen som genomsyrar den svenska avtalsrätten gällande elektroniska avtals- slut. En vägledning av de funktionellt ekvivalenta internationella regelverken är att tillråda vid en de lege ferenda diskussion. Ett fungerande internationellt regelverk har presenterats, fritt från subjektiva element och osäkerheter. En modernare lagstiftning behövs i Sverige för att tackla legala stoppklossar i de nya avtalsslutsmedierna, det är då tämligen naturligt att vända sig till ett redan fungeran- de system. Vidare bör ett skadeståndsrättsligt alternativ, upp till det negativa kontraktsintresset, aktua- liseras i den svenska lagstiftningen, på samma sätt som i de internationella regelverken. Det nämnda skadeståndet är av betydelse i de situationer som den elektroniska kommunikatio- nen medför, där avtalsbundenhet eller ogiltighet är att ses som för långtgående sanktioner.