En av flera tvistlösningsmetoder. Det finns i dag flera alternativa sätt att lösa tvister som uppstått mellan parter, utöver civilprocess i allmän domstol. I Skandinavien och Europa brukar man främst uppmärksamma förhandling, medling och skiljeförfarande.1 Skiljeförfarandet är dock, vid sidan om domstolsförfarandet, det enda sättet att i Sverige utverka en dom som kan verkställas genom exekutiva myndigheters försorg. Genom avtal kan parterna välja att låta tvister gällande dispositiva frågor, d.v.s. frågor där parterna har rätt att träffa förlikning om saken, avgöras genom skiljeförfarande. Skiljeavtalet innehar därför en speciell position i svensk rätt, med såväl civilrättslig som processrättslig prägel. Den processrättsliga aspekten består dels i att skiljeavtalet hindrar att målet tas upp av domstol, dels i att avtalet med stöd av myndighet kan göras gällande mot en ovillig motpart. Den civilrättsliga aspekten består i att själva avtalet regleras av kontraktsrättsliga regler.2 Normalt kan parterna alltid avtala om skiljeförfarande när en tvist uppkommit. Mellan kommersiella parter kan ett sådant avtal dessutom ingås redan innan oenighet uppstått, d.v.s. avseende eventuella framtida tvister. Som kommer att visas senare i uppsatsen är detta 1 Lindell, Alternativ tvistlösning: särskilt medling och skiljeförfarande, s. 9.
