Formen för en reglering exempelklausuler

Formen för en reglering. Utredningen ska vidare analysera i vilken utsträckning det är legalt möjligt för staten som ägare att ställa krav på samtliga bolag med statligt ägande rörande leverantörers arbetsvillkor, och analysera huruvida sådant krav kan anses förenligt med regeringens bolagsstyrningsprinciper enligt vad som framgår av statens ägar- policy. Flertalet bolag med statligt ägande är majoritetsägda av staten och ska därmed tillämpa statens ägarpolicy, som beslutas på respektive bolagsstämma som en anvisning till styrelsen. I övriga bolag, där staten är delägare, verkar staten i dialog med övriga ägare för att policyn ska tillämpas, och den beslutas av bolagsstämman i de fall det finns stöd för det bland ägarna. Utredningen bedömer därför att de krav staten som ägare vill ställa på bolagen med statligt ägande rörande leverantörers arbetsvillkor kan anges i statens ägarpolicy och därigenom bli en bindande anvisning till styrelsen för respektive bolag inom ägarpolicyns tillämpningsområde. Som framgått ovan är styrningsformen väl etablerad, väl fungerande och den görs bindande för bolagen. Som har konstaterats i det föregående kan bolagsstämman, där ägaren utövar sitt formella inflytande, ge instruktioner till bolagets styrelse. Det följer av ABL att styrelsen som huvudregel är skyldig att följa bolagsstämmans anvisningar, så länge dessa inte strider mot ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (se bl.a. 8 kap. 41 § andra stycket ABL), eller går ut på något som är kriminellt eller strider mot goda seder. Denna huvudregel måste dock sättas i relation till kompetensfördelningen mellan bolags- organen. Det är en allmän princip att ett överordnat bolagsorgan inte bör lämna så ingående anvisningar att det underordnade bolags- organets kompetensområde i praktiken elimineras. Enligt utredningens mening är det således möjligt för staten som ägare att på bolagsstämman ställa krav på bolagen med statligt ägande rörande leverantörers arbetsvillkor. Bolagsstämmans beslut om en sådan riktlinje för bolagens hantering av sin leverantörskedja får anses vara en anvisning till styrelsen på övergripande, strategisk nivå. Hur bolagsstämmans beslut genomförs av bolaget och frågor rörande avtal med enskilda leverantörer skulle alltjämt vara frågor för styrelsen och den verkställande ledningen. Anvisningen utgör således inte en otillbörlig inskränkning av styrelsens och den verkställande ledningens kompetensområden. Statens ägarpolicy tillämpas inte av vissa bolag där staten är ...