Motiv och syfte med förslaget. Europeiska unionen (EU) har utmärkta politiska förbindelser och mogna handels- och investeringsförbindelser med Australien grundade på gemensamma värderingar i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Australien har slutit åtskilliga frihandelsavtal med andra länder. EU har inte något bilateralt frihandelsavtal med Australien och det innebär att EU:s företag jämförelsevis har mindre gynnsamma villkor för tillträde till den australiska marknaden. I det gemensamma uttalandet av den 22 april 20151 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska kommissionens vice ordförande (den höga representanten/kommissionens vice ordförande) och Australiens utrikesminister underströks behovet av att ytterligare stärka de bilaterala handels- och investeringsförbindelserna. Detta följdes av det gemensamma uttalandet av den 15 november 20152 från EU:s och Australiens ledare med en överenskommelse om börja arbeta för att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal. Huvudsyftet med förslaget är att skapa gynnsammare villkor för en ytterligare ökning av handeln och investeringarna mellan EU och Australien. De allmänna målen i detta förslag är att främja en smart, hållbar och inkluderande tillväxt genom ökad handel, skapa nya jobb och anställningsmöjligheter och ökad välfärd, öka fördelarna för konsumenterna, förbättra EU:s konkurrenskraft på världsmarknaden, och stärka samarbetet om handelsrelaterade frågor med en likasinnad partner. Detta är i linje med kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik3. I meddelandet understryks behovet av att gå vidare med våra bilaterala förbindelser för att skapa arbetstillfällen och tillväxt genom att ta itu med hinder för handel och investeringar på ett övergripande sätt. Samtidigt finns det även ett behov av att trygga EU:s höga nivå på det sociala och miljömässiga skyddet samt bidra till andra handelsrelaterade politiska mål, däribland hållbar utveckling och de speciella behoven hos små och medelstora företag. I meddelandet Handel för alla betonas att ”Australien och Nya Zeeland är nära partner till EU, delar EU:s värden och synsätt i många frågor och spelar en viktig roll i Asien–Stillahavsområdet och i multilaterala sammanhang. Starkare ekonomiska band med dessa länder kommer också att skapa en solid grund för djupare integrering med mer omfattande värdekedjor i Asien–Stillahavsområdet. En förstärkning av dessa förbindelser bör prioriteras.” ...
Motiv och syfte med förslaget. Syftet med initiativet är att underlätta arbetskraftens rörlighet inom transporten på inre vattenvägar genom att säkerställa att yrkeskvalifikationer för yrkesarbetare erkänns i hela unionen. Initiativet bygger på över 19 års erfarenhet av genomförandet av direktiven 96/50/EG1 och 91/672/EEG2 vilka dock är begränsade till ömsesidigt erkännande av behörighet att framföra fartyg som trafikerar andra inre vattenvägar i EU än floden Rhen. Transport på inre vattenvägar är ett kostnadsbesparande och energieffektivt transportsätt som skulle kunna användas effektivare för att förbättra EU:s energieffektivitet, tillväxt och industriella utveckling. Den är dock en transportform vars bidrag hämmas av svårigheter som påverkar arbetskraftens rörlighet och ger upphov till varaktiga felmatchningar mellan tillgängliga arbetstillfällen och färdigheter, som dessutom kvarstår trots branschens försök att lösa dessa problem på bilateral och multilateral nivå. Olika minimikrav för yrkeskvalifikationer i medlemsstaterna ger inte enskilda länder tillräckliga garantier med avseende på erkännande av de yrkeskvalifikationer som besättningsmedlemmar från andra medlemsstater har, särskilt som detta också påverkar navigationssäkerheten. I detta initiativ föreslås därför en utvidgning av tillämpningsområdet för erkännande av yrkeskvalifikationer utöver båtförarnivån till alla besättningsmedlemmar som medverkar i fartygsdriften, också på floden Rhen. För att det nödvändiga förtroende som är en förutsättning för ett sådant erkännande ska kunna inges, föreslås i detta initiativ att erkännandet av yrkeskvalifikationer ska bygga på den behörighet som krävs för fartygsdrift och leda till en balans mellan erkännandet av yrkeskvalifikationer och garantier som innebär normer för behörighetsbedömning, godkännande av utbildningsprogram och övervakning och utvärdering av certifiering och utbildning.
Motiv och syfte med förslaget. Sedan Rysslands oprovocerade och oberättigade fullskaliga invasion av Ukraina har Rysslands gasleveranser till EU avbrutits i ett avsiktligt försök att använda energi som ett politiskt vapen. Ryssland har i många år varit EU:s viktigaste gasleverantör. Historiskt sett har över 40 % av EU:s gasförsörjning kommit från Ryssland. Gasleveranserna har minskat kontinuerligt sedan februari 2022. Gasflödena från Ryssland utgjorde mindre än 10 % av EU:s gasimport under första halvåret 2023. Tolv medlemsstater har aktiverat den första eller den andra krisnivån enligt den gemensamma EU-klassificeringen, i enlighet med förordning (EU) 2017/1938 om tryggad gasförsörjning. Denna försörjningschock har haft en betydande inverkan på el- och gaspriserna och prisvolatiliteten, på inflationen, på den övergripande finansiella och makroekonomiska stabiliteten i EU och på alla invånare i EU. Grossistpriset 2022 var i genomsnitt mer än fem gånger högre än före krisen, och steg till och med över 300 euro/MWh när krisen var som värst sommaren 2022. Grossistpriserna har hittills förblivit betydligt högre än de var före krisen, och varit mycket volatila. Företag, särskilt energiintensiva industrier, har drabbats av minskad konkurrenskraft, samtidigt som invånarnas köpkraft har minskat. I samband med detta antog rådet den 19 december 2022 rådets förordning (EU) 2022/2576 om ökad solidaritet genom bättre samordning av gasinköp, tillförlitliga prisriktvärden och utbyte av gas över gränserna. Förordning (EU) 2022/2576 utgör en tillfällig rättslig grund för bättre samordning av gasinköp (kapitel II), åtgärder för att förhindra alltför höga gaspriser och alltför stor intradagsvolatilitet på marknaderna för energiderivat (kapitel III), och åtgärder i händelse av en gaskris (kapitel IV). Syftet med förordning 2022/2576 är att mildra gasprisets effekter genom att hantera efterfrågan och tillgången, säkerställa försörjningstryggheten i hela EU och öka solidariteten. Den innehåller olika delar som har utformats för att på ett enhetligt sätt bidra till att undvika en situation med mycket höga priser, och till att stärka solidariteten och försörjningstryggheten. Detta förslag syftar till en ettårig förlängning av tillämpningen av vissa av bestämmelserna i förordning (EU) 2022/2576 på grund av de kvarstående riskerna för unionens energiförsörjning. Unionens svar inom ramen för REPowerEU och efterföljande initiativ, inbegripet de åtgärder som fastställs i förordning (EU) 2022/2576, har bidragit till...
Motiv och syfte med förslaget. Förordning (EG) nr 1371/2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer1 (nedan kallad förordningen) syftar till att skydda resenärer som åker tåg inom EU. I likhet med flygpassagerare, passagerare på vattenvägar och busspassagerare, har tågresenärer rätt till information, bokningar och biljetter, assistans, service och ersättning vid förseningar och inställda tåg, gratis assistans (för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet), ersättning vid olycka, ett snabbt och lättillgängligt system för hantering av klagomål samt fullständig tillämpning och effektiv kontroll av efterlevnaden av EU-lagstiftningen genom nationella tillsynsorgan som medlemsstaterna utsett. Den här förordningen bygger på befintliga internationella rättsregler (enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV)2) och utvidgar deras tillämpningsområde till nationell persontrafik på järnväg. Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) fastslog 2013 att artikel 17 i förordningen inte gör det möjligt för järnvägsföretag att undantas från skyldigheten att ersätta resenärer vid förseningar orsakade av force majeure3. I detta hänseende skiljer sig järnvägstransporter från andra transportsätt. Medlemsstaterna får bevilja dispens från tillämpningen av förordningen (bortsett från vissa obligatoriska krav) för nationell trafik enligt följande: Fjärrtrafik, maximalt fem år, förnybart två gånger, dvs. till 2024. Stads-, förorts- och regionaltrafik på obestämd tid. och Trafik där en betydande del tillhandahålls utanför EU, för en förnybar period på fem år (i praktiken ingen tidsfrist). I 2013 års rapport om tillämpningen av förordningen4 pekade kommissionen ut vissa problematiska områden som bekräftades i en konsekvensbedömning 2016/20175. I detta förslag görs en avvägning mellan att stärka tågresenärernas rättigheter och minska bördan på järnvägsföretag enligt följande: I 2013 års rapport om tillämpningen och i en rapport från 2015 om dispenser6 anges att det omfattande bruket av dispenser utgör ett allvarligt hinder för en enhetlig tillämpning av förordningen. Genom förslaget tas dispenser för nationell fjärrtrafik bort till 2020. För tjänster som tillhandahålls utanför EU är det nödvändigt att medlemsstaterna beviljar dispens endast om de kan bevisa att resenärerna skyddas på lämpligt sätt på deras territorium. För att garantera rättssäkerhet i gränsöverskridande regioner, kommer denna förordning att tillämpas fullt ut på stads-, förorts- och reg...