Nää, vadå?. Inledningssekvensen kan dock i vissa fall vara betydligt längre än i exemplet och bestå av flera turer från berättaren och åhöraren eller åhörarna. Å andra sidan är det enligt XxXxxxxxxx (1984) på så sätt att lyssnarens tur ofta undertrycks på grund av att berättaren inte inväntar den utan kastar sig direkt in i berättandet. Inledningssekvensen består då i praktiken endast av en tur och är inte heller fristående gentemot själva berättelsen. I vårt exempel refererar inledaren till tidpunkten för den händelse som den följande berättelsen kommer att handla om. Inledaren kan också utgöras av en första allmän beskrivning eller värdering av händelserna eller fastställa en slutsats man kan dra av dem. Förutom att annonsera och på det sättet bereda plats för en berättelse i interaktionen har inledaren även andra funktioner. Den gör det lättare för åhörarna att inse hur berättaren avser att berättelsen skall förstås och värderas. Därmed möjliggör den också för åhöraren både att härleda berättelsens slut och komma fram till vilken typ av responser som kan vara lämpliga. Om en inledare exempelvis har annonserat en tragisk berättelse är skratt knappast en lämplig respons. Denna relation mellan berättelsens inledningssekvens och de responser som följer på berättelsen är det som motiverar att berättandet ses som en sammanhängande sekvens med olika delar. Sacks (1974) har dock påpekat att även om inledaren skapar förväntningar om en kommande berättelse, som i sin tur ger upphov till normativa förväntningar om responser, så är det knappast en självklarhet att dessa dyker upp. Huruvida en inledningssekvens kommer att följas av en berättelse är beroende av deltagarna i samtalet och interaktionen mellan dessa. Berättandet kan till exempel förhindras av att vissa villkor inte är uppfyllda: åhöraren har redan hört berättelsen eller säger sig inte ha tid eller lust att lyssna. Det är också möjligt att inledningssekvensen blir lång och att samtalet under denna tar en annan riktning och berättelsen därför överges för andra aktiviteter i samtalet. En inledare följs dock normalt av en berättelse som på något sätt anknyter till denna. Inledaren i vårt exempel bör följas av en berättelse som baseras på händelser som ägde rum dagen före berättartillfället. I andra fall kan berättelsen illustrera eller ge argument för en värdering eller ett omdöme som framförts i inledaren. I vissa fall kan det då vara så, som Ryave (1978) visat, att berättelsen konstrueras på så sätt att dess slutsats...
