RÄTTSLIG ARGUMENTATION SOM VANLIGEN ANFÖRS AV HYRESNÄMNDER OCH HOVRÄTT. Argument 1. Hyresnämnderna klistrar ofta in nedanstående stycke i beslutsmotiveringen: Ovanstående är tendentiös “sammanfattning” nedanstående stycke ur prop. 1996/97:30 s. 74: 6 xxxxx://xxx.xxxxxxx.xx/xxxxxxx/xxxxx-xxx-xxxxxx-xxxxxxxxxx-xxx-xxxxxxxxxx/ “En av de faktorer som måste beaktas vid denna skälighetsbedömning är hur starkt hyresvärdens intresse av att få utföra åtgärden objektivt sett är. Om hyresvärdens begäran beror på att han eftersträvar en standard i fastigheten som kan anses motiverad av boendehänsyn torde detta som regel vara en utslagsgivande omständighet i bedömningen. En hyresgäst bör nämligen inte med framgång kunna motsätta sig att hans lägenhet rustas upp till en sådan standard som hyresgäster normalt förväntar sig av en modern lägenhet. Motsvarande gäller beträffande de gemensamma delarna av fastigheten. En hyresvärd bör inte hindras från att upprätthålla en god boendestandard i sitt hus.” (vår fetstil). Hyresnämnderna hänvisar vanligen till Argument 1 som om det bör vara utslagsgivande trots att lagstiftaren varit tydlig med att det bara är en av flera faktorer av vikt som ska beaktas. Vad hyresgäster i allmänhet förväntar sig av en modern lägenhet är knappast att varje del av lägenhet är i nyskick och att allt är av senaste modell på marknaden utan att den fasta inredningen är funktionsduglig och att det finns kyl, frys, badrum och toalett och att den uppfyller svensk bostadsstandard (BBR). Längre än så sträcker sig knappast “den allmänna” hyresgästens förväntning på en lägenhet i dagens Sverige. Hyresråden har inte att utgå från sin egen socialgrupps högt ställda förväntningar på en modern lägenhet. Hovrätten har t.ex. ÖH 1730-15 utgått från ovanstående tendentiösa “sammanfattning” och detta uppfattas i Hyresnämnderna, av allt att döma, vanligen som en praxis som Hyresnämnderna har att utgå ifrån.
