Common use of Ställningstagande Clause in Contracts

Ställningstagande. Vi anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD).

Ställningstagande. Vi anser Det finns i dag ett stort antal människor i arbetsför ålder som har svårt att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både Till skillnad från vad utskottet tycks göra ser vi behov av träffsäkra reformer för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanserfå så många som möjligt i arbete. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, En grupp som har tjänat Sverige väl under lång tidsvårt att komma in och få fäste på arbetsmarknaden är nyanlända. Det är inte lämpligt att, sällan fråga om personer som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle fastnar i ett utanförskap och har mycket svårt att med dagens strukturer ta sig ur det. Vi menar att arbetsmarknaden behöver förändras så att nya typer av arbeten utan förkunskapskrav skapas för att fler människor ska kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsenfå ett första jobb. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag Vi är övertygade om att förlänga tiden ett jobb med lägre ingångslön är bättre än bidrags- beroende. En ny förenklad anställningsform, inträdesjobb, bör införas för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Anställningsformen ska få innehas i maximalt tre år och innebär att arbetsgivaravgiften slopas samtidigt som den anställde arbetar till en nedsatt ingångslön. Det arbetsrättsliga skyddet ska motsvara provanställning i anställningsskyddslagen från sex två år, och anställningen ska därefter övergå till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningartillsvidareanställning. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser att införa inträdesjobb i enlighet med vad som anförts ovan. En annan grupp som kan ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är personer som är dömda för brott. Det finns ofrånkomligen en stark misstro mot att anställa någon som kanske har flera fängelsedomar i livsbagaget. Vi vill undersöka fler sätt att hitta vägar tillbaka till jobb för personer som har lämnat kriminaliteten bakom sig. En möjlighet skulle kunna vara att inom frivårdens ramar ge bättre möjligheter till tidsbegränsade anställningar så att före detta kriminella kan skaffa sig normala yrkeserfarenheter och meriter att hänvisa till. Det skulle också göra det lättare för denna grupp att fortsätta ut på den ordinarie arbetsmarknaden. Anställningsformen behöver förenas med noggrann uppföljning för att säkerställa att personerna inte återfaller i kriminalitet. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om provanställning och uppsäg- ningstvister att stärka möjligheterna för före detta kriminella att komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Jag anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en god trygghetförbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Samtidigt är Jag menar dock att det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med ökad flexibilitet sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemanningsföretagen har på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få arbetsmarknaden finns det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas skäl till ett årantal åtgärder från regeringen. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretagJag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om ändringar att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbets- tagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovanbemanningsföretagets affärsavtal. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Ett tydligt problem på den svenska arbetsmarknaden är dock att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar – trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det ger arbetsgivarna en flexibilitet som går ut över arbetstagarnas trygghet. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid (numera särskild visstid) och olika former av behovs- anställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns skäl till initiativ för att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den nyligen genomförda reformeringen av arbetsrätten tillgodoser arbetstagarnas behov av trygghet i tillräcklig omfattning. I likhet med vad Vänsterpartiet anförde när förslaget behandlades av riksdagen anser jag att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter fråga om ändringar av regelverket som sammantaget försämrar anställningsskyddet och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi Jag anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma ta initiativ till följande åtgärder. • Anställningsskyddslagen ändras så att särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • En utredning tillsätts med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med vad som anförts ovanJämlikhets- kommissionens förslag (SOU 2020:46). • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och förväntningar. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi anser Rätten att det strejka är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både helt avgörande för att stärka de svenska företagen arbetstagarna ska kunna försvara uppnådda rättigheter och den svenska konkurrenskraften på sikt förbättra dem. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är i grunden ojämlik till arbetsgivarens fördel, eftersom arbetstagaren är beroende av sin inkomst, samtidigt som arbetsgivaren i kraft av en utvidgad tolkning av äganderätten har rätten att leda och fördela arbetet. Den enskilda arbetstagaren är beroende av kollektivt agerande för att öka människors jobbchanserfaktiskt kunna hävda sig och motverka den strukturella obalansen. För Strejk är en yttersta möjlighet att förbättra matchningen, öka rörligheten realisera detta och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras bör värnas på starka principiella grunder. Strejkrätten är ett resultat av arbetarrörelsens långa och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla mödosamma kamp och utgör i dag en grundläggande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. De förändringar av strejkrätten som genomfördes 2019 innebär allvarliga och oacceptabla begränsningar. När ärendet behandlades i utskottet avvisade Vänsterpartiet förslaget med motiveringen att regeringens förslag utgör en ensidig begränsning av arbetstagarsidans stridsåtgärdsrätt, öppnar för avtals- shopping och gula fackföreningar och innebär ett oproportionerligt hårt slag mot fristående fackföreningar. Jag står fast vid denna uppfattning. Under den tid som gått sedan ändringarna infördes har tjänat Sverige väl under lång tidockså flera exempel med just avtalsshopping och gula fackföreningar visat sig på arbetsmarknaden. Tidigare har fackföreningarna kunnat ta strid för att rätt avtal ska tillämpas. Den möjlig- heten är nu borta. Strejkförbudslagstiftningen utgör därmed ett allvarligt hot mot svenska kollektivavtal och öppnar för lönedumpning. Jag menar att begränsningarna i strejkrätten försvagar arbetstagarnas ställning och stärker arbetsgivarnas makt i en tid när löntagarna redan är tillbakapressade. Utgångs- punkten bör i stället vara att stärka arbetstagarnas position på arbetsmark- naden, inte att angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv. Det är beklagligt att utskottet inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsenhar samma utgångspunkt i sitt sätt att se på frågan. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar att riva upp de inskränkningar i konflikträtten som genomförts i medbestämmandelagen med anledning av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)proposition 2018/19:105.

Ställningstagande. Vi Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Ett tydligt problem på den svenska arbetsmarknaden är dock att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar – trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det ger arbetsgivarna en flexibilitet som går ut över arbetstagarnas trygghet. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid (numera särskild visstid) och olika former av behovs- anställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag beklagar att utskottet inte ser det behov som finns av att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den genomförda reformeringen av arbetsrätten tillgodoser arbetstagarnas behov av trygghet i tillräcklig omfattning. I likhet med vad Vänsterpartiet anförde när förslaget behandlades av riksdagen anser jag att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter fråga om ändringar av regelverket som sammantaget försämrar anställningsskyddet och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma ta initiativ till följande åtgärder: • Anställningsskyddslagen ändras så att särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • En utredning tillsätts med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med vad som anförts ovanJämlikhets- kommissionens förslag (SOU 2020:46). • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och förväntningar. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag anser dock att det finns goda skäl till att tillsvidare- anställning är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet vara norm på den svenska arbetsmarknaden. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhälls- medborgare. Det krävs blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag anser att en nödvändig väg framåt är åtgärder för att få till stånd ett system där bl.a. objektiva kriterier avgör när det är tillåtet med visstidsanställ- ningar och där tiden som någon ska kunna vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare begränsas ytterligare. Åtgärder behövs också för att komma till rätta med det missbruk som i dag finns av både intermittenta anställningar och vikariatsanställningar. Vidare anser jag att bristen på skydd av sysselsättningsgraden i anställningen för med sig tydliga problem för arbetstagarna och således behöver åtgärdas. Ytterligare ett problemområde där dagens regelverk är otillfredsställande och där insatser från regeringen är nödvändiga är situationen för provanställda. Det finns också skäl att överväga insatser för att garantera att bestämmelsen om föreningsrättens okränkbarhet i 8 § medbestämmandelagen efterlevs i verkligheten. Vidare behöver det göras ändringar för att lokalt fackligt förtroendevalda fullt ut ska kunna kontrollera underentreprenörer som en del av en entreprenörskedja. Jag ser också behov av åtgärder för att skapa trygghet för personer som utför arbete i subven- tionerade anställningar. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns skäl till initiativ för att stärka de svenska företagen och anställningstryggheten. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den principöverenskommelse som träffats av några av parterna på den svenska konkurrenskraften arbetsmarknaden och regeringens pågående arbete ska vara styrande och tillräckligt för förändringar på området. Det finns inga garantier för att öka människors jobbchanserden vägen kommer att leda till en rimlig balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas olika behov av flexibilitet och anställningstrygghet. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför Jag anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma ta initiativ till följande åtgärder. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med förslag visstidsanställningar. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • Regelverket om ändringar vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den anställdes sysselsättningsgrad. • Anställningsskyddslagen ändras så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och förväntningar. • Medbestämmandelagen ses över för att stärka skyddet mot förenings- rättskränkning. • Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen om entreprenörsansvar för lönefordringar ses över för att stärka möjligheten för lokalt fackligt förtroendevalda att kontrollera underentreprenörer som en del av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister en entreprenörskedja. • Det införs en skyldighet för arbetsgivare som anställer personer med subventioner att utfärda ett arbetsintyg till den anställde när anställningen upphör. • Regelverket ändras så att alla som utför arbete i enlighet med vad som anförts ovansubventionerade anställningar omfattas av anställningsskyddslagen. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxx Xxx-Xxxx (KDMP).

Ställningstagande. Vi Det förhållandet att gång- och cykelvägar inte kan anordnas inom ramen för väglagen om de saknar samband med allmän väg innebär att det är svårare att anlägga gång- och cykelstråk än vanliga vägar. Markåtkomst vid byggande av cykelleder försvåras ofta av att enskilda markägare eller vägföreningar motsätter sig att marken upplåts till cykelleder. Det innebär ökade kostnader och försämrad användarnytta eftersom långa omvägar måste dras. Redan 2002 föreslog Lantmäteriet i sin rapport Översyn av anläggningslagen att det bör införas en möjlighet för kommuner att anordna gång- och cykelvägar, vandrings- och skoterleder, motionsspår och liknande anläggningar samt att en kommun ska kunna delta i en gemensamhets- anläggning. Båda förslagen tillstyrktes av flera remissinstanser. Jag anser att behovet av goda gång- och cykelvägsförbindelser är lika relevant som behovet av goda vägförbindelser för motortrafik och stöder därför Lantmäteriets förslag när det gäller upplåtelse av en rätt för en kommun att anordna gång- och cykelvägar och kommunalt deltagande i en gemensam- hetsanläggning. En möjlighet att upplåta rätt för kommunerna att anordna gång- och cykelvägar har också förordats i betänkandena Ökad och säkrare cykling – en översyn av regler ur ett cykelperspektiv (SOU 2012:70) och Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84). I det förstnämnda betänkandet anförs att behovet av att anlägga cykelvägar har ökat sedan Lantmäteriet upprättade sin rapport 2002, och att behovet är så tungt vägande ur allmän synpunkt att enskilda bör få tåla intrång i sina markägarintressen. Utredaren gjorde därför bedömningen att Lantmäteriets förslag borde genomföras i vart fall till den del det avser kommuners rätt att anordna cykelvägar och att det borde övervägas att även staten får motsvarande rättighet. I sitt remissvar över betänkandet angav Lantmäteriet att myndigheten inte hade ändrat uppfattning i fråga om behovet av en utvidgad rätt för bl.a. kommuner att anordna gång- och cykelvägar. Mot bakgrund av det ovannämnda anser jag att det är anmärkningsvärt att regeringen valde att inte behandla frågan om kommuners möjlighet till markåtkomst för att anordna sammanhängande cykelleder i den nationella cykelstrategi som presenterades den 28 april 2017. Jag anser att det är viktigt angeläget att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt regeringen återkommer med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden i anläggningslagen möjliggöra upplåtelse av en rätt för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i en kommun att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder nyttja en fastighet för att minska kostnaderna för arbetsgivare anordna eller använda gång- och cykelvägar samt att kommuner ges möjlighet att delta i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklarasgemensamhetsanläggning. Det jag nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Ställningstagandet innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön ett bifall till motionerna 2016/17:3192 yrkande 45 och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas 2017/18:3580 yrkande 44 och delvis bifall till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovanmotion 2016/17:804. av Xxxx Xxxxx (M), Xxxx-Xxxxx Xxxxxx (M), Xxxxxxx Xxxxxxx (KD).Xxxxxxxx-Xxxxxx

Ställningstagande. Vi anser Arbetslivet är en av de platser där mest information om oss som individer skapas, lagras och behandlas. Det sker dessutom i en situation där den ena parten, arbetstagaren, står i ett beroendeförhållande till den andra, arbets- givaren. Arbetsgivarna har dessutom långtgående befogenheter i förhållande till arbetstagarna. Trots dessa förutsättningar kan jag konstatera att det i dag saknas tydliga regler kring den personliga integriteten i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även om dessa frågor är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter komplicerade och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt den tekniska utvecklingen går snabbt är det viktigt att inse att mer angeläget än någonsin med en arbetsrättslig lag om personlig integritet i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tidarbetslivet. Det är inte lämpligt attviktigt med en lagreglering och efterföljande praxis för att på ett tydligt och rättssäkert sätt skilja motiverade åtgärder som utförs på sätt som minimerar intrånget i den personliga integriteten från integritetskränkande åtgärder. Jag anser därför att en arbetsrättslig lag om personlig integritet i arbetslivet är nödvändig, men eftersom alltför lång tid har gått sedan dessa frågor senast utreddes samt nya tekniska lösningar och andra förhållanden tillkommit är det ett måste att integritetsfrågorna utreds på nytt. Det behöver ske skyndsamt och med ett tydligt uppdrag att det ska vara en enkel och sammanhållen lagstiftning för arbetslivet som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll tar sin utgångspunkt i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om modellen. Jag beklagar att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månaderutskottet inte ser de uppenbara behov som finns av att ta steg mot en samlad lagstiftning på området. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag till en arbetsrättslig lag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister skydd för den personliga integriteten i arbetslivet i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxx Xxxxx (M), Xxxxx Xxxxxxxxx (M), Xxxxxxx Xxxxxxx (KDC) och Xxxx Xxxxxxx (M).

Ställningstagande. Vi Vänsterpartiet anser visserligen att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Men det finns goda skäl till att tillsvidareanställning är och ska vara normen. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhällsmedborgare. Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Samtidigt har de tidsbegränsade anställningarna ökat trendmässigt de senaste 30 åren. Fördelningen över arbetsmarknaden är dock väldigt ojämn. Det går att se tydliga klass- och könsmönster i form av att tidsbegränsade anställningar är vanligare hos unga och kvinnor och inom arbetaryrken. Det som är särskilt oroväckande är att det är de mest osäkra anställningsformerna som har ökat mest. Anställningsformen allmän visstidsanställning har bidragit till denna utveckling, eftersom den ensidigt ger arbetsgivaren möjlighet att undgå huvudregeln om tillsvidareanställning utan att behöva motivera detta eller förhandla om det. Andra problematiska områden i dagens regelverk är otydligheten i kravet på ett personsamband vid vikariat och bristen på skydd av sysselsättnings- graden i anställningen. Det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter förhindra missbruk av vikariatsformen och säkra anställningstryggheten för arbetstagare som utsätts för omorgani- sation med krav på annan sysselsättningsgrad. Även om vissa steg har tagits i rätt riktning, såsom åtgärder för att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt begränsa stapling av visstidsanställningar, anser jag att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både ytterligare åtgärder behövs för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanseranställningsskyddet. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi Jag delar således inte utskottets uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till nya initiativ på området. Utskottets bedömning att den pågående arbetsrättsliga utredning som är dags ett resultat av januariavtalet bör vara styrande för inriktningen av arbetsrätten framöver är direkt oroväckande då detta i stället för den nödvändiga förstärkningen snarare riskerar att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas leda till ett årförsämrat anställningsskydd. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar. • En övre tidsgräns införs om provanställning och uppsäg- ningstvister maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i enlighet med vad som anförts ovanen tillsvidareanställning. • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den anställdes sysselsättningsgrad. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxx Xxxx (KDL) och Xxxxx Xxxxxxxxxx (L).

Ställningstagande. Vi Vänsterpartiet anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt bemanningsföretagen för med ökad flexibilitet sig vissa problem på den svenska arbetsmarknaden. Problemen drabbar både de bemannings- anställda och de anställda på kundföretagen. Bemanningsföretagens utbred- ning på arbetsmarknaden bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet och stärker arbetsgivarnas makt. Det krävs är en ganska liten andel av arbetskraften som i dag arbetar via bemanningsföretag, men inhyrning har likväl en bredare påverkan på arbets- platser och i branscher där det är vanligt. Det finns exempelvis indikationer på att bemanningsanställda utför mer repetitiva eller farliga arbetsuppgifter än anställd personal. Detta drabbar den inhyrde, men kan också bli en utväg för arbetsgivaren att slippa omorganisera och förbättra själva arbetsinnehållet. Jag anser att tydliga och effektiva regleringar behövs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften skapa rimlig anställningstrygghet för anställda i företag som anlitar eller avser att anlita inhyrda från bemanningsföretag och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tidanställda i uthyrningsföretag ska omfattas av rimliga villkor. Det är inte lämpligt att, också viktigt att ha ett regelverk som tillåter arbetstagarorganisationerna att fullt ut medverka för att stoppa oseriösa entreprenörer och bemanningsföretag vid inhyrning. Till skillnad från vad utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar verkar göra så noterar jag den utsatta position som skulle kunna bli utfallet uthyrda arbetstagare ofta befinner sig och behovet av den otydliga januariöverenskommelsenett särskilt skydd för dessa. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nuSverige har i dag en av de mest arbetsgivarvänliga regleringarna inom OECD när det gäller möjligheten att anlita bemanningsföretag för inhyrning av arbetskraft. Anställningsskyddet har Jag vill se en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se rad åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare komma till rätta med de brister i samband med uppsägningstvisterregelverket som finns kopplat till uthyrning av arbetstagare. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklarasJag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta huruvida bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om ändringar att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)bemanningsföretagets affärsavtal.

Ställningstagande. Vi Jag anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att regeringens lagrådsremiss, som bygger på en god trygghetöverenskommelse mellan några av parterna, innehåller förslag som ger anställda i bemanningsföretag en ökad möjlighet till tillsvidare- anställning. Samtidigt Det är visserligen ett välkommet förslag men till skillnad från utskottet menar jag att det viktigt inte är tillräckligt för att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt komma till rätta med ökad flexibilitet de problem som bemanningsföretag medför på svensk arbetsmarknad. Mot bakgrund av de negativa effekterna som bemanningsföretagen har på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få arbetsmarknaden finns det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas skäl till ett årantal åtgärder från regeringen. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretagJag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta huruvida bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om ändringar att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)bemanningsföretagets affärsavtal.

Ställningstagande. Vi anser En stor del av jordbruksverksamheten i Sverige bedrivs på arrenderad mark. Möjligheten att arrendera mark är viktig för det svenska jordbrukets funktion och produktivitet. Dessvärre är viktigt arrendelagstiftningen till vissa delar föråldrad. Det har gjort att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter ettåriga sidoarrenden, som inte omfattas av besittningsskydd för arrendatorn, ökat i antal. I stor utsträckning beror det på att markägarna inte vill riskera att förlora rådigheten över sin mark och vill undvika att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghetkomma i konflikt med arrendatorerna. Samtidigt En stor del av dessa ettåriga arrendeavtal förlängs. Detta är det viktigt att inse att inte optimalt eftersom både markägaren och arrendatorn försätts i en allt mer globaliserad osäker situation. Tomträtts- och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknadenarrendeutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2014:32) att även ettåriga sidoarrenden ska omfattas av ett mått av besittningsskydd. Det krävs både för skulle visserligen kunna bidra till att stärka långsiktigheten i de arrendeavtal som ingås men låser samtidigt fast det svenska företagen jordbruket i en föråldrad struktur för ägande och brukande. Om det svenska lantbruket och livsmedelsproduktionen ska stärkas, behöver i stället reglerna för arrende moderniseras, marknadsanpassas och bli mer flexibla i förhållande till den svenska konkurrenskraften strukturrationalisering som sker i lantbruket, både i Sverige och för att öka människors jobbchanserinternationellt. För att förbättra matchningen, öka rörligheten En sådan förändring av reglerna bidrar också till en större långsiktighet i arrendeförhållandena. På sikt kan även arrendelagstiftningen i stort behöva ses över och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet kompletteras med ett större mått av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningaravtalsfrihet. Vi anser därför att regeringen bör skynda på beredningen av Tomträtts- och arrendeutredningens slutbetänkande och snarast återkomma till riksdagen med förslag lagförslag som innebär att upp till femåriga avtal om ändringar sidoarrenden som ingås från 2019 och framåt ska omfattas av anställningsskyddslagens bestämmelser avtalsfrihet i fråga om provanställning besittningsskydd och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovanarrendeavgift. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)Det vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Ställningstagandet innebär ett bifall till motionerna 2016/17:3142 yrkande 3, 2016/17:3173 yrkande 2, 2017/18:3216 yrkande 2 och 2017/18:3345 yrkande 8 och delvis bifall till motionerna 2016/17:1528 och 2016/17:1821 yrkande 11. Övriga motioner bör avslås.

Ställningstagande. Vi Det faktum att plattformsföretagen i dag inte betraktas som arbetsgivare och majoriteten av plattformsarbetarna inte betraktas som arbetstagare gör att arbetarna går miste om flera av de rättigheter och den anställningstrygghet som anställda har. Situationen innebär också att plattformsföretagen inte behöver ta något arbetsmiljöansvar för de icke anställda plattformsarbetarna. Vidare är det svårt för plattformsarbetare att representeras av fackföreningar eftersom dessa i regel riktar sig till anställda och försvarar deras rättigheter i relation till en arbetsgivare. Utöver detta finns det en mängd andra problem såsom löneotrygghet, social otrygghet och tidsotrygghet. Plattformsarbetares utsatthet är således omfattande. Jag beklagar att utskottet inte ser de behov som finns av att komma till rätta med problemen på området. Jag anser att det är viktigt utgångspunkten måste vara att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter plattformsföretagen ska betraktas som arbetsgivare och att plattformsarbetarna ska betraktas som arbetstagare – med de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad rättigheter och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanserskyldigheter som följer av detta. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta åstadkomma det krävs förändrad lagstiftning som tydliggör detta. När det gäller plattformsdirektivet på EU-nivå som en väg framåt för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som ändrat regelverk på området har tjänat Sverige väl under lång tidVänsterpartiet omvärderat sin tidigare ståndpunkt. Det är uppenbart att varken nuvarande lagstiftning och rättspraxis eller ambitionsnivån från högerregeringen kommer att leda till att plattforms- arbetarnas villkor förbättras på önskat sätt. För att få till stånd förbättringar av plattformsarbetarnas villkor i Sverige är det därför, under rådande omständig- heter, rimligt med regleringar på EU-nivå som genomförs i svensk rätt. Plattformsdirektivet är förmodligen inte lämpligt attden enda lösningen på de omfattande problem som plattformsarbetet medför, som utskottet föreslåroch sannolikt inte heller en fullt tillräcklig sådan, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som men det är ett steg på vägen för att förbättra plattforms- arbetarnas villkor både i Sverige och i EU. Jag menar att utveckla kommissionens direktivförslag bör genomföras i sin ursprungliga form – med tillägg av de förbättringar som tillkom när parlamentet behandlade frågan och som vänstern i parlamentet ligger bakom. Den urvattnade kompromiss som den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden regeringen förhandlade fram inom ramen för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månaderdet svenska ordförandeskapet bör således rivas upp. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma verka för att plattformsdirektivet genomförs i den ovannämnda riktningen. Vidare bör svensk lagstiftning parallellt med EU-processen ses över i syfte att tydliggöra att plattformsföretag är att betrakta som arbetsgivare och att plattformsarbetare är att betrakta som arbetstagare. Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag om ändringar som tydliggör att plattformsföretag är att betrakta som arbetsgivare och plattforms- arbetare är att betrakta som arbetstagare med de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovandetta. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Jag anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter bemanningsföretagens utbredning på den svenska arbetsmark- naden för med sig problem som drabbar både de bemanningsanställda och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha kundföretagen. Det bidrar till att splittra arbetstagarna, hotar tryggheten på jobbet, försvårar utveckling av arbetets innehåll på de arbetandes villkor och stärker arbetsgivarnas makt. Jag kan i likhet med utskottet konstatera att vissa ändringar av regelverket vid inhyrning av arbetskraft nyligen har genomförts. Den nya lagstiftningen innebär visserligen en god trygghetförbättring jämfört med tidigare lagstiftning. Samtidigt är Jag menar dock att det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt krävs helt andra lösningar på de problem som inhyrning av arbetstagare för med ökad flexibilitet sig. Mot bakgrund av de negativa effekter bemannings- företagen har på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få arbetsmarknaden finns det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas skäl till ett årantal åtgärder från regeringen. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretagJag delar alltså inte utskottets avvisande inställning till behovet av förändringar. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen för att komma till rätta med de nuvarande bristerna på området bör • verka för en ändring av EU:s bemanningsdirektiv så att medlemsstaterna själva kan besluta om bemanningsföretag ska vara tillåtna på den egna arbetsmarknaden • återkomma med ett förslag om ändringar att uthyrningslagen ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för permanenta arbetskrafts- behov • återkomma med ett förslag på en tydlig skrivning i anställningsskydds- lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning • återkomma med ett förslag om att stärka den fackliga vetorätten i medbestämmandelagen genom att det för ett fackligt veto mot inhyrning ska räcka att kollektivavtal saknas och att de fackliga organisationerna ska kunna lägga in sitt veto även om det inte hållits någon förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen • återkomma med ett förslag om att uthyrningslagen kompletteras med en bestämmelse som ger arbetstagare och avtalsslutande fackförbund rätt att på begäran ta del av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som anförts ovanbemanningsföretagets affärsavtal. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi anser Strejkrätten är en grundlagsfäst, demokratisk rättighet skyddad av flera internationella konventioner. Rätten att det strejka är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både helt avgörande för att stärka de svenska företagen arbetstagarna ska kunna försvara uppnådda rättigheter och den svenska konkurrenskraften på sikt förbättra dem. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är i grunden ojämlik till arbetsgivarens fördel, eftersom arbetstagaren är beroende av sin inkomst, samtidigt som arbetsgivaren i kraft av en utvidgad tolkning av äganderätten har rätten att leda och fördela arbetet. Den enskilda arbetstagaren är beroende av kollektivt agerande för att öka människors jobbchanserfaktiskt kunna hävda sig och motverka den strukturella obalansen. För Strejk är en yttersta möjlighet att förbättra matchningen, öka rörligheten realisera detta och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras bör värnas på starka principiella grunder. Strejkrätten är ett resultat av arbetar- rörelsens långa och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla mödosamma kamp och utgör i dag en grundläggande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Om strejkrätten begränsas stärks arbetsgivarnas makt ytterligare medan arbetstagarna försvagas än mer. De förändringar av strejkrätten som genomfördes 2019 innebär allvarliga och oacceptabla begränsningar i strejkrätten vars konsekvenser är svåra att överblicka framöver. När ärendet behandlades i utskottet avvisade Vänsterpartiet förslaget med motiveringen att regeringens förslag utgör en ensidig begränsning av arbetstagarsidans stridsåtgärdsrätt, som har tjänat Sverige väl under lång tidöppnar för avtalsshopping och gula fackföreningar och innebär ett oproportionerligt hårt slag mot fristående fackföreningar. Det Jag står fast vid denna uppfattning och menar att begränsningarna i strejkrätten försvagar arbetstagarnas ställning och stärker arbetsgivarnas makt i en tid när löntagarna redan är tillbakapressade. Utgångspunkten bör i stället vara att stärka arbetstagarnas position på arbets- marknaden – inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet att angripa en av den otydliga januariöverenskommelsengrundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister att riva upp de inskränkningar i enlighet med vad konflikträtten som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)nyligen genomförts i medbestämm- andelagen.

Ställningstagande. Vi Vänsterpartiet anser att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funk- tion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga, eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid till- fälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Problemet är att många arbetsgivare systematiskt använder tids- begränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är viktigt bekvämt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghetflexibel personalstyrka. Samtidigt Åtgärder behövs för att komma åt de otrygga anställningar som många människor i dag sitter fast i. Otrygga anställningar ger otrygga liv. När de inte är det viktigt motiverade av tydliga och konkreta behov, och särskilt om de fortgår länge, utsätter de arbetstagare för risken att inse behandlas mer godtyckligt av arbetsgivaren. De undergräver också möjligheter och drivkrafter till kompetensutveckling och kan bli en förevändning för arbetsgivaren att placera problematiska arbetsuppgifter hos någon som ändå kan bytas ut, snarare än att ändra arbetets innehåll. Arbetsplatser med otrygga anställningsförhållanden riskerar också att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomipraktiken bli tystare arbetsplatser, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både de som arbetar drar sig mer för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchansersäga ifrån om missförhållanden. För att förbättra matchningenÄven om vissa steg har tagits i rätt riktning, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se såsom åtgärder för att begränsa stapling av visstidsanställningar, anser Vänsterpartiet att ytterligare åtgärder behövs. Jag delar således inte utskottets uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till nya initiativ på området. Åtgärder är nödvändiga för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvisterde otrygga anställningarna och stärka den enskildes rätt till anställnings- trygghet. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om ändringar följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstids- anställningar. Lagen ska i denna del även fortsättningsvis vara semi- dispositiv. • En övre tidsgräns införs i anställningsskyddslagen om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Regelverket kring vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Den arbetsrättsliga lagstiftningen och lagen om offentlig upphandling skrivs om så att anställda skyddas mot godtyckliga uppsägningar vid byte av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister entreprenör i enlighet samband med vad som anförts ovanupphandlingar. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Vänsterpartiet anser att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funk- tion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid till- fälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begrän- sad tid. Men det finns goda skäl till att tillsvidareanställning är och ska vara normen. En anställningsrelation är grundläggande ojämn eftersom arbets- givaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet, och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten att i utgångspunkten veta att anställningsförhållandet fortgår tills vidare, har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhällsmedborgare. Det blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Livet blir svårt att planera, ekonomin blir osäker och på arbetsplatsen befinner man sig i ständigt underläge. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Samtidigt har de tidsbegränsade anställningarna ökat trendmässigt de senaste trettio åren. Fördelningen över arbetsmarknaden är dock väldigt ojämn. Det går att se tydliga klass- och könsmönster i form av att tidsbegränsade anställningar är vanligare hos unga och kvinnor och inom arbetaryrken. Tidsbegränsade anställningar är olika till sin karaktär. Det som är särskilt oroväckande är att det framför allt är de mest osäkra anställningsformerna som har ökat mest. Anställningsformen allmän visstidsanställning har bidragit till denna utveck- ling, eftersom den ensidigt ger arbetsgivaren möjlighet att undgå huvudregeln om tillsvidareanställning, utan att behöva motivera detta eller förhandla om det. Andra problematiska områden i dagens regelverk är bristen på skydd av sysselsättningsgraden i anställningen och mot godtyckliga uppsägningar vid byte av entreprenör i samband med upphandlingar. Det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter säkra anställningstryggheten för arbetstagare som utsätts för omorganisation med krav på annan sysselsättningsgrad och arbetstagare som arbetar i upphandlade verksamheter. Även om vissa steg har tagits i rätt riktning, såsom åtgärder för att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt begränsa stapling av visstidsanställningar, anser jag att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både ytterligare åtgärder behövs för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanseranställningsskyddet. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi Jag delar således inte utskottets uppfattning om att det inte skulle finnas skäl till nya initiativ på området. Utskottets bedömning att januariavtalet bör vara styrande för riktningen av arbetsrätten framöver är dags direkt oroväckande då detta i stället för den nödvändiga förstärkningen snarare riskerar att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas leda till ett årförsämrat anställningsskydd. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar följande lagändringar. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstids- anställningar. • En övre tidsgräns införs om maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställ- ningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den anställdes sysselsättningsgrad. • Den arbetsrättsliga lagstiftningen och lagen om offentlig upphandling skrivs om så att anställda skyddas mot godtyckliga uppsägningar vid byte av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister entreprenör i enlighet samband med vad som anförts ovanupphandlingar. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxx Xxxxxx (KDV).

Ställningstagande. Vi Vänsterpartiet anser att det företrädesrätten till återanställning är viktigt viktig för att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och tillsvidareanställningen som norm. Utan företrädesrätten förlorar också turordningsreglerna sin funktion. Företrädesrätten till återanställning motverkar att oseriösa arbetsgivare godtyckligt säger upp personal enbart för att kunna ersätta dem med andra. Givet de anställda på arbetsmarknaden allt fler korta visstidsanställningar som framför allt unga hänvisas till innebär dagens regler om kvalifikationstid att stora grupper ställs utanför det skydd som företrädesrätten medför. Företrädesrätten gäller i dag under nio månader efter anställningens upphörande. För att företrädesrätten ska ha en god trygghetge ett tillräckligt skydd mot godtyckliga uppsägningar bör denna tid förlängas. Samtidigt är det viktigt Redan i dag finns ett stort antal personer som permanent blir hänvisade till att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt varva tillfälliga anställningar med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknadenarbetslöshet. Det krävs både Om inget görs för att stärka de svenska företagen återanställningsrätten riskerar den skaran att växa än mer framöver. Enligt dagens regelverk är det möjligt för arbetsgivare att säga upp anställda och den svenska konkurrenskraften och i stället hyra in helt andra personer för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklarasutföra deras arbete. Det innebär att en anställningsskyddet sätts ur spel. Så var det inte tänkt när anställnings- skyddslagen skrevs. Då var bemanningsföretag förbjudna, och ingen kunde föreställa sig dagens situation. Konsekvenserna av luckan i lagen är uppenbara. I flera uppmärksammade fall har arbetsgivare måste betala ut lön sagt upp, eller hotat med att säga upp, fast anställd personal för att ersätta dem med inhyrd arbetskraft. Xxxxx att ersätta de anställda med inhyrda har använts i utpressningssyfte för att förhandla ned lokala kollektivavtal och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstolför att kunna säga upp anställda utan hänsyn till regler om anställningstid och kvalifikationer. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi Vänsterpartiet anser att detta avsaknaden av ett uttryckligt förbud mot att kringgå återanställningsrätten genom att anlita uthyrningsföretag strider mot lagens syfte. Jag anser att problemen med dagens bristande regelverk i fråga om företrädesrätten till återanställning är en orimlig ordning större än vad utskottet tycks göra. Regelverket är inte tillfredsställande i dessa avseenden, och regeringen bör agera för att täppa till de brister som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretagfinns. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med följande förslag om till ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning i anställningsskyddslagen. • Kvalifikationstiden för företrädesrätt till återanställning kortas ned och uppsäg- ningstvister inträder efter sammanlagt sex månaders anställning under de senaste två åren, och tiden under vilken företrädesrätten gäller förlängs till tolv månader efter anställningens upphörande. • En tydlig skrivning införs i enlighet med vad lagen där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som anförts ovan. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD)har företrädesrätt till återanställning.

Ställningstagande. Vi Jag anser liksom utskottet att tidsbegränsade anställningar fyller en nödvändig funktion på arbetsmarknaden. Det måste gå att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka, och det måste gå att anställa extrapersonal vid tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kunskap under begränsad tid. Jag anser dock att det finns goda skäl till att tillsvidare- anställning är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet vara norm på den svenska arbetsmarknaden. En anställningsrelation är grundläggande ojämlik eftersom arbetsgivaren förfogar över rätten att leda och fördela arbetet och över en avgörande del av den anställdes ekonomiska livsvillkor. Tryggheten i att kunna utgå från att anställningsförhållandet fortgår tills vidare har en viktig funktion för den enskilde både i snäv ekonomisk bemärkelse och mer allmänt som samhälls- medborgare. Det krävs blir därför problematiskt – och har vidare implikationer – att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov, därför att det är bekvämt att ha en flexibel personalstyrka. Tidsbegränsade anställningar innebär ett större mått av otrygghet för arbetstagaren. En tydlig följd av otrygga anställningar är att de överlag leder till otrygga liv. Otrygga anställningar är också en stor källa till stress och oro, framför allt bland unga. Jag konstaterar att det råder stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur vanligt det är med tidsbegränsade anställ- ningar. Xxxxxxxx, kvinnor, utomeuropeiskt födda och unga är överrepresen- terade. I vissa branscher är tidsbegränsade anställningar snarare regel än undantag. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväck- ande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom allmän visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren. Jag anser att en nödvändig väg framåt är åtgärder för att få till stånd ett system där bl.a. objektiva kriterier avgör när det är tillåtet med visstidsanställ- ningar och där tiden som någon ska kunna vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare begränsas ytterligare. Åtgärder behövs också för att komma till rätta med det omfattande missbruk som i dag finns av både intermittenta anställningar och vikariat. Vidare anser jag att bristen på skydd av sysselsättningsgraden i anställningen för med sig tydliga problem för arbetstagarna och således behöver åtgärdas. Ytterligare ett problemområde där dagens regelverk är otillfredsställande och där insatser från regeringen är nödvändiga är situationen för provanställda. Det finns också skäl att överväga insatser för att garantera att bestämmelsen om föreningsrättens okränkbarhet i 8 § medbestämmandelagen efterlevs i verkligheten. Jag beklagar att utskottet inte ser att det finns skäl till initiativ för att stärka de svenska företagen och anställningstryggheten. Jag motsätter mig utskottets bedömning att den principöverenskommelse som träffats av några av parterna på den svenska konkurrenskraften arbetsmarknaden, men långtifrån alla, och regeringens pågående utrednings- arbete ska vara styrande och tillräckligt för förändringar på området. Det finns inga garantier för att öka människors jobbchanserden vägen kommer att leda till en rimlig balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas olika behov av flexibilitet och anställningstrygghet. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför Jag anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma ta initiativ till följande åtgärder. • Anställningsskyddslagen ändras så att allmän visstidsanställning utgår och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med förslag visstidsanställningar. • En övre tidsgräns införs i anställningsskyddslagen om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser maximalt 24 månader under de senaste fem åren för hur länge någon kan vara tidsbegränsat anställd, oavsett anställningsform, hos samma arbetsgivare innan anställningen övergår i en tillsvidareanställning. • Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras. • Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas så att det tydligare framgår att det måste finnas ett personsamband. • Anställningsskyddslagen ändras så att regelverket för arbetsbrist blir tillämpligt om en arbetsgivare avser att omreglera den anställdes sysselsättningsgrad. • Anställningsskyddslagen ändras så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och uppsäg- ningstvister förväntningar. • Bestämmelsen i enlighet med vad som anförts ovan8 § medbestämmandelagen ses över för att stärka skyddet mot föreningsrättskränkning. av Xxxxxxx Xxxxxxx Xxxx Xxxxx (KDM), Xxxxx Xxxxxxxxx (M) och Xxx-Xxxxx Xxxxxxxxxx (M).