INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT

INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT

Du som kund måste vara införstådd med bl.a. följande:

• att placeringar eller andra positioner i finansiella instrument sker på kundens egen risk

• att du som kund själv noga måste sätta dig in i värdepappersföretagets allmänna villkor för han- del med finansiella instrument och i förekommande fall information i prospekt samt övrig infor- mation om aktuellt finansiellt instrument, dess egenskaper och risker

• att vid handel med finansiella instrument det är viktigt att kontrollera avräkningsnota och annan rapportering avseende dina placeringar samt omgående reklamera fel

• att det är viktigt att fortlöpande bevaka värdeförändringar på innehav av och positioner i finan- siella instrument

• att du som kund själv måste initiera de åtgärder som erfordras för att minska risken för förluster på dina placeringar eller andra positioner

INFORMATION OM EGEN- SKAPER OCH RISKER AVSE- ENDE FINANSIELLA INSTRU- MENT

1. HANDEL MED FINANSIEL- LA INSTRUMENT

Handel med finansiella instrument, dvs bl.a. ak- tier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag, obligationer, depåbevis, fondandelar, penningmarknadsinstrument, finan-

Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small cap). De mest omsatta aktierna kan också finnas på en särskild lista. Vissa värdepappersföretag publice- rar också egna listor över finansiella instrument som handlas via institutet, kurser till vilka instru- menten handlas etc, t.ex. via institutets hemsida. Aktier på listor med höga krav och hög omsättning anses normalt kunna innebära en lägre risk än ak- tier på andra listor.

Information om kurser m.m. avseende aktier såväl som andra typer av finansiella instrument, exempelvis fondandelar, optioner och obligatio- ner, publiceras också regelbundet via t.ex. han- delsplatsernas hemsidor, i dagstidningar och an- dra medier.

Du som kund gör en placering i finansiella instru- ment, och även fortlöpande under innehavstiden, finns en mängd olika riskbegrepp och andra fak- torer att beakta och sammanväga. Nedan följer en kort beskrivning av några av de vanligaste riskbe- greppen.

Marknadsrisk – risken att marknaden i sin hel- het, eller viss del därav där Du som kund har Din placering, t.ex. den svenska aktiemarknaden, går ner.

Kreditrisk – risken för bristande betalningsför- måga hos ex.vis en emittent eller en motpart.

Prisvolatilitetsrisk – risken för stora sväng- ningar i kursen/priset på ett finansiellt instrument påverkar placeringen negativt.

siella derivatinstrument eller andra sådana värde-        

papper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, sker i huvudsak

Kursrisk – risken att kursen/priset på ett finan-

siellt instrument går ner.

Skatterisk – risken att skatteregler och/eller

i organiserad form vid en handelsplats. Handeln sker genom de värdepappersföretag som deltar i handeln vid handelsplatsen. Som kund måste Du normalt kontakta ett sådant värdepappersföretag för att köpa eller sälja finansiella instrument.

1.1 HANDELSPLATSER

Med handelsplatser avses reglerad marknad, han- delsplattform (Multilateral Trading Facility, MTF) och systematisk internhandlare (SI) samt där det sker handel hos värdepappersföretagen.

På en reglerad marknad handlas olika typer av finansiella instrument. När det gäller aktier kan endast aktier i publika bolag noteras och handlas på en reglerad marknad och det ställs stora krav på sådana bolag, bl.a. avseende bolagets storlek, verksamhetshistoria, ägarspridning och offentlig redovisning av bolagets ekonomi och verksamhet.

En handelsplattform (MTF) kan beskrivas som ett handelssystem som organiseras och tillhanda- hålls av en börs eller ett värdepappersföretag. Det ställs typiskt sett lägre krav, i form av t.ex. infor- mationsgivning och verksamhetshistoria, på de finansiella instrument som handlas på en handels- plattform jämfört med finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad.

En systematisk internhandlare är ett värdepap- persföretag som på ett organiserat, frekvent och

2. RISKER MED FINANSIELLA

INSTRUMENT OCH HANDEL MED FINANSIELLA INSTRU- MENT

2.1 ALLMÄNT OM RISKER

Finansiella instrument kan ge avkastning i form av utdelning (aktier och fonder) eller ränta (rän- tebärande instrument). Härutöver kan priset (kursen) på instrumentet öka eller minska i för- hållande till priset när placeringen gjordes. I den fortsatta beskrivningen inräknas i ordet placering även eventuella negativa positioner (negativa innehav) som tagits i instrumentet, jämför t.ex. vad som sägs om xxxxxxxxx i avsnitt 7 nedan. Den totala avkastningen är summan av utdelning/ränta och prisförändring på instrumentet.

Vad placeraren eftersträvar är naturligtvis en total avkastning som är positiv, dvs som ger vinst, helst så hög som möjligt. Men det finns också en risk att den totala avkastningen blir negativ dvs att det blir en förlust på placeringen. Risken för förlust varierar med olika instrument. Vanligen är chansen till vinst på en placering i ett finansiellt instrument kopplad till risken för förlust. Ju längre tiden för innehavet av placeringen är desto större är vinstchansen respektive förlustrisken. I place-

skattesatser är oklara eller kan komma att ändras.

Valutarisk – risken att en utländsk valuta till vilken ett innehav är relaterat (ex.vis fondandelar i en fond som placerar i amerikanska värdepapper noterade i USD) försvagas.

Hävstångseffektsrisk – konstruktionen av de- rivatinstrument som gör att det finns en risk att prisutvecklingen på den underliggande egendo- men får ett större negativt genomslag i kursen/ priset på derivatinstrumentet.

Legal risk – risken att relevanta lagar och regler är oklara eller kan komma att ändras.

Bolagsspecifik risk – risken att ett visst bolag går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansiella instrument som är re- laterade till bolaget därmed kan falla i värde.

Branschspecifik risk – risken att en viss bransch går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansiella instrument som är re- laterade till bolag i branschen därmed kan falla i värde.

Likviditetsrisk – risken att Du inte kan sälja el- ler köpa ett finansiellt instrument vid en viss öns- kad tidpunkt pga att omsättningen i det finansiella instrumentet är låg.

Ränterisk – risken att det finansiella instru- ment Du placerat i minskar i värde pga föränd- ringar i marknadsräntan.

systematiskt sätt handlar för egen räkning genom

att utföra kundorder utanför en reglerad marknad

ringssammanhang används ibland ordet risk som        

uttryck för såväl förlustrisk som vinstchans. I den

eller en handelsplattform. En systematisk intern- handlare är skyldig att offentliggöra marknads- mässiga bud på köp- och/eller säljpriser för likvida aktier som handlas på en reglerad marknad och för vilka den systematiska internhandlaren bedriver systematisk internhandel.

Handel kan även äga rum genom ett värdepap- persföretag utan att det är fråga om systematisk internhandel, mot institutets egna lager eller mot annan av institutets kunder.

I Sverige finns i dagsläget två reglerade mark- nader, OMX Nordiska Börs Stockholm AB (nedan ”Stockholmsbörsen”) och Nordic Growth Market NGM AB (nedan ”NGM”). Härutöver sker organi- serad handel på andra handelsplatser, t.ex. First North och Nordic MTF (handelsplattformar) samt på värdepappersföretagens egna listor.

Handeln på reglerade marknader, handels- plattformar och andra handelsplatser utgör en andrahandsmarknad för finansiella instrument som ett bolag redan givit ut (emitterat). Om an- drahandsmarknaden fungerar väl, dvs det är lätt att hitta köpare och säljare och det fortlöpande noteras anbudskurser från köpare och säljare samt avslutskurser (betalkurser) från gjorda affärsav- slut, har även bolagen en fördel genom att det blir lättare att vid behov emittera nya instrument och därigenom få in mer kapital till bolagets verksam- het. Förstahandsmarknaden, eller primärmarkna- den, kallas den marknad där köp/teckning av ny- emitterade instrument sker.

1.2 HANDELS-/NOTERINGSLISTOR

När det gäller aktier indelar vanligen handelsplat- ser aktierna i olika listor, vilka publiceras t.ex. på handelsplatsens hemsida, i dagstidningar och an- dra medier. Avgörande för på vilken lista ett bolags aktier handlas kan vara bolagets börsvärde (t.ex.

fortsatta beskrivningen används dock ordet risk enbart för att beteckna förlustrisk. Det finns olika sätt att placera som minskar risken. Vanligen an- ses det bättre att inte placera i ett enda eller ett fåtal finansiella instrument utan att i stället pla- cera i flera olika finansiella instrument. Dessa in- strument bör då erbjuda en spridning av riskerna och inte samla risker som kan utlösas samtidigt. En spridning av placeringarna till utländska mark- nader minskar normalt också risken i den totala portföljen, även om det vid handel med utländska finansiella instrument tillkommer en valutarisk.

Placeringar i finansiella instrument är förknip- pade med ekonomisk risk, vilket närmare kommer att beskrivas i denna information. Kunden svarar själv för risken och måste därför själv hos anlitat värdepappersföretag - eller genom sitt kapital- förvaltande ombud - skaffa sig kännedom om de villkor, i form av allmänna villkor, prospekt eller liknande, som gäller för handel med sådana in- strument och om instrumentens egenskaper och risker förknippade därmed. Kunden måste också fortlöpande bevaka sina placeringar i sådana in- strument. Detta gäller även om kunden fått indi- viduell rådgivning vid placeringstillfället. Kunden bör i eget intresse vara beredd att snabbt vidta åtgärder, om detta skulle visa sig påkallat, exem- pelvis genom att avveckla placeringar som utveck- las negativt eller att ställa ytterligare säkerhet vid placeringar som finansierats med lån och där sä- kerhetsvärdet minskat.

Det är också viktigt att beakta den risk det kan

innebära att handla med finansiella instrument på en annan handelsplats än en reglerad marknad, där kraven som ställs generellt är lägre.

2.2. OLIKA TYPER AV RISKBEGREPP M.M.

I samband med den riskbedömning som bör ske då

3. AKTIER OCH AKTIERELA- TERADE INSTRUMENT

3.1 ALLMÄNT OM AKTIER

3.1.1 Aktier och aktiebolag

Aktier i ett aktiebolag ger ägaren rätt till en an- del av bolagets aktiekapital. Går bolaget med vinst lämnar bolaget vanligen utdelning på aktierna. Aktier ger också rösträtt på bolagsstämman, som är det högsta beslutande organet i bolaget. Ju fler aktier ägaren har desto större andel av kapitalet, utdelningen och rösterna har aktieägaren. Bero- ende på vilken serie aktierna tillhör kan rösträt- ten variera. Det finns två slag av bolag, publika och privata. Endast publika bolag får låta aktierna handlas på en handelsplats.

3.1.2 Aktiekursen

Xxxxxx (priset) på en aktie påverkas i första hand av utbudet respektive efterfrågan på den aktuella aktien vilket i sin tur, åtminstone på lång sikt, styrs av bolagets framtidsutsikter. En aktie upp- eller nedvärderas främst grundat på investerarnas analyser och bedömningar av bolagets möjligheter att göra framtida vinster. Den framtida utveck- lingen i omvärlden av konjunktur, teknik, lagstift- ning, konkurrens osv. avgör hur efterfrågan blir på bolagets produkter eller tjänster och är därför av grundläggande betydelse för kursutvecklingen på bolagets aktier.

Det aktuella ränteläget spelar också en stor roll för prissättningen. Stiger marknadsräntorna ger räntebärande finansiella instrument, som samtidigt ges ut (nyemitteras), bättre avkast- ning. Normalt sjunker då kurserna på aktier som regelbundet handlas liksom på redan utelöpande

räntebärande instrument. Skälet är att den ökade avkastningen på nyemitterade räntebärande in- strument relativt sett blir bättre än avkastningen på aktier, liksom på utelöpande räntebärande in- strument. Dessutom påverkas aktiekurserna nega- tivt av att räntorna på bolagets skulder ökar när marknadsräntorna går upp, vilket minskar vinstut- rymmet i bolaget.

Också andra till bolaget direkt knutna förhål- landen, t.ex. förändringar i bolagets ledning och organisation, produktionsstörningar m m kan starkt påverka bolagets framtida förmåga att ska- pa vinster såväl på kort som lång sikt. Aktiebolag kan i värsta fall gå så dåligt att de måste försättas i konkurs. Aktiekapitalet dvs. aktieägarnas insatta kapital är det kapital som då först används för att betala bolagets skulder. Detta leder oftast till att aktierna i bolaget blir värdelösa.

Även kurserna på vissa större utländska reg- lerade marknader eller handelsplatser inverkar på kurserna i Sverige, bl.a. därför att flera svenska aktiebolag är noterade även på utländska mark- nadsplatser och prisutjämningar (arbitrage) sker mellan marknadsplatserna. Kursen på aktier i bolag som tillhör samma branschsektor påverkas ofta av förändringar i kursen hos andra bolag inom samma sektor. Denna påverkan kan även gälla för bolag i olika länder.

Aktörerna på marknaden har olika behov av att placera kontanter (likvida medel) eller att få fram likvida medel. Dessutom har de ofta olika mening om hur kursen borde utvecklas. Dessa förhållan- den, som även innefattar hur bolaget värderas, bi- drar till att det finns såväl köpare som säljare. Är placerarna däremot samstämmiga i sina uppfatt- ningar om kursutvecklingen vill de antingen köpa och då uppstår ett köptryck från många köpare, el- ler också vill de sälja och då uppstår ett säljtryck från många säljare. Vid köptryck stiger kursen och vid säljtryck faller den.

Omsättningen, dvs hur mycket som köps och säljs av en viss aktie, påverkar i sin tur aktiekur- sen. Vid hög omsättning minskar skillnaden, även kallad spread, mellan den kurs köparna är beredda att betala (köpkursen) och den kurs säljarna begär (säljkursen). En aktie med hög omsättning, där stora belopp kan omsättas utan större inverkan på kursen, har en god likviditet och är därför lätt att köpa respektive att sälja. Bolagen på de reg- lerade marknadernas listor (t.ex. Stockholmsbör- sens Nordiska listan samt NGMs NGM Equity) har normalt sett hög likviditet. Olika aktier kan under dagen eller under längre perioder uppvisa olika rörlighet i kurserna (volatilitet) dvs upp- och ned- gångar samt storlek på kursförändringarna.

De kurser till vilka aktierna har handlats (be-

talkurser), såsom högst/lägst/senast betalt under dagen samt sist noterade köp/säljkurser och vidare uppgift om handlad volym i kronor publiceras bl.a. i de flesta större dagstidningarna, på text -TV och på olika internetsidor som upprättas av marknads- platser, värdepappersföretag och medieföretag. Aktualiteten i dessa kursuppgifter kan variera be- roende på sättet de publiceras på.

3.1.3 Olika aktieserier

Aktier finns i olika serier, vanligen A- och B-aktier vilket normalt har med rösträtten att göra. A-aktier ger normalt en röst medan B- aktier ger en begrän- sad rösträtt, oftast en tiondels röst. Skillnaderna i rösträtt beror bl.a. på att man vid ägarspridning vill värna om de ursprungliga grundarnas eller ägarnas inflytande över bolaget genom att ge dem en starkare rösträtt. Nya aktier som ges ut får då ett lägre röstvärde än den ursprungliga A-serien och betecknas med B, C eller D etc.

3.1.4 Kvotvärde, split och sammanlägg- ning av aktier

En akties kvotvärde är den andel som varje aktie representerar av bolagets aktiekapital. En akties kvotvärde erhålls genom att dividera aktieka- pitalet med det totala antalet aktier. Ibland vill bolagen ändra kvotvärdet, t.ex. därför att kursen, dvs marknadspriset på aktien, har stigit kraftigt. Genom att dela upp varje aktie på två eller flera aktier genom en s.k. split, minskas kvotvärdet och

samtidigt sänks kursen på aktierna. Aktieägaren har dock efter en split sitt kapital kvar oförändrat, men detta är fördelat på fler aktier som har ett lägre kvotvärde och en lägre kurs per aktie.

Omvänt kan en sammanläggning av aktier (om- vänd split) göras om kursen sjunkit kraftigt. Då slås två eller flera aktier samman till en aktie. Ak- tieägaren har dock efter en sammanläggning av aktier samma kapital kvar, men detta är fördelat på färre aktier som har ett högre kvotvärde och en högre kurs per aktie.

3.1.5 Marknadsintroduktion, privatise- ring och uppköp

Marknadsintroduktion innebär att aktier i ett bo- lag introduceras på aktiemarknaden, dvs upptas till handel på en reglerad marknad eller en han- delsplattform (MTF). Allmänheten erbjuds då att teckna (köpa) aktier i bolaget. Oftast rör det sig om ett befintligt bolag, som inte tidigare handlats på en reglerad marknad eller annan handelsplats, där ägarna beslutat att vidga ägarkretsen och under- lätta handeln i bolagets aktier. Om ett statligt ägt bolag introduceras på marknaden kallas detta för privatisering.

Uppköp tillgår i regel så att någon eller några investerare erbjuder aktieägarna i ett bolag att på vissa villkor sälja sina aktier. Om uppköparen får in 90 % eller mer av antalet aktier i det uppköpta bolaget, kan uppköparen begära tvångsinlösen av kvarstående aktier från de ägare som ej accepte- rat uppköpserbjudandet. Dessa aktieägare är då tvungna att sälja sina aktier till uppköparen mot en ersättning som fastställs genom ett skiljedoms- förfarande.

3.1.6 Emissioner

Om ett aktiebolag vill utvidga sin verksamhet krävs ofta ytterligare aktiekapital. Detta skaffar bolaget genom att ge ut nya aktier genom nyemis- sion. Oftast får de gamla ägarna teckningsrätter som ger företräde att teckna aktier i en nyemis- sion. Antalet aktier som får tecknas sätts normalt i förhållande till hur många aktier ägaren tidigare hade. Tecknaren måste betala ett visst pris (emis- sionskurs), oftast lägre än marknadskursen, för de nyemitterade aktierna. Direkt efter det att teck- ningsrätterna - som normalt har ett visst mark- nadsvärde - avskiljts från aktierna sjunker van- ligen kursen på aktierna, samtidigt ökar antalet aktier för de aktieägare som tecknat. De aktieägare som inte tecknar kan, under teckningstiden som oftast pågår några veckor, sälja sina teckningsrät- ter på den marknadsplats där aktierna handlas. Ef- ter teckningstiden förfaller teckningsrätterna och blir därmed obrukbara och värdelösa.

Aktiebolag kan även genomföra x.x. xxxxxx

nyemission, vilket genomförs som en nyemission men enbart riktad till en viss krets investerare. Ak- tiebolag kan även genom s.k. apportemission ge ut nya aktier för att förvärva andra bolag, affärsrörel- ser eller tillgångar i annan form än pengar. Såväl vid riktad nyemission som vid apportemission sker

s.k. utspädning av befintliga aktieägares andel av antalet röster och aktiekapital i bolaget, men an- talet innehavda aktier och marknadsvärdet på det placerade kapitalet påverkas normalt inte.

Om tillgångarna eller de reserverade medlen i ett aktiebolag har ökat mycket i värde, kan bola- get föra över en del av värdet till sitt aktiekapital genom en s.k. fondemission. Vid fondemission tas det hänsyn till antalet aktier som varje aktieä- gare redan har. Antalet nya aktier som tillkom- mer genom fondemissionen sätts i förhållande till hur många aktier ägaren tidigare hade. Genom fondemissionen får aktieägaren fler aktier, men ägarens andel av bolagets ökade aktiekapital för- blir oförändrad. Kursen på aktierna sänks vid en fondemission, men genom ökningen av antalet aktier bibehåller aktieägaren ett oförändrat mark- nadsvärde på sitt placerade kapital. Ett annat sätt att genomföra fondemission är att bolaget skriver upp kvotvärdet på aktierna. Aktieägaren har efter uppskrivning ett oförändrat antal aktier och mark- nadsvärde på sitt placerade kapital.

3.2 ALLMÄNT OM AKTIERELATERADE INSTRUMENT

Nära knutna till aktier är, aktieindexobligationer, depåbevis, konvertibler, aktie- och aktieindexop- tioner, aktie- och aktieindexterminer, warranter samt hävstångscertifikat.

3.2.1 Indexobligationer/Aktieindexobli- gationer Indexobligationer/aktieindexobligationer är obli- gationer där avkastningen istället för ränta är be- roende t.ex. av ett aktieindex. Utvecklas indexet positivt följer avkastningen med. Vid en negativ indexutveckling kan avkastningen utebli. Obliga- tionen återbetalas dock alltid med sitt nominella belopp på inlösendagen och har på så sätt en be- gränsad förlustrisk jämfört med t.ex. aktier och fondandelar. Risken med en placering i en aktiein- dexobligation kan, förutom eventuellt erlagd över- kurs, definieras som den alternativa ränteintäkten, dvs. den ränta investeraren skulle ha fått på det investerade beloppet med en annan placering. Indexobligationer kan ha olika benämningar som aktieindexobligationer, SPAX, aktieobligationer, kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer, valutakorgsobligationer osv. beroende på vilket underliggande tillgångsslag som bestämmer obli- gationens avkastning. När man talar om indexo- bligationer så benämns dessa oftast också som ka- pitalgaranterade eller kapitalskyddade produkter. Med dessa begrepp avses att beskriva, som ovan nämnts, att oavsett om produkten ger avkastning eller ej så återbetalas det nominella beloppet, dvs vanligtvis detsamma som investeringsbeloppet minskat med eventuellt erlagd överkurs.

3.2.2 Depåbevis

Svenskt Depåbevis är ett bevis om rätt till utländ- ska aktier, som utgivaren av beviset förvarar/inne- har för innehavarens räkning. Depåbevis handlas precis som aktier på en reglerad marknad eller handelsplats och prisutvecklingen följer normalt prisutvecklingen på den utländska marknadsplats där aktien handlas. Utöver de generella risker som finns vid handel med aktier eller andra typer av andelsrätter bör ev. valutarisk beaktas.

3.2.3 Konvertibler

Konvertibler (konverteringslån eller konvertibler) är räntebärande värdepapper (lån till utgivaren/ emittenten av konvertibeln) som inom en viss tidsperiod kan bytas ut mot aktier. Avkastningen på konvertiblerna, dvs kupongräntan, är vanligen högre än utdelningen på utbytesaktierna. Konver- tibelkursen uttrycks i procent av det nominella värdet på konvertibeln.

3.2.4 Omvända konvertibler

Omvända konvertibler är ett mellanting mellan en ränte- och en aktieplacering. Den omvända konvertibeln är knuten till en eller flera underlig- gande aktier eller index. Denna placering ger en ränta, dvs en fast, garanterad avkastning. Om de underliggande aktierna eller index utvecklas po- sitivt återbetalas det placerade beloppet plus den fasta avkastningen. Om de underliggande aktierna eller index däremot skulle falla, finns det en risk att innehavaren i stället för det placerade beloppet kan få en eller fler aktier som ingår i den omvända konvertiblen eller motsvarande kontantlikvid.

3.2.5 Aktieoptioner och aktieindexoptio- ner

Aktieoptioner finns av olika slag. Förvärvade kö- poptioner (eng. call options) ger innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod köpa redan utgivna ak- tier till ett på förhand bestämt pris. Säljoptioner (eng. put options) ger omvänt innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod sälja aktier till ett på förhand bestämt pris. Mot varje förvärvad option svarar en utfärdad option. Risken för den som för- värvar en option är, om inte riskbegränsande åt- gärder vidtas, att den minskar i värde eller förfaller värdelös på slutdagen. I det senare fallet är den vid förvärvet betalda premien för optionen helt för- brukad. Utfärdaren av en option löper en risk som i vissa fall, om inte riskbegränsande åtgärder vidtas,

3

kan vara obegränsat stor. Kursen på optioner följer normalt kursen på motsvarande underliggande ak- tier eller index, men med större kurssvängningar än dessa.

Den mest omfattande handeln i aktieoptioner sker på de reglerade marknaderna. Där förekom- mer även handel med aktieindexoptioner. Dessa indexoptioner ger vinst eller förlust direkt i kon- tanter (kontantavräkning) utifrån utvecklingen av ett underliggande index.

3.2.6 Aktieterminer och aktieindexter- miner

En termin innebär att parterna ingår ett ömsesi- digt bindande avtal med varandra om köp respek- tive försäljning av den underliggande egendomen till ett på förhand avtalat pris och med leverans eller annan verkställighet, t.ex. kontantavräkning, av avtalet vid en i avtalet angiven tidpunkt (stäng- ningsdagen). Någon premie betalas inte eftersom parterna har motsvarande skyldigheter enligt av- talet.

3.2.7 Warranter

Handel förekommer också med vissa köp- och säl- joptioner med längre löptider, i Sverige vanligen kallade warranter. Warranter kan utnyttjas för att köpa eller sälja underliggande aktier eller i andra fall ge kontanter om kursen på underliggande ak- tie utvecklas på rätt sätt i förhållande till warran- tens lösenpris. Teckningsoptioner (eng. subscrip- tion warrants) avseende aktier kan inom en viss tidsperiod utnyttjas för teckning av motsvarande nyutgivna aktier.

3.2.8 Hävstångscertifikat Hävstångscertifikat, som ofta kallas enbart certi- fikat, är ofta en kombination av ex.vis en köp- och en säljoption och är beroende av en underliggande tillgång, exempelvis en aktie, ett index eller en råvara. Ett certifikat har inget nominellt belopp. Hävstångscertifikat skall inte förväxlas med t.ex. företagscertifikat, vilket är en slags skuldebrev som kan ges ut av företag i samband med att före- taget lånar upp pengar på kapitalmarknaden.

En utmärkande egenskap för hävstångscerti- fikat är att relativt små kursförändringar i under- liggande tillgång kan medföra avsevärda föränd- ringar i värdet på innehavarens placering. Dessa förändringar i värdet kan vara till investerarens fördel, men de kan också vara till investerarens nackdel. Innehavare bör vara särskilt uppmärk- samma på att hävstångscertifikat kan falla i värde och även förfalla helt utan värde med följd att hela eller delar av det investerade beloppet kan för- loras. Motsvarande resonemang kan i många fall gälla även för optioner och warranter.

4. RÄNTERELATERADE IN- STRUMENT

Ett räntebärande finansiellt instrument är en ford- ringsrätt på utgivaren (emittenten) av ett lån. Av- kastning lämnas normalt i form av ränta. Det finns olika former av räntebärande instrument beroende på vilken emittent som givit ut instrumentet, den säkerhet som emittenten kan ha ställt för lånet, löptiden fram till återbetalningsdagen och formen för utbetalning av räntan. Räntan (kupongen) be- talas vanligen ut årsvis.

En annan form för räntebetalning är att sälja instrumentet med rabatt (diskonteringspapper). Vid försäljningen beräknas priset på instrumen- tet genom att diskontera lånebeloppet inklusive beräknad ränta till nuvärde. Nuvärdet eller kursen är lägre än det belopp som erhålls vid återbetal- ningen (nominella beloppet). Bankcertifikat och statsskuldväxlar är exempel på diskonteringspap- per, liksom obligationer med s.k. nollkupongskon- struktion.

Ytterligare en annan form för räntebärande obligationer är statens premieobligationer där lå- neräntan lottas ut bland innehavarna av premie- obligationer. Det förekommer även ränteinstru-

ment och andra sparformer där räntan är skyddad mot inflation och placeringen därför ger en fast real ränta.

Risken i ett räntebärande instrument utgörs dels av den kursförändring (kursrisk) som kan upp- komma under löptiden på grund av att marknads- räntorna förändras, dels att emittenten kanske inte klarar att återbetala lånet (kreditrisk). Lån för vilka fullgod säkerhet för återbetalningen har ställts är därvid typiskt sett mindre riskfyllda än lån utan säkerhet. Rent allmänt kan dock sägas att risken för förlust på räntebärande instrument kan anses som lägre än för aktier. Ett räntebärande instru- ment utgivet av en emittent med hög kreditvär- dighet kan således vara ett bra alternativ för den som vill minimera risken att sparkapitalet minskar i värde och kan vara att föredra vid ett kortsiktigt sparande. Även vid långsiktigt sparande där kapi- talet inte skall äventyras, t.ex. för pensionsåtagan- den, är inslag av räntebärande placeringar mycket vanliga. Nackdelen med en räntebärande placering är att den i regel ger en låg värdestegring. Exempel på räntebärande placeringar är sparkonton, priva- tobligationer och räntefonder.

Kurserna fastställs varje dag såväl på instru-

ment med kort löptid (mindre än ett år) t.ex. stats- skuldväxlar som på instrument med längre löpti- der t.ex. obligationer. Detta sker på penning- och obligationsmarknaden. Marknadsräntorna påver- kas av analyser och bedömningar som Riksbanken och andra större institutionella marknadsaktörer gör av hur utvecklingen av ett antal ekonomiska faktorer som inflation, konjunktur, ränteutveck- lingen i Sverige och i andra länder osv kommer att utvecklas på kort och lång sikt. Riksbanken vidtar även s.k. penningpolitiska operationer i syfte att styra utvecklingen av marknadsräntorna så att inte inflationen stiger över ett visst fastställt mål. De finansiella instrument som handlas på penning- och obligationsmarknaden (t.ex. statsobligationer, statsskuldväxlar och bostadsobligationer) handlas ofta i mycket stora poster (mångmiljonbelopp).

Om marknadsräntorna går upp kommer kur-

sen på utelöpande (redan utgivna) räntebärande finansiella instrument att falla om de har fast ränta, eftersom nya lån ges ut med en räntesats som följer aktuell marknadsränta och därmed ger högre ränta än vad utelöpande instrumentet ger. Omvänt stiger kursen på utelöpande instrument när marknadsräntan går ned.

Lån utgivna av stat och kommun anses vara riskfria vad gäller återbetalningen, vilket således gäller för stats- och kommunobligationer. Andra emittenter än stat och kommun kan ibland, vid emission av obligationer, ställa säkerhet i form av andra finansiella instrument eller annan egendom (sak- eller realsäkerhet).

Det finns även andra räntebärande instrument som innebär en högre risk än obligationer om emittenten skulle få svårigheter att återbetala lå- net, t.ex. förlagsbevis.

En form av ränterelaterade instrument är sä- kerställda obligationer. Dessa är förenade med en särskild förmånsrätt enligt speciell lagstiftning. Regelverket kring säkerställda obligationer syftar till att en investerare skall få full betalning enligt avtalad tidplan även om obligationens utgivare skulle gå i konkurs, förutsatt att den egendom som säkerställer obligationen är tillräckligt mycket värd.

5. DERIVATINSTRUMENT

Derivatinstrument såsom optioner, terminer m.fl. förekommer med olika slag av underliggande till- gång, t.ex. aktier, obligationer, råvaror och valutor. Derivatinstrument kan utnyttjas för att minska risken i en placering.

En särskild omständighet att beakta vid pla- cering i derivatinstrument är att konstruktionen av derivatinstrument gör att prisutvecklingen på den underliggande egendomen får genomslag i kursen eller priset på derivatinstrumentet. Detta prisgenomslag är ofta kraftigare i förhållande till insatsen (erlagd premie) än vad värdeförändringen

är på den underliggande egendomen. Prisgenom- slaget kallas därför hävstångseffekt och kan leda till större vinst på insatt kapital än om placeringen hade gjorts direkt i den underliggande egendomen. Å andra sidan kan hävstångseffekten lika väl med- föra större förlust på derivatinstrumenten jämfört med värdeförändringen på den underliggande egendomen, om prisutvecklingen på den underlig- gande egendomen blir annorlunda än den förvän- tade. Hävstångseffekten, dvs möjligheten till vinst respektive risken för förlust, varierar beroende på derivatinstrumentets konstruktion och använd- ningssätt. Stora krav ställs därför på bevakningen av prisutvecklingen på derivatinstrumentet och på den underliggande egendomen. Investeraren bör i eget intresse vara beredd agera snabbt, ofta under dagen, om placeringen i derivatinstrument skulle komma att utvecklas i ofördelaktig riktning. Det är också viktigt att i sin riskbedömning beakta att möjligheten att avveckla en position/ett innehav kan försvåras vid en negativ prisutveckling.

6. FONDER OCH FONDANDE- LAR

En fond är en ”portfölj” av olika slags finansiella instrument, t.ex. aktier och obligationer. Fon- den ägs gemensamt av alla som sparar i fonden, andelsägarna, och förvaltas av ett fondbolag. Det finns olika slags fonder med olika placeringsinrikt- ning. Med placeringsinriktning menas vilken typ av finansiella instrument som fonden placerar i. Nedan redogörs i korthet för några av de vanligas- te typerna av fonder. För ytterligare information se Konsumenternas bank- och finansbyrås hemsida, xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx, och Fondbolagens Förenings hemsida, xxx.xxxxxxxxxxx.xx.

En aktiefond placerar allt eller huvudsakligen allt kapital som andelsägarna inbetalat i aktier. Blandfonder med både aktier och räntebärande instrument förekommer också, liksom rena ränte- fonder där kapitalet placeras huvudsakligen i rän- tebärande instrument. Det finns även till exempel indexfonder som inte förvaltas aktivt av någon förvaltare utan som istället placerar i finansiella instrument som följer sammansättningen i ett visst bestämt index.

En av idéerna med en aktiefond är att den pla- cerar i flera olika aktier och andra aktierelaterade finansiella instrument, vilket gör att risken för andelsägaren minskar jämfört med risken för den aktieägare som placerar i endast en eller i ett få- tal aktier. Andelsägaren slipper vidare att välja ut, köpa, sälja och bevaka aktierna och annat förvalt- ningsarbete runt detta.

Principen för räntefonder är densamma som för aktiefonder – placering sker i olika räntebäran- de instrument för att få riskspridning i fonden och förvaltningen i fonden sker efter analys av fram- tida räntetro.

En fond-i-fond är en fond som placerar i andra fonder. En fond-i-fond kan ses som ett alternativ till att själv välja att placera i flera olika fonder. Man kan därmed uppnå den riskspridning som en väl sammansatt egen fondportfölj kan ha. Det finns fond-i-fonder med olika placeringsinrikt- ningar och risknivåer.

En ytterligare typ av fond är hedgefond. Hedge betyder skydda på engelska. Trots att hedging är avsett att skydda mot oväntade förändringar i marknaden kan en hedgefond vara en fond med hög risk, då sådana fonder ofta är högt belånade. Skillnaderna är dock stora mellan olika hedgefon- der. Det finns även hedgefonder med låg risk. Hed- gefonder försöker ge en positiv avkastning oavsett om aktie- eller räntemarknaden går upp eller ner. En hedgefond har mycket större frihet i sina pla- ceringsmöjligheter än traditionella fonder. Place- ringsinriktningen kan vara allt från aktier, valutor och räntebärande instrument till olika arbitragest- rategier (spekulation i förändringar av t.ex. räntor och/eller valutor). Hedgefonder använder sig ofta- re än traditionella fonder av derivat i syfte att öka eller minska fondens risk. Blankning (se nedan) är

också ett vanligt inslag.

Fonder kan också delas in i värdepappersfon- der (även kallade UCITS-fonder) och specialfon- der. Samlingsnamnet för dessa är investeringsfon- der och båda typerna regleras av den svenska lagen om investeringsfonder. Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller det s.k. UCITS-direktivets krav, främst vad gäller placeringsbestämmelser och riskspridning. Såväl svenska som utländska värdepappersfonder (som fått tillstånd i sitt hem- land inom EES), får säljas och marknadsföras fritt i samtliga EES-länder. Specialfonder (exempelvis

s.k. hedgefonder) är fonder som på något sätt av- viker från reglerna i UCITS-direktivet, och det är därför särskilt viktigt för Dig som kund att ta reda på vilka placeringsregler som en specialfond Du avser att placera i kommer att iaktta. Detta fram- går av fondens informationsbroschyr och fakta- blad. Varje fondbolag är skyldigt att självmant erbjuda potentiella investerare det faktablad som avser fonden. Specialfonder får inte marknadsfö- ras och säljas fritt utanför Sverige. För de fonder som placerar i utländska finansiella instrument tillkommer även en valutarisk (se även avsnitt 2.2 ovan).

Andelsägarna får det antal andelar i fonden

som motsvarar andelen insatt kapital i förhållande till fondens totala kapital. Andelarna kan köpas och lösas in genom värdepappersföretag som sa- luför andelar i fonden eller direkt hos fondbolaget. Det är dock viktigt att beakta att vissa fonder kan ha förutbestämda tidpunkter då fonden är ”öp- pen” för köp och inlösen, varför det inte alltid är möjligt med regelbunden handel. Andelarnas ak- tuella värde beräknas regelbundet av fondbolaget och baseras på kursutvecklingen av de finansiella instrument som ingår i fonden. Det kapital som placeras i en fond kan både öka och minska i värde och det är därför inte säkert att placeraren får till- baka hela det insatta kapitalet.

7. BLANKNING

Blankning innebär att den som lånat finansiella instrument, och samtidigt förbundit sig att vid en senare tidpunkt till långivaren återlämna instru- ment av samma slag, säljer de lånade instrumen- ten. Vid försäljningen räknar låntagaren med att vid tidpunkten för återlämnandet kunna anskaffa instrumenten på marknaden till ett lägre pris än det till vilka de lånade instrumenten såldes. Skulle priset i stället ha gått upp, uppstår en förlust, vil- ken vid en kraftig prishöjning kan bli avsevärd.

8. BELÅNING

Finansiella instrument kan i många fall köpas för delvis lånat kapital. Eftersom såväl det egna som det lånade kapitalet påverkar avkastningen kan Du som kund genom lånefinansieringen få en större vinst om placeringen utvecklas positivt jämfört med en investering med enbart eget kapital. Skul- den som är kopplad till det lånade kapitalet på- verkas inte av om kurserna på köpta instrument utvecklas positivt eller negativt, vilket är en för- del vid en positiv kursutveckling. Om kurserna på köpta instrument utvecklas negativt uppkommer en motsvarande nackdel eftersom skulden kvar- står till 100 procent, vilket innebär att kursfallet krona för krona förbrukar det egna kapitalet. Vid ett kursfall kan därför det egna kapitalet helt eller delvis förbrukas samtidigt som skulden måste be- talas helt eller delvis genom försäljningsintäkter- na från de finansiella instrument som fallit i värde. Skulden måste betalas även om försäljningsintäk- terna inte täcker hela skulden.

Information om olika typer av finansiella in-

strument och handel med finansiella instrument jämte förslag till ytterligare litteratur på området återfinns också t.ex. på Konsumenternas bank- och finansbyrås hemsida, xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx, och på SwedSecs hemsida, xxx.xxxxxxx.xx.

Senast reviderad 20160901

Aktieinvest FK AB är ett värdepappersbolag, försäkringsförmedlare och pensionssparinstitut som står under Finansinspektionens tillsyn. Aktieinvest FK AB är ett helägt dotterbolag till Sveriges Aktiesparares Riksförbund. Tänk på att placeringar i värdepapper alltid medför en risk. Historisk avkastning är ingen garati för framtida avkastning. De pengar som placeras i värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Det är viktigt att fortlöpande bevaka sitt innehav och vid behov ta initiativ till åtgärder för att minska risken för förlust.

Xxxxxxxxxxx XX XX, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx. Tel: 00-0000 0000. Fax: 00-0000 0000. E-post: xxxx@xxxxxxxxxxx.xx. xxx.xxxxxxxxxxx.xx. Xxx.xx: 556072-2596. 5