RAPPORT FHV 2019:2

Företagshälsovårdens kompetensförsörjning

RAPPORT FHV 2019:2

FÖRETAGSHÄLSOVÅRDENS KOMPETENSFÖRSÖRJNING

Regeringsuppdrag enligt regleringsbrev A2018/00929/ARM Diarienummer: 2019-35

Myndigheten för arbetsmiljökunskap Box 9, 803 20 Gävle

Telefon: 000-00 00 00, E-post: xxxx@xxxxx.xx xxx.xxxxx.xx

Förord

Myndigheten för arbetsmiljökunskap har i uppgift att bidra till att skapa förut- sättningar för en god arbetsmiljö på svenska arbetsplatser och därigenom ett hållbart arbetsliv. Myndigheten är ett nationellt kunskapscentrum för frågor om arbetsmiljö vars uppgift är att samla in, sammanställa och sprida forsknings- grundad arbetsmiljökunskap så att den blir lätt att ta till sig och användbar i praktiken. Myndigheten ska även utvärdera och analysera effekter av statliga reformer och initiativ, följa, analysera och främja kunskapsutvecklingen i ar- betsmiljöfrågor i Sverige, EU och internationellt. Vidare ska myndigheten följa och främja företagshälsovårdens utveckling.

I regleringsbrevet för år 2018 gav regeringen Myndigheten för arbetsmil- jökunskap i uppdrag att sammanställa underlag om och analysera behovet av utbildningar av relevans för olika yrkesgrupper inom företagshälsovården. I föreliggande rapport redovisar myndigheten resultatet av detta uppdrag.

Företagshälsovårdens kompetens- och utbildningsbehov har diskuterats i fle- ra utredningar under senare år. I dessa har konstaterats stora behov av nyrekry- tering av personal och behov av framtida utbildningar för olika yrkeskategorier. Förändringar i arbetslivet som innebär nya arbetsmiljörisker ställer också krav på ny och förändrad kompetens. Förhoppningsvis kan föreliggande rapport bidra till att öka kunskapen om utbildningsbehov avseende kompetensförsörj- ning inom arbetsmiljö- och hälsoområdet samt ge uppslag för hur dessa behov bör tillgodoses.

Arbetet med uppdraget har genomförts genom intervjuer och enkätunder- sökning till utbildningsansvariga vid lärosäten samt enkätundersökning till ar- betsmiljöansvariga och nyckelpersoner vid arbets- och miljömedicinska kliniker, yrkes- och intresseföreningar samt arbetsmarknadens parter. Samtal med andra relevanta aktörer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet samt analyser av tidigare utredningar och undersökningar med koppling till företagshälsovårdens kom- petensförsörjning har också gjorts.

Xxxx Xxxxxxx har varit processledare och utomstående expert och genomfört arbetet tillsammans med Xxxxxx Xxx Xxxxx på myndigheten. Xxxxx Xxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxxxxxx Xxxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx, på myndigheten, har bidragit med slutlig textbearbetning och layout.

Jag vill rikta ett varmt tack till de personer och organisationer som varit oss behjälpliga och deltagit i undersökningen.

Gävle den 29 mars 2019

Xxxxx Xxxxxx

Generaldirektör

Myndigheten för arbetsmiljökunskap

Sammanfattning

Företagshälsovård är tänkt som ett redskap för att bidra till att förebygga ohälsa, främja hälsa och skapa arbetsplatser med god och säker arbetsmiljö. I arbetsmiljölag och tillhörande föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbe- te, organisatorisk och social arbetsmiljö samt arbetsanpassning och rehabilitering finns krav gällande tillgång till företagshälsovård eller motsvarande kompetens inom arbetsmiljö- och hälsoområdet. Förutom via statlig styrning med offentliga utredningar, lagar och före- skrifter styrs användning av företagshälsovård via kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och kundavtal mellan enskilda företags- hälsovårdsenheter och dess kunder. Det bör emellertid betonas att begreppet företagshäl- sovård och benämningar av de yrkeskategorier som arbetar under denna beteckning inte är skyddade begrepp.

Kvalitetskrav på företagshälsovården i form

av kompetens och användning av evidensba- serade metoder har utvecklats av branschför- eningen Sveriges Företagshälsor, Enheten för interventions- och implementeringsforskning vid Karolinska Institutet, Försäkringskassan samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisatio- ner. Undersökningar visar att tillgång till fö- retagshälsovård är ojämnt fördelad på svensk arbetsmarknad och följer en socioekonomisk indelning, med en accentuerad skillnad mellan exempelvis arbetare och tjänstemän och mel- lan kvinnor och män. Det finns också skillna- der relaterade till olika branscher och företags- storlekar där exempelvis de mindre företagen har lägre tillgång till dessa tjänster. I dagsläget har ungefär 60 procent av den arbetande befolkningen tillgång till företagshälsovård. I undersökningar av arbetsmarknadens parter framgår att företag och organisationer som använder sig av företagshälsovård och andra tjänster rörande arbetsmiljö och rehabilitering upplever nytta av och positiva effekter av dessa tjänster.

Kompetensförsörjning och utbildning av företagshälsovårdens yrkeskategorier har under åren diskuterats och lämnats förslag om i ett flertal utredningar. Olika insatser har också genomförts för att pröva olika modeller för utbildning av de yrkeskategorier som är

verksamma inom branschen och andra aktörer som bedriver tjänster inom arbetsmiljö- och hälsoområdet.

Inom ramen för detta regeringsuppdrag har genomförts intervjuer och enkätundersökning riktad till utbildningsansvariga vid lärosä-

ten samt enkätundersökning till arbets- och miljömedicinska kliniker, yrkes- och intres- seföreningar samt arbetsmarknadens parter. Samtal med olika aktörer och personer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet samt analyser av tidigare utredningar och undersökningar med koppling till företagshälsovårdens kompe- tensförsörjning har också genomförts.

Det insamlade materialet pekar på ett stort behov av utbildningar för samtliga yrkeskate- gorier inom företagshälsovården och på akuta behov av utbildningar för arbetsmiljöingen- jörer och företagsläkare. Resultaten tyder på att utbildningarna för arbetsmiljöingenjörer, beteendevetare, ergonomer/fysioterapeuter och företagssköterskor bör bedrivas i form av avancerad utbildning på högskole- och univer- sitetsnivå; att utbildningarna bör ges på distans och med hjälp av moderna pedagogiska och teknologiska metoder och verktyg samt att de finns på flera orter i landet. Vidare antyder resultaten att evidensbaserade riktlinjer och metoder bör integreras i utbildningarna, att ut- bildningarna anpassas till utvecklingen i arbets- livet och att kurser samordnas mellan program för olika kategorier och mellan lärosäten.

Myndighetens övergripande slutsats uti-

från datainsamling och analys av utbildnings- behoven är att det krävs fortsatta och även intensifierade åtgärder för förbättrad kompe- tensförsörjning och möjlighet till utbildning

av relevans för samtliga yrkeskategorier inom företagshälsovården. Särskilt angeläget är be- hovet av utbildningar för arbetsmiljöingenjörer och företagsläkare.

Utifrån myndighetens sammanfattande analys är ambitionen att stötta uppbyggnad av utbildningsstruktur för arbetsmiljöingenjörer i samarbete med lärosäten. När det gäller fö- retagsläkare är myndighetens sammanfattande

analys att nuvarande situation för utbildning av företagsläkare är ohållbar utan någon omedel- bar lösning i sikte. Myndigheten anser att en

nytänkande, förutsättningslös och oberoende utredning behöver genomföras. Utredningen kan ha sin utgångspunkt i såväl svenska som de nordiska grannländernas erfarenheter för att undersöka nya och innovativa lösningar på företagsläkarnas utbildningsfråga.

I rapportens avslutande del redogör myndig- heten för sina planer för att stötta kompetens- försörjningen bland samtliga yrkeskategorier utifrån analysen i denna rapport och medelst finansiering från aktuellt anslag för stöd till företagshälsovårdens kompetensförsörjning.

Innehåll

Sammanfattning 4

1 Inledning 7

Uppdraget 7

Om företagshälsovård 7

Företagshälsovårdens utveckling 8

Yrkeskategorier inom företagshälsovård 9

2 Styrning av företagshälsovård 11

Offentliga utredningar 11

Lagar och föreskrifter 13

Avtal och avsiktsförklaringar 15

3 Resultat av intervjuer och enkätundersökning 17

Reguljära utbildningar för företagshälsovårdens yrkeskategorier 17

Utbildning för företagsläkare 21

Andra utbildningar med relevans för företagshälsovårdens yrkeskategorier 22

Enkätundersökning - Arbets- och miljömedicinska kliniker 23

Enkätundersökning - Yrkes- och intresseföreningar 24

Enkätundersökning - Arbetsgivarorganisationer 24

Enkätundersökning - Arbetstagarorganisationer 25

Information från andra relevanta aktörer 26

4 Analys 27

Sammanfattande analys av utbildningsbehov 27

Ergonom/fysioterapeut och beteendevetare 27

Företagssköterskor 28

Arbetsmiljöingenjörer 28

Företagsläkare 29

Övergripande slutsatser 29

5 Referenser 30

Bilagor 34

1 Inledning

Uppdraget

Regeringen har i regleringsbrevet för 2018 uppdragit åt Myndigheten för arbetsmiljö- kunskap att sammanställa underlag om och analysera behov av utbildningar av relevans för olika yrkesgrupper inom företagshälsovår- den. Uppdraget redovisas senast den 30 mars 2019 (Arbetsmarknadsdepartementet, 2018). Genom kontakter med utbildningsansvariga, arbetsmiljöansvariga och nyckelpersoner vid arbets- och miljömedicinska kliniker, yrkes- och intresseföreningar samt arbetsmarkna- dens parter har ambitionen varit att ge en samlad bild av nuläge och framtida behov av utbildningar för personal inom företagshäl- sovård. Informanterna har även givit sin syn på framtida kompetensbehov och användning av evidensbaserade riktlinjer för företagshäl- sovården. Uppdraget har främst fokuserat på magister- och masterprogram för arbetsmiljö- ingenjörer, beteendevetare, företagssköterskor och ergonomer/fysioterapeuter samt läkares specialiseringstjänstgöring mot tilläggsspecia- liteten arbetsmedicin (tidigare företagshälso- vård). Information har också samlats in från tidigare undersökningar och projekt.

I ett nyligen redovisat regeringsuppdrag har

myndigheten analyserat hur evidensbaserade riktlinjer kan utvecklas och spridas till före- tagshälsovård och andra aktörer inom arbets- miljö- och hälsoområdet (Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2019). Evidensbaserade riktlinjer har tagits fram för psykisk ohälsa på arbetsplatsen, hälsoundersökningar via ar- betsplatsen, alkoholproblem på arbetsplatsen, exponeringsmätning av hörselskadligt buller och ländryggsbesvär. Med koppling till riktlin- jerna har flera arbetshälsoekonomiska verktyg och vägledningar för arbetsgivare utvecklats (Enheten för interventions- och implemen- teringsforskning inom arbetshälsa, 2018). Av betydelse är att dessa riktlinjer och verktyg implementeras i utbildningar för företagshälso-

vårdens yrkeskategorier och hos andra aktörer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet samt att vägledningarna får spridning till arbetsgivare.

Om företagshälsovård

I den så kallade FHV-delegationens utred- ning (SOU 2011:79) definieras begreppet företagshälsovård i två avseenden, dels som kunskapsområde och dels som arbetsfält. Med företagshälsovård som kunskapsområde åsyftas den innehållsmässiga delen; kunskapen och kompetensen såsom det framför allt kommer till uttryck i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Sammanfattningsvis kan företagshälsovård i det här avseendet uttryckas som experten på sambanden arbete och hälsa. Med företags- hälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. (SFS 1977:1160, 3 kap 2 c §.) I lagen nämns också att arbetsgivaren skall svara för att den före- tagshälsovård som arbetsförhållandena kräver

finns att tillgå. I föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) preciseras att när kompetensen inom den egna verksam- heten inte räcker för det systematiska arbets- miljöarbetet eller för arbetet med arbetsan- passning och rehabilitering, skall arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån. Vidare pekar föreskrif- terna på att när företagshälsovård eller motsva- rande sakkunnig hjälp anlitas skall den vara av tillräcklig omfattning samt ha tillräcklig kom- petens och tillräckliga resurser för detta arbete.

Med företagshälsovård som arbetsfält åsyftas de olika företagen och organisationerna som arbetar utifrån att vara den expertresurs som arbetsmiljölagen avser. Det bör emellertid

betonas att begreppet företagshälsovård och benämningar av de yrkeskategorier som arbe- tar under denna beteckning inte är skyddade begrepp.

Företagshälsovårdens utveckling

Enligt aktuella uppgifter från branschförening- en Sveriges Företagshälsor finns 130 företag i varierande storlek och organisationsform som bedriver företagshälsovård. Över 4 000 perso- ner är anställda inom branschen och ytterligare ett antal arbetar som underleverantörer och konsulter. Den största yrkesgruppen är före- tagssköterskor som nästan utgör en tredjedel av branschens alla verksamma. Därefter kom- mer beteendevetare, läkare och ergonomer, arbetsmiljöingenjörer och hälsovetare samt gruppen administratörer och övriga (Sveriges Företagshälsor, 2018a).

En historisk återblick visar att det år 2001 fanns 670 företagshälsovårdsenheter i landet, som hade blivit färre på grund av omstruktu- reringar och sammanslagningar i branschen (Vingård, Elgstrand & Xxxxxx, 2018). Antalet i företag och organisationer inbyggda före- tagshälsovårdsenheter hade minskat kraftigt och uppskattades 2004 till 166 stycken. År 2007 hade 65 procent av landets arbetstagare tillgång till företagshälsovård, vilket har fort- satt att minska och 2015 fanns 2770 personer anställda inom företagshälsovård varav 1071 av dessa hade företagshälsovårdsutbildning (Ibid.). Rekryteringsbehov för kommande treårsperiod bedömdes vara 516 personer (Vingård et al. 2018). Sveriges Företagshälsors branschenkät under januari och februari 2018 till VD/verksamhetschef vid 106 företags- hälsovårdsenheter besvarades av 72 personer.

Sammantaget visar undersökningen på ett

totalt rekryteringsbehov på 926 helårsanställda. Totalt antal anställda under 2018 uppskattades till 4400 personer (Sveriges Företagshälsor, 2019).

Ett flertal utredningar har berört företags- hälsovård under senare år. Dessa utredningar

har på olika sätt belyst och lämnat förslag om utbildningar för företagshälsovårdens yrkeska- tegorier. I dessa konstateras att företagshälso- vård står inför stora utmaningar, men också att de har stora möjligheter att utvecklas. Vidare nämns att de högskole- och universitetspro- gram som skapats för olika yrkeskategorier utgör en skör struktur och att branschen står inför ett omfattande generationsskifte (SOU 2011:79).

Flera utredningar och rapporter pekar på en utveckling som innebär minskad tillgång till företagshälsovård i Sverige samt att tjäns- ter rörande förebyggande arbetsmiljöarbete minskat och mer fokus läggs på de anställdas levnadsvanor och rehabiliteringsbehov (Albin, Xxxxxxxxxx, Xxxxxxxxx & Theorell, 2017; LO,

2018; SOU 2011:63; Xxxxxxx, Xxxxxxxxx & Xxx- xxx, 2018). Arbetsmiljöverkets senaste arbets- miljöundersökning visar att täckningsgraden för företagshälsovård är relaterad till bransch, företagsstorlek, anställningsform, kön och ålder (Arbetsmiljöverket, 2018a). Exempelvis framgår att drygt 60 procent av männen och 55 procent av kvinnorna i åldern 16 - 64 år anger att de har tillgång till företagshälsovård genom arbetet. Unga personer (16 - 29 år) och personer med tidsbegränsad anställning anger lägre tillgång till företagshälsovård. Tillgången är hög bland högre chefer och arbeten som kräver hög utbildning och betydligt lägre inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen, bland kvinnor inom servicesektorn samt för män inom jakt, fiske och jordbruk. Täcknings- graden är också lägre när det gäller små företag (SOU 2011:63), exempelvis redovisar cirka

30-40 procent av mikroföretag (med färre än

10 anställda) att de har tillgång till företags- hälsovård (Statens folkhälsoinstitut, 2011).

Av de som har tillgång till företagshälsovård uppger ungefär en av fem att de haft besök på arbetsplatsen av företagshälsovård det senaste året, till exempel för att göra en bedömning av eventuella risker och föreslå åtgärder. Dessa siffror tyder på att den socioekonomiska gra- dienten ökat och att tillgången till företagshäl- sovård på en övergripande nivå inte motsvarar behovet av arbetsmiljöförebyggande insatser

eller den gradient som finns i ohälsa mellan olika grupper (Albin et al., 2017; LO, 2018). Dock pekar undersökningar av arbetsmarkna- dens parter på att företag och organisationer som använder sig av företagshälsovård och andra tjänster rörande arbetsmiljö och rehabi- litering upplever nytta av och positiva effekter av dessa tjänster (LO, PTK, Svenskt Närings- liv, 2017; Unionen, 2015).

Företagshälsovård är som nämnts inte ett skyddat begrepp och kan bedrivas även om kriterier och krav från olika aktörer inte är uppfyllda. Exempelvis ställer branschfören- ingen Sveriges Företagshälsor som krav för medlemskap att arbetet ska bedrivas enligt krav i arbetsmiljölagen med tillhörande före- skrifter samt omfatta tillräcklig kompetens hos personalen. Utöver dessa krav finns ett auk- toriserat medlemskap som omfattar utökade krav på kompetens och att rekommenderade riktlinjer och metoder inom områden där så- dana finns ska följas (Sveriges Företagshälsor, 2017a, 2017b). Enheten för interventions- och implementeringsforskning inom arbetshälsa vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet har utvecklat en certifiering med benämning Akademisk företagshälsa. Kriterier för certifiering innefattar bland annat använ- dandet av riktlinjer och evidensbaserad prak- tik, kom¬petensutveckling samt forsknings- samverkan (Enheten för interventions- och implementeringsforskning inom arbetshälsa, 2018). Försäkringskassan kan ge arbetsgivare ekonomiskt bidrag för arbetsplatsnära stöd när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering. För att ansökande företagshälsovård ska godkän- nas som leverantör för sådant stöd finns krav gällande kompetens, men inte uttalade krav på arbete enligt evidensbaserade metoder (För- säkringskassan, 2018).

Yrkeskategorier inom företagshälsovård

Inom företagshälsovården återfinns flera olika yrkeskategorier, här beskrivs de som är vanligt förekommande.

Företagssköterskor är specialister i omvårdnad med inriktning på människan och arbetslivet. De ansvarar för att identifiera områden som behöver förbättras, samt att säkerställa en god kvalitet i omvårdnaden och arbeta för att

vården är säker. Företagssköterskor utövar häl- sofrämjande omvårdnad och måste aktivt bidra till att hälsofrämjande metoder införs, samt verka för förebyggande insatser som leder till att människors hälsa främjas och bibehålls.

Företagssköterskor är verksamma inom många verksamhetsområden där arbetsuppgifterna är mycket skiftande. Detta ställer stora krav både på förmågan till självständigt arbete och på arbete i team med övriga kompetenser inom företagshälsovård, men också på vetenskap- ligt förhållningssätt och professionellt ansvar (SOU 2011:63; Riksföreningen för företags- sköterskor och Svensk Sjuksköterskeförening, 2010).

Företagssköterskorna är organiserade i Riksföreningen för företagssköterskor som i februari 2019 hade 550 medlemmar varav 110 medlemmar var över 60 år och 90 medlemmar 40 år eller yngre. Via föreningen finns en kom- petensbeskrivning för legitimerad sjuksköter- ska med specialisering inom företagshälsovård som klargör vilken kompetens och utbildning de behöver för arbete inom företagshälsovård och arbets- och miljömedicin (Riksföreningen för företagssköterskor och Svensk Sjuksköter- skeförening, 2010).

Beteendevetare har ett skiftande och brett verk- samhetsområde. Det handlar ofta om utred- ningar kring den psykosociala arbetsmiljön med bland annat enkäter och intervjuer samt om utvecklingsinsatser och utbildningar.

Utbildningarna kan till exempel handla om mobbning, konflikthantering, teamutveckling eller om chefsutbildning och ledarstöd för grupper eller individer. Beteendevetare från företagshälsovård blir ofta också inkopplade i utvecklingsprojekt för grupper eller för hela arbetsplatser till exempel under eller inför ett förändringsarbete. Det kan också handla om

insatser inför stora sammanslagningar av före- tag eller organisationer. Efterfrågan på tjänster

kring organisationsutveckling och ledarstöd ökar. Beteendevetare får ofta leda samtals- grupper på en arbetsplats och även arbeta med krishantering (SOU 2011:63). Beteendevetare/ psykologer har för närvarande ingen yrkesför- ening för företagshälsovård.

Företagsläkare har arbetsuppgifter som skiljer från de flesta andra läkares oavsett om sjuk- vård ingår i arbetet eller inte. Företagsläkaren arbetar inte enbart med enskilda individer/ anställda i kundföretag utan också med kund- företagens arbetsgrupper och deras organisa- tioner. Det innebär att företagsläkare behöver ha ingående kunskaper om arbetsmiljöer och arbetsförhållanden i många olika branscher och organisationer. För att kunna arbeta både med individer, grupper och organisationer behöver företagsläkare utveckla kompetens inte bara inom det medicinska och arbetsmedi- cinska området utan också inom det så kallade organisationsmedicinska fältet. Kunskaper inom det senare området ökar förståelsen för sambanden mellan medicinska processer och människors relationer till varandra i arbetsplat- sers skiftande organisationer (SOU 2011:63). Specialistkompetensområdet benämns idag arbetsmedicin (SOFS 2015:8).

Företagsläkare/arbetsmedicinare har yrkes-

föreningarna Svenska Företagsläkarföreningen och Svensk Arbetsmedicinsk och Arbets- och miljömedicinsk förening, vilka båda sorterar under Sveriges läkarförbund och bland an- nat ordnar gemensamma utbildningar. Enligt

uppgifter från Socialstyrelsen (2019a) finns det idag 1130 läkare som har specialistbevis inom området företagshälsovård. Av dessa är 883 personer 65 år eller äldre. Totalt har 38 läkare specialistbevis i tilläggsspecialiteten arbetsme- dicin. Specialistbevis i arbets- och miljömedi- cin innehas av 40 läkare. Av de 175 läkare som har specialistbevis i yrkes- och miljömedicin är 115 personer 65 år eller äldre.

Ergonomer är oftast legitimerade fysioterapeuter med vidareutbildning inom ergonomi, i denna rapport benämns yrkeskategorin ergonom/fy- sioterapeut. De arbetar främst med att anpassa

arbetet och miljön till människans behov och förutsättningar på individ-, grupp- och organi- sationsnivå och arbetar både hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande. De har kontakt med enskilda arbetstagare med besvär, vanligen från muskler och leder. Ergonomer bedömer om besvären är arbetsrelaterade och om det behövs behandling. På organisations- nivå kan ergonomen medverka vid ombygg- nationer och vid planering och utformning av nya lokaler samt ge synpunkter och förslag på åtgärder som främjar en god arbetsmiljö (SOU 2011:63).

Fysioterapeuter har en intern specialis- tordning bland annat för området ergonomi där krav anges i form av magisterutbildning och bland annat handledd tjänstgöring (Fy- sioterapeuterna, 2014). För ergonomer finns också möjlighet att certifiera sig som Euro- paergonom (EHSS, 2018). Yrkesföreningen Sektionen för arbetshälsa och ergonomi inom fackförbundet Fysioterapeuterna har 549 med- lemmar (februari 2019) med en medelålder på cirka 40 år.

Arbetsmiljöingenjörer arbetar med insatser på ar- betsplatsnivå och med systematiskt arbetsmil- jöarbete i syfte att skapa en säkerhetsfrämjande kultur. Arbetsmiljöingenjörens arbetsinsatser inom teknisk arbetsmiljö behövs då en god arbetsmiljö är en förutsättning för en effektiv och fungerande verksamhet (SOU 2011:63).

Arbetsmiljöingenjörer kan ansöka om certi- fiering godkänd av Internationella Yrkeshygi- enikerföreningen via Svensk Yrkesmedicinsk förening (Svensk yrkes- och miljöteknisk förening, 2019).

Föreningen Teknisk Arbetsmiljö, FTF har bland andra medlemmar som är arbetsmiljö- ingenjörer. Totalt finns cirka 500 medlemmar med en medelålder av 57 år.

Bland övrig personal som kan vara anställda inom företagshälsovård kan nämnas hälsove- tare som arbetar brett på individ-, grupp och organisationsnivå. Exempelvis arbetar en hälsovetare med individ- och gruppinriktade aktiviteter som till exempel hälsoprofilsbe-

dömningar och stressprofiler samt individuella samtal och stresshantering. Arbetsterapeuter har mycket goda kunskaper inom bedömning och utredning av arbetsförmåga och hög kompe- tens gällande arbetslivsinriktad rehabilitering och skadeprevention. De har även kunskaper

om ergonomiska strategier som underlättar för människor att vara aktiva och i arbete (SOU 2011:63). Rehabiliteringsutvecklare/rehabiliterings- koordinatorer är också en grupp som inom en del företagshälsovårdsenheter har fokus på arbete rörande arbetslivsinriktad rehabilitering.

2 Styrning av företagshälsovård

I detta avsnitt redovisas kortfattat styrning- en av företagshälsovård i form av offentliga utredningar, lagar och föreskrifter samt avtal och avsiktsförklaringar hos arbetsmarkna- dens parter. I dessa dokument berörs på olika sätt kompetensförsörjning inom före- tagshälsovård.

Offentliga utredningar

Företagshälsovård, dess styrning och organisa- tion har varit föremål för ett flertal utredning- ar, som också pekar på betydelsen av adekvat kompetens och att arbetet bedrivs med evi- densbaserade metoder (SOU 2004:113; SOU 2007:91; SOU 2011:63; SOU 2011:79; SOU

2013:25; SOU 2017:24; SOU 2017:28; SOU

2017:47). Dessa utredningar har på olika sätt belyst och lämnat förslag om utbildningar för yrkeskategorier inom företagshälsovård. Redan i utredningen Utveckling av god företagshälsovård

– ny lagstiftning och andra åtgärder (2004:113) konstaterades att företagshälsovårdsföreta- gen är aktörer på en fri marknad och att dess tjänster i hög grad påverkas av vad kunderna efterfrågar. I utredningen diskuterades bland annat behov av nyrekrytering av personal och att utbildningskapaciteten behövde höjas.

Under åren 1995 till 2007 ansvarade Xxxxxx- livsinstitutet för utbildningarna inom företags- hälsovård. När Arbetslivsinstitutet lades ner tillsatte regeringen år 2007 en kommitté för

att utreda och lämna förslag om nytt huvud- mannaskap för företagshälsovårdsutbildningar. Kommittén skulle även lämna förslag på hur företagshälsovård skulle bedrivas och svara för en planerad företagshälsovårdsutbildning fram till dess att ny huvudman var utsedd. Kommit- tén lämnade i utredningen Ny företagshälsovård

– ny kunskapsförsörjning (SOU 2007:91) förslag om att de långa företagshälsovårdsutbildning- arna bör bedrivas av universitet och högskolor som reguljär högskoleutbildning samt att en huvudman i form av en självständig nämnd skulle få i uppdrag att upphandla och samord- na dessa utbildningar. Vidare föreslog utred- ningen att arbetsmarknadens parter, Arbets- miljöverket, Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Föreningen Svensk Företagshälsovård (idag Sveriges företagshälsor) skulle ingå i nämnden. Nämnden skulle avvecklas när före- slagna uppgifter var genomförda. Uppdraget resulterade i att utbildningsprogram för flera yrkeskategorier startades upp vid lärosäten i Lund, Stockholm, Umeå och Örebro (Ibid.).

En fråga av betydelse för branschens utveckling som utredningen tog upp var den påtagliga kommande generationsväxlingen och betydelsen av branschens attraktionskraft för att kunna rekrytera nya medarbetare. Utred- ningen argumenterade för att utbildningar

för personal inom företagshälsovård behöver fogas in i det reguljära högskolesystemet för att få en långsiktighet och stabilitet i planering och genomförande. Andra motiv som pekades

på var närhet till forskning, möjlighet att få en internationellt gångbar examen, öppnande av vägar till forskning och stärkande av yrkenas status (Ibid.).

Regeringen beslöt i nästa steg att inrätta en delegation för kunskapsområdet företagshälsovård (FHV-delegationen) med uppdrag att upp- handla och samordna magister- och masterut- bildningar med fokus på företagshälsovård. Ett uppdrag för delegationen var också att följa lä- karnas specialisttjänstgöring i arbets- och mil- jömedicin. I delegationens slutrapport (SOU 2011:79) analyserades de nämnda utbildnings- programmen, införandet av specialisttjänst- xxxxxx för läkare i arbets- och miljömedicin och utbildning av företagsläkare. I rapporten konstaterades att de nystartade högskolepro- grammen utgör en skör struktur och att det behövs en samlande aktör för att säkra långsik- tighet i dessa. Vidare drog delegationen slutsat- sen att den genomförda försöksverksamheten med läkarnas specialiseringstjänstgöring i arbets- och miljömedicin inte fått den upp- slutning från företagshälsovårdens sida som förarbetet indikerade. Dock bedömde delega- tionen att den modell som tagits fram inom försöksverksamheten borde kunna användas framöver, förutsatt intresse från företagshälso- vården för denna specialistutbildning samt att ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och företagshälsovård klargjordes. Enligt delegatio- nen deltog totalt 480 personer under perioden 2007-2011 i genomförda företagshälsovårds- utbildningar. När det gäller kurser till stöd för utvecklingen av företagshälsovård under 2009- 2011 deltog totalt 706 personer (Ibid.).

I slutrapporten drog delegationen slutsatsen

att utbildningsprogram och kurser fungerat relativt väl och att de breddats till att vara rele- vanta för studerande inom området ”arbete/ arbetsliv/arbetsmiljö och hälsa”. Delegationen bedömde därmed att utbildningarna inte bara var relevanta för företagshälsovårdens perso- nal, utan även för exempelvis HR-området, upphandlare av tjänster inom arbetsmiljö- och hälsoområdet och arbetsmarknadens olika parter och organisationer. Programmen hade till del haft olika design vad gäller innehåll

och studieform, men omfattade utbildning på avancerad nivå (magister- och masterprogram). Det noterades att utbildningarna haft högt söktryck, men att det var viktigt att följa de arbetsmiljötekniska utbildningarna framöver. Ett problem som diskuterades i delegationens slutrapport var att utbildningarna, i och med placeringen hos lärosäten, hade en del bris-

ter när det gällde verksamhetsförlagda inslag. Framgångsfaktorer för utbildningarna berodde enligt delegationen på hur företagshälsovård och andra aktörer efterfrågade kompetens inom områdena, huruvida företagshälsovård uppfattades som en attraktiv framtidsbransch och marknadsföring av utbildningarna (Ibid.).

När det gäller uppdraget att följa införandet av den nya specialisttjänstgöringen för läkare

i arbets- och miljömedicin (ST i arbets- och miljömedicin) samt bidra till utveckling av utbildning för företagsläkare konstaterades föl- jande (SOU 2011:79). Under perioden 2007- 2011 genomfördes sex företagsläkarkurser av Göteborgs och Uppsala universitet, vilka gav tidigare legitimerade läkare specialitet i före- tagshälsovård. År 2006 infördes en ny studie- ordning för att bli specialistläkare. Den innebar att för att få specialistkompetens i företagshäl- sovård skulle en fullständig specialisttjänstgö- ring (ST-tjänstgöring) omfattande minst fem år genomföras. Den nya studieordningen innebar en sammanslagning av yrkes- och miljömedi- cin med företagshälsovård till en basspecialitet i arbets- och miljömedicin. Delegationens

syn på konsekvenser av dessa krav var att det var problematiskt, då endast ett fåtal perso- ner registrerades på det nya ST-programmet (specialiseringstjänstgöringsprogrammet). Med beaktande av den höga medelåldern hos läkare inom företagshälsovård och deras genom- snittliga yrkestid som företagsläkare bedömde delegationen att det fanns ett nyrekryterings- behov på 35-40 personer per år. Delegationen planerade för en försöksverksamhet för specia- listtjänstgöring i arbets- och miljömedicin,

som endast kom att genomföras i begränsad omfattning. Den modell som togs fram inom försöksverksamheten bedömdes dock enligt delegationen kunna byggas vidare på (Ibid.).

I en senare översyn av läkarnas specialitetsin- delning föreslog Socialstyrelsen att företags- hälsovård skulle återinföras som en tilläggs- specialitet till kliniska basspecialiteter med patientkontakter (Socialstyrelsen, 2012). Vidare föreslogs att ändra namnet till arbetsmedicin för att förtydliga skillnaden mot arbets- och miljömedicin och för att nå en överensstäm- melse med benämningar inom EU. Bedöm- ningen var att förslaget skulle ge möjlighet att avhjälpa problemen med den låga uppslutning- en till ST-programmet inom basspecialiteten arbets- och miljömedicin. I maj 2015 gäller

en ny förskrift från Socialstyrelsen (SOSFS 2015:8) som innebär möjlighet för läkare att få specialistkompetens i arbetsmedicin.

I en genomförd förstudie av Socialstyrelsen (2016) om hur fler läkare ska välja att utbilda sig inom tilläggsspecialiteten arbetsmedicin konstaterades bland annat följande. Av vikt är att skapa en tydlig struktur och en modell för hur vägen till specialist i arbetsmedicin ser ut. Här ingår att tydliggöra vad som krävs för att erhålla ett specialistkompetensbevis i arbets- medicin. Den tjänstgöring som ska genom- föras på arbets- och miljömedicinsk klinik och som är ett krav bör läggas upp på ett annat sätt då den idag upplevs som ett hinder av många deltagare som genomgår specialisttjänstgö- ring i arbetsmedicin. I studien föreslogs att en lämplig aktör bör samordna de kurser som del- tagarna kan delta i och att det under en över- gångsperiod bör utgå statlig finansiering för genomförande av kurser. Vidare pekade för- studien på att flera kurser skulle kunna genom- föras tillsammans med andra yrkeskategorier inom företagshälsovård och genomföras som webb- eller distansutbildningar. Det poäng- terades kring behov av att i högre grad mark- nadsföra specialiteten arbetsmedicin (Ibid.).

I Socialstyrelsens bedömning av tillgång och

efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård (2019b s 110) redovisas synpunkter från SKL (Sveriges Kommuner och Lands- ting) som bedömer arbetsmedicin som en av de tydligaste bristspecialiteterna inom lands- tingen. SKL rapporterar även om geografiska skillnader i tillgången på specialistläkare, med

en generellt större tillgång i storstäder och kring universitets- och regionsjukhusen. Man betonar där de kommande stora pensionsav- gångarna (Ibid.).

Lagar och föreskrifter

Den lagtext som främst reglerar företagshäl- sovård i Sverige återfinns i arbetsmiljölagen (1977:1160). Följande lydelse återges i lagens tredje kapitel, 3§:

”Arbetsgivaren ska svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå. Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälso- vården ska särskilt arbeta för att förebygga och undan- röja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbets- miljö, organisation, produktivitet och hälsa.”

Detta ansvar omfattar samtliga arbetsställen där det, enligt bestämmelserna om systema- tiskt arbetsmiljöarbete samt arbetsanpassning och rehabilitering, kan anses nödvändigt att företagshälsovård tillhandahålls (Arbetsmiljö- verket, 2018b).

I föreskriften om systematiskt arbetsmiljöar-

bete (AFS 2001:1) framhålls i 12§ att:

”När kompetensen inom den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet eller för arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering, skall arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvaran- de sakkunnig hjälp utifrån. När företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp anlitas skall den vara av tillräcklig omfattning samt ha tillräcklig kom- petens och tillräckliga resurser för detta arbete.”

De allmänna råden till föreskriften anger bland annat att företagshälsovård skall anlitas som en sammanhållen resurs och inte enbart till enstaka tjänster. Företagshälsovårdens expert- kunskap är ofta nödvändig både när det gäller att undersöka och bedöma de fysiska och psykiska riskerna och när det gäller att föreslå åtgärder och medverka vid genomförandet

av dessa. Företagshälsovård är också en viktig resurs när rehabiliteringsutredningar skall göras och vid arbetsanpassningsåtgärder för enskilda arbetstagare och grupper av anställda. Om det finns särskilda arbetsmiljöproblem kan det ibland vara ändamålsenligt att arbetsgiva- ren ansluter sig till en företagshälsovård med speciell branschkompetens. Det kan ibland finnas behov av resurser som inte finns inom företagshälsovård och i dessa situationer kan arbetsgivaren behöva anlita annan sakkunnig hjälp.

När en riskbedömning enligt Arbetsmil- jöverkets föreskrifter om systematiskt ar- betsmiljöarbete visar att det är motiverat att genomföra medicinska kontroller av arbetsta- garna skall sådana kontroller erbjudas dem av arbetsgivaren. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om medicinska kontroller

i arbetslivet (AFS 2005:6) finns preciserade krav på läkare som ska utföra dessa kontroller i form av att de ska ha specialistkompetens inom arbetsmedicin eller företagshälsovård.

Alternativt kan läkare med annan motsvarande kompetens från tidigare företagsläkarutbild- ning och som har minst motsvarande två års tjänstgöring i civil företagshälsovård eller för- svarsmakten betraktas som tillräckligt kompe- tent. Kompetenskraven förtydligas i dokument från Arbetsmiljöverket (Arbetsmiljöverket, 2018c). Läkarnas specialistkompetens regleras via Socialstyrelsen (SOFS 2015:8).

I föreskriften om organisatorisk och social

arbetsmiljö (AFS 2015:4) står i 6§ att:

”Arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har nedanstående kunskaper: 1. Hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsbelastning. 2. Hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling.

Arbetsgivaren ska se till att det finns förutsättningar att omsätta dessa kunskaper i praktiken.”

I föreskriftens allmänna råd framgår att utbild- ning kan ges av företagshälsovård eller annan resurs med kompetens inom området.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om Ar- betsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) anges bland annat i 6§ att det för

arbetsgivaren bör ingå att uppmärksamma de arbetstagare som är i behov av arbetsanpass- nings- och rehabiliteringsåtgärder, t.ex. de som har någon funktionsnedsättning, är sjukskrivna under en längre tid eller ofta är korttidssjuk- skrivna. I den aktuella paragrafen pekas på att arbetsgivaren kan ha stor nytta av att anlita företagshälsovård i arbetet med arbetsanpass- ning och rehabilitering.

I Socialförsäkringsbalken (210:110) anges i 6§ krav på arbetsgivare att upprätta planer för personer med nedsatt arbetsförmåga under 30 dagar om det kan antas att nedsättningen blir minst 60 dagar. Med koppling till ovanstående krav har försäkringskassan tagit fram en mall för arbetsgivare som ett stöd för rehabilitering på arbetsplatsen. I denna anges när det gäller kontakter och samverkan med andra aktörer att dessa kan vara behandlande läkare, reha- biliteringskoordinatorer, Försäkringskassan, fö- retagshälsovård eller annan oberoende expert- resurs. Det finns även en förordning (2014:67) om bidrag till arbetsgivare för köp av arbets- platsinriktat rehabiliteringsstöd för återgång i arbete. Arbetsgivaren kan här få visst ekono- miskt stöd för tjänster som har utförts av en anordnare som har godkänts av Försäkrings- kassan. Anordnaren ska ha tillgång till samlad kompetens inom medicin och rehabilitering samt inom minst tre av områdena arbetsorga- nisation, beteendevetenskap, ergonomi, häl- sovetenskap och teknik. En företagshälsovård eller likvärdig aktör som har blivit godkänd av Försäkringskassan enligt bestämmelserna i för- ordningen om bidrag till arbetsgivare för köp av arbetsplatsnära stöd för återgång i arbete kan också ansöka om bidrag för köp av medi- cinsk service (Förordning 2014:68).

Ovan nämnda skrivningar i Arbetsmiljö-

lagen och i nämnda föreskrifter syftar till att om arbetsgivaren har bristfällig kompetens om arbetsmiljöarbete och rehabilitering ska

denne ta hjälp av företagshälsovård eller annan sakkunnig kompetens inom arbetsmiljö- och hälsoområdet. I nämnda lagar, föreskrifter och förordningar pekas på betydelsen av kompe- tens inom flera områden hos de leverantörer som arbetsgivare anlitar. Trots att företagshäl-

sovårdens arbetssätt och kompetens regleras i lagar och föreskrifter, är det inte obligatoriskt för företag att vara anslutna till en företags- hälsovård. Företagshälsovård som begrepp och benämningar av de yrkeskategorier som arbetar där är inte heller skyddade.

I Arbetsmiljölagen är skrivningar kring företagshälsovård relativt breda, vilket ger ut- rymme för att utforma företagshälsovård och utnyttjande av arbetsmiljö- och hälsotjänster utifrån skiftande behov och förutsättningar på olika arbetsplatser. Genom detta lämnas

också utrymme åt arbetsmarknadens parter att närmare reglera innebörden av företagshälso- vård genom avtal, vilket också var lagstiftarens uttryckliga ambition med den i Arbetsmiljö- lagen breda definitionen av företagshälsovård (Proposition 1990/91: 140).

Avtal och avsikts- förklaringar

Förutom de beskrivningar av lagar och fö- reskrifter som redovisas i föregående avsnitt regleras i viss mån tillgång till, och kompe- tens hos, företagshälsovård i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Till det kommer att företagshälsovården verkar på en marknad där kunderna avgör vilka tjänster de vill köpa (SOU 2011:63). Leverantörs-kundavtal är av-

xxxxxxx för hur tjänsterna i slutändan kommer arbetsgivare och arbetstagare till del.

För olika sektorer av arbetsmarknaden regleras tillgång till och krav på kompetens hos företagshälsovård.

Inom statlig sektor finns ett ramavtal för sam- verkan med tilläggsdokument (Arbetsgivar- verket, 2016a). Detta centrala avtal ger stöd för utveckling av lokala samverkansavtal där parterna bör diskutera hur de lagreglerade arbetsmiljöfrågorna ska hanteras i relation till samverkan. I en förstudierapport från Kam- markollegiet (2019) konstateras att ramavtalet för företagshälsovård är ett väl fungerande avtal som i stor utsträckning nyttjas av myn- digheterna. Projektgruppen för förstudien har

dragit slutsatsen att det finns ett fortsatt behov av ett statligt ramavtal inom området och re- kommenderar att en upphandling av företags- hälsovård genomförs.

Inom landstings- och kommunsektor regleras tillgång till företagshälsovård genom ett avtal om samverkan och arbetsmiljö som slöts 2017 (SKL, 2017). I avtalet nämns att företagshäl- sovården är ett stöd för och ett komplement till den sakkunskap på arbetsmiljö- och häl- soområdet som enligt lag ska finnas i organi- sationen. Det är väsentligt att frågor som rör företagshälsovården och dess upphandling behandlas i samverkan. Vidare nämns i en partsgemensam kommentar till avtalet att företagshälsovården ska ha kunskap om verk- samheten, de arbetsuppgifter som utförs samt kunna identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation och risker, samt föreslå åtgärder.

Inom privat sektor regleras företagshälsovård inom olika kollektivavtal. I en del kollektiv- avtal anges tydligt att det ska finnas en före- tagshälsovård och att denna ska upphandlas i samverkan mellan fackliga representanter och arbetsgivaren, medan det i andra kollek-

tivavtal erkänns att företagshälsovård kan vara en viktig resurs men utan några skrivningar kring upphandling av företagshälsovård (TCO, 2017).

I stället för ett förslag om så kallad hälsoväx- ling där arbetsgivarna skulle betala en del av kostnaden för anställdas långa sjukskrivningar genomfördes avsiktsförklaringar mellan reger- ingen och arbetsgivarorganisationer i olika sektorer på arbetsmarknaden. I avsiktsförkla- ringen Åtgärder för friskare arbetsplatser i kom- muner och landsting (SKL, 2016) redovisas ett flertal åtgärdsområden varav ett handlar om bättre användning av kvalitetssäkrad företags- hälsovård. Här preciseras kring att tydliggöra för lokal nivå det kostnadseffektiva i att som arbetsgivare tillhandahålla en kvalitetssäkrad företagshälsovård med särskilt fokus på före- byggande åtgärder och därigenom verka för att

samtliga arbetsgivare nyttjar företagshälsovård i ett förebyggande syfte. I SKL:s avsiktsförkla- ring nämndes att ”Företagshälsovård borde ha en starkare roll som stöd för arbetsgivarna i det förebyg- gande arbetsmiljöarbetet och i rehabiliteringsarbetet.

Frågor relaterade till företagshälsovården är dock splittrade i den statliga förvaltningen och företagshäl- sovården står inför stora utmaningar gällande kompe- tensförsörjningen” (Ibid.).

I motsvarande avsiktsförklaring för statlig sektor är en utgångspunkt att en väl funge- rande företagshälsovård är en viktig del i ett långsiktigt arbetsmiljöarbete (Arbetsgivarver- ket, 2016b).

Avsiktsförklaringen för privat sektor pe- kar på att en generell framgångsfaktor för ett fungerande förebyggande och rehabiliterande arbete är en högkvalitativ företagshälsovård, eller annan hälso- och arbetsmiljötjänst, som stöd i ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete.

För de företag som saknar egen kompetens inom arbetsmiljö- och hälsotjänster, såsom ex- empelvis företagshälsovård, bör stöd finnas så att hälsorisker kan förebyggas och arbetsplat- sen anpassas för att på ett långsiktigt hållbart sätt kunna ta tillvara på den arbetsförmåga som finns (Svenskt Näringsliv, 2016).

Arbetsmarknadens parter liksom bransch- föreningen Sveriges Företagshälsor har ut- vecklat olika rekommendationer och råd för upphandling av företagshälsovårdstjänster. I dessa berörs kompetens och de tjänster som levereras och processer för upphandling.

Exempelvis har Sveriges Företagshälsor en guide för köp av tjänster från företagshälsan

för privat sektor och en generell guide för upp- handling av företagshälsovård (Sveriges Före- tagshälsor, 2018b, 2018c). Kommunernas och landstingens Arbetsmiljöråd har gett ut råd

vid upphandling och samarbete med företags- hälsovård (SKL, 2019). För statlig sektor har Kammarkollegiet en Vägledning för avrop från Företagshälsovårdstjänster (Kammarkollegiet, 2015). Prevent, som ägs av Svenskt Näringsliv,

LO och PTK, har tagit fram en vägledning för köp av arbetsmiljö- och hälsotjänster som berör kompetens- och kvalitetsfrågor, samver- kan mellan yrkeskompetenser och användning av evidensbaserade metoder (Prevent 2015). Rekommendationer för upphandling av före- tagshälsovård har också tagits fram av olika fackförbund i offentlig och privat sektor.

I en undersökning av ett drygt tjugotal före- tagshälsovårdsavtal granskades dessa ihop med intervjuer med representanter från ett urval

av arbetsgivare och företagshälsovårdsenheter om utformningen av avtalen (Xxxxxx Xxxxxxxx et al., 2014). Granskningen av avtalen visar

att målsättningen och förutsättningarna för samarbetet oftast är vagt och oprecist uttryckta och inte knutna till ett specifikt behov man identifierat, till exempel i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Avtalen anger sällan kva- litets- eller kompetenskrav på företagshälso- vårdsaktören. Några slutsatser i studien var

att det finns en förbättringspotential i avtalen mellan arbetsgivare och företagshälsovård att mer specifikt formulera förutsättningar, mål och arbetssätt för ett fungerande samarbete kring hälsosamma arbetsplatser.

3 Resultat av intervjuer och enkätundersökning

Myndigheten har inhämtat information om behov av utbildningar av relevans för olika yrkeskategorier inom företagshälsovård. Detta har skett genom intervjuer utifrån en guide med öppna frågor till program- och kursansvariga vid fem lärosäten. Myndig- heten har även genomfört en enkätunder- sökning med arbets- och miljömedicinska kliniker, yrkes- och intresseföreningar och arbetsmarknadens parter.

Intervjuer och guide innehöll frågor om aktu- ella utbildningar, antal som utbildas, genom- strömning, hur de fungerar, lärarkompetens och planer framåt för utbildningarna. Enkäten innehöll frågor om tillgång till utbildningar, kompetens, evidensbaserade riktlinjer och specifika frågor om utbildning av arbetsmiljö- ingenjörer och företagsläkare. För yrkesfören- ingar innehöll enkäten som tillägg frågor om medlemsantal, medelålder och medlemmar- nas yrkesbakgrund. En grov kartläggning av angränsande utbildningar och kurser vid andra lärosäten redovisas också i detta avsnitt.

Reguljära utbildningar för företagshälsovårdens yrkeskategorier

Arbetet i två tidigare utredningar (SOU 2007:91; SOU 2011:79) resulterade i uppdrag till Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Lunds Universitet, Umeå Universitet och Örebro Universitet att utveckla och genomföra utbildningar på avancerad nivå (magister- och masternivå) för företagshälso- vårdens yrkeskategorier (exklusive företagslä- kare).

Av de intervjuer och den enkätundersökning som myndigheten genomfört inom ramen för regeringsuppdraget framgår att utbildning-

ar fortfarande erbjuds vid aktuella lärosäten (Bilaga 1). För företagssköterskor finns Magis- terprogram i Arbete och Hälsa vid Karolinska Institutet, Magisterprogram i Arbetsliv och Hälsa vid Umeå Universitet och Specialist- sjuksköterskeprogrammet – Företagshälsovård vid Örebro Universitet. För ergonomer finns nämnda magisterprogram för närvarande en- dast vid Karolinska Institutet och för beteen- devetare finns nämnda program vid Karolin- ska Universitetet och Umeå Universitet.

För närvarande finns inget specifikt magis- terprogram för arbetsmiljöingenjörer. Dock har KTH startat en ny internationell Masterut- bildning i Teknik, Arbete och Hälsa som kan avslutas efter ett år i form av en magisterexa- men. Denna utbildning är tänkt att attrahera arbetsmiljöingenjörer och ergonomer, men också andra grupper som är intresserade av arbetsmiljötekniska perspektiv. Vid Lunds uni- versitet finns ett masterprogram i medicinsk vetenskap med huvudområde arbetsterapi, omvårdnad respektive sjukgymnastik/speci- alisering i arbetsmiljö och hälsa, men denna inriktning planeras för närvarande inte att erbjudas. De magisterprogram som utvecklats för arbetsmiljöingenjörer, ergonomer/fysio- terapeuter och beteendevetare bedöms av de svarande ha fungerat bra, men en del program har haft ett begränsat antal sökande.

Magisterprogrammet i Arbete och Hälsa vid Karo- linska Institutet (60 hp) erbjuds för närvarande på halvfart för inriktningarna beteendeveten- skap, ergonomi och företagssköterska med ett planerat intag på 80 studenter vartannat år (företagssköterskor, 30 studenter; ergonomer, 30 studenter; beteendevetare, 20 studenter).

Planer finns att öka intaget till 60 studenter år-

ligen. Programmet ges på halvfart under två år och undervisningen är till stora delar distans- baserad med campusförlagda samlingar några dagar per termin. Några kurser läses gemen- samt för de tre inriktningarna. Behörighetskrav för programmet är kandidatexamen med olika inriktningar och krav på kompetens i svenska och engelska. Efter genomfört program erhål- ler studenterna en medicine magisterexamen med huvudområdet arbete och hälsa. Arbets- områden efter examen är t.ex. inom företags- hälsovård, i privat och offentlig verksamhet och inom myndigheter och organisationer med ansvar för arbetsmiljö- och hälsofrågor. Nästa gång utbildningen ges är hösten 2019. Studen- terna har enligt program- och kursansvariga i huvudsak fokus på företagshälsovård, men en del tänker sig en annan framtid, exempelvis inom HR-området eller myndigheter. Studen- ter rekryteras från olika orter i landet och runt en fjärdedel bedöms ha arbete inom företags- hälsovård. Utbildningen bedöms av program- och kursansvariga fungera mycket bra med

ett starkt samarbete mellan kursledarna och

genom samarbeten mellan kurser. Eleverna uppges vara nöjda med utbildningen och det görs en löpande avstämning med dem under utbildningens gång så att deras önskemål kan fångas upp och implementeras.

Masterprogram i medicinsk vetenskap med specialise- ring arbetsmiljö och hälsa vid Lunds Universitet (120 hp) är framtaget för att möta kompetensbehov och krav kopplade till hälsa och arbetsmil-

jö inom företagshälsovård, övrig hälso- och sjukvård, näringsliv och offentlig förvaltning. Studerande i programmets huvudområden arbetsterapi, fysioterapi och omvårdnad har kunnat studera specialiseringen i arbetsmiljö och hälsa. Efter genomfört program erhåller studenterna en masterexamen i medicinsk vetenskap. Enligt de intervjuade kommer inte längre denna inriktning att erbjudas, bland annat på grund av begränsade ekonomiska resurser för genomförande av utbildningen.

Magisterprogram i Arbetsliv och Hälsa vid Umeå

Universitet (60 hp) har inriktningar arbetsmil-

jöteknik, företagssköterska, ergonomi och beteendevetenskap. Planeringstalet har varit 16 studenter per inriktning. Högst söktryck har beteendeinriktningen och där görs ett rejält överintag då många studenter som kommer di- rekt ifrån grundutbildning inte fullföljer studi- erna. På företagssköterskeinriktningen brukar samtliga som söker antas och endast enstaka studenter fullföljer inte utbildningen. Utbild- ningen bedrivs på hel fart under ett år och är nätbaserad med några obligatoriska träffar. I programmet ingår både gemensamma kurser och inriktningsspecifika kurser. Efter genom- fört program erhålls medicine magisterexamen (1 år) med huvudområdet Arbetsliv och Hälsa med inriktningarna ergonomi eller företags- sköterska, alternativt filosofie magisterexa- men (1 år) med huvudområdet Arbetsliv och Hälsa med inriktning mot arbetsmiljöteknik eller beteendevetenskap. För närvarande drivs programmet enbart med inriktningar bete- endevetenskap och företagssköterska. Inrikt- ning mot ergonomi är vilande på grund av få sökande de senaste två åren och inriktningen arbetsmiljöteknik har endast getts en gång på grund av få sökande. Som förklaringar till det låga söktrycket för dessa inriktningar anger

de intervjuade studieupplägget på helfart och

brist på samordning mellan olika utbildnings- anordnare vad gäller tidpunkt för intag. Andra förklaringar är att det är svårt att kombinera arbete med studier. För närvarande pågår ett utvecklingsarbete för att förändra programmet och samordna det med andra magisterprogram vid universitetet. Planen är att fortsätta med ett magisterprogram på halvfart med intag vartannat år med mer nätbaserad utbildning, som även ska attrahera andra grupper som till exempel chefer och HR personal.

Specialistsjuksköterskeprogrammet för företagsskö- terskor vid Örebro Universitet (60 hp) ger speci- alistsjuksköterskekompetens med inriktning företagshälsovård och genomförs på halvfart med ett årligt intag om 30 studenter. Pro- grammet ges på halvfart under två år och 3-5 veckor är campusförlagda per termin. I utbild- ningen ingår verksamhetsförlagd utbildning.

Programmet ger specialistsjuksköterskeexamen med inriktning företagssköterska och en med- icine magisterexamen. Tidigare studenter hade oftast anställning inom företagshälsovård, nu är fler utan sådan förankring. En del studenter arbetar som sjuksköterskor inom kommun, landsting eller region. Ett flertal studenter arbetar parallellt med studierna vilket leder

till hög arbetsbelastning. En bedömning är att ett flertal av studenterna som inte har anställ- ning inom företagshälsovård när de påbörjar utbildningen får en sådan anställning efter utbildningen. Utbildningen revideras och ut- vecklas kontinuerligt utifrån kursvärderingarna, aktuell forskning och i samtal med studenter och verksamheter. Samtalet med studenter och verksamheter sker via ett programråd som äger rum en gång per termin. När det gäller lärar- kompetens anlitas föreläsare från arbets- och miljömedicinsk klinik och företagshälsovård med relevant kompetens och erfarenhet.

Magisterprogram inom huvudområdet Teknik och hälsa vid KTH har tidigare drivits för främst arbetsmiljöingenjörer och ergonomer. Pro- grammet har haft fokus på att beskriva och analysera de tvärvetenskapliga sambanden mellan teknik, design, miljö och medicin för kliniska tillämpningar samt de arbetsprocesser som påverkar säkerhet, hälsa och välbefin- nande. Utbildningen har getts parallellt för yrkesverksamma studenter på halvfart under två år och heltidsstuderande under ett år. Ex- amen benämndes teknologie magisterexamen. Denna utbildning ges inte längre, undantaget innevarande studiegrupper.

Från höstterminen 2018 bedriver KTH istället en internationell Masterutbildning i Teknik, Arbete och Hälsa (Technology, Work and Health, 120 hp). Programmet bygger på tidigare magisterprogram och har en genom- gående tråd av Människa-Teknik-Organisa- tion i samtliga kurser. Utbildningen syftar

till att lära sig planera, utforma och analysera arbetsmiljöer. Fokus ligger på ergonomiska åtgärder för ett hållbart arbetsliv för att aktivt kunna påverka och hantera förändrings- och utvecklingsprojekt inom det tekniska arbets-

miljöområdet. Studenterna kan fortfarande välja att skriva en 15 hp magisteruppsats i slutet av det första året och ta ut en magis- terexamen. Föreläsningar hålls på engelska, men mycket av kursmaterialet finns på både engelska och svenska. Masterutbildningen har intagning i augusti varje år, och studierna

bedrivs delvis på distans och delvis på plats vid lärosätet. Studenter kan själva välja att på eget initiativ läsa halvfart eftersom utbildningen är upplagd så att två kurser alltid går parallellt.

För närvarande finns 40 utbildningsplatser i masterutbildningen, men söktrycket är ännu inte tillräckligt högt för att fylla dessa platser. Drygt hälften av de sökande är svensktalande. Kurserna bedöms fungera bra och lärarna har fått goda kursvärderingar för sin kompetens och sitt engagemang. Studenterna är mycket nöjda med utbildningens innehåll och förelä- sare. Programmet ger en masterexamen inom huvudområdet teknik och hälsa.

Sammanfattningsvis visar informationen som myndigheten inhämtat från program- och kursansvariga att de reguljära utbildningarna för företagshälsovårdens yrkeskategorier inte är stabila vad gäller antalet sökande studenter och genomströmning. Enligt de svarande kon- kurrerar dessa utbildningar med lärosätenas övriga utbildningsutbud och det behövs därför ökad marknadsföring och stöd från branschen för att fylla utbildningsplatserna. De svarande uppger dock att utbildningarna fungerar bra med god lärarkompetens, men att det är svårt för att kombinera arbete och studier. Vid flera lärosäten pågår utveckling av programmen

vad gäller studietakt, distansutbildning och teknikstött lärande. Program- och kursansva- riga ser positivt på att ett nätverk formas för erfarenhetsutbyte och gemensam utveckling av kurser och program. I tabell 1 sammanfattas de reguljära utbildningarna.

Tabell 1. Reguljära utbildningar för arbetsmiljöingenjörer, beteendevetare, ergonomer/fysioterapeuter och företagssköterskor.

1 Statistik hämtad från Universitets- och högskolerådet (UHR) för HT 2018 2 Statistik hämtad från Universitets- och högskolerådet (UHR) för HT 2017

3 Statistik inhämtad från Örebro Universitet för HT 2018, inkluderar sena anmälningar 4 Avser inriktningar beteendevetenskap och företagssköterska

Utbildning för företagsläkare

Läkarnas vidareutbildning till specialist inom arbetsmedicin (tidigare företagshälsovård) lig- ger utanför universiteten och sker via specia- listtjänstgöring som regleras av Socialstyrelsen. Utbildningen är på minst fem år, men det går att tillgodoräkna sig specialiseringstjänstgöring på högst 2,5 år från tidigare specialitet (SOSFS 2015:8). Det finns inget statligt uppdrag för någon instans att samordna utbildningen.

Företagsläkare är ingen skyddad titel utan beskriver en läkare, oavsett utbildning, som arbetar inom företagshälsovård. En specialist i arbetsmedicin är specialistutbildad inom om- rådet enligt Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2015:8). Arbetsmedicin är en tilläggsspecialitet och för att få specialistkompetensbevis i den ska läkaren sedan tidigare ha specialistkompe- tensbevis inom en klinisk patientnära speciali- tet (Socialstyrelsen, 2012, 2016).

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOFS 2015:8) reglerar den specialisttjänst- xxxxxx (ST-tjänstgöring) legitimerade läkare ska genomgå för att uppnå specialistkompe- tens tillsammans med målbeskrivningar om läkarnas specialiseringstjänstgöring (Social- styrelsen, 2015). Vårdgivaren, som vanligen är företagshälsovården, ska ansvara för att det

i sådan verksamhet som tar emot läkare för specialiseringstjänstgöring finns de förutsätt- ningar som behövs för att genomföra specia- liseringstjänstgöring av hög och jämn kvalitet. Vårdgivaren ska vidare ansvara för att det finns tillgång till en studierektor, handledare som motsvarar behovet av handledning och med- arbetare som kan ge nödvändiga instruktioner om verksamhetsspecifika tekniker och tillväga- gångssätt.

För handledningen ska utses en huvudan- svarig handledare som ska ha bevis om specia- listkompetens i den specialitet som ST-läkaren avser att uppnå, och ha genomgått handleda- rutbildning. För varje utbildningsperiod ska ST-läkaren ha tillgång till en handledare som ska ha relevant specialistkompetens och ha genomgått handledarutbildning. Studierektorn

ska samordna den interna och externa utbild- ningen för ST-läkarna och ha specialistkom- petens och genomgått handledarutbildning. Verksamhetschefen vid det tjänstgöringsställe där ST-läkaren huvudsakligen genomför sin specialiseringstjänstgöring ska ansvara för att det individuella utbildningsprogrammet tas fram, regelbundet följs upp och vid behov revideras i samråd med studierektor, handleda- re och ST-läkaren. Vidare ska verksamhetschef tillse att en huvudansvarig handledare utses till ST-läkaren och att den kontinuerliga bedöm- ningen dokumenteras. Om verksamhetschefen själv inte har ett bevis om specialistkompe- tens i den specialitet som ST-läkaren avser att uppnå, ska han eller hon utse en läkare som har sådan kompetens att göra en kontinuerlig bedömning av ST-läkarens kompetensutveck- ling med utgångspunkt i målbeskrivningen för specialiteten och det individuella utbildnings- programmet (Ibid.).

Arbetsmedicin ingår inte i landstingens/

regionernas ansvar när det gäller att ordna

ST-tjänster. Ansvaret ligger på vårdgivaren att inrätta ST-tjänst och att uppfylla kraven på handledare, verksamhetschef och studierektor enligt föreskriften (SOSFS 2015:8). Kvaliteten i specialiseringstjänstgöringen skall granskas och utvärderas av extern aktör utan koppling till vårdgivaren. Fram till 30 april 2020 finns dispens för kravet att huvudansvarig handleda- re och verksamhetschef ska ha specialistkom- petens inom arbetsmedicin. Detta innebär att huvudansvarig handledare med motsvarande specialistkompetens inom exempelvis före- tagshälsovård eller arbets- och miljömedicin kan jämställas med specialist i arbetsmedicin (SOFS 2015:8).

För att ansöka om specialistkompetensbevis krävs intyg på uppnådd målbeskrivning enligt den sökta specialiteteten inkluderande fullgjor- da auskultationer, kliniska tjänstgöringar under handledning, kurser, kvalitets- och utvecklings- arbeten samt självständiga skriftliga arbeten enligt vetenskapliga principer. Klinisk tjänst- xxxxxx under vanligen totalt fyra månader vid arbets- och miljömedicinsk klinik krävs för att uppfylla målen. Kompetenskrav för specialite-

ten arbetsmedicin preciserar att den sökande skall utveckla kompetenser inom kursämnena arbetets sjukdomar, arbetsnära rehabilitering, exponering i arbetslivet och i den allmänna miljön, företagshälsovård, området lag och rätt, etik och försäkringsmedicin, levnadsvanornas betydelse för hälsa och arbetsliv, miljömedicin samt organisationsmedicin och hälsoekonomi. Som stöd för ST-läkare, handledare, studierek- torer och verksamhetschefer finns en handbok framtagen av Svenska Företagsläkarförening- en och Svensk Arbets- och Miljömedicinsk Förening (2017). Denna beskriver konkret hur olika moment och utbildningsaktiviteter kan genomföras. De flesta av dessa moment och aktiviteter har relevans för flera delmål och kan utföras både på företagshälsovårdsenhet och på Arbets- och Miljömedicinsk klinik.

Nationellt saknas samlad kursverksamhet

för ST-läkare inom arbetsmedicin, behovet av kurser hanteras ofta lokalt och det finns ett antal aktörer som ger kurser, såsom specia- listföreningar och medicinska fakulteter vid universiteten. Socialstyrelsen har ett utbud

av så kallade SK-kurser, statligt finansierade kurser som är avgiftsfria för deltagare och deras arbetsgivare. Dessa kurser utgör en mindre del av det totala utbudet (Statskonto- ret, 2016). Således finns i dagsläget inte någon huvudman med övergripande ansvar att sörja för möjligheten att verkställa alla steg fram till specialistkompetensbevis inom arbetsmedicin (Socialstyrelsen, 2016).

Andra utbildningar med relevans för företagshälso- vårdens yrkeskategorier

Förutom de magister- och masterprogram som finns vid de fem nämnda lärosätena ovan finns vid andra universitet/högskolor magister- och masterprogram och kurser med relevans för företagshälsovårdspersonal och andra aktörer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet (Bilaga

2). Se exempel på utbildningar och statistik om dessa i tabell 2. Med campus avses studier på plats vid lärosäte, med distans avses både

studier vid lärosäte och via IT-stöd och med IT-distans avses studier enbart via IT-stöd.

Fristående kurser med olika omfattning på grund- och avancerad nivå som berör arbets- miljö och hälsa finns vid ett flertal högsko- lor och universitet i landet. Vid Högskolan i Halmstad finns två nätbaserade kurser som fokuserar specifikt på företagshälsovård – Företagshälsovård, pedagogiskt ledarskap och utvecklingsarbete samt Företagshälsovård, lärande och samverkan. De arbets- och mil- jömedicinska klinikerna erbjuder flera kurser med fokus på arbetsmedicin och yrkeshygien och exempelvis Arbetsmiljöhögskolan i Lund ger uppdragsutbildningar inom arbetsmiljö, arbetsliv och ledarskap. Prevent har tillsam-

mans med flera universitet utvecklat en omfat- tande webbaserad kurs ”Work and Technology on Human Terms”. Utbildningen vänder sig till högskolestuderande som i sitt komman-

de arbetsliv kan förväntas ha inflytande över arbetsmiljön i sin roll som produktutvecklare, arkitekter, chefer och ledare. Målgruppen är i första hand studenter vid ingenjörs-, ekonomi- och beteendevetarprogrammen, men utbild- ningen riktar sig även till yrkesverksamma som genomgått dessa utbildningar. Närmare analys av dessa utbildningar har bedömts ligga utan- för detta uppdrag.

Tabell 2. Exempel på angränsande program på avancerad nivå och yrkeshögskola.

1 Intag vartannat år

2 Statistik hämtad från Universitets- och högskolerådet (UHR) för HT 2018 3 Statistik hämtad från Universitets- och högskolerådet (UHR) för HT 2017 4 Statistik hämtad från Myndigheten för yrkeshögskolan för HT 2016

5 Antalet behöriga sökanden

Enkätundersökning: Arbets- och miljö- medicinska kliniker

Myndighetens enkät besvarades av nyckelper- soner vid sex av landets sju arbets- och miljö- medicinska kliniker: Arbets- och miljömedicin, Örebro län, Centrum för arbets- och miljö- medicin vid region Stockholm, Arbets- och miljömedicin Syd, Arbets- och miljömedicin Linköping, Arbets- och miljömedicin Väster- botten, Arbets- och miljömedicin Uppsala.

Samtliga svarande bedömer att det kommer att finnas en stor efterfrågan av personal från samtliga av företagshälsovårdens yrkeskatego- rier i framtiden. Ett stort antal av de som idag är verksamma inom branschen saknar specia- listutbildning och kommande stora pensions- avgångar medför svårigheter att täcka dessa behov. De svarande pekar särskilt på behov gällande grupperna arbetsmiljöingenjörer och företagsläkare. Antalet arbetsmiljöingenjörer har kraftigt minskat under de senaste åren,

men det kommer framöver att finnas ett stort behov av arbetsmiljöingenjörer med adekvat utbildning. När det gäller företagsläkare och företagssköterskor bedömer de svarande att det idag finns ett stort antal som saknar speci- alistutbildning inom arbetsmedicin, men som ändå arbetar inom företagshälsovård. Vidare bedömer de svarande att det finns en brist på fysioterapeuter och att företagshälsovård till del anställer fysioterapeuter utan vidareutbild- ning inom området.

När det gäller företagsläkare framkommer att kommande pensionsavgångar och svårighe- ter för de arbets- och miljömedicinska kliniker- na att ha tid och resurser för så kallad randut- bildning är ett problem. Utbildning av läkare med specialitet arbetsmedicin bedöms som akut att lösa och problematiskt är att många företagshälsovårdsenheter inte bedöms ha tillräckliga resurser för att stödja utbildningen vid randning hos arbets- och miljömedicinska kliniker. Någon aktör behöver enligt de sva- rande ta ett helhetsgrepp för utformningen av

företagsläkarutbildningen då det finns ett stort behov av kompetenta företagsläkare nu och i framtiden.

I huvudsak anser de svarande att företags- hälsovården har tillräcklig kompetens för att vara ett stöd i organisationers arbetsmiljö- och hälsoarbete. Dock nämner flera svarande att det hos en del företagshälsovård finns bristan- de kompetens på grund av avsaknad av exem- pelvis teknisk kompetens och att personalen inte har specialistutbildning. Samtliga svarande anser att det är viktigt att branschen använder sig av evidensbaserade metoder och evidens- baserade riktlinjer.

Enkätundersökning: Yrkes- och intresseföreningar

Myndigheten skickade en enkät till följande yrkesföreningar: Riksföreningen för företags- sköterskor, Sveriges psykologförbund, Bete- endevetare inom Akademikerförbundet SSR, FTF arbetsmiljö, Sektionen för arbetshälsa och ergonomi inom Fysioterapeuterna, Häl- soakademikerna, SAMF; Specialistföreningen för arbets- och arbets- och miljömedicin inom Läkarförbundet och Svenska Företagsläkar- föreningen. Enkäten sändes också till intres- seföreningarna: Forum för arbetslivsforskning FALF, Sveriges Företagshälsor och Ergonomi och Human Factors Sällskapet Sverige, EHSS.

Enkäten besvarades av nyckelpersoner vid Riksföreningen Företagssköterskor, FTF

arbetsmiljö, Fysioterapeuterna, sektionen för arbetshälsa och ergonomi, Svenska Företags- läkarföreningen, Sveriges Företagshälsor och Forum för arbetslivsforskning.

Samtliga svarande anger att det finns ett stort behov av utbildningar och kompetens- höjande insatser för samtliga yrkeskategorier inom företagshälsovård. Deras bedömning är att mindre än hälften av företagssköterskorna har företagssköterskeutbildning och att utbild- ningen varierar bland fysioterapeuter, allt från disputerade kliniker till de med avsaknad av utbildning med inriktning företagshälsovård. Särskilt pekar de svarande på att behoven är stora för grupperna företagsläkare och ar-

betsmiljöingenjörer. När det gäller tillgång till utbildningar pekar de svarande på att denna är försämrad jämfört med tidigare. Man är positiva till att utbildningarna är på magister/ masternivå vid universitet och högskolor och att de finns på några orter i landet.

Synpunkter som lämnas kring framtida utbildning är att den bör vara obligatorisk för all företagshälsovårspersonal, förenklas via teknikstött lärande och att det behövs ekono- miskt stöd till arbetsgivare för utbildning av personal. De svarande pekar också på att det behövs aktörer som håller ihop utbildningar- na och att det kan vara bra att en del kurser läses gemensamt mellan olika yrkeskategorier. Andra synpunkter är att det behövs kontinu- erlig fördjupning av kunskap i kompletterings- och fördjupningskurser utifrån förändringar i arbetslivet.

Det framkommer också att företagshälso- vård inte har tillräcklig kompetens och att det behövs ökad kompetens inom flera områden. Farhågor finns också angående att företagshäl- sovårdens kompetens orienteras mot indivi- dinriktade perspektiv och att kompetens inom arbetsplats- och organisationsinriktade om- råden försämras. De svarande är positiva till utveckling och användning av evidensbaserade riktlinjer som en del i att öka kvaliteten i de tjänster som erbjuds.

Enkätundersökning: Arbetsgivarorganisationer

Myndigheten skickade ut en enkät till följande arbetsgivarorganisationer: Almega, Arbets- givaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Arbetsgivarverket, Företagarna, Idea, SKL, Småföretagarnas riksförbund, Sobona, Svens- ka kyrkans arbetsgivarorganisation, Svenskt Näringsliv och Teknikföretagarna.

Enkäten besvarades av arbetsmiljöansvari- ga vid Almega, Arbetsgivarföreningen KFO, Arbetsgivarverket, SKL, Sobona, Svenskt Näringsliv och Teknikföretagarna.

Samtliga svarande är överens om att det finns ett akut behov av företagsläkare då detta är en yrkesgrupp som har en sämre återväxt.

De svarande pekar på att det finns behov av läkare med specialistkompetens för att kunna uppfylla Arbetsmiljöverkets krav på medicin- ska kontroller av olika slag. Stora behov anses även gälla för gruppen arbetsmiljöingenjörer och mättekniker inom arbetsmiljöområdet för att uppfylla ett flertal krav från Arbetsmiljö- verket och att både stora och små företag har behov av denna kompetens. De svarande anser också att det finns behov gällande psykologer/ beteendevetare och ergonomer.

Andra synpunkter som lämnas är att det är svårt att överblicka nuvarande utbildningar vad gäller utbud, innehåll och kvalitet. Flera sva- rande anser att det behövs en aktör som håller ihop utbildningarna och för dialog med arbets- marknadens parter och branschorganisationen för företagshälsovård. Reflektioner lämnas också om att utbildningarna för företagshäl- sovårdens yrkeskategorier vid högskolor/uni- versitet bör ha högre attraktivitet, då möjlighet finns att rikta sig inte bara till dessa kategorier utan också till andra personer verksamma inom arbetsmiljö- och hälsoområdet.

Det framkommer att kompetensen varierar mellan olika företagshälsovårdsenheter och att företagshälsovård och dess yrkeskategorier inte är skyddade begrepp. Det finns också andra konsulter inom arbetsmiljö- och hälsoområdet med värdefull kompetens. De svarande anser att det behövs fortsatt satsning på akademisk utbildning både för de som arbetar inom företagshälsovård, men också för personer

på andra företag som erbjuder tjänster inom området. De svarande är i huvudsak positiva till användning av evidensbaserade metoder bland företagshälsovård och andra aktörer som erbjuder arbetsmiljö- och hälsotjänster.

Synpunkter lämnas också om att det be- höver klargöras kring faktiska förhållanden gällande nuvarande utbildningar vid lärosäten i relation till behoven hos näringsliv och sam- hälle samt hur lärosäten kan stimuleras att age- ra för nya adekvata utbildningar. Det viktigaste är att den arbetsmiljö- och hälsokompetens som företag och organisationer har behov av finns att tillgå på marknaden.

Enkätundersökning: Arbetstagarorganisationer

Myndigheten skickade ut en enkät till följande arbetstagarorganisationer: LO, PTK, OFR, SACO, TCO. Enkäten besvarades av arbets- miljöansvariga vid LO, OFR (Offentliganställ- das centralorganisation), SACO och TCO.

Samtliga svarande anger att det finns ett stort behov av utbildningar för samtliga yrkes- kategorier inom företagshälsovård. Särskilda behov lyfts fram gällande behov av fler be- teendevetare/psykologer med kompetens att analysera arbetsbelastning hos grupper och en- skilda. Andra behov gäller ledarskapets ansvar och konsekvenser samt hur det kan förbättras i organisationen och hos ledaren själv. Samt- liga pekar också på tydliga utbildningsbehov gällande arbetsmiljöingenjörer och företagslä- kare. För arbetsmiljöingenjörer nämns behov av bredare utbildning om traditionell fysisk

arbetsmiljö och exempelvis digitaliseringens ef- fekter på arbetsmiljö. För företagsläkare pekar de svarande på tydliga behov på grund av ge- nerationsskiften och också på behov av utbild- ning för redan befintliga läkare. Xxxxxxxxx har enligt de svarande behov av mer kunskap gällande exempelvis kognitiv ergonomi.

Synpunkter lämnas om att nuvarande utbildningar har en begränsad spridning över landet och att sådana bör ges i fler regioner

på halvfart för att skapa förutsättningar för de som redan är yrkesverksamma.

Xxxxx svarande anger att det finns en stor va- riation avseende kompetens inom företagshäl- sovård och att det hänger ihop med de tjänster som efterfrågas och upphandlas. Efterfrågas tillräckligt med kvalificerade tjänster inom till exempel beteendevetenskap eller ergonomi så kommer företagshälsovård att skaffa rätt kom- petens. Några svarande anser att det förebyg- gande arbetsmiljöarbetet har minskat eftersom arbetsgivare i första hand upphandlar reaktiva och individbaserade åtgärder. När det gäller områden med ökat behov av kompetens hos företagshälsovården nämns exempelvis effek- ter av ökad digitalisering, kognitiva aspekter kopplad till arbetsmiljöfaktorer, organisatorisk

och social arbetsmiljö samt ökad användning av forskningsresultat. Samtliga svarande ser positivt på användning av evidensbaserade riktlinjer och att de bör generera förmåga att hantera problem på organisatorisk nivå.

Andra synpunkter från de svarande handlar om önskemål gällande utbildningsanordnarnas kursinnehåll och upplägg samt krav när det gäller upphandling av företagshälsovård. Syn- punkter lämnas också om behov av fortsatta riktlinjer och utveckling av samarbete mellan företagshälsovård och arbets- och miljömedi- cinska kliniker.

Information från andra relevanta aktörer

Myndigheten har utöver ovan beskrivna intervjuer och enkäter haft kontakt med olika aktörer och intressenter som är relevanta för uppdraget. Förutom kontakter med nyckel- personer inom de organisationer som nämns tidigare i detta avsnitt har uppdraget berörts

i myndighetens verksamhets- och insynsråd samt i samtal med representanter för Social- styrelsen, Arbetsmiljöverket och K2-nätverket för företagshälsovårdsenheter inom Sveriges Kommuner och Landsting. Samtal har också ägt rum med arbetsgivarorganisationer som RAM-gruppen inom Svenskt Näringsliv, Teknikföretagen och Sveriges Byggindustrier. Myndigheten har fått ta del av skrivelser från Teknikföretagen, K2 nätverket och Sveriges Byggindustrier, men även sådana från privat- personer. Nedan redovisas en sammanfattning av synpunkter som framkommit i dessa kon- takter och skrivelser.

Samverkan mellan utbildare och målgrupp- sanpassning av såväl studieupplägg, innehåll och kvalitet betonas så att personer verksam- ma inom området har möjlighet att klara ar- bete och studier parallellt och att kunskaperna blir användbara i praktiken. Behörighetskrav

i magisterutbildningar kan enligt våra kontak- ter vara ett hinder för studerande med äldre grundutbildningar. Våra kontakter ser behov av kvalitativ arbetsmiljöutbildning i ingenjörs-

utbildningar och kunskap kring bedömning av olika arbetsmiljöexponeringar. Flera pekar på betydelsen av löpande extern fortbildning för personal inom företagshälsovården.

Kompetensförstärkning anses behövas för att företagshälsovården ska klara uppdraget som oberoende expertresurs och stödja kun- derna att uppnå bästa möjliga arbetsmiljö och hälsa bland personalen. Flera parter påpekar att avtal om företagshälsovårdstjänster har betydelse för kvaliteten på de uppdrag som genomförs. I detta sammanhang framkommer det i våra kontakter att kompetensutveckling behövs för säljare/säljorganisationer. Upp- handlingsguider bedöms vara kvalitetshöjande. Förslag nämns angående kvalitetsregister för företagshälsovård enligt modell från svensk sjukvård och möjligheter till certifiering/spe- cialistordning för företagshälsovårdspersonal. Målgruppsanpassning av evidensbaserade riktlinjer och utbildning kring dessa efterfrågas. Byggindustrin efterfrågar kvalifikationskrav gällande arbetsmiljöinslag i bygginriktade hög- skole- och civilingenjörsutbildningar.

Vidare pekar våra kontakter på behovet av

långsiktiga lösningar behövs gällande utbild- ningsmöjligheter för företagshälsovård och andra aktörer som erbjuder arbetsmiljö- och hälsotjänster. Stöd önskas i form av nätverk och möjligheter till dialog mellan forskare, utbildare och arbetsmarknadens parter för fortsatt utveckling av utbildningsprogram och vidareutbildningskurser.

4 Analys

Resultatet av myndighetens undersökning och sammanställda underlag för denna rapport tangerar aktuella frågeställningar i den ständigt pågående diskussionen om

företagshälsovården och dess olika former och behov. Myndighetens avsikt är dock att avgränsa analysen i enlighet med regerings- uppdraget, som innebär att sammanställa underlag om och analysera behovet av utbildningar av relevans för olika yrkeskate- gorier inom företagshälsovård.

Sammanfattande analys av utbildningsbehov

I det insamlade materialet framträder en, i flera avseenden, samstämmig bild. De svarande pekar på ett behov av utbildningar och kurser för samtliga yrkeskategorier inom företagshäl- sovård och på akuta behov av utbildningar för arbetsmiljöingenjörer och företagsläkare.

Även de tidigare utredningar som genom- förts avseende kompetensförsörjning inom företagshälsovården betonar stora framtida behov av utbildningar och kurser för före- tagshälsovårdens olika yrkeskategorier och för andra aktörer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet. Statistik från Socialstyrelsen, yrkesföreningar och branschorganisationen Sveriges Företagshälsor visar att det finns ett omfattande utbildningsbehov, både gällande

befintliga och nyrekryterade medarbetare inom företagshälsovården. Medelåldern bland flera yrkeskategorier inom branschen är hög, vilket förstärker behovet av att kompetensutveckla och rekrytera nya medarbetare.

Resultatet av myndighetens datasamling tyder till viss del på en problematisk utveck- ling. De utbildningsprogram som utvecklats för arbetsmiljöingenjörer och ergonomer/fysi- oterapeuter har visat sig attrahera ett begränsat antal sökande. Några av de relevanta program- men kommer av den anledningen att med

jämna mellanrum vara vilande. Mot denna bakgrund drar vi slutsatsen att de tillgängliga utbildningarna inte kommer att uppfylla bran- schens behov av kvalificerade medarbetare inom företagshälsovård.

Det framgår av resultatet att nya pedago- giska metoder (t.ex. distans och nätbaserade plattformutbildningar) samt moderna digita- la teknologier behöver användas för att öka tillgängligheten av och attraktionskraften för utbildningarna. I kombination med ökat nyttjande av distansbaserade pedagogiska metoder ska marknadsföringen av utbildning- arna utvecklas och intensifieras för att kraftigt öka söktrycket till de relevanta utbildningarna. Materialet uppvisar en i princip samstämmig bild av att utbildningarna bör bedrivas vid oli- ka högskolor och universitet med bra täckning över landet och på avancerad nivå.

Nedan presenteras en sammanfattande bild av utbildningsbehov samt möjliga åtgärdspla- ner avseende de olika yrkeskategorierna inom företagshälsovård.

Ergonomer/fysioterapeuter och beteendevetare

Utbildningar för ergonomer/fysioterapeuter och beteendevetare bör bedrivas i form av avancerad utbildning på högskole- och uni- versitetsnivå. Med stöd av nätbaserade lös- ningar kan utbildningarna ges på distans med utgångspunkt från flera orter som täcker hela Sverige. Detta möjliggör ett större upptag- ningsområde samt deltidsstudier i kombina- tion med arbete i den egna professionen. Det finns ett värde i att evidensbaserade nationella riktlinjer och metoder (se Myndigheten för ar- betsmiljökunskap, rapport 2019:1) integreras i utbildningarna och att utbildningarna anpassas till utvecklingen i arbetslivet. Utbildningar kan designas så att en del kurser läses tillsammans mellan olika yrkeskategorier inom företagshäl- sovård och/eller andra närliggande program.

Detta ökar ytterligare förståelsen mellan olika yrkens arbete och ger skalfördelar i genomför- andet av utbildningarna för lärosätena. Dessa utbildningar och kurser kan även med fördel erbjudas yrkeskategorier som ligger utanför området som traditionellt definieras företags- hälsovård t.ex. HR-personal, chefer och andra aktörer inom arbetsmiljö- och hälsoområdet. Utbildningarnas volym och studietakt (hel/ halv- och kvartsfart) bör anpassas till behov hos dagens unga yrkesverksamma med stor vana av att använda digital teknik.

Myndigheten har för avsikt att under 2019, under förutsättningen att anslaget för att fi- nansiera stöd till företagshälsovårdens kompe- tensförsörjning tilldelas även under kommande år, fungera som en koordinerande instans.

Avsikten innebär att samordna och finansie- ra utvecklingen och uppbyggnaden av dessa utbildningar vid svenska lärosäten, där såväl de lärosäten som tidigare och för närvarande genomför dessa utbildningar samt de som driver angränsande relevanta utbildningar för företagshälsovårdens kompetensförsörjning inkluderas.

Företagssköterskor

Även här visar myndighetens analys av resulta- tet att ett ingående samarbete mellan befintliga specialistutbildningar/magisterprogram för företagssköterskor vid Karolinska Institutet, Umeå Universitet och Örebro Universitet bör äga rum avseende samordning av program och kurser. Samordningen kan beröra anpassning av antal utbildningstillfällen och utbildnings- platser, fördelning av kurser mellan lärosätena, pedagogisk och teknisk utveckling av utbild- ningsprogram och kurser samt marknadsföring av dessa.

Myndigheten har för avsikt att under 2019, och under förutsättningen att anslaget för

att finansiera stöd till företagshälsovårdens kompetensförsörjning tilldelas även under kommande år, att fungera som en koordine- rande instans för att stimulera samarbetet och finansiera utvecklingen och uppbyggnaden av

nätverk kring dessa utbildningar vid aktuella lärosäten. Till nätverket kommer myndigheten även bjuda in andra lärosäten som redan har eller planerar att anordna relevanta och an- gränsande kurser som kan ingå i de nämnda lärosätenas utbildningar för företagssköterskor. Resultat i denna rapport visar att de tillfrågade utbildningsansvariga ser positivt på att ett nät- verk formas för erfarenhetsutbyte och gemen- sam utveckling av kurser och program.

Arbetsmiljöingenjörer

Resultatet pekar tydligt på ett starkt behov av kvalificerade arbetsmiljöingenjörer inom flera sektorer i arbetslivet; framförallt för riskbe- dömningar, utredningar gällande den fysiska och kemiska arbetsmiljön samt utformning av arbetsplatser och produktionsmiljöer. Analysen av insamlade data tyder på att utbildningspro- gram för arbetsmiljöingenjörer bör ligga på avancerad nivå inom högskolor och univer- sitet. En möjlighet är att skapa en inriktning inom civil- och högskoleingenjörsprogram- men som benämns arbetsmiljöingenjör där samläsning av grundläggande ingenjörskurser genomförs med övriga ingenjörsprogram för att uppnå skalfördelar. Det framgår tydligt av sammanställningen i denna rapport att det är viktigt med gränsdragning och benämningar av utbildning för denna yrkeskategori mellan den utbildning som ges på avancerad nivå och den som ges som yrkeshögskoleutbildning. Därför är det av betydelse att använda olika examens- benämningar för utbildningar med inriktning arbetsmiljöteknik vid yrkeshögskolor respek- tive utbildningar på universitets- och hög- skolenivå. Idag är benämningarna så lika att

de sammanblandas vilket riskerar att urholka

mervärdet av vidareutbildning inom yrket.

Myndigheten har för avsikt att under 2019, och under förutsättningen att anslaget för

att finansiera stöd till företagshälsovårdens kompetensförsörjning tilldelas även under kommande år, att fungera som en koordine- rande instans för att genom nätverkande bland intresserade lärosäten samt via finansiering

stimulera uppbyggnad och uppstart av minst två nya utbildningsprogram på avancerad nivå vid olika lärosäten runt om i landet. Utbild- ningsprogrammen bör ges vid lärosäten med forskning och verksamhet inom arbetsmiljö.

Företagsläkare

Utbildning för företagsläkare bedöms av samtliga svarande vara i behov av omgående konkreta åtgärder då det finns ett akut behov av nyrekryteringar inom denna kategori med tanke på hög genomsnittsålder bland före- tagsläkare. Bland utmaningarna kan nämnas konstruktionen med två ganska närliggande specialiteter, en specialitet i arbetsmedicin och en i arbets- och miljömedicin. Utmaningarna handlar bland annat om organisering av utbild- ningar inklusive tjänstgöring under utbildning, allokering av medel samt huvudmannaskap inklusive bemanning av kvalificerade verksam- hetschefer, studierektorer och huvudansvariga handledare utifrån Socialstyrelsens nuvarande kompetenskriterier (SOSFS 2015:8). Liknande utmaningar identifierades även i Socialstyrel- sens förstudie om företagshälsovårdens kom- petensförsörjning (Socialstyrelsen, 2016).

Resultatet av myndighetens datainsamling

tyder på att nuvarande situation för utbildning av företagsläkare är ohållbar utan någon ome- delbar lösning i sikte. Myndighetens bedöm- ning utifrån analys av insamlade data är att en nytänkande, förutsättningslös och oberoende utredning behöver genomföras. Utredningen kan ha sin utgångspunkt i såväl svenska som de nordiska grannländernas erfarenheter för att undersöka nya och innovativa lösningar på företagsläkarnas utbildningsfråga.

Övergripande slutsats utifrån myndighetens datainsamling och analys av kompetensförsörjning

Det krävs fortsatta och även intensifierade åtgärder för förbättrad kompetensförsörjning och möjlighet till utbildning av relevans för samtliga yrkeskategorier inom företagshälso- vården. Särskilt angeläget är behovet av utbild- ningar för arbetsmiljöingenjörer och företags- läkare.

Myndigheten avser att stötta kompetens- försörjningen utifrån beskrivningen ovan med finansiering från sitt nuvarande anslag för att finansiera stöd till företagshälsovårdens kom- petensförsörjning och bidrag för nationella evidensbaserade riktlinjer för företagshälsovår- den (se Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2019:1). Myndighetens nationella riktlinjer bör utifrån resultatet i denna rapport utgöra en viktig del i utbildningar för olika yrkeskatego- rier inom företagshälsovård.

5 Referenser

AFS 1994:1. Arbetsanpassning och rehabilite- ring. Arbetsmiljöverkets författningssamling. Hämtad 2019-03-19 från Arbetsmiljöverkets webbplats xxxxx://xxx.xx.xx/xxxxxxxxxxxx/

filer/publikationer/foreskrifter/arbetsanpass- ning-och-rehabilitering-foreskrifter-afs1994-1. pdf

AFS 2001:1. Systematiskt arbetsmiljöarbete. Ar- betsmiljöverkets författningssamling. Hämtad 2019-01- 29 från Arbetsmiljöverkets webbplats https:// xxx.xx.xx/xxxxxxxxxxxx/xxxxx/xxxxxxx- tioner/ foreskrifter/systematiskt-arbetsmiljo- arbete-fo¬reskrifter-afs2001-1.pdf

AFS 2005:6. Medicinska kontroller i arbetslivet. Ar- betsmiljöverkets författningssamling. Hämtad 2019-01- 29 från Arbetsmiljöverkets webbplats xxxxx://xxx.xx.xx/xxxxxxxxxxxx/xxxxx/xxxxxxx- tioner/foreskrifter/medicinska-kontroller-i-ar- betslivet-foreskrifter-afs2005-6.pdf

AFS 2015:4. Organisatorisk och social arbetsmil- jö. Arbetsmiljöverkets författningssamling. Hämtad 2019-01- 29 från Arbetsmiljöverkets webbplats https:// xxx.xx.xx/xxxxxxxxxxxx/ filer/publikationer/ foreskrifter/organisa- torisk-och-social-arbets¬miljo-foreskrif-

ter-afs2015_4.pdf

Xxxxx, X., Xxxxxxxxxx, P., Xxxxxxxxx, K. & Xxxxxxxx, X. (2017). Arbetsmiljö och jämlik hälsa. Underlagsrapport nr 5 till Kommissionen för jämlik hälsa. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa.

Arbetsgivarverket (2016a). Ramavtal om sam- verkan för framtiden. Hämtad 2019-03-19 från Arbetsgivarverkets webbplats xxxxx://xxx. xxxxxxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxxxxxx/xxxxx-xxxxx- ter/centralaavtal/samverkansavtal/ramav- tal-om-samverkan-for-framtiden.pdf

Arbetsgivarverket (2016b). Partsgemensam av- siktsförklaring för det statliga avtalsområdet. Häm- tad från Arbetsgivarverkets webbplats 2019- 03-19 xxxxx://xxx.xxxxxxxxxx.xx/000000/ contentassets/45fad7924d3941bbb29bef0ff- da5275a/avsiktsforklaring-staten.pdf

Arbetsmarknadsdepartementet (2018). Regle- ringsbrev för Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Arbetsmiljölag (1977:1160). Stockholm: Ar- betsmarknadsdepartementet.

Arbetsmiljöverket (2018a). Arbetsmiljön 2017 (Arbetsmiljöstatistik Rapport 2018:2). Stock- holm: Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket (2018b). Arbetsmiljölagen och

dess förordning med kommentarer 21 april 2018.

Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket (2018c). Kompetenskrav för läkare som utför lagstadgade medicinska kontroller enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Hämtad 2019- 03-07 från: xxxxx://xxx.xx.xx/xxxxxxxxxxxx/ filer/halsa-och-sakerhet/Kompetenskrav_ for_lakare_som_utfor_lagstadgade_medicin- ska_kontroller_enligt_Arbetsmiljoverkets_fo- reskrifter.pdf

Enheten för interventions- och implemente- ringsforskning inom arbetshälsa, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet (2018).

Interventions- och implementeringsforskning inom området företagshälsovård. Utveckling och utvärdering av kostnadseffektiva metoder för att främja arbetsför- måga, hälsa och produktivitet. Slutrapport PARA- BOLA programmet. Stockholm: Karolinska Institutet.

Ergonomi & Human Factors Sällskapet Sverige [EHSS] (2018). Certifiering till Europaergonom.

Hämtad 2019-03-18 från EHSS webbplats: xxxx://xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxxx- tion.html

Fysioterapeuterna (2014). Specialistordning för

fysioterapeuter. Stockholm: Fysioterapeuterna.

Förordning (2014:67) om bidrag till arbetsgiva- re för köp av arbetsplatsnära stöd för återgång i arbete. Stockholm: Socialdepartementet.

Förordning (2014:68) om bidrag till företags- hälsovården för köp av medicinsk service.

Stockholm: Socialdepartementet.

Försäkringskassan (2018). Information för dig inom företagshälsovården. Bli godkänd anordnare. Hämtad 2019-01-29 från Försäkringskassans webbplats: xxxxx://xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxx.xx/ sjukvard/ information-for-dig-inom-foretags¬halsovar- den

Kammarkollegiet (2015). Vägledning för avrop från Företagshälsovårdstjänster. Hämtad 2019-03-19 file:///C:/Users/stivin/Downloads/vagled- ning-foretagshalsovardstjanster-2016.pdf

Kammarkollegiet (2019). Förstudierapport Före-

tagshälsa 2018. Stockholm: Kammarkollegiet.

Landsorganisationen i Sverige (2018). Bättre och bättre dag för dag? Arbetsmiljön i Sverige under ett kvarts sekel. Stockholm: LO.

LO, PTK, Svenskt Näringsliv (2017). Hur använder företag arbetsmiljö- och hälsotjänster för att förebygga och åtgärda arbetsrelaterad ohälsa? – En rapport om företags användning av företagshälsovård och andra expertresurser inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Stockholm: LO, PTK, Svenskt Näringsliv (2017).

Myndigheten för arbetsmiljökunskap (2019). Riktlinjer för evidensbaserad praktik inom företagshäl- sovården. Rapport FHV 2019:1. Gävle: Myndig- heten för arbetsmiljökunskap.

Prevent Arbetsmiljö i samverkan med Svenskt Näringsliv, LO och PTK (2015). Att köpa arbets- miljö- och hälsotjänster. Stockholm: Prevent.

Regeringens proposition 1990/91: 140. Arbets-

xxxxx och rehabilitering. Stockholm: Regeringen.

Riksföreningen för företagssköterskor och Svensk Sjuksköterskeförening (2010). Kom- petensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialisering inom företagshälsovård. Stockholm: Riksföreningen för företagssköterskor och Svensk Sjuksköterskeförening

SKL (2016). Avsiktsförklaring. Åtgärder för friskare arbetsplatser inom kommuner och landsting. Hämtad från SKL:s webbplats 2019-03-19 xxxxx://xxx.xxxxxxxxxx.xx/000000/xxxxxx- tassets/45fad7924d3941bbb29bef0ffda5275a/ avsiktsforklaring-kommuner-och-landsting.pdf

SKL (2017). Avtal om samverkan och arbetsmiljö. Hämtad från SKL:s webbplats 2019-03-19 htt- ps://xxx.xx/xxxxxxxx/00.0000xxx00000x00xx- c2723f8/1552402380540/Avtal%20om%20

samverkan%20och%20arbetsmilj%C3%B6.pdf

SKL (2019). Råd vid upphandling och samarbete med företagshälsovård. Hämtad från SKL:s webbplats 2019-03-19 xxxxx://xxx.xx/xxxxxxxx/00.0x d5e30216219aa566211cc1/1520930070604/

SKL_Rad-vid-upphandling_webb.pdf

Socialförsäkringsbalken (210:110). Stockholm:

Socialdepartementet.

Socialstyrelsen (2012). Översyn av läkarnas specia-

listindelning. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2015). Läkarnas specialiserings- tjänstgöring. Målbeskrivningar 2015. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2016). Företagshälsovårdens kompetensförsörjning. En förstudie om hur fler läkare ska vilja välja att utbilda sig inom tilläggsspecialiteten arbetsmedicin. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2019a). Mailuppgift 19-03-05

från Socialstyrelsen, Rättsavdelningen.

Socialstyrelsen (2019b). Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerade personal i hälso- och sjukvård samt tandvård. Nationella planeringsstödet 2019. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOFS 2015:8. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiseringstjänstgöring. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOU 2004:113. Utveckling av god företagshälsovård

- ny lagstiftning och andra åtgärder. Betänkande av 2003 års företagshälsovårdsutredning. Stockholm: Fritzes.

SOU 2007:91. Ny företagshälsovård– ny kunskaps- försörjning. Betänkande av Utredningen Framtidens FHV-utbildning. Stockholm: Fritzes.

SOU 2011:63. Framgångsrik företagshälsovård

– möjligheter och metoder. Studiehandbok från FHV-delegationen. Stockholm: Fritzes.

SOU 2011:79. Kunskapsområdet företagshälsovård. En rapport om utbildning, utveckling och forskning. Stockholm: Fritzes.

SOU 2013:25. Åtgärder för ett längre arbetsliv.

Stockholm: Fritzes.

SOU 2017:24. Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? Betänkande av Utredningen om arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv. Stockholm: Wolters Kluwers kundser- vice.

SOU 2017:28. Ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Stockholm: Wol- ters Kluwers kundservice.

SOU 2017:47. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa - slutbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa. Stockholm: Wolters Kluwers kundservice.

Statens folkhälsoinstitut (2011). Hälsa i arbets- livet. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.

Statskontoret (2016). Det statliga åtagandet för kurser inom läkarnas vidareutbildning. Rapport 2016:14. Stockholm: Statskontoret.

Svenska Företagsläkarföreningen och Svensk Arbets- och Miljömedicinsk Förening (2017). Handbok för ST Arbetsmedicin Version 3.14.

Svenskt Näringsliv (2016). Svenskt Näringsliv, LO och PTK om sjukförsäkringen. Hämtad 2019- 03-19 xxxxx://xxx.xxxxxxxxxx.xx/000000/ contentassets/45fad7924d3941bbb29bef0ff- da5275a/avsiktsforklaring-staten.pdf

Svensk yrkes- och miljöteknisk förening (2019). Certifiering. Hämtad 2019-03-18 från webbplats: xxxx://xxx.xxxx.xx/xxxxxxxxxxxx/

Sveriges Företagshälsor (2017a). Krav för med- lemskap i Sveriges Företagshälsor (Gäller från och med 2017-01-01). Hämtad 2019-01-28 från Sveri- ges Företagshälsors webbplats: xxxxx://xxx. xxxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxx/xxxxxxx/xxxxx/xxx/Xxxxx/ krav_for_medlemskap_20170101.pdf

Sveriges Företagshälsor (2017b). Krav för aukto- riserat medlemskap i Sveriges Företagshälsor, version 1.2: 2017-01. Hämtad 2019-01-28 från Sveri- ges Företagshälsors webbplats: xxxxx://xxx. xxxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxx/xxxxxxx/xxxxx/xxx/Xxxxx/ krav_auktoriserad_-_version_1.2-_2017-01. pdf

Sveriges Företagshälsor (2018a). Företagshälso- vård. Hämtad 2019-03-18 från Sveriges Före- tagshälsors webbplats: xxxxx://xxx.xxxxxxxx- xxxxxx.xx/xxxxxxxxxxxxxxxxx.

Sveriges Företagshälsor (2018b). Guide för

köp av tjänster från företagshälsan för privat sektor. Rapport 2018:1. Stockholm: Sveriges företags- hälsor.

Sveriges Företagshälsor (2018c). Guide för upphandling av företagshälsovård. Rapport 2018:1. Stockholm: Sveriges företagshälsor.

Sveriges Företagshälsor (2019). Power Point material om branschenkät 2018 från Xxxxx Xxxxx af Xxxxxxxxxxx, VD Sveriges Företags- hälsor, 2019-02-08.

TCO (2017). En företagshälsovård för tjänstemän

- utmaningar och förslag. TCO rapport 2/17. Stockholm: TCO.

Unionen (2015). Företagshälsovården – hur den fungerar och hur den kan bli bättre. Stockholm: Unionen.

Xxxxxxx, E., Xxxxxxxxx, K. & Xxxxxx, X. (2018). En svensk arbetsmiljöhistoria – Arbetsmiljöinsti- tuten och företagshälsovården. Xxxxxx och hälsa 2018:52(6). Göteborg: Göteborgs Universitet, Enheten för Arbets- och miljömedicin.

Xxxxxx Xxxxxxxx, X. Xxxxxxxx, M., Xxxxxxxx- xxx Xxx, Å., Xxxxxxxx, T., Xxxxx, X., Xxxxxxx, X., Xxxxxx, M. & Xxxxxxxxxxx, X. (2014).

Stimulerar avtal mellan arbetsgivare och företagshäl- sovård till samarbete för hälsosamma arbetsplatser? – En genomlysning av avtal och avtalsprocess. Rapport 5/2014. Uppsala: Arbets- och miljömedicin.

Bilagor

1. Befintliga utbildningar vid fem lärosäten

2. Angränsande högskole-, universitets- och yrkeshögskoleutbildningar

Bilaga 1

Befintliga utbildningar vid fem lärosäten

Karolinska Institutet

Karolinska Institutet bedriver från hösten 2011 ett Magisterprogram i Arbete och hälsa. Tre inriktningar erbjuds: beteendevetenskap, ergonomi samt företagssköterska. Programmet har ersatt de tidigare fristående kurserna i företagshälsovård för beteendevetare, ergonomer/fysioterapeuter och sjuksköterskor. Programmet ges på halvfart under två år och undervisningen är till stora delar distansbaserad med campusförlagda samlingar några dagar per termin. Några kurser läses gemen- samt för de tre inriktningarna. Behörighetskrav för programmet är kandidatexamen med olika inriktningar och krav på kompetens i svenska och engelska. Efter genomfört program erhåller studenterna en medicine magisterexamen med huvudområdet arbete och hälsa. Arbetsområden efter examen är exempelvis inom företagshälsovård, i privat och offentlig verksamhet och inom myndigheter och organisationer med ansvar för arbetsmiljö- och hälsofrågor. Nästa gång utbild- ningen ges är hösten 2019. För mer detaljerad information: se xxxxx://xxxxxxxx.xx.xx/xxxxxx/ courseId/8231/coursePath/5549/ecp/lang-sv/xxxxxxXxxx.xx?item=4422348.

Intag i programmet görs vartannat år för cirka 80 studenter (företagssköterska, 30 studenter; er- gonom, 30 studenter; beteendevetare, 20 studenter) och genomströmningen är cirka 60 procent. En del studenter tar studieuppehåll och återupptar studierna i en senare programomgång, van- ligen på grund av för hög belastning relaterat till studier, arbete och familj. Det har tydliggjorts att man inte bör arbeta mer än halvtid under utbildningen. Utbildningen har till del digitaliserats och mer av undervisningen sker därför via online (webinarier, grupparbeten, undervisningsfil- mer). Detta har medfört färre resor till campus per termin och det är lättare för studenter utanför Stockholm att medverka i programmet. I föregående studieomgång fanns cirka 350 behöriga sökande till 80 platser. Planer finns att öka intaget till 60 studenter årligen.

Studenterna har i huvudsak fokus på företagshälsovård, men en del tänker sig en annan framtid, exempelvis inom HR eller myndigheter. Studenter rekryteras från olika orter i landet och runt en fjärdedel bedöms ha arbete inom företagshälsovård. Studenter som läser inriktning mot bete- endevetenskap kan ha varierande bakgrunder. Det kan vara ett problem för en del studenter att genomföra olika kurser om de arbetar parallellt med studierna.

Utbildningen bedöms fungera mycket bra med ett starkt samarbete mellan kursledarna och genom samarbeten mellan kurser. Eleverna är nöjda med utbildningen och det görs en löpande avstämning med dem under utbildningens gång så att deras önskemål kan fångas upp och imple- menteras. Studenterna har varierad förkunskap och detta kan många gånger vara en utmaning, men kan även komma till användning i grupparbeten, där de äldre studenterna delar med sig av sin erfarenhet från företagshälsovård och de yngre delar med sig av ny kunskap från grundutbild- ningar samt digital kompetens. En del av studenterna som inte arbetar inom företagshälsovård vid start får arbete inom branschen under utbildningens gång.

Lärarna på utbildningen är aktiva forskare inom ämnesområdet Arbete och hälsa. Ett flertal av

dessa arbetar även på Centrum för Arbets- och Miljömedicin, Region Stockholm. Det medför

att lärarna har relevant kunskap om aktuell forskning inom området samt kunskap om patienter inom arbets- och miljömedicin samt kontakt med företagshälsovård. När det gäller kompetens- försörjningen framåt avseende lärare bedöms den som mycket god, men bygger på insatser från ett fåtal engagerade forskare och en samverkan mellan Karolinska Institutet och Centrum för Ar- bets- och Miljömedicin. De svarande anger att man har som ambition att få en mer stabil struk- tur på plats, så att utbildningen blir mindre sårbar framöver om några av eldsjälarna försvinner

ur organisationen. Alla nuvarande lärare och kursledare samt programledningen är dock relativt unga och kompetensen är inte hotad av kommande pensionsavgångar.

Evidensbaserade riktlinjer bedöms i begränsad omfattning vara integrerade i utbildningarna. En synpunkt är att dessa har ett alltför individinriktat perspektiv.

Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)

KTH har tidigare drivit ett Magisterprogram inom huvudområdet Teknik och Hälsa för främst arbetsmiljöingenjörer och ergonomer. Programmet har haft fokus på att beskriva och analysera de tvärvetenskapliga sambanden mellan teknik, design, miljö och medicin för kliniska tillämp- ningar samt de arbetsprocesser som påverkar säkerhet, hälsa och välbefinnande. Detta inkluderar multidisciplinära perspektiv med teorier, modeller, metoder och empiri från naturvetenskap, tek- nik, medicin samt samhälls-, beteende- och hälsovetenskap. Utbildningen har getts parallellt för yrkesverksamma studenter på halvfart under två år och heltidsstuderande under ett år. Examen benämndes teknologie magisterexamen. Denna utbildning ges inte längre, undantaget innevaran- de studiegrupper.

Från höstterminen 2018 bedrivs istället en internationell masterutbildning (120 högskolepoäng) i Teknik, Arbete och Hälsa (Technology, Work and Health). Programmet bygger på tidigare magis- terprogram och har en genomgående tråd av Människa-Teknik-Organisation (MTO) i samtliga kurser. Här betonas helheten, det vill säga hur olika dimensioner påverkar varandra och att man vid interventioner måste tänka på konsekvenser i andra dimensioner när man till exempel änd- rar något i den fysiska miljön. Utbildningen syftar till att lära sig planera, utforma och analysera arbetsmiljöer. Fokus ligger på ergonomiska åtgärder för ett hållbart arbetsliv för att aktivt kunna påverka och hantera förändrings- och utvecklingsprojekt inom det tekniska arbetsmiljöområdet. Studenterna kan fortfarande välja att skriva en 15 hp magisteruppsats i slutet av det första året och ta ut en magisterexamen. Det första årets kurser går också att sprida ut över två år. Före- läsningar hålls på engelska, men mycket av kursmaterialet finns på både engelska och svenska.

Masterutbildningen har intagning hösttermin varje år, och studierna bedrivs delvis på distans där IT-hjälpmedel används och delvis på Campus. Studenter kan själva välja att på eget initiativ läsa halvfart eftersom utbildningen är upplagd så att två kurser alltid går parallellt. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/xx/xxxxxxx/xxxxxx/xxxxxxxxxx-xxxx-xxxxxx.

För närvarande finns 40 utbildningsplatser i masterutbildningen, men söktrycket är ännu inte tillräckligt högt för att fylla dessa platser. Utbildningen startade för första gången hösten 2018 och då var det 28 som skrevs in i programmet. Inför antagningen HT2019 finns hittills totalt 87 sökande, varav 28 sökande har angett förstaval. Drygt hälften av de sökande är svensktalande. Behörighetskrav är kandidatexamen från medicinsk eller teknisk fakultet inkluderande kurser om 15 hp i matematik eller statistik.

Studenter som är exempelvis ergonomer/fysioterapeuter kan ha svårt med biomekanikdelen och matematik för buller/vibrationsberäkningar samt vissa delar i kemidelen. Man har i år haft extra stödundervisningstillfällen. De flesta studenter har ingenjörs- eller naturvetenskaplig bak-

grund och fokus på företagshälsovård. Beträffande genomströmning finns ännu inga siffror, men tidigare magisterprogram hade ungefär två tredjedelars genomströmning. Så här långt har inga studenter utexaminerats från det nya programmet, men det anges att man får många kontakter från företag och företagshälsovård som söker studenter som håller på att examineras. Vad gäller tidigare magisterstudenter så arbetar många inom företagshälsovården, andra är arbetsmiljöexper- ter i företag, arbetsgivar- eller fackliga organisationer, på myndigheter eller inom andra offentliga organisationer. Några är konsulter eller arbetar med strategiska arbetsmiljöfrågor i storföretag/ koncerner. Runt 25 personer har sedan magisterutbildningen startade 1996 valt att disputera,

och de arbetar på forskningsinstitut, universitet eller högskolor som lärare och/eller forskare. En svårighet att rekrytera ingenjörskandidater till utbildningen är konkurrensen från andra tekniska utbildningar, där det pågår en snabb utveckling av digitaltekniska tillämpningar.

Kurserna bedöms fungera bra och lärarna har fått goda kursvärderingar för sin kompetens och sitt engagemang. Studenterna är mycket nöjda med utbildningens innehåll och föreläsare. Ur pedagogisk synvinkel bedöms det som positivt med en blandning av studenter som är unga och har en färsk grundutbildning med äldre studenter som har arbetslivserfarenhet och de som har erfarenhet från arbetsmiljöfrågor. Lärarkompetensen i programmet är hög med professorer, do- center, lektorer och doktorand med erfarenhet av forsknings- och utvecklingsprojekt med fokus på företagshälsovård. Gästföreläsare från företagshälsovård, Arbetsmiljöverket och Institutet för Miljömedicin vid Karolinska Institutet deltar också i utbildningen. När det gäller lärarkompetens framöver är ambitionen att fortsätta att hålla en hög nivå. Dock kan det vara svårt att rekrytera ny personal inom arbetsmiljöområdet framöver.

Förutom Masterutbildningen och kurserna som ingår obligatoriskt i denna utbildning, så ansvaras för cirka åtta ytterligare kurser inom KTHs andra utbildningsprogram (t.ex. inom produktionser- gonomi). Man ger också delar av andra KTH-kurser, som andra lärosäten ansvarar för.

Vad gäller evidensbaserad riktlinjer så används den som utvecklats för bullermätningar i utbild- ningen. En synpunkt ar att övriga riktlinjer fokuserar på den medicinska/psykosociala verksam- heten inom företagshälsovård. De svarande anser det angeläget att utveckla fler riktlinjer för den förebyggande och den tekniska verksamheten.

Lunds universitet

Vid Lunds Universitet har funnits en specialisering i Arbetsmiljö och Hälsa inom Masterprogram- met i medicinsk vetenskap. Denna är framtagen för att möta kompetensbehov och krav kopplade till hälsa och arbetsmiljö inom företagshälsovård, övrig hälso- och sjukvård, näringsliv och offent- lig förvaltning. Studerande på programmets huvudområden arbetsterapi, fysioterapi och omvård- nad har kunnat studera specialiseringen i arbetsmiljö och hälsa. För masterexamen med specia- lisering i arbetsmiljö och hälsa har det självständiga arbetet omfattande 30 högskolepoäng riktat sig mot det egna huvudområdet och specialiseringen i arbetsmiljö och hälsa. Efter genomfört program har erhållits en masterexamen i medicinsk vetenskap. För mer detaljerad information:

Se xxxxx://xxx.xxx.xx.xx/xxxxxx_xxxxxxxxx_xxxxxxxxx/xxx_xxxxxxxxxxx_xx_xxxxxxxxxx/ arbetsmiljoe_och_haelsa.

Enligt de intervjuade kommer inte längre denna inriktning att erbjudas, bland annat på grund av begränsade ekonomiska resurser för genomförande av utbildningen. Några synpunkter från de intervjuade om den nämnda utbildningen är svårigheter när det gäller undervisningsnivå för studenter med olika förkunskaper och svårigheter för studenter utan anknytning till företagshäl- sovård att till sig kunskap på individ- och organisationsnivå. I utbildningen har evidensbaserade riktlinjer för företagshälsovården använts i begränsad utsträckning, men man ser en potential att

använda dessa mer i planerade kurser framöver. Man ser behov av att företagshälsovårdens sälja- re deltar i olika kurser för att lära sig sälja relevanta (evidensbaserade) produkter.

För närvarande deltar flera berörda lärare i den serie av kurser som anordnas samordnat av de Ar- bets- och miljömedicinska klinikerna för att tillgodose i första hand ST-läkares behov. Ett flertal kurser har genomförts och några kurser planeras också under hösten 2019. Kapacitet för dessa kurser är cirka 25 studenter.

Vidare anordnas återkommande endagsutbildningar för personal inom företagshälsovård samt kurser i arbete med handhållna verktyg (25 deltagare per kurs), lungsjukdomar i arbetslivet (25 deltagare per kurs) och medicinska kontroller vid ergonomiskt belastande arbete (12 deltagare per kurs). Lärarna deltar även i mätutbildning för kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön, en utbildning för arbetsmiljöingenjörer och konsulter som ges på olika ställen i landet fortlöpan- de (20 deltagare per kurs, hittills fem fullbelagda kurser). Kurserna har fokus på praktiskt arbete inom företagshälsovård och huvuddelen av deltagarna arbetar inom företagshälsovård eller vid arbets- och miljömedicinska kliniker. Deltagarna har blandade förkunskaper beroende på hur länge de arbetat inom företagshälsovård. Detta kan vara en fördel, ofta ingår diskussioner där de studerande kan dela erfarenheter med varandra. De studerande brukar vara nöjda och det fak- tum att kurserna hållits under många år med högt deltagarantal talar för att de har nytta av dem.

Läkare, ergonomer, sköterskor, yrkeshygieniker och socionom på kliniken undervisar och flera av dessa personer har arbetat inom företagshälsovård. Frågeställningar som aktualiseras i remisser till kliniken används för att utveckla kurserna. Planen framåt är att fortsätta med att erbjuda nämnda kurser. Uppdragsutbildningar kan också vara möjliga att erbjuda framöver.

De intervjuade pekar på redan etablerad samverkan med andra universitet och anser att den är viktig för att stödja varandra och att samma utbildningsinnehåll finns i olika delar av landet. Sam- tidigt anses det av betydelse att ge kurserna regionalt för att bygga nätverk mellan kliniker och företagshälsovård och mellan företagshälsovårdsenheter.

Umeå universitet

Umeå universitet bedriver ett Magisterprogram i Arbetsliv och Hälsa med inriktningar Arbets- miljöteknik, Företagssköterska, Ergonomi och Beteendevetenskap. Utbildningen, som omfattar 60 högskolepoäng, bedrivs på helfart under ett år och är nätbaserad med några obligatoriska träf- far. I programmet ingår både gemensamma kurser och inriktningsspecifika kurser. Studierna byg- ger på aktivt kunskapssökande, problemlösning och reflektion. Arbetsformerna varierar mellan individuellt arbete, arbete i studiegrupper, gruppövningar, seminarier och föreläsningar. Handled- ning sker fortlöpande både individuellt och i grupp. Efter genomfört program erhålls medicine Magisterexamen (1 år) med huvudområdet Arbetsliv och Hälsa med inriktningarna ergonomi eller företagssköterska, alternativt filosofie Magisterexamen (1 år) med huvudområdet Arbetsliv och Hälsa med inriktning mot arbetsmiljöteknik eller beteendevetenskap. Några av de inriktnings- specifika kurserna har också erbjudits som fristående kurser. Inriktningen mot arbetsmiljöteknik har enbart getts en gång sedan programstart på grund av för få sökande med rätt behörighet. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxxxxx/xxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxx-x-xx- betsliv-och-halsa.

Planeringstalet har varit 16 studenter per inriktning. Söktrycket har varit väldigt lågt på ergono- miinriktningen de senaste åren och har därför inget intag läsåret 2018/19. Högst söktryck har beteendeinriktningen och där görs ett rejält överintag då många studenter som kommer direkt ifrån grundutbildning inte fullföljer studierna. På företagssköterskeinriktningen brukar samtli- ga som söker antas (cirka 20 studenter) och här är det bara enstaka studenter som inte fullföljer utbildningen.

För närvarande drivs programmet enbart med inriktningar beteendevetenskap och företags- sköterska. Inriktning mot ergonomi är vilande på grund av få sökande de senaste två åren och inriktningen arbetsmiljöteknik har endast getts en gång på grund av få sökande. Av antagna studenter 2011-2014 examinerades årligen cirka 15-18 sköterskor, 7-8 beteendevetare och färre än 7-8 ergonomer. Som förklaringar till det låga söktrycket anger de intervjuade studieupplägget på helfart och brist på samordning mellan olika utbildningsanordnare vad gäller tidpunkt för intag.

Andra förklaringar är att det är svårt att kombinera arbete med studier.

Ett flertal av studenterna som studerar inriktning mot företagssköterska arbetar i hög utsträck- ning, vilket gör studiesituationen krävande och att det är svårt att delta i grupparbeten. När det gäller studenter som väljer inriktning beteendevetenskap kommer flera direkt från olika utbild- ningar på grundnivå. Några arbetar också inom företagshälsovård. När det gäller inriktning mot arbetsmiljöteknik finns ett intresse, men många av dessa presumtiva studenter saknar behörighet för programmet. Generellt för de studenter som går utbildningen just nu är att de är intresserade av området arbetsliv och hälsa. Flera har fokus på företagshälsovård medan andra skulle vilja gå vidare till forskarutbildning. De intervjuade pekar på att jämförbara utbildningar har olika inne- håll på olika lärosäten och att studieadministrativa system kan vara ett hinder för samutnyttjande av lärarresurser mellan lärosäten.

Förkunskaper hos studenterna kan skilja sig markant åt, vilket kan skapa en del problem mellan olika studentgrupper. När det gäller lärarkompetens så är flera disputerade med bred kompetens inom området arbetsliv och hälsa. Lärarnas erfarenhet av att ha arbetat inom företagshälsovård är låg för närvarande, men de har god kännedom om hur man arbetar inom företagshälsovård. Fle- ra externa föreläsare bidrar med expertkunskap inom området arbetsliv och hälsa. De intervjuade

känner inte till i vilken grad evidensbaserade riktlinjer används i undervisningen. Magisterprogrammets upplägg och innehåll planeras att förändras och därför görs inget intag hösten 2019. Planen är att fortsätta med ett magisterprogram på halvfart med intag vartannat år och med en del gemensamma kurser och samordning med program med andra inriktningar. Ett mål är också mer nätbaserad utbildning med färre campusförlagda träffar. En förhoppning är att detta program även ska attrahera andra grupper som till exempel chefer och HR personal.

Kompetens saknas dock just nu när det gäller inriktningen mot arbetsmiljöteknik, vilket innebär att det förmodligen de närmaste åren inte kommer att erbjudas den inriktningen. Som grund för planerad förändring ligger bland annat rekommendationer utifrån en genomlysning som gjordes av befintligt program för åren 2011-2015.

Örebro universitet

Örebro universitet erbjuder ett magisterprogram med inriktning företagssköterska omfattande 60 högskolepoäng på halvfart över två år. Som enda företagssjuksköterskeutbildning i landet leder programmet sedan 2015 till specialistsjuksköterskeexamen med inriktning företagshälsovård enligt Universitetskanslersämbetets bestämmelser. Avgörande är bland annat den verksamhetsför- lagda utbildningen som ingår och som även kan läsas som fristående kurs. Avvikande från andra motsvarande program genomförs praktiska examinationer. Behörighetskrav är legitimation som sjuksköterska utfärdad av Socialstyrelsen samt sjuksköterskeexamen om 180 högskolepoäng, va- rav minst 15 högskolepoäng ska avse vetenskaplig metod och 15 högskolepoäng ett självständigt arbete. Därtill krävs yrkeserfarenhet som sjuksköterska motsvarande minst två års heltidstjänstgö- ring.

När det gäller en del kurser sker samarbete med program för audionomer och biomedicinska analytiker. Programmet erbjuder 30 studenter plats och 3-5 veckor är campusförlagda per termin. Utbildningen drevs tidigare vid den Arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro och många ur personalen där medverkar i dagens utbildning. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx. xxx.xx/xxxxxxxxxx/xxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx--xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx-xxxxxxxx/

Av innevarande studiegrupp är 19 personer aktiva av från början 24 antagna. Statistik från tidi- gare år visar att 2015 registrerades 20 studenter varav 11 studenter tog ut examen, 2016 antogs 18 studenter och 8 tog ut sin examen. Söktrycket vid den senaste antagningen var 3,4 studenter/ utbildningsplats.

Tidigare studenter hade oftast anställning inom företagshälsovård, nu är fler utan sådan förank- ring. En del studenter arbetar som sjuksköterskor inom kommun, landsting eller region. De inter- vjuade spekulerar i om att färre studenter inte kommer från företagshälsovård beror på att anställ- da där väljer bort utbildningen om inte arbetsgivaren stödjer utbildningen. Ett flertal studenter arbetar parallellt med studierna vilket leder till hög arbetsbelastning. De intervjuade bedömer att flera företagshälsovårdsenheter inte anser sig ha råd att vidareutbilda sin personal. Studenterna har svårt att avsätta tid för utbildningen och arbetsgivarna har svårt att släppa iväg sin personal

på en längre utbildning. Det är också svårt för studenterna att kombinera yrkesarbete med studier om inte arbetsgivaren ger förutsättningar till det. Man anser det betydelsefullt med attitydpå- verkande åtgärder för arbetsgivare gällande betydelsen av utbildningens innehåll om exempelvis lagar, föreskrifter och chefstöd. Utbildningen ger även kompetens i att på ett konstruktivt sätt ifrågasätta kundbeställningar för att kunna ge bästa insats och hjälpa kunden nå målet.

En bedömning är att ett flertal av studenterna som inte har anställning inom företagshälsovård när de påbörjar utbildningen får anställning hos företagshälsovård efter utbildningen. Utbildning- en revideras och utvecklas kontinuerligt utifrån kursvärderingar, aktuell forskning och i samtal med studenter och verksamheter. Samtalet med studenter och verksamheter sker via ett pro- gramråd som äger rum en gång per termin. När det gäller lärarkompetens anlitas föreläsare från arbets- och miljömedicinsk klinik och företagshälsovård med relevant kompetens och erfarenhet. Evidensbaserade riktlinjer integreras i utbildningen och det bedöms viktigt att dessa implemen- teras inom företagshälsovården. Riktlinjerna bedöms också vara en kvalitetssäkring för arbetet inom FHV.

Bilaga 2

Angränsande högskole-, universitets-

och yrkeshögskoleutbildningar

Vid Högskolan i Gävle finns ett Masterprogram i Arbetshälsovetenskap. Programmet omfattar två års heltidsstudier och leder till en Masterexamen i arbetshälsovetenskap. Det finns även möjlig- het att avsluta studierna efter halva tiden och ta ut en magisterexamen. Studietakten är valbar till antingen helfart eller halvfart. Studieformen är distans, men innefattar även tre kursträffar per ter- min (2-3 dagar vardera) på campus i Gävle. Utbildningens första del består av övergripande kur- ser inom arbetshälsovetenskap och en metodkurs. Utbildningens andra del består av fördjupande kurser med inriktning mot antingen ett organisations- eller individperspektiv på arbetshälsa och avslutas med ett examensarbete på 30 hp. Utbildningen ges på svenska men delar av kurser kan komma att ges på engelska. Behörighetskrav är examen på grundnivå som omfattar minst 180 högskolepoäng - 30 hp inom något av ämnena medicin, psykologi, idrott, friskvård, folkhälsove- tenskap, pedagogik, omvårdnadsvetenskap, rehabilitering, ledarskap, organisation och styrning eller annat adekvat ämne. Dessutom krävs kunskaper i svenska och engelska motsvarande vad som krävs för grundläggande behörighet till svensk högskoleutbildning på grundnivå. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/XXXXX

Vid Mittuniversitetet erbjuds ett Magisterprogram – Arbetsliv, Hälsa och Rehabilitering. Magister- programmet syftar till att ge de studerande en kvalificerad utbildning inom området arbetsliv, hälsa och rehabilitering. Utbildningen ges på halvfart under två år som distansutbildning, vilket innebär frivilliga sammankomster och obligatoriska webbaserade sammankomster. Utbildning- en leder till en Magisterexamen i Rehabiliteringsvetenskap. Programmet tar upp en rad viktiga moment: arbetslivets och ledarskapets betydelse för hälsa, levnadsvanor, fysisk aktivitet och hälsa, effektiva modeller för rehabilitering samt verktyg i arbetsmiljö- och hälsoarbete. Utbildningen avslutas med en kurs i forskningsmetodik och ett självständigt vetenskapligt arbete i form av en uppsats. Behörighetskrav är examen om minst 180 hp inklusive ett examensarbete om minst 15 hp. Dessutom krävs kunskaper i svenska och engelska motsvarande det som krävs för grundläg- gande behörighet till svensk högskoleutbildning på grundnivå. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx.xxxx.xx/xxxxxxxxxx/xxxxxxx/xxxxxx-xxxxx-xxx-xxxx/xxxxxxxxxxxxxxx---xxxxxx- liv-halsa-och-rehabilitering/om-programmet/?term=ht2019-vt2020

Vid Luleå Tekniska Universitet finns ett civilingenjörsprogram i Teknisk design med inriktning pro- duktionsdesign som handlar om att skapa och utforma morgondagens industrimiljöer som gör att människa och teknik kan samverka på ett optimalt sätt. I programmet ges kunskaper om metoder, verktyg och kunskap för att hantera utvecklingsprocessen och kunna designa socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara arbetsplatser. I utbildningen ingår bland annat kurser i industriell produk- tionsmiljö, ergonomi, organisationsutveckling och arbetsplatsanalys. För att uppfylla examenskra- ven för civilingenjör i Teknisk design krävs utöver baskurser och kärnkurser även kurskraven

för en av utbildningens två inriktningar inklusive ett examensarbete omfattande 30 hp. Minst 90 högskolepoäng inklusive examensarbete ska utgöras av kurser på avancerad nivå. För mer detalje- rad information: xxxxx://xxx.xxx.xx/xxx/xxxxxxx/XXXXX/xxxxxxxxx-xxxxxxxx?xxxxxxxxx00.

Vid Göteborgs Universitet finns Magisterprogrammet i arbetsvetenskap med fokus på frågor som rör organisationsförändringar inom privat och offentlig verksamhet, samt förändringar på ar- betsmarknaden. Utbildningen som drivs på helfart ger både fördjupad kunskap om aktuella utvecklingskoncept nationellt och internationellt samt ett kritiskt analytiskt förhållningssätt till förändringarna. Programmet ger även kunskaper i att identifiera och analysera problem i da- gens arbetsliv samt att hantera förändringsarbete inom arbetsorganisation och kompetensfrågor. Behörighetskrav är samhällsvetenskaplig kandidatexamen omfattande 180 hp. Därutöver krävs språkkunskaper motsvarande Svenska 3/Svenska B. För mer detaljerad information: Se https:// xxxxxxxxxx.xx.xx/xxxxxxx/xxxxxxx_xxxxxx?xxxxxxxxxxX0XXX.

Vid Mälardalens högskola finns ett Magisterprogram i Ledarskap och arbetsliv. Utbildningen ger redskap som ledningen i en modern organisation behöver för att utveckla sin verksamhet. I pro- grammet behandlas teman arbetsliv, organisation, ledarskap och hälsa och bland annat arbetets moderna historia, organisationsutveckling, den senaste ledarskapsforskningen och hälsoarbete på arbetsplatsen. Programmet ges på helfart men kurserna på halvfart, vilket innebär att studenter under hela utbildningen läser två kurser parallellt. Behörighetskrav är examen på kandidatnivå inom något av ämnesområdena folkhälsovetenskap, vårdvetenskap/omvårdnadsvetenskap, fysio- terapi, socialt arbete, sociologi, psykologi eller motsvarande. Dessutom finns krav gällande svensk och engelska. För mer detaljerad information: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxxxxx/xxxxxxx/xx- gister-ledarskap-arbetsliv.

Vid Mälardalens högskola finns också ett Masterprogram inom arbetslivsvetenskap som ger ett brett och fördjupat perspektiv på arbete och introducerar aktuella perspektiv på organisations- och ledarskapsutveckling. Kunskap utvecklas inom arbetsmiljö och hälsa samt om hälsofrämjande ledarskap och hälsorelaterade insatser på arbetsplatsen. Programmet går på helfart med undervis- ning på engelska. Behörighetskrav är kandidatnivå inom något av ämnesområdena folkhälsove- tenskap, vårdvetenskap/omvårdnadsvetenskap, sjukgymnastik, socialt arbete, sociologi, psykologi eller motsvarande. Dessutom finns krav gällande svenska och engelska. För mer detaljerad infor- mation: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxxxxx/xxxxxxx/xxxxxxx-xxxx-xxxx.

Vid Högskolan i Kristianstad finns ett Masterprogram i Integrerad hälsovetenskap som vänder sig till studenter som vill vidareutveckla sin kunskap på avancerad nivå inom hälsoinriktade yrken. Programmet fokuserar på fördjupad kompetens för arbete med hälso- och välfärdsfrågor samt kunskaper och förmåga att självständigt tillämpa och bedriva förändrings- och utvecklingsarbete. Programmet är helt nätbaserat på halvfart med undervisningsspråk engelska. Behörighetskrav är examen om minst 180hp inklusive ett självständigt arbete på 15 hp inom Hälsovetenskap eller inom Medicin, Humaniora och Samhällsvetenskap med hälsovetenskaplig inriktning eller motsva- rande. För mer detaljerade information: Se xxxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxx/xxxxxxxxxxxxx-xxxx- grerad-halsovetenskap/utbildningsplan.

Vid Högskolan i Halmstad erbjuds två nätbaserade kurser med fokus på företagshälsovård. Kursen

”Företagshälsovård, pedagogiskt ledarskap och utvecklingsarbete” omfattar 15 hp på halvfart. Kursen är tvärprofessionell och innehåller en orientering kring olika pedagogiska perspektiv på ledarskap och utvecklingsarbete som har betydelse för individer, grupper och organisationer inom företagshälsovårdsområdet i syfte att skapa hälsa på arbetsplatsen. Vidare belyses lärande och pedagogiska processer för utvecklingsarbete. Kursen behandlar även olika sätt att förstå det som sker i organisationer och vilka krav det ställer på ledarskap. Kursen ”Företagshälsovård, lärande och samverkan” omfattar 15 hp på halvfart och är tvärprofessionell med inriktning företagshälso-

vård och arbetsliv. Xxxxxx berör det pedagogiskt konsultativa förhållningssättets betydelse inom företagshälsovårdsområdet i relation till arbetsplatsen. Vidare belyses samverkan för lärande och utveckling på arbetsplatsen. Kursen behandlar även medarbetarskapets betydelse på arbetet för individer, grupper och organisationer och hur företagshälsovården kan verka för att främja hälsa på arbetet.

För närvarande finns runt 45 platser i respektive kurs med en bedömd genomströmning på cirka 75 procent. Studenterna rekryteras från andra utbildningsprogram vid universitetet och från ex- empelvis företagshälsovård och chefer i arbetslivet. För mer information: Se xxxxx://xxx.xx.xx/ sok.html?query=f%C3%B6retagsh%C3%A4lsov%C3%A5rd&submitButton=S%C3%B6k.

Vid Folkuniversitetetet i Göteborg finns (enligt samtal 2019-03-06 med lärare i programmet) en yrkes- högskoleutbildning (YH) för arbetsmiljöingenjörer omfattande två år på heltid och distans. Pro- grammet innehåller kurser med fokus på arbetsmiljöfaktorer, verksamhetsförlagd utbildning och ett examensarbete. Antal platser är 30 årligen med ett söktryck på runt 170 studenter. Utbildning- en är sanktionerad av Yrkeshögskolemyndigheten och innehåller totalt 400 högskolepoäng. Under utbildningen ingår 13-14 träffar om totalt 29 dagar i form av föreläsningar, grupparbeten och arbeten med olika praktikfall. Efter utbildningen erhålls examensbevis som Arbetsmiljöingenjör. Behörighetskrav är tvåårig arbetslivserfarenhet och gymnasiekompetens i engelska, naturkunskap eller biologi. Studenter kan även antas via så kallad reell kompetens. Studenterna har en varieran- de bakgrund där de flesta har tidigare arbetslivserfarenhet, medelåldern är drygt 40 år och cirka 70 procent är kvinnor. För programmet finns en ledningsgrupp som är ansvarig för antagning, examination och utveckling av kursinnehåll. Utbildningen är efterfrågad och runt 90 procent av de studerande får arbete efter sex månader. Utbildningen är enligt uppgift den enda YH-utbild- ningen för arbetsmiljöingenjörer, dock finns planer på att starta upp sådan på andra orter i landet.

Beträffande fristående kurser vid högskolor och universitet med olika omfattning finns sådana som berör arbetsmiljö och hälsa vid orter i landet. De arbets- och miljömedicinska klinikerna erbjuder också flera kurser med fokus på arbetsmedicin och yrkeshygien. Arbetsmiljöhögskolan i Lund ger uppdragsutbildningar inom arbetsmiljö, arbetsliv och ledarskap. Prevent har tillsammans med flera universitet utvecklat en omfattande webbaserad kurs ”Work and Technology on Human Terms”. Utbildningen vänder sig till högskolestuderande som i sitt kommande arbetsliv kan förväntas ha inflytande över arbetsmiljön i sin roll som produktutvecklare, arkitekter, chefer och ledare. Mål- gruppen är i första hand studenter vid ingenjörs-, ekonomi- och beteendevetarprogrammen, men utbildningen riktar sig även till yrkesverksamma som genomgått dessa utbildningar.

xxx.xxxxx.xx