SÖ 2001: 42
SÖ 2001: 42
Nr 42
Avtal med Kanada om utlämning Stockholm den 15 februari 2000
Regeringen beslutade den 15 april 1999 att underteckna avtalet. Den 13 september 2001 beslutade regeringen att ratificera avtalet. Den 30 oktober 2001 utväxlades ratifikationsinstrumenten i Ottawa. Avtalet trädde i kraft samma dag. Avtalet upphäver och ersätter avtalet med Kanada om utlämning av den 25 februari 1976 med ändringar.
Riksdagsbehandling: Prop. 2000/01: 83, bet. 2000/01: JuU26, rskr. 2000/01: 281.
Avtal om utlämning mellan Sveriges re- gering och Kanadas regering
Sveriges regering och Kanadas regering, SOM ÖNSKAR göra sitt samarbete för för-
hindrande och bekämpning av brott effektivare genom att sluta ett avtal om utlämning,
som bekräftar sin respekt för varandras rätts- system och rättsliga institutioner,
HAR ÖVERENSKOMMIT OM följande:
Artikel 1
Skyldighet att utlämna
Endera avtalsslutande stat åtar sig att i enlig- het med bestämmelserna i detta avtal till den andra avtalsslutande staten utlämna varje per- son på dess territorium som är eftersökt för lag- föring eller för ådömande eller verkställande av ett straff i den ansökande staten för ett utläm- ningsbart brott.
Artikel 2
Brott vilka kan föranleda utlämning
1. För tillämpningen av detta avtal skall ut- lämning beviljas för handlande som enligt båda avtalsslutande staternas lagstiftning utgör ett brott belagt med frihetsstraff under en tid av minst två år eller med ett strängare straff.
2. För tydlighets skull bekräftar de två av- talsslutande staterna att det handlande som av- ses i punkt 1 i denna artikel innefattar stämp- ling, försök, förberedelse eller medverkan till brott.
3. Om framställningen om utlämning avser en person som dömts till frihetsstraff av dom- stol i den ansökande staten för ett utlämnings- bart brott skall utlämning beviljas om minst sex månader återstår att verkställa.
4. Vid tillämpningen av denna artikel,
a) skall det vara utan betydelse om de avtals-
Treaty on Extradition between the Government of Sweden and the Government of Canada
The Government of Sweden and the Government of Canada,
DESIRING to make more effective their cooperation in the prevention and suppression of crime by concluding a Treaty on Extradition,
AFFIRMING their respect for each other's legal systems and judicial institutions,
HAVE AGREED as follows:
Article 1
Obligation to Extradite
Each Contracting State agrees to extradite to the other, in accordance with the provisions of this Treaty, any person within its territory who is wanted for prosecution or the imposition or enforcement of a sentence in the Requesting State for an extraditable offence.
Article 2
Extraditable Offences
1. For the purposes of this Treaty, extradition shall be granted for conduct that constitutes an offence under the laws of both Contracting Sta- tes punishable by deprivation of liberty for a period of at least two years or by a more severe penalty.
2. For greater clarity, the Contracting States confirm that the conduct referred to in pa- ragraph 1 includes conspiring in, attempting, preparing for, or participating in, the commis- sion of an offence.
3. Where the request for extradition relates to a person sentenced to deprivation of liberty by a court of the Requesting State for any ex- traditable offence, extradition shall be granted if a period of at least six months of the senten- ce remains to be served.
4. For the purpose of this Article;
a) it shall not matter whether the laws of the
Traité d’extradition entre le Gouverne- ment de la Suède et le Gouvernement du Canada
Le Gouvernement de la Suède et le Gouver- nement du Canada,
DÉSIREUX d’accroître l’efficacité de leur coopération en matière de prévention et de répression de la criminalité par la conclusion d’un Traité d’extradition,
RÉAFFIRMANT leur respect mutuel pour leurs systèmes de droit et leurs institutions ju- diciaires respectifs,
SONT CONVENUS de ce qui suit :
Article Premier
Obligation d’extrader
Les États contractants conviennent de se liv- rer réciproquement, conformément aux dispo- sitions du présent Traité, les personnes trouvées sur leur territoire et réclamées dans l’État requérant aux fins de poursuite, d’impo- sition ou d’exécution d’une peine, à l’égard d’une infraction donnant lieu à extradition.
Article 2
Infractions donnant lieu à extradition
1. Aux fins du présent Traité, l’extradition est accordée pour les faits qui constituent une infraction au regard de la loi de l’un et de l’autre des États contractants, punissable d’une peine privative de liberté d’au moins deux ans ou d’une peine plus lourde.
2. Il est entendu que les faits visés au pa- ragraphe 1 comprennent la complicité lors de la commission d’une infraction, de même que la préparation, la tentative et le complot pour commettre une infraction.
3. Lorsque la demande d’extradition vise une personne condamnée à une peine privative de liberté par un tribunal de l’État requérant pour une infraction donnant lieu à extradition, l’extradition n’est accordée que si la portion de la peine qui reste à purger est d’au moins six mois.
4. Aux fins du présent article :
a) il n’importe pas que les lois des États
slutande staternas lagstiftning hänför brottet till samma brottskategori eller betecknar brottet med samma terminologi,
b) skall vid bedömningen av om handlingen utgör brott mot den anmodade statens lagstift- ning alla handlingar beaktas som läggs den per- son till last vars utlämning begärs, varvid det skall vara utan betydelse om enligt de avtals- slutande staternas lagstiftning de i brottet ingå- ende brottsrekvisiten är olika.
5. Ett brott av fiskal karaktär, inklusive brott mot lagstiftningen rörande beskattning, tull, valutakontroll eller varje annat fiskalt ämne, är ett utlämningsbart brott. Utlämning får inte vägras på den grunden att den anmodade sta- tens lagstiftning inte föreskriver samma slag av skatt eller annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträffande skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den ansö- kande statens lagstiftning, förutsatt att det handlande för vilket utlämning begärs utgör brott i den anmodade staten.
6. Om brottet har begåtts utanför den ansö-
kande statens territorium skall utlämning bevil- jas om den anmodade statens lagstiftning före- skriver jurisdiktion i fråga om ett brott be- gånget utanför dess territorium under liknande omständigheter eller om den eftersökte är med- borgare i den ansökande staten.
7. Utlämning får beviljas enligt bestämmel- serna i detta avtal oberoende av när det brott förövades för vilket utlämning begärs under förutsättning att
a) det utgjorde brott i den ansökande staten vid den tidpunkt då det handlande som utgör brottet skedde, och
b) det påstådda handlandet skulle ha utgjort ett brott mot gällande lagstiftning i den anmo- dade staten om det ägt rum inom den anmoda- de statens område vid tidpunkten för framställ- ningen om utlämning.
8. Om framställningen om utlämning hänför sig till en dom på både fängelse och böter, får den anmodade staten bevilja utlämning för verkställande av såväl fängelsestraffet som bö- tesstraffet.
Contracting States place the conduct constitut- ing the offence within the same category of of- fences or denominate the offence by the same terminology;
b) in determining whether conduct is an of- fence against the law of the Requested State the totality of the conduct alleged against the per- son whose extradition is sought shall be taken into account and it shall not matter whether, under the laws of the Contracting States, the constituent elements of the offence differ.
5. An offence of a fiscal character, including an offence against a law relating to taxation, customs duties, foreign exchange control or any other revenue matter, is an extraditable of- fence. Extradition may not be refused on the ground that the law of the Requested State does not impose the same kind of tax or duty or does not contain a tax, duty, customs, or ex- change regulation of the same kind as the law of the Requesting State provided that the con- duct for which extradition is sought is an offen- ce in the Requested State.
6. Where the offence has been committed
outside the territory of the Requesting State ex- tradition shall be granted where the law of the Requested State provides for jurisdiction over an offence committed outside its territory in si- milar circumstances or the person sought is a national of the Requesting State.
7. Extradition may be granted pursuant to the provisions of this Treaty irrespective of when the offence in relation to which extradi- tion is sought was committed, provided that:
a) it was an offence in the Requesting State at the time of the conduct constituting the of- fence; and
b) the conduct alleged would, if it had taken place in the Requested State at the time of the making of the request for extradition, have constituted an offence against the law in force of the Requested State.
8. If the request for extradition relates to a sentence of both imprisonment and a pecuniary sanction, the Requested State may grant extra- dition for the enforcement of both the impri- sonment and the pecuniary sanction.
contractants classifient les faits constituant l’in- fraction dans la même catégorie d’infractions ou qualifient ou non l’infraction selon une ter- minologie différente;
b) il est tenu compte de l’ensemble des faits reprochés à la personne réclamée pour détermi- ner si ceux-ci sont incriminés par la loi de l’État requis et il n’importe pas qu’au regard du droit de chacun des États contractants les élé- ments constitutifs de l’infraction diffèrent.
5. L’infraction d’ordre fiscal, y compris l’in- fraction à une loi en matière d’impôt, de droits de douane, de contrôle des changes ou s’inté- ressant autrement au revenu, donne lieu à ex- tradition. Dès lors que le fait pour lequel l’ex- tradition est demandée est incriminé par la loi de l’État requis, l’extradition ne peut être re- fusée au motif que la loi de l’État requis n’im- pose pas le même genre de taxe ou de droits ou ne comporte aucune réglementation en matière de taxe, de droits de douane ou de change, du même genre que ceux de l’État requérant.
6. Lorsque l’infraction a été commise à l’ex-
térieur du territoire de l’État requérant, l’extra- dition est accordée lorsque le droit de l’État re- quis permet d’assumer juridiction sur l’infrac- tion commise hors de son territoire dans des circonstances analogues ou lorsque la personne réclamée est un ressortissant de l’État requé- rant.
7. L’extradition peut être accordée confor- mément aux dispositions du présent Traité quel que soit le moment où a été commise l’infrac- tion pour laquelle l’extradition est demandée, sous réserve que :
a) les faits reprochés constituaient une in- fraction dans l’État requérant lorsqu’ils sont survenus;
b) les faits reprochés auraient constitué une infraction au regard des lois en vigueur dans l’État requis, s’ils avaient eu lieu au moment de la demande d’extradition.
8. Lorsque la demande d’extradition porte à la fois sur une peine d’emprisonnement et sur une peine de nature pécuniaire, l’État requis peut accorder l’extradition pour l’exécution de la peine d’emprisonnement et de la sanction pécuniaire.
9. Om framställningen om utlämning hänför sig till flera brott av vilka vart och ett är belagt med straff enligt båda staternas lagstiftning, men av vilka några inte uppfyller de andra kra- ven i punkterna 1 och 3, får den anmodade sta- ten bevilja utlämning även för sådana brott un- der förutsättning att vederbörande skall utläm- nas för åtminstone ett utlämningsbart brott.
Artikel 3
Obligatoriska utlämningshinder
Utlämning skall inte beviljas i följande fall:
a) om det brott för vilket utlämning begärs av den anmodade staten anses som ett politiskt brott eller som ett brott av politisk karaktär,
b) om det finns grundad anledning att anta att framställningen om utlämning har gjorts i syfte att åtala eller straffa en person på grund av dennes ras, religion, nationalitet eller poli- tiska uppfattning,
c) om lagakraftägande dom föreligger i den anmodade staten mot den eftersökte för det brott för vilket utlämning begärs,
d) om lagföring eller straff för det brott för vilket utlämning begärs är uteslutet på grund av preskription enligt lagstiftningen i den ansö- kande staten eller den anmodade staten,
e) om det brott för vilket utlämning begärs utgör ett brott mot militär lagstiftning men inte mot allmän strafflag.
Artikel 4
Diskretionära utlämningshinder
Utlämning får vägras i följande fall:
a) om det brott för vilket utlämning begärs är underkastat den anmodade statens jurisdiktion och denna stat kommer att lagföra brottet. I ett sådant fall skall den anmodade staten, innan den avslår framställningen och efter att ha råd- gjort med den ansökande staten, besluta om ve-
9. If the request for extradition relates to a number of offences, each of which is punish- able under the laws of both States, but some of which do not meet the other requirements of paragraphs 1 and 3, the Requested State may grant extradition for such offences provided that the person is to be extradited for at least one extraditable offence.
Article 3
Mandatory Refusal of Extradition
Extradition shall not be granted in any of the following circumstances:
a) where the offence for which extradition is requested is considered by the Requested State to be a political offence or an offence of a poli- tical character;
b) where there are substantial grounds for believing that the request for extradition has been made for the purpose of prosecuting or punishing a person on account of the person's race, religion, nationality or political beliefs;
c) where final judgment has been passed in the Requested State upon the person sought in respect of the offence for which the person's extradition is requested;
d) where the prosecution or the punishment for the offence for which extradition is re- quested would be barred by prescription under the law of the Requesting State or the Re- quested State;
e) where the offence for which extradition is requested constitutes an offence under military law that is not an offence under ordinary crimi- nal law.
Article 4
Discretionary Refusal of Extradition
Extradition may be refused in any of the fol- lowing circumstances:
a) where the offence for which extradition is requested is subject to the jurisdiction of the Requested State and that State will prosecute that offence. In such a case, before refusing, the Requested State, after consulting with the Re- questing State, shall decide whether to extra-
9. Lorsque la demande d’extradition porte sur plusieurs infractions dont chacune est pu- nissable au regard de la loi de chaque État contractant, mais que certaines ne répondent pas aux autres exigences des paragraphes 1 et 3, l’État requis peut accorder l’extradition pour ces dernières infractions, sous réserve que l’ex- tradition de la personne réclamée soit accordée pour au moins une infraction donnant lieu à ex- tradition.
Article 3
Cas de refus obligatoire d’extradition
L’extradition n’est pas accordée dans les cas suivants :
a) lorsque l’infraction qui fait l’objet de la demande d’extradition est considérée par l’État requis comme étant une infraction politique ou une infraction à caractère politique;
b) lorsqu’il existe des raisons sérieuses de croire que la demande d’extradition a été faite afin de poursuivre ou de punir une personne en raison de sa race, de sa religion, de sa nationa- lité ou de ses opinions politiques;
c) lorsqu’un jugement définitif a été rendu dans l’État requis sur l’infraction pour laquelle l’extradition de la personne est demandée;
d) lorsque la poursuite ou la peine pour l’in- fraction pour laquelle l’extradition est deman- dée est prescrite, selon le droit de l’un ou l’autre des États contractants;
e) lorsque l’infraction pour laquelle l’extra- dition est demandée constitue une infraction selon la loi militaire sans être une infraction pé- nale de droit commun.
Article 4
Cas de refus facultatif d’extradition
L’extradition peut être refusée dans les cas suivants :
a) lorsque l’infraction pour laquelle l’extra- dition est demandée est de la compétence de l’État requis et que celui-ci entend poursuivre l’infraction. En pareil cas, avant de refuser l’extradition, l’État requis, après consultation avec l’État requérant, décide soit d’extrader la
derbörande skall utlämnas eller om ärendet skall överlämnas till egna behöriga myndighe- ter för lagföring. Vid avgörandet skall den an- modade staten beakta alla relevanta omständig- heter, däribland men inte endast:
(i) tidpunkten och platsen för förövandet av brottet eller platsen där brottet var avsett att begås,
(ii) platsen där skadan inträffade eller var avsedd att inträffa,
(iii) de avtalsslutande staternas respektive intressen,
(iv) den eftersöktes och offrets medbor- garskap,
(v) den eftersöktes sedvanliga bosätt- ningsort, och
(vi) bevisningens tillgänglighet och belä- genhet.
b) om lagföring har inletts mot den eftersök- te i den anmodade staten för det brott för vilket utlämning begärs, eller om de behöriga myn- digheterna i den anmodade staten i enlighet med sin lagstiftning har beslutat att inte inleda lagföring eller att avsluta lagföring som har in- letts,
c) om brottet enligt den ansökande statens lagstiftning är belagt med dödsstraff, såvida inte denna stat förbinder sig att inte yrka döds- straff eller, om dödsstraff utdöms, att inte låta verkställa det,
d) om, i undantagsfall, den anmodade staten med beaktande även av brottets svårhetsgrad och den ansökande statens intressen finner att utlämning på grund av
den eftersöktes personliga förhållanden, i synnerhet med hänsyn till hans ålder eller häl- sotillstånd, skulle vara oförenlig med humani- tära hänsyn,
e) när den eftersökte i en tredje stat har blivit slutgiltigt frikänd eller dömd för det brott för vilket utlämning begärs och, om han dömts, den ådömda påföljden till fullo har verkställts eller inte längre är verkställbar,
f) om den eftersökte enligt lagstiftningen i den anmodade staten vid tiden för brottet var att anse som en ung lagöverträdare och den lag
dite the person or submit the case to its compe- tent authorities for the purpose of prosecution. In making its decision, the Requested State shall consider all relevant factors, including but not limited to:
(i) the time and place of commission of each offence or place of intended commis- sion;
(ii) the place where injury occurred or was intended to occur;
(iii) the respective interests of the Con- tracting States;
(iv) the nationality of the person and xxx- xxx;
(v) the habitual place of residence of the person; and
(vi) the availability and location of the evidence;
b) where the person sought is being prose- cuted by the Requested State for the offence for which extradition is requested or the competent authorities of the Requested State have de- cided, in accordance with the law of that State, not to prosecute or to terminate the prosecution that has been instituted;
c) where the offence carries the death penal- ty under the law of the Requesting State, unless that State undertakes that the death penalty will not be sought, or if a sentence of death is impo- sed it will not be carried out;
d) where, in exceptional cases, the Re- quested State while also taking into account the seriousness of the offence and the interests of the Requesting State considers that because of the personal circumstances, particularly the age or health, of the person sought, the extradition would be incompatible with humanitarian con- siderations;
e) where the person sought has been finally acquitted or convicted in a third state for the same offence for which extradition is requested and, if convicted, the sentence imposed has been fully enforced or is no longer enforceable;
f) where the person sought was a young of- fender within the meaning of the law of the Re- quested State at the time of the offence and the
personne, soit de soumettre l’affaire à ses auto- rités compétentes en vue d’entreprendre des poursuites. Aux fins de cette décision, l’État re- quis tient compte de tous les facteurs perti- nents, notamment :
(i) de la date et du lieu où chaque infrac- tion a été commise, ou du lieu où l’on avait l’intention de la commettre;
(ii) de l’endroit où les effets de l’infrac- tion se sont produits ou du lieu où l’on avait l’intention qu’ils se produisent;
(iii) des intérêts respectifs des États contractants;
(iv) de la nationalité de la personne réclamée et de celle de la victime;
(v) du lieu habituel de résidence du préve- nu;
(vi) de l’accessibilité des preuves et du lieu où elles se trouvent;
b) lorsque la personne réclamée est poursui- vie dans l’État requis en raison de l’infraction pour laquelle l’extradition est demandée ou, lorsque les autorités compétentes de l’État re- quis ont décidé, conformément au droit de ce- lui-ci, de ne pas intenter de poursuites ou de mettre fin à celles déjà engagées;
c) lorsque l’infraction est punissable de la peine de mort aux termes de la loi de l’État re- quérant, à moins que celui-ci ne s’engage à ce que la peine de mort ne soit pas demandée ou, si la peine de mort est prononcée, qu’elle ne sera pas exécutée;
d) lorsque, dans des cas exceptionnels, l’État requis, tout en prenant en considération la gra- vité de l’infraction et les intérêts de l’État re- quérant, estime qu’en raison des circonstances personnelles de la personne réclamée, notam- ment l’âge et l’état de santé de celle-ci, l’extra- dition serait incompatible avec des considéra- tions d’ordre humanitaire;
e) lorsque la personne réclamée a été défini- tivement acquittée ou reconnue coupable dans un État tiers pour la même infraction que celle pour laquelle l’extradition est demandée et, si elle a été reconnue coupable, la peine infligée a été entièrement purgée ou n’est plus exécut- able;
f) lorsque la personne réclamée était un jeune contrevenant aux termes de la loi de l’É- tat requis au moment de l’infraction et que la
som kommer att tillämpas på vederbörande i den ansökande staten inte är förenlig med de grundläggande principerna i den anmodade sta- tens lagstiftning rörande unga lagöverträdare,
g) om den eftersökte befinner sig i den an- modade staten till följd av utlämning från en tredje stat och det samtycke som krävs från denna tredje stat för vidareutlämning vägras.
Artikel 5
Utlämning av egna medborgare
1. Utlämning får vägras när den person vars utlämning begärs är medborgare i den anmoda- de staten.
2. Om den anmodade staten vägrar utläm- ning i enlighet med punkt 1, skall den överläm- na ärendet till egna vederbörande myndigheter i syfte att lagföra vederbörande för alla eller något av de brott för vilka utlämning har be- gärts. Denna stat skall underrätta den ansökan- de staten om varje vidtagen åtgärd och om ut- gången av varje lagföring.
Artikel 6
Kommunikationsvägar
Framställningar om utlämning och varje ef- terföljande skriftväxling skall ske på diploma- tisk väg.
Artikel 7
Handlingar som skall överlämnas
1. Följande handlingar skall överlämnas som stöd för en framställning om utlämning:
a) i samtliga fall,
(i) upplysningar om den eftersökta perso- nens signalement, identitet, vistelseort och medborgarskap,
(ii) en redogörelse av åklagare eller annan person i offentlig tjänst angående det hand- lande som utgör det brott för vilket utläm- ning begärs med angivande av tid och plats för brottet, typen av brott och med återgivan- de av den lagtext som beskriver brottet och
law that will apply to that person in the Re- questing State is not consistent with the funda- mental principles of the law of the Requested State dealing with young offenders;
g) where the person sought is in the Re- quested State as the result of extradition from a third state and any consent of that third state re- quired for re-extradition is denied.
Article 5
Extradition of Nationals
1. Extradition may be refused where the per- son whose extradition is requested is a national of the Requested State.
2. Where the Requested State refuses extra- dition pursuant to paragraph 1, it shall submit the case to its competent authorities in order that proceedings for the prosecution of the per- son in respect of all or any of the offences for which extradition has been sought may be taken. That State shall inform the Requesting State of any action taken and the outcome of any prosecution.
Article 6
Channels of Communication
Requests for extradition and any subsequent correspondence shall be made through the dip- lomatic channel.
Article 7
Documentation to be Submitted
1. The following documentation shall be submitted in support of a request for extradi- tion:
a) in all cases:
(i) information about the description, identity, location and nationality of the per- son sought;
(ii) a statement prepared by a prosecutor or a public official of the conduct constitut- ing the offence for which extradition is re- quested indicating the place and date of the commission of the offence, the nature of the offence and reproducing the test of the legal
loi de l’État requérant qui s’appliquera à cette personne ne peut être conciliée avec les princi- pes fondamentaux de la loi de l’État requis ap- plicable aux jeunes contrevenants;
g) lorsque la personne réclamée se trouve dans l’État requis suite à son extradition par un État tiers et que l’État tiers n’accorde pas le consentement nécessaire à la réextradition de cette personne.
Article 5
Extradition des nationaux
1. L’extradition peut être refusée lorsque la personne dont l’extradition est demandée est un national de l’État requis.
2. Lorsque l’État requis refuse l’extradition en vertu du paragraphe 1, il doit saisir ses auto- rités compétentes de l’affaire afin que les procédures en vue de la poursuite de la person- ne réclamée puissent être entamées à l’égard d’une partie ou de la totalité des infractions à raison desquelles l’extradition a été demandée. Cet État informe l’État requérant de toute ac- tion entreprise et des résultats de toute pour- suite pénale.
Article 6
Acheminement de la demande d’extradition
La demande d’extradition et toute corre- spondance ultérieure sont transmises par la voie diplomatique.
Article 7
Pièces justificatives
1. Les pièces suivantes doivent être fournies à l’appui d’une demande d’extradition :
a) dans tous les cas :
(i) des informations sur le signalement, l’identité, la nationalité de la personne réclamée et sur le lieu où elle se trouve;
(ii) un énoncé du procureur de la pour- suite ou d’un officier public décrivant les faits constitutifs de l’infraction pour laquelle l’extradition est demandée et indiquant le lieu et la date de sa commission, la nature de l’infraction, et reproduisant le texte des dis-
det tillämpliga straffet. Denna redogörelse skall också ange
– att dessa lagbestämmelser var i kraft både vid tiden för brottet och vid tiden för framställ- ningen om utlämning,
– om åtal för brottet, åläggande eller verkstäl- lighet av straff för brottet är uteslutet på grund av preskription, och
– om brottet begåtts utanför den ansökande sta- tens territorium, de lagbestämmelser på vilka den grundar sin jurisdiktion.
b) i fall där en person är anklagad eller efter- sökt för lagföring för ett brott
(i) häktningsbeslutet eller varje annat be- slut med samma kraft och verkan i original eller kopia, som utfärdats i den ansökande staten, och
(ii) om den anmodade statens lagstiftning så kräver, bevisning som skulle utgöra till- räckliga skäl för att häkta och åtala den ef- tersökta personen, om handlandet hade ägt rum i den anmodade staten.
I detta syfte skall en sammanfattning av fak- ta i målet med angivande av bevisningen, in- klusive bevis om gärningsmannens identitet, godtas som full bevisning avseende de fakta som anges däri, förutsatt att den åklagare som upprättar sammanfattningen intygar, att den an- givna bevisningen upptagits i enlighet med den ansökande statens lagstiftning.
Sammanfattningen får innefatta utlåtanden, redogörelser, återgivningar eller annan lämplig dokumentation.
Sammanfattningen får innehålla bevisning som upptagits i den ansökande staten eller på annat håll och skall godtas som bevisning obe- roende av om sådan bevisning i annat fall skul- le godtas enligt den anmodade statens lagstift- ning.
c) i fall där en person är eftersökt för verk- ställighet av dom
(i) domen i original eller kopia eller annan handling som anger den fällande domen och straffet som skall avtjänas, och
(ii) om en del av straffet redan har verk-
provisions describing the offence and the ap- plicable penalty. This statement shall also in- dicate:
– that these legal provisions were in force both at the time of the commission of the offence and at the time of the extradition request;
– whether or not the prosecution of the offence, the imposition or the enforcement of any pe- nalty for it is barred by reason of prescrip- tion; and
– where the offence occurred outside the terri- tory of the Requesting State, the legal provi- sions establishing its jurisdiction.
b) in the case of a person accused or sought for prosecution for an offence:
(i) the original or a copy of the order of ar- rest or of any document having the same for- ce and effect, issued in the Requesting State; and
(ii) in the event that the law of the Re- quested State so requires, evidence that would justify committal for trial of the per- son sought if the conduct had occurred in the Requested State.
For that purpose, a summary of the facts of the case setting out the evidence, including xxx- xxxxx of the identity of the offender, shall be admitted in evidence as proof of the facts con- tained therein provided that the prosecutor who produces it certifies that the evidence described in the summary was obtained in accordance with the law of the Requesting State.
The summary may include any reports, sta- tements reproductions or other useful docu- mentation.
The summary may contain evidence ga- thered in the Requesting State or elsewhere and shall be admitted in evidence whether or not such evidence would otherwise be admissible under the law of the Requested State.
c) in the case of a person sought for the en- forcement of a sentence:
(i) the original or a copy of the judgment or other document setting out the conviction and sentence to be served; and
(ii) if a portion of the sentence has already
positions légales décrivant l’infraction et sa sanction. Cet énoncé contient également une mention :
– à l’effet que les dispositions légales étaient en vigueur au moment de la commission de l’in- fraction et au moment de la demande d’extra- dition;
– indiquant si la poursuite de l’infraction, l’im- position ou l’exécution de la sentence y affé- rent sont ou non prescrites; et
– faisant état des dispositions légales établis- sant la juridiction de l’État requérant sur l’in- fraction, si celle-ci est survenue hors de son territoire.
b) dans le cas d’une personne poursuivie ou accusée :
(i) l’original ou une copie du mandat d’ar- rêt, ou de tout document ayant même force et effet, délivré dans l’État requérant; et
(ii) si le droit de l’État requis l’exige, des preuves qui justifieraient son "renvoi à procès" si les faits étaient survenus dans l’État requis.
A ces fins, un exposé des faits en cause, décrivant les éléments de preuve, y compris ceux relatifs à l’identité de l’auteur de l’infrac- tion, fait preuve des faits qui y sont exposés pourvu que le procureur de la poursuite qui l’établit certifie que les éléments de preuve décrits dans cet exposé ont été réunis confor- mément à la loi de l’État requérant.
L’exposé peut inclure tout rapport, déclara- tion, reproduction ou autre documentation utile.
L’exposé peut comporter des éléments de preuve réunis sur le territoire de l’État requé- rant ou en d’autres lieux, et est admis en preu- ve, que ces éléments soient ou non autrement admissibles en vertu de la loi de l’État requis.
c) dans le cas d’une personne réclamée pour l’exécution d’une peine :
(i) l’original ou une copie du jugement ou de tout autre document établissant la décla- ration de culpabilité et indiquant la peine à purger;
(ii) si la peine a déjà été purgée en partie,
ställts, en förklaring från en person i offent- lig tjänst med angivande av hur mycket av straffet som återstår att verkställa,
d) i fråga om en framställning från Kanada som avser en person som har befunnits skyldig men som inte dömts till straff
(i) häktningsbeslutet i original eller kopia,
(ii) en handling i original eller kopia som anger att personen har befunnits skyldig, och
(iii) en förklaring att ett straff kommer att ådömas.
2. Beträffande en person som är dömd i sin utevaro skall de krav som avser överlämnande av sådana handlingar som anges i a) och b) i punkt 1 gälla. Om det emellertid fastställs att anklagelsen med uppgift om tiden och platsen för rättegången eller utevarodomen har delgi- vits personligen med den eftersökta personen och denne inte har inställt sig inför domstolen eller begagnat sig av rätten att överklaga och erhålla en ny rättegång, skall de krav som avser överlämnande av sådana handlingar som anges i a) och c) i punkt 1 gälla.
3. Alla handlingar och kopior av handlingar som överlämnats till stöd för en framställning om utlämning och som framstår som att ha bli- vit bestyrkta eller utfärdade av en judiciell myndighet, en åklagare eller person i offentlig tjänst i den ansökande staten eller med deras bemyndigande, skall godtas i utlämningsförfa- randet i den anmodade staten och behöver inte avges under ed eller högtidlig förklaring och skall godtas utan bevis avseende underskrift el- ler tjänsteställning hos den person som fram- står som att ha undertecknat eller bestyrkt dem.
4. Varje översättning som gjorts i den ansö-
kande staten av handlingar som överlämnats till stöd för en framställning om utlämning skall godtas för alla ändamål i utlämningsförfarandet.
Artikel 8
Legalisering av överlämnade handlingar
Ingen legalisering eller något bestyrkande av handlingar som överlämnats till stöd för fram- ställningen om utlämning skall erfordras.
been served, a statement by a public official specifying the portion of the sentence which remains to be served.
d) in the case of a request from Canada relat- ing to a person who has been convicted but not sentenced:
(i) the original or a copy of the order of ar- rest;
(ii) the original or a copy of a document establishing that the person has been convic- xxx; and
(iii) a statement that a sentence is to be imposed.
2. In the case of a person convicted by de- fault the requirements relating to the submis- sion of documentation set out in subparagraphs
(a) and (b) of paragraph 1 shall apply. If, how- ever, it is established that the charge containing notice of the date and place of trial or the judg- ment rendered by default has been personally served on the person sought and that person has not appeared or availed himself or herself of the rights to appeal and retrial, the require- ments relating to the submission of documenta- tion referred to in subparagraphs (a) and (c) of paragraph 1 shall apply.
3. All documents, and copies of documents, submitted in support of a request for extradi- tion and appearing to have been certified or is- sued by a judicial authority, a prosecutor or a public official of the Requesting State or made under their authority, shall be admitted in ex- tradition proceedings in the Requested State without having to be taken under oath or so- lemn affirmation and without proof of the sig- nature or of the official character of the person appearing to have signed or certified them.
4. Any translation produced in the Reques- ting State of documents submitted in support of a request for extradition shall be admitted for all purposes in extradition proceedings.
Article 8
Authentication of Supporting Documentation
No authentication or certification of docu- mentation submitted in support of the request for extradition shall be required.
une déclaration d’un officier public indi- quant la portion de la peine qui reste à pur- ger;
d) lorsqu’une demande est présentée par le Canada à l’endroit d’une personne reconnue coupable mais dont la peine n’a pas été pro- noncée:
(i) l’original ou une copie du mandat d’ar- rêt;
(ii) l’original ou une copie d’un document établissant que la personne a été reconnue coupable; et
(iii) une mention à l’effet qu’une peine lui sera imposée.
2. Lorsqu’il s’agit d’une personne condam- née par défaut, les dispositions des alinéas (a) et (b) du paragraphe 1 relatives à la production de pièces s’appliquent. Si toutefois il est établi que la personne réclamée s’est vu signifier à personne soit l’inculpation, y compris un avis de la date et du lieu du procès, soit le jugement par défaut, et si celle-ci n’a pas comparu ou n’a pas fait valoir ses droits d’interjeter appel et de subir un nouveau procès, les dispositions relati- ves à la production de pièces des alinéas (a) et
(c) du paragraphe 1 s’appliquent.
3. Tous les documents et les copies de docu- ments présentés à l’appui d’une demande d’ex- tradition paraissant émaner d’une autorité judi- ciaire, d’un procureur de la poursuite ou d’un officier public de l’État requérant, avoir été cer- tifiés par ceux-ci ou avoir été faits sous leur au- torité, sont admis dans les procédures d’extra- dition dans l’État requis sans qu’ils soient établis sous serment ou affirmation solennelle et sans qu’il soit nécessaire de prouver la sig- nature ou la qualité de la personne les ayant signés ou certifiés.
4. Toute traduction des documents soumis à
l’appui d’une demande d’extradition, émanant de l’État requérant, est admise à toutes fins dans les procédures d’extradition.
Article 8
Authentification des pièces justificatives
Il n’est nullement nécessaire d’authentifier ou d’autrement certifier les pièces présentées à l’appui d’une demande d’extradition.
Artikel 9
Språk
Alla handlingar som överlämnas i enlighet med detta avtal skall vara avfattade på eller översatta till ett officiellt språk i den anmodade staten.
Artikel 10
Ytterligare dokumentation
Om den anmodade staten finner att den do- kumentation som lämnats till stöd för en fram- ställning om utlämning inte är tillräcklig för att i enlighet med detta avtal bevilja utlämning, får den staten begära ytterligare dokumentation inom en tidsperiod som den anger.
Artikel 11
Förenklat utlämningsförfarande
I den utsträckning som den anmodade sta- tens lagstiftning medger kan utlämning beviljas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, trots att kraven i artikel 7 inte har uppfyllts, förutsatt att den eftersökta personen samtycker till att utlämnas.
Artikel 12
Provisoriskt anhållande
1. I brådskande fall får den ansökande staten skriftligen begära att den eftersökta personen provisoriskt anhålls. En sådan begäran får gö- ras direkt mellan Sveriges Utrikesdepartement och Kanadas Justitiedepartement, varvid vägen över den internationella kriminalpolisorganisa- tionen (Interpol) får användas.
2. En framställning om provisoriskt anhål- lande skall innehålla,
a) uppgift om den eftersöktes signalement, identitet, vistelseort och medborgarskap,
b) uppgift om att utlämning av den eftersök- te kommer att begäras,
c) namn, tid och plats för brottet och en kort redogörelse för de faktiska omständigheterna i ärendet,
Article 9
Language
All documents submitted in accordance with this Treaty shall be in or translated into an offi- cial language of the Requested State.
Article 10
Additional Documentation
If the Requested State considers that the documentation furnished in support of a re- quest for extradition is not sufficient in accor- dance with this Treaty to enable extradition to be granted, that State may request that additio- nal documentation be furnished within such time as it specifies.
Article 11
Simplified Extradition
To the extent permitted by the law of the Re- quested State, extradition may be granted pur- suant to the provisions of this Treaty notwith- standing that the requirements of Article 7 have not been complied with provided that the per- son sought consents to being extradited.
Article 12
Provisional Arrest
1. In case of urgency, the Requesting State may apply in writing for the provisional arrest of the person sought. Such application may be communicated directly between the Ministry for Foreign Affairs in Sweden and the Depart- ment of Justice in Canada, in which case the fa- cilities of the International Criminal Police Or- ganization (Interpol) may be used.
2. An application for provisional arrest shall include:
a) information concerning the description, identity, location and nationality of the person sought;
b) an indication of the intention to request extradition;
c) the name, date and place of the offence and a brief description of the facts of the case;
Article 9
Langues
Toutes les pièces produites en vertu de ce Traité sont établies ou traduites dans une des langues officielles de l’État requis.
Article 10
Renseignements additionnels
Si l’État requis estime que les pièces présen- tées à l’appui d’une demande d’extradition ne sont pas suffisantes aux termes du présent Traité pour lui permettre d’accorder l’extradi- tion, il peut demander que de la documentation additionnelle lui soit fournie dans le délai qu’il indique.
Article 11
Extradition simplifiée
Dans la mesure où le droit de l’État requis le permet, l’extradition de la personne réclamée peut être accordée en vertu du présent Traité, sans que les exigences de l’article 7 n’aient été respectées, sous réserve que la personne récla- mée consente à son extradition.
Article 12
Arrestation provisoire
1. En cas d’urgence, l’État requérant peut demander par écrit l’arrestation provisoire de la personne réclamée. Xxxxx demande peut être faite directement entre le ministère des Affaires étrangères de la Suède et le ministère de la Justice du Canada et peut être acheminée par l’entremise de l’Organisation internationale de police criminelle (Interpol).
2. La demande d’arrestation provisoire com- prend :
a) les informations sur l’identité, le signale- ment et la nationalité de la personne réclamée, de même que sur le lieu où elle se trouve;
b) une déclaration qu’une demande d’extra- dition suivra;
c) la désignation, la date et le lieu de l’in- fraction, ainsi qu’un bref sommaire des faits s’y rapportant;
d) uppgift angående förefintligheten av ett häktningsbeslut eller en fällande dom, och
e) uppgift om det längsta straff som kan föl- ja på brottet enligt den ansökande statens lagstiftning eller om det straff som har ådömts.
3. Den anmodade staten skall genast under- rätta den ansökande staten om de åtgärder som vidtagits med anledning av framställningen.
4. Ett provisoriskt anhållande skall upphöra om en framställning om utlämning inte har mottagits
a) av Kanada inom sextio dagar, eller
b) av Sverige inom fyrtio dagar efter anhål- landet.
5. Om framställningen om utlämning mottas inom den tillämpliga tid som anges i punkt 4 men denna inte åtföljs av de handlingar som krävs enligt artikel 7, får behöriga myndigheter i den anmodade staten i den utsträckning dess egen lagstiftning tillåter utsträcka tiden för mottagande av handlingarna.
6. Den eftersökta personen får när som helst under förfarandet tillfälligt friges på de villkor som bedöms vara nödvändiga för att säkerstäl- la att personen inte lämnar landet.
7. Utgången av den tillämpliga tidsperiod som anges i punkt 4 utesluter inte inledandet av efterföljande utlämningsförfarande, om en framställning om utlämning därefter mottas.
Artikel 13
Konkurrerande framställningar
1. När framställningar mottas från två eller flera stater om utlämning av samma person an- tingen för samma brott eller för olika brott, skall den anmodade staten avgöra till vilken av dessa stater personen skall utlämnas och skall underrätta dessa stater om sitt beslut.
2. Vid avgörandet av till vilken stat en per- son skall utlämnas skall den anmodade staten ta hänsyn till alla relevanta omständigheter och, i synnerhet, till
a) brottens relativa svårhetsgrad om fram- ställningarna avser olika brott,
d) information concerning the existence of an order of arrest or of a conviction; and
e) information concerning the maximum pe- nalty that could be imposed for the offence under the law of the Requesting State or the sentence that has been imposed.
3. The Requested State shall promptly in- form the Requesting State of the measures taken pursuant to it.
4. Provisional arrest shall be terminated if the request for extradition has not been recei- ved after the arrest:
a) by Canada, within sixty days, or
b) by Sweden, within forty days.
5. If the request for extradition is received within the applicable period specified in pa- ragraph 4 but is not accompanied by the docu- mentation required under Article 7, the compe- tent authorities of the Requested State may, to the extent permitted by its law, extend that pe- riod for receipt of the documentation.
6. The person sought may be granted interim release at any time, subject to the conditions deemed necessary to ensure that the person does not leave the country.
7. The expire of the applicable period speci- fied in paragraph 4 does not preclude the initia- tion of subsequent extradition proceedings if a request for extradition is subsequently re- ceived.
Article 13
Conflicting Requests
1. Where requests are received from two or more States for the extradition of the same per- son either for the same offence or for different offences, the Requested State shall determine to which of those States the person is to be ex- tradited and shall notify those States of its de- cision.
2. In determining to which State a person is to be extradited, the Requested State shall have regard to all the relevant circumstances, and, in particular, to:
a) the relative seriousness of the offences if the requests relate to different offences;
d) d’une mention de l’existence d’un ordre d’arrêt ou d’un jugement de culpabilité; et
e) une mention de la peine maximale qui pourrait être imposée pour l’infraction en vertu de la loi de l’État requérant ou de la peine qui a été imposée.
3. L’État requis informe sans délai l’État re- quérant des mesures prises suite à la demande d’arrestation provisoire.
4. L’arrestation provisoire prend fin si la de- mande d’extradition n’est pas reçue:
a) par le Canada, dans les soixante jours sui- vant l’arrestation, ou
b) par la Suède, dans les quarante jours sui- vant l’arrestation.
5. Lorsque la demande d’extradition est reçue dans le délai pertinent établi au para- graphe 4, sans toutefois que les pièces men- tionnées à l’article 7 n’aient été soumises, les autorités compétentes de l’État requis peuvent, dans la mesure où le droit de cet État le permet, prolonger ce délai.
6. La personne réclamée peut, en tout temps, être remise provisoirement en liberté aux con- ditions jugées nécessaires pour s’assurer qu’elle ne quitte pas le pays.
7. L’expiration du délai pertinent établi au paragraphe 4 n’empêche pas l’institution de nouvelles procédures d’extradition si une de- mande d’extradition est reçue ultérieurement.
Article 13
Concours de demandes
1. Lorsque l’extradition d’une même person- ne est demandée par deux ou plusieurs États , soit pour la même infraction, soit pour des in- fractions différentes, l’État requis décide auquel de ces États celle-ci sera remise et in- forme ces États de sa décision.
2. Afin de déterminer auquel de ces États la personne doit être remise, l’État requis tient compte de toutes les circonstances pertinentes, notamment :
a) de la gravité relative des infractions, si les demandes portent sur des infractions différen- tes;
b) tiden och platsen för varje brott,
c) tidpunkterna för framställningarna,
d) vederbörandes medborgarskap, och
e) vederbörandes sedvanliga bosättningsort.
Artikel 14
Överlämnande
1. Den anmodade staten skall så snart ett be- slut med anledning av framställningen om ut- lämning fattats underrätta den ansökande staten om detta beslut. Skäl skall anges för varje full- ständigt eller partiellt avslag på en framställ- ning om utlämning.
2. Om utlämning beviljas skall den anmoda- de staten underrätta den ansökande staten om under hur lång tid vederbörande varit berövad friheten till följd av framställningen om utläm- ning.
3. Om utlämning beviljas skall den anmoda- de staten överlämna vederbörande vid sådant avreseställe på sitt territorium som är lämpligt för den ansökande staten.
4. Den ansökande staten skall föra bort ve- derbörande från den anmodade staten inom så- dan skälig tidsrymd som den anmodade staten anger och om vederbörande inte har förts bort inom denna tid får den anmodade staten vägra att utlämna denna person för samma brott.
5. Om avtalsslutande stat på grund av förhål- landen över vilka den inte råder hindras från att överlämna eller föra bort den person som skall utlämnas, skall den underrätta den andra av- talsslutande staten. De avtalsslutande staterna skall besluta om ett nytt datum för överlämnan- de, varvid bestämmelserna i punkt 4 skall tillämpas.
Artikel 15
Uppskjutet eller tillfälligt överlämnande
1. Om vederbörande är åtalad eller avtjänar straff i den anmodade staten för ett annat brott än det för vilket utlämning begärs får den an- modade staten överlämna vederbörande eller uppskjuta överlämnandet till dess rättegångs-
b) the time and place of commission of each offence;
c) the respective dates of the requests;
d) the nationality of the person sought; and
e) the ordinary place of residence of the per- son.
Article 14
Surrender
1. The Requested State shall, as soon as a de- cision on the request for extradition has been made, communicate that decision to the Re- questing State. Reasons shall be given for any complete or partial rejection of an extradition request.
2. Where extradition is granted, the Re- quested State shall inform the Requesting State of the length of time for which the person clai- med was detained in custody as a result of the extradition request.
3. Where extradition is granted, the Re- quested State shall surrender the person from a point of departure in its territory convenient to the Requesting State.
4. The Requesting State shall remove the person from the Requested State within such reasonable period as the Requested State speci- fies and, if the person is not removed within that period, the Requested State may refuse to extradite that person for the same offence.
5. If circumstances beyond its control pre- vent a Contracting State from surrendering or removing the person to be extradited it shall notify the other Contracting State. The Con- tracting States shall decide upon a new date of surrender and the provisions of paragraph 4 shall apply.
Article 15
Postponed or Temporary Surrender
1. Where the person sought is being pro- ceeded against or is serving a sentence in the Requested State for an offence other than that for which extradition is requested, the Re- quested State may surrender the person sought
b) du moment et du lieu de perpétration de chaque infraction;
c) des dates respectives des demandes;
d) de la nationalité de la personne réclamée;
et
e) du lieu habituel de résidence de celle-ci.
Article 14
Décision et remise
1. Dès qu’une décision au sujet de la deman- de d’extradition a été prise, l’État requis en fait part à l’État requérant. Tout rejet complet ou partiel de la demande d’extradition doit être motivé.
2. Lorsque l’extradition est accordée, l’État requis informe l’État requérant de la durée de la détention subie par la personne réclamée à raison de la demande d’extradition.
3. Lorsque l’extradition est accordée, l’État requis effectue la remise de la personne réclamée en un point de départ de son territoire qui convient à l’État requérant.
4. La personne réclamée est prise en charge par l’État requérant dans le territoire de l’État requis dans le délai raisonnable prescrit par ce dernier; si la personne réclamée n’est pas prise en charge à l’intérieur de la période prescrite, l’État requis peut refuser l’extradition pour cet- te même infraction.
5. Si des circonstances indépendantes de sa volonté font qu’un État contractant ne peut re- mettre ou prendre en charge la personne devant être extradée, il en avise l’autre État contrac- tant. Les États contractants conviennent d’un nouveau délai pour la remise et les dispositions du paragraphe 4 du présent article s’y appli- quent.
Article 15
Remise temporaire ou différée
1. Lorsque la personne réclamée fait l’objet de procédures ou purge une peine dans l’État requis pour une infraction autre que celle pour laquelle l’extradition est demandée, l’État re- quis peut procéder à la remise de la personne
förfarandet avslutats eller straffet helt eller del- vis verkställts. Den anmodade staten skall un- derrätta den ansökande staten om varje sådant uppskov.
2. Om en person har befunnits kunna utläm- nas får den anmodade staten i den utsträckning dess lagstiftning medger tillfälligt överlämna vederbörande för att han skall åtalas på villkor som skall fastställas i samråd med den ansö- kande staten. En person som återsänts till den anmodade staten efter ett tillfälligt överläm- nande kan slutgiltigt överlämnas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal för att verkställa ett ådömt straff.
Artikel 16
Överlämnande av egendom
1. I den utsträckning dess lagstiftning tillåter skall den anmodade staten på framställning från den ansökande staten beslagta och över- lämna egendom,
a) som kan erfordras som bevisning, eller
b) som har förvärvats till följd av brottet och som vid tidpunkten för gripandet påträffas i den eftersökta personens besittning eller som senare upptäcks.
2. Egendom som beslagtagits i enlighet med punkt 1 skall överlämnas även i de fall utläm- ning har beviljats men inte kan fullföljas på grund av vederbörandes död eller flykt.
3. Om egendom kan komma att bli under- kastad beslag eller förverkande, kan den anmo- dade staten i samband med pågående rättegång i brottmål tillfälligt kvarhålla eller överlämna den på villkor att den återlämnas.
4. Rättigheter som den anmodade staten eller tredje man kan ha förvärvat i egendomen skall bevaras. Om sådana rättigheter finns skall egendomen återställas utan kostnad till den an- modade staten så snart som möjligt efter rätte- gången.
or postpone surrender until the conclusion of the proceedings or the service of the whole or any part of the sentence imposed. The Re- quested State shall inform the Requesting State of any postponement.
2. Where a person has been found extra- ditable, the Requested State may, to the extent permitted by its law, temporarily surrender the person sought for the purpose of prosecution in accordance with conditions to be determined with the Requesting State. A person who is re- turned to the Requested State following a tem- porary surrender may be finally surrendered in accordance with the provisions of this Treaty to serve any sentence imposed.
Article 16
Surrender of Property
1. To the extent permitted by its law, the Re- quested State shall, at the request of the Re- questing State, seize and surrender property:
a) that may be required as evidence; or
b) that has been acquired as a result of the offence and which, at the time of the arrest, is found in the possession of the person sought or is discovered subsequently.
2. Property seized pursuant to paragraph 1 shall be surrendered notwithstanding that ex- tradition, having been granted, cannot be car- ried out due to the death or escape of the per- son sought.
3. Where property is liable to seizure or con- fiscation, the Requested State may, in connec- tion with pending criminal proceedings, tem- porarily retain or surrender it on condition that it be returned.
4. Any rights that the Requested State or third parties may have acquired in the property shall be preserved. Where these rights exist, the property shall be returned without charge to the Requested State as soon as possible after the trial.
réclamée ou ajourner sa remise jusqu’à la con- clusion des procédures ou jusqu’à ce que soit purgée en tout ou en partie la peine qui a pu être imposée. L’État requis informe l’État re- quérant de tout report.
2. Lorsqu’il a été déterminé que la personne réclamée peut être extradée, l’État requis peut, dans la mesure où son droit le permet, remettre temporairement cette personne aux fins de poursuite dans l’État requérant, aux conditions arrêtées avec celui-ci. La personne rendue à l’État requis à la suite d’une remise temporaire peut être remise définitivement conformément aux dispositions du présent Traité afin qu’elle purge toute peine qui a pu lui être imposée.
Article 16
Remise d’objets
1. A la demande de l’État requérant, l’État requis saisit et remet, dans la mesure permise par son droit, les objets :
a) qui peuvent servir de pièces à conviction,
ou
b) qui, provenant de l’infraction, auraient été
trouvés au moment de l’arrestation en la pos- session de la personne réclamée ou seraient dé- couverts ultérieurement.
2. La remise des objets visés au paragraphe 1 du présent article est effectuée même dans le cas où l’extradition, déjà accordée, ne pourrait avoir lieu par suite de la mort ou de l’évasion de la personne réclamée.
3. Lorsque lesdits objets sont susceptibles de saisie ou de confiscation, l’État requis peut, aux fins d’une procédure pénale en cours, les gar- der temporairement ou les remettre sous condi- tion de restitution.
4. Sont toutefois réservés les droits que l’État requis ou des tiers auraient acquis sur ces objets. Si de tels droits existent, les objets se- ront, le procès terminé, restitués le plus tôt pos- sible et sans frais à l’État requis.
Artikel 17
Specialitetsregel
1. Den som utlämnats skall inte åtalas, straf- fas eller häktas för annat före hans överläm- nande begånget brott än sådana för vilka han utlämnats, och hans frihet skall inte heller be- gränsas av något annat skäl, utom
a) om den anmodade staten samtycker,
b) om vederbörande efter att ha haft möjlig- het att lämna den ansökande staten inte har gjort det inom fyrtiofem dagar från sin slutgil- tiga frigivning eller om han har återvänt till denna stat efter att ha lämnat den, eller
c) om den utlämnade personen samtycker in- för en judiciell myndighet i den ansökande sta- ten.
2. En begäran om samtycke av den anmoda- de staten enligt punkt 1 skall, på begäran av den anmodade staten, åtföljas av de tillämpliga handlingar som krävs enligt artikel 7 liksom av ett protokoll över varje redogörelse lämnad av den utlämnade personen angående det aktuella brottet.
3. Om det åtal för vilket vederbörande ut- lämnats senare ändras, får han åtalas eller dö- mas, förutsatt att brottet under sin nya rubrice- ring är,
a) grundat på väsentligen samma faktiska omständigheter som angetts i framställningen om utlämning och i de handlingar som över- lämnats till stöd för denna, och
b) belagt med samma längsta straff eller med ett kortare straff än det brott för vilket vederbö- rande utlämnats.
Artikel 18
Vidareutlämning till tredje stat
1. När någon överlämnats skall den ansökan- de staten inte utlämna denne till tredje stat för ett brott som begåtts före vederbörandes över- lämnande, om inte
a) den anmodade staten samtycker till denna utlämning, eller
b) vederbörande har haft möjlighet att lämna den ansökande staten och inte har gjort det in-
Article 17
Rule of Specialty
1. A person who has been extradited shall not be prosecuted, sentenced or detained for any offence committed prior to surrender other than the offences for which that person was ex- tradited, nor shall the person's liberty be re- stricted for any other reason, except:
a) where the Requested State consents;
b) where the person, having had an opportu- nity to leave the Requesting State, has not done so within forty-five days of final discharge, or has returned to that State after having left it; or
c) where the person extradited consents be- fore a judicial authority in the Requesting State.
2. A request for the consent of the Requested State under paragraph 1 shall, upon the request of the Requested State, be accompanied by the relevant documentation required by Article 7 as well as a record of any statement made by the extradited person in respect of the offence con- cerned.
3. If the charge for which the person was ex- tradited is subsequently changed, that person may be prosecuted or sentenced provided the offence under its new description is:
a) based on substantially the same facts con- tained in the extradition request and its suppor- ting documentation; and
b) punishable by the same maximum penalty as, or a lesser maximum penalty than, the of- fence for which that person was extradited.
Article 18
Re-extradition to a Third State
1. Where a person has been surrendered, the Requesting State shall not extradite the person to any third State for an offence committed be- fore that person's surrender unless:
a) the Requested State consents to that extra- dition; or
b) the person has had an opportunity to leave the Requesting State and has not done so
Article 17
Règle de la spécialité
1. La personne qui a été extradée ne peut être ni poursuivie, ni jugée, ni détenue, ni sou- mise à toute autre restriction de sa liberté, pour une infraction commise antérieurement à sa re- mise, autre que celle ayant motivé son extradi- tion, sauf dans les cas suivants :
a) lorsque l’État requis y consent;
b) lorsqu’ayant eu la possibilité de le faire, cette personne n’a pas quitté l’État requérant dans les quarante-cinq jours de son élargisse- ment définitif, ou elle y est retournée après l’avoir quitté; ou
c) lorsque, devant une autorité judiciaire de l’État requérant, la personne extradée y con- sent.
2. La demande de consentement de l’État re- quis aux termes du paragraphe 1 de cet article doit, si l’État requis en fait la demande, être ac- compagnée des pièces requises à l’article 7 ain- si que de toute déclaration consignée de la per- sonne extradée au sujet de l’infraction en cause.
3. Si l’inculpation pour laquelle la personne a été extradée est subséquemment modifiée, cette personne peut être poursuivie ou condam- née à une peine sous réserve que l’infraction, selon sa nouvelle qualification, soit :
a) fondée substantiellement sur les mêmes faits que ceux exposés dans la demande d’ex- tradition et dans ses pièces justificatives; et
b) punissable de la même peine maximale, ou d’une peine maximale moindre, que l’in- fraction pour laquelle cette personne a été ex- tradée.
Article 18
Réextradition vers un État tiers
1. L’État requérant ne peut extrader à un État tiers pour une infraction antérieure à sa remise la personne qui lui a été remise que :
a) si l’État requis y consent; ou
b) si cette personne, ayant eu la possibilité de quitter le territoire de l’État requérant, ne l’a
om fyrtiofem dagar från den slutgiltiga frigiv- ningen avseende det brott för vilket han över- lämnats av den anmodade staten eller om han har frivilligt återvänt till den ansökande staten efter att ha lämnat den.
2. Den anmodade staten kan när samtycke enligt punkt 1 a) begärs fordra att de handling- ar företes som överlämnats av den tredje staten.
Artikel 19
Transitering
1. I den utsträckning som dess lagstiftning medger, skall transitering genom en av de av- talsslutande staternas territorium beviljas på framställning från den andra avtalsslutande sta- ten. Framställningen om transitering,
a) kan översändas på varje sätt som ger skriftlig dokumentation, och
b) skall innehålla de upplysningar som anges i artikel 12, punkt 2.
2. Inget transiteringstillstånd skall behövas när flygtransport används och ingen landning förutses på transitstatens territorium. I händelse av en oförutsedd landning kan denna stat kräva en framställning om transitering enligt punkt 1. Transitstaten skall hålla den som skall transite- ras i häkte till dess framställningen har motta- gits och transiteringen genomförts, förutsatt att framställningen har mottagits inom tjugofyra timmar från den oförutsedda landningen.
Artikel 20
Kostnader
1. Den anmodade staten skall vidtaga alla er- forderliga åtgärder och svara för alla kostnader för förfarandet som uppkommit till följd av ut- lämningsframställningen inklusive lagföring till följd av en vägran att bevilja utlämning på grund av medborgarskap.
2. Den anmodade staten skall bära de kost- nader som uppkommit på dess territorium för gripandet av den person, vars utlämning begärs och för vederbörandes hållande i häkte fram till överlämnandet till den ansökande staten.
3. Den ansökande staten skall bära de kost- nader som uppkommer för överförandet av den
within forty-five days of final discharge in re- spect of the offence for which that person was surrendered by the Requested State or has vo- luntarily returned to the Requesting State after having left it.
2. The Requested State may request the pro- duction of the documentation submitted by the third state in relation to any consent pursuant to sub-paragraph l(a).
Article 19
Transit
1. To the extent permitted by its law, transit through the territory of one of the Contracting States shall be granted on a request by the other Contracting State. The request for transit:
a) may be transmitted by any means affor- ding a record in writing; and
b) shall contain the information referred to in paragraph 2 of Article 12.
2. No authorization for transit shall be ne- cessary when air travel is used and no landing is scheduled in the territory of the transit State. In the case of an unscheduled landing, that State may require the request for transit pro- vided for in paragraph 1. The transit State shall detain the person in transit until the request is received and the transit is carried out, provided that the request is received within twenty-four hours after the unscheduled landing.
Article 20
Expenses
1. The Requested State shall make all neces- sary arrangements for and meet the cost of any proceedings arising out of a request for extradi- tion including a prosecution as a result of a re- fusal to grant extradition on the basis of natio- nality.
2. The Requested State shall bear the expen- ses incurred in its territory in the arrest of the person whose extradition is sought, and in the maintenance in custody of the person until sur- render to the Requesting State.
3. The Requesting State shall bear the ex- penses incurred in conveying the person extra-
pas fait dans les quarante-cinq jours suivant son élargissement définitif à l’égard de l’infrac- tion pour laquelle elle a été remise, ou qu’elle y est volontairement retournée après l’avoir quitté.
2. La Partie requise peut demander la pro- duction des pièces présentées par l’État tiers à l’égard de tout consentement visé par l’alinéa 1 a).
Article 19
Transit
1. Dans la mesure où son droit le permet, le transit sur son territoire est accordé par l’un des États contractants, sur demande de l’État co- contractant. La demande de transit :
a) peut être transmise par tout moyen per- mettant d’en conserver une trace écrite; et
b) doit comporter les renseignements indi- qués au paragraphe 2 de l’article 12.
2. Aucune autorisation de transit n’est requi- se lorsque la voie aérienne est utilisée et qu’aucun atterrissage n’est prévu sur le terri- toire de l’État de transit. En cas d’atterrissage fortuit, cet État peut exiger la demande de tran- sit prévue au paragraphe premier. Cet État gar- de en détention la personne en transit, jusqu’à ce que la demande soit reçue et le transit effec- tué, sous réserve que la demande parvienne dans les vingt-quatre heures suivant l’atterris- sage fortuit.
Article 20
Frais
1. L’État requis prend toutes les mesures né- cessaires concernant toutes les procédures dé- coulant d’une demande d’extradition, y com- pris une poursuite résultant d’un refus d’ac- corder l’extradition en raison de la nationalité, et en assume les coûts.
2. L’État requis assume les frais engagés sur son territoire pour l’arrestation de la personne dont l’extradition est demandée, et pour sa dé- tention jusqu’à sa remise à l’État requérant.
3. L’État requérant assume les frais de trans- port de la personne extradée depuis le territoi-
utlämnade från den anmodade statens territo- rium.
Artikel 21
Handhavandet av förfarandet
1. Beträffande en utlämningsframställning som överlämnats av Sverige skall Kanadas ju- stitieminister handha utlämningsförfarandet in- för kanadensiska domstolar.
2. Beträffande en utlämningsframställning som överlämnats av Kanada skall utlämnings- förfarandet handhas i enlighet med svensk lag- stiftning.
Artikel 22
Ikraftträdande och uppsägning
1. Detta avtal skall ratificeras; ratifikation- sinstrumenten skall utväxlas i Ottawa så snart som möjligt.
2. Detta avtal skall träda i kraft den dag då ratifikationsinstrumenten utväxlas.
3. Vid ikraftträdandet skall detta avtal upp- häva och ersätta överenskommelsen mellan Sverige och Kanada om utlämning, underteck- nad i Stockholm den 25 februari 1976, och ändrad genom skriftväxling mellan Sverige och Kanada i Stockholm den 18 och 25 november 1980.
4. Detta avtal skall tillämpas på varje fram- ställning som överlämnas efter dess ikraftträ- dande, även om brottet för vilket utlämning be- gärs begicks före denna dag. Varje utläm- ningsframställning som överlämnas före avta- lets ikraftträdande skall emellertid regleras av bestämmelserna i 1976 års överenskommelse.
5. Endera avtalsslutande stat kan säga upp detta avtal när som helst genom skriftlig under- rättelse till den andra staten. Uppsägningen skall träda i kraft sex månader från dagen för mottagandet av ett sådant tillkännagivande.
Till bekräftelse härav har undertecknade där- till vederbörligen bemyndigade av sina respek- tive regeringar underskrivit detta avtal.
dited from the territory of the Requested State.
Article 21
Conduct of Proceedings
1. In the case of a request for extradition pre- sented by Sweden, the Attorney General of Canada shall conduct the extradition proceed- ings before the Canadian courts.
2. In the case of a request for extradition pre- sented by Canada, the extradition proceedings shall be conducted in accordance with the law of Sweden.
Article 22
Entry into Force and Termination
1. This Treaty shall be ratified; the instru- ments of ratification shall be exchanged in Ottawa as soon as possible.
2. This Treaty shall enter into force on the date of the exchange of the instruments of rati- fication.
3. On its entry into force this Treaty shall ter- minate and replace the Treaty between Sweden and Canada concerning Extradition, signed at Stockholm on 25 February 1976, and amended by an exchange of Notes between Sweden and Canada at Stockholm on 18 and 25 November 1980.
4. This Treaty shall apply to any request pre- sented after its entry into force even if the of- fence for which extradition is requested was committed before that date. However, any re- quest for extradition presented prior to the entry into force of the Treaty shall be governed by the provisions of the 1976 Treaty.
5. Either Contracting State may terminate this Treaty at any time by written notification to the other State. The termination shall be effec- tive six months after the date of receipt of such notice.
IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly authorized thereto by their respec- tive Governments, have signed this Treaty.
re de l’État requis.
Article 21
Conduite des procédures
1 . Dans le cas d’une demande d’extradition présentée par la Suède, le Procureur Général du Canada exerce la conduite des procédures d’extradition devant les tribunaux canadiens.
2. Dans le cas d’une demande d’extradition présentée par le Canada, les procédures d’ex- tradition sont conduites conformément au droit de la Suède.
Article 22
Entrée en vigueur et dénonciation
1. Le présent Traité fera l’objet d’une ratifi- cation; les instruments de ratification seront échangés à Ottawa dès que possible.
2. Le présent Traité entrera en vigueur le jour de l’échange des instruments de ratifica- tion.
3. Dès son entrée en vigueur, le présent Traité abroge et remplace le Traité d’extradi- tion entre la Suède et le Canada, xxxxx x Xxxxx- xxxx le 25 février 1976 et modifié par un échange de notes entre la Suède et le Canada, à Stockholm, les 18 et 25 novembre 1980.
4. Le présent Traité s’applique à toute de- mande présentée après son entrée en vigueur, même si l’infraction à raison de laquelle l’ex- tradition est demandée est antérieure à son entrée en vigueur. Toutefois, toute demande d’extradition présentée avant l’entrée en vi- gueur du présent Traité continuera d’être régie par les dispositions du Traité de 1976.
5. Chacun des deux États contractants pour- ra à tout moment dénoncer le présent Traité en adressant à l’autre par écrit, une notification à cette fin. La dénonciation prendra effet six mois après la date de réception de ladite notifi- cation.
EN FOI DE QUOI les soussignés, dûment autorisés à cet effet par leurs gouvernements respectifs, ont signé le présent Traité.
Som skedde iStockholm den 15 februari 2000, i likalydande exemplar på svenska, eng- elska och franska språken, vilka alla har lika giltighet.
För Sveriges regering
Xxxx Xxxxx
För Kanadas regering
Xxxxxxxx Xxxxxx
DONE in duplicate at Stockholm on the 15th day of February 2000, in the English, French and Swedish languages, all texts being equally authentic.
For the Government of Sweden
Xxxx Xxxxx
For the Government of Canada
Xxxxxxxx Xxxxxx
FAIT à Stockholm, ce 15è jour de février 2000, en double exemplaire, en langues française, anglaise et suédoise, chaque version faisant également foi.
Pour le Gouvernement de la Suède
Xxxx Xxxxx
Pour le Gouvernement du Canada
Xxxxxxxx Xxxxxx
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 2002 31