Ersättningsnivåer i praxis exempelklausuler

Ersättningsnivåer i praxis. Att fastställa nivån på en skälig ersättning i enlighet med lagen och Uppfinnaravtalet innebär i korthet att 100% av uppfinningens värde som utgångspunkt tillfaller uppfinnaren. Från uppfinningens värde ska avdrag göras för de resurser arbetsgivaren bidragit med. Anställningens betydelse ska värderas och kan innebära ytterligare avdrag. Om arbetsgivaren inte övertar rätten till hela uppfinningen, innebär detta att avdrag ska göras också för den rätt uppfinnaren behåller. Även om de krav som anges i lagen och uppfinnaravtalet är obligatoriska att ta hänsyn till och syftar till att en rättvis och någorlunda förutsebar ersättning ska betalas till uppfinnare, visar de domar som avkunnats i nämnder och domstolar att det förekommer stora variationer 32 6 § 2 stycket lagen. avseende ersättningsbeloppens storlek. Detta beror framför allt på att de omständigheter som ligger till grund för de bedömningar som ska göras är unika i varje ärende. Det går därför inte att med ledning av praxis ange någon metod som generellt kan användas för att fastställa storleken på en skälig ersättning till en uppfinnare. Däremot kan praxis ge vägledning om hur olika faktorer kan bedömas och exempel på omständigheter som har betydelse för att fastställa nivån på en skälig ersättning. Med hjälp av tidigare avgöranden kan också jämförelser göras av hur ersättningsbelopp förhåller sig till exempelvis vinst, licensavgifter eller försäljningsvärden, som också kan användas som utgångspunkter för att fastställa nivån på en skälig ersättning. Med ledning av praxis kan en utgångspunkt för fastställandet av skälig ersättning för en A- uppfinning uppskattas till 1/3 av licensavgiften. En sådan ersättning motsvarar mellan 1-2 % av nettoförsäljningsvärdet med hänsyn tagen till hela patenttiden. För uppfinningar som används i arbetsgivarens produktion, exempelvis vid tillverkning av en produkt, kan ersättningens storlek som utgångspunkt uppskattas från 1/12 eller 8 % av den vinst eller besparing som nyttjandet av uppfinningen innebär för arbetsgivaren. En utgångspunkt för beräkningen av en skälig ersättning för en B-uppfinningar är att uppfinnarens ersättning bör uppgå till kostnaden för licensavgiften, vilket motsvarar omkring 5 % av nettoförsäljningsvärdet med hänsyn tagen till hela patenttiden. I åtta uppfinnarärenden som avgjorts efter rättslig prövning från 1999 och framåt har det utdömts ersättningar från lägst 200 000 upp till 5 miljoner kronor. Annorlunda uttryckt, varierade ersättningsbelop...