Konkurrensrekvisitet exempelklausuler

Konkurrensrekvisitet. Enligt förarbeten, svensk praxis samt Skatteverkets information, kan undantaget till synes endast tillämpas på väldigt specifika och unika tjänster. Detta har enligt vår uppfattning sin bakgrund i hur konkurrensrekvisitet i 3 kap. 23 a § ML har utformats. ML stadgar att tjänsterna endast är undantagna från skatteplikt om de “normalt inte tillhandahålls av någon annan utanför gruppen”. Detta konkurrensrekvisit har HFD tolkat som att det inte får vara fråga om tjänster som tillhandahålls på den ”öppna marknaden”. Någon motsvarande skrivning finns emellertid inte i 40Artikel 132.1 f:s motsvarande lydelse på engelska: ”Member States shall exempt the following transactions: the supply of services by independent groups of persons, who are carrying on an activity which is exempt from VAT or in relation to which they are not taxable persons, for the purpose of rendering their members the services directly necessary for the exercise of that activity, where those groups merely claim from their members exact reimbursement of their share of the joint expenses, provided that such exemption is not likely to cause distortion of competition”. mervärdesskattedirektivet, och någon sådan tolkning har inte heller gjorts i EU- domstolens praxis. Istället stadgar mervärdesskattedirektivet endast att tjänsterna är undantagna från skatteplikt om ”undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen”. Här finns en tydlig och avgörande diskrepans mellan regelverken, både vad gäller ordalydelse och tolkning. EU-domstolen har som redan nämnts konstaterat att undantaget från skatteplikt ska väga upp för en konkurrensnackdel som uppstår om en person utför en tjänst genom egna anställda jämfört med att köpa in motsvarande tjänst externt. Därmed ligger det i sakens natur att ett sådant undantag sett från lagstiftarens perspektiv och politiska vilja faktiskt kommer att vara konkurrenssnedvridande i viss mån. Det är helt ofrånkomligt, då undantaget i annat fall inte uppnår sitt syfte och följaktligen heller aldrig kan tillämpas. Som redogjorts för ovan, är syftet med bestämmelsen bland annat att till exempel mindre aktörer som uppfyller kraven (inte sällan föreningar av olika slag) ska kunna dela på olika tjänster, då det inte är möjligt att samtliga personer inom gruppen har egna anställda. Det skulle bli för dyrt och motverka att mesta möjliga andel av föreningens medel används för föreningens ändamål istället för till administration. Mot bakgrund av det syftet måste en viss ko...