Avslutande synpunkter. Eftersom de problem avseende avdragsrätt för ingående moms som behandlas i denna bok bara utgör ett axplock (se avsnitt 1.1), är checklistan som följer av avsnitt 4.2 långt ifrån fullständig. Den illustrerar egentligen enbart att behovet av att gå igenom ett avtal som konstituerar omsättning respektive förvärv för avtalsparter som är säljare respektive köpare av en vara eller tjänst, för att undvika kontroverser mellan dem, om SKV skulle anföra avvikande mening från den bedömning som parterna givit sitt avtal momsmässigt sett, är mycket stort. Endast fantasin sätter gränserna för vad SKV kan tänkas vilja pröva etc Det gör också att en väl avvägd skatteklausul i avtalet kanske är den praktiskt sett viktigaste punkten i checklistan, och, vid avtalsskrivning med utländska företag (se avsnitt 2.3), tillsammans med en klausul angående vilket lands lag som ska tillämpas vid tvist mellan säljaren och köparen. Dessutom bör parterna, framför allt den ekonomiskt svagare, överväga att ta upp med motparten om en skiljedomsklausul kan intas i avtalet, för att en eventuell tvist i vanligt tvistemål vid domstol inte ska tillämpas med risk för att rättegångskostnader ska bli höga och det i praktiken blir vad som avgör (till den ekonomiskt starkare partens fördel). Vidare kan det för ägare till ett bolag vara av betydelse för undvikande av onödiga konflikter dem emellan att i aktieägaravtal etc. reglera vad som ska gälla sinsemellan för det fall ett aktiebolag drabbas av en skatteprocess, där SKV t.ex. vägrar bolaget ett momsavdrag, och SKV, t.ex. på grund av bolagets konkurs, stämmer en eller flera av ägarna till aktiebolaget för personligt betalningsansvar enligt företrädaransvarsreglerna i 59 kap. 12-21 §§ SFL.99 Den delägare som åläggs sådant ansvar har enbart stöd i SFL för regressrätt gentemot aktiebolaget, enligt 59 kap. 21 § SFL. Civilrättsligt gäller enligt 1 kap. 3 § första st. ABL principen om aktieägares frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Enligt min mening har den delägare, som anser att han eller hon har drabbats av andra delägares etc. agerande för bolagets räkning, genom SKV:s företrädaransvarsprocess mot honom eller henne, att stämma andra delägare, stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör för skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL, om aktieägaravtal etc. saknar något om fördelning av ansvaret mellan delägarna för det fall en eller flera av dem åläggs företrädaransvar för aktiebolagets skatter och avgifter en...
Avslutande synpunkter. Undantaget är framför allt fördelaktigt på egenproducerade tjänster. Vid inköp av tjänster uppstår ingen vinning när kostnaden delas vidare till övriga medlemmar. Istället uppstår en momsinlåsning, precis som när föreningarna själva köper in tjänster direkt från det externa bolaget. Det externa bolaget fakturerar den förening som ska kostnadsdela. Om den föreningen endast tillhandahåller momsbefriade tjänster till gruppmedlemmarna finns inte avdragsrätt för ingående moms för inköpta tjänster. Momsen som det externa bolaget fakturerar blir därmed en kostnad för den fristående gruppen. Se illustrationen här nedan som exemplifierar detta. Förening 1 Förening 2 Förening 3
Avslutande synpunkter. LEGAL#4065171v1 Med den begränsade uppfattningen jag har fått i frågan är det en omöjlig uppgift att avgöra vilket rättssystem som skapar de bästa förutsättningarna på marknaden. Vardera lösningen har, som anförts ovan, sina fördelar och nackdelar. Det är inte heller möjligt att utifrån detta material mäta i vilken utsträckning möjligheterna att jämka eller åsidosätta oskäliga avtal eller avtalsvillkor förhindrar själva upprättandet av sådana villkor. Medan trenden verkar gå mot ökade möjligheter att komma tillrätta med oskäliga (alt. unconscionable) avtalsvillkor ger studier av olika lösningar inte bara inspiration till nya angreppssätt utan ökar också förståelsen för inhemska redan befintliga lösningar. Globaliseringen och den ökade handeln mellan USA och Europa ger all anledning till fördjupade kunskaper i de olika rättssystemen. Käll- och litteraturförteckning
Avslutande synpunkter. Avgörandet NJA 2017 s. 601 är välkommet på så sätt att vi idag har svaret på en praktiskt viktig fråga som länge varit oklar och omdiskuterad. Den skadelidandes direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring har fått fastare konturer. Högsta domstolens argument om ansvarsförsäkringens natur framstår för- visso som lite ”retro”, och argumentet om FAL:s systematik stämmer enligt min uppfattning inte, men lagstiftaren hade, enligt Högsta domstolen, i när- tid förtydligat att den skadelidandes direktkravsrätt vid konkurs är härledd med följd att den skadelidande inte hamnar i vare sig bättre eller sämre sits än den försäkrade. Därmed är inte sagt att vi idag har en bra ordning. Jag hade gärna sett att de skiljaktigas uppfattning fått majoritetsstöd. En ordning som tillåter att en direktkravsrätt kan göras illusorisk på det här sättet är ingen bra ord- ning. För både skadelidande och försäkrade måste ordningen framstå som ologisk och obegriplig. Ordningen skapar osunda incitament eftersom den främjar vag och otydlig kommunikation mellan den skadelidande och ska- 29 Jfr NJA 2020 s. 115 där en försäkringstagare efter upptäckten att dennes kor var för- svunna kontaktade sitt försäkringsbolag för att ställa frågor om sin försäkring, men utan att formellt skicka in en blankett om anmälan av försäkringsfall. Försäkringstagaren gjorde också en polisanmälan, som triggade en utredning som mynnade ut i att det förelåg ett försök till försäkringsbedrägeri. Under förundersökningens gång, men innan tingsrätten prövat åtalet, sade försäkringsgivaren upp försäkringarna. Samtalet till försäkringsbolaget verkar alltså ha varit tillräckligt för att en utredning om försäkringsbedrägeri drogs igång, trots att en skriftlig anmälan om försäkringsfall inte skickats in. Föremål för prövning i Högsta domstolen var försäkringsbolagets skadeståndsskyldighet mot försäkringstagaren på grund av uppsägningen. devållaren gällande skadeståndsansvaret (vilket indirekt torde få en negativ påverkan också på försäkringsbolagens skadereglering), samt aktivt verkande för snabba konkurser. Avgörandet speglar en traditionell syn på ansvarsförsäkringens roll, samt ett fyrkantigt förhållningssätt till principen om avtalets subjektiva begräns- ning – synsätt som känns igen som engelska snarare än som nordiska. Syn- sättet ligger inte heller i linje med regleringen i övriga nordiska länder (med undantag för Danmark) eller med regleringen i PEICL. Vi har idag ett rätts- läge som ”stämmer mindre väl med den strävan ...
Avslutande synpunkter. Det här ärendet har aktualiserat frågan om möjligheterna för intagna i anstalt att ta del av digitalt material. Jag förstår att det finns såväl praktiska som säker- hetsmässiga svårigheter för Kriminalvården att tillhandahålla tekniska lös- ningar för att möta de behov som kan uppstå för intagna i anstalt. Men som jag redan har lyft fram är hanteringen i den offentliga förvaltningen alltmer digital, även inom rättskedjan. Det är då inte tillfredsställande om en intagen i anstalt inte kan ta till vara sina rättigheter vid utarbetandet av en resningsansökan en- bart på grund av att det saknas teknisk utrustning. Enligt min mening talar Kri- minalvårdens ansvar för utformningen av enskilda verkställigheter och den ser- viceskyldighet som gäller inom verksamheten för att myndigheten måste ha en beredskap för att kunna erbjuda en intagen hjälp med att ta del av digitalt material som han eller hon inte kan tillgodogöra sig på annat sätt. Det kan t.ex. handla om situationer där det, som i det nu aktuella fallet, får anses särskilt påkallat men också där det är motiverat för att underlätta en intagens anpass- ning i samhället. Xxxx uttalanden berör inte bara detta ärende. Satsningen på en förbättrad digital infrastruktur inom Kriminalvården är dessutom resurskrävande och jag uppfattar att myndigheten har arbetat med digitaliseringsfrågan i många år. Det finns därför anledning att skicka en kopia av beslutet till regeringen för känne- dom. En anstalt har inte delat på två intagna placerade i samma cell trots att en av dem bekräftats smittad av covid-19 (Dnr 77-2021)
Avslutande synpunkter. Det finns en del i dessa ärenden där han agerat felaktigt och som han har fullt ansvar för och som han tar på sig, då det är han som har hjälpt kunder, glömt att anmäla uppdrag utanför tjänsten och inte har dokumenterat rätt kundinformation. Han tycker dock att det finns nyanser i ansvaret när arbetsgivaren inte har gett honom tillräcklig information om vilken typ av kredit som ska användas vid vilket tillfälle. Han har under tiden som anställd hos företaget haft stor arbetsbörda och ställt stora krav på sig själv. Han har haft mycket att göra och känt sig pressad. Under den aktuella perioden blev hans mor också svårt sjuk vilket påverkade hans mående väldigt negativt. Detta påverkade i sin tur hans arbete och handlande på ett negativt sätt.
Avslutande synpunkter. NGM Holding delar NGM-börsens uppfattning att frågor rörande prospektskyldighet, ägarprövning och budplikt inte ligger inom ramen för NGM-börsens övervakning av ett noterat bolag.
Avslutande synpunkter. Praktiskt viktiga besked av domen är att ansvarsbegränsningar även gäller mot konsumenter utanför den tvingande rättens domäner och att de inte är oskäliga per se eller till följd av att konsumenten drabbas ekonomiskt hårt. Besiktningsföretagets argumentation om innebörden av det aktuella avtalsvillkorspaketet fick sig två törnar. Den ena törnen: köparens ”över- tagande” av säljarens rätt blev i stället en självständig rätt för köparen att bl.a. få skadestånd för den egna skadan. Den andra törnen: en köparbeställd besiktning syftar enligt HD just till att uppfylla undersökningsplikten, även om motsatsen föreskrivs i villkoren. Ett annat besked är att resultatet av en överlåtelsebesiktning, besikt- ningsprotokollet, inte har samma innebörd för en säljare som för en köpare. Det finns anledning att på denna punkt kritisera domen i rättspolitiskt