Common use of Kundkategorisering Clause in Contracts

Kundkategorisering. Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska alla Kunder som tillhandahålls investeringstjänster delas in i en av tre olika kategorier. Syftet med detta är att anpassa kundskyddet efter den enskilde Kundens förutsättningar. Privatpersoner och mindre företag betraktas normalt som ”icke-professionella”. Utöver ”icke-professionella” kunder finns det också ”professionella” kunder, vilka är större företag, kreditinstitut och andra finansiella institut samt offentliga organ och liknande verksamheter med ett mindre behov av skydd. Den tredje kategorin är s.k. ”jämbördiga motparter”, vilka har lägst skydd enligt regelverket. Dessa är t.ex. banker, centralbanker och myndigheter. Institutet kategoriserar samtliga sina kunder som ”icke-professionella”, om inte annat avtalats med Xxxxxx. Som kund i kategorin ”icke-professionell” omfattas Kunden av den högsta skyddsnivån enligt regelverket. Detta innebär att Institutet bl.a. kommer att lämna information om finansiella instrument och riskerna med dessa samt kostnader och andra avgifter för handel med dessa. När Institutet tillhandahåller en tjänst kommer Institutet att bedöma om tjänsten är lämplig för Kunden mot bakgrund av Kundens kunskaper och erfarenhet samt ekonomisk situation och mål med investeringen. Om Xxxxxx på eget initiativ kontaktar Institutet enbart för att utföra en order i ett x.x. xxxxxxxxxxxx finansiellt instrument (t.ex. aktier som handlas på en reglerad marknad), utför Institutet tjänsten utan att göra en bedömning om tjänsten är passande för Kunden. Kunder har möjlighet att ansöka om att få byta kundkategori. En ”icke- professionell” kund kan skriftligen begära att få bli behandlad som ”professionell”. Institutet måste då göra en bedömning av den enskilde Kundens erfarenhet och kunskap i fråga om en viss transaktion eller tjänst och förvissa sig om att Kunden kan fatta sina egna investeringsbeslut och förstår de risker som kan vara förknippade med placeringen. Kunden mister då det högre kundskyddet.

Kundkategorisering. Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska alla Kunder kunder som tillhandahålls investeringstjänster handlar med värdepapper delas in i en av tre olika kategorier. Syftet med detta är att anpassa kundskyddet efter den enskilde Kundens kundens förutsättningar. Privatpersoner och mindre företag betraktas normalt i huvudsak som ”icke-professionella”. Utöver ”icke-professionella” kunder finns det också ”professionella” kunder, vilka är större Större företag, kreditinstitut och andra finansiella institut samt offentliga organ och liknande verksamheter med ett mindre behov av skyddskydd betraktas som ”professionella” kunder. Den tredje kategorin är s.k. ”jämbördiga motparter”, ” vilka har lägst skydd enligt regelverketlagen. Dessa är t.ex. banker, centralbanker och myndigheter. Institutet Redeye kategoriserar samtliga sina kunder som ”icke-professionella”, ” om inte annat avtalats med Xxxxxxkunden. För bolagskunder görs i varje enskilt fall en utredning. Som kund i kategorin ”icke-professionell” omfattas Kunden man av den högsta skyddsnivån enligt regelverketlagen. Detta innebär att Institutet Redeye bl.a. kommer att lämna information om finansiella instrument och riskerna med dessa sådana instrument samt kostnader och andra avgifter för handel med dessa. När Institutet tillhandahåller en tjänst kommer Institutet att bedöma om tjänsten är lämplig för Kunden mot bakgrund av Kundens kunskaper och erfarenhet samt ekonomisk situation och mål med investeringen. Om Xxxxxx på eget initiativ kontaktar Institutet enbart för att utföra en order i ett x.x. xxxxxxxxxxxx finansiellt instrument (t.ex. aktier som handlas på en reglerad marknad), utför Institutet tjänsten utan att göra en bedömning om tjänsten är passande för Kundenhandel. Kunder har möjlighet att ansöka om att få byta kundkategori. En ”icke- icke-professionell” kund kan skriftligen begära att få bli behandlad som ”professionell”. Institutet Redeye måste då göra en bedömning av den enskilde Kundens kundens erfarenhet och kunskap i fråga om en viss transaktion eller tjänst och förvissa sig om att Kunden kunden kan fatta sina egna investeringsbeslut och förstår de risker som kan vara förknippade med placeringen. Kunden mister då det högre kundskyddet.

Kundkategorisering. Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska alla Kunder som tillhandahålls investeringstjänster delas in i en av tre olika kategorier. Syftet med detta är att anpassa kundskyddet efter den enskilde Kundens förutsättningar. Privatpersoner och mindre företag betraktas normalt som ”icke-professionella”. Utöver ”icke-professionella” kunder finns det också ”professionella” kunder, vilka är större företag, kreditinstitut och andra finansiella institut samt offentliga organ och liknande verksamheter med ett mindre behov av skydd. Den tredje kategorin är s.k. ”jämbördiga motparter”, vilka har lägst skydd enligt regelverket. Dessa är t.ex. banker, centralbanker och myndigheter. Institutet kategoriserar samtliga sina kunder som ”icke-professionella”, om inte annat avtalats med Xxxxxx. Som kund i kategorin ”icke-professionell” omfattas Kunden av den högsta skyddsnivån enligt regelverket. Detta innebär att Institutet bl.a. kommer att lämna information om finansiella instrument och riskerna med dessa samt kostnader och andra avgifter för handel med dessa. När Institutet tillhandahåller en tjänst kommer Institutet att bedöma om tjänsten är lämplig för Kunden mot bakgrund av Kundens kunskaper och erfarenhet samt erfarenhet, ekonomisk situation och situation, mål med investeringen, hållbarhetspreferenser, m.m. Om Xxxxxx på eget initiativ kontaktar Institutet enbart för att utföra en order i ett x.x. xxxxxxxxxxxx finansiellt instrument (t.ex. aktier som handlas på en reglerad marknad), utför Institutet tjänsten utan att göra en bedömning om tjänsten är passande för Kunden. Kunder har möjlighet att ansöka om att få byta kundkategori. En ”icke- professionell” kund kan skriftligen begära att få bli behandlad som ”professionell”. Institutet måste då göra en bedömning av den enskilde Kundens erfarenhet och kunskap i fråga om en viss transaktion eller tjänst och förvissa sig om att Kunden kan fatta sina egna investeringsbeslut och förstår de risker som kan vara förknippade med placeringen. Kunden mister då det högre kundskyddet.

Kundkategorisering. Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska alla Kunder som tillhandahålls investeringstjänster delas in i en av tre olika kategorier. Syftet med detta är att anpassa kundskyddet efter den enskilde Kundens förutsättningar. Privatpersoner och mindre företag betraktas normalt som ”icke-professionella”. Utöver ”icke-professionella” kunder finns det också ”professionella” kunder, vilka är större företag, kreditinstitut och andra finansiella institut samt offentliga organ och liknande verksamheter med ett mindre behov av skydd. Den tredje kategorin är s.k. ”jämbördiga motparter”, vilka har lägst skydd enligt regelverket. Dessa är t.ex. banker, centralbanker och myndigheter. Xxxxxxxxxxx 0X / Xxx 0000 / X-000 00 Xxxxxxxxx 2020-01-01 +00 (0) 0 000 000 00 / xxxx@xxxxxx.xx xxx.xxxxxx.xx Institutet kategoriserar samtliga sina kunder som ”icke-professionella”, om inte annat avtalats med Xxxxxx. Som kund i kategorin ”icke-professionell” omfattas Kunden av den högsta skyddsnivån enligt regelverket. Detta innebär att Institutet bl.a. kommer att lämna information om finansiella instrument och riskerna med dessa samt kostnader och andra avgifter för handel med dessa. När Institutet tillhandahåller en tjänst kommer Institutet att bedöma om tjänsten är lämplig för Kunden mot bakgrund av Kundens kunskaper och erfarenhet samt ekonomisk situation och mål med investeringen. Om Xxxxxx på eget initiativ kontaktar Institutet enbart för att utföra en order i ett x.x. xxxxxxxxxxxx finansiellt instrument (t.ex. aktier som handlas på en reglerad marknad), utför Institutet tjänsten utan att göra en bedömning om tjänsten är passande för Kunden. Kunder har möjlighet att ansöka om att få byta kundkategori. En ”icke- professionell” kund kan skriftligen begära att få bli behandlad som ”professionell”. Institutet måste då göra en bedömning av den enskilde Kundens erfarenhet och kunskap i fråga om en viss transaktion eller tjänst och förvissa sig om att Kunden kan fatta sina egna investeringsbeslut och förstår de risker som kan vara förknippade med placeringen. Kunden mister då det högre kundskyddet.