Nationell lagstiftning. Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (VpML) Lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF)
Nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen i Finland har harmonierats med dataskyddsdirektivet ge- nom personuppgiftslagen, som trädde i kraft den 1 juni 1999 (523/1999). Bestämmelserna om överföring av personuppgifter komplette- rades år 2000 genom en ändring i person- uppgiftslagen (986/2000). Förutsättningarna för överföring av uppgifter till tredjeland är de samma som i dataskyddsdirektivet. Personuppgiftslagen är en allmän lag med ett mera omfattande tillämpningsområde än dataskyddsdirektivet. Enligt 2 § 1 mom. ska vid behandling av personuppgifter iakttas vad som bestäms i personuppgiftslagen, om inte annat bestäms någon annanstans i lag. Personuppgiftslagen, inklusive bestämmel- serna om överföring av personuppgifter till tredjeland, tillämpas således i princip på be- handlingen av personuppgifter i all verksam- het oavsett under vilken EU-pelare verksam- heten hör. I princip är förutsättningen för en överföring av personuppgifter utanför EU:s medlemsstater eller Europeiska ekonomiska området att en adekvat nivå på dataskyddet kan säkerställas i det aktuella landet. Uppgif- ter kan också överföras bl.a. när den registre- rade har gett sitt samtycke till överföringen. Det förutsätts att samtycket är en frivillig, RP 143/2007 rd 5 särskild och på information baserad viljeytt- ring. Inom EU pågår arbetet med ett förslag till rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (KOM(2005) 475 slutlig), det s.k. rambeslutet om data- skydd inom tredje pelaren. Rambeslutet in- nehåller inga bestämmelser om enskildas, t.ex. lufttrafikföretags rätt eller skyldighet att överlämna personuppgifter.
Nationell lagstiftning. Lagstiftningen i de länder där leverantören är verksam ska efterlevas och utgör alltid en miniminivå för de anställdas villkor. Ställer nationell lagstiftning högre krav än ILO:s konventioner, eller FN:s förklaring om mänskliga rättigheter, ska alltid denna ha företräde. Barnarbete, enligt definitionen i ILO-konventionen, får inte förekomma och företaget har ett ansvar för att utveckla socialt och ekonomiskt hållbara alternativ (t ex utbildning) till barnarbete i de fall det före- kommer. Att utnyttja någon form av tvångs- eller straffarbete accepteras inte. Diskriminering på grundval av etnisk tillhörighet, kön, religion, socialt ursprung, handikapp, politiska åsikter eller sexuell orientering får inte förekomma.
Nationell lagstiftning. Lagstiftningen i de länder där leverantören är verksam ska efterlevas och utgör alltid en miniminivå för de anställdas villkor. Ställer nationell lagstiftning högre krav än ILO:s konventioner, eller FN:s förklaring om mänskliga rättigheter, ska alltid denna ha företräde. Barnarbete, enligt definitionen i ILO-konventionen, får inte förekomma och företaget har ett ansvar för att utveckla socialt och ekonomiskt hållbara alternativ (t ex utbildning) till barnarbete i de fall det förekommer. Att utnyttja någon form av tvångs- eller straffarbete accepteras inte. Ingen förekomst av diskriminering (ILO 100 och 111) Diskriminering på grundval av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder, socialt ursprung eller politiska åsikter får inte förekomma. • alla medarbetare har rätt till ett skriftligt anställningsavtal skrivet på landets språk, där ska framgå vilka anställningsvillkor som gäller. • arbetsgivaren har en skyldighet att informera alla medarbetare om sina lagstadgade rättigheter och skyldigheter • lön ska utbetalas direkt till medarbetaren på överenskommen tid och till fullo • lönenivån får inte understiga den nationellt lagstadgade minimilönen • om nationellt lagstadgade minimilön saknas ska ILO-konventionens rekommendationer gälla • andra former av lagstadgade förmåner och ersättningar ska utgå • oskäliga avdrag får ej förekomma • veckoarbetstiden får inte överstiga den lagliga gränsen • antalet övertidstimmar får inte överstiga det antal timmar som anges i respektive lands lag. Ersättning ska utgå för varje övertidstimme. • medarbetaren ska omfattas av olika lagstadgade ledigheter som ex semester, föräldraledighet och sjukledighet.
Nationell lagstiftning. Lagstiftningen i de länder där leverantören är verksam ska efterlevas och utgör alltid en miniminivå för de anställdas villkor. Ställer nationell lagstiftning högre krav än ILO:s konventioner, eller FN:s förklaring om mänskliga rättigheter, ska alltid denna ha företräde. Leverantörerna måste skaffa och upprätthålla alla nödvändiga tillstånd och licenser och efterleva verksamhets- och rapporteringskrav enligt dessa tillstånd och licenser. Leverantörerna skall följa alla lagar, regler och förordningar i de länder där de bedriver affärsverksamhet. Sinfra förväntar sig att leverantörerna bedriver sin verksamhet i enlighet med gällande lagstiftning samt följer internationellt överenskomna affärsetiska regler.
Nationell lagstiftning. Unionsfartygens verksamhet i Mauritius vatten ska regleras av gällande lagstiftning i Mauritius, om inte något annat följer av detta avtal eller protokollet och bilagan med tillägg till detta.
Nationell lagstiftning. Vi följer lagstiftningen i de länder där vi är verksamma och utgör alltid en miniminivå för de anställdas villkor. Ställer nationell lagstiftning högre krav än ILO:s konventioner, eller FN:s förklaring om mänskliga rättigheter, ska alltid dessa ha företräde.