UNIDROIT Principles exempelklausuler

UNIDROIT Principles. UNIDROIT152 Principles (UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts) publicerades år 2004 och har som mål att försöka uppnå ett regelverk med allmänna prin- ciper för avtal. Principsamlingen framställdes av en arbetsgrupp bestående av välkända ad- vokater, skiljemän och akademiker, vilket har resulterat i principsamlingens höga standard. Principerna är gjorda med ambitionen att vara av så generell natur att de ska kunna tilläm- pas i alla länder oavsett ländernas lagstiftningstraditioner.153 Det anförda gör principsamlingen av intresse vid en de lege ferenda diskussion gällande svensk rätt, trots osäkerheten gällande rättsvärdet svensk rätt tillmäter principsamlingen, likt DCFR i avsnittet ovan. Principsamlingen är även den betydligt modernare än den svenska avtalsslagen och har på så sätt haft möjlighet att beakta de nya elektroniska avtals- slutsmedierna. Förklaringsmisstagsbestämmelserna i principsamlingen utformas enligt föl- jande. Ett misstag definieras, i en separat artikel, så som ett felaktigt antagande gällande ett faktum eller lag när kontraktet slöts.154 Sedan likställs ett fel som uppkommer i samband med transmissionen eller yttrandet av en förklaring med ett misstag, gjort av den som förklar- ingen initierades hos.155 Båda artiklarnas tillämpning är fri från subjektiva element såsom vilja. Bestämmelserna lämpar sig, på det sättet, för förklaringsmisstag genom automatisera- de processer, vidare talar ordalydelsen för lämpligheten i och med uttrycket ”transmissio- nen eller yttrandet” (jmf. error in expression or transmission). Den bestämmelse som närmast kan liknas vid en motsvarighet till avtalslagens 32 §, är ut- formad på ett annat sätt där en seriositetsspärr inkluderas. Det som definierats som misstag måste anses som ett betydande misstag (relevant mistake) för att ogiltighet ska kunna aktua- liseras, detta och resterande rekvisit regleras i en separat artikel vilket presenteras nedan. ARTICLE 3.5 (1): “A party may only avoid the contract for mistake if, when the contract was concluded, the mistake was of such importance that a rea- sonable person in the same situation as the party in error would only have concluded the contract on materially different terms or would not have con- cluded it at all if the true state of affairs had been known, and