Begravningskostnader. Om den försäkrade avlider till följd av mord eller dråp lämnar försäkringen ersättning för begravningskostnader med högst 30 000 kronor. Begravningskostnader betalas till dödsboet.
Begravningskostnader är ceremoniella kostnader för begravningsgudstjänst/minnesstund samt jordfästning, alternativt kremering. Kostnader för mottagning i samband med begravning betraktas inte som en begravningskostnad.
Begravningskostnader. Xxxxxxxx ska svara för begravningskostnader. Begravningskostnader skall prioriteras och går före alla andra kostnader som kan belasta dödsboet, till exempel obetald hyra, hushållsel, telefon eller kostnader för utflyttning och städning av bostaden.
Begravningskostnader. Bidrag till begravningskostnader inklusive gravsten utgår med faktisk kostnad mot faktura med högst 50 % av basbeloppet (inklusive moms), om den avlidne inte efterlämnar tillgångar som kan täcka kostnaderna. • I begravningskostnader ingår kostnader för begravningen (annons, begravning, gravsten och kaffe med enklare förtäring m.m. i samband med begravningen) • Städning och utflyttning av den avlidnes bostad ingår inte i begravningskostnaderna. • Begravningskostnad beviljas alltid mot återkrav, 9 kap 2 §. • Ledighet i två dagar beviljas i samband med begravning vid nära anhörigs dödsfall.
Begravningskostnader. Bistånd till begravningskostnader kan beviljas efter utredning av dödsboets ekonomiska förhållanden. Begravningskostnader går före alla andra kostnader som kan belasta dödsboet, till exempel obetald hyra, hushållsel, telefon eller kostnader för utflyttning och städning av bostaden. Rätten till bistånd bedöms utifrån dödsboets tillgångar och inte dödsbodelägarnas. Hänsyn ska tas även till tillgångar i form av försäkringar, skatteåterbäring med mera. Beviljat bistånd kan återkrävas enligt SoL 9 kap. 2 §, första stycket om dödsboet förväntas erhålla tillgångar längre fram. Bistånd beviljas till en enkel men värdig begravning med respekt för den avlidnes och nära anhörigas önskemål. Bistånd kan beviljas med maximalt 50 % av basbeloppet för begravning, inklusive gravsten. Samma belopp kan maximalt beviljas för begravning på annan ort eller utomlands och inkluderar då transportkostnader. Bistånd till kostnad för begravning av minderårig prövas i förhållande till vårdnadshavarnas ekonomiska situation. Bistånd utges enligt 4 kap 2 § SoL. Avslagsbeslut ges enligt 4 kap 1 § SoL för att möjliggöra överklagande.
Begravningskostnader. I nedanstående diagram särredovisas bistånd till begravningskostnader för respektive kommun eftersom den varierar mest mellan åren. Mölndal har högst kostnad medan Partille visar störst ökning under perioden. Ökningen kan förklaras med att Partille tidigare beviljat bistånd fördelat enligt kommunal riktlinje, men övergått till att bevilja kostnader upp till Socialstyrelsens norm för begravnings- kostnader, se vidare avsnitt 5.3.
Begravningskostnader. Dödsboet kan, om boet saknar tillgångar, beviljas kostnad för begravning med högst 50 procent av prisbasbeloppet, vilket täcker kostnader för en värdig begravning.
Begravningskostnader. De verkliga begravningskostnaderna är avdragsgilla under förutsättning att de kan anses skäliga. Vanligen behöver kost- naderna inte specificeras. Om avdraget för begravningskostnader är ovanligt högt bör uppgift infordras om den kostnadsnivå som är gängse på orten. Till begravningskostnader räknas alla kostnader som är nöd- vändiga för begravningen. Hit räknas bl.a. utgifter för gravplats och gravsten med inskription, sorgkläder samt förtäring vid minnesstund i anslutning till begravningsceremonin. Beträffande sorgkläder medges avdrag för make samt för barn och ”tro- tjänare” som varit beroende av den avlidne för sin försörjning. För vuxna barn kan avdrag medges för sorgkläder endast undantagsvis, t.ex. för ett sjukt barn som vårdats i hemmet. Avdrag medges för de verkliga utgifterna om dessa är skäliga. Om dödsboet har yrkat avdrag för t.ex. en päls, får beloppet sättas ned till ett skäligt avdrag för ett ytterplagg. Avdrag får inte göras för framtida underhåll av grav. (Observera därvid dubbeltydigheten i ordet ”gravvård”; avdrag medges för gravvård i betydelsen gravsten). Även om den avlidne i sitt testa- mente har föreskrivit att medel ur dödsboet ska sättas av för fram- tida vård av graven, ska skuldavdrag vägras när bobehållningen bestäms inför skatteläggningen. I praxis brukar ett sådant för- ordnande behandlas som ett legat och tas upp till beskattning. Vär- det grundas då vanligen på uppgifter från kyrkogårdsförvaltningen (Bratt m.fl. anser denna praxis vara diskutabel, se 7:8). Dödsbodelägares eller andras kostnader för resor till begrav- ningen har normalt inte ansetts vara en avdragsgill begrav- ningskostnad (Bratt m.fl. 7:22). Om ingen anhörig finns på orten där den avlidne vistades bör reskostnaden för en person kunna godtagas. I RH 1995:11 prövades frågan om rätt till avdrag för anhöriga för att i Israel gravsätta en i Sverige vid dödsfallet