Grunder NN och YY
Grundsjälvrisk Försäkringen gäller med lägst en grundsjälvrisk vid varje skadetillfälle. Hur stor grundsjälvrisken är framgår av försäkringsbrevet.
Bakgrund Mini-Maria kommer att vara en mellan kommun och region integrerad öppenvårdsmottagning för ungdomar upp till 21 år med frågor eller problematik rörande alkohol, droger eller spel om pengar. Mottagningen ska även vända sig till de ungas närstående samt till professionella som kommer i kontakt med målgruppen. Verksamheten har två huvudmän. Västra Götalandsregionen är huvudman för den del av verksamheten som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Respektive kommun är huvudman för den verksamhet som bedrivs enligt socialtjänstlagen (SoL). Nio kommuner i västra hälso- och sjukvårdsnämndens geografiska område deltar i uppstarten av verksamheten: Mölndal, Härryda, Kungälv, Stenungssund, Ale, Lilla Edet, Partille, Lerum och Alingsås. Avsikten är att utbudspunkter bör finnas i alla kommuner. Några av kommunerna kommer att gå ihop och samverka sinsemellan om kommunal resurs. Samverkansavtal avses tecknas mellan västra hälso- och sjukvårdsnämnden och följande sex kommuner: Mölndal, Ale, Lilla Edet, Partille, Lerum och Alingsås. Härryda, Kungälv och Stenungssund ingår avtal med Mölndals stad för gemensam kommunal resurs. Om en enskild ungdom, som söker sig till verksamheten, är folkbokförd i någon annan kommun som inte har upprättat avtal kan avgifter komma att tas ut efter överenskommelse mellan kommunerna. Verksamheten skall arbeta utifrån socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och annan gällande lagstiftning, riktlinjer och rekommendationer inom området. Det teambaserade och tvärprofessionella arbetet med ungdomarna i verksamheten skall vara absolut centralt. Ingången i arbetet är att samtliga unga som erhåller råd och stöd på mottagningen erbjuds att upprätta en samordnad individuell plan (SIP). Ungdomarna och deras anhöriga skall uppleva en lättillgänglig och sömlös vård med ett helhetsperspektiv på problembilden. Mini-Maria ska vara en lättillgänglig mottagningsverksamhet dit unga människor och föräldrar söker sig på eget initiativ eller blir hänvisade till för att få råd, stöd och behandling för problem rörande riskbruk, skadligt bruk och beroende. Verksamheten skall utgöra ett komplement till samhällets övriga resurser. Lättillgängligheten skall ge möjlighet till tidig upptäckt och därmed tidiga och förebyggande insatser för att minska risken för beroende, omfattande social problematik och större vårdbehov. Verksamhetens gemensamma centrala uppdrag skall vara inriktat på tidig upptäckt och stöd och behandling avseende riskbruk och skadligt bruk av alkohol, droger och spel om pengar. När det gäller psykisk ohälsa skall verksamheten behandla ungdomar och unga vuxna som i kombination med problematik rörande riskbruk, skadligt bruk och beroende har lindriga psykiska besvär för att exempelvis förhindra att utvecklingskriser övergår i mer omfattande psykisk problematik. De sociala insatserna kan bedrivas på uppdrag av kommunerna genom biståndsbeslut eller genom att ungdomar/närstående/övriga samarbetspartners tar en egen direktkontakt med verksamheten. Behandlare på Mini-Maria ska vid behov kontakta myndighetsutövande socialtjänst i respektive hemkommun. Insatserna som genomförs inom verksamheten skall vara direkta enskilda behandlande insatser men i uppdraget skall även ett mer utåtriktat preventivt arbete ingå. Verksamheten planeras att påbörjas i början av 2022.
Rättslig grund (511) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 28 i bolagsskattelagen och artikel 93 i genomförandebestäm melserna för Kinas bolagsskattelag samt följande: — Cirkulär från ministeriet för vetenskap och teknik, finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om granskning och utfärdande av ”administrativa åtgärder för erkännande av högteknologiska företag”, G.K.F.h. [2016] nr 32. — Tillkännagivande från ministeriet för vetenskap och teknik, finansministeriet och den statliga skattemyn digheten om granskning, tryckning och utfärdande av riktlinjer för ”administrativa åtgärder för hantering av erkännanden av högteknologiska företag”, GKFh [2016] nr 195. och — Riktlinjer för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier [2011] utfärdade av NDRC, ministeriet för vetenskap och teknik, handelsministeriet och den nationella immaterialrättsmyn digheten.
Befrielsegrunder Följande omständigheter skall anses utgöra befrielsegrunder, om de inträffar sedan avtalet slutits och avsevärt försvårar dess fullgörande: arbetskonflikt och varje annan omständighet, som parterna inte kan råda över, såsom eldsvåda, terrorhandling, krig, mobilisering eller oförutsedda militärinkallelser av motsvarande omfattning, rekvisition, beslag, valutarestriktioner, uppror och upplopp, knapphet på transportmedel, allmän varuknapphet, kassation av större arbetsstycken, inskränkningar i fråga om drivkraft samt fel i eller försening av leveranser från underleverantör, som har sin grund i sådan omständighet, som avses i denna punkt. Det åligger part, som önskar åberopa sådan omständighet, som avses ovan, att utan uppskov skriftligen underrätta den andra parten om uppkomsten därav liksom om dess upphörande. Kan avtalet ej fullgöras inom skälig tid, äger vardera parten häva avtalet till den del dess fullgörande försvårats av omständighet som ovan nämnts.
Avrundning Vid omräkning av teckningskursen och antalet aktier som varje teckningsoption ger rätt att teckna enligt denna punkt 8 ska teckningskursen avrundas till helt en- tal öre, varvid 0,5 öre ska avrundas uppåt, och antalet aktier avrundas till två de- cimaler.
Förverkandegrunder Nyttjanderätten till en lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och bostadsrättsföreningen har rätt att säga upp bostadsrättshavaren till avflyttning enligt följande;
Grundläggande bestämmelser Vid skada ska du kunna styrka att du äger det skadade eller förlorade föremålet. Du ska även kunna styrka vad det är värt och hur gammalt det är. Kostnader du haft för att styrka eller framställa krav ersätts inte. • Värderingen av en skada görs med utgångspunkt från prisläget vid den tidpunkt när du tidigast kan bestämma ditt ersättningsanspråk, men senast två månader från skadedagen. • Kan skadad egendom repareras värderas skadan till den reparationskostnad som är rimlig. Reparationskostnaden ersätts inte om den överstiger värdet på skadad egendom enligt värderingsreglerna. • Värdering sker utan hänsyn till affektionsvärde, det vill säga utan hänsyn till dina personliga känslor för föremålet. Var uppmärksam på reglerna om underförsäkring, se avsnittet M.6 Nedsättning av försäkringsersättning. Är du underförsäkrad riskerar du att inte få ersättning för hela värdet av din egendom vid en skada.
UTREDNINGEN Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med M.O. samt vittnesförhör hållits med D.P., regional ombudsman vid förbundet. På bolagets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med P.H., ställföreträdare för bolaget, och vittnesförhör hållits med M.C., driftsansvarig vid bolaget och B.J., f.d. löneansvarig hos bolaget. Mellan parterna är således tvistigt om M.O. har rätt till kontant ersättning för ytterligare 24 timmar arbetstidsförkortning, utöver de 16 timmar arbetstidsförkortning som han fick ersättning för i samband med slutlönen i juni 2013. Parterna är överens om att M.O. under perioden april–november 2012 tog ut 24 timmar arbetstidsförkortning. Han var då ledig fyra timmar den 5 april, fyra timmar den 30 april, fyra timmar den 16 maj, åtta timmar den 18 maj och fyra timmar den 2 november. Frågan är om dessa timmar avsåg intjänandeåret den 1 april 2012–31 mars 2013 och att intjänandeår och uttagsår således var sammanfallande eller om dessa timmar avsåg intjänan- deåret 2011/2012. Bolagets ståndpunkt är att bolaget och M.O. har avtalat, i vart fall konkludent, om att uttagsår och intjänandeår ska vara samma år vilket skulle innebära att de timmar som M.O. tog ut från och med april 2012 skulle hänföra sig till intjänandeåret 2012/2013. Enligt förbundets mening har något avtal om att intjänandeår och uttagsår skulle vara sammanfallande inte träffats mellan M.O. och bolaget. Förbundet har vidare hävdat att bolaget inte heller tillämpat ett sådant system. Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Det är ostridigt att det inte förelegat något skriftligt avtal om avvikande reg- ler från de som kollektivavtalet stadgar, dvs. att år ett är intjänandeår och år två är uttagsår. Bolaget har inte heller gjort gällande att det träffats ett munt- ligt avtal med den innebörden, utan bolaget menar att M.O. genom konkludent handlande ingått ett sådant avtal då han accepterat att vara ledig vissa hel- och halvdagar i samband med röda dagar. En första fråga är om bolaget över huvud taget tillämpat sammanfallande in- tjänande- och uttagsår. M.O. har berättat att han inte fått någon sådan information och att han inte heller förstått att så skulle ha varit fallet. Bolaget har bl.a. åberopat en handling med rubriken ”Halv – och klämdagar för 2012”. Av den framgår vilka dagar under år 2012 arbetstagarna slutar klockan 12, dvs. arbetar halvdag, nämligen den 5 januari, den 5 april, den 30 april, den 16 maj och den 2 november. En dag anges som helt ledig, den 18 maj. Detta blir sammanlagt 28 timmar. I handlingen anges inte vilket in- tjänandeår dessa timmar hänför sig till. Dessutom avser utläggningen kalen- deråret 2012 och inte perioden från och med den 1 april det året. Däremot anges i slutet av handlingen följande. ”För dig som varit anställd hela intjä- nandeåret (april-11–mars-12) tillkommer fr o m 1 april 2012: 12 timmar att tas ut enl ök med depåchef.” Den texten anger att i vart fall de timmar som arbetstagarna själva förfogar över från och med den 1 april 2012 avser intjä- nandeåret 2011/2012. Det framstår mot den bakgrunden som rimligt att anta att även de utlagda timmarna år 2012 avser det intjänandeåret. Sammantaget blir det fråga om 40 timmar, 28 utlagda timmar och 12 timmar att fritt dispo- nera. Fem timmar utlagda i januari har vid en sådan tolkning dock lagts ut i förskott, dvs. före den 1 april det året. I målet är ostridigt att M.O. i mars 2013 fått ersättning för 12 timmar arbetstidsförkortning. Dessa timmar bör vara de ovan angivna 12 timmarna från intjänandeåret 2011/2012 att tas ut under perioden den 1 april 2012–31 mars 2013. Då dessa inte tagits ut av M.O. har han i slutet av uttagsåret fått kontant ersättning i stället. Av informationen för kalenderåret 2013 framgår följande. Halva dagar var utlagda den 28 mars, 30 april, 8 maj och den 1 november och hel dag den 10 maj, dvs. 24 timmar. I slutet av handlingen anges att från och med den 1 april 2013 tillkommer 16 timmar att själv förfoga över. Sammantaget blir det också 40 timmar. Av informationen går det enligt Arbetsdomstolens mening inte att utläsa att utläggningen år 2012 eller år 2013 innebär fullt ut sammanfallande intjä- nande- och uttagsår. De av bolaget åberopade lönespecifikationerna innehåller information om tidssaldo och därtill kopplad ”komptid” och arbetstidsförkortning. Inte heller dessa handlingar innehåller någon information om att intjänandeår och ut- tagsår är sammanfallande. I ett mejl till M.O., den 24 juni 2013, anger bolagets tidigare lönehandläggare B.J. att alla som arbetat heltid under intjänandeåret (2012- 04-01–2013-03-31) har tjänat in 40 timmar arbetstidsförkortning. Hon anger vidare att vissa av dessa timmar har lagts ut som halvdagar och som klämdag och att resterande 16 timmar har alla fått ta ut när de själva vill. De uppgifterna stämmer med vad som framgår i bolagets information om utlagda dagar år 2013. Dessa uppgifter talar alltså för att dagar som tjänats in 2012/2013 har lagts ut år 2013 och inte år 2012. B.J. har även hörts på bolagets begäran. Hon har uppgett att hon formulerat handlingen ”Halv- och klämdagar för 2012” samt även iordningställt lönespecifikationerna. Hon har vidare berättat att bolaget försökte se till att intjänandeår och uttagsår inte var samma år. B.J:s uppgifter talar alltså emot bolagets påstående om sammanfallande intjänande- och uttagsår. Med beaktande av vad X.X. xxxxxxx och vad som framgår av åberopade handlingar gör Arbetsdomstolen bedömningen att bolaget inte har förmått visa att bolaget tillämpat, än mindre avtalat om, en ordning med sam- manfallande intjänandeår och uttagsår. Det är därmed inte visat att den ledig- het M.O. haft under år 2012, från och med den 1 april, avsåg intjänandeåret den 1 april 2012–31 mars 2013, som bolaget påstått. Det är således inte utrett att han fått ut 24 timmar ledigt avseende det intjänandeåret. M.O. har alltså rätt till ersättning för ytterligare 24 timmar arbetstidsförkortning. Om beloppet i sig råder inte tvist. Arbetsdomstolen har kommit fram till att bolaget, i strid med kollektivavta- let, inte betalat ersättning för 24 timmar arbetstidsförkortning. Bolaget har därutöver vid betalningen av slutlönen utgett ersättning för 16 timmar arbetstidsförkortning med ersättning motsvarande timme för timme i stället för med mertidsersättning på sätt som anges i kollektivavtalet. Bolaget har alltså brutit mot kollektivavtalet i dessa två hänseenden. Bolaget har dock gjort gällande att både förbundet och M.O. genom decemberavtalet avtalat bort rätten att göra gällande krav på t.ex. allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet, vilket förbundet bestritt. Arbetsdomstolen behandlar först påståendet såvitt avser M.O. Enligt bolaget innebär vad som anges i decemberavtalet i punkten viii) att M.O. avstått från rätten till allmänt skadestånd. Där anges att ”förutom vad som stadgas i detta avtal avstår och frånsäger sig M.O. den eventuella rätten till alla andra krav gentemot bolaget inklusive men ej begränsat till eventuell rätt till återanställning”. Enligt förbundet innebär den skrivningen inte att M.O. avsagt sig rätten till allmänt skadestånd för det fall bolaget inte fullföljer sitt åtagande enligt punkten ii). Där anges att M.O. erhåller lön och eventuellt övriga förmåner, enligt lag och avtal, fram till och med den 31 maj 2013. Decemberavtalet är undertecknat av P.L. för bolagets räkning och av ombudsmannen D.P. för M.O:s räkning. Det är ostridigt att M.O. inte var närvarande när avtalet framförhandlades och undertecknades. D.P. har dock uppgett att han under förhandlingarna var i kontakt med M.O. via mejl och telefon. Ingen av parterna har gjort gällande att P.L. och D.P. närmare diskuterade vad de aktuella formuleringarna, punkterna ii) och viii), skulle innebära. D.P. har berättat att vad förbundet avsåg var att när bolaget fullföljt sina förpliktelser enligt decemberavtalet så skulle M.O. inte kunna framställa ytterligare krav. Enligt D.P. innebär det att avtalet inte skulle hindra M.O. från att kräva allmänt skadestånd för det fall bolaget inte fullföljde avtalet om rätt lön och andra förmåner fram till anställningens upphörande och därvid bröt mot kollektivavtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening ger utredningen inte stöd för att parterna var överens om att bestämmelserna skulle ha den innebörd som bolaget häv- dat. Arbetsdomstolen får då tolka avtalets innebörd mot bakgrund av främst avtalets ordalydelse. Parterna är överens om att formuleringen ”lön och eventuellt övriga för- måner, enligt lag och avtal” innefattar rätt till ersättning för arbetstidsför- kortning. Enligt punkten viii) avstår och frånsäger sig den anställde den eventuella rätten till alla andra krav gentemot bolaget. Frågan är om ett krav på allmänt skadestånd är ett sådant annat krav. Orden lön och förmån talar möjligen för att det, i nu aktuellt fall, är enbart den kontanta ersättningen för icke uttagen arbetstidsförkortning som avses. Å andra sidan följer den lönen, förmånen, av kollektivavtalet och kollektivavtalsbrott är följden om ersätt- ningen i strid med decemberavtalet inte utges. Enligt Arbetsdomstolens mening är det inte klart att formuleringen ”alla andra krav” innefattar ett av- stående från att göra gällande kollektivavtalsbrott för det fall rätt ersättning enligt punkten ii) inte skulle komma att erläggas. Det är således varken genom avtalets ordalydelse eller vad som framkommit om vad som förevar när decemberavtalet träffades klarlagt att M.O. avsett att avstå från möjligheten att kräva allmänt skadestånd för det fall bolaget inte betalade ersättningar i enlighet med kollektivavtalet. Inte heller har omständigheterna varit sådana att bolaget har haft fog för att anta att M.O. hade en sådan avsikt. Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att bolaget inte visat att decemberavtalet innebär att M.O. avtalat bort rätten att kräva allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott i aktuellt fall.
Grundläggande principer för lönesättningen Arbetsgivaren har enligt detta avtal ansvar för lönebildningen. Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten. Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat. Även förutsättningarna för att behålla och rekrytera personal påverkar löne- och anställningsvillkoren. Syftet är att skapa en process där arbetstagarens resultat och löneutveckling knyts samman så att det positiva sambandet mellan lön, motivation och resultat uppnås. Det är därför av stor vikt att kontinuerlig dialog förs mellan chef och medarbetare om mål, förväntningar, krav, uppnådda resultat och lön.
