Kommunallagen exempelklausuler

Kommunallagen. Kommunernas rätt att ta ut avgifter allmänt sett framgår av 2 kap. 5§ kommunallagen (2017:725), som har följande lydelse: ”Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.” Första stycket ger kommunerna rätt att ta ut avgifter inom hela den sektorn som regleras i kommunallagen. Det enda kravet är att kommunen tillhandahåller en tjänst eller nyttighet som motprestation. Det gäller även ”frivilliga uppgifter” som tillhandahålls inom ramen för en obligatorisk verksamhet (se prop. 1993/94:188 s.79-80). Detta innebär att kommunerna har möjlighet att ta ut avgifter för frivillig uppdragsverksamhet.
Kommunallagen. Kommuner och landsting har möjlighet att ingå samverkansavtal enligt bestämmelser som infördes i kommunallagen (2017:725) den 1 juli 2018. Bestämmelserna innebär i korthet att:
Kommunallagen. Kommunstyrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens angelägenheter. Styrelsen ska även ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet (6 kap. 1 §). Nämnderna ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten (6 kap. 6 §).
Kommunallagen. Sammantaget ger lagstiftningen utrymme för en sådan konstruktion om det sker öppet och transparent. Utöver ovanstående har Tunabyggen träffat Konkurrensverket i syfte att redovisa tänkt upplägg och syfte med bolaget. Konkurrensverket svar var att de ser inget som utgör något problem utifrån deras perspektiv, men understryker vikten av att upplägget är transparent. Konkurrensverket ser dessutom att åtgärden till och med kan öka konkurrensen när det handlar om näringslivets delaktighet i utveckling av stigmatiserade områden. Anhållan omfattar således, under förutsättning att ägaren beslutar, en omarbetning av både ägardirektiv och bolagsordning för BBAB. Xxxxxxx Xxxxxxx, styrelseordförande Xxxxxx Xxxxxx, Vd AB Stora Tunabyggen AB Stora Tunabyggen
Kommunallagen. Sammantaget ger lagstiftningen utrymme för en sådan konstruktion om det sker öppet och transparent.
Kommunallagen. 3.10 Besluta om yttrande i ärenden som inte är av principiell beskaffenhet eller större vikt Nämndens ordförande
Kommunallagen. IOP möjliggör inte avsteg från den lagstiftning som kommunen är bunden av. Kommunallagens bestämmelser om vad en kommun får ägna sig åt och hur verksamheten får bedrivas gäller, om inte undantag finns i speciallagstiftning, oavsett om en verksamhet drivs inom ramen för IOP eller i någon annan form. Det innebär att en överenskommelse som slutits genom IOP ska reglera en uppgift som i sig är förenlig med kommunallagen. Verksamheten måste alltså vara av allmänt intresse drivas utan vinstsyfte, inte gynna någon enskild o.s.v. De kommunalrättsliga principerna bygger också på att kommunmedlemmarna behandlas lika och att det gemensamma intresset är lokaliserat till kommunen eller dess medlemmar. Kommunen ska också ha insyn i och kunna följa upp verksamheten. Samverkan med lokalt verksamma organisationer för att nå gemensamma samhällsmål är normalt väl förenliga med allmänintresset. Frågan om en verksamhet som bedrivs enligt IOP-modellen i sig är kompetensenlig enligt Kommunallagen har inte något entydigt svar utan måste prövas i varje enskilt fall.
Kommunallagen. IOP möjliggör inte avsteg från den lagstiftning som kommunen är bunden av. Kommunalla- gens bestämmelser om vad en kommun får ägna sig åt och hur verksamheten får bedrivas gäl- ler, om inte undantag finns i speciallagstiftning, oavsett om en verksamhet drivs inom ramen för IOP eller i någon annan form. Det innebär att en överenskommelse som slutits genom IOP ska reglera en uppgift som i sig är förenlig med kommunallagen. Verksamheten måste alltså vara av allmänt intresse drivas utan vinstsyfte, inte gynna någon enskild o.s.v. De kommunal- rättsliga principerna bygger också på att kommunmedlemmarna behandlas lika och att det ge- mensamma intresset är lokaliserat till kommunen eller dess medlemmar. Kommunen ska också ha insyn i och kunna följa upp verksamheten. Samverkan med lokalt verksamma orga- nisationer för att nå gemensamma samhällsmål är normalt väl förenliga med allmänintresset. Frågan om en verksamhet som bedrivs enligt IOP-modellen i sig är kompetensenlig enligt Kommunallagen har inte något entydigt svar utan måste prövas i varje enskilt fall.
Kommunallagen. Som ovan redogjorts för ska den verksamhet som kommunen bedriver följa vis- sa principer. Detaljerade bestämmelser för vilken verksamhet som kommunen skall bedriva saknas dock i kommunallagen, denna fråga har således lämnats till domstolarna att avgöra i det enskilda fallet. En grundläggande brist i kom- munallagen är dock att frågor om kommunens verksamhet i många fall inte kan bli föremål för prövning, speciellt inte på talan av privata näringsidkare. Den möjlighet som kommunallagen ger är laglighetsprövning, vilket regleras i 10 kap. kommunallagen. Enligt kommunallagen kan vidare endast beslut överklagas. Ibland startas dock en verksamhet utan att ett formellt beslut tas. Beslut som fattas av kommunala bolag kan inte heller bli föremål för pröv- ning, utan endast de beslut som fattas av kommunfullmäktige, kommunala nämnder m.fl. kan prövas. Vidare är det bara kommunmedlemmar som har rätt att överklaga besluten. Med kommunmedlem avses den som är folkbok- förd, äger fastighet eller är taxerad för kommunalskatt i kommunen. Företag kan således endast överklaga beslut i egenskap av fastighetsägare. Avslutnings- vis måste ett kommunalt beslut överklagas senast tre veckor efter det att det justerade protokollet anslogs på kommunens anslagstavla. Möjligheterna tycks alltså vara små att på kommunalrättslig väg pröva om den näringsverksamhet som bedrivs ligger inom den kommunala kompetensen eller om sättet som denna bedrivs på är förenlig med kommunallagen.
Kommunallagen. Kommunernas rätt att ta ut avgifter allmänt sett framgår av 2 kap 5 § kommunallagen (KL) som har följande lydelse: ”Kommuner och regioner får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning. Lag (2019:835).”